fredag 28 december 2012

Årets HBT och hetero.


Tidningen Qx har sedan flera år haft sin Gaygala där folk kan nominera människor till olika priser som Årets homo/bi/trans, Årets hetero, Årets gayställe etc. När Qx gaygala första gången sändes i TV, måste väl varit för ca 10 år sedan, var det ett viktigt statement. Homo-HBT-kultur hade nått en viss folklighet.

Senaste åren har dock både evenemanget som Qx som tidning blivit mer kommersiella. Tolka mig rätt. Som liberal försvarar jag rätten att vara kommersiell. Men när nominerade för årets hetero blir någon vars enda prestation är att hen varit med i TV och sagt "jag gillar HBT-personer" i någon intervju då kanske man kan tycka att Qx gaygala spelat ut sin roll.

Men så händer något i år. Jag kanske ska, för första gången, rösta till det där spektaklet. För jag har tydliga åsikter om vem som ska bli Året homo/bi/trans respektive Årets hetero.

Om vi börjar med årets HBT-person hävdar jag att Jonas Gardell slår ut alla konkurrenter. Han har fått heterosexuella män att gråta till en TV-serie om hans bokserie Torka aldrig tårar. När en bög förlorar sin partner. Han har förmodligen gjort mer för att lyfta hiv som samtalsämne än 10 års statliga kampanjer gjort-.

När det gäller Årets hetero är det enligt mig lika tydligt. Ingen händelse var viktigare för HBT-kampen internationellt än att Barack Obama blev omvald. Ingen tidigare president i USA har varit så tydlig i sin HBT-vänlighet än Obama. Han har fått igenon att öppet homosexuella och bisexuella ska få jobba i USA:s försvar och blivit offentligt för en könsneutral äktenskapslag. En del HBTQ-aktivister i USA har, med rätta, varit otåliga och besvikna för att han inte gjort det tidigare. Men man måste också förstå att han varit pressad av de flesta i USA-högern om att han är "en vänsterextremist". Det positiva var att han vågade framföra sitt meddelande före ett val, inte efter.

Bilden till den här bloggposten är så symbolisk att det nästan är absurt. Obama är på den plats där Rosa Park satte sig 1954, en plats reserverad för vita. Hennes civila olydnad startade den rörelse som så småningom ledde till avskaffandet av rassegregerande lagar i sydstaterna. Det är från Henry Ford Museum i Dearborn i delstaten Michigan.

Rosa Park kunde nog inte ens drömma om att landet så småningom skulle få en mulatt som president (Obama är inte mer svart än han är vit, han har föräldrar från vardera hudfärgen, men att han kallas svart både av rasister och en del "PK-människor" visar att vit hudfärg är normen och mulatter som Obama definieras som svarta).

Men Obama sitter inte på bilden och ser glad ut. Han ser beslutsam ut men också ledsen. Kanske för att han vet om att rasism och homofobi ännu är en bister verklighet i alla länder. Han är synnerligen kontroversiell i USA. De flesta som ogillar honom gör det p.g.a. hans politik, de är inte rasister. Men motståndet har, av en del,, kryddats med en dos av rasism och även islamofobi (många tror han är muslim trots Obama tydligt är kristen).

Även i Sverige finns det som bekant intolerans. Där alla muslimska och många kristna samfund är homofientliga. Där f.d. ledande politiker i ett riksdagsparti tycker sig har rätt att säga till någon "det här är inte ditt land". Och där ordföranden Jimmie Åkesson i samma parti mumlar när han blir intervjuad om det, "jag kan inte ta ställning eftersom jag inte vet vad som hänt innan"-

När Rosa Parks satte sig på "fel sida" av bussen 1954 markerade hon att det också var hennes land. Må vi alla göra detsamma 2013. Att vi alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet, religion, funktionshinder, ålder etc. ska bli bemötta med samma respekt juridiskt och socialt.

Jag önskar mina bloggbesökare Gott nytt år.




fredag 14 december 2012

Ledsen.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Jag tror det var i somras. En intervju om f.d. ordförande i Socialdemokraterna, Håkan Juholt. En anonym bekant till honom berättade till tidningen att Juholt ännu var "riktigt ledsen" för det som hänt när han tvingades avgå från sin post. Jag vill först förtydliga att Håkan Juholt förmodligen är den sämste ordförande s någonsin haft. Som politiker förtjänade han att avgå. Men det finns en människa också. Vi glömmer lätt bort det. Och jag förstår, mänskligt, att Juholt ännu är "riktigt ledsen".

För några år sedan debatterade jag med en transperson på en site. Hen var besviken att RFSL inte gjort något för transpersoner. Vederbörande mådde dåligt. Jag är verkligen inte någon som alltid försvarar RFSL, tvärtom. Föreningen förtjänar lika ofta skarp kritik som beröm. Men jag redovisade en del vad RFSL gjort för transpersoner sedan föreningen började jobba för gruppen 2001. Men vår konflikt bara förvärrades. När transpersonen lämnat debatten var jag konfuderad. Jag hade verkligen försökt bemöta hen med respekt och redogjort sakligt för vad RFSL gjort.

En annan människa på siten sa då att hen "kanske inte behövde en föreläsning utan tröst". För mig blev det en tankeställare. När vi möter folk på internet eller IRL vad är det som de egentligen har för budskap. När arbetslösa berättar att den borgerliga regeringen inte gjort något för dem, eller arbetslösa om det skulle bli en s-regering, så kanske de inte främst vill höra vilka arbetsmarknadspolitiskt åtgärder som regeringen infört eller planerar. Kanske de bara behöver tröst. Och hopp.

Människor är ibland "riktigt ledsna". Varenda en av oss. Då duger bara tröst och hopp. Kan vi ge det?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

fredag 7 december 2012

HBT-kultur. Svikaren - Katarina Wennstam.


Svikaren (2012)  av Katarina Wennstam är en roman om en välkänd (påhittad) fotbollsspelare som hittas mördad. Först riktas misstankarna tydligt åt ett håll. Han har tidigare bytt lag bland Stockholmsklubbarna och efter det blivit närmast hatad av en del. Men det är något som inte riktigt stämmer. Först är det närmast en intuition, våldet är för brutalt för att "bara" handla om en svikna fotbollsfans. Så småningom riktar intresset mot vem spelaren var privat.

Katarina Wennstam försöker göra en roman. Men lika ofta blir det en politisk pamflett. Mot sexism, homofobi och intolerans. Hon har säkert goda intentioner. Och det är tydligt att hon har skaffat sig information om hur det är att leva dolt som homosexuell. Och boken är ibland spännande.

Men trots det finns det en "PK-varning". Inte så att Wennstam väjer för "svåra" saker som att homofobi även finns bland invandrare eller bland en del homo-bisexuella själva (internaliserad homofobi) men det är en präktig attityd som drar ner boken litterärt. Det är svårt att förena skönlitteratur med tydliga (icke-poetiska) politiska budskap. För några år sedan kollade jag Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Och där fanns samma "PK-varning". Men Stieg Larsson lyckades hamna på "rätt sida". Hans bok blev trovärdig. Wennstams hamnar nog på "fel sida". Men är trots det inte ointressant". Ni som vill följa en aktuell debatt om homofobi i skönlitterär form är det en bra bok.

Kritik mot övervakningssamhälle.

Några som ofta lyckats är min favoritgrupp Pet shop boys. I sin låt Integral (Youtube) är de skoningslöst ironiska mot den övervakningsmentalitet i Europa som nått allra längst i deras hemland Storbritannien. Men också mot den attityd där socialdemokratiska Labour och konservativa Tory senaste 10 åren tävlat om vem som är för den mest restriktiva invandringspolitiken.
If you've done nothing wrong
You've got nothing to fear
If you've something to hide
You shouldn't even be here

You've had your chance
Now we've got the mandate
If you've changed your mind
I'm afraid it's too late
I ett Sverige där en del sd-politiker springer omkring med järnrör och sprider främlingsfientlighet och enligt deras nye rättspolitiske talesperson vill skärpa övervakningen kan det här tillämpas på Sverige december 2012. Sd-politikerna tar upp viktiga problem, och deras ordförande Jimmie Åkesson är skicklig oavsett vad man tycker om hans åsikter, men har sällan verkliga lösningar.

Som "politiskt dokument" håller Pet shop boys-låten. Mer tveksamt är om Wennstams bok håller.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Bloggfabriken startar igen. Helds HBT-nyheter 2.0.


Det är ovant att vara inne i fabriken igen. Helds HBT-fabrik. Slår på strömmen. Kollar maskinerna. Jo, allt är kvar som förut. Det har varit en välbehövlig paus senaste veckorna då jag helt kopplat bort bloggandet. Och egentligen hela hösten då mitt engagemang i princip försvann för att rapportera om HBT-relaterade nyheter inom politik och kultur. Så blir det lätt när man jobbat mycket intensivt för något i flera år.

Men nu startar det igen. Det kommer inte bli i samma tempo som för några år sedan. Å andra sidan har jag en annan distans till bloggen än när jag startade den 2009. Jag har bevisat att jag kan nå ut och påverka. Nu gör jag det bara för att det är kul. Och för att jag är engagerad för HBT-rättigheter.

Redan ikväll blir det en bokrecension.

Om jag så småningom ska starta mina HBT-nyhetsbrev avgör jag i början av 2013.

fredag 16 november 2012

Långsamt farväl.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Ni som följt min blogg gissar nog hur mycket jag älskar språkets möjligheter. Att använda retorik. Ett vackert ord på svenska är farväl som egentligen betyder att man önskar någon en god resa hem, att fara väl. Orden långsamt farväl är också kännetecknande för hur jag lämnar bloggen. Eller rättare, kanske tar en paus.

För jag kan inte enkelt ta farväl. Varken av saker, människor... eller någon blogg. Som Communards i deras version av Never can say goodbye.

Jag har sedan 2008 skickat HBT-nyhetsbrev nästan varje månad till idag drygt 600 människor inom politik, media, föreningar etc. Det är nu avslutat. Mitt bloggande här är nästan avslutat från och med nu. Visst kommer jag nog skriva någon recension eller politisk artikel men det blir inte som förr. Och så är det för oss alla. Det blir inte som förr. Det är något vi får acceptera.

Jag kommer givetvis se tillbaka på åren 2009-2012 med viss nostalgi. Hur kunde jag ägna en timme åt vad de politiska partierna i Argentina tycker om homoäktenskap? Men jag har varit så engagerad och det är jag stolt över och kommer förbli. Men ibland byter man engagemang.

Om du är engagerad för något, utnyttja tiden du är det, betrakta det som en gåva. För det vi är engagerade för är något som oftast är en win-win-situation. Det får oss själva att bli del av något större, att jobba för mänskliga rättigheter. Men också något som kommer våra medmänniskor till del. Använd ditt engagemang medan du ännu känner det för.

Givetvis står jag ännu för mina värderingar. I en stad där sd har drygt 10 % sympatisörer kommer jag fortsätta ta fighten mot främlingsfientlighet. Men också emot HBT-fientlighet, islamofobi, antisemitism och rätten för även sd att hålla torgmöten utan att bli trakasserade. Men den fighten kommer jag från nu inte föra främst på den här bloggen.

Det här är ett långsamt farväl. Alla farväl borde väl egentligen vara sådana? Men någon gång måste man bestämma sig för att gå vidare.

Och vi som HBT-engagerade ska komma ihåg. Våra största segrar internationellt ligger framför oss.

Jag önskar dig som bloggbesökare inte bara en trevlig helg utan allt gott privat.






fredag 2 november 2012

Priset.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Jag minns det ännu. Måste varit i början av 1991, året efter jag började besöka gayställen. Jag hade åkt med pågatåget från Lund till Malmö en fredagkväll och promenerade från centralstationen till 4:an som då var främsta gaystället i Skåne. Plötsligt springer en ung kvinna gråtande ut från en port "din jävel" skrek hon och fortsatte gråta. Jag visste inte exakt vad det handlar om men var relativt säker, det handlade om en kärleksrelation som inte fungerat. Om besvikelser.

I den stunden tänkte jag att jag som homosexuell som aldrig besökt gayställen varit skyddad. Visst hade jag också ibland flirtat med tjejer, men det hade ju aldrig varit på allvar. Egentligen. Nu skulle jag möta män jag på allvar skulle bli förälskad i, och som jag sedan skulle bli besviken på. Nu var det allvar. "Jag har levt i en skyddad värld hittills" var min reflektion när jag betraktade den gråtande flickan. 

Artig men utan känslor.

Redan året innan hade jag dock blivit lätt förälskad i en man jag träffat på ett gayställe. Inget allvarligt men jag kände det kanske skulle bli något. Jag besökte Malmö och hälsade på honom spontant, hade fått hans adress, men inte förvarnat honom om besöket. Kanske det varit annorlunda om vi planerat det, men om man verkligen bryr sig om någon ska det inte spela någon roll. Han var artig. Och det var kanske just det som var problemet. Artig. Men utan känslor.

Artisten Cher hade just haft en låt Heart of Stone då. Refrängen var typ "I wish I had a Heart of Stone". När jag åkte med pågatåget hem till Lund den kvällen blev låten tydlig. Jag nästan önskade, precis som Cher, att jag hade ett hjärta av sten. Då hade jag aldrig känt besvikelsen.

Många år senare, 2002, debatterade riksdagen om lagen om hets mot folkgrupp borde, förutom etnicitet och religion, även skydda mot hets p.g.a. sexuell läggning. Alla partier förutom m och kd stödde förslaget. Kd hade ett eget alternativ, om att det skulle bli så men att folk som "i predikosituationer" sa hemska saker om homosexuella inte skulle kunna dömas. Avslöjande nog lämnade aldrig kd något förslag om att imamer (eller präster) som i predikosituationer hetsade mot judar aldrig skulle kunna fällas. Moderaterna var helt emot att förändra hetslagen.

Moderaternas trovärdighet i debatten var noll.

Per Unckel (bilden) var representanten för Moderaterna i riksdagen i debatten. Unckel hade alltid följt partilinjen om homorättigheter och alltså röstat emot nästan alla reformer fram till för 10 år sedan. Hans trovärdighet var noll och hans resonemang om att "vi ska givetvis respektera homosexuella men inte heller förbjuda hets mot dem" var hycklande. Trots det sa Per Unckel en viktig sak.
Priset för att vi får säga saker som andra kan bli kränkta av är att vi måste acceptera att andra har rätt att säga saker som vi blir kränkta av
Sällan har någon så elegant försvarat yttrandefrihet. Att m och Unckel sedan var inkonsekventa och var emot att förbjuda hets mot homosexuella medan de då bara ville "utreda" ett avskaffande av hetslagen när det gäller invandrare, svarta och judar är en annan sak. Idag vill partiet behålla hetslagen som den är precis som kd och övriga riksdagspartier.

Våra känslor ger oss möjlighet att känna sympati.

Ja, är det inte så att vi människor alla måste betala ett pris. Inte bara för vår rätt till yttrandefrihet är att andra ska ha samma rätt att fritt yttra sig.

Priset för att vi älskar och tycker om människor är sorgen när de försvinner från våra liv, antingen att de dör eller vi förlorar kontakten med dem.

Priset för att vi har förmågan att bli förälskade är besvikelsen att vår kärlek inte är besvarad.

Visst önskade jag på pågatåget hem en kväll sommaren 1990 att jag hade ett hjärta av sten. Men senare är jag tacksam för att jag har ett människohjärta. Det är det (jag vet att våra känslor styrs från hjärnan) som gör oss mänskliga. Som gör att vi har förmåga att känna förälskelse, empati och solidaritet.

Visst betalar vi ett pris. Men våra känslor gör oss också rikare. Mer nyanserade och en förmåga att känna kärlek och sympati.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.













lördag 27 oktober 2012

Undantagslöst.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Prinsessan Madeleine tillsammans med Christopher O´Neill meddelar sin förlovning. Och plötsligt blir det så tydligt vad problemet är med monarkin. Inte att kungamedlemmarna har för mycket makt. Utan för lite makt. Över sina egna liv.

Men många i HBT-rörelsen, precis som övriga samhället, fjäskar som om det vore en tvålopera. Kanske i synnerhet delar av HBT-rörelsen. Kungahuset är som en dragshow. Vad mer kan en glitterbög vilja ha? I ett nummer i höst hade HBT-tidningen Qx ett reportage om dragshowartister som lämnat sitt yrke. Den friheten måste givetvis folk ha. En del drugor vill inte vara i offentligheten längre. Men visar vi samma generositet mot kungafamiljen? Kan någon av dem - på allvar- lämna publiciteten?

Jag är så trött på ursäkterna från en del från Qx och andra rojalistvurmare. Ni bara förmedlar vad folket vill ha. Yeah, right. Precis som förr när riksdagen röstade nej till diverse HBT-reformer..Ge folk vad de flesta är för. Och många politiker som privat var homovänliga struntade i att försöka påverka andras värderingar.

Nederländerna ska utreda möjligheten för fler än två vårdnadshavare.

När ska man börja driva debatter på allvar? En bred majoritet i Nederländernas parlament, med representanter från både partier till höger och vänster, har beslutat att starta en utredning om att tillåta ett barn att få fler än två vårdnadshavare. Och då är vi där - igen. Jag har någon gång argumenterat för att riksdagen bör utreda att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Men är det något som jag ska prioritera idag? Nja.

Skulle jag fått mer stöd senaste åren när jag mailat politiker från m och kd om jag samtidigt ofta kontaktat dem om reformen om fler än två vårdnadshavare? Eller att avskaffa monarkin? Skulle det förbättrat eller försämrat min förmåga att påverka dem när det gäller HBT-reformer? Tolka mig rätt. Hade jag verkligen trott att en utredning vore akut, att barn ska få kunna få fler vårdnadshavare än två, hade jag utan tvekan mailat om det. Jag är inte konflikträdd. Men ibland måste man prioritera vilka debatter man ska fokusera på

Kungafamiljen har lärt sig försvara systemet.

När ska man ta debatten om att införa ett republikanskt statsskick eller att med kraft argumentera om det är lämpligt att utreda om det är till barn bästa att kunna få flera än två vårdnadshavare? Ingen av oss har facit. Men ni som hävdar att kungafamiljen accepterar sin situation vill jag framföra: Kungafamiljen är lärd att professionellt hantera situationen, att de trivs i sin roll i monarkisystemet (även om de inte gör det). Det är en del av deras roll som kungliga. Om någon av dem skulle plädera för republik kan ni bara gissa vilken reaktion det skulle bli.

Monarkin är en egentligen extremt heteronormativ institution. För vad skulle hända om samtliga kungabarn berättade att de hittat någon partner av samma kön. Monarkin handlar om avelse. Hur skulle Daniel och Victoria klara sig om de inte fick barn? Trots det är det många HBT-personer som tycks heja på institutionen. Viljan till att ompröva bland en del tycks ringa.

Jag är principiellt för att Sverige på sikt bör bli republik. Något annat är inte demokratiskt värdigt. Till sist handlar det om att varje person själv ska få välja sin situation. Inte bara de flesta, utan varje individ. Även en prins eller prinsessa.

Varje individ. Utan undantag.

Och förresten. För en gångs skull har jag i den här bloggposten prioriterat att argumentera för republik. :-)

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

fredag 19 oktober 2012

HBT-kultur. Mitt positiva liv - Andreas Lundstedt.


Varför publiceras Andreas Lundstedts bok just nu? Var syftet att exploatera den väntade "hysterin" när Jonas Gardells bokserie blev känd? Ingen har väl direkt anklagat Lundstedt för det men det är mycket som tyder på att det är en myt om någon skulle göra det. För det första erkänner Andreas Lundstedt i sin bok en del handlingar som är brottsliga (användande av och delaktig indirekt att distribuera knark) och först måste bli preskriberade om han inte ska riskera åtal, sedan har han tydligen även hittat en kärlek, Niklas, som kanske gjort honom trygg nog att avslöja detaljer om sitt liv.

För detaljer, även synnerligen privata, berättar Lundstedt om i boken. Litterärt använder han samma "knep" som Rickard Engfors gjorde i sin biografi Allt eller inget, börjar med dramatiska händelser, sedan startar från barndomen och framåt. Andreas Lundstedt har iofs "fuskat" något eftersom han skrivit boken tillsammans med Cecilia Blankens, journalist som jobbar bl.a. för Expressen.

Ärligaste beskrivningen av att använda narkotika.

Att reducera den här boken till "en sångare som fått hiv" vore bara fånigt. För den är så mycket mer. För det finns så många dimensioner i den. Visst ger den intressant information om hur det är att få hiv, skammen, rädslan för att bli avvisad men också glädjen när Andreas, med rätta, blev hyllad för sitt mod när han väl berättade om sin sjukdom. Men Lundstedt avslöjar också att han var drogpåverkad på många evenemang när gruppen han var med i, Alcazar, var som populärast 2003-2004. Jag ska erkänna att jag själv aldrig testat narkotika, men jag ska också avslöja att det kanske främst beror på att jag aldrig hamnat på någon efterfest där det varit aktuellt. Inte för att jag tror att narkotika är en lösning på problem men det är lätt att fördöma för den som aldrig varit i närheten av drogerna.

Jag har dock fått information om droger bland bekanta och jag kan intyga från deras berättelser att sällan har en människa så ärligt beskrivit narkotiska preparats positiva och negativa egenskaper som Lundstedt gör i den här boken. Han varken skönmålar eller svartmålar. Men konstaterar efteråt att han använde droger för att "han mådde kass". Från sid 173.
Jag orkade vara Alcazar-Andreas, fastän min knarkande andra persona levde som en rysk babusjkadocka precis under huden. Och under den - väl gömd, låg ett tredje jag och pyrde ilsket. Hiv-Stina. Hiv-Stina som bidade sin tid. Jag var som en tryckkokare som bara väntade på att explocera, men än skulle det dröja några år innan jag föll isär.
Ibland kanske Andreas Lundstedt är för självkritisk.

"Hiv-Stina" är vad Andreas kallar sitt hiv-positiva alter ego de år han döljer inför sin omgivning att han har sjukdomen. I boken berättar han också om sin musikaliska karriär. Men i en tid när folk "outar" andra i böcker för vad de (eventuellt) gjort lägger Lundstedt nästan aldrig skulden på någon annan. I de flesta situationer i boken konstaterar han att det nog främst var han själv som hade ansvaret för att det blev fel. Ibland kanske han är för självkritisk. Men det är befriande. Och när han kritiserar andra anonymiserar han dem som "reportern".

Nej, givetvis är Mitt positiva liv litterärt inget jämfört med Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Men hur många böcker är det? Mitt positiva liv är som en läcker poplåt, typ Alcazars Not a sinner, nor a saint. Var favorit 2003 men blev ingen klassiker men kan tas fram igen. Mitt positiva liv är kanske den bästa biografin jag läst. Har kollat saker i den genren från böcker av Tage Erlander (s) och Bertil Ohlin (fp) till Rickard Engfors.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

torsdag 11 oktober 2012

Katastrof.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Vissa bokcitat minns man. Kanske inte ordagrant men på ett ungefär. Men hur många av dem minns man så väl att man även kommer ihåg var exakt man var när man läste det? Inte många eller hur? Men ett sådant var när jag lånade en bok om homosexuellas situation i det nazistiska Tyskland i början av 1940-talet. Citatet var typ såhär.
Jag har aldrig varit så lycklig i mitt liv som när jag var i koncentrationslägret. Varken förr eller senare. Det var mitt livs kärlek jag träffade där, en av de andra fångarna med "rosa triangel".
Det var en gammal tysk man som berättade det i en intervju för boken. Och jag minns ännu att jag satt i Pildammsparken (enligt mig stadens vackraste park) med en kopp kaffe vid restaurangen bredvid Pildammsteaterns (en utescen) plats. Jag var nog tvungen att läsa meningarna tre gånger. Läste jag rätt? Kan en människa varit lyckligast i de tyska ökända koncentrationslägren där två tredjedelar av fångarna med rosa triangel dog p.g.a. hårt arbete, brist på sjukvård och undernäring. Om de inte slogs ihjäl av lägervakter. Jag minns också det var en varm sommardag. Perfekt för att man ska må bra. Men jag var deprimerad. Och kanske det var där jag till sist fattade vad den gamle tyske mannen menade. Det är ibland inte de yttre omständigheterna som avgör hur lycklig man är. 

Sångare skulle inte vilja vara utan hiv.

Idag, några år senare, har jag lämnat depressionen och kan glädjas åt saker i vardagen. Även när det är kallt och man fryser ibland. Men det förklarar givetvis inte den extrema situationen i koncentrationslägret. Ska kanske förklara att den tyske mannen hade kunnat muta en lägervakt för att slippa den värsta behandlingen som många medfångar drabbades av. Trots det var de i ett läger, om den mutade vakten av någon orsak flyttade därifrån visste han att risken för att dö var betydande.

Igår började jag läsa Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt, en bok jag planerar recensera här nästa vecka. Andreas berättar att han inte skulle vilja vara utan erfarenheten av att ha fått hiv. Trots att sjukdomen orsakat honom mycket sorg, i synnerhet innan han offentligt berättade om den. Återigen kanske vi blir förvånade. Även om exemplet inte är lika drastiskt som den tyske homosexuelle mannens. Men Andreas Lundstedt förklarar att det faktum att han fått sjukdomen gjort honom till den människa han är idag.

Folk kan växa efter "katastrofer".

Prästen Ulla-Britt Persson (bilden) blev intervjuad i Dagens Nyheter 29 augusti.
– Hiv och aids väckte de sämsta och bästa sidorna hos oss människor. En del kände bara avsky, andra ställde upp för sina sjuka anhöriga eller vänner. Inom vården fanns det också helt underbara läkare, sjuksköterskor och andra som gjorde allt för att hjälpa denna utsatta grupp.... Som präst på Roslagstulls sjukhus var Ulla-Britt Persson mer samtalspartner än en religiös förkunnare. Både de sjuka och deras anhöriga upplevde ofta att de behövde någon att dela sina tankar med, någon att prata med om smärta och glädje.

– Vi satt bildligt talat i dödens väntrum och samtalade. Många sjuka var ändå mitt i allt mörker tacksamma över vad de fått uppleva under sina ganska korta liv. Och de tog vara på varje stund då de inte hade så ont; de uppfylldes av den tunnaste lilla solstråle, luktade på den minsta lilla blomma och var helt närvarande när vänner och andra kom på besök. Nära döden tycks många människor mogna.
Kanske vi där hittar en del av förklaringen. Nazismens ondska drabbade folk obarmhärtigt. Även om den tyske mannen klarade sig något lindrigare än sina medfångar borde han aldrig varit tvungen att bo i ett koncentrationsläger, att ha varit med om det. Sjukdomen hiv för inget positivt med sig i sig, bara problem med mediciner. Men mitt i en kris är det många människor som mognar och omprövar. Kärleken kan ibland besegra andra känslor, t.o.m. i ett koncentrationsläger. I det kinesiska tecknet för kris finns även ordet hopp som en del av tecknet. Varje människa drabbas ibland av "katastrofer", om än symboliska. Men vi kan också växa efteråt.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

tisdag 9 oktober 2012

Sd ska vara tacksamma andra partier avvisar deras byggnadspolicy.



Sverigedemokraternas gruppledare i kommunfullmäktige i Norrköping, Markus Wiechel (bilden), går till vildsint attack mot tillåtande av en ny moské i en debattartikel på Newsmill.
Bakom slutna dörrar har Stadsplaneringsnämnden i Norrköping godkänt att Bosnisk Islamska Församlingen i Norrköping ska få köpa mark mellan Nya Parken och Skarphagsleden. I byggplanerna ingår bönerum, en samlingslokal och tillstånd om att få uppföra en minaret. Man ska alltså bygga en fullskalig moské, ganska centralt i Norrköping.
Markus Wiechel, som även är suppleant i sd:s partistyrelse och ordförande för sd i Östergötland. är en av några få politiker i sd som faktiskt gett ett seriöst intryck på sin blogg och han har också spontant tackat för mitt HBT-nyhetsbrev, den ende från sd som gjort det hittills. Istället för konspirationsteorier om media, islamisering etc. som är vanligt bland hans partikolleger, har han närmast verkat vara en klassiskt konservativ person, resonerande även om jag ofta inte håller med honom. 

Sd försöker exploatera islamofobi.

Men nu har Wiechel släppt alla spärrar. Låt oss granska delar av hans artikel. I citatet i början av den här bloggposten försöker han antyda att övriga partier försöker smyga undan beslut om en ny moské i Norrköping från offentligheten. Vad han inte berättar i artikeln är att enligt praxis är bara kommunfullmäktigemöten offentliga i kommuner, om det finns stadsdelsnämnder även dem. Men stadsbyggnadsnämnder, som avgör tillstånd att bygga saker, är inte öppna för allmänheten. Det har alltså inte något som helst med att andra partier vill "dölja" något. Och får sd tillräckligt många röster i en kommun blir även de representerade i dess stadsbyggnadsnämnd.
När planerna är satta till verket kommer det nog att uppröra många norrköpingsbor.
Det kommer det säkert. Och seriösa partier förklarar då att det handlar om religionsfrihet. Visst är alla muslimska samfund homofientliga och accepterar inte samkönade relationer men katolska kyrkan, pingströrelsen och många andra kristna samfund har samma attityd. Men sd bekymrar sig givetvis inte över att en del folk i Norrköping är "upprörda", tvärtom försöker de nu exploatera det.
De kommer nog att fundera över vart Norrköping är på väg, när de får veta att ytterligare en moské ska byggas. Islamskt Kulturcenter äger redan mark för ändamålet i Hageby.
Kristna samfund har, med stöd av sd, kampanjat emot homoreformer.

Ibland förnekar sd att de är islamofober och att de visst inte klumpar ihop alla muslimer. Men här gör de just det. För vi kan ta ett exempel att några katoliker har en kyrka i en stad i Turkiet där de flesta är muslimer. Ortodoxa kristna ansöker om att få bygga en ny kyrka men "Turkietdemokraterna" tycker att de kristna redan har ett ställe och det räcker. Galet resonemang givetvis. Men samma typ av analys gör sd.
Islam är till skillnad från andra religioner planerat för att växa snabbt. Islam är inte enbart en religion, utan också en ideologi som i detalj reglerar hur man ska leva sitt liv.
Wiechels historielöshet är förvånande. Kristendomen har varit och är lika mycket missionerande som islam. Och att kristendomen inte skulle vilja styra hur människor ska leva? Seriöst? De flesta kristna samfund i Sverige har kampanjat, ofta med stöd av sd, emot flera centrala reformer för homosexuella och bisexuella, partnerskapslagen, adoptionslagen, vår nuvarande könsneutrala äktenskapslag etc.
Många godtrogna svenskar bortser från att alla faktiskt inte tänker på samma sätt.
Förbud mot minareter och kyrktorn ingen effektiv metod bekämpa intolerans.

Poängen med att alla inte tänker på samma sätt är väl just att tillåta mångfald, inte att som sd vill, låtsas som att muslimer ska behandlas sämre än kristna. Sedan refererar Markus Wiechel till avslöjanden i TV-programmet Uppdrag granskning om förfärliga attityder bland en del imamer. Jag håller med om att vissa varit naiva om det problemet. Och det har jag också kritiserat. Men löser man problemet genom att förbjuda byggande av moskeer och minareter? Är det någon som på allvar tror att förbud för högerkristna samfund i USA att bygga kyrkor och ringa i kyrkklockor är en effektiv metod att bekämpa homohat och intolerans från dem? Nej, givetvis bekämpar man sådant genom debatt och argumentation.
Samtidigt som skattemedel försvinner talar vissa om öppenhet och andra talar om tolerans. Jag talar om kunskapsbrist angående världens snabbast växande och patriarkala ideologi.
Det är sant att muslimska samfund generellt är reaktionära, precis som många kristna och en del judiska. Även om det finns progressiva muslimer, kristna och religiösa Men notera att en politiker från Sverigedemokraterna använder ordet patriarkal. Det parti som annars med förakt avfärdar att det finns patriarkala strukturer. Markus Wiechel har väl inte blivit extremistfeminist, något folk från hans parti ofta kallar andra som erkänner att den typen av strukturer finns?

Sd:s policy skulle drabba dem själva.

Sd ogillar alltså, ibland, att tillstånd för byggande av lokaler ska avgöras på "slutna möten". Men vad är deras alternativ? Att kommunfullmäktige ska rösta om det? Att det inte är Plan- och bygglagen och miljöhänsyn som främst ska avgöra vilka som får tillstånd utan vad diverse partier tycker om den förening som ansöker om tillstånd? Sd bör nog vara tacksamma att övriga partier avvisar deras populistiska alternativ. För om det är någon minoritetsgrupp som är lika "ogillad" som muslimska samfund i många kommuner så är det sd som parti. Den debatten har ibland redan drabbat dem när de haft svårt att hitta fastighetsägare som vill hyra ut lokaler till deras möten. En del vill inte att sd ska få hyra rum i kommunala lokaler heller. Ofta är invändningen exakt den samma som sd framför mot muslimska samfund. "De är extremister och följer inte våra värderingar i övrigt i samhället".

I ett parti där konspirationsteorier, intolerans och sektbeteende är vanligt har Markus Wiechel varit något annorlunda. Nu har även han kapitulerat till ohejdad populism. Det avslöjar något om partiet. Att hitta en seriös politiker i sd är ungefär som att leta efter en köttätande vegan.

söndag 7 oktober 2012

Mp ensamma - igen - att ha med HBT i budgetförslag.


När man granskar riksdagspartiernas budgetförslag från HBT-synvinkel är det inget av dem som förtjänar beröm egentligen. För det första kan man konstatera att tystnaden om HBT-personers rättigheter är total i budgetförslagen från regeringen (Alliansen), Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Alla de politiker till höger, mitten och vänster som besöker Stockholm Pride och andra HBTQ-festivaler och där bedyrar att de givetvis prioriterar HBT-rättigheter orkade inte ens få med något om det i sina egna partiers förslag. Förutom Miljöpartiet som i sin alternativbudget, Nya jobb i ett modernare Sverige, har med följande. Från sid 43.
Miljöpartiet saknar helt satsningar mot islamofobi och antisemitism i regeringens budgetar och noterar med oro att HBTQ-personer fortsätter att osynliggöras
Från sid 59-60.
Det demokratiska samhället bygger på idén om alla människors lika värde och rättigheter. Det förutsätter att individers liv och villkor inte styrs eller bestäms av olika förväntningar och begränsande normer. Miljöpartiet arbetar för ett samhälle där alla människor oavsett kön, ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, religion, sexuell läggningeller könsuttryck ges samma förutsättningar.....
Det är positivt att mp som ensamt riksdagsparti har med HBTQ-personers rättigheter explicit i sin alternativbudget. Men här är en annan del av dokumentet. Från sid 59-60.
Miljöpartiet anser att utsatta gruppers möjligheter att ta tillvara sina rättigheter måste stärkas, men också att samhället måste ta sitt ansvar för att motverka rasism och diskriminering. Rasism och diskriminering innebär för många människor i Sverige sämre tillgång till jobb, bostad och nöjesliv, men också risk för hälsoproblem, minskat förtroende för samhället och svårigheter för individen att ta vara på sina rättigheter. Vi vill också ge antidiskrimineringsbyråerna större möjligheter att driva diskrimineringsmål i domstol. Samt se över hur möjligheten att processa strukturell diskriminering i domstol kan utvecklas. Skolan är en nyckelarena för att motverka rasism i samhället. Det finns tydliga samband mellan utbildning i mänskliga rättigheter och attityder gentemot minoriteter. Lärares kunskap i mänskliga rättigheter, mångfald och konflikthantering behöver prioriteras. Miljöpartiet satsar 50 miljoner kronor för kompetensutveckling för lärare inom ramen för Forum för levande historias verksamhet.
När jag kommenterade första utkastet till nytt partiprogram för mp konstaterade jag att att programgruppen rangordnade etnicitet och religion före andra diskrimineringsgrunder. Och nu slarvar de igen. Varför bara nämna just rasism explicit och inte HBT-fientlighet? Eller för den delen sexism? Mp gör om samma fel. Det är dags de lär sig att alla typer av intolerans och diskriminering är lika allvarliga.Och ska man nämna olika typer av intolerans kan man konstatera att rasism och homofobi är de vanligaste enligt statistik bl.a. från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Om man annars granskar mp:s förslag i sak är flera av dem intressanta, skolan, antidiskrimineringsbyråers situation etc.

Bortser man från Sverigedemokraterna som haft både positiva (men då riktade mot arbetsmarknadsåtgärder för nyanlända invandrare) och negativa (ensidigt fokus på "kärnfamiljens betydelse") kan man konstatera att det bara var mp som hade med något med koppling till HBT i de budgetförslag som lämnades hösten 2010, våren 2011 och våren 2012. Vänsterpartiet var ensamma om att ha med något om HBT hösten 2011.

Det man möjligen kan tycka är tråkigt är att de båda huvudalternativen i svensk politik, Alliansen och Socialdemokraterna, inte tycker det är värt att nämna i centrala budgetdokument att man ska prioritera jobba mot diskriminering av HBT-personer. Vill förtydliga att jag för regeringens del bara tar med själva huvudbudgetdokumentet, varje regering (nuvarande och tidigare s-regeringar) har sedan givetvis med i detalj hur de vill myndigheter ska jobba mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning men för att det ska bli rättvisande mot oppositionspartierna tar jag inte med det.


Uppdatering 1.

Ikväll hålls en partiledardebatt i SVT. Den borgerliga regeringen lovade i våras att försöka lämna ett konkret förslag (en s.k. departementspromemoria) i september om att avskaffa kravet att vara steril för att få byta kön juridiskt. Ännu 7 oktober har inget förslag presenterats på regeringens hemsida. Kommer s, v och mp ta upp tvångssteriliseringarna i debatten och försöka pressa regeringspartierna? Är det någon från övriga sju partier som kommer kritisera sd för att de ännu är för tvångssteriliseringar av transsexuella?

Kommer någon från s, v och mp kritisera Alliansen för att den ännu inte lämnat förslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion vid inseminationer vid kliniker? Att regeln för lesbiska och olikkönade par ska jämställas, något som redan 2007 föreslogs i en utredning.

Kommer Fredrik Reinfeldt (m) och Stefan Löfven (s) berätta att de blivit för att transpersoner ska få skydd av regeringsformens diskrimineringsförbud nästa gång det blir en utredning av grundlagarna? En reform som s, m, sd och kd ännu tvekar om medan mp, fp, c och v är för den.

Kommer HBT att ens nämnas av någon i debatten? För just mp, fp, c och v kunde HBT-rättigheter vara något att profilera sig för. Min bedömning är att det med de hyfsat HBT-vänliga attityder vi nu har i Sverige skulle strategiskt tjäna på det i relation till de två stora partierna och i relation till kd och sd. Förutom att det är rätt i sak, HBT-rättigheter är mänskliga rättigheter.






fredag 5 oktober 2012

Storm.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


För någon vecka sedan sprängdes en bomb vid entrén till Judiska församlingen i Malmö. I min hemstad där antisemitiska trakasserier blivit ett vanligt problem. Nästan alla tar avstånd från dådet. Men hur kunde det hända? Två gamla svenska ordspråk är centrala (för oss alla som bor här idag oavsett etniskt ursprung). Men vi börjar med filmen Änglagård. Som blev en något oväntad succé och som gjorde Rikard Wolff (i huvudrollen som Zac) till kändis och gjorde att han tydligt och offentligt avslöjade att han är intresserad av män sexuellt.

I filmen har Per-Ove Ågren (spelad av Jan Mybrand) en lanthandel där han ofta kollar på porr tillsammans med sin bäste kompis Mårten Flogfält (Jakob Eklund, till vänster på bilden). De umgås också tillsammans med Mårtens föräldrar Axel (Sven Wollter till höger på bilden) och Rut (Viveka Seldahl i mitten på bilden). Dubbelmoralen på landsbygden i Västergötland avslöjas obarmhärtigt (men också nyanserat) i filmen. Trots att många i trakten ägnar sig åt porr och tillfälliga (hetero-) sexuella förbindelser betraktas bisexuelle Zac och hans älskarinna Fanny (Helena Bergström) och deras följe av alla möjliga "udda" människor som något suspekt. I deras bekantskapskrets finns t.o.m. transpersoner vilket inte var lätt för en del att acceptera i den konservativa byn.

Per-Ove Ågren sätter i slutet av filmen eld på Änglagård. Han bränner bokstavligt upp både gården och ägorna. Han börjar med att hälla ut bensin i en något som närmast är en vansinnesattack. Sedan sätter han eld på åkrarna. Resultatet blir han nöjd med. Men inte polisen och många andra. Men det intressantaste i filmen är egentligen dialogen när det konservativa paret Axel och Rut möter Per-Ove. Det här är en ungefärlig beskrivning av dialogen, det är många år sedan jag kollade filmen.

Axel (Sven Wollter), förfärad: Vad är det du har gjort människa? Du har satt fyr på en gård och förstört den?
Per-Ove (Jan Mybrand) ledsen men också stridsberedd: "Men ni sa ju själva om Änglagård att någon borde sätta eld på huset för att få bort de sjuka människorna härifrån"
Rut (Viveka Seldahl), förtvivlad: Men det fattar du väl att att vi inte menade egentligen?

Samtliga dessa exempel är påhittade men kan vara sanna.

Sverige 2012. I Rosengård i Malmö.

Pappan. Vad är det du gjort människa? Du har placerat en bomb vid synagogan? Och nu är polisen ute efter dig.
En 18-åring. Ja, ska jag gå till polisen och erkänna det? Vill ni kasta mig i fängelse? Vi såg på TV förra veckan om Palestina och såg hur människor blev förnedrade på Västbanken. Ni sa ju själva "Jag blir så arg. Judar sprider bara förstörelse. Om Allah är rättfärdig så skickar han någon att placera en bomb bland sionisterna vid synagogan här i stan så att det får veta hur våra bröder och systrar blir behandlade i Palestina".
Mamman: Men det fattar du väl att vi inte egentligen menade?

Sverige 2012. I Danderyd i Stockholm.

Pappan. Vad är det du gjort människa. Polisen kommer hit och berättar du kastat en sten genom moskén på Södermalm och släppt in en gris där.
En 18-åring. Ni sa ju själva att ni "inte har något emot att folk från andra länder kommer hit. Att vissa, som japaner och folk från USA, kan anpassa sig men det kan inte de förbannade araberna som bara orsakar problem. Vissa grupper får faktiskt skylla sig själva om de förblir fattiga. Någon borde släppa in en gris i moskén på Södermalm så att de lär sig att här i Sverige äter vi fläskkött".
Mamman: Men det fattar du väl att vi inte egentligen menade?

Sverige 2012. I Jönköping.

Pappan. Vad är det du gjort människa. Polisen är ute efter dig för att du vandaliserat RFSL:s lokal i stan.
En 18-åring: Vi promenerade förbi deras lokal och kastade en sten genom glasrutan. Men ni sa ju själva  för några dagar sedan när ni läste i Jönköpingsposten att RFSL fått bidrag till att informera unga "nu ska homosexperversiteterna också läras ut i skolan. Och RFSL får fritt tillträde till att förföra våra unga. Någon borde kasta en sten i deras lokal. Jesus är tydlig, ingen människa ska skadas, men en markering vore bra. Om någon kastar en sten genom fönsterrutan när ingen är där. Vi älskar människorna men hatar deras synd"
Mamman: Men det fattar du väl att vi inte egentligen menade.

Det finns två klassiska svenska ordspråk som är aktuella i debatten.
Som de gamla sjunga, så kvittra de unga.
När hatbrott genomförs är det nästan alltid folk yngre än 30 år som är ansvariga. Men deras intolerans har de fått från äldre. Och är det ett socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö som "sjunger" lovar jag att en del unga "kvittrar",

Men det viktigaste ordspråket är kanske följande. Det har sitt ursprung i en svensk kultur där byar och städer ofta hade en rivalitet. Den som började sprida illasinnade rykten och uppmaningar till våld kunde ibland konstatera att konflikterna blev värre än väntat.
Den som sår vind, skördar storm
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

tisdag 2 oktober 2012

Förhoppningsvis slutar m och kd hyckla om hiv.

Svenska Dagbladet har senaste dagarna haft en mycket intressant artikelserie om hiv. I samband med att det nu är 30 år sedan det blev känt att sjukdomen nått Sverige. Från SvD idag.
Under 2000-talet har antalet nyupptäckta hivinfektioner ökat bland män som har sex med män. Visserligen har kurvan planat ut de allra senaste åren, men trenden är tydlig. 59 procent av alla som smittats i Sverige idag är homo- och bisexuella män – det vill säga samma grupp där epidemin först fick fäste för 30 år sedan och kallades ”bögpest”....

Hiv ökar bland män som har sex med män i hela världen, oberoende om det handlar om hög-, medel- eller låginkomstländer. Det visar ny data som den vetenskapliga tidskriften Lancet sammanställt i sommar. Lancet slår fast att orsaken är att det inte görs tillräckligt med riktade insatser mot den gruppen. Den svenska regeringens satsningar på hivprevention har minskat över åren, visar SvD:s genomgång. De senaste fem åren har summan legat still på 146 miljoner kronor. Vid mitten av 1980-talet satsades runt 200 miljoner kronor årligen, vilket idagens penningvärde motsvarar ungefär 400 miljoner.

Samtidigt har den del som specifikt riktas till homosexuella män minskat de senaste åren. Det är socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting (SKL) som bestämmer hur pengarna fördelas. En rapport från RFSL visar att i den senaste överenskommelsen gick bara 12 procent till hiv-prevention bland homo- och bisexuella män. Istället har bland annat ungdomar och insatser mot oönskade graviditeter prioriterats.
236 eller 18 miljoner för att bekämpa hivspridning bland MSM?

Det är närmast en skandal att den hiv-prevention som riktar sig till män som har sex med män (MSM) idag bara får ca 18 miljoner (12 % av 146 miljoner) 2012 om siffrorna är rätt i artikeln i SvD. På 1980-talet var totalanslaget ca 400 miljoner i dagens penningvärde och om 59 % av de pengarna (59 % av de nysmittade är från gruppen män som har sex med män) skulle istället kampen mot spridning av hiv bland män som har sex med män få 236 miljoner. Nu fattar nog de flesta att man inte bör fördela medel mellan grupper bara efter andelen nysmittade, det finns andra viktiga faktorer att ta hänsyn till, men visst är det avslöjande i sig. 236 miljoner som vore möjligt och 18 miljoner i praktiken.
I regeringens budgetproposition som presenterades häromveckan slår regeringen nu fast att det preventiva arbetet bör bedrivas mot särskilda riskgrupper, och att överenskommelsen mellan socialdepartementet och SKL ska ses över vilket RFSL välkomnar.
Det är bra att den borgerliga regeringen och folkhälsominister Maria Larsson (kd) äntligen börjar fatta att nuvarande fördelning inte varit lämplig. Men det återstå att fixa till att den nya policyn genomförs. Givetvis har främst regeringspartierna ett ansvar men i ledningen för Sveriges kommuner och landsting (SKL) finns politiker även från oppositionspartierna.

Moderaterna och Kristdemokraterna har hycklat om hur allvarlig sjukdomen hiv är.

Även om en debatt om att utreda om informationsplikten för hiv-positiva bör avskaffas har startat inom Moderaterna så är partiet, tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, ännu officiellt emot att se över det vettiga i att hiv-positiva som tar bromsmediciner (och där smittrisken är synnerligen marginell) kan dömas till långa fängelsestraff om de inte informerat en partner om sin sjukdom. Även om de haft säkrare sex.

Då är budskapet från de två regeringspartierna m och kd att hiv är en sådan fruktansvärd sjukdom (och den är allvarlig men vi måste ompröva om informationsplikt är en bra metod att bekämpa dess spridning) att Sverige måste, tillsammans med Norge, behålla Västeuropas mest repressiva politik inom området. Men när det gäller att spridningen av hiv senaste åren varit hög bland MSM har m och kd och ansvarig minister Maria Larsson fram till i höst visat synnerligen svalt intresse att öka de låga anslagen riktade till gruppen. Och ännu vägrar de radikalt höja de generella anslagen. Det är hycklande.

Visst har varje individ ytterst det främsta ansvaret att skydda sig själv och andra mot spridning av hiv. Men det finns också ett politiskt ansvar. Dags att regeringen och SKL även konkret tar det när medlen ska fördelas nästa år.


Uppdatering 1.

Uruguays beslut att byta abortlag kan påverka andra länder.

Uruguay kommer att ändra sin abortlag. Från Svenska Dagbladet.
I veckan genomfördes en revolution för aborträtten i Uruguay. Med röstsiffrorna 50-49 röstade underhuset igenom den nya lagen, som ger alla kvinnor rätt till laglig abort under graviditetens första 12 veckor. Samtidigt avkriminaliserades senare aborter när moderns liv är i fara eller när fostret är så skadat att det inte kan överleva efter födseln. President José Mujica har redan sagt att han tänker godkänna lagen om senaten gör det. Eftersom senaten tidigare röstat för en mer liberal version av abortlagen, så det är högst sannolikt, enligt nyhetsbyrån AP.
Förslaget, som är en kompromiss, har stöd av befolkningen i Uruguay enligt en opinionsmätning. I Amerika är det bara ett fåtal länder, Kanada, USA, Kuba och Guyana som har fri abort. I Nicaragua och Chile är aborter totalförbjudna även om kvinnans liv riskeras av graviditeten. I de flesta andra länder är politiken mycket restriktiv, det krävs oftast att moderns liv ska vara i fara, att graviditeten är orsakad av våldtäkt eller att kvinnan har allvarliga psykiska problem. Istället är illegala aborter vanliga i de flesta länder i Latinamerika. Ett foster blir successivt en människa. I början av graviditeten måste det därför vara kvinnan som avgöra om hon ska göra abort eller inte. Förhoppningsvis avskaffar Uruguay senare de delar av kompromissen där en panel ska hålla förhör med kvinnan (det är ju ironiskt att en del tycker att acceptans av en panel eller läkare skulle göra en abort etisk om den annars vore oetisk). Och landet kan påverka debatten även i andra länder i Sydamerika.


Uppdatering 2.

HBT-vänlig vs HBT-fientlig i USA-debatt.

Ecce Homo, bilder med temat kristendom och HBT, av Elisabeth Ohlson Wallin ska visas i Serbien i samband med en Pridefestival där.

Inatt svensk tid möts HBT-vänlige president Barack Obama (Demokraterna) och hans utmanare HBT-fientlige  Mitt Romney (Republikanerna) i den första av tre TV-sända debatter i höst. Presidentvalet hålls i november.

I augusti redovisade jag i detalj vad presidentkandidaterna och en del andra USA-politiker tycker om aktuella HBT-reformer och vilka reformer det främst lär bli konflikt om närmaste åren i kongressen. Du kan läsa det här.

måndag 1 oktober 2012

Jag ska bli volontär i Noaks Ark.

Idag har jag beslutat det. Ska bli volontär på Noaks Ark som jobbar för hiv-positivas rättigheter. När jag lämnade deras lokal nära Möllevångstorget i Malmö för någon timme sedan kände jag mig stolt. Men också ledsen. En låt av öppet homosexuelle Jimmy Sommarville blev tydlig. Mer om det senare i bloggposten.

Inspirationen till att engagera mig fick jag egentligen för flera år sedan. Ett seminarium som arrangerades vid Regnbågsfestivalen, var nog 2009, hade bjudit in gäster från Stockholm. Vi var tre i publiken. Två tjejer som avslöjade de jobbade som volontärer i Noaks ark. Och så jag. Konstaterade att jag dagen innan besökt seminarier om heteronormativitet, kulturevenemang etc som lockat 20-30 personer. Hiv var för de flesta inte intressant. Trots att det här var den period där båda mainstream- och HBT-media berättade att antalet hiv-smittade bland män som har sex med män ökade dramatiskt.

Förträngning av hiv.

Jag fattar ju att det har att göra med att hiv idag tack och lov är behandlingsbar och inte längre en dödlig sjukdom (om man får bromsmediciner). Visst kan jag till viss del också förstå att människor som vill festa på en festival kanske ibland förtränger det som är jobbigt. "Om nu sjukdomen inte är dödlig och jag ska ut och ragga på kvällen vill jag kanske inte besöka ett seminarium om biverkningar av hiv" är det möjligen en del som resonerar.

Men få, om ens någon, som får hiv, 2012 tar det lätt. Personalen från Ven-hälsan (vårdmottagning för homosexuella och bisexuella i Stockholm) berättade på mötet 2009 i Malmö att när de möter patienter och de ska avslöja att vederbörande har hiv är nästan alltid reaktionen förtvivlan och patienten säger "det är inte sant".

Det finns också mycket stigmatisering från övriga samhället. Jag vill förtydliga att jag själv är hiv-negativ. Det gör jag inte för att betona att jag är bättre än  hiv-positiva. Våra förtjänster och brister avgörs inte av vår hiv-status. Utan istället är min poäng att kampen mot hiv och stigmatisering av hiv-positiva är allas ansvar. Det berör oss alla - direkt eller indirekt. Du vet inte om någon i din närhet kommer att få hiv. Att överlåta kampen mot hiv och stigmatiseringen av våra medmänniskor bara till de som redan har sjukdomen och deras anhöriga är inte en humanistisk attityd.

Har vad jag vet aldrig haft någon vän som har hiv.

Jag har länger velat argumentera för att fler ska engagera sig i Noaks Ark. Men får givetvis trovärdighet först när jag själv börjar med det. Att föregå med gott exempel. Vad var det då som fick mig att nästan börja nynna på låten For a friend av Jimmy Sommerville när jag lämnade Noaks ark-lokalen för några timmar sedan. Jo, att jag konstaterade att jag trots att jag varit ute på gayställen sedan 1990 aldrig haft någon vän som jag vet har fått hiv. Givetvis har jag träffat folk på gayställen som berättat det. Men ingen av mina vänner.

När jag lämnade lokalen hamnade hiv plötsligt nära igen. Precis som i början av 1990-talet när jag och andra bögar betraktade det som en dödsdom. Tack och lov har jag nästan alltid tillämpat säkrare sex och det har de flesta av mina vänner också. Men kanske jag också kände en skuld. Att jag varit förskonad från sjukdomens konsekvenser i min närhet. Men kanske också för att jag vet att jag nog aldrig orkat jobba för någon hiv-positiv i början av 1990-talet. Jag hade nog med fokus på att hitta en identitet som bög.

Nu gör jag min "samhällstjänst", 20 år senare. Och låten av Jimmy Sommerville och hans grupp Commmunards blir tydlig. För nya vänner kommer jag att få på Noaks Ark.

For a friend. (Youtube)







fredag 28 september 2012

HBT-kultur. Profetmorden - Mehmet Murat Somer.

En del av er har säkert läst Stieg Larssons Milleniumböcker. I Män som hatar kvinnor är det en sadistisk mördare som använder citat från Bibeln när han ska döda människor med en viss metod. Den här boken skulle möjligen även kunnat kallas Män som hatar transpersoner. I alla fall är det många tecken på att en seriemördare går lös i Turkiet och är inriktad på att mörda transvestiter. Men eftersom det här ett muslimskt land så hämtas inspirationen istället i Koranen. Många figurer är dock gemensamma i de båda religiösa böckerna.

Huvudrollspersonen i Profetmorden är en man som på dagen jobbar på ett dataföretag i Istanbul (och är skicklig på att hacka andras datorer även där finns en referens till Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander men de har båda gjorts innan någon av dem blev publicerade) men som på kvällarna dragar som transvestit och klubbvärdinna. Profetmorden (som i original kom ut 2002 och i år getts ut på svenska) kan inte mäta sig med Larssons böcker litterärt. Men den gör inte heller några anspråk på det. Det här är en lättläst deckare. Ibland förutsägbar men den har ett driv i sin berättelse. Aldrig är boken tråkig.

2011 recenserade jag boken Turkish delight (som delvis har samma tema) av Niclas Ericsson. Jag var kritisk mot den, främst för att storyn var så skruvad. Profetmorden är också tillrättalagd men som berättelse betydligt mer trovärdig.  Och spännande. Jag ska inte avslöja slutet på boken men när morden hamnar allt närmare huvudpersonen och misstankarna riktas mot människor i ett ledande företag, känt för sin islamism, i Turkiet görs det ett desperat försök att hitta bevis. Ett lockbete. Precis som i filmen Cruising. Men vad gör en amatördetektiv när en mördare är mer listig än i filmen Cruising?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

"Hen" föreslås bli med i nytt mp-program.


Miljöpartiet ska anta ett nytt partiprogram 2013. Och det ska också Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Det verkar nästan som om de samordnat sig som en ketchupflaska. Först kommer inget, sedan inget, sedan ska fem riksdagspartier spruta ut sig nya program.

Men mp:s programgrupp där Yvonne Ruwaida, en av de riksdagsledamöter som på 1990-talet tydligast engagerade sig för homorättigheter (som det hette då) varit sammankallande och bland övriga finns f.d. språkröret Maria Wetterstrand m.fl. har nu lämnat ett förslag för sitt partis del. Presenterat av Ruwaida tillsammans med partisekreteraren Anders Wallner som är öppet HBT. Jag har läst programmet och vill ge det både ros och ris.

Först måste det förtydligas att några nya förslag inom HBT-politiken har mp inte i sin programskiss. Och det kanske är väntat, konkreta reformer framförs sällan i den typen av dokument. Däremot har gruppen lämnat något som säkert kan bli kontroversiellt, även i det egna partiet. De använder ordet hen på flera ställen. Godkänner deras kongress det i slutet av våren 2013 blir de först bland riksdagspartierna att ha med det kontroversiella ordet i ett partiprogram.

Vänsterpartiet har använt hen i partimotion.

Jag har själv här på bloggen inte använt ordet hen. Främst av två orsaker. Det känns inte naturligt språkligt, men det är en vanesak givetvis. Min motvilja mot att använda det har minskat i takt med att fler använder ordet. Men även för att ordet kan blockera sakbudskapet i en bloggpost. Det är säkert orsaken till att inget riksdagsparti fram till för en månad sedan i princip undvikit ordet i sina dokument. Men Vänsterpartiet gjorde det för några dagar sedan då de lämnade sin motion om att avskaffa monarkin. Och mp kan alltså blir först att ha med det i ett partiprogram bland riksdagspartierna. Själv betraktar jag som att timingen snart är rätt även för Helds HBT-nyheter att använda hen istället för han eller hon eller vederbörande. Men där är vi ännu inte.

När det gäller debatten om kön, könsidentitet och sexuell läggning har Miljöpartiet senaste 15 åren varit det mest trendkänsliga partiet (jämförelsen med delar av HBT-rörelsens trendkänslighet är intressant). Och det skriver jag inte som något raljerande varken mot mp eller HBT-rörelsen utan snarare som ett konstaterande att det som först drivits av mp ofta blivit andra partiets politik inom områdena några år senare. Sedan har partiet också ibland hamnat fel. Att ha ett språkrör av vardera könet var radikalt givetvis på 1980-talet (även om jag ogillar kvotering) men idag känns tvåkönsresonemanget ibland konservativt, vilken kvot tillhör transpersoner, ska de få ett tredje språkrör?. Mp har också haft heteronormativa problem när det gäller debatten om porr och har det ännu när det gäller våld i nära relationer och sexköpslagen. Precis som övriga riksdagspartier.

Befriande att heteronormativa resonemang är nästan helt frånvarande.

Programgruppen erkänner delvis själva det här problemet.
Precis som feminismen genom åren har förändrats från att se män och kvinnor som två fasta kategorier som kompletterar varandra till att idag se komplexiteten i de samhällsstrukturer som låser in människor i begränsande, socialt konstruerade könsnormer, så har vår feministiska politik utvecklats.
Det är befriande att heteronormativa resonemang som att "porr, prostitution etc. är kvinnoförtryck" inte är med i programförslaget. Att sedan det finns en jämställdhetsaspekt som en av flera förklaringar till att en del far illa inom branscherna måste givetvis förtydligas men aldrig genom heteronormativa generaliseringar. Dock finns ett en rest kvar av heteronormativitet även från programgruppen.

Vi vill ha bättre förutsättningar för fler kvinnojourer i landet parallellt med stöd och skydd för barn och vuxna som utsatts för våld samt professionell behandling av våldsutövarna.

Viktigt att ge skydd åt alla offer för våld i nära relationer.

Jag håller med om att det närmast är skamligt att många kommuner inte tar sitt ansvar och ger ekonomiskt stöd åt kvinnojourer (ett jobb som kommunerna själv egentligen är skyldiga att utföra) Men mp borde förtydliga att det bör startas även mansjourer för offer för våld i nära relationer precis som för kvinnor. Och för den delen könsneutrala brottsjourer för offer för våld i nära relationer. Och för båda könen kan förövaren vara en man, kvinna eller transperson. Om man på allvar är för en könsneutral politik är allt annat ovärdigt. Det kvittar hur många eller få som finns i varje grupp av brottsoffer. Varje människa har rätt till skydd.

Programgruppen föreslår att följande ska vara med.
För att alla människor ska kunna förverkliga sina drömmar om en hög livskvalitet, måste alla få lika möjligheter. Oavsett om du fötts som kvinna eller man, som fattig eller rik, i Sverige eller i utlandet, med eller utan psykisk eller fysisk funktionsnedsättning, och oavsett sexuell läggning, ska du ha samma chanser att skaffa dig det liv, den utbildning och det arbete du vill och önskar. Ingen ska utsättas för hatbrott. Därför måste arbetet för lika rättigheter integreras på alla områden i samhället.

Jämställdhet och snäva traditionella könsnormer begränsar människors fria livsval. Det kan handla om kvinnor som trots goda meriter har svårare att göra karriär inom universitet och näringsliv eller män som av omgivningens förväntningar pressas till oönskade karriärvägar. Vi anser att både kvinnor och män ska kunna välja den väg i livet som passar dem utan att begränsas av gamla idéer om vad kvinnor och män bör eller kan göra. Omotiverade löneskillnader mellan könen ska inte förekomma och så kallade kvinnliga yrken ska uppvärderas.
Så långt är allt väl. Men sedan är följande med.
All diskriminering till följd av etnicitet, medborgarskap och religion ska vara olaglig. Hela samhället, myndigheter, arbetsgivare, fackföreningar och frivilligsfären, som till exempel antidiskrimineringsbyråer, ska involveras i arbetet mot diskriminering. Om samhället ska bli öppnare behövs ett effektivare arbete mot antisemitism, islamofobi, antiziganism, afrofobi, homofobi och transfobi.
Alla typer av diskriminering är lika allvarliga.

Det är givetvis totalt oacceptabelt att utpeka bara två av de sju diskrimineringsgrunderna när det gäller att "att all diskriminering ska vara olaglig". Att rangordna diskrimineringsgrunder på det viset borde vara pinsamt för programgruppen. Mp bör fundera på allvar om de verkligen menar att utländska medborgare aldrig ska "diskrimineras" i relation till svenska medborgare (oavsett etniskt ursprung). Det finns inte något land i världen som ger utländska medborgare exakt samma rättigheter som utländska medborgare när det gäller skydd mot utvisning och rätt att få beträda militära områden.

Men min främsta poäng handlar om att all diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet givetvis ska vara lika olaglig som diskriminering p.g.a. etnicitet och religion. Ännu idag gäller föräldraskapspresumtionen vid inseminationer bara för olikkönade par, inte för lesbiska par. Skärp er programgruppen! Den del av programmet som har koppling till HBT är också synnerligen tunt. Man ska få leva som man är skriver de visserligen men det skulle ju tom kd och sd kunna hålla med om. Mer konkretion behövs. Några tips.

Tips om konkreta HBT-reformer i partiprogrammet.

1. Förtydliga att diskriminering p.g.a. könsidentitet bör komma med i regeringsformen. Av de sju diskrimineringsgrunder i den "vanliga" lagen är det bara könsidentitet som inte är omnämnt i diskrimineringsförbudet i regeringsformen. Ni behöver inte vara oroade att reformen kommer genomföras innan programmet är klart. Både sossarna och moderaterna tvekar ännu och mitt tips är reformen genomförs tidigast 2018 - men då krävs det att partierna som är för, mp, fp, c och v faktiskt står för den. Även i sina partidokument.

2. I den del som handlar om diskriminering i arbetslivet bör mp förtydliga att arbetsgivare bör få skyldighet att förebygga diskriminering p.g.a. alla diskrimineringsgrunder i lagen. Idag gäller det kravet bara för kön, etnicitet och religion, inte för sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder.

3. I det kapitel som handlar om internationell politik borde mp kunna förtydliga att de är för en HBT-konvention i FN och att samkönade par som ingått äktenskap i ett EU-land ska få det accepterat oavsett till vilket övrigt land i unionen de flyttar. Viktiga principiella reformer och återigen vill jag förtydliga att de två reformerna, tyvärr, inte lär genomföras närmaste åren.

Individer, inte kulturer, har rättigheter i en demokrati.
Vi ser positivt på att Sverige är ett mångkulturellt land.
Er intention är säkert positiv men i ett demokratiskt land med respekt för mänskliga rättigheter är det individer och inte kulturer som har rättigheter. Bättre vore att förtydliga att ni ser positivt på att det finns en etnisk mångfald i Sverige. Att oreserverat hylla mångkultur kan leda till acceptans av saker som vi vanligen aldrig skulle tillåta bland etniska svenskar. Mp borde förtydliga att vissa mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen, HBT-personers rättigheter, barns rättigheter att slippa bli agade, ungdomars rätt att fritt få välja partner oavsett vad deras föräldrar tycker ska gälla alla här oavsett etniskt ursprung. Att ducka i den debatten är bara fegt.


Uppdatering 1.

Mp har publicerat delar av min kommentar på sin partiprogramsblogg.

Nej, jag har inte blivit mp-medlem eller mp-sympatisör. Men när jag mailade mina kommentarer om utkastet till nytt partiprogram till deras partistyrelse och riksdagsgrupp och en del andra så mailade en i programgruppen, Anders Åkesson, och även Helene Öberg, sammankallande i mp:s partistyrelse och bad mig publicera mina kommentarer på deras programsida. Och visst publicera det om ni vill det var min kommentar till dem. :-)

Och nu är delar av min artikel publicerad på Miljöpartiets partiprogramsblogg. Jag påpekar också i mailet till mp-politikernaa att jag för första gången betraktar partiet som regeringsdugligt (precis som Alliansens fyra partier och Socialdemokraterna redan är oavsett vad man tycker om deras politik i sak).

Ska bli kul att kolla hur reaktionen blir när jag planerar skicka motsvarande mail till s, m, fp och c när deras utkast till partiprogram blir klara.

torsdag 27 september 2012

Västerbotten och Västernorrland slutar diskriminera lesbiska kvinnor.


Förbundsdirektionen (styrelsen) för Norra Sveriges sjukvårdsregion (blåmarkerat på kartan) har beslutat att likställa avgifterna för lesbiska och olikkönade par när det gäller inseminationer. Från en artikel igår på RFSL:s hemsida.
Strax före klockan 11 på förmiddagen idag onsdag fattade förbundsdirektionen för de fyra norrlandslandstingen det efterlängtade beslutet att erbjuda kvinnliga samkönade par donatorinseminationsbehandlingar på samma villkor som olikkönade par. Tidigare var priset för de kvinnliga paren 15 000 kronor per inseminationsförsök, medan olikkönade par endast behövde betala patientavgift. Frågan har varit en av de mest prioriterade frågorna för flera av de lokala RFSL-avdelningarna i Norrland.

– Vi är oerhört glada att förbundsdirektionen nu har lyssnat på oss, säger Anna Galin, aktiv i RFSL Umeå och ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse....

Innan beslutet träder i kraft krävs också ett beslut inom respektive landsting. Dessa beslut väntas tas senare i höst. Det är nu endast Östergötlands landsting som har en prisskillnad mellan olikkönade par och kvinnliga samkönade par när det gäller inseminationsbehandlingar
Dagens Nyheter avslöjar att det nu förs diskussioner om gemensamma regler för hela landet inom Sveriges kommuner och landsting (SKL)
– Vi håller på med en kartläggning om hur det ser ut i de olika landstingen. Det kan bli aktuellt med förslag om harmonisering av reglerna, säger Ulrika Eriksson, handläggare vid SKL.
Godkännande i de fyra landstingen förhoppningsvis bara en formalitet.

Norrbottens läns landsting har för några år sedan på egen hand likställt avgifterna men inte Västerbottens och Västernorrlands landsting (Folk i Jämtlands läns landsting hänvisas till Västernorrland eftersom de inte har egen inseminationsverksamhet). Att lesbiska par där varit tvungna att betala mer än 40 gånger mer för inseminationer än olikkönade par är givetvis absurt. Inte har situationen blivit bättre av att i princip alla partier i Västerbottens och Västernorrlands läns landsting försvarat den diskriminerande policyn. Men senaste åren har det förts en debatt och nu har de tagit det enda rimliga beslutet.

Förbundsdirektionen för Norra Sveriges sjukvårdsregion består av politiker både till höger och vänster från de fyra landstingen. Förhoppningsvis är landstingens senare godkännande bara en formalitet så de nya reglerna kan träda i kraft som planerat, 1 januari 2013. Socialdemokraterna och Moderaterna har sedan flera år beslut på sin kongress respektive stämma att dess politiker bör jobba för att avgifterna bör vara lika. I Östergötlands läns landsting vägrar dock ännu sossar och moderater att följa den policyn vilket är besynnerligt.