onsdag 31 augusti 2011

Centerpartistiskt invandringsförslag naivt i sin vurm för mångkultur.


Valberedningen i Centerpartiet har idag föreslagit Annie Lööf (bilden) som ny ordförande för partiet. Hon är tydligt HBT-vänlig.

På stämman (kongressen) 22-25 september ska partiet dock inte bara välja ny ledare utan även avgöra sin politik för de närmaste åren. Bland de många motioner (förslag) som lämnats är det inte någon som föreslår att partiet ska bli för nya HBT-reformer. Eftersom Centerpartiet redan är positivt till alla centrala sådana reformer är det kanske av mindre betydelse.

Däremot förtjänar Förnyelseprogram Integration en granskning. Gruppen som tagit fram det har letts av öppet homosexuelle riksdagsledamoten Fredrick Federley. Mycket av "förnyelseprogrammet" är liberalt och bra. Att invandring historiskt varit positivt och en vinst för Sveriges välfärd är det inte någon tvekan om. Och så är det givetvis möjligt att det blir igen. Att ge skydd åt förföljda människor är viktigt i sig, oavsett den ekonomiska aspekten. Men i sin iver att hylla invandring och invandrare blir programmet ibland nästan absurt.

Alla folk har en kultur förutom svenskar?

De försöker först få det till att i princip inget är svenskt, allt har egentligen sitt ursprung i andra länder. Och även om det till betydande delar är sant är jag skeptisk emot att det är rätt metod att få etniska svenskar att respektera mångfald. För senare i programmet hävdar de att invandrare ska få möjlighet att dela med sig av sin "kultur". Det verkar som om alla länder och folk har en kultur förutom svenskar. Hade man dock granskat något annat lands kultur skulle man givetvis även där konstatera att det mesta i den från början är importerat från andra länder.
Redan i mitten på 1900-talet njöt Sverige av arbetskraftinvandring.
Det här får väl språkligt närmast betraktas som invandringspolitisk porr. Kan ett land "njuta"? Men i sak, återigen, som liberal är jag positiv till invandring. Mångfald är berikande. Men ska man få ett land med betydande invandring att fungera krävs det också åtgärder som håller ihop det. Den insikten har Kanada och USA (mer om det senare) men inte Federley och övriga i c-gruppen. Deras hyllande av mångkultur (att främja att helt olika kulturer är positivt även om folk från grupperna sällan har kontakt med varann) är synnerligen problematisk.
Olikheter och mångfald förnyar Sverige och tillför positiva värden för statsutveckling och lokala samhällen som exempelvis Little Italy eller Chinatown. Segregation behöver således inte vara negativt och är inte alltid roten till dagens integrationsproblem såsom debatten gärna framhåller....

I länder där man lyckats bättre med integrationen till exempel Kanada och vissa delar av Storbritannien har civilsamhällsorganisationer genom frivilliga organisationer och föreningar, varit betydligt mer involverade i att välkomna och introducera invandrare till sitt nya hemland....

Hade vi haft den migrationspolitik som Kanada har hade vår population idag kunnat uppgå till hela ca 40 miljoner.
Fler från Irak har fått asyl i Södertälje än i hela USA.

Kanada (och till viss del USA) får ibland välförtjänt beröm när det gäller migration och integration. Men centerpolitikerna berättar inte hela sanningen om de två ländernas politik. För det första har främst USA men till viss del även Kanada en migrationspolitik som främst handlar om att selektivt ge uppehållstillstånd till välutbildade människor som fått jobb i det nya landet. Flyktingar från bl.a. Irak och Somalia (två av de vanligaste invandrargrupperna i Sverige) har synnerligen svårt att få uppehållstillstånd i USA och Kanada. Staden Södertälje har tagit emot fler flyktingar från Irak än hela USA.

Språk- och kunskapstest för att få bli medborgare i Kanada och USA.

För det andra konstaterar politikerna i USA (med dess Little Italy, Chinatown etc.) och Kanada att vissa saker måste hålla ihop ett land för att det ska fungera. Här är kraven för att få bli medborgare i Kanada. Från Wikipedia.
A person who is a permanent resident may apply for Canadian citizenship by naturalization (grant) subject to the following conditions.

The person:

is aged 18 years or over
is a permanent resident
has lived in Canada for a total of three years out of the four years preceding the application for citizenship, including two years as a permanent resident
has knowledge of Canada (as demonstrated by taking a test, which is required as part of the application process, but only if the applicant is between 18 and 54 years of age)
is not a subject to any criminal prohibitions
is not a war criminal
is able to speak English or French well enough to communicate with people
Både USA och Kanada har språk- och kunskapstester för att bli medborgare. I Sveriges riksdag är det bara Sverigedemokraterna som är för en sådan politik. Jag själv, Folkpartiet och Moderaterna är för språktest men emot kunskapstest. Centerpartiet är emot båda delarna. Däremot vill Centerpartiet korta tiden för att få bli svensk medborgare till 3 år, men utan något språktest.

Släktingar måste ofta själva betala uppehället för anhöriginvandrare i Kanada och USA.

Både USA:s och Kanadas politik är synnerligen restriktiv när det gäller rätt till ekonomisk hjälp till anhöriginvandrare. Systemet är oftast att individer (släktingar eller andra) måste betala kostnaden för anhörigas (även till flyktingar) uppehälle. I Sverige är det inget parti som är för den härpolitiken (sd är negativa till anhöriginvandring generellt). Moderaterna har fått kritik av bl.a. Centerpartiet för att ha varit för restriktiva när det gäller anhöriginvandring men m är ultraliberala när det gäller den delen i relation till USA och Kanada.

Inget om HBT i integrationsprogrammet.

När öppet homosexuelle Fredrick Federley är ordförande för en arbetsgrupp om integration skulle man förvänta sig att teman som jämställdhet och HBT-rättigheter skulle vara centrala i rapporten. Men HBT är helt frånvarande och jämställdhet resoneras det inte om när det gäller extremt patriarkala invandrarkulturer. Hedersrelaterat våld tycks inte vara något allvarligt problem för Federley och övriga c-politiker i gruppen. Ignoransen förtjänar skarp kritik.
Vi tror även att de olika religiösa samfunden kan spela en roll för ett mer inkluderande samhälle som det sekulära samhällets principer upprätthålls. I synnerhet då en våg av islamofobi breder ut sig i Europa och till viss del även nått Sverige. Detta och all inskränkning i vår uppskattade religionsfrihet tar Centerpartiet avstånd ifrån. Men det går inte att förbise den rädsla som finns om andras kulturer, traditioner och religioner som ofta skapats och/eller förstärks av främlingsfientliga krafter. Ökad kunskap om olika religioner och interreligiösa samarbeten är därav positiva.
Som om varje kritik mot muslimska samfund vore oberättigad. Sanningen är att alla muslimska samfund är emot samkönade relationer. Det bryr sig Federley och övriga c-politiker sig inte om att problematisera. Det ska fixas med "kunskap", men är det några som är okunniga är det c-gruppen som inte tycks känna till att inget muslimskt samfund är homovänligt. Visst är islamofobi ett allvarligt problem men försök inte stoppa berättigad kritik, islam ska som andra religioner tåla en kritisk granskning.

Naivt om islamister och andra.

Den mest naiva meningen i programmet måste dock följande vara.
Till saken hör att när individer får vara trygga i sin egen identitet uppstår respekt för varandras likheter och olikheter.
Generellt gäller det nog för de flesta människor oavsett etnicitet. Men tidigare har de konstaterat att en del är islamofober. Varför respekterar inte islamofoberna andra? För att etniska svenskar inte får vara "trygga i sin identitet" eller? Att c-politiker hävdar att inget egentligen är svenskt från början kanske fått dem att känna sig otrygga? Att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga, i länder där de flesta är muslimer eller om de är i minoritet kvittar, är väl ett tecken om något på att respekt för den egna identiteten inte är en garanti för tolerans mot andra.

Nyliberal politik med vurm för mångkultur har testats - i Storbritannien.

Federley och övriga i c-gruppen har skygglappar. I sin iver att vara invandringsliberala blir de en karikatyr av sig själva. Det måste vara enkelt att sitta i ett rum vid Stureplan och få ihop ett nyliberalt program för ekonomin och invandringen. Sänk skatterna ordentligt och avskaffa arbetsrätten så fixar sig det mesta, och islamisterna blir snälla när de fått jobb.

Det land som närmast testat den politiken är Storbritannien, det land som kanske har de allvarligaste integrationsproblemen i Europa. Och där både socialdemokratiska Labour och konservativa Tory offentligt konstaterat att vurmen för mångkultur varit problematisk. Men rapporten kanske blev fixad innan kravallerna i London och andra städer.


Uppdatering 1.

På Newsmill förs det en intressant debatt mellan diverse c-politiker om förslaget till integrationsprogram. Det började med att Ilan Sadé, vice ordförande i Centerpartiet i Malmö, föreslog att partiet skulle byta invandrings- och integrationspolitik. Jag har träffat Ilan några gånger för flera år sedan. Han är för övrigt öppet homosexuell. Jag håller inte med honom om att svensk invandringspolitik ska bli mer restriktiv, däremot har han rätt i att Centerpartiets integrationspolitik är kravlös och naiv.

Nils Paarup Petersen, ordförande i c i Malmö, kritiserade sedan sin vice ordförande men i en saklig argumentation. Det gjorde däremot inte Fredrick Federly som överhuvudtaget inte bemötte något i Sadés debattartikel i sak. Ilan Sadé har nu fått ett andra artikel publicera i den här debatten. Bra att Sadé tydliggör att han inte är för att mer restriktiva regler för människor från Mellanöstern och Somalia ska gälla än från andra länder utanför EU, för en sådan godtycklig utestängning vore helt oacceptabel och skulle drabba bl.a. HBT-flyktingar från Irak.

söndag 28 augusti 2011

Insändare med kritik mot kd:s och sd:s heteronormativitet.


Sydsvenska Dagbladet (Skånes största dagstidning) publicerar idag min insändare där jag kritiserar Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas heteronormativa politik. Sid B39 i papperstidningen.
Avskaffa de diskriminerande lagarna!

Fram till början av 1970-talet blev många människor i Sverige i praktiken tvångssteriliserade. Det är något som de flesta av oss idag fördömer som kränkande och oacceptabelt. Men ännu 2011 kräver staten att transsexuella individer som vill byta kön juridiskt måste vara steriliserade. I riksdagen är det två partier, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som vill behålla den typen av tvångssteriliseringar. De låtsas som att det är "frivilligt" att byta kön juridiskt. När det egentligen är avgörande för de som uppfattar att de tillhör ett annat kön än sitt biologiska att få det åtgärdat för att fungera som trygga människor.

Kd och sd är också emot att transsexuella ska få spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar, något som inte är möjligt ännu.De två partierna är inte heller för att lesbiska par ska få samma möjlighet som olikkönade par till föräldraskapspresumtion efter inseminationer. En reform som syftar till att barnen i de lesbiska familjerna ska få samma juridiska trygghet som andra barn.

Inte nog med att de två konservativa partierna är emot nya centrala HBT-reformer. De vill även avskaffa både möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. De är kvar i ett heteronormativt resonemang där samkönade och olikkönade par inte betraktas som jämställda. Det är en oacceptabel politik om man är för mänskliga rättigheter för alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Kd och sd vill att staten diskriminerar HBT-personer. Dessbättre är övriga riksdagspartier tydligt emot det. Alliansens tre HBT-vänliga partier, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, måste nu leverera och avskaffa kvarvarande diskriminerande lagar. Något annat är inte värdigt ett demokratiskt samhälle.

Bengt Held, liberal
Malmö

Uppdatering 1.

De flesta feminister tiger om diskriminering - när det drabbar män.

Dagens Nyheter har en artikel om att rättssituationen är osäker för unga tonåringar som har sex. Det blir något absurt när en 15-åring ska åtalas för en frivillig sexuell relation med en 13-åring. Det kan inte vara syftet med en sexualbrottslag som ska skydda unga från att bli utnyttjade av vuxna. Men än värre är att lagen tydligen inte tillämpas könsneutralt. Pojkar döms medan flickor frias om de har sex med någon yngre än 15 år. Man skulle förvänta sig att partier som Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ, som tävlar om att berätta hur mycket de prioriterar jämställdhet, skulle protestera men de tiger som vanligt. De har inte fattat att verklig jämställdhet handlar om att både män och kvinnor ska ha skydd mot orättvis behandling.

Lämna Svenska kyrkan fri från partipolitik!

Dagen har ännu en artikel om att Moderaternas partistyrelse vill att partiet inte kandiderar i kommande kyrkoval inom Svenska kyrkan. Nu är det dags att Socialdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna ansluter sig till m i den analysen. Partier har inte i SvK att göra. Och bäst vore om samfundet också slapp grupper som "Folkpartister i Svk", "Miljöpartister i SvK" etc. Som om teologisk debatt vore utformad efter vilket parti en människa tillhör. Respektera Svenska kyrkan, ni partipolitiker skulle aldrig få för er att kandidera för ett parti i andra samfund.


Uppdatering 2.

Dagens Nyheter har idag två artiklar, som trots helt olika fokus, båda har kopplingen till mansrollen (mansrollerna).

Machoideal och hyllande av våld bland höger- och vänsterextremister och islamister.

Maskulinitetsforskaren Michael Kimmel konstaterar att machoideal förenar de flesta manliga högerextremister.
– De högerextrema tycker att maskuliniteten är något som har tagits ifrån dem och getts till andra. Och nu ska den återfås, säger han.
Det här är väl inte överraskande i sig. Totalitära grupper hyllar våld som metod och har machoideal. Vanligt bland högerextremister och islamister. Och faktiskt vänsterextremister även om machoidealen oftast är mer dolda. I boken Passionerad politik - om motstånd mot heteronormativ könsmakt av Cathrin Wasshede avslöjas vid intervjuer med heterosexuella killar i vänsterextrema grupper att de är för jämställdhet. Killar och tjejer ska få samma chanser i gruppen. Men däremot är det nästan aldrig några heterokillar som ifrågasätter den machokultur (att vara stark och inte avslöja svaghet, känslokyla mot folk utanför gruppen) och det hyllande av våld (mot möten med sd och andra "fiender") som är centralt för gruppen.

3,5 % män bland förskollärare i Sverige - 20-25 % i en del andra länder.

3,5 procent är män bland förskollärare. I början av 1980-talet var siffran som högst, 4 %, men sedan har den sjunkit och sedan stigit igen. Snedfördelningen är värre i kommunala än privata förskolor.
I de flesta OECD-länder är andelen män på förskolor under tio procent, men det finns några som avviker. I Kanada, Frankrike och Danmark har man lyckats nå mellan 20 och 25 procent.
Varför har Sverige, "världens mest jämställda land", så låg andel män i förskolor jämfört med en del andra länder?

fredag 26 augusti 2011

HBT-kultur. Maskerad - Andrés Stoopendahl.


Jag ska först lämna ett erkännande. Efter att ha läst första kapitlet av Maskerad (2011) från Andrés Stoopendahl var jag nära att lämna ifrån mig boken. En bok som är en monolog från en 14-åring i Paris, hur kul är det? Formatet, monologen, verkade först ointressant.

Men jag gav boken chans för ett kapitel till. Tack och lov. För Maskerad hettar till. I flera avseenden. Dels ger den en betraktelse över Frankrike politiskt. Där Jean-Marie Le Pen och främlingsfientligheten i decennier varit något folk måste förhålla sig till. För eller emot. Det är oundvikligt att dra paralleller till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna även om jämförelserna inte är klockrena.

Även sexuellt hettar det till ibland. Jag har tidigare här på bloggen kritiserat en del böcker som fått för sig att könsord gör en bok "sexig". Det är betydligt mer komplicerat än så. Vilket Maskerad avslöjar. När 14-åringar i boken har sex är det något som även äldre bögar kan identifiera sig med. Eller vem som helst.

Kulturellt hettar det till. Referenser till författare och andra. Men det blir aldrig mossigt. Men franskt när det gäller hänvisningar till filosofer.

Det här är inte någon lättläst bok. Den blandar politik, homofobi, rasism, kåthet, bisexualitet, ångest, drömmar och förhoppningar. Just därför tipsar jag om den.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Som liberal hoppas jag sossarna vinner danska valet.


15 september blir det parlamentsval i Danmark. I 10 år har högerliberala Venstre och Konservative folkeparti varit regeringspartier. Främlingsfientliga Dansk folkeparti fungerar som stödparti. Opinionsmätningarna visar att det nog blir regeringsskifte om några veckor men marginalen är inte större än att den borgerliga regeringen kanske stannar kvar.

Från Dagens Nyheter.
Om valet hölls i dag skulle det röda blocket få en majoritet med 53,7 procent mot 47,2 procent för det borgerliga blocket. Det visar en mätning gjord av Voxmeter för Ritzau.

Mätningen har en felmarginal på 2,8 procent åt vardera hållet. Utfrågningen av tusentalet personer över 18 år gjordes under perioden 15-19 augusti.
Den här bloggen är inte partipolitisk och jag brukar därför undvika att kommentera explicit vilka partier jag hoppas vinner i diverse länder. Vanligen är HBT-politiken inte fördelad efter block så att alla partier på ena sidan är bättre än de på den andra. Det tydliggörs bl.a. av att Moderaterna (Sverige), Hoyre (Norge) och Samlingspartiet (Finland) är tydligt HBT-vänliga partier som är för en könsneutral med lika juridiska rättigheter för samkönade och olikkönade par.

Danska parlamentet har beslutat om likställda regler för adoptioner och inseminationer - i konflikt med borgerliga regeringen.

Men undantaget i Norden är Danmark. Där är HBT-attityderna fördelade efter blocken. Visst finns det en HBT-vänlig minoritet inom Venstre men regeringspartierna (och Dansk folkeparti) har försökt stoppa i princip varje reform för att förbättra den juridiska situationen för HBT-personer. När folketinget (danska motsvarigheten till riksdagen) de senaste åren sagt ja till likställda regler när det gäller adoptioner och inseminationer har det varit i strid med regeringen och tack vare att några ledamöter från Venstre röstat med oppositionspartierna.

En av få gånger när den danska regeringen själv tagit initiativ till förbättringar är när man för några år sedan gjorde namnlagen något mer könsneutral. Men även med nuvarande lag krävs det dispens för att få byta till "namn typiskt för motsatta könet" medan oppositionspartierna är för en könsneutral namnlag, som i Sverige efter en dom i regeringsrätten 2009. Danmarks regering har också lämnat förslag om att hatbrott p.g.a. bl.a. sexuell läggning och etnicitet ska kunna bedömas som en försvårande omständighet.

Det här betyder inte att majoritetspartierna i Danmark är tydligt HBT-fientliga. Konservative Folkparti och Dansk folkeparti är visserligen mycket konservativa i sin familjepolitik men de försöker oftast nyansera argumentationen. De är närmare Göran Hägglund än Tuve Skånberg för att göra en jämförelse med två svenska kd-politiker. Venstre har de senaste åren inte varit så ideologiska i sin argumentation emot nya HBT-reformer utan har ofta framfört "det fungerar bra som det är". Bra för vem? Inte för HBT-personer som vill ha samma rättigheter som andra.

Oppositionspartierna för könsneutral äktenskapslag.
LGBT Danmark (danska motsvarigheten till RFSL) har på sin hemsida en sammanställning av omröstningar i landets parlament från 1989 och framåt när det gäller diverse reformer. Senaste åren har Socialdemokraterna, Socialistisk folkeparti, socialliberala Radikale venstre, Liberale Alliance och vänstersocialistiska Enhedslisten framfört förslag om en könsneutral äktenskapslag, Oppositionspartierna är även för att tillåta Danska kyrkan (som är statskyrka i Danmark) att förrätta vigslar för samkönade par.

LBL har en broschyr inför valet där föreningen sammanfattar sina krav. Bland dem är att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet (Danmark saknar en sådan lag, som Sverige införde 2009), att straffskärpningslagen vid hatbrott även ska omfatta könsidentitet (inte heller i Sverige är könsidentitet explicit omnämnt i straffskärpningslagen), könsneutralt personnummer (något som inte Sverige har heller).

Det är entydigt så att ett regeringsskifte i Danmark dramatiskt förbättrar chanserna att få återstående HBT-reformer genomförda (även om det inte är någon garanti att varje reform blir införd närmaste åren). Själv prioriterar jag inte könsneutrala personnummer men principiellt är det kanske lämpligt att införa reformen för att göra det enklare för vissa transpersoner.

Socialdemokraterna för samma invandringspolitik som Venstre och Konservative folkeparti.

När det gäller invandringspolitiken ska man i.o.f.s. inte ha överdrivna förväntningar på vad ett majoritetsskifte skulle leda till. Socialdemokraterna i Danmark är för exakt samma restriktiva flyktingpolitik (med 24-årsgräns för att gifta sig för vissa invandrare etc). Och för samma ofta stigmatiserande debatt. Ett skifte skulle däremot betyda att Dansk folkeparti förlorar sin direkta påverkan på politiken (de blir ett oppositionsparti) och Radikale venstre och Socialistisk folkeparti är för en (försiktig) liberalisering och mindre fokusering på invandrare som problem.

Jag är liberal. Och liberalismen är en borgerlig ideologi. Men det betyder inte att man som liberal i varje situation måste vara för den politiska sida som innehåller flest borgerliga partier. För mig är det tydligt att den borgerliga regeringen i Danmark inte haft förmågan att leverera när det gäller HBT-reformer. Att Venstre kallar sig liberalt blir ibland lätt komiskt när man granskar dess HBT- och invandringspolitik.

Det betyder inte att integrationspolitiken ska vara kravlös. Eller att det ska vara tabu att debattera problemen (som det ibland är i Sverige). Men Danmark visar att det kan slå över för långt åt andra hållet.

Min bedömning är att Socialdemokraterna, Socialistisk folkepartie och Radikale venstre som helhet är ett bättre alternativ för socialliberaler än Venstre, Konservative folkeparti och Dansk folkeparti. Trots att jag ogillar skattehöjningar och fler regleringar.

Förmodligen kommer Radikale venstre att kunna stoppa en del av de förslagen. Radikale venstre är nog också det parti jag röstat på om jag haft rösträtt i Danmark.


Uppdatering 1.

Positivt att partistyrelsen inte vill m ska kandidera inom Svenska kyrkan.

Moderaternas partistyrelse föreslår att partiet inte ska kandidera i val i Svenska kyrkan. Ett klokt beslut som förhoppningsvis följs av deras stämma (kongress) i oktober. Vi har inte någon statskyrka sedan många år och det är absurt att flera riksdagspartier ännu envisas att kandidera inom Svenska kyrkan. Förutom Moderaterna även Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Inte skulle väl Socialdemokraterna få för sig att, som parti, kandidera i val inom Judiska församlingen i Stockholm? Eller Centerpartiet som parti kandiderar till Missionskyrkans årsmöte? Eller Sverigedemokraterna till något muslimskt samfund? Nåja, det sistnämnda hade i och för sig varit kul som kuriosa.

I ett fritt land måste vi acceptera både Dansk folkeparti och islamister.

När vi resonerar om muslimska samfund kan man konstatera att byggandet av en moské i Köpenhamn fått godkännande av politiker där. Bara Dansk folkeparti och Konservative folkpartiet röstade emot. I ett pressmeddelande avslöjar Dansk folkeparti sin argumentation.
- Uanset hvor frisindet man er, så er islamiske minareter ikke en naturlig del af det danske gadebillede. Det er heller ikke en del af det danske samfunds grundlæggende værdier, at bakke op om formørkede ideologier med et forkvaklet kvinde- og menneskesyn, siger Martin Henriksen
Det är sant att vi har orsak att vara mycket kritiska mot islamister. Och sprider folk från den nya moskén i Köpenhamn fientliga homofientliga attityder ska de tydligt bemötas. Men vad det egentligen handlar om är att samma regelverk ska gälla för moskéer som för kyrkor och synagogor. I ett land med religionsfrihet är det inte möjligt att godtyckligt stoppa moskéer, eller för den delen kyrkor för extrema kristna samfund som Maranata. Dansk folkeparti ska nog vara tacksamma för att den principen råder. För annars skulle nog en del danskar kunnat argumentera för att förbud för partiet att fixa nya lokaler Dansk folkeparti är väl inte det första man nämner när man ska kommentera folk i Danmark som är för allas lika värde - oavsett etnicitet. Det är givetvis en ironi om något att de två partier som vill stoppa bygget av en moské med hänvisning till bl.a. "människosyn" är samma partier som jobbat emot i princip varje förbättring för HBT-personer.

Dansk folkeparti, Konservative folkpartiet och islamisterna kan vara ense om att de är emot könsneutral äktenskapslag.


Uppdatering 2.

Jag älskar er också sd-unga.

När jag började sända mina HBT-nyhetsbrev hade jag förväntat mig att en del skulle meddela att de inte vill ha fler sådana från mig (jag framför själv i varje brev att de kan avboka om de vill). Men jag är ärligt förvånad hur få som inte velat ha fler nyhetsbrev. Och handlar det om "vanliga" människor, bloggare etc skulle jag inte få för mig att berätta här på bloggen att de lämnat mail om att de inte vill få fler nyhetsbrev. Men två mail förtjänar en kommentar. Dels att Felix König, när han ännu var ordförande i RFSL-Ungdom, mailade att han inte vill få fler brev. Samma sak har Sdu, Sverigedemokratisk ungdom, gjort idag.

Som vi i den ironiska generationen brukar säga.

"Jag älskar dig också". :-)

torsdag 25 augusti 2011

Malta tydliggör problem för samkönade par i EU.


Det må vara oavsiktligt. Men Malta har tydliggjort hur rättsosäker och godtycklig situationen är för samkönade par inom EU. Att den fria rörligheten inom unionen ofta inte gäller för samkönade par.

Först måste det förtydligas hur central principen att fritt söka jobb inom EU är. Från att främst handlat om att införa frihandel (då organisationen hette EG) är det idag lika mycket fokus på fri rörlighet för människor. Principen är egentligen enkel. Hittar du jobb inom något annat EU-land ska du utan problem kunna börja arbeta där. För att göra regelverket hanterligt för gifta par (med eller utan barn) har det avgjorts att den som ingått äktenskap ska ha rätt att ta med sin partner utan att båda två fått jobb.

Malta tvingas erkänna vissa samkönade relationer.

Samkönade par som ingått äktenskap eller partnerskap har däremot inte samma rättigheter i en del länder i EU. Ett av dem är Malta. Från brittiska Pinknews.
The rights of the gay community in Malta have been left in disarray after EU intervention saw a restriction on migration struck from the law books.

The central Mediterranean group of islands which makes up the country has a strong Catholic ethos, which means gay couples have little in the way of governmental recognition.

Until this year, non-recognition of gay relationships was applied equally to Maltese citizens and to foreign nationals: those in other member states of the EU and in non-EU, third countries across the world.

But in 2010, the EU passed a new directive concerning the free movement of EU citizens between states.

The directive instructed member states to allow entry into their country for an EU citizen and a third country national, so long as they are in a “durable” relationship, regardless of their genders.

Malta, which joined the EU in 2004, enacted legislation, but failed to properly execute the directive.

Where one member of a couple was a third country national in a same-sex union, Malta denied the right to freedom of movement by building in an exemption that applied to gays.

Following infringement proceedings by the European Commission, the Maltese government has been forced to strike the clause that said the country only recognised partners “in a durable relationship” if such relationships were not in “conflict with the public policy of Malta”. Malta has a public policy of non-recognition of same-sex unions.

But with the striking down of the clause comes a migrative anomaly: the same-sex partner of an EU citizen can move with that EU citizen to Malta, but the parter of a Maltese resident, who already lives in the country, cannot move to Malta.

An American and a British person in a civil partnership, or any durable relationship, could therefore freely move to the islands, but that American could not move directly to Malta if their partner was a native resident.

In effect, the same-sex partner of a British citizen has more legal right to live in Malta than the same-sex partner of a Maltese citizen.

Gabi Calleja, the coordinator for the Maltese Gay Rights Movement, said: “This amendment is welcome but it in no way replaces the necessity for the introduction of comprehensive legislation recognising same-sex couples. It is regrettable that a number of same-sex couples are forced to leave Malta in order to sustain their relationship each year.”

In 2009 the European Union’s Fundamental Rights Agency (FRA) released its legal analysis of homophobia and discrimination on the grounds of sexual orientation in the 27 member states.

It concluded that Maltese people in same-sex relationships “are not treated in a like manner to heterosexual couples simply because of their sexual orientation.”
EU-direktivet om fri rörlighet från 2004.

EU har gett ut en broschyr om rättigheter när det gäller fri rörlighet för samkönade par i unionen.
1. Marriages. If the couple is married in their home State and the host State recognises the validity of same-sex marriages, then the individual will have the right of a spouse, under the Free Movement Directive, to join their partner. Currently, Belgium, the Netherlands, Spain and Sweden enable same-sex couples to be legally married. However, at least 11 Member States (Estonia, Greece, Ireland, Italy, Latvia, Lithuania, Malta, Poland, Portugal, Slovakia, Slovenia) do not seem to recognise the validity of same-sex marriages. In these States same-sex spouses will probably not be recognised as ‘spouses’.

2. Registered partnerships. If the couple has entered into a registered partnership in their home State then an individual may be able to join their partner in the host State as if they were a ‘spouse’. However, this depends on how the host State treats registered partnerships.

a. Under the Free Movement Directive if the host State’s national law treats registered partnerships as equivalent to marriage, then an individual has the right to join their partner as if they were a ‘spouse’. 6 Member States allow registered partnerships that have effects equivalent to marriage (Czech Republic, Denmark, Finland, Hungary, Romania, UK).

b. If the host State does not treat registered partnerships as equivalent to marriage then the couple will fall under the rules on unregistered (‘de facto’) partners in a ‘durable relationship’. EU law places no obligation on Member States to allow or recognise registered partnerships.
Debatten har två aspekter.

Direktivet från 2004 var en kompromiss. Många vill att alla unionens 27 länder ska vara skyldiga att acceptera samkönade par som ingått äktenskap eller partnerskap om ett homopar flyttar dit från ett annat EU-land. Debatten har två aspekter. Dels homovänlig-homofientlig, den viktigaste dimensionen. Men också federalism kontra nationellt självbestämmande. Även några HBT-vänliga politiker i EU-parlamentet är skeptiska till förslag om att "tvinga" länder att juridiskt erkänna homorelationer. Men den fria rörligheten är central i EU och unionen har direktiv mot diskriminering p.g.a sexuell läggning. Det är t.o.m. med i Lissabonfördraget, EU:s "konstitution".

Den svenska borgerliga regeringen jobbar för ett nytt direktiv där alla länder i EU ska bli skyldiga att juridiskt erkänna samkönade par som ingått äktenskap eller partnerskap i något annat land i unionen. I riksdagen tvekar Sverigedemokraterna om reformen, övriga partier är för.


Uppdatering 1.

Bättre ekonomi för pensionärer eller behålla tvångssteriliseringar av transsexuella?

Det är oenighet bland regeringspartierna om vilka skattesänkningar det ska bli i höstens budget för 2012. Både Moderaterna och Centerpartiet argumenterar för sänkt restaurangmoms medan Kristdemokraterna prioriterar sänkt skatt för ålderspensionärer.

Den här bloggen är inte partipolitisk och jag brukar inte här ge mig in i skattedebatter. Men jag konstaterar att det inte är givet att sänkt krogmoms går före sänkt skatt för pensionärer. Det handlar om prioriteringar. Men även val av strider handlar om prioriteringar.

Jag konstaterar att kd förra mandatperioden fick igenom begränsade skattesänkningar för pensionärer. Kd har givetvis en poäng i att s (med stöd av mp och v 1998-2006) aldrig genomförde några skattesänkningar för löntagare och pensionärer. Men det där "det hade varit värre med sossarna" håller inte alltid. För fakta är att Kristdemokraterna betydande delar av sin förra mandatperiod ägnade sig åt att försöka stoppa en könsneutral äktenskapslag. Dessbättre förgäves. Men kd-politiker vet precis som andra att politik handlar om prioriteringar. Fokuserar men mer på att stoppa HBT-vänliga förslag, som en könsneutral äktenskapslag, blir det mindre fokus på annat. Som att sänka skatten för pensionärer.

Ska kd göra samma misstag i höst som man gjorde flera år förra mandatperioden, d.v.s. i förhandlingar med m, fp och c hellre fixera sig vid att stoppa HBT-förslag, i höst handlar det om avskaffande av tvångssteriliseringar av transsexuella, än att ge svenska pensionärer en bättre levnadsnivå genom sänkt skatt.

För varje parti som hävdar att det jobbar för "ett mänskligare samhälle" borde förbättrad ekonomi för ålderspensionärer gå före att behålla tvångssteriliseringar av transsexuella.

onsdag 24 augusti 2011

Återuppstånden.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Rebellerna i Tripoli erövrar nu kvarter för kvarter i staden. Det är nog första gången jag varit med om att på TV kolla direkt på något som påminner om Berlin maj-april 1945. Det är givetvis bara galna diktatorer som fortsätter slåss när fienden är bara några kilometer bort i landets huvudstad.

När en människa dör "slocknar ett universum".

För flera år sedan lånade jag på Malmö stadsbibliotek boken Stenar mot en hornuggla (1992) av Maarten 't Hart. En del av boken dröjer sig kvar. Huvudpersonen, en äldre bög i Nederländerna, kämpar för att hantera sin situation och få kontakt med andra män. I slutet av boken dör han, på sin säng. Och det konstateras att då "slocknar ett universum".

Först reagerade jag, är det inte något dramatiserat? Men sedan, är det egentligen inte sant? Forskare har skapat datorer, den ena bättre än den andra. Och vi ska använda tekniken. Men ännu har ingen uppfunnit något som är komplext som en människa, med känslor, styrkor, svagheter och nyanser. Varje människa är unik. Visst är det sant att varje gång en människa dör blir resultatet att även "ett universum dör".

Döden är digital.

Döden är digital. Antingen - eller. Etta eller nolla. Mycket som vi debatterar handlar om att något blir bättre - eller sämre. Folk blir sjuka - men friska igen. Eller i alla fall mindre sjuka och mer friska. Stater får bättre - eller sämre - ekonomi. Men när någon människa, eller något djur, dör blir det inte levande igen. Det är något som vi måste förhålla oss till. Trots att det är tragiskt. Att förhålla sig till det och trots det kunna glädja sig åt saker i ens vardag är att vara människa.

Trots att jag inte identifierar mig som kristen är kristendomen en del av vår kultur. I en av Ingmar Bergmans filmer är en bild av Jesus på korset central. Ingmar Bergman identifierade sig inte heller som kristen vad jag vet. Men bilden av Jesus på korset är där. Bland scenerna med människor återvänder ibland kameran till krucifixet. Som orsakat så mycket, både gott och ont, för Europa.

Jag får erkänna att det är en gåta vad som är syftet med att någon i Bibeln först dör - och sedan återuppstår. Det är ett brott mot varje naturlag. Man kan givetvis avfärda det med vidskeplighet. Och kanske det är sant.

Lit de parade av Army of lovers.

Eftersom jag inte identifierar mig som kristen hade jag väl lämnat det därhän. Om det inte varit för att jag för ca en månad sedan återigen kollat en DVD som jag köpte för några år sedan, videor med popgruppen Army of lovers. Där en av centralfigurerna är öppet bisexuelle Alexander Bard.

Lit de parade var inte en av gruppens största hits men låten är bra. Bäst i singelversionen men även alright i "video version". Videon på Youtube visar bandmedlemmarna i en scen som verkar vara utspelad i Medeltiden. "Riddaren" ligger i "Lit de parade" först smutsig i en kista. Paradoxen blir givetvis att "Lit de parade" idag främst kopplas till Lenin och kommunismen, den ideologi som orsakat flest mördade människor senaste århundrandet.

Men i slutet av videon lämnar "riddaren" kistan efter ett åsknedslag i en drake som nått honom. Det blir inte något "Frankenstein´s monster", det blir en riddare som rak i ryggen är tydlig. Jag tolkar inte honom som en riddare som försöker döda och plundra utan någon som kämpar för saker som är rätt. Som att skydda och värna om varje människas unika och okränkbara värde.

Liv och död är hopp och hopplöshet.

Och då, just då, fick jag en aha-känsla. Kanske Jesus i Bibeln och hans död och uppståndelse är symbolisk. Om att det egentligen handlar om hopp och hopplöshet. Riddaren i "Lit de parade" ger ett budskap av hopplöshet medan han senare rak i ryggen förmedlar ett hopp.

Kanske liv och död för Jesus, symboliskt, handlar om hopp och hopplöshet. Där en människa i Tripoli som, likt en "riddare", tar hand om skadade och vårdar vederbörande orsakar hopp. Och liv.

Och där vi, varje människa, har möjlighet att påverka. Inte för att rädda alla, det kan ingen. Men kanske att rädda någon. Det finns kanske en "riddare" i oss alla. Som kan orsaka hopp. Och liv.

Om än symboliskt. Kalla det återuppståndelse.

fredag 19 augusti 2011

HBT-kultur. Regn och åska - Håkan Lindquist.


Visst har jag läst en bok av Håkan Lindquist förut. Hans debut Min bror och hans bror var en fin berättelse. Om en ung kille som efter att hans bror avlidit upptäcker att han varit bög. Det var på 1990-talet när homorelationer i böcker ofta handlade om att hantera omgivningens fördomar. Att konstatera att homosexualitet var tabu. Och hur man skulle hantera det.

Men "Regn & åska" är från 2011. Här träffar Oskar från Visby Rein från Tallinn i Estland. Deras möte blir, efter det första strulandet, självklart. Två 16-åringar som träffar varann. Blir förälskade i varann. Och kåta på varann. Det är sexuella skildringar - men aldrig att det blir för explicit. Boken håller sin litterära kvalité - i relation till sexet. Mer problematiskt blir det i förhållande till personskildringarna.

Visst är både Oskar och Rein relativt gulliga i sin iver efter varann. Men Håkan Lindquist är en medelålders man. Och ibland märks det när han ska framföra vad bokens tonårskillar säger till varann och andra. Det blir problem med trovärdigheten. De två tonårskillarna är närmast människor utan några negativa sidor. De är "goda", det blir inte trovärdigt. Ska man skildra situationen för tonårskillar och själv är medelålders får man faktiskt försöka anstränga sig som författare. Det verkar inte som Håkan Lindquist gjort det.

Boken är alright - att placera i händerna på en tonåring.

Den här boken håller inte som en bok om tonårskärlek. Hade det varit en handling om en kille och tjej som haft den här attityden till varann hade jag lämnat boken. Nu har den sitt värde för bögar som vill läsa om två 16-åriga killar som blir kåta på varann och förälskade. Inget fel i det. Men ska man skapa litteratur av kvalité krävs det något mer. För 20 år sedan nöjde vi homosexuella oss med vilken bok som helst som gestaltade våra liv. Idag har de flesta av oss- tack och lov - högre krav.

Tolka mig rätt. Regn & åska är en hyfsad ungdomsroman att placera i händerna på en tonåring. Att homosexualitet beskrivs befriande tydligt är positivt. Men det här är inte någon bok som lyfter litterärt. Men kanske man inte måste ställa sådana krav på en "ungdomsbok".

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

torsdag 18 augusti 2011

Hat mot homosexuella och muslimer bland republikanska kandidater.


Tidningen Dagen har några artiklar om vem som ska bli Republikanernas presidentkandidat 2012.

Michele Bachmann (bilden), Rick Perry och övriga kandidaterna är tydliga med att de är emot samkönade äktenskap. Det som de däremot nu försöker undvika att debattera är deras tidigare hatiska kommentarer om homosexuella. Ett exempel är att Bachmann 2006 kallade homosexuella för "barbarer som är slavar åt sina begär". Den kommentaren vägrar hon idag att berätta om hon ännu håller med om. Hon vet att opinionen svängt betydligt senaste åren och att mittenväljare idag skräms bort av homohat.

Samtidigt vågar högerextrema republikaner inte ta avstånd från sin tidigare homofobi i media, för då blir det ramaskri bland deras kärnsympatisörer som ännu faktiskt tycker att homosexuella är ett hot mot samhället. Högerkristnas retorik i USA har mycket gemensamt med främlingsfientliga och islamofoba partiers i Europa. Att hitta vissa grupper som är "ett hot" och som ska bli stigmatiserade. Och det är samma balanserande mellan att hålla kärntrupperna lojala men samtidigt vinna nya mer sansade människor.

En kandidat, Herman Cain, har (trots att han själv är svart) försökt misstänkliggöra president Barack Obamas ursprung. Enligt Wikipedia är han också synnerligen islamofob.
A number of comments made by Cain regarding his attitudes towards Muslim people have caused controversy. He has stated that he was "uncomfortable" when he found that the surgeon operating on his liver and colon cancer was Muslim, later explaining "based upon the little knowledge that I have of the Muslim religion, you know, they have an objective to convert all infidels or kill them".
Även Ronald Reagan (president 1981-1988) som var konservativ skulle aldrig få för sig att kalla homosexuella barbarer eller anklaga muslimer för att vilja mörda kristna. Republikanerna har kidnappats av tokhögern. Det finns dock en positiv sak, det kan bli deras fall om en extremist ställs mot Obama 2012.

En av de republikanska kandidaterna, Jon Huntsman Jr, är för att samkönade par ska kunna ingå partnerskap och få samma juridiska rättigheter som olikkönade par som ingår äktenskap. Han bedöms ha svårt att bli partiets presidentkandidat. Bättre chanser har kanske Mitt Romney som är emot både äktenskap och partnerskap för homopar men har antytt att han är positiv till att på federal nivå förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden. De flesta andra kandidater är emot varje förbättring för HBT-personer och en del av dem är tvärtom engagerade för att försöka avskaffa reformer som kongressen redan genomfört (som att tillåta öppet homosexuella inom försvaret).


Uppdatering 1.

Dagens Nyheter om ökad främlingsfientlighet i Norge, men inte i Sverige.


Uppdatering 2.

Republikanerna i USA har faktiskt också en öppet homosexuell politiker som vill bli partiets presidentkandidat, Fred Karger. Han bedöms dock vara i princip chanslös. Från brittiska Pinknews.
He said: “I want to send the message to gay younger people and older people and everyone in between that you can do anything you want in life, and don’t feel bad about yourself and don’t feel you have to live your life the way I did.”

The 61-year-old, who has spent most of his life in the closet, has worked as a campaign advisor and election strategist for a number of high-profile figures....

While he has virtually no chance of winning the 2012 election, he is the only openly gay candidate in the race, having come out in 2006.
Ingen majoritet för tvångssteriliseringar i kd:s riksdagsgrupp.

Dagen har gjort en enkät bland Kristdemokraternas 19 riksdagsledamöter om vad de tycker om homoadoptioner och tvångssteriliseringar av transsexuella. Av de 17 som svarat är 5 för en helt jämlik adoptionslag för samkönade och olikkönade par, 9 är emot medan 3 tvekar.

3 kd-ledamöter är positiva till att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen medan 7 är negativa, 7 tvekar. Intressant att det inte är en majoritet i riksdagsgruppen för att behålla tvångssteriliseringar av transsexuella, trots att partistyrelsen och ordföranden Göran Hägglund argumenterat för det.

I riksdagen är det socialutskottet som har ansvar för könstillhörighetslagen. Kd:s ordinarie ledamot i utskottet, Anders Andersson, har inte besvarat enkäten från Dagen. Av de tre kd-suppleanterna i utskottet är Roland Utbult för att avskaffa sterilitetkravet medan Lars-Axel Nordell är emot. Annika Eclund, som är kd:s nya HBT-politiska talesperson, tvekar.



Malmöfestivalen goes queer.


Malmöfestivalen startar imorgon fredag. Det väntas ca 1,5 miljoner besökare fram till fredagen 26 augusti.

Årets version måste vara den queerigaste hittills. Nåja, nu är ju inte konkurrensen från tidigare festivaler fruktansvärd. Medan mångfalden av etnicitet redan från första evenemanget 1985 varit en central del och påverkat utbud av mat, kultur och annat har HBT-temat fram tills för några år sedan varit nästan helt frånvarande. Men förra året var några queerevenemang med och trenden är ännu tydligare i år.

18.30 på söndag visas filmen Citizen Nawi på Orkanen (Malmö högskola). Från Malmöfestivalens hemsida. Esra Nawi (bilden) är ansvarig för samtalet efteråt om filmen.
Malmöpremiär för filmen som gestaltar Ezra Nawis kamp för mänskliga rättigheter. Han själv är inbjuden till premiären för att diskutera de frågor filmen väcker....

Det är sällan som vi under våra liv möter människor som provocerar och samtidigt inspirerar så många människor som Ezra Nawi gör. Han är rörmokare och israelisk människorättsaktivist av judisk-arabiskt ursprung, som anslutit sig till den palestinska befrielsekampen. Ezra provocerar den israeliska makten så till den grad att han regelbundet trakasseras och fängslas. När vi försöker bryta fördomar och murar omkring oss blir Ezra en personifiering av hur kampen för mänskliga rättigheter inte kan separeras, utan alla är sammanbundna i en förenad kamp för människans okränkbara och lika rättigheter.

Filmen Citizen Nawi gestaltar Ezras dagliga kamp mot rasism och homofobi, samtidigt som den gestaltar hans kärlek till människor och förakt för auktoritet och makt. En film som fick stående ovationer och speciellt omnämnande på Jerusalems Internationella Filmfestival. En film, en kamp och en människa som man inte kan låta bli att antingen hata eller älska.
Arrangörer är bl.a. Folkets Bio Malmö, RFSL Malmö och ARF - Film och kultur för mänskliga rättigheter.

S:t Petri församling (Svenska kyrkan) visar tillsammans med bl.a. Folkets Bio Malmö filmen Red Without Blue. 23 augusti 21.00 i Sinnenas trädgård, S:t Petri församlingshus.
En banbrytande och konstnärlig berättelse om genus och identitet, samt om det orubbliga bandet mellan två tvillingar. Filmen följer på ett ärligt sätt en familj i turbulens, där en av de identiska tvillingarna undergår omvandling från man till kvinna.
Prästen Christel Quartin är ansvarig för samtalet efteråt om filmen.

Några andra evenemang med koppling till HBT, sexualitet, kön och mänskliga rättigheter.

Läsning och samtal om ordet hen. 20 augusti 17.00. Hamngatan

Potatopotato - med Squeergänget en kavalkad av drag-gestalter. 21 augusti 13.30. Hamngatan

Blodsbröllop av Lorca.... i en queerbearbetning av Nasim Aghill. 22 augusti 17.00. Palladium
(pjäsen ge också på persiska 19.00 på samma dag och plats)

Idrottens mörka historia - samtal med Patrik Sjöberg och Fredrik Andersson. Om sexuell övergrepp inom idrotten. 24 augusti 18.00. Sinnenas trädgård, S:t Petri församlinghus.

Fängelse för en sjukdom. Hiv-lagen diskuteras med representanter från Centerpartiet, Miljöpartiet, Lunds universitet, RFSU, RFSL och Hiv-Sverige. Sinnenas trädgård, S.t Petri församlinghus. 25 augusti 17.00.

Varför behövs en slutwalk i Malmö? Malmö Feministiska nätverk med gäster talar om sexuella övergrepp. 26 augusti 16.00. Sinnenas trädgård, S:t Petri församlingshus.

Slutwalk Malmö. Dansa från kyrkan mot Möllan för att uppmärksamma sexuella övergrepp. 26 augusti 17.00. Start utanför S:t Petri församlingshus.

Bäverblues. Skabbteatern. Humor och frigjordhet om sex och relationer. Samtal. 26 augusti 19.30. Palladium

Positivt att en församling (S:t Petri) i Svenska kyrkan har engagerat sig så mycket i årets festival och ofta i ämnen som är "kontroversiella" för befolkningen generellt och för en del kristna i synnerhet. S:t Petri kyrka är äldst, från början av 1300-talet, bland de byggnader som är kvar idag i Malmö. (Egentligen är Oxie kyrka ännu äldre, från 1100-talet, men byn Oxie blev en del av Malmö kommun först 1971).

Fram till början av 1800-talet hade Svenska kyrkan två församlingar i Malmö, dels S:t Petri och senare även en församling för Malmöbor med tyskt ursprung, kyrkan var på den plats där Caroli kyrka (som håller på att bli en del av ett köpcenter för övrigt) är.

Tidigare är det främst Möllevångens-Sofielunds församling som arrangerat HBT-evenemang bl.a. Regnbågsgudstjänster. Möllevången är ett område där många "alternativa" människor bor. S:t Petri församling (där invånarna har den högsta medelinkomsten bland stadens cityförsamlingar) har betraktats som relativt konservativ (om än inte homofientlig). Men det är tydligen annorlunda nu vilket givetvis är positivt.

Platserna för evenemangen är alla centralt belägna i Malmö.


Uppdatering 1.

Ska förtydliga att det är fri entré till samtliga evenemangen.



onsdag 17 augusti 2011

Islamistiskt parti i Berlin startar homofientlig kampanj.


Det nya islamistiska partiet Bundnis für Innovation & Gerichtigkeit (BG) i Tyskland har startat en homofientlig kampanj inför lokalvalet i Berlin avslöjar gaysiten Queer. Partiet, som främst vänder sig till tyskar med turkiskt ursprung, "anklagar" stadens majoritetspartier, socialdemokratiska SPD och vänstersocialistiska Linke, för att till elever från årskurs 1 informera om "homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet". Flygbladet (bilden), som även spridits på en del skolor, avslutas med "Kampanjen skadar alla barn!"

BG som startades förra året och fick 0,2 % i lokalvalet i delstaten Nordrhein-Westfahlen har som officiellt syfte att jobba för "bättre integration". Men med homofientlig retorik lär resultatet bli tvärtom. Tyskar i allmänhet, och folk i Berlin i synnerhet, är HBT-vänliga.

Partiet argumenterar i kampanjen för att de är "emot skolämnet ´bög´" (sic!), att genom att skolan informerar unga barn om homosexualitet "hindras föräldrar att förmedla sina egna värderingar" och "vi måste skydda oss från omoralen". Haluk Yildiz från partiet framför i en intervju att de "respekterar homosexuella" men det blir ju tydligt att de inte gör det.

Norra Tyskland generellt mer sexliberalt än Sverige.

Delar av stadens kampanj, som också handlar om att informera elever om sexualitet generellt, har fått kritik även från kristdemokratiska CDU, det största oppositionspartiet i Berlin. Men då har det riktat sig mot förslag om att låta tonårselever gestalta rollspel om "darkrooms" (vanligt på gayklubbar på kontinenten, del av lokalen där folk har möjlighet att ha sex) och "självtillfredsställelse". Efter en tidningsartikel har en del fått för sig att den typen av rollspel ska anordnas från årskurs 1. Givetvis kan man vara negativ till den typen av arrangemang även om eleverna är 14-15 år. Det bör annars konstateras att norra Tyskland generellt är mer sexliberalt än Sverige.

Men kritiken från islamistiska BG handlar inte bara om det. De vänder sig även emot att skolor informerar om homosexualitet och gör det med samma retorik som kristna högern i USA. Religiös extremism måste bekämpas, det kvittar om den är kristen, muslimsk eller något annat.


Uppdatering 1.

Tre utredningsförslag mot diskriminering väntar på att bli lämnade av regeringen.

Barn- och äldreministern Maria Larsson (kd) framför idag i en debattartikel i Dagens Nyheter att det är viktigt att offentliga sektorn blir bättre på att anställa funktionshindrade. Debattartikeln i sig är viktig och bra. Diskriminering p.g.a funktionshinder är lika oacceptabelt som om den drabbar invandrare, homosexuella och andra. Men när det gäller delar av politiken för funktionshinder förtjänar den borgerliga regeringen kritik. Fakta är att det i flera år nu legat tre utredningsförslag på regeringskansliet inom området diskriminering.

1. Att förbjuda diskriminering p.g.a ålder inom i princip alla samhällsområden (idag är det sådant förbud bara inom några få områden bl.a. arbetsmarknaden).

2. Att definiera bristande tillgänglighet som diskriminering p.g.a funktionshinder.

3. Att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att aktivt förebygga diskriminering p.g.a. alla grunderna (kön, könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet, religion, funktionshinder och ålder). Idag är arbetsgivare bara skyldiga förebygga diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion, utbildningsansvariga har ett sånt ansvar även för sexuell läggning och funktionshinder.

Regeringen har ännu inte lämnat någon proposition (regeringsförslag) om det här. Trots att den på EU-nivå jobbar för att det förslag till EU-direktiv ska bli infört som bl.a. kräver 1 och 2. (reformerna om ålder och funktionshinder).

S-politiker argumenterar emot muslimsk homofientlighet och sexism - v och mp tiger fegt.

Rossana Dinamarca avslöjar i Svenska Dagbladet att hon kandiderar som ordförande för Vänsterpartiet. Sedan tidigare har bl.a. öppet homosexuelle Hans Linde berättat om sin kandidatur. Jag har här på bloggen framfört att Vänsterpartiet (och Miljöpartiet) måste börja offentligt argumentera även emot muslimsk homofientlighet. Där är andra partier, främst m, fp och s, tydligare. I en ny debattartikel på Newsmill framför Nalin Pekgul (s) bl.a. följande.
Under min tid som ordförande har det socialdemokratiska kvinnoförbundet uppmärksammat den religiösa fundamentalismen som breder ut sig i storstädernas fattiga förorter. Det är ett misslyckande för socialdemokratin och ett hot mot sammanhållningen i samhället att utsatta grupper ser fundamentalistisk religion som det bästa redskapet för att förbättra levnadsvillkoren.
Varför är det ingen riksdagsledamot från v och mp som tar den här debatten när de två partierna i övrigt argumenterar emot reaktionära värderingar och för jämställdhet och HBT-rättigheter? De attityder från delar av Berlin som jag redovisat i den här bloggposten finns även i en del förorter i Sverige. Och man löser sällan problem genom att tiga om dem.


Uppdatering 2.

Qx avslöjar att en heterosexuell man, Mista Majah, gjort det första albumet inom reggaegenren om respekt för HBT-personer.


Uppdatering 3.

Rasistisk och homofientlig sd-politiker lämnar kommunalpolitiken.

Tidningen Expo avslöjar att Mikael Jansson lämnar kommunalpolitiken i Göteborg för att fokusera på att vara riksdagsledamot.
Mikael Jansson har efter valet kombinerat sitt uppdrag i riksdagen med en plats i Göteborgs kommunfullmäktige. Men enligt uppgifter i Göteborgs Posten vill Jansson nu helt fokusera på riksdagsarbetet. Han kommer dock sitta kvar som ordförande för Sverigedemokraterna i Göteborg.
Oktober 2010 publicerade jag bloggposten Sverigedemokraterna accepterar rasister inom partiet. Från bloggposten.
Sverigedemokraterna är idag inte ett rasistiskt parti formellt. d.v.s. att hudfärg och etnicitet ska vara avgörande för en människas rättigheter i samhället. Inget i partiprogram eller i övriga program antyder några sådana värderingar....

Mikael Jansson som sd nominerade som kandidat till att vara andre vice talman i riksdagen var partiledare 1995-2005. Alltså de år då partiet var tydligt rasistiskt. Jansson ledde också "rasistfalangen" i debatten om "öppen svenskhet" 2003-2005. Han har vad jag vet inte sagt sig ångra något han tyckt och sagt som partiledare. Inget tyder på att han dramatiskt skulle ha bytt åsikter.

Att sd nominerar en sådan person är ett tecken på att sd accepterar rasister. Hade Jansson blivit vald (vilket de i.o.f.s. visste att han inte skulle bli) hade det gjort honom till den i särklass mäktigaste sd-politikern någonsin i Sverige.

Det har också avslöjats rasism bland flera andra politiker i partiet. Attityden i sd är tydlig. Du får vara rasist om du hanterar det internt i partiet och inte offentligt i debattartiklar och på bloggar.
Sd är främlingsfientligt och islamofobt och accepterar i en del situationer rasister bland dess politiker. Att ge ett sådant parti monopol på debatten om muslimsk homofientlighet (när sd dessutom själva är homonegativa i sin politik) är problematiskt. För att uttrycka det milt.

tisdag 16 augusti 2011

68 % bland palestinier vill förbjuda homorelationer.


Bengt Andersson, tidigare FN-anställd i Gaza, har i en debattartikel i Dagen kommenterat en ny opinionsmätning bland palestinier. Enligt honom är hatet mot judar nästan kompakt bland palestinier.
Samtidigt presenterade Stanley Greenberg i samarbete med the Palestinian Center for Public Opinion en undersökning av palestinska arabers uppfattning i frågan. 1 010 palestinska araber har intervjuats om vilka frågor de anser vara viktigast. Högst upp på listan kommer arbete, sjukvård och utbildning.

Trots det mycket kontroversiella resultatet har undersökningen ignorerats eller endast selektivt nämnts i media. För i undersökningen kommer också fram att 61 procent förkastar idén att ­Israel ska vara judarnas hemland och tycker att Palestina ska vara de palestinska arabernas hemland, 66 procent ser ”tvåstatslösningen som en interimslösning före slutmålet med en enda palestinsk stat i området mellan Jordanfloden och Medelhavet”, 72 procent stöder förnekandet av Jerusalems judiska historia, 92 procent motsätter sig varje form av att dela Jerusalem med judar, 80 procent håller med om Hamas huvudtes att arabiska och islamistiska bataljoner krävs för att besegra judarna, 73 procent instämmer med den muslimska traditionen (Hadith) som uppmanar muslimer att döda judar var helst de finner dem, 53 procent är för att skolbarn får lära sig sånger om att hata Israel.
90 % bland palestinier ogillar judar.

Först gissade jag att han måste ha vinklat siffrorna, många är synnerligen partiska i sina redogörelser för vad som händer i konflikten judar-palestinier i Israel. Men när jag hittade själva rapporten konstaterade jag att Bengt Andersson har rätt. Negativa attityder bland palestinier är nästan kompakt inte bara mot Israel (vilket är väntat och inget man har orsak att moralisera över bland ett ockuperat folk), utan även mot judar generellt.

De som blivit intervjuade har fått frågan om de har "varma" eller "kalla" känslor mot diverse individer, föreningar, grupper och länder. På en skala från 1 till 100 är det 90 % vars känslor mot judar är på den mest negativa fjärdedelen. Motsvarande negativa attityder mot kristna är det 27 % som har vilket väl är en mer jämförlig siffra mot vad andelen i Europa skulle bli om muslimer. Men antisemitismen (judehatet) är långt värre bland palestinier än islamofobin i Sverige och andra länder i Europa. Det ursäktar inte det senare men det ger perspektiv och indikerar att det är viktigt att inte göra palestinier till bara "offer" om man ska nå en lösning på konflikten judar-palestinier.

14 % bland palestinier är för acceptans av homorelationer.

Folk har fått avslöja om de helst instämmer med "Homosexuality is a way of life that should be accepted by society." 5 % instämmer "mycket" och 9 % "något". 74 % instämmer "mycket" och 7 % "något" med "Homosexuality is a way of life that should be discouraged by society."

"Homosexuality should be punished by law." 68 % instämmer "mycket", 14 % "något"
Homosexuality should not be punished by law. 8 % instämmer "mycket", 6 % "något".

Homofientligheten är nästan kompakt bland den palestinska befolkningen på Västbanken och Gaza. Något som givetvis drabbar bögar och lesbiska, varav en del tvingats fly till det egentliga Israel för att undvika misshandel och ibland att bli mördade. Det är givetvis fruktansvärt. Attityderna kan aldrig ursäktas med att befolkningen bor på ockuperade områden. Det är inte något problem som ska "lösas senare när palestinier fått ett eget land". Det är att offra en viss grupp av människor vars rättigheter blir kränkta.

Samma problem i många "kristna" länder i Afrika.

Men det vore också för enkelt att bara hänvisa till att de flesta är muslimer. För det första är det inget som tyder på att den minoritet bland palestinier som är kristna skulle vara mer toleranta mot homosexuella. För det andra avslöjar andra opinionsmätningar att i många "kristna" länder i Afrika är attityderna mot homosexuella lika fruktansvärda. Och givetvis är antisemitismen och homofobin bland de flesta palestinier inte någon ursäkt för det förakt mot dem som finns bland en del judar i Israel. Eller för ockupationspolitiken.

De flesta palestinier ogillar Hamas.

Det som är positivt i enkäten är att de flesta palestinier ogillar islamistiska Hamas och tycker att Iran bara blandar sig i konflikten för sina egna syften. Det är "bara" 10 % som vill att sharialagar (som betyder bl.a. dödsstraff för homorelationer) ska vara enda lagarna i samhället. 9 % är för en typ av sharialagar som förenas med demokrati (en självmotsägelse i.o.f.s.). Men ca 80 % avvisar helt eller delvis att Koranen ska styra ett lands lagar.

Krav bör ställas på Mahmoud Abbas (bilden), president för palestinska självstyret på Västbanken, att entydigt fördöma både hat mot judar och homosexuella. Precis som motsvarande krav bör ställas på Israels statsminister Benjamin Netanyahu när det gäller hat mot palestinier (Netanyahu är tydligt HBT-vänlig trots sin i övrigt konservativa politik och att det i hans regering finns både främlingsfientliga och homofientliga partier).

Mänskliga rättigheter gäller för alla. För HBT-personer. Judar. Palestinier. Kristna. Muslimer. Vita. Svarta. Och intolerans mot en grupp ursäktas inte av annan intolerans.

måndag 15 augusti 2011

Sverigedemokraterna accepterar homovigslar i Svenska kyrkan.


Sverigedemokraterna lämnar sitt krav på att Svenska kyrkan bör avskaffa möjligheten till samkönade vigslar inom samfundet. Det avslöjar Henrik (inget efternamn i mailet) från Sverigedemokraternas informationsavdelning. Han berättar också att Sverigedemokraterna är positiva till att FN sagt ja till en HBT-resolution. Däremot har partiet ingen officiell åsikt om en könsneutral namnlag för vuxna, om än att Henrik gissar att sd egentligen är emot reformen.

Här är delar av det mail som jag sände till Sverigedemokraterna i fredags och de svar partiet lämnat.


1. Samkönade vigslar inom Svenska kyrkan.

Jag har kollat de motioner som Svenska kyrkan på sin hemsida redovisat kommit in till kyrkomötet i höst. Noterar att ingen av de motionerna tydligen föreslår att samfundet bör avskaffa möjligheten för samkönade par att bli vigda, alltså ett upphävande av beslutet vid kyrkomötet 2009.

Därför vill jag fråga vad Sverigedemokraterna idag tycker om samkönade vigslar inom Svenska kyrkan. Vad jag vet är ni ännu emot att samfundet utför sådana vigslar. Stämmer det?
Det är något som vi principiellt varit emot, dock har inga tankar om att försöka förändra och återgå till hur det var. Vi anser att det är upp till samfunden och prästerna att avgöra om man vill viga samkönade par eller ej.
Vill ni att Svenska kyrkan avskaffar möjligheten att viga samkönade par eller ni är principiellt emot sådana vigslar men har accepterat att de finns och vill inte avskaffa dem?
Vi har inga planer på att förändra och återgå till hur det gamla regelverket såg ut.
Jag vet att sd förtydligat att partiet principiellt är emot den könsneutrala äktenskapslagen men har accepterat den och vill inte avskaffa den. Men här gäller det samkönade vigslar inom Svenska kyrkan.
Du sammanfattade precis våra tankar om detta politiska område.
2. Könsneutral namnlag - för vuxna.

29 september 2009 avgjorde regeringsrätten ett policybeslut som i praktiken betyder att namnlagen blir helt könsneutral för vuxna. Från RFSL:s pressmeddelande om det.

Regeringsrätten skriver i sin dom att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillkännas den enskilde, särskilt när denne är vuxen. Man konstaterar också att det inte finns några hinder i namnlagen för att män ska kunna bära traditionella kvinnonamn vice versa. Tidigare har länsrätter och kammarrätter dömt olika i fall där transpersoner överklagat Skatteverkets avslag på deras ansökningar om att få lägga till namn som är typiska för män om de är juridiska kvinnor och vice versa.

Skatteverket ville att regeringsrätten skulle lämna ett beslut som kunde bli prejudicerande, alltså att andra domstolar sedan följer principen.

Är sd, precis som övriga riksdagspartier, för den policy som gäller sedan september 2009, att namnlagen är könsneutral för vuxna?
Detta är ingen fråga som partiet har tagit ställning i. Rent spontant är min gissning att vi är emot det, likt vi är emot allt som har att göra med att "sudda" ut och försöka förändra det biologiska hos människor. Vi är generellt motståndare till allt som har med genusperspektiv att göra.
3. HBT-resolution i FN.

Trenden de senaste åren har varit tydlig. Fler och fler länder i FN betraktar HBT-rättigheter som mänskliga rättigheter. Från ILGA-Europes hemsida.

Today the United Nations' Human Rights Council adopted a resolution on Human Rights, Sexual Orientation and Gender Identity. This is the first of its kind....

With 23 countries voting in favour, 19 countries against and 3 countries abstained, the UN resolution has been adopted in Geneva.

This historic resolution, presented by South Africa, affirms the universality of human rights, and notes concern about acts of violence and discrimination based on sexual orientation and gender identity. It requests the High Commissioner for Human Rights to prepare a study on violence and discrimination on these grounds, and calls for a panel discussion to be held at the Human Rights Council to discuss the findings of the study in a constructive and transparent manner, and to consider appropriate follow-up.

För första gången är Europa inte den världsdel som i något FN-sammanhang röstar HBT-vänligast. Alla 9 länderna från Amerika var för resolutionen. Av 12 länder i Europa röstade 10 ja och 2, Ryssland och Moldavien, nej. De flesta som var negativa var länder i Afrika och Asien. Japan, Sydkorea och Thailand röstade dock ja, även ett land i Afrika, Mauritius.

Yes": Argentina, Belgium, Brazil, Chile, Cuba, Ecuador, France, Guatemala, Hungary, Japan, Mauritius, Mexico, Norway, Poland, Republic of Korea, Slovakia, Spain, Switzerland, Ukraine, Thailand, UK, USA, Uruguay.

"No" : Angola, Bahrain, Bangladesh, Cameroon, Djibouti, Gabon, Ghana, Jordan, Malaysia, Maldives, Mauritania, Nigeria, Pakistan, Qatar, Moldova, Russian Federation, Saudi Arabia, Senegal, Uganda.

Abstentions: Burkina Faso, China, Zambia

Absent: Kyrgyzstan, Libya (suspended)

Är sd, precis som övriga riksdagspartier, för att FN sagt ja till HBT-resolutionen?
Ja det är vi. Att människor, oberoende etnicitet, sexuell läggning, handikapp, eller va det må vara, ska ha samma rättigheter är en självklarhet. Att man väljer att motarbeta diskriminering och kampen för allas lika värde är givetvis något vi ser positivt på.
Sverigedemokraterna nära Kristdemokrater i Svenska kyrkan.

Man kan konstatera att om partierna och HBT-politiken är ett tåg så rör det sig framåt år efter år. De flesta politiska partier är i första vagnen, Socialdemokraterna i.o.f.s. i bakre delen av den. Moderaterna är i andra vagnen, Kristdemokraterna i tredje och Sverigedemokraterna i fjärde och sista. Givetvis förtjänar sd inget beröm för att bli för saker som de flesta andra i samhället blev positiva till för flera år sedan. Men det är intressant att debatten och de förändrade attityderna även påverkar konservativa partier som sd och kd.

Sverigedemokraterna är nu nära gruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan när det gäller homovigslar. Båda är ännu negativa till samkönade vigslar inom samfundet men har accepterat den nya policyn. Det här betyder att konservativa Frimodig kyrka är ensamma kvar om att vilja avskaffa kyrkomötesbeslutet från 2009 (att tillåta homovigslar).

När det gäller HBT-rättigheter internationellt tvekar sd ännu om Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN medan övriga riksdagspartier är för det.

Givetvis förtjänar sd skarp kritik för att de inte tydligt respekterar att vuxna människor fritt ska kunna välja förnamn könsneutralt. Det avslöjar igen att partiet är heteronormativt, något som de själva erkänner.

Sd ännu för tre försämringar.

Även om sd nu accepterat homovigslar inom Svenska kyrkan är partiet ännu för tre försämringar inoom HBT-politiken.

1. Att avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som sd är för).

2. Att avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker.

3. Att avskaffa alla statliga bidrag emot diskriminering, HBT-fientlighet och främlingsfientlighet.

Kristdemokraterna är för två försämringar inom HBT-politiken, samma som sd när det gäller adoptioner och inseminationer. Övriga riksdagspartier vill inte försämra någon del när det gäller rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner.


Uppdatering 1.

Kristdemokraternas familjepolitiska talesperson, Emma Henriksson, kritiserar i en debattartikel i Svenska Dagbladet några c-politiker, bland dem öppet homosexuelle Fredrick Federley, för att de i en annan artikel argumenterat för kvoterad föräldraförsäkring.
Vi Kristdemokrater utgår från att människor i allmänhet är bättre på att välja inriktning i sina liv än vad vi politiker är på att välja inriktning åt dem. Visst kan vi ha synpunkter och teorier om vad som i stora drag är bra för människor, ibland är de dessutom väldigt välgrundade. Men det ger oss inte befogenhet att styra över enskilda människors livsval.
Spontant är jag som liberal negativ till fler "pappamånader" även om jag accepterat de som finns. Kvotering är av princip fel. Men debatten är givetvis inte utan komplikationer. För mycket tyder på att könsfördelningen av föräldraförsäkringen påverkar jämställdheten inom arbetsmarknaden. Därför blir det en avvägning, är det rätt att använda oliberala (kvotering) metoder (mer än hittills) för att nå liberala mål (jämställdhet). De som är för mer kvotering har en poäng i att övriga bidragsystem är individuella och inte kan överlåtas. Mot det kan anföras att sjukdom och arbetslöshet är något som påverkar individer medan (biologiskt och-eller socialt) föräldraskap ofta är gemensamt för människor som bor ihop. Även jämställdhetsbonusen (som jag är för) är en viss kvotering om än mild. Mitt svar är nej till fler "pappamånader" som situationen är idag men jag är inte lika kategoriskt negativ som för några år sedan. Om det inte blir tydliga förändringar åt ett mer jämställt föräldraförsäkringsuttag utan utvecklingen stannar av de närmaste åren bör en tredje "pappamånad" i alla fall övervägas.

Det som annars är fascinerande är kd:s princip om att respektera att familjer är olika inte påverkar dem att, som de flesta andra partier, bli för lika regler för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer.

söndag 14 augusti 2011

Konservativa Frimodig kyrka är ännu för att avskaffa homovigslar i Svenska kyrkan.


Det är väl inte någon skräll. Men trots det förtjänar det att förtydligas. Konservativa homofientliga nomineringsgruppen Frimodig kyrka är ännu för att Svenska kyrkan avskaffar möjligheten för samkönade par att bli vigda inom samfundet.

I fredag skickade jag ett mail till styrelsen för Frimodig kyrka.
Jag har kollat de motioner som Svenska kyrkan på sin hemsida redovisat kommit in till kyrkomötet i höst. Noterar att ingen av de motionerna tydligen föreslår att samfundet bör avskaffa möjligheten för samkönade par att bli vigda, alltså ett upphävande av beslutet vid kyrkomötet 2009.

Därför vill jag fråga vad Frimodig kyrka som nomineringsgrupp idag tycker om samkönade vigslar. Vad jag vet är ni ännu emot att samfundet utför sådana vigslar. Stämmer det?

Vill ni att Svenska kyrkan avskaffar möjligheten att viga samkönade par eller ni är principiellt emot sådana vigslar men har accepterat att de finns och vill inte avskaffa dem?

Jag planerar publicera en bloggpost om debatten om samkönade vigslar i SvK inför kyrkomötet i höst och vill att infon ska bli så rätt som möjligt om de olika nomineringsgruppernas attityder 2011.
Frimodig kyrka ännu för avskaffande av homovigslar.

Jan-Anders Ekelund
(bilden), som är ordförande i Frimodig kyrka, mailade ikväll följande.
Frimodig kyrka har inte ändrat uppfattning eftersom vi tror att Jesus egen syn på äktenskapet, som han ger uttryck för i Matt 19, fortfarande gäller.

Därför vill jag fråga vad Frimodig kyrka som nomineringsgrupp idag tycker om samkönade vigslar. Vad jag vet är ni ännu emot att samfundet utför sådana vigslar. Stämmer det? Ja

Vill ni att Svenska kyrkan avskaffar möjligheten att viga samkönade par eller ni är principiellt emot sådana vigslar men har accepterat att de finns och vill inte avskaffa dem? Eftersom vigsel av samkönade strider mot Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter så anser vi att 2009 års kyrkomötes beslut skall ändras.

Med vänliga hälsningar
Jan-Anders Ekelund
ordf Frimodig kyrka
Eftersom jag noterat att de inte lämnat någon motion inför kyrkomötet i höst om det framförde jag det i ett andra mail.
Vi är helt oense i sak, jag är för samkönade vigslar i bl.a. Svenska kyrkan, men bra att ni förtydligat vad ni tycker. Jag vill dock fråga varför ni inte lämnat någon motion till årets kyrkomöte om att avskaffa möjligheten för samkönade par att bli vigda som ni gjorde inför förre kyrkomötet? Är det för att ni konstaterar att det blev en mycket stor majoritet emot motionen förra hösten om att avskaffa reformen, homovigslar?
Jan-Anders Ekelund mailade därefter.
Parlamentarisk praxis är att man motionerar en gång i samma ämne, under samma mandatperiod.
Fascinerande argumentation om Jesus och samkönade äktenskap.

Frimodig kyrka, som i senaste kyrkovalet 2009 fick 5,1 %, hade med följande i sin valplattform.
Jesus är själv mycket tydlig med att äktenskapet är till för man och kvinna. FRIMODIG KYRKA anser därför att Svenska kyrkan inte kan viga samkönade par ifall vi får en könsneutral äktenskapslagstiftning i Sverige. Om riksdagen inför en könsneutral äktenskapslagstiftning bör Svenska kyrkan lämna ifrån sig vigselrätten. FRIMODIG KYRKA anser inte heller att kyrkomötet 2005 hade mandat utifrån kyrkans lära att införa den vigselliknande välsignelseordningen för samkönade par. Detta beslut bör därför omprövas. FRIMODIG KYRKA tar avstånd ifrån alla former av hat och förakt utifrån sexualitet och vill att Svenska kyrkan frimodigt skall välkomna människor in i kyrkans liv och själavård, oavsett sexuell läggning.
Argumentet att Jesus i Bibeln skulle vara tydlig om att äktenskapet bara är för olikkönade par är fascinerande. Fakta är att det är möjligt att hitta en del citat i Bibeln som vissa tolkar som negativa emot samkönade relationer generellt (inte bara emot samkönade sexuella övergrepp, vuxna mäns sex med unga tonårspojkar etc. som andra tolkar att citaten argumenterar emot) men en del av Bibeln är helt fri från kommentarer (varken positiva eller negativa) om samkönade relationer, de fyra evangelierna om Jesus .

Men om man ska lämna den teologiska debatten är det enkelt att konstatera att i alla fall en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan, Frimodig kyrka, ännu är för att avskaffa möjligheten för samkönade par att bli vigda. Vid omröstningen hösten 2010 fick de stöd av Sverigedemokraterna, som fick ca 2,9 % i kyrkovalet 2009. Jag har mailat även sd om samkönade vigslar men det är ännu inte någon från partiet som svarat.

Betraktar man religiösa samfund generellt är Frimodig kyrka inte "extremister". Både katolska kyrkan och de flesta muslimska och frikyrkliga samfunden skulle nog kunnat hålla med. Men någonting har hänt inom Svenska kyrkan. På 1980-talet var Frimodig kyrkas attityder om homorelationer Svenska kyrkans officiella, idag är det två (om sd ännu har samma policy som Frimodig kyrka) nomineringsgrupper som tillsammans fick ca 8 % i senaste kyrkovalet som är engagerade för att avskaffa samkönade vigslar inom samfundet. Och de har inte stöd av någon av biskoparna.

Attityderna har dramatiskt blivit mer homovänliga inom Svenska kyrkan de senaste decennierna.


Uppdatering 1.

Kristdemokrater i Svenska kyrkan har motvilligt accepterat homovigslar.

Första sessionen av kyrkomötet äger rum 27-30 september, andra (som är beslutande) delen 25-28 oktober.

Några ledamöter, bl.a. från Frimodig kyrka, har lämnat motioner till kyrkomötet där de vill att det ska förtydligas att präster som ogillar att utföra samkönade vigslar ska få slippa ha vigselrätt. Egentligen en udda motion eftersom det redan idag är tydligt att det är församlingar, inte enskilda präster, som har skyldigheten att arrangera en vigsel när ett samkönat par vill gifta sig inom samfundet. Men det blir nog debatt om det här på kyrkomötet.

Nomineringsgruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan är precis som Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna ännu principiellt emot att samfundet tillåter samkönade vigslar. Men Kristdemokrater i Svenska kyrkan har accepterat den nya policyn och vill inte avskaffa den. Gruppen är självständig i relation till Kristdemokraterna.

Även om syftet med Kristdemokraternas försök att förhindra en könsneutral äktenskapslag har varit att många kd-politiker är negativa till homovigslar inom bl.a. Svenska kyrkan har kd som parti officiellt inte någon policy om SvK bör viga homopar eller inte. Sverigedemokraterna som parti är däremot negativa.


Uppdatering 2.

Samkönade relationer - även bland sebrafinkar.

Dagens Nyheter avslöjar att ännu en rapport gjorts om samkönade relationer bland djur.
Sebrafinkar är färgglada fåglar som sjunger för sina partners som en del av parbildandet. Nu har forskare på universitetet Berkeley i Kalifornien kommit fram till att samkönade, monogama fåglar är precis lika fästa vid varandra som hon- och hanpar och utför parningskonserter i samma utsträckning.
Människor är inte djur. Vi måste inte bete oss som vissa djurarter. Vi har andra skyldigheter men också rättigheter. Trots det är intressant att ett av de vanligaste argumenten fram till 1990-talet (en del okunniga framför det ännu) från homofober var att "inte ens djuren håller på med sånt". Det är tydligt att både bland människor och bland många djurarter är relationerna densamma oavsett om de riktas mot någon av samma eller motsatt kön. Och när det gäller djuren kan inte ens konservativt kristna, judar och muslimer skylla på att det är "radikala queeraktivister" som påverkat dem att skaffa homorelationer.

Stefan Stenudd har förresten på sin blogg en intressant betraktelse om samkönade relationer bland djur.
Det är till och med förhastat att tala om biologernas upptäckt av homosexualitet i djurriket som en seger för det gränslösa förnuftet. Snarare är det resultatet av en växande social acceptans av homosexualitet. Först när vi började bli tillfreds med homosexualitet bland människor kunde vi upptäcka den bland djuren.
Kristdemokraterna minskar efter debatt om tvångssteriliseringar av transsexuella.

Flera tidningar publicerar en ny opinionsmätning från United Minds som visar att om resultatet hade blivit verklighet skulle varken Alliansen eller s+mp-v få egen majoritet, alltså samma situation som i riksdagen idag. De två HBT-negativa partierna Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna får tillsammans 10,8 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet. En av de mest kända nyheterna från Kristdemokraternas riksting (kongress) för ca 1,5 månad sedan var att partiet vill behålla tvångssteriliseringar av transsexuella som vill byta kön juridiskt. Sedan dess har partiet förlorat i de opinionsmätningar som gjorts, från 4,2 % till 3,2 % i United Minds senaste mätning. Även om det inte måste ha ett samband med sterilitetsdebatten är det i alla fall inget som tyder på att de vunnit på den.