S-mp-regeringen har tyvärr - igen - beslutat att inte ta med återrapporteringskrav för HBTQ-asylsökandes rättssäkerhet i sitt regleringsbrev (myndighetsdirektiv) till Migrationsverket för 2017. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde ett sådant krav 2007 och det fanns kvar fram till 2015. Därefter tog s-mp-regeringen bort det för 2016. Justitiedepartementet meddelade dock följande i ett mail till mig i våras.
P3 Nyheter har ett reportage där de granskar hur Migrationsverket hanterat ärendet om 16-årige Naim som flytt Afghanistan med hänvisning till att han är homosexuell. Och som tydligen även blivit dödshotad av sin egen pappa om han återvänder till landet. Även HBTQ-tidningen Qx har rapporterat om hans ärende.
Förbudslagar bör inte i sig räcka som asylskäl.
Först vill jag förtydliga att jag som bekant tagit ställning för en stram flyktingpolitik närmaste åren för att de som blivit beviljade asyl ska få en värdig möjlighet att bli integrerade och att det ska vara hanterbart för svenska samhället. Om jag hävdade att just när det gäller HBTQ-asylsökande ska det fortsatt ges en generösare bedömning än för andra grupper vore jag populistisk. Inom flyktingpolitiken generellt är jag idag närmast s-l-kd. Alltså de partier som är "i mitten" av den svenska flyktingdebatten.
Att bevilja asylskäl för att någon är HBTQ bör reserveras för de länder där människor riskerar konkret fara för fängelsestraff, allvarligt våld eller dödas om de berättar för sin omgivning att de är icke-heterosexuella eller icke-cispersoner. Afghanistan är ett land där det definitivt finns risk för det. För HBTQ-asylsökande från det landet handlar det alltså om trovärdighet.
Att en person först vid 14 års ålder reflekterar om att vara homo bör inte betraktas som icke-trovärdighet.
Det är lätt att kritisera Migrationsverket som faktiskt vidtagit många åtgärder senaste 10 åren för att göra processen mer rättssäker för HBTQ-asylsökande. Men att inrätta HBTQ-specialister och att de flesta inom myndigheten idag säkert agerar för att få så rättvisa beslut som möjligt för HBTQ-asylsökande betyder inte att de ska slippa bli granskade. Därför är P3:s reportage välkommet.
Jag tar inte ställning till om Naim talar sanning eller ljuger. Därför att jag inte har alla fakta. Dock verkar det finnas en kritik emot en central del av Migrationsverkets trovärdighetsbedömning när det gäller honom. Naim har berättat att han först vid 14 års ålder reflekterade om att han är intresserad av andra killar. Det är berättigat av Migrationsverket att fråga honom om det. Även att ta med det i en helhetsbedömning. Men att en minderårig först vid 14 års ålder fattade att hen nog är homo kan aldrig vara centralt i en trovärdighetsbedömning. Själv var jag nästan 13 år när jag 1979 konstaterade att jag var intresserad av en del andra killar.
En gåta att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte värnar rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande.
Migrationsverket har bättrat sig men de behöver ett tryck utifrån för att bli än mer rättssäkra. Vilket reportaget om Naim avslöjar. Just därför är det synnerligen beklagligt att fyra av riksdagens partier, s, mp, m och sd tycker att de ska slippa det trycket.
Är man för en stram flyktingpolitik blir kravet på rättssäkerhet än viktigare. Att s-mp-regeringen inte fattar det är en gåta.
.... Regeringen fortsätter dock att nära följa Migrationsverkets arbete på området och är vid behov beredd att föreslå ytterligare åtgärder för att säkerställa en rättssäker asylprövning för hbtq-personer fortgår....Centerpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna förklarade - med rätta - i början av det året att de velat behålla återrapporteringskravet. Och nu är vi i samma situation igen.
P3 Nyheter har ett reportage där de granskar hur Migrationsverket hanterat ärendet om 16-årige Naim som flytt Afghanistan med hänvisning till att han är homosexuell. Och som tydligen även blivit dödshotad av sin egen pappa om han återvänder till landet. Även HBTQ-tidningen Qx har rapporterat om hans ärende.
Förbudslagar bör inte i sig räcka som asylskäl.
Först vill jag förtydliga att jag som bekant tagit ställning för en stram flyktingpolitik närmaste åren för att de som blivit beviljade asyl ska få en värdig möjlighet att bli integrerade och att det ska vara hanterbart för svenska samhället. Om jag hävdade att just när det gäller HBTQ-asylsökande ska det fortsatt ges en generösare bedömning än för andra grupper vore jag populistisk. Inom flyktingpolitiken generellt är jag idag närmast s-l-kd. Alltså de partier som är "i mitten" av den svenska flyktingdebatten.
Att bevilja asylskäl för att någon är HBTQ bör reserveras för de länder där människor riskerar konkret fara för fängelsestraff, allvarligt våld eller dödas om de berättar för sin omgivning att de är icke-heterosexuella eller icke-cispersoner. Afghanistan är ett land där det definitivt finns risk för det. För HBTQ-asylsökande från det landet handlar det alltså om trovärdighet.
Att en person först vid 14 års ålder reflekterar om att vara homo bör inte betraktas som icke-trovärdighet.
Det är lätt att kritisera Migrationsverket som faktiskt vidtagit många åtgärder senaste 10 åren för att göra processen mer rättssäker för HBTQ-asylsökande. Men att inrätta HBTQ-specialister och att de flesta inom myndigheten idag säkert agerar för att få så rättvisa beslut som möjligt för HBTQ-asylsökande betyder inte att de ska slippa bli granskade. Därför är P3:s reportage välkommet.
Jag tar inte ställning till om Naim talar sanning eller ljuger. Därför att jag inte har alla fakta. Dock verkar det finnas en kritik emot en central del av Migrationsverkets trovärdighetsbedömning när det gäller honom. Naim har berättat att han först vid 14 års ålder reflekterade om att han är intresserad av andra killar. Det är berättigat av Migrationsverket att fråga honom om det. Även att ta med det i en helhetsbedömning. Men att en minderårig först vid 14 års ålder fattade att hen nog är homo kan aldrig vara centralt i en trovärdighetsbedömning. Själv var jag nästan 13 år när jag 1979 konstaterade att jag var intresserad av en del andra killar.
En gåta att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte värnar rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande.
Migrationsverket har bättrat sig men de behöver ett tryck utifrån för att bli än mer rättssäkra. Vilket reportaget om Naim avslöjar. Just därför är det synnerligen beklagligt att fyra av riksdagens partier, s, mp, m och sd tycker att de ska slippa det trycket.
Är man för en stram flyktingpolitik blir kravet på rättssäkerhet än viktigare. Att s-mp-regeringen inte fattar det är en gåta.