tisdag 31 maj 2011

Kontakta regeringen om att arbetsgivare ska förebygga HBT-diskriminering.

Tydligen har jag och Andreas Bergström (fp) på något vis misstolkat varann i vår mailväxling om senaste utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering. Jag gissade att det var Arbetsmarknadsdepartementet, där Andreas Bergström är anställd, som själv gjorde utredningen. Men egentligen var det Statskontoret som redan i mars i år lämnade den till regeringen.

I ett pressmeddelande framförde Statskontoret bl.a. följande.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering....

Statskontoret konstaterar att många aktörer gör insatser mot diskriminering, men de anger att det i första hand inte är bestämmelserna i diskrimineringslagen som är orsaken till dessa insatser. I synnerhet sker åtgärder inom jämställdhetsområdet. Både arbetsgivare och utbildningsanordnare är tveksamma till att de aktiva åtgärderna har någon betydelse för lika rättigheter och möjligheter. Utbildningsanordnarna är dock något mer positiva än arbetsgivarna till lagen och dess effekter.
Från själva utredningen.
Enkätundersökningen som refereras ovan omfattar 220 arbetsgivare och 17 utbildningsanordnare. Svarsandelen i undersökningen är låg, 33 procent för arbetsgivare och 59 procent för utbildningsanordnare, vilket gör att undersökningens resultat måste tolkas försiktigt....

När det gäller skillnader mellan olika diskrimineringsgrunder har arbetet kommit längst inom jämställdhetsområdet. Det gäller både arbetsgivare och utbildningsanordnare. Flest arbetar med aktiva åtgärder för att minska diskriminering som beror på kön. Inom utbildningsområdet arbetar man också aktivt med åtgärder inom diskrimineringsgrunden funktionshinder/
funktionsnedsättning. Diskrimineringsgrunderna etnicitet, religion och trosuppfattning samt sexuell läggning får mindre uppmärksamhet bland både arbetsgivare och utbildningsanordnare. Anledningarna till att arbetet med jämställdhet har kommit längst är först och främst att detta arbete har bedrivits under längre tid och att det finns ett större tryck från de fackliga organisationerna i denna fråga....

I diskrimineringslagen finns bestämmelser om förebyggande aktiva åtgärder. De aktiva åtgärderna innebär skyldigheter på dels arbetslivsområdet för diskrimineringsgrunderna kön, etniskt tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, dels utbildningsområdet för diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009....

Aktiva åtgärder kan allmänt beskrivas som åtgärder som vidtas för att förebygga och motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter. Aktiva åtgärder är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om aktiva åtgärder är i första hand inte avsedda att tillämpas i enskilda fall. De är i stället framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur....

Sammanfattningsvis kan de insatser mot diskriminering som arbetsgivarna gör bero på både ett egenintresse och på lagstiftningen. Det är svårt att mer precist härleda orsakssambanden. Statskontoret utesluter inte att diskrimineringslagen – direkt eller indirekt – bidrar till insatserna, även om enkätsvaren tyder på att lagen har en relativt liten betydelse för arbetsgivarna....

En annan förklaring kan vara att vissa arbetsgivare upplever det som svårare och mer känsligt att arbeta med frågor om etnicitet, religion och trosuppfattning samt sexuell läggning än med jämställdhetsfrågor. Det finns också uppföljningsproblem kring resultatet av insatser mot dessa andra diskrimineringsgrunder, eftersom de anställda inte ”kategoriseras”, registreras eller följs upp avseende dessa grunder.
Nu har alltså tre utredningar behandlat lagen om aktiva åtgärder. Nästa steg är att den borgerliga regeringen ska skicka ut det konkreta förslaget (utredning 2) på remiss. Utredningsförslaget är att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga ägna sig åt aktiva åtgärder åt alla sju grunderna i lagen mot diskriminering. Det är alltså om förberedandet av det remissutskicket som Andreas Bergström lämnade följande kommentar i ett mail 24 maj i år.
Det kommer nog att dra ut på tiden, är jag rädd. Våra resurser på diskrimineringsområdet är rätt ansträngda för tillfället, eftersom vi arbetar med två andra betänkanden, om åldersdiskriminering och bristande tillgänglighet. Som du vet har vi också behövt lägga en del tid på den ansvariga myndigheten, Diskrimineringombudsmannen, efter sammanslagningen. Så jag vågar inte ge något datum, men det ligger en bra bit framåt i tiden.

Vänliga hälsningar,

Andreas Bergström
Politiskt sakkunnig hos integrationsminister Erik Ullenhag
Vill du kontakta Arbetsmarknadsdepartementet för att de så snabbt som möjligt bör skicka ut förslaget på remiss kan du göra det här. Det är integrationsminister Erik Ullenhags (fp) avdelning på departementet som är ansvariga.

Det utskott i riksdagen som är främst ansvarigt för arbetet mot diskriminering är Arbetsmarknadsutskottet. Vill du kontakta ledamöterna där kan du göra det här. Ordförande i utskottet är öppet homosexuelle Tomas Tobé (m).

Alla riksdagspartier är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva aktiva åtgärder när det gäller alla sju grunderna i lagen mot diskriminering, förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar.


Uppdatering 1.

I Sverige är de flesta partier HBT-vänliga. Annorlunda är det i Italien. SvD har en ny artikel om att Italiens statsminister Silvio Berlusconi kanske måste lämna politiken eller utlysa nyval, som han enligt opinionssiffrorna skulle förlora.
Det politiskt tyngsta bakslaget för Berlusconi inträffade i borgmästarevalet i Milano, där den relativt okände advokaten och vänstermannen Giuliano Pisapia klart besegrade den tidigare borgmästaren Letizia Moratti från Berlusconis parti. Detta skedde efter en osedvanligt rå valkampanj där Berlusconi på ett tidigt stadium förklarade att han betraktade valet av borgmästare i Milano som en folkomröstning om sin egen person.

Inför utsikten att Milano skulle gå till vänstern målade Berlusconi och hans anhängare upp hotbilder som skulle skrämma den milanesiska borgerligheten. Men Pisapia som borgmästare skulle Milano tas över av romer, muslimer, homosexuella och terrorister, hette det i agitationen. Överdrifter som uppenbarligen inte kunde förhindra det bittra nederlaget och som avspeglar hur det politiska klimatet brutaliserats.
Om den homofientliga och främlingsfientliga högerregeringen i Italien tvingades avgå skulle det kanske betyda att landet äntligen fick genomfört en del HBT-reformer. Den nuvarande regeringen har blockerat varje reform. Inte för att mitten-vänsteroppositionen i parlamentet är HBT-vänlig, partierna är varken för en könsneutral äktenskapslag, adoptioner för homopar eller inseminationer för lesbiska kvinnor. Men det blir kanske möjligt med någon typ av sambolag för både samkönade och olikkönade par och förbättrade lagar mot diskriminering och hatbrott.

Feministiskt initiativ är emot könsneutrala lagar.

Dagens Nyheter avslöjar att en ung kvinna blivit frikänd efter att blivit åtalad för att haft sex med en 14-årig pojke.
En flicka i övre tonåren, som åtalats i Ystad för att ha haft samlag med en 14-årig pojke, frias helt.

Flickan stod av lagtekniska skäl åtalad för våldtäkt mot barn eftersom pojken var under 15 år. Men tingsrätten betonar att han varken utsatts för våld, hot eller tvång, skriver Ystads Allehanda.
Det blir återigen tydligt att män generellt döms betydligt hårdare än kvinnor när det gäller sexrelaterade brott. Om det varit en "pojke i övre tonåren" som haft sex med en 14-årig flicka tror någon att han blivit frikänd med motiveringen att det inte förekommit "hot, våld eller tvång"? Givetvis inte. Poängen med att förbjuda sex med barn yngre än 15 år är just att det är ett brott även om det är "frivilligt" från bådas sida.

Feministiskt initiativ i kris - fick bara 0,2 % i senaste valet i Västra Götaland.

Som vanligt tiger de flesta feminister om det här problemet. Notera att jag är för att bekämpa patriarkala strukturer som generellt gynnar män. Men även kvinnor gynnas generellt ibland, när det gäller sexualbrott (som åtalade), vid vårdnadstvister etc. Inte konstigt att Feministiskt initiativ är i kris, de fick bara ca 0,16 % i omvalet i Västra Götaland. I riksdagsvalet 2010 minskade de från ca 0,7 % till ca 0,4 %.

Jag sympatiserar inte med den "anti-feministiske" debattören Per Ström. Tycker det blir närmast löjligt av honom att förneka att vi har patriarkala strukturer när mer än 99 % av de som är VD i börsbolag i Sverige är män och nästan alla riksdagspartier har manlig ordförande. Men när Per Ström i en debatt i SVT i mars i år mötte Carl Emanuelsson, en av tre nya "talespersoner" för Feministiskt initiativ så vinner den förre tydligt över den senare. Carl Emanuelsson blir tyst i en del av debatten och vet inte vad han ska framföra, nästan så man tycker synd om honom.

Och det som är värst är att Emanuelsson inte vill ha könsneutrala lagar inom de närmaste åren . Nej, det fungerar bara i ett "idealt samhälle" (sic!). Jag som hade fått för mig att Feministiskt initiativ var för samma lagar oavsett kön.

Gudrun Schyman började resonera som konservativa kristdemokrater.

När Gudrun Schyman, tidigare "talesperson" för partiet och ännu styrelseledamot, skulle kommentera den borgerliga regeringens förslag 2009 att avskaffa möjligheten för elever (i praktiken en del invandrarflickor) att "slippa" vara med i undervisning om sex och samlevnad hade man väl väntat sig att feminister skulle hylla det. Pojkar och flickor har samma rätt till information om sex och samlevnad. Ingen gissar väl annat än att det är extremt patriarkala föräldrar som är de som avgör att unga flickor inte ska vara med (tydligen är det inget problem att unga pojkar får infon). Men Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ attackerade i Expressen förslaget.
Nyligen presenterade folkpartiet ett förslag om att avskaffa den rätt som ger elever möjlighet att i undantagsfall få slippa viss undervisning i skolan om speciella skäl föreligger. Folkpartiet vill alltså helt avskaffa den möjligheten och i stället tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning. Men den här typen av retorik och partipolitiska utspel riskerar att öka de främlingsfientliga krafterna i Sverige. Det faktum att en utredning, doktorsavhandlingen "Utbildning på (o)lika villkor" av Sara Högdin, 2007, visat att mer än var fjärde utlandsfödd flicka hindras från att delta i idrott, simning eller sex- och samlevnadsundervisningen, är en viktig signal till diskussion i en svår fråga.

Hur gör vi när föräldrarnas rätt att bestämma över sina barns uppfostran kolliderar med barnens rätt till en allsidig undervisning? Enligt internationella konventioner har familjen rätten att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Är verkligen en skärpning av lagen lösningen på den konflikten?
Den tidigare ordföranden i Vänsterpartiet som kampanjat emot friskolor i allmänhet och religiösa friskolor i synnerhet började resonera som konservativa kristdemokrater (föräldrarna ska avgöra och då är inte barnets bästa viktigast) och även kulturrelativistiskt (vi måste acceptera det annars är vi rasister).

Feministiskt initiativ ofta heteronormativa i debatter om porr och prostituion.

Problemet för Feministiskt initiativ (och en del andra) är att de är fast i ett resonemang om att kvinnor, invandrare, HBT-personer och en del andra grupper bara är offer i varje situation. När ett problem är extra vanligt i en minoritetsgrupp, som hedersrelaterat våld, blir det "rasism" att avslöja det. När kvinnor gynnas i en del strukturer ska reaktionen vara att tiga, det är bara män som förtrycker kvinnor.

Men givetvis har alla rätt att bli bedömda som individer. Att det förekommer strukturell diskriminering av män inom några områden ska inte låta bli att debatteras och vara något som ursäktas med att det vanligaste är att kvinnor är strukturellt diskriminerade. Den ensidiga debatten har också gjort att många män som annars kanske engagerat sig i jämställdhetsdebatten struntat i det, eftersom de tycker den är ensidig.

Feministiskt initiativ har en bra politik när det gäller HBT-reformer. Men när de debatterar porr, prostitution, våld i nära relationer, jämställdhet etc blir analyserna ofta heteronormativa, män är förövare och kvinnor offer.

Med vänner som Feministiskt initiativ behöver kampen för jämställdhet inga fiender.


Uppdatering 1.

Militären har utfört "oskuldskontroller" på kvinnor".

Militären i Egypten gjorde "oskuldskontroller" på unga kvinnor som greps i samband med protestdemonstrationer i landet. Det har nu officiellt avslöjats.
– De här flickorna var inte som dina eller mina döttrar. De här flickorna hade bott i tält med manliga demonstranter på Tahrirtorget och i tälten hittade vi både brandbomber och droger, säger han till kanalen.

Kontrollen av de gripnas oskuld gjordes för att soldaterna i efterhand inte skulle anklagas för att ha våldtagit demonstranterna.

– Vi ville inte att de skulle säga att vi antastat dem sexuellt eller våldtagit dem. Därför ville vi ha bevis för att de inte var oskulder när de greps. Och ingen av dem var oskulder, säger generalen till CNN.
Hallå? Oskuldskontroller är alltså viktigt för att bevisa efteråt att ingen blev våldtagen av militärer. En kvinna som inte är oskuld och som umgås socialt i ett tält med andra män kan alltså inte bli våldtagen. De här reaktionära attityderna är tyvärr vanliga i många muslimska (och en del kristna) länder .

Bagatelliserande av problemet med islamister.

Några politiker från Feministiskt initiativ skrev 8 februari i en debattartikel i Svenska Dagbladet bl.a. följande.
En återkommande rädsla har varit att muslimska brödraskapet ska få makt i Egypten och skapa en stat lik Iran vilket i förbifarten antas vara illa även för kvinnorna. Liknelsen ignorerar att protesterna är ett folkligt initiativ där kvinnor står med i främsta leden med krav på rättvisa, frihet, jämlikhet och riktig demokrati. Det är anti-intellektuellt att jämföra Egypten 2011 med en helt annan rörelse i Iran 1979 där synen på islam var väldigt olik den som företräds av Muslimska brödraskapet i Egypten. Men detta kan svenska debattörer ändå hävda dels för att de inte klarar av att se nyanser i det breda spektret av muslimska rörelser och dels för att de aldrig gjort sig besväret att prata med kvinnor i Tunisien, Egypten och Iran.
Som om politiker i Feministiskt initiativ, som bara samlat ihop stöd av några promillen bland svenska kvinnor och ännu färre bland svenska män, skulle ha bättre dialog med både män och kvinnor i Mellanöstern.

Varför inte kolla med folk som är på plats i de här länderna.
Nada Abdallah Mohammed är 22 år och jobbar på Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation HEYA Foundation i Kairo. Hon arbetar främst med att öka kunskapen för kvinnor som är analfabeter om diskriminering och om deras rättigheter. Under den egyptiska revolutionen stod på Tahrirtorget varje dag.

Bara några veckor efter Mubaraks fall samlades många människor återigen på gatorna i Kairo för att fira kvinnodagen den 8 mars. Det var främst feministiska organisationer som ordnade firandet av kvinnodagen, men både män och kvinnor deltog i manifestationen. En del organisationer som deltog tog tillfället i akt för att kräva konstitutionella förändringar, nu när Mubarak är borta.

På väg mot torget blandade sig några män in i demonstrationståget och började skrika, hota och trakassera deltagarna.

– Vi valde att fortsätta att gå mot Tahrirtorget och vi försökte ignorera männen. Vi höll en fredlig demonstration med ett fredligt budskap, det ville vi fortsätta att manifestera.

Männen började skrika ”Kvinnor försvinn från gatorna, gå hem där ni ska vara! Ni är emot islam!” Fler och fler anslöt sig till männen och stämningen var riktigt hotfull.

– När männen började ropa samma paroller och budskap som under revolutionen, föll vi in i ropen för att visa att vi är enade, att det inte fanns någon motsättning mellan oss. Men det hjälpte inte. Flera demonstranter blev slagna. Vi var helt chockade. Varför händer detta nu?
Eller situationen i Libyen.
Trots att den oppositionella regeringen nästan fördubblats är i dag bara 2 av 40 ministrar kvinnor. Det är en tämligen undermålig könsfördelning av en motståndsrörelse som inleddes av kvinnor – de kvinnliga släktingarna till män som dödats i ett av Khaddafis fängelser – och det väcker oro för beslutsfattandet i Benghazi.

– I den gamla regimen hade vi ingen röst i vare sig den ekonomiska eller den politiska sektorn. Nu har vi ingen representation i dessa två sektorer, säger den framstående människorättsadvokaten Hana Gallal till New York Times.
Givetvis är det mycket positivt att diktatorerna störtats i Egypten och Tunisien (och förhoppningsvis senare i Libyen). Och det är befogat att kritisera hur vissa västländer accepterat bra förbindelser med en del diktaturer. Men det blir synnerligen udda när folk från Feministiskt initiativ låtsas som att "väst" är ett större hot mot jämställdheten för kvinnor i Egypten än Muslimska brödraskapet. Men återigen är de tydligen påverkade av sina teorier. "Väst" utgörs ju främst av vita (att araber också är vita är det nog några av dem som glömmer) och "rika". Islamisterna är "mörka" och ofta fattiga. Då förvandlas reaktionära homofientliga förtryckare till att inte vara så farliga.

Egypten bör åtala de militärer som begått övergrepp på demonstranter. Mitt, kanske inte seriösa, förslag är att skicka hundratals bögar att vakta militärerna fram till rättegångarna. Och givetvis bör bögarna göra oskuldskontroller på de manliga militärerna för att inte riskera att bli anklagade för våldtäkter mot dem efteråt. Givetvis ska det vara många vittnen i rummet så att ingen anklagar militärläkaren.


25 % av svenska folket tycker homsexuella relationer är "alltid fel".

Är homofobin värre än väntat i Sverige? Enligt en studie som National Opinion Research Center vid University of Chicago, med stöd av Williams Institute, genomfört avslöjas att befolkningen blivit mer positiva till homorelationer i de flesta av de länder de granskat. Något som jag kommenterade här på bloggen för någon dag sedan efter att tidningen DagenLänks haft en artikel om det.

Även brittiska HBT-siten Pinknews har kommenterat rapporten.
With support from the Williams Institute, a report by the National Opinion Research Centre (NORC) at the University of Chicago has presented new findings on the cross-national differences in attitudes towards homosexuality. Based on five rounds of surveys undertaken in different countries between 1988 and 2008, the report examined general trends and ranked countries regarding their attitudes towards homosexuality.

The conclusion was that “overwhelmingly, societies have become more accepting of homosexual behavior.” Thirty-one countries were identified with data relating to public opinion about LGB people. Of those, approval of homosexuality increased in 27 countries and decreased in only four: Russia, the Czech Republic, Cyprus, and Latvia.

The top five countries with the highest acceptance of homosexuality were the Netherlands, Denmark, Norway, Switzerland, and Belgium-Flanders, while the lower half of the list consisted of seven ex-Socialist states, four East Asian nations, three Latin American countries and Cyprus, South Africa, and Turkey.
Nu har jag hittat själva rapporten. Först gissade jag att Sverige inte var med bland de granskade länderna eftersom vi då väl borde hamnat bland de homovänligaste länderna när det gäller attityder. Men faktum är att vårt land är med, men hamnar först på sjunde plats. Här är det 51,2 % som tycker att homorelationer är "inte alls fel". Det som dock är förvånande, och tragiskt, är att 25,3 % tycker att homorelationer är "alltid fel". Var fjärde svensk. Det avslöjar att vi har många utmaningar kvar när det gäller att förändra attityder, även om andelen homonegativa förhoppningsvis har minskat något sedan enkäten gjordes 2008.

Här är det exakta siffrorna för Sverige. Första siffran är resultatet från 1994, andra från 1998 och tredje från 2008. Glädjande nog har andelen homopositiva typ fördubblats sedan 1994 medan andelen negativa minskat radikalt. Även andelen tveksamma har blivit lägre medan de som tycker homosexualitet är "nästan alltid fel" och "fel bara ibland" varit på en ganska stabil nivå. Sista raden anger antalet intervjuade.

Sweden

Always Wrong 44.6 30.9 25.3
Almost Always Wrong 4.7 6.2 6.1
Wrong Only Sometimes 4.6 6.7 6.2
Not Wrong at all 25.7 43.7 51.2
Don’t Know 20.3 12.5 11.2
1472 1182 1232

Sverige är det av de granskade länder där skillnaden mellan könen är störst när det gäller attityder till homorelationer. Andelen som tycker samkönade relationer är "inte alls fel" är 39,5 % bland män och 62,5 % bland kvinnor.

Högsta andel av befolkningen som tycker homorelationer är "inte alls fel" har Nederländerna, 69,5 %. Redan 1991 hade 56,5 % den attityden i landet, alltså en högre siffra än nästan alla länder inklusive Sverige 2008.

Frågan till folk har varit (i originalversion) "what about sexual relations between two adults of the same sex, is it always wrong, almost always wrong, wrong only sometimes, or not wrong at all?"

måndag 30 maj 2011

Sossar är bara intresserade av blonda muskulösa män?

Mona Sahlin, tidigare ordförande i Socialdemokraterna, blir idag intervjuad i Dagens Nyheter. Hon avslöjar att hon nu bl.a. är engagerad för tidningen Expo som granskar högerextrema partier och grupper. Sahlin berättar också att hon är besviken för att en del i partiet hade svårt för att hon är tydlig när det gäller bl.a. homosexuellas rättigheter.
Vad vill du göra?

– Att jag tagit uppdraget i Expos styrelse säger väl en del om vilket håll jag vill sträva mot. Det finns en del saker i politiken som känns viktigare än andra. Skattesatser kan man höja och sänka och lagar kan man införa och avskaffa. Men att med politik och agitation förändra attityder så att också kvinnor, homosexuella och invandrare kan leva fria liv, det är viktigare än så mycket annat....

Vad var det som var avgörande för ditt beslut att avgå?

....Det fjärde var att jag kände att flera tyckte att det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare med mig som partiledare. Och det provocerade mig enormt. Någonstans ledde det här sammantaget fram till att jag kände att det inte håller längre....

Varför har det varit så svårt att förnya politiken inom S?

– Vi är ett parti som är så gammalt och har så mycket traditioner och stora perioder bakom oss, och det är fortfarande väldigt många som vänder blickarna ditåt.

– Varje förändring ska emanera ur det som gjorde att vi var stora förr. Jag känner att det kommer aldrig att gå. Självbilden är sådan i partiet och då finns ett motstånd mot att förändra.....
Att vissa i Socialdemokraterna har svårt för att partiet tydligt ska argumentera för HBT-personers och invandrares rättigheter och för jämställdhet är inte något nytt. Men hur resonerar de? På 1930-talet hade Socialdemokraterna (och andra partier) ofta affischer med en blond muskulös manlig industriarbetare, ibland var det en kvinna bredvid som han skyddade. Det är som om vissa i partiet ännu tycker man ska fokusera bara på "normen" i partiet Att vara industriarbetare, heterosexuell, etnisk svensk och man. Och givetvis inte jude eller muslim.

Ska s-politiker undvika argumentera emot homofobi, rasism och sexism?

Men hur fungerar det ihop med allt snack om jämlikhet? Allas lika värde. Är det bara något som ska vara med i Håkan Juholts kongresstal? Sedan ska partiordföranden helst inte berätta om de strukturer som generellt gynnar etniskt svenska heterosexuella män? Och kongressombuden ska på möten med folk på stan helst undvika att snacka om minoritetsgrupper. Hur förvirrad är egentligen inte den strategin?

Socialdemokraterna är idag för i princip alla HBT-reformer. Och jag bedömer att det är få inom partiet som är emot det. Men kontroversiellt blir det när politiken ska föras ut. Det här är inte någon ny debatt inom politiken. Den första liknande kontroversen hade Kommunistisk ungdom (nu Ung Vänster) på 1980-talet. De var tydligt homovänliga då precis som Vpk (nu Vänsterpartiet) och Fpu (nu Luf).

Vpk och Luf hade ibland, om än sällan, homorättigheter med i sitt utåtriktade arbete, någon broschyr, Vpk lämnade några motionsförslag i riksdagen etc.

Men från Kommunistisk ungdom (Ku) var det tyst. Orsaken var att de på 1980-talet var indelad i två falanger. Dels kommunister (som utgjorde majoriteten) där för övrigt Lars Ohly, nu ordförande i v, var en del. Sedan vänstersocialister. Den senare gruppen ville att man precis som sitt parti skulle driva homorättigheter. Men kommunisterna inom Ku var emot, de tyckte homosexuellas rättigheter var en marginell fråga, de ville snacka om klasskamp och att "bekämpa USA-imperialismen". Att jobba för kvinnors och invandrares rättigheter var möjligen befogat men inte homosexuellas.

Bara Fpu ville vara med i kampanjen Sos Homofobi.

När Sos Homofobi 1985 försökte starta en liknande kampanj som Sos rasism var bara Fpu (Luf) intresserade. Övriga ungdomsförbund som var med i kampanjen Sos rasism, bl.a. Ssu, Kommunistisk ungdom och Cuf, ville definitivt inte kampanja emot homofobi. Och även Fpu svarade att de inte ville jämställa kampanjen mot homofobi mot den med rasism, den senare prioriterade föreningen.

Känns argumenten från Kommunistisk ungdom igen? Håkan Juholt är HBT-vänlig i sak. Men han har nästan aldrig sedan han blev riksdagsledamot för 17 år sedan framfört något som helst positivt om HBT-rättigheter. Kanske dags han börjar med det. De flesta av de s-politiker som är runt honom är tydligt HBT-engagerade.

Kommunistisk ungdom på 1980-talet är verkligen inte något ideal när det gäller att jobba för mångfald. Inte heller affischerna från 1930-talet med blonda, muskulösa män som skyddade någon kvinna.

Eller hur sossar?


Uppdatering 1.

Folkpartiet och Socialdemokraterna har historiskt haft mycket gemensamt inom homopolitiken.

Socialdemokraterna och Folkpartiet har historiskt mycket gemensamt inom homopolitiken, senare HBT-politiken. Det är de två partier som oftast varit "mainstream" i svensk homodebatt och fått kritik både från partier som tyckt det gått för snabbt och andra som tyckt processen varit för långsam. Från 1970-talet, då homodebatten startade i riksdagen, till mitten av 1990-talet var s och fp nästan helt ense när det gäller homosexuellas rättigheter.

Främst två undantag. Dels att fp redan i början av 1970-talet tydligt tog ställning för att likställa åldersgränsen för sexuella relationer (den var då 18 år för samkönade och 15 år för olikkönade) till 15 år. Sossarna var till en början negativa men anslöt sig till kravet några år senare. När det gäller homosexuella flyktingar blev Folkpartiet tydligt engagerat i mitten av 1980-talet medan s då var för en restriktiv policy och först 2002 accepterade att homoflyktingar bör kunna få asyl enligt Genevekonventionen. Från mitten av 1990-talet drog fp ifrån sossarna och attackerade i riksdagen ofta, med rätta, det senare partiet för att för fördröja viktiga reformer. Först det senaste året har s hunnit i kapp fp igen. Båda partierna är idag iför alla centrala HBT-reformer.

Carl B Hamilton attackerade Birgitta Ohlsson om homoadoptioner.

Ett annat gemensamt drag för s och fp är att det mycket sällan varit några av dess politiker som offentligt framfört något HBT-fientligt (medan det tidigare var vanligt för kd- m- och c-politiker). Istället har det varit attacker internt i partiet.

Birgitta Ohlsson, som då var ordförande i Luf, framförde inför valet 2002 att den viktigaste frågan är att införa en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Man kan tycka det är idealistiskt att prioritera den reformen före ekonomi och annat. Men ungdomsförbunden har som roll att vara ideologiska. I Folkpartiets tidning Nu attackerade dock Carl B Hamilton Birgitta Ohlsson för att vara naiv och inte ha förmågan att prioritera. Men om Ohlsson och Luf istället hade föreslagit att fp inför valet skulle prioritera att jobba emot rasism, eller antisemitism, hade det säkert inte blivit någon kritik. Det ska förtydligas att Carl B Hamilton var bland de första riksdagsledamöterna för fp att bli för homoadoptioner. Det handlar alltså inte om homofobi. Utan återigen attityden att homosexuellas rättigheter inte är viktiga.

Alla fattade väl att partiledningen i fp inte skulle göra homoadoptionsfrågan till den främsta 2002. Men det är fascinerande att det trots det orsakade hätsk debatt. Carl B Hamilton har idag en debattartikel i Svd.
Frågan gällde om EU – i likhet med bland andra Sverige och USA – regelbundet ska inventera situationen för mänskliga rättigheter i världens olika länder. Det motsätter sig dock SD: ”EU:s utrikestjänst (EEAS) ska inte lägga så mycket tid och kraft på den här frågan … Vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna. Ibland kanske vi måste acceptera det också för att kunna vinna vissa fördelar. Det handlar om att vi handlar med olja, mineraler och sådana saker. Vi har en avvikande mening på denna punkt!”

Tanken att mänskliga rättigheter är universella värden delas alltså inte av SD, och SD står därmed rimligen inte heller bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. SD går emot viktig positiv trend i världspolitiken att lägga allt större vikt vid mänskliga fri- och rättigheter, och att omvärlden inte längre accepterar kränkningar av dessa rättigheter i enskilda länder, som Libyen.
Carl B Hamilton är givetvis inte opartisk, han har partipolitiska motiv att kritisera sd, men här har han rätt. Redan för några dagar sedan kommenterade jag här på bloggen att Sverigedemokraterna resonerar absurt kulturrelativistiskt.

Även om Socialdemokraterna och Folkpartiet ofta vacklat tidigare när det gäller homosexuellas rättigheter har fp konsekvent i decennier jobbat för bögar och lesbiska som är flyktingar. Det är kanske det viktigaste bidraget fp lämnat när det gäller HBT-rättigheter, att lyfta situationen för HBT-flyktingar igen och igen.


Uppdatering 2.

Ska förtydliga att alla HBT-vänliga partier gått igenom processen med interna konflikter om homosexuellas rättigheter. 1974 skulle Vpk (nu Vänsterpartiet) i Malmö för första gången demonstrera vid 1 maj. En vänstergrupp som jobbade för lesbiska kvinnors rättigheter frågade om de fick vara med som en del av demonstrationen med egna plakat. Vpk-avdelningen nekade dem det med motiveringen att partiet inte vill kopplas ihop med "udda" grupper som lesbiska. Nästa år hade dock avdelningen ändrat sig och den lesbiska gruppen fick vara med.

Jörn Svensson (vpk) var den riksdagsledamot på 1970- och 1980-talet var mest engagerad för homosexuellas rättigheter. På 1970-talet blev han internt kritiserad för det i avdelningen.

Miljöpartiet är kanske det parti som sluppit lindrigast undan. Dels för att partiet startade sent, först 1981 och började skaffa sig homovänliga förslag först 1987. Partiet har också från början haft många "alternativa" människor som varit toleranta för att folk är annorlunda. Men även i det partiet har det varit en del konflikter, kanske främst när partiet på sin kongress 1997 sa ja till att homosexuella skulle få adoptera och att lesbiska kvinnor skulle få bli inseminerade vid kliniker. Det var mycket kontroversiellt i partiet och ca en tredjedel av ombuden röstade emot.

När Vänsterpartiet 1996 blev för homoadoptioner och att lesbiska kvinnor ska få bli inseminerade var det också ca en tredjedel som röstade nej. (I v har det dock av tradition varit nästan tabu att argumentera emot minoriteters rättigheter, det var inte någon egentlig debatt).

Den process som Kristdemokraterna nu genomgår har alla andra riksdagspartier (förutom sd som ännu är hyfsat enigt om att vara HBT-negativa) varit igenom.


Uppdatering 3.

Ortodoxa kyrkan i Ryssland försvarar motdemonstranterna mot gayparaden (som förbjudits men hölls trots det). Ortodoxa kyrkan hyllar alltså en grupp där de flesta var nazister och som försökte hindra en fredlig demonstration för mänskliga rättigheter för HBT-personer. Skamligt!

söndag 29 maj 2011

Ryssland, Vatikanstaten och Vitryssland värst i Europa.

Vilka är HBT-samhällets två värsta "fiender" på Europanivå? Är det Litauen? Turkiet? Nix, enligt de som följer debatterna och "spelet bakom kulisserna" i Europarådet är det Ryssland och Vatikanstaten som oftast driver att rättigheter för HBT-personer inte ska var med i något dokument. Sedan följer en del andra länder i Östeuropa efter och ansluter sig men tydligen är det oftast Ryssland och Vatikanstaten som påbörjar kritiken emot att Europarådet i något sammanhang ska främja HBT-rättigheter.

Inte för att Litauen och Turkiet skulle vara HBT-vänliga. Men ibland är det vissa länders regeringar som är hemska, och andra som är ännu värre.

Europarådets ministerråd antog mars 2010 en tydligt HBT-vänlig "rekommendation". Det var en kompromiss. Efter mycket motarbetande från en del länder kunde man till sist enas om dokumentet. En prestation i sig och de HBT-vänliga regeringarnas engagemang, bl.a. den svenska borgerliga regeringen, förtjänar en eloge.

Högre andel av befolkningen i Ryssland ogillar homosexuella relationer än 1991.

Dagen berättar idag att en ny mätning visar att världens länder generellt blivit homovänligare de senaste decennierna, undantagen är Ryssland och en del andra länder som tidigare varit kommunistdiktaturer i Östeuropa.
I Ryssland har uppfattningen att homosexuellt beteende skulle vara fel ökat från 59 procent bland de tillfrågade 1991 till 64 procent 2008. I lördags greps ett flertal gayaktivister i Moskva.

De fem mest toleranta länderna var Nederländerna, Danmark, Norge, Schweiz och Belgien.
Välkände brittiska gayaktivisten Peter Thatchell berättar för Pinknews att han gissar att polisen i Moskva haft ett samarbete med de nazister som igår försökte attackera demonstrationen för HBT-rättigheter.
We witnessed a high level of fraternisation and collusion between neo-Nazis and the Moscow police. I saw neo-Nazis leave and re-enter police buses parked on Tverskaya Street by City Hall

Our suspicion is that many of the neo-Nazis were actually plainclothes police officers, who did to us what their uniformed colleagues dared not do in front of the world’s media. Either that, or the police were actively facilitating the right-wing extremists with transport to the protest.
Är teorin från Thatchell sann är situationen i Ryssland ännu värre än förväntat. Flera andra länder i Europa, Vitryssland, Ukraina, Moldavien och Makedonien har förbud mot gayparader och demonstrationer för mänskliga rättigheter för HBT-personer.

Filmfestival i Mumbai i Indien.

I andra delar av världen går utvecklingen åt rätt håll om än långsamt. Bl.a. i Indien där det planeras för en andra HBT-filmfestival i Mumbai.
KASHISH 2011, which will show 124 LGBT films from 23 countries, was approved by India’s Ministry of Information and Broadcasting and has failed to rouse the ire of anti-gay campaigners.

India only decriminalised gay sex in 2009 and filmmaker and festival director Sridhar Rangayan told IPS that the festival was a “spin-off” of that court decision.

He said: “Last year when we organised the festival, it was a great success. We also found after a proper survey that at least 28 per cent of the audience in the festival was from outside the LGBT community, from the mainstream.
HBT-aktivister tveksamma om situationen blir bättre i arabländerna.

Sedan är det vissa regioner där det är tveksamt om situationen blir bättre eller sämre för HBT-personer de närmaste åren. 365gay har en artikel om några arabländer.
While many of their compatriots savor a new political era, gays in Egypt and Tunisia aren’t sharing the joy, according to activists who wonder if the two revolutions could in fact make things worse for an already marginalized community.

In both countries, gays and their allies worry that conservative Islamists, whose credo includes firm condemnation of homosexuality, could increase their influence in elections later this year....

hroughout the Arab world, however, homosexual conduct remains taboo — it is punishable by floggings, long prison terms and in some cases execution in religiously conservative Saudi Arabia, and by up to three years imprisonment in relatively secular Tunisia. Iraq and Yemen each experienced a surge of killings of gays two years ago.

Some of the void in advocacy is filled by the Egyptian Initiative for Personal Rights, which in a decade of existence has defended people entangled in various anti-gay prosecutions as part of its broader civil-liberties agenda.

The group’s executive director, Hossam Bahgat, said the once-common use of entrapment to arrest gays has subsided in recent years. But he said anti-gay debauchery trials still take place occasionally.....

In the long term, Bahgat said he was cautiously optimistic because Egyptians under 30 — a majority of the population — seem more open than their elders to the concept of a diverse Egypt.

“As Egypt moves from dictatorship to being a normal country, we are going to have to live with people we completely disagree with, and there will be elements trying to impose their own understanding of morality,” he said. “We’re going to win some battles and lose some others.”
Visst är det många länder utanför Europa där förtrycket är betydligt värre än i något land här. Men om man på Europanivå ska avgöra vilka som är HBT-rörelsens främsta fiender blir det Ryssland och Vatikanstaten tillsammans med diktaturen i Vitryssland.

Fakta: I princip alla länder av betydelse i Europa är med i Europarådet förutom Vitryssland som inte får vara medlem eftersom landet är en diktatur.

fredag 27 maj 2011

Självironi.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Andy Candy, engagerad för transpersoners rättigheter hade för några veckor sedan en debattartikel på Qx.se.
Transikonen Dana International gjorde comeback i årets upplaga av Eurovision. Dana är mest känd för att hon vann tävlingen 1998 och då talade öppet om sitt transsexuella förflutna. Efter Danas uppträdande under Eurovisions andra semifinal lät det såhär från SVT:s kommentatorsbås:
Edward af Sillén: Melodi nummer 12 ”Ding dong” och nu undrar kanske många om Dana själv har sin Ding dong kvar, men nej det har hon inte.
Hélène Benno: Nej, men förra gången 98 då var den med.
Följt av kommentatorernas fniss.
En intressant debatt startade sedan vid artikeln på Qx Facebooksida. (jag har tagit bort namnen på de som framfört kommentarerna eftersom det inte är viktigast vem som är ansvariga för dem)
Hmm, mycket handlar om avsändare, vem säger vad? Edvard af Sillén har ju ett förflutet i dragshowgruppen Tollie och Dolores. Hade Rickard Olsson vitsat så hade det känts unket, men när en HBT-person gör det tycker jag inte det är lika grovt. Men alla har rätt att känna det dom gör...

Jag tänker att det handlar mer om vilket forum man säger saker i. Om Edward suttit i push-up och klackar och sagt det synligt i tv eller om han suttis i jeans på en gayklubb så känns det okey men när det blir en anonym röst som pratar ur tv'n med såna ord så legitimerar det att alla svennebananer börjar diskutera våra ding-dongs också. Känns inte helt frächt faktiskt.....
Jag tycker själv att en del transpersoner är överkänsliga för att folk ibland inte använder rätt ord, blandar ihop transsexuell och transperson etc. Men här handlar inte om att vara okunnig om något. Här handlar det om att raljera om Dana International. Även om det är ett skämt handlar det också om att stigmatisera en människa från en marginaliserad grupp. Ingen av de andra deltagarna i Eurovisiontävlingen fick sina könsorgan kommenterade. Varför är det alright att då kommentera Dana? Vad har det för intresse för det musikaliska framträdandet?

Visst är avsändaren av betydelse men det är också sammanhanget. Jag själv visste inte, trots att jag följt HBT-samhället i flera decennier, att Edward af Sillén varit med i en dragshowgrupp. Hur ska man då kräva att de flesta heterosexuella icke-transpersoner ska ha den kunskapen?

Men det här är ett hyfsat vanligt problem. En del människor från minoritetsgrupper har fått för sig att de genom sin icke-norm-status har rätt att raljera om andra minoriteter. Men varför ska HBT-personer ha rätt att skämta rasistiskt eller invandrare skämta homofobt bara för att man är en del av en minoritet? Och HBT är faktiskt bara en samlingsbeteckning. De flesta bögar och lesbiska är inte mer transpersoner än de flesta heterosexuella. De flesta transpersoner är inte mer homosexuella än de flesta cispersoner (icke-transpersoner).

Jag är inte någon människa som tycker man i varje situation måste vara politiskt korrekt. Jag kan själv skämta med mina vänner om diverse grupper. Men man måste alltid vara medveten om i vilket forum man framför något. Det handlar inte bara om en direktsändning i TV utan även på bloggar, Facebooksidor, insändare, på stan där andra än dina vänner hör din konversation etc.

Vi som tillhör minoritetsgrupper (egentligen gör väl alla det) kanske bör resonera om det här. Att vara självironisk är att skämta om något som har med dig själv att göra. Men när bögar skämtar om lesbiska och vice versa. När homosexuella skämtar om transpersoner och vice versa. När bisexuella skämtar om judar och vice versa. Då är det ungefär lika mycket självironi som när m-politiker och kd-politiker skämtar om varann med ursäkten att båda partierna är borgerliga.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

torsdag 26 maj 2011

Sd - de nya kulturrelativisterna?

Alliansen i riksdagen har slutat argumentera emot att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Det kan tyckas udda att det faktum att något inte är med i ett dokument är en framgång men så är det faktiskt.

Utskotten i riksdagen brukar inte behandla alla typer av motioner (förslag) varje år. Oftast fokuserar man på vissa sakområden och behandlar övriga motioner i "förenklad ordning", vilket betyder att de avslås utan motivering. Senast Utrikesutskottet kommenterade förslag om att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN var maj 2008 då Alliansen och Socialdemokraterna framförde följande.
När det gäller motionsförslagen om att skapa ett nytt rättsligt instrument, exempelvis i form av en HBT-konvention, eller ta initiativ till en världskonferens, är utskottets bedömning att detta i dagsläget dessvärre inte skulle vinna internationellt gehör. Men frågan bör inte avföras från dagordningen.
2010 blev m och kd för HBT-konvention.

Redan då var Centerpartiet och Folkpartiet (och Vänsterpartiet och Miljöpartiet som i Utrikesutskottet reserverade sig för en HBT-konvention) i sak för en HBT-konvention i FN men de två borgerliga partierna hade kompromissat ihop sig med Moderaterna och Kristdemokraterna inom Alliansen.

Det som hänt därefter är att s (hösten 2008), m (våren 2010) och kd (hösten 2010) blivit för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Idag, 26 maj, har Riksdagen på sin hemsida publicerat Utrikesutskottets betänkande Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. När det gäller den del som handlar om HBT-rättigheter framför Alliansen bl.a. följande.
Länk
Utskottet välkomnar att det de senaste åren inom FN-systemet tagits viktiga initiativ och nåtts vissa framsteg för att främja hbt-personers mänskliga rättigheter. Samtidigt måste det konstateras att motståndet fortfarande är hårt från många stater och att framsteg som nåtts senare kan bli ifrågasatta. På många håll i världen ses det fortfarande som kontroversiellt att ta upp frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och frågor som rör homo- och bisexuellas samt transpersoners rättigheter. Vikten av ett oförtrutet och aktivt arbete för hbt-personers mänskliga rättigheter måste understrykas. Utskottet förutsätter att regeringen inom EU, FN och i andra internationella forum fortsätter att aktivt arbeta för att utöka skyddet mot diskriminering i alla dess former och att detta även integreras i biståndssamarbetet.....

I Sidas regleringsbrev för 2010 uppdrogs myndigheten att senast den 30 juni 2010 rapportera till regeringen hur myndigheten avsåg att arbeta med frågor om hbt-personers villkor och rättigheter i utvecklingssamarbetet....Utskottet hade dessförinnan.... förutsatt att regeringen dels i lämpliga sammanhang skulle återrapportera till riksdagen om resultatet av utvärderingen, dels utarbeta en ny handlingsplan för konkretisering av homo-, bi- och transfrågor i utvecklingssamarbetet. Detta har ännu inte skett. Utskottet utgår från att regeringen senast under hösten 2011 gör en redovisning till riksdagen.
Sverigedemokraterna är ensamt riksdagsparti om att ännu tveka om det Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

S, mp och v reserverar sig för HBT-konvention.


Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnar en reservation (alternativt förslag) där de bl.a. framför följande.
I var och en av FN-konventionerna om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ges det uttryck för den folkrättsligt viktiga principen om icke-diskriminering. Ett antal exempel på diskrimineringsgrunder räknas upp, däribland ras, hudfärg och religion men däremot inte sexuell läggning. De diskrimineringsgrunder som anges utgör inte en uttömmande lista, och därför kan även andra diskrimineringsgrunder, såsom sexuell läggning, omfattas av artikelns tillämpning. Trots att många stater, likt Sverige, gör denna tolkning finns i dag utrymmet för att tolka bort sexuell läggning som grund för diskriminering. Ett sätt att påskynda en attitydförändring är att påbörja ett arbete kring en hbt-konvention. Även om FN:s konvention om mänskliga rättigheter omfattar hbt-personer bör Sverige bli mer pådrivande för en hbt-konvention.
Det som annars är fascinerande med rapporten är att Sverigedemokraterna kommer ut ur garderoben (eller vad man ska kalla det) som kulturrelativister. Annars brukar det ju främst vara en del (men inte alla) till vänster som försöker ursäkta förföljelse, diskriminering och annat med "det är ju deras kultur". Dessbättre är idag alla de sju "gamla" riksdagspartierna tydliga med att kultur aldrig kan ursäkta diktatur och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sd har problem med att tydligt kräva rätten till abort.

Men då ger sd kulturrelativismen ett ansikte när de för första gången i riksdagen behandlar ärenden om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken.
Utifrån denna kunskap anser Sverigedemokraterna att regeringen i sitt arbete rörande SRHR-frågor borde visa på större ödmjukhet och respekt för de kulturella skillnader som finns i synen på frågor inom SRHR.....

Vi ställer oss även kritiska till regeringens framställning av hur dialoger med andra länder ska föras i dessa frågor. Sverigedemokraterna anser att det i en sann och öppen dialog med andra länder måste finnas rum för gemensamt lärande och att man måste ha kunskap om, och förståelse för, olika synsätt. Sverigedemokraterna anser att Sveriges arbete med att påverka andra länder i SRHR-frågor i vissa avseenden är för enkelriktat och onyanserat.

Sverigedemokraternas allmänna hållning är också att ha en respekt för varje lands suveränitet och för den kultur och värdegrund som finns. Sverigedemokraterna vill verka för en värld med fristående demokratiska stater. Vi anser att man bör vara vaksam så att man inte går över gränsen i arbetet för grundläggande internationella mänskliga rättigheter och börjar ställa orimliga krav på enskilda länders politiska inriktningar.
Det ska förtydligas att det nog främst är abortdebatten som är ett problem för Sverigedemokraterna. De vill sänka gränsen från 18 till 12 veckor för att någon kvinna ska få göra abort utan godkännande av någon myndighet. Och sd har problem med att Sverige i andra länder tydligt argumenterar för rätten till abort.

Kopiering av argument från proggvänstern.

Men SRHR handlar om mycket, rättigheter för homosexuella och bisexuella, jämställdhet, rätten till preventivmedel, att elever ska få info om sexualitet etc. etc.

Sverigedemokraterna framför en typ av argumentation om att kompromissa bort vissa rättigheter som ingen grupp av betydelse gjort sedan 1970-talet när proggvänstern höll på som värst och ursäktade kränkningar av mänskliga rättigheter i kommunistdiktaturer med "de har en annan kultur."

Om nu sd tvunget ska inspireras av proggvänstern från 1970-talet bör de sjunga låtar från Hoola Bandoola Band, inte föra fram unkna kulturrelativistiska värderingar.


Uppdatering 1.

Sd positiva till att exportera vapen till muslimska diktaturer.

I Sverige försöker sd värva sympatisörer från HBT-gruppen med främst två argument.

1. Sd vågar framföra kritik mot homofober bland invandrare och muslimer medan de andra riksdagspartierna ofta tiger om de problemen.
2. Sd:s är det parti som tydligast bekämpar islamism.

När det gäller det första argumentet har sd delvis rätt. Även om inget riksdagsparti ursäktar intolerans med att någon är från "en annan kultur" är det tyvärr många som fegt tiger när det gäller bl.a. homofoba imamer. Sd å andra sidan tiger fegt närhelst etniska svenskar och kristna beter sig homofobt.

Men argumentet blir ju extra besynnerligt eftersom sd tydligen tycker att Sverige internationellt bör bli försiktigare i sin kritik mot kränkningar av mänskliga rättigheter i andra länder, HBT-rättigheter är en central del av de mänskliga rättigheterna. Paradoxalt nog är många av de länder som sd vill vi ska vara mer diplomatiska emot muslimska länder. Alla länder som har dödsstraff för homorelationer är muslimska och nästan hälften av de länder som har totalförbud mot homorelationer.

En annan paradox är att Sverigedemokraterna är det parti som är mest positivt till vapenexport till diktaturer. Tidigare i vår enades majoriteten i riksdagen om att skärpa reglerna för vapenexport till diktaturer. Sverigedemokraterna var ensamt parti emot skärpningen.

Och här är det fascinerande. Sverige har de senaste 10 åren exporterat vapen till 15 diktaturer. I princip allihop är muslimska länder bl.a. vidriga regimer som Saudiarabien som har dödsstraff för homorelationer. Tydligen tycker sd det är alright att stärka den islamistiska regimen där genom att sälja vapen till dem, vapen som används mot den egna befolkningen.

Sd bryr sig inte om HBT-personer i andra länder.

Bekämpa islamism? Det verkar nästan som om sd vill att flera länder ska behålla ett islamistiskt system, dels ska Sverige vara försiktiga i sin kritik emot dem, dels sälja vapen till dem. Man skulle ju tycka att ett parti som ofta framför att det kommer för många flyktingar till Sverige borde försöka minska orsakerna till att människor flyr. Men kanske sd är så cyniska att de vill behålla många asylsökande för att ha något att själva politiskt exploatera och engagera sig för att "stoppa".

Att partiet inte bryr sig om situationen för HBT-personer i andra länder är tydligt.

Att Ratko Mladic gripits i Serbien och ska föras till en domstol i Haag avslöjar hur viktigt det är att konsekvent argumentera för mänskliga rättigheter i alla länder oavsett kultur, religion eller annat.


Uppdatering 2.

Flera tidningar publicerar en ny opinionsmätning från Synovate. Skulle resultatet bli verklighet hade varken Alliansen eller s+mp+v fått egen majoritet, alltså samma situation som i riksdagen idag. Vänsterpartiet får 4,1 % i opinionsmätningen, det sämsta resultatet sedan början av 1990-talet då partiet ideologiskt var i kris efter sammanbrottet för kommunistdiktaturerna i Östeuropa.

De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 8,0 % jämfört med 11.3 % i riksdagsvalet 2010. Det här är kanske sista gången jag redovisar kd bland de HBT-negativa partierna. På onsdag ska partiet på sin hemsida publicera partistyrelsens kommentarer om motionsförslag till deras riksting (kongress), bl.a. om diverse HBT-reformer, att partiet ska bli för likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par, för att göra det enklare för lesbiska kvinnorna att bli inseminerade och vara emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Om partistyrelsen ställer sig positiv till motionerna (vilket är tveksamt) och om partiansvariga bedömer att partistyrelsens svar ska betraktas som kd:s officiella fram till det slutliga avgörandet på rikstinget så bedömer jag att kd inte längre förtjänar att kallas HBT-negativt. Det betyder inte att kd blir HBT-vänligt (partiet är emot en könsneutral äktenskapslag och har ännu problem med att förtydliga att samkönade och olikkönade par är lika normala) utan snarare varken positiva eller negativa.

Men om kd, på onsdag eller på sitt riksting i början av juli, skulle tydligt byta policy blir Sverigedemokraterna ensamma kvar i riksdagen som HBT-negativt parti. Precis som de är ensamma om att vara ett främlingsfientligt parti bland riksdagspartierna.


LänkUppdatering 3.

Ännu en artikel i DN:s serie om transpersoner.


onsdag 25 maj 2011

Ogillar "vi" invandrare Jerzy Sarnecki?

Dagens Nyheter har en artikelserie om pedofiler. Och om sexuella övergrepp på barn vilket givetvis är vidriga brott. En sak är jag dock kritisk emot, några av Jerzy Sarneckis kommentarer.
Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, säger att det är naturligt att sex­övergrepp mot barn betraktas som ett av de värsta brott som en människa kan begå.

– Vi har alltid avskytt brott som är riktade mot och skadar barn. Dessutom har vi alltid tyckt illa om de som har en avvikande sexualitet, säger Jerzy Sarnecki.
Vilka är "vi"? Och hur definierar Sarnecki "avvikande sexualitet"? Pedofiler? 50-åringar som har sex med 16-åringar? Även homosexuella vars relationer tidigare betraktades som avvikande av de flesta människor? Även heterosexuella som håller på med oralsex, något som tidigare betraktades som "avvikande sexualitet" av de flesta människor? Vilka är "vi"? Sarnecki skulle nog inte få för sig att framföra "vi har alltid tyckt illa om folk med avvikande etnicitet". "Vi har börjat acceptera att kvinnor ska ha samma rättigheter som oss". "På 1700-talet ogillade vi rika". "Vi har blivit generösare mot funktionshindrade". Det finns inget "vi" där alla har samma värderingar och är från samma grupp och där varje människa som följer en artikel i tidningen förväntas vara en del av någon norm, "vi", som ska tycka till om diverse andra grupper.
Under 1700-talet blev människor med avvikande sexualitet kontrollerade och ibland avrättade. Efter det skedde en liberalisering under ett par sekler.

– Under 1960-talet och 1970-talet tillsatte till exempel RFSL en arbetsgrupp om pedofili med syftet att mildra synen på sexumgänget med barn. På se
Länknare år har klimatet återigen hårdnat.
Sarnecki har fel. RFSL tillsatte inte någon arbetsgrupp med syftet att "mildra synen på sexumgänget med barn". Däremot var det en separat förening som startades och fick en postboxadress på RFSL-Stockholms kontor i flera år. Det är givetvis illa nog. Men Sarnecki ska inte sprida sånt som inte är sant.

Kd-politiker kallar Stockholm Pride "jippo för exhibitionister"

Att Kristdemokraterna för första gången har köpt tältplats vid Stockholm Pride har orsakat interna konflikter som gett en del utspel och debattartiklar i media som följd. Även i partiets tidning Kristdemokraten förs debatten. Senast är det någon från avdelningen i Skärholmen-Älvsjö som protesterar. Det tragiska, för honom själv, är hur absurd hans argumentering är.
Mikael Nordstedt är ledamot i lokalavdelningens styrelse och han tycker inte att politiska partier ska ställa upp på Pridefestivalen, som han mest ser som ett jippo för exhibitionister.

– Vi har fått en reaktioner från KD-medlemmar som säger att de kommer att lämna partiet om detta blir verklighet.
Jag kan nästan slå vad om att Mikael Nordstedt aldrig besökt något Prideevenemang. Han har väl kollat på TV där man ofta visar de mest lättklädda och spektakulära delarna av Prideparaden.

Hade Nordstedt gjort sig besväret att besöka seminarier, konserter, kulturevenemang etc. hade han lätt kunnat konstatera att 99 % av deltagarna är lika påklädda som de flesta andra människor på stan en sommardag. Och om många kd-sympatisörer lämnar partiet p.g.a. att de ska vara med vid en festival för mänskliga rättigheter för HBT-personer då har partiet verkligen problem.
– Jag tycker det finns fler minoritetsgrupper som man borde visa respekt mot, till exempel de djupt troende. Det är en grupp som ständigt blir förlöjligad, inte minst från HBTQ-grupper. Vill man ha respekt så måste man också ge andra det, säger Mikael Nordstedt.
Notera hur Nordstedt försöker skapa en konstlad motsättning mellan å ena sidan HBT-evenemang och "andra minoritetsgrupper". Med samma argument skulle sd-politiker kunna framföra att ingen politiker bör vara med vid festivaler som vänder sig främst till invandrare, de borde besöka något evenemang för funktionshindrade istället. Nu är det ju så väl att ingen tvingar varje kd-politiker att vara med vid Stockholm Pride, de som är där för partiets del gör det frivilligt. Sedan kan andra besöka religiösa evenemang för partiets del.

Hans generalisering om att HBT-personer skulle förlöjliga troende är både lögnaktig och hatisk mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Visst finns det en del HBT-personer som ogillar religiösa människor, men det är också en del heterosexuella icke-transpersoner som ägnar sig åt samma intolerans. Men för den skull kan man inte generalisera.

Det är liknande resonemang som sd-politiker ofta för fram mot invandrare. Som om en tolerant människa från Turkiet som drabbas av rasism ska skylla sig själv därför att grannen från Japan ogillar etniska svenskar.

Eller som om en tolerant bisexuell människa som drabbas av bifobi ska skylla sig själv för att grannen som är bög ogillar heterosexuella.

Där extremismen går in går medkänslan ut. Vare sig det handlar om en del främlingsfientliga sd-politiker eller några homofientliga kd-politiker.

Absurt.


Uppdatering 1.

Kristna tidningen Dagen har en intervju med Urban Ringbäck, föreståndare för Smyrnakyrkan i Göteborg. Församlingen har blivit anmäld till DO efter att Peter Härnstam blivit avvisad från att vara medlem eftersom han lever i en samkönad relation.

Trots att jag är mycket kritisk mot homofientliga samfund och församlingar tycker jag att det är rätt att DO inte vill försöka få Smyrnakyrkan fälld för brott. Religionsfriheten och föreningsfriheten är avgörande i ett fritt samhälle, om något samfund eller någon församling vill neka människor p.g.a. kön, sexuell läggning, hudfärg, funktionshinder etc. ska de också få det utan att bli åtalade. Däremot är möjligheten att få offentliga bidrag en annan sak, där krävs det debatt.

Carl-Henric Jaktlund från Dagen tycker inte det är viktigt att framföra några kritiska frågor till Urban Ringbäck vilket borde vara hans journalistiska uppdrag.Istället blir det bl.a. följande.
Du tänker exempelvis på att Härnstam säger att han gjorde anmälan främst för att få igång en debatt och diskussion?
Kul när en journalist inte granskar en kommentar utan tvärtom "hjälper" den som blir intervjuad att föra fram sin argumentering.
Hur har medieuppmärksamheten känts?
Är det en sportintervju? Hur känns det? Syftet med frågan är givetvis att göra Smyrnakyrkan och Urban Ringbäck till offer. Det är fruktansvärt jobbigt att bli anmäld. Varför frågar Dagen aldrig "hur känns det" till någon bög eller lesbisk som blivit avvisad från något samfund?


Uppdatering 2.

Från Wikipedia.
Smyrnakyrkan i Göteborg har omkring 3000 medlemmar (2010) och är den näst största församlingen inom den svenska pingströrelsen.
Civilminister Stefan Attefall (kd) är med i Pingströrelsen. Men även många HBT-vänliga ministrar i den borgerliga regeringen är engagerade i kristna samfund bl.a. öppet homosexuelle miljöminister Andreas Carlgren som är katolik.

Vill förtydliga att lagen mot diskriminering (2009) p.g.a. bl.a. sexuell läggning och könsidentitet gäller inom arbetsmarknaden vid försäljning av varor och tjänster etc. Och även religiösa samfund är skyldiga att följa lagen givetvis. Det är något som jag är tydligt för. Med ett undantag, när det gäller religiösa ritualer. Om ett samfund bara vill anställa män, heterosexuella, vita etc som präster, imamer, rabbiner etc hävdar jag att de ska få göra det, med argumentet att religionsfriheten är viktigast där. Däremot ska de inte få neka anställa någon för att vederbörande är homosexuell och lever i en samkönad relation, svart, kvinna etc. när det gäller tjänster som vaktmästare, lärare på religiösa friskolor, personal på caféverksamheter. De ägnar sig inte åt religiösa ritualer. Om något samfund har problem med det får de låta bli att bedriva skolor eller caféer. Det är inte någon mänsklig rättighet att starta sådan verksamhet och sedan kränka folk genom diskriminering.

Regeringen fördröjer förslag mot diskriminering - igen.

Att den borgerliga regeringen år efter år fördröjt ett förslag om en ny frihetlig könstillhörighetslag är illa nog. Nu börjar samma ovana, att försena, bli tydlig även när det gäller att kräva förebyggande åtgärder mot diskriminering bl.a. när det gäller HBT och arbetsgivare.

Jag har tisdagen 24 maj mailat Andreas Bergström (fp) som är sakkunnig (politiskt anställd) på Integrationsdepartementet.
Vi talades vid i telefon för drygt en månad sedan om den kompletterande utredning departementet gör om aktiva åtgärder mot diskriminering.

När bedömer du att den interna utredningen är klar?
Dessbättre svarade Andreas Bergström redan någon timme senare. Men innehållet i hans kommentar är tyvärr inte positivt.
Det kommer nog att dra ut på tiden, är jag rädd. Våra resurser på diskrimineringsområdet är rätt ansträngda för tillfället, eftersom vi arbetar med två andra betänkanden, om åldersdiskriminering och bristande tillgänglighet. Som du vet har vi också behövt lägga en del tid på den ansvariga myndigheten, Diskrimineringombudsmannen, efter sammanslagningen. Så jag vågar inte ge något datum, men det ligger en bra bit framåt i tiden.

Vänliga hälsningar,

Andreas Bergström
Politiskt sakkunnig hos integrationsminister Erik Ullenhag
Jag mailade sedan följande till honom.
Tack för svaret. Det är annars synnerligen beklagligt att ärendet fördröjs igen. Ansvaret faller givetvis främst på Erik Ullenhag. Det är hans ansvar att förhandla till sig tillräckliga resurser. Man kan också fråga sig varför ni på Arbetsmarknadsdepartementet (tidigare Integrations- och jämställdhetsdepartementet) åtog er att starta en ny utredning när det har utretts två (sic!) gånger redan och ni sedan inte har resurser att göra det ni ska. Hittills har det här bara fördröjt ärendet och för det förtjänar ni skarp kritik (jag vet att ni sakkunniga själva inte kan påverka prioriteringarna men Ullenhag har ett tydligt ansvar).

Det vore också positivt om Erik Ullenhag tydligt och offentligt argumenterade för nya HBT-reformer vilket Nyamko Sabuni gjorde när hon hade ansvaret. Hittills har Ullenhag varit kompakt tyst i princip förutom hans utspel vid 17 maj.
Som jag framför i mitt svar ska klandret inte riktas mot de sakkunniga. De gör vad ansvarig minister vill de ska ägna sig åt utifrån de resurser departementet har. Och jag vill förtydliga att det är mycket positivt att skyddet mot diskriminering p.g.a. ålder och funktionshinder förbättras.

Däremot är hanteringen av ärendet med aktiva åtgärder mot diskriminering något som den borgerliga regeringen och ansvariga ministrar, tidigare Nyamko Sabuni och nu Erik Ullenhag, förtjänar skarp kritik för.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010, alltså för drygt ett år sedan. Den föreslog att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.

Regeringen beslutade dock hösten 2010 att tillsätta en tredje (sic!) utredning om aktiva åtgärder mot diskriminering där syftet var att främst följa hur resultatet fungerat hittills.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter eniga om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Sex av åtta riksdagspartier är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga förebygga alla typer av diskriminering i lagen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar ännu.


Uppdatering 1.

SvD har i kulturdelen en artikel av Jesús Alcalá om DO och avsättandet av Katri Linna (som genom sina extrema tolkningar och sin undfallenhet för islamister var kontraproduktiv för myndigheten). Även om jag är helt för att Linna avsattes (när vi har ett system där regeringen har den möjligheten) är det en principiellt viktig debatt om regeringen ska vara ansvarig för DO eller inte.

I samma tidning har Kent Persson, ordförande för Moderaterna i Örebro län, en debattartikel med kritik mot sitt eget parti när det gäller "välfärdspolitiken". Ett område han och andra m-politiker bör engagera sig för är HBT-politiken där m ännu tvekar om flera viktiga reformer, bl.a. att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla typer av diskrimineringsgrunder i lagen. Det är också en välfärdsreform.

tisdag 24 maj 2011

Unga centerpartister vill legalisera nudism på offentlig plats.

Känner du att du skulle vilja promenera naken på stan? Du blir rasande över att det är förbjudet och kallar det moralism? Då har du äntligen fått stöd från någon politisk förening i Sverige - Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf). Nja, om man ska vara riktigt noga är det deras förbundsstyrelse som accepterar att folk ska få visa sina intima kroppsdelar på offentliga platser. De som till sist avgör vad Cuf ska tycka om det här är föreningens stämma (kongress) i början av juni.

Debatten är egentligen inte HBT-politisk (folk av diverse sexuella läggningar och könsidentiteter kan vara nudister). Däremot är det något med koppling till sexualpolitik (måste naket vara sexuellt?).

Men först en sammanställning av några datum som kan vara av HBT-politiskt intresse de närmaste veckorna.

HBT-kalendarium.

26 maj Riksdagen publicerar på sin hemsida Utrikesutskottets betänkande (rapport) Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Innehåller bl.a. kommentarer om riksdagsmotioner om att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

26-29 maj Springpride HBT-festival i Eskilstuna i Södermanland

31 maj Riksdagen planerar debattera om Frälsningsarmén ska få bidrag trots att de vägrar accepterar människor i samkönade relationer som "soldater". Civilminister Stefan Attefall (kd) är med i debatten.

Början av juni Socialstyrelsen lämnar officiellt över sin Könstillhörighetsutredning och remissvaren till Regeringen. (bl.a. krav på att avskaffa tvånsgssteriliseringar och tvångsskilsmässor för transsexuella som vill byta kön juridiskt)

1 juni Kristdemokraternas presenterar på sin hemsida handlingarna till deras riksting (kongress). Bl.a. motioner om HBT-rättigheter och partistyrelsens kommenterar.

1-5 juni HBTQ-festivalen i Göteborg.

2-6 juni Tre ungdomsförbund håller sina kongresser
Centerpartiets ungdomsförbund (stämma), Ung vänster och Kristdemokratiska ungdomsförbundet (riksmöte).

9 juni Riksdagen debatterar Utrikesutskottets betänkande Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.

10 juni Riksdagen planerar debattera könstillhörighetslagen. Socialminister Göran Hägglund (kd) är med i debatten.

Oenighet i Cuf:s förbundsstyrelse om att legalisera nudism på offentlig plats.

Morgan Wyn-jones har till Cuf:s stämma (kongress) lämnat en motion om att "Cuf verkar för att nudism på offentlig plats legaliseras"
Det är idag olagligt att vara naken på allmän plats, det kan straffas som förargelseväckande beteende. Det är lagligt att bära heltäckande burka på allmän plats, det är tillåtet på grund av religionsfriheten. Det är oerhört inkonsekvent att förbjuda total avsaknad av kläder men samtidigt tillåta heltäckande beklädnad. Om man får täcka sig borde man också få vara naken. Friheten att gå klädd som man vill borde inte bara gälla stora religioner utan även människor som föredrar nakenhet framför att vara beklädd. Skulle man starta en nudistreligion skulle de som gick nakna ändå straffas och detta vår en oerhörd kränkning mor religionsfriheten.

Antingen legaliserar man nakenhet eller så måste man förbjuda burka därför att även burka kan vara förargande för vissa människor. Självklart skall man få bära burka men man måste också få ha lov att gå runt utan kläder om man nu önskar det, vi har rätt att vara olika. Vi vill väl ändå leva efter principen att alla är lika inför lagen. Därför bör nakenhet på allmän plats vara tillåtet, klädsel eller avsaknad av klädsel är inget man ska kunna moralisera över.
Majoriteten i Cuf:s förbundsstyrelse är positiva.
Frågan om vad människor får och inte får göra på offentlig plats kan vara knepig. Vad är egentligen ett förargelseväckande beteende? Vissa blir arga när de ser någon i burka, vissa blir arga när de ser någon som går naken - men vissa blir också arga när de ser folk med tuppkam eller hängiga jeans. Finns det egentligen något som skiljer nakenheten från de
övriga?

Historiskt sett har det setts på så vis att alla upprörs av nakenhet. Nakenheten har förknippats med ett allmänt syndigt leverne, och har därmed bestraffats av staten. Idag finns ingen anledning för staten att upprätthålla någon form av särsyn på människor som väljer att visa upp sina kroppar utan skyddande lager av textilier och bubbelplast. Självklart ska dock ofredande, trakasserier och stalking vara fortsatt förbjudet.

Förbundsstyrelsen föreslår stämman
att bifalla motionens andemening
att på rad 436 införa följande stycke:

”1.4.2 Det offentliga rummet

Det offentliga rummet tillhör oss alla. Ändå finns begränsningar i vad vi medborgare får göra där - och det finns de som vill ha ännu strängare regler. CUF anser att varje människa har rätt att göra vad den vill i det offentliga rummet, så länge det inte skadar någon annan. Exempelvis måste det vara tillåtet både att bära burka och att gå omkring naken. Ett fritt samhälle ska inte stigmatisera och bestraffa människors klädsmak eller avsaknad därav bara för att den syns för allmänheten.
Fem ledamöter i Cuf:s förbundsstyrelse vill dock avslå motionen med följande motivering.
Nakenhet kan tyckas oskyldigt och att förbudet mot detta är en inskränkning av individens frihet. Men frågan är heller inte så enkel. Om nakenhet på allmän plats skulle vara tillåtet uppstår en rad komplikationer och situationer som inte är önskvärda. Vad händer om en man upprepade gånger står naken utanför en persons fönster, hur hanteras fula gubbar som utnyttjar lagen för att blotta sig inför andra människor.

Förbundsstyrelsen ansar att en tillåtande lag för nakenhet skulle innebära frihet för vissa, men en frihetsinskränkning för fler.
Jag själv sympatiserar principiellt med resonemanget om att tillåta nudism på offentlig plats. Både ideologiskt som liberal och för att bekämpa attityder om att nakenhet är något "fult". Däremot kan det givetvis orsaka obehag för en del.

Sedan är det en annan sak att det här kanske inte är den fråga som är viktigast att driva politiskt.

Givetvis kommenterar jag senare här på bloggen en del (andra) motioner till de tre ungdomsförbundens kongresser där det är koppling till HBT och sexualpolitik.


Uppdatering 1.

Det verkar vara avgjort att det blir s, mp och v som bildar minoritetsstyre i Västra Götalandsregionen. Därmed hamnar de i samma situation som Alliansen i riksdagen. De blir beroende av sd om de inte får stöd av något annat oppositionsparti.

Förhoppningsvis börjar alla partier (från höger till vänster) i regionfullmäktige att omedelbart skaffa sig HBT-kompetens och inför kommande remissvar inte återigen tveka om centrala mänskliga rättigheter. Bl.a. rätten för transsexuella att slippa tvångssteriliseringar.

måndag 23 maj 2011

Frankrike tillåter lesbiska kvinnor bli inseminerade vid kliniker?

Kommer Frankrike tillåta inseminationer för lesbiska kvinnor? Det avgörs imorgon tisdag. Till mångas förvåning, inte minst HBT-aktivisters, röstade en tydlig majoritet i senaten 8 april i år för att avskaffa förbudet för lesbiska par att bli inseminerade.

24 maj ska den andra kammaren i parlamentet rösta om förslaget. Och franska HBT-föreningen Inter-LGBT håller en demonstration utanför parlamentet för att de ska fatta samma beslut som senaten. Men utgången är oviss.

Regeringspartiet UMP, ett högerparti, har egen majoritet i ena av parlamentets kamrar, Assemblée nationale. I Sénat är ledamöterna indirekt valda och regeringen behöver stöd av borgerliga mittenpartier för att få majoritet. I flera år har oppositionspartierna socialdemokratiska PS, kommunistiska PCF och gröna Verts lämnat förslag om en könsneutral äktenskapslag och att samkönade och olikkönade par ska ha samma rätt till adoptioner och inseminationer. Liberala MoDem är för lika rättigheter när det gäller de två senare reformerna men tvekar ännu om en könsneutral äktenskapslag.

Det som hände 8 april var att även ledamöter från regeringspartiet UMP röstade för ett förslag om att "tillåta alla par" att bli inseminerade vid kliniker. Den franska högerregeringen har dock protesterat efteråt och förklarat att den definitivt inte vill tillåta andra att bli inseminerade än de som har "medicinska orsaker", i praktiken olikkönade par.

Mitt tips är att regeringen envetet lobbat mot sin parlamentsgrupp sedan april och att majoriteten vid omröstningen imorgon röstar nej till att tillåta lesbiska kvinnor att bli inseminerade. Eftersom president Nicholas Sarkozys UMP och dess stödpartier har betryggande majoritet, 345 av 577 ledamöter, krävs det att många av dem vågar frondera mot sin regering. Men även om förslaget förlorar har omröstningen i senaten visat att debatten om lesbiska kvinnor och inseminationer startat på allvar även inom den franska högern.

EU-domstolen kräver samma rättigheter när det gäller pensioner för partnerskap och äktenskap.

10 maj avgjorde EU-domstolen ett principiellt viktigt ärende om situationen för samkönade par som ingått partnerskap.
On 10 May 2011, the Court of Justice of the European Union (CJEU) delivered its judgement in the case of Jürgen Römer v Freie und Hansestadt Hamburg which dealt with the issue of whether lower supplementary retirement pension for registered same-sex partners compared to married partners constituted unequal treatment. The CJEU ruled that registered same-sex partners must be treated equally to married partners and such pension fall under the meaning of ‘pay’ within the EU Employment Framework Directive (Dir 2000/78/EC)....

The Römer judgment is likely to have repercussions in such EU Member States such as France, the Czech Republic and Slovenia, where registered same-sex partners have mutual support obligations, but appear to be excluded from survivor's pensions.
Nordrhein-Westfalen är den delstat i Tyskland där det bor flest människor, ca 18 miljoner. Det regionala parlamentet beslutade 19 maj att likställa reglerna för samkönade par i partnerskap och olikkönade par i äktenskap. Bara kristdemokratiska CDU röstade nej.

Av de 16 delstaterna har 12 sedan tidigare samma regler. Baden-Württemberg och Thüringen planerar att likställa rättigheterna för samkönade och olikkönade par. Bara Sachsen (sydligaste delen av f.d. Östtyskland) vägrar ännu majoritetspartierna, kristdemokratiska CDU och liberala FDP, att fixa samma regler. Tre av oppositionspartierna socialdemokratiska SDP, de gröna och vänstersocialistiska Linke har föreslagit att samma rättigheter ska gälla för homo- och heteropar. De lär dock inte få stöd av det fjärde oppositionspartiet, högerextrema, HBT-fientliga rasistiska och halvnazistiska NDP. Förutom i Sachsen finns de representerade i regionala parlamentet för Mecklenburg-Vorpommern (den nordligaste delen av f.d. Östtyskland).

Högsta domstolen i Österrike vill tillåta inseminationer för lesbiska kvinnor.

I Österrike har högsta domstolen vänt sig till författningsdomstolen och vill att den avskaffar förbudet mot lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker.
The law, the Supreme Court says, „prohibits women living in a partnership with woman medically assisted procreation and excludes them from receiving and raising children”. The Supreme Court refers to the European Court of Human Rights (ECtHR), which stressed that the right “to conceive a child and to make use of medically assisted procreation for that end” is protected by the European Convention of Human Rights (Art. 8) and that the wish for a child constitutes a particularly important facet of an individual's existence or identity (S.H. v. Austria 2010).

In addition the ECtHR ruled last year that also same-sex couples are “family” and do enjoy the protection of the fundamental right to family-life....Children become part of a family, the Supreme Court says, either by birth or by contract (adoption). Adoption by one part of a homosexual couple is not only legal in Austria but even a fundamental human right all over Europe.... Thus it would not seem reasonable to prohibit women living in a lesbian relationship the birth of a child through medically assisted procreation.

The law, the Supreme Court says, seems to be unconstitutional “insofar as it excludes medically assisted procreation for a woman living in a same-sex partnership and thereby, on the basis of her sexual orientation, denies her the possibility of fulfilling her desire to have a baby.”....

„The Supreme Court’s decision is delighting and groundbreaking“,says Dr. Helmut Graupner, president of RKL and counsel of the two women, „We are confident that the Constitutional Court will take human rights as serious as the Supreme Court“.
Länk



Uppdatering 1.

Fyra landsting diskriminerar lesbiska kvinnor - tre av dem är vänsterstyrda.

Kanske några av er bloggbesökare förfäras av hur "efter" politikerna är i Frankrike jämfört med Sverige när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska. Och visst är det till viss del sant. Men det är också befogat att en del svenska politiker är självkritiska.

Fyra landsting har ännu maj 2011 diskriminerande regler av lesbiska par i relation till olikkönade när det gäller inseminationer bl.a. högre avgifter. Och vilka utgör den politiska majoriteten i de fyra landstingen?

Västerbotten. S, mp, v
Jämtland S, mp och v.
Västernorrland. S, v
Östergötland M, fp, c, kd och ett regionalt parti, Vrinnevilistan.

Tre av landstingen som diskriminerar är alltså vänsterstyrda. Av samma partier som ofta, med rätta, kritiserar kd för att vara HBT-negativa. Och m, fp och c har ett ansvar i Östergötland, hur liberalt är det att ha olika regler för samkönade och olikkönade par?

Är Jimmie Åkesson (sd) en av Sveriges populäraste politiker?

Andreas Brovig har en debattartikel i SvD där han försvarar riksdagsledamoten Anneli Enochson. Båda två tillhör den homofientliga falangen i partiet. Låt oss granska några av hans kommentarer.
Magnus Jacobsson går på Brännpunkt den 19/5 till ett omotiverat och lågt frontalangrepp på en av de populäraste kristdemokraterna i Sverige, Annelie Enochson. Hon är en av de mest kryssade svenska politikerna, och har med sin tydliga kristna profil fått mycket stöd både i hemstaden Göteborg och runt om i landet.
På sin egen blogg framför Andreas Brovig att "Anneli Enochson är en av Sveriges populäraste politiker". Resonemanget är givetvis absurt. Om man ska mäta en politikers popularitet får man fråga ett representativt urval om de gillar vederbörande eller inte. Så fungerar det när det gäller partiledare. Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt (m) har de senaste åren varit populärast med siffror kring 60-70 % som har "mycket stort" eller "stort" förtroende.

I valet 2010 var Jimmie Åkesson en av de partiledare som fick flest kryss. Ingen annan fick så hög andel kryss bland de egna sympatisörerna som Åkesson om man granskar riksdagspartierna. Men när ett slumpmässigt urval av människor senast fick frågan om de har "mycket stort" eller "stort" förtroende för Åkesson blev siffran 12 %. Det var t.o.m ännu sämre än andelen som gillar Lars Ohly, 18 %. De flesta andra fick mångdubbelt bättre siffror än Åkesson. Det här avslöjar att extrema politiker kan samla ihop många kryss inom en begränsad grupp utan att för den skull vara populära bland befolkningen generellt. Det är förvånande att en människa som tidigare varit vice ordförande i Kdu inte lärt sig det här.
Det finns inte heller någon motsättning mellan att stå för partiets politik om människors lika värde, och vara emot att Kristdemokraterna profilerar sig på Pride-festivalen. För många har människovärde blivit synonymt med att säga ja till alla förslag som kommer från RFSL, men så enkelt är det inte.
Här argumenterar Brovig mot något som ingen framfört. Ingen kräver att kd ska vara för exakt samma förslag som RFSL. Fakta är inget riksdagsparti är ense med RFSL i alla frågor. Men som jag tidigare avslöjat är det en myt att kd skulle vara emot de flesta HBT-reformer (som bl.a. RFSL är för). Av 26 centrala reformer för HBT-personer är kd för 16, emot 4 och tvekar om 6.
Annelie Enochson är en stark röst för alla som menar att barn mår bäst tillsammans med sin mamma och sin pappa...
Fakta är att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Men förutom det kan man kräva att Brovig avslöjar vilka slutsatser han menar politiker ska dra av att "barn mår bäst tillsammans med sin mamma och sin pappa". Ska vi återinföra förbud mot skilsmässor? Förbjuda föräldrar att flytta från varann". Förbjuda ensamståendes möjlighet att adoptera, en reform som kd aldrig engagerat sig för att avskaffa? Kanske vi borde totalförbjuda adoptioner?

Eller används det där citatet bara i syfte att vara emot lika juridiska rättigheter för samkönade och olikkönade par?


Uppdatering 2.

Jag vill förtydliga för er som är nya bloggbesökare att jag definitivt inte fått stöd från alla andra delar av HBT-rörelsen när jag kritiserat att alla muslimska samfund är homofientliga. Jag är en av få HBT-bloggare i Sverige som inte bara kritiserar homofientliga kristna samfund utan även muslimska samfund. Tyvärr är det många bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner som fegt tiger om problemet med muslimsk homofientlighet. Precis som många heterosexuella. Men jag är säker på att en majoritet av befolkningen (både bland homo och hetero) stödjer mitt engagemang mot ryggradslös kulturrelativism.

Folk, bl.a. inom RFSL, som undviker att kritisera och avslöja att alla muslimska samfund är homofientliga. Det blir patetiska resonemang om islamofobi, precis som om det skulle vara islamofobi att förtydliga fakta. Att alla muslimska samfund är homofientliga. Men budskapet har ännu inte nått en del inom RFSL. Den verkliga islamofobin, att bunta ihop alla muslimer som ett problem, bör bekämpas. Men RFSL tycks ibland blanda ihop de sakerna, själva tiger de fegt om problemet med muslimsk homofientlighet. Jag vet att en del från RFSL:s förbundsstyrelse följer min blogg. Jag vet också vilka som är mina vänner och vilka som inte är det.

Till de senare vill jag förtydliga att jag med kraft ska kritisera undfallenhet mot muslimska samfund igen och igen. Tråkigt för dig men bra för mänskliga rättigheter för HBT-personer.

31 januari i år publicerade den norska HBT-tidningen Blikk en artikel om homofobi bland muslimer i Norge.
-Islamsk teologi rommer straffer som ikke har plass i en moderne rettsforståelse. Islam har akutt behov for å bli reformert på dette punktet. IRN må vise at de har respekt for grunnleggende menneskerettigheter og ta generelt og utvetydig avstand fra dødsstraff for homofili, sier Sara Mats Azmeh Rasmussen.
Fra og med i dag skal hun sitte på gata utenfor lokalene til Islamsk Råd Norge (IRN) i Oslo. Med seg har hun en plakat, en matpakke og varme klær. Mobiltelefonen blir igjen i leiligheten hun leier av en homofil venn. På fortauet rett utenfor døren skal hun sitte fra morgen til sen ettermiddag på ubestemt tid, helt til det skjer en, som hun sier, "konkret bevegelse i saken".

- Fordommene mot homofile og transpersoner er sterke i det muslimske miljøet. Vi blir ansett som en skam og en fare. Det gjør at vi blir dømt til å leve i det skjulte. Vi står ute i kulden og blir fratatt muligheten til å være del av fellesskapet. Slik kan det ikke fortsette, sier hun.
Hade det här framfört i media i Sverige hade nog RFSL, Vänsterpartiet och delar av Miljöparitet kallat det islamofobi (så sjuk är debatten!).

Det som är fascinerande är att RFSL:s vice ordförande, Christian Antoni Möllerup, tidigare varit engagerad för HBT-rättigheter i Norge. Och han vet givetvis att i nästan alla andra länder i Västeuropa har man, både inom HBT-rörelsen och i resten av samhället, en fri debatt om problemen med homofientlighet inom muslimska samfund och målkonflikter i det mångkulturella samhället. RFSL är nästan ensamma om att betrakta den debatten som tabu och rasism (sic!). Givetvis förtjänar RFSL skarp kritik för sina förvirrade resonemang. Ulrika Westerlund, ordförande, och Christian Antoni Möllerup, vice ordförande, hade kunnat visa ledarskap. Istället viker de sig för den delen av RFSL som argumenterar för att föreningen fegt ska tiga om muslimsk homofientlighet. Skärpning!



Uppdatering 3.

Aftonbladet har en artikel om att riksdagsledamoten Fredrick Federley (c), öppet homosexuell, ska bli pappa.