söndag 2 augusti 2009

Svensk tystnad om homohatare.

Peter Wallenberg skrev i torsdags av mycket bra debattartikel på Svenska dagbladets Prideblogg. Den handlar om homohatande sångare som är vanligt inom reggae och delvis hip-hop.

Hur skulle du reagera om textraderna "döda alla kvinnor" eller "tortera alla
judar" framfördes i sånger på Allsång på Skansen?

Antagligen skulle du demonstrera, kalla det hets mot folkgrupp och kräva att artisten som sjöng sådana texter aldrig skulle bokas igen. Men om hoten istället riktades mot homosexuella - skulle du reagera lika starkt då? Förmodligen inte. För inte bara en, utan två artister som faktiskt uppmanar till mord på homosexuella uppträder i Sverige strax innan Pridefestivalen. Förra veckan spelade artisten Beenie Man på Tyrol i Stockholm och för en månad sedan uppträdde Buju Banton i Malmö. Buju Banton är mest känd för låten "Boom Bye Bye" som beskriver hur bögar och flator blir skjutna i huvudet. Även Beenie Mans texter handlar om att han vill döda homosexuella, han vill till exempel "hänga flator med ett långt rep". "Jag drömmer om ett nytt Jamaica - kom och avrätta bögarna" är ett annat av hans slagord.

Och vad har reaktionen blivit? Har arrangörerna polisanmälts eller har detta åtmonstone uppmärksammats? Det har varit alldeles tyst. Inte ett ord hörs om att en artist bokas för att framföra texter om att mörda homosexuella. Det tycks inte vara viktigt.


Jag kan rekommendera er bloggbesökare att läsa hela debattartikeln som är mycket välformulerad om dubbelmoralen i svensk musikdebatt där man accepterar sångare med homohatande budskap medan man aldrig skulle acceptera artister mot lika hatiskt budskap mot t.ex. judar eller araber.

Intressant nog så skrev även Stefan Lindberg om det här i Sydsvenska dagbladet samma dag som Peter Wallenberg.
Från Lindbergs artikel.

Och när två homofobiska dancehallartister – Beenie Man och Buju Banton – inom loppet av en månad spelade i Malmö uteblev reaktionerna helt.

Artisterna skrev 2007 på ett kontrakt där de lovar att inte spela gayfientlig musik under sina konserter, något som bara kan ses som ett PR-trick för att inte förlora spelningar i delar av världen där låttexterna väckt uppståndelse. Beenie Man nekar dessutom att ett sådant kontrakt någonsin skrivits på med förklaringen att han inte stödjer ”den homosexuella livsstilen”.

I andra städer har konserterna ställts in på grund av demonstrationer som lett till att arrangörer dragit sig ur, men i Malmö säger tystnaden allt om det klimat som råder. Ett nazipunkband hade aldrig kommit undan utan debattartiklar och demonstrationer, och framförallt hade de från första början inte fått spela i de lokaler som Banton och Beenie Man uppträtt på i Malmö – våld är hemskt, men man verkar kunna se mellan fingrarna om det är mot bögar.

Reaktioner (och uteblivna reaktioner) på populärkultur ger en tydlig indikation på vad folk har för värderingar och hur rådandenormer ser ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar