Tydligen har jag och Andreas Bergström (fp) på något vis misstolkat varann i vår mailväxling om senaste utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering. Jag gissade att det var Arbetsmarknadsdepartementet, där Andreas Bergström är anställd, som själv gjorde utredningen. Men egentligen var det Statskontoret som redan i mars i år lämnade den till regeringen.
I ett pressmeddelande framförde Statskontoret bl.a. följande.
Det utskott i riksdagen som är främst ansvarigt för arbetet mot diskriminering är Arbetsmarknadsutskottet. Vill du kontakta ledamöterna där kan du göra det här. Ordförande i utskottet är öppet homosexuelle Tomas Tobé (m).
Alla riksdagspartier är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva aktiva åtgärder när det gäller alla sju grunderna i lagen mot diskriminering, förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar.
I ett pressmeddelande framförde Statskontoret bl.a. följande.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering....Från själva utredningen.
Statskontoret konstaterar att många aktörer gör insatser mot diskriminering, men de anger att det i första hand inte är bestämmelserna i diskrimineringslagen som är orsaken till dessa insatser. I synnerhet sker åtgärder inom jämställdhetsområdet. Både arbetsgivare och utbildningsanordnare är tveksamma till att de aktiva åtgärderna har någon betydelse för lika rättigheter och möjligheter. Utbildningsanordnarna är dock något mer positiva än arbetsgivarna till lagen och dess effekter.
Enkätundersökningen som refereras ovan omfattar 220 arbetsgivare och 17 utbildningsanordnare. Svarsandelen i undersökningen är låg, 33 procent för arbetsgivare och 59 procent för utbildningsanordnare, vilket gör att undersökningens resultat måste tolkas försiktigt....Nu har alltså tre utredningar behandlat lagen om aktiva åtgärder. Nästa steg är att den borgerliga regeringen ska skicka ut det konkreta förslaget (utredning 2) på remiss. Utredningsförslaget är att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga ägna sig åt aktiva åtgärder åt alla sju grunderna i lagen mot diskriminering. Det är alltså om förberedandet av det remissutskicket som Andreas Bergström lämnade följande kommentar i ett mail 24 maj i år.
När det gäller skillnader mellan olika diskrimineringsgrunder har arbetet kommit längst inom jämställdhetsområdet. Det gäller både arbetsgivare och utbildningsanordnare. Flest arbetar med aktiva åtgärder för att minska diskriminering som beror på kön. Inom utbildningsområdet arbetar man också aktivt med åtgärder inom diskrimineringsgrunden funktionshinder/
funktionsnedsättning. Diskrimineringsgrunderna etnicitet, religion och trosuppfattning samt sexuell läggning får mindre uppmärksamhet bland både arbetsgivare och utbildningsanordnare. Anledningarna till att arbetet med jämställdhet har kommit längst är först och främst att detta arbete har bedrivits under längre tid och att det finns ett större tryck från de fackliga organisationerna i denna fråga....
I diskrimineringslagen finns bestämmelser om förebyggande aktiva åtgärder. De aktiva åtgärderna innebär skyldigheter på dels arbetslivsområdet för diskrimineringsgrunderna kön, etniskt tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, dels utbildningsområdet för diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009....
Aktiva åtgärder kan allmänt beskrivas som åtgärder som vidtas för att förebygga och motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter. Aktiva åtgärder är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om aktiva åtgärder är i första hand inte avsedda att tillämpas i enskilda fall. De är i stället framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur....
Sammanfattningsvis kan de insatser mot diskriminering som arbetsgivarna gör bero på både ett egenintresse och på lagstiftningen. Det är svårt att mer precist härleda orsakssambanden. Statskontoret utesluter inte att diskrimineringslagen – direkt eller indirekt – bidrar till insatserna, även om enkätsvaren tyder på att lagen har en relativt liten betydelse för arbetsgivarna....
En annan förklaring kan vara att vissa arbetsgivare upplever det som svårare och mer känsligt att arbeta med frågor om etnicitet, religion och trosuppfattning samt sexuell läggning än med jämställdhetsfrågor. Det finns också uppföljningsproblem kring resultatet av insatser mot dessa andra diskrimineringsgrunder, eftersom de anställda inte ”kategoriseras”, registreras eller följs upp avseende dessa grunder.
Det kommer nog att dra ut på tiden, är jag rädd. Våra resurser på diskrimineringsområdet är rätt ansträngda för tillfället, eftersom vi arbetar med två andra betänkanden, om åldersdiskriminering och bristande tillgänglighet. Som du vet har vi också behövt lägga en del tid på den ansvariga myndigheten, Diskrimineringombudsmannen, efter sammanslagningen. Så jag vågar inte ge något datum, men det ligger en bra bit framåt i tiden.Vill du kontakta Arbetsmarknadsdepartementet för att de så snabbt som möjligt bör skicka ut förslaget på remiss kan du göra det här. Det är integrationsminister Erik Ullenhags (fp) avdelning på departementet som är ansvariga.
Vänliga hälsningar,
Andreas Bergström
Politiskt sakkunnig hos integrationsminister Erik Ullenhag
Det utskott i riksdagen som är främst ansvarigt för arbetet mot diskriminering är Arbetsmarknadsutskottet. Vill du kontakta ledamöterna där kan du göra det här. Ordförande i utskottet är öppet homosexuelle Tomas Tobé (m).
Alla riksdagspartier är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva aktiva åtgärder när det gäller alla sju grunderna i lagen mot diskriminering, förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar.
Uppdatering 1.
I Sverige är de flesta partier HBT-vänliga. Annorlunda är det i Italien. SvD har en ny artikel om att Italiens statsminister Silvio Berlusconi kanske måste lämna politiken eller utlysa nyval, som han enligt opinionssiffrorna skulle förlora.
I Sverige är de flesta partier HBT-vänliga. Annorlunda är det i Italien. SvD har en ny artikel om att Italiens statsminister Silvio Berlusconi kanske måste lämna politiken eller utlysa nyval, som han enligt opinionssiffrorna skulle förlora.
Det politiskt tyngsta bakslaget för Berlusconi inträffade i borgmästarevalet i Milano, där den relativt okände advokaten och vänstermannen Giuliano Pisapia klart besegrade den tidigare borgmästaren Letizia Moratti från Berlusconis parti. Detta skedde efter en osedvanligt rå valkampanj där Berlusconi på ett tidigt stadium förklarade att han betraktade valet av borgmästare i Milano som en folkomröstning om sin egen person.Om den homofientliga och främlingsfientliga högerregeringen i Italien tvingades avgå skulle det kanske betyda att landet äntligen fick genomfört en del HBT-reformer. Den nuvarande regeringen har blockerat varje reform. Inte för att mitten-vänsteroppositionen i parlamentet är HBT-vänlig, partierna är varken för en könsneutral äktenskapslag, adoptioner för homopar eller inseminationer för lesbiska kvinnor. Men det blir kanske möjligt med någon typ av sambolag för både samkönade och olikkönade par och förbättrade lagar mot diskriminering och hatbrott.
Inför utsikten att Milano skulle gå till vänstern målade Berlusconi och hans anhängare upp hotbilder som skulle skrämma den milanesiska borgerligheten. Men Pisapia som borgmästare skulle Milano tas över av romer, muslimer, homosexuella och terrorister, hette det i agitationen. Överdrifter som uppenbarligen inte kunde förhindra det bittra nederlaget och som avspeglar hur det politiska klimatet brutaliserats.