fredag 27 januari 2012

Nye s-ordföranden Stefan Löfven - HBT-vänlig eller homofob?


Som bekant väljs Stefan Löfven (bilden) idag till ordförande för Socialdemokraterna. I den extraordinära kris de är i blir det partistyrelsen som utser den nye ledaren för s. En del betraktar Löfven som en "tillfällig" ordförande fram till partiets nästa kongress våren 2013. Det är dock möjligt att han (med eller utan konkurrenter) blir omvald och stannar kvar på sin post även efter kongressen. Oavsett vilket kan han få betydelse inom HBT-politiken det närmaste året då det lär bli strid främst om tvångssteriliseringar av transsexuella.

Vad har då Stefan Löfven för värderingar? Är han HBT-vänlig eller homofob? Nja, han är inte en av de politiker som profilerat sig inom den delen av politiken. Men å andra sidan är det få som gjort det. Det är också viktigt att konstatera att Löfven inte varit ledamot i riksdagen som är en arena där det ges möjlighet att ta initiativ.

Stefan Löfven besökte Stockholm Pride 2007.

När man använder "löfven" som sökord blir det inte några resultat på hemsidorna för RFSL eller Qx. Ska man tolka det positivt kan det vara att han nog inte varit tydligt negativ till några HBT-reformer eller gjort bort sig med homofoba kommentarer. Om man istället googlar med orden "Stefan Löfven" och "homosexuella" hittar man annars en nyhet som är relevant. 2007 besökte Stefan Löfven, som dåvarande ordförande i Metallarbetarförbundet, Pridepark i Stockholm. Tidningen Lag & Avtal, som fokuserar på arbetsrätt, har en artikel om det.
I Prideparken lovade Stefan Löfven på fredagen att starta ett nätverk för IF Metalls homo- bi- och transsexuella. - Kärleken är viktig, sade förbundsordföranden och fick spontana applåder från publiken.....

Nu skulle ledningen för det mansdominerade förbundet IF Metall bryta tystnaden kring hbt-frågan i Prideparken dagen före paraden.

- Många vet inte hur man ska hantera frågan, menade förbundsordförande Stefan Löfven. Det måste vara OK att berätta om vem man lever ihop med oavsett kön....

Hans Karjalainen, som arbetar på Volvo Aero, berättade också om den knepiga tystnaden.

- Jag kom ut som bög 2004 i Dagens Arbete. Men jag fick ingen feedback från arbetsledningen. Det blev alldeles tyst.

Men han är glad att det ledde till kontakt med några arbetskamrater.

- Vi startade ett nätverk med ett 50-tal homosexuella och bisexuella med syftet att prata om hur det kändes. Nätverk är bra.

Stefan Löfven:

- Bra initiativ. Det ska vi försöka starta inom förbundet, få till ett nätverk inom IF Metall.

Hans Karjalainen:

- Ta då tillvara på de här personerna som vågar komma ut. Ta vara på oss.

Frågan måste finnas med både lokalt och i förbundsstyrelsen, resonerade Stefan Löfven.

- Vi ska också prat med arbetsgivarna om det vi gör nu på jämställdhetsområdet kan utökas till hbt-området.

Hur ska det gå till?

- Det ska inte vara så svårt. Nu när avtalrörelsen är avklarad har vi regelbundna möten med arbetsgivarna om lönekartläggning och annat. Där ska vi ta upp den här frågan. Det är viktigt att få bort det osynliga.

Att arbetsgivarna skulle ha något emot det kan han inte tänka sig.

- Allt sådant som förbättrar stämningen på arbetsplatsen, det tjänar också arbetsgivarna på.
Några test är 1-majtal och Almedalstal.

Om man jämför de senaste fyra ordföranden för Socialdemokraterna kan man konstatera att Mona Sahlin varit tydlig HBT-vänlig. Göran Persson var närmast homofob och försökte undvika att officiellt lämna några positiva kommentarer eller besöka HBT-evenemang. Håkan Juholt hade 2005 som biträdande partisekreterare bagatelliserat en homofob s-riksdagsledamot men i övrigt varit nästan helt tyst om HBT innan han blev ordförande. Han besökte dock Stockholm Pride 2011.

Stefan Löfven är ensam, tillsammans med Mona Sahlin, av de fyra om att inte ha startat från minus inom området. Hans besök på Pridepark ger honom godkänt - när han var ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse. Men det räcker givetvis inte när han nu blir ordförande för partiet. Ingen kräver att han ska prioritera HBT som Sahlin eller vissa andra politiker gjort. Men tystnad duger inte heller för en s-ordförande 2012.

Några test på Löfvens engagemang kan bli hans 1-majtal och tal i Almedalen. Där bör HBT precis som jämställdhet och antirasism vara givna delar. Precis som i diverse debattartiklar.


Uppdatering 1.

S för alla HBT-reformer förutom att i regeringsformen förbjuda diskriminering av transpersoner.

Jag brukar göra sammanställningar av partiernas åsikter om viktiga HBT-reformer. Fyra riksdagspartier, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är för i princip alla centrala HBT-reformer. Socialdemokraterna är idag för alla reformerna förutom en, att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet. S tvekar ännu om det.

Jag kommenterade debatten i den här bloggposten och lämnade bl.a. följande kommentar.
Sedan 1 januari 2009 har Sverige en lag, som gäller inom arbetsmarknaden etc, som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet. Regeringsformen (kapitel 1 och-eller kapitel 2) har motsvarande förbud mot alla de sju typerna av diskriminering i den "vanliga" lagen. Förutom könsidentitet. Det är oacceptabelt i en situation där transpersoner ännu ofta har det svårt. Och där Sverige ännu har en könstillhörighetslag som medför tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar för transsexuella som juridiskt vill byta kön.

Fyra riksdagspartier och sju ungdomsförbund för.

Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är redan för reformen precis som Ssu, Grön ungdom, Luf, Cuf, Ung vänster och Kdu. Muf är egentligen emot att "grupper" ska vara omnämnda i lagar mot diskriminering men så länge vi har det systemet vill de att även "könsidentitet" ska vara med.

Vill du kontakta politiker från Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna för att få partierna att bli för reformen kan du ringa eller maila ledamöter i konstitutionsutskottet som i riksdagen är ansvarigt för den här typen av reformer.
Förhoppningsvis kan Stefan Löfven och övriga i s 2012 bli för att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Moderaterna är för alla HBT-reformer förutom fyra som de tvekar om. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är HBT-negativa partier som är emot flera viktiga HBT-reformer och tvekar om andra. Kd och sd vill också försämra redan införda lagar för samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer.

tisdag 24 januari 2012

Svaghet.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Först vill jag förtydliga följande.

Jag tycker det var självklart att Håkan Juholt (bilden) skulle avgå som Socialdemokraternas ordförande. Han har gjort så många klavertramp att han blev omöjlig som ordförande. Den människa som vill bli statsminister måste ha hyfsat omdöme (oavsett om vederbörande är sympatisk eller inte). Håkan Juholt hade inte det omdömet. Det kan aldrig skyllas på media (att skylla på "borgerlig media" blir närmast patetiskt eftersom socialdemokratiska Aftonbladet varit den tidning som hårdast granskat Juholt).

Men när det är framfört tycker jag att man faktiskt kritiskt ska granska media. Inte för att den skulle gynna borgerliga politiker och orsaka borgerliga regeringar. För det faller på sin egen orimlighet. Sverige har i närmare 100 år haft en tidningsstruktur som till ca 80 % varit borgerlig. Trots det har Socialdemokraterna oftast varit i regeringen. Regeringen Reinfeldt blev skoningslöst granskad 2006-2007 när diverse ministrar var inblandade i "skandaler". Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (c) stämde socialdemokratiska Aftonbladet på 1970-talet för att den på ledarplats hade en krönika om att han var intagen på mentalsjukhus (sic!).

Svensk media granskar främst de partier som har det tufft.

Socialdemokraterna kan inte skylla på media. De har själv orsakat sin kris. Som för övrigt är betydligt större än att bara handla om Juholt. Trots det är något som hänger kvar i granskningen. Journalisterna som följde efter Juholt och kände att de kunde "fälla ett byte". För problemet med svensk media är att de ofta slår främst på de som har det tufft. Idag handlar det bl.a. om Socialdemokraterna. Men också om Kristdemokraternas kris.

Jag tycker att den granskningen givetvis är berättigad och viktig men att media även kritiskt borde granska de partier som det går bra för, för närvarande främst Moderaterna och Miljöpartiet. Men tyvärr fungerar ofta svensk media som en skock får. De springer åt samma håll. Och de älskar att slå på de partier och politiker som har problem.

Folk hånade Juholt efter att han avgått.

Det jag dock tycker främst är obehagligt är hur många som hånade Håkan Juholt i helgen. Efter att han avgått. Man måste inte vara Einstein för att fatta att han då mådde dåligt. Extra intressant blir det att sedan få reda på (genom Aftonbladet) att Socialdemokraternas verkställande utskott närmast haft en Robinsonutröstning om Juholt. TV-programmet Robinson. Ni vet de där lättklädda människorna som gör vad som helst för att vinna prispengarna för att stanna kvar på en ö.

Och på något sätt känns det nästan logiskt att utröstningsmentaliteten som finns i massor av program idag (och som jag varit mycket kritisk emot i många år) även nått sossarnas partiledning. Inte för att Juholt förtjänade att vara kvar som ordförande. För det gjorde han inte. Utan för hur naturligt det betraktas idag att "rösta bort" människor. Efter att vi i ett drygt decennier haft den typen av TV-program.

Samhället har blivit mer kommerssiellt.

Jag är helt för att vi fått ett friare samhälle de senaste decennierna. Monopolen har blivit färre, avregleringarna har ökat människors frihet. Ofta pådrivet av borgerliga regeringar men ibland även av socialdemokratiska. Det är positivt. Men låt oss vara ärliga. Samhället har blivit mer kommersiellt - på gott och ont. Vi har - ibland - fått en Robinsonanda.

Juholts avgång är ett tecken i tiden på hur man röstar bort människor. Det hävdas att det är två "institutioner" som nästan alla svenskar förhåller sig till. Oavsett om vi gillar dem eller inte. Svenska kyrkan och Socialdemokraterna. Idag har vi nog en tredje sådan, Moderaterna. Det som är fascinerande med Svenska kyrkan är att de kanske mest två centrala delarna inom kristendomen handlar om - svaghet. Dels hyllandet av ett nyfödd bebis i en krubba. Vem kan vara mer hjälplös en ett litet barn? Sedan även en vuxen man som hänger på ett kors. Även om jag inte identifierar mig som kristen konstaterar jag att här kanske är Bibelns viktigaste budskap. Att vi inte ska förakta svaghet.

För vad var det som fick så många att håna Juholt i lördags. Kanske Amos - Svenska kyrkans tidning - har svaret. För några år sedan hade de en bild av en nerknarkad Whitney Houston. Krönikan handlade om varför vi tycker den där bilden är så obehaglig. Kanske för att vi ser oss själva i Whitney Houston. Eller i Håkan Juholt i lördag. Tafatta, fumliga, att det ibland bara blir fel. Sådana är vi människor.

Men då - just då- kanske vi inte ska håna dem som hamnat fel. Och som faktiskt tagit konsekvenserna av det.

Bög vidare till "finalen" i Finlands presidentval.


En öppet homosexuell man har möjlighet att bli näste president i Finland. De grönas (Finlands motsvarighet till Miljöpartiet) Pekka Haavisto (till höger på bilden tillsammans med hans partner Nexar Antonio Flores) fick 18,8 % i söndagens presidentval och hamnade därmed på en andraplats. Sauli Niinistö från Samlingspartiet (ungefär som Moderaterna) vann som väntat men eftersom han inte fick över 50 % utan 37,0 % blir det en andra valomgång mellan honom och Haavisto. Jag har inte koll på Niinistö personligen när det gäller HBT men Samlingspartiet är tydligt positivt och för bl.a. en könsneutral äktenskapslag. Från Dagens Nyheter.
Presidentvalet blev ingen folkomröstning om EU, euron eller om kommunreformen som en del hade spått, skriver Helsingin Sanomat. Niinistö och Haavisto representerar bägge ett öppen och tolerant Finland och de fick tillsammans nästan 56 procent av rösterna, fastslår HS.
Fick stöd som en symbol för tolerans.

HBT-siten Qx kommenterar också valet.
Idag spekuleras det om att Pekka Haavisto inte bara fick starkt stöd i det finska presidentvalet på grund av sin skicklighet som politiker med stor utrikeskompetens. Inte heller att han fick så stort stöd enbart på grund av taktikröstning. Ytterligare en orsak till att den gröna presidentkandidaten kom på andra plats i presidentvalets första omgång handlade om en finsk folklig markering mot Sannfinländarna. En homosexuell president som lever med en man av utländsk härkomst blir en symbol för de många finländare som vill bli av med den stämpel Sannfinländarna gett landet efter förra årets stora valframgång för partiet.
I en tidigare artikel från Qx har homofobi från Centerpartiets Paavo Väyrynen avslöjats.
Att det är Pekka Haavisto och Paavo Väyrynen slåss om andra platsen har blivit extra tydligt i en omdebatterad TV-reklam som Väyrynen gått ut med i valspurten. I reklamen säger, enligt Hufvudstadsbladet, Väyrynen: "Visst borde det finnas en husbonde i huset – ja och så en husmor".
Skamligt av Centerpartiets kandidat.

Det är givetvis skamligt av Paavo Väyrynen att nedlåta sig till typen av argumentation. Dessbättre verkar det närmast ha gett motsatt effekt än det som hans kampanjstab förväntade. De sista dagarna gick Haavisto förbi Väyrynen som hamnnde på en tredjeplats med 17,5 %. HBT-negativa och nationalistiska Sannfinnländarnas kandidat Timo Soino fick fjärdeplatsen. Från Expo.
Timo Soini har från sitt sannfinländska perspektiv pekat ut Haavistos vändpunkt. I början av januari gjorde De grönas presidentkandidat ett uppmärksammat besök vid Sannfinländaren Teuvo Hakkarainens sågverk. Hakkarainen hade tidigare dragit uppmärksamheten till sig efter att han vräkt ur sig att Finlands homosexuella och somalier borde flytta till Åland. Utspelet mötte givetvis fördömanden. Men Haavisto valde en annan väg. De två hade lärt känna varandra när de efter riksdagsvalet inledningsvis satt bredvid varandra i riksdagens plenisal. Då hade Hakkarainen bland annat rådfrågat Haavisto om ordet "neger". Efter utspelet mot homosexuella hörde Hakkarainen av sig till sin gamla granne i plenisalen för att be om ursäkt. Samtalet slutade med att Haavisto bad om att få komma på besök till Hakkarainens sågverk.

Mötet blev en propagandaseger för Haavisto. Han tog tillfället i akt att förklara att finland har flera tidsräkningar. I Finland har alla ännu inte hunnit tänka kring invandring eftersom så få kommit i kontakt med den. Därför ska inte okunskap och tanklöshet blandas ihop med hat, menade Haavisto.

I besvikelsen efter sitt misslyckade val har ändå den stukade Timo Soini hyllat Haavisto. Han är den enda av kandidaterna som är en genuin förespråkare av tolerans, har Soini sagt. Enligt YLE ska Soini dessutom ha sagt att han är beredd att rösta på Haavisto i andra valomgången.

Om hans väljare följer sin ledare är osäkert. Haavisto är förvisso slutomgångens EU-skeptiska alternativ, vilket delvis förklarar Soinis val. Å andra sida står han för mycket av det som Sannfinländarna reste motstånd mot i riksdagsvalet.
De gröna är federalistiska men euroskeptiska.

Vill dock nyansera att De gröna (eller deras presidentkandidat) skulle vara EU-skeptiska. På partiets hemsida är följande med om EU.
Europeiska unionen?

Vi är stolta över att vara Finlands europapositivaste parti. Vi behöver en starkare union för att försvara välfärden och miljön – samtidigt som vi anser att unionen inte ska ingripa i frågor som bättre kan beslutas om på det nationella eller lokala planet.
Det är alltså inte så att partiet likt v och sd är emot medlemskap i EU, tvärtom. Det som partiet är kritiskt emot, i relation till Samlingspartiet och dess presidentkandidat är hur euron fungerar som valuta. De gröna kan närmast jämföras med Centerpartiet i Sverige när det gäller EU-attityd, federalistiska men euroskeptiska.


Uppdatering 1.

Ökänt exempel på homofob kampanj från icke-homofober.

Centerpartiet i Finland är inte något homofientligt parti. Det gör Väyrynens kampanj extra tragisk för honom själv och partiet. Det är ungefär som om franska vänstern skulle göra fula kampanjer med antydningar om att Sarkozy med sitt utländska ursprung inte är lämplig som president.

Det mest ökända historiska exemplet på homofoba kampanjer gjorda av icke-homofober är nog när de tyska socialdemokraterna i SPD i början av 1930-talet i desperation startade en rykteskampanj att nazistiska NSDAP var "ett bögparti" med hänvisning till att en del nazister bl.a. Ernst Röhm var homosexuella (om än inte offentligt och Röhm blev tillsammans med andra mördade av nazister 1934).

Sossar och kommunister i Tyskland jobbade för att avskaffa förbud mot homorelationer.

På 1920-talet hade socialdemokratiska SPD och tyska KPD Tyskland blivit de första partierna att engagera sig för homosexuellas rättigheter bl.a. att avskaffa dåvarande totalförbudet för homosexuella relationer. Tyska KPD ska givetvis fördömas eftersom de var för ett kommunistiskt diktatursystem men en förmildrande omständighet för dem var att när Sovjetunionens diktator Josef Stalin på 1930-talet började förfölja och stigmatisera homosexuella lydde alla utländska kommunistpartier (som då styrdes från Moskva) utan problem (även det svenska) förutom tyska kommunister som då var i exil och som protesterade emot den nya homofoba policyn.

Inför parlamentsvalet januari 1933 konstaterade socialdemokratiska SPD att nazisterna vann mer och mer sympatisörer. I större delen av Tyskland var nazisterna redan största parti men i huvudstaden Berlin hade socialdemokrater och kommunister tillsammans majoritet vilket de fick även i det sista fria valet innan det blev nazistdiktatur. SPD som dittills haft samarbete med Tysklands homoföreningar tvärvände i desperation (vilket inte är någon ursäkt men möjligen en förklaring) och började kampanja emot nazisterna som "ett bögparti". Vilket bara fick som effekt att nazisterna fick ännu fler sympatisörer. Dels så mötte Adolf Hitler ryktena med tystnad, vilket fick honom att framstå som en statsman som inriktade sig på väsentliga saker som Tysklands dåliga ekonomi och inte någon som sysslade med rykten. Dels gav socialdemokraternas kampanj legitimitet åt nazisternas hatkampanjer mot judar. Kunde sossarna, som dittills varit emot stigmatisering av minoritetsgrupper, syssla med kampanjer om sina motståndare som "bögar" varför då klandra nazisterna när de spridde teorier om judar? Inga jämförelse i övrigt mellan situation då i Tyskland och idag i Finland.


Uppdatering 2.

Debattartiklar mot tvångssteriliseringar.

Fler debattartiklar emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Tre överläkare och en psykolog som sysslar länge med sexualmedicin och könsbytesutredningar i Sydsvenska Dagbladet.

International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF), Center for Reproductive Rights (CRR) och RFSU i Svenska Dagbladet.

Tragedi i tre akter.

Frankrike är nära att kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenier i Turkiet (Ottomanska riket) 1916. Med risk för att en del turkar blir sura, en del av dem gillar inte greker, är det här närmast en grekisk tragedi i tre akter. Det här startade givetvis med att det blev förbjudet i många länder att förneka förintelsen av judar i nazistiska Tyskland i början av 1940-talet (jag kan förstå att Västtyskland i sin udda situation gjorde det även om det inte är en ursäkt, men det är ofattbart att andra länder populistiskt följde med) . Hur omdömeslöst det än är så är det oacceptabelt i ett fritt samhälle att åtala människor för att de är okunniga. Den andra tragedin är att Turkiet sedan åtalat folk för att de kallar folkmordet på armenier för vad det är - ett folkmord. Den tredje och sista akten står nu Frankrike för. När politiker från diverse håll tävlar om att förbjuda felaktiga kommentarer (som inte är hotfullta) för att de "kränker" vissa människor då gör man eftergifter mot de som är emot ett fritt samhälle där argument möter fördomar, inte åtal.

lördag 21 januari 2012

HBT-kultur. F-ordet mot en ny feminism.


Petra Östergren är en människa som är intressant. Hon har ifrågasatt flera tabun bland feminister. Typ som att porr och prostitution måste vara patriarkalt, negativt och ofrivilligt från de medverkande. Det handlar inte om att glamourisera (heterosexuella) män som besöker bordeller. För visst finns det allvarligt utnyttjande inom både porr- och prostitutionsbranschen. Även bland homomän (något som vissa bögar som är homoengagerade ibland tycks bortse ifrån) eller bland kvinnor för den delen. Utan vad det handlar om är att inte betrakta de som jobbar inom porr och som horor att de bara är offer. Att de inte vet sitt eget bästa. Det är en oacceptabel attityd.

Men det betyder givetvis inte att F-ordet - mot en ny feminism (som Östergren är ansvarig redaktör för) från 2008 måste vara viktig. För några veckor recenserade jag Den moderna homofobin som närmast var löjlig i sin föråldrade och förutsägbara attityd. Hur är då resonemanget i den här boken?

En bok som utmanar.

Generellt är det här en bok som Den moderna homofobin ville vara men aldrig blev. En bok som utmanar. Många genusvetare och "radikaler" tycks vara kvar i 2002. De resonerar som inget hänt de senaste 10 åren. Här för boken debatten framåt när det gäller HBT, jämställdhet, könsroller, queer och annat.

Det här en bok som utmanar. I positiv bemärkelse. Lars Gårdfeldt, stridbar präst i Svenska kyrkan, som jag tidigare kritiserat för att vara något för "politiskt korrekt" avslöjar här en annan sida. Där han går till attack mot de (heteromän) som tycker att "vi män ska inte sexuellt trakassera kvinnor". Ja, så är ofta jargongen ännu 2012 i Sverige. Och Gårdfeldt berättar självutlämnande och tydligt om att även män kan vara offer när det gäller våldtäkter.

"Prostitution betyder att (hetero) män inte ska få sex gratis"

Eller Anna Svensson, som blivit våldtagen men vänder sig emot de, bl.a f.d. språkröret Peter Ericsson (mp), för att reducera de som blivit våldtagna till att bli "förstörda för livet". För varför skulle de vara det när ingen seriös debattör, inte heller någon mp-politiker, skulle hävda att den som fått någon anhörig mördad måste ha resten av sitt liv förstört. Eller den som själv hamnat på akutsjukhus efter att nästan blivit mördad.

Eller Anna Ecelund som har en uppgörelse med de som tycker att en abort är en bagatell. Eller Susanne Dididell som avslöjar att delar av den tyska kvinnorörelsen sedan slutet av 1970-talet försvarat (heterosexuell) prostitution med argumentet att (hetero) män inte ska få saker gratis. Eller Don Kulick (känd queeraktivist) som berättar om djurporr. Eller Maria Nieme om femme som en strategi mot patriarkala strukturer. Eller Jonah Nylund om att heterokillar låter sig penetreras av tjejer med dildos.

Även den här boken har brister.

Har den här boken inte brister och logiska fel? Jo, givetvis. Som andra böcker. Det bästa exemplet är Maria Abrahamsson som gör ett krystat försök att få kvinnor som offer inom juridiken (och Abrahamsson har ett trovärdighetsproblem eftersom hon var ledarskribent på Svenska Dagbladet när tidningen var tydligt HBT-negativ och emot att bekämpa patriarkala strukturer) Men Abrahamsson erkänner indirekt att män ofta blir diskriminerade genom att de generellt döms till hårdare straff än kvinnor för samma brott. Boris Benulic försöker få machokillar att bli idealet för män. Även om han erkänner att han respekterar de som inte är heterosexuella är hans kapitel absurt heteronormativt. Och generaliserande om män.

Men strunta i det här. Håller man inte med F-ordet mot en ny feminism? Nej, givetvis inte. Bara vissa delar. Annars har du nog blivit indoktrinerad efter en del RFSL-kurser. Men förtjänsten är att boken (trots att den är från 2008) känns som 2012. Vilket definitivt inte Den moderna homofobin från 2011 gör.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

onsdag 18 januari 2012

Jonas Sjöstedt (v) och Gustav Fridolin (mp) kritiserade i partiledardebatten tvångssteriliseringar av transsexuella.


I partiledardebatten i riksdagen igår tog både vänsterpartisten Jonas Sjöstedt (bilden) och Miljöpartiets ena språkrör Gustav Fridolin upp tvångssteriliseringar av transsexuella.

Även om Lars Ohly i sak är HBT-vänlig har han som ordförande i Vänsterpartiet sällan framfört något om rättigheter för bögar, lesbiska och transpersoner i sina offentliga tal. För hans nye efterträdare, Jonas Sjöstedt har det börjat bättre. Han lämnade bl.a. följande kommentar i sitt tal 8 januari vid partiets kongress.
Vi vill att alla ska kunna leva som de vill och älska vem de vill utan rädsla. Det gäller även flatan Länkoch bögen.
Ca 400 protesterade vid möte i Stockholm.

Och igår var Sjöstedt och mp:s andra språkrör, Åsa Romson, med vid den manifestation som RFSL m.fl. arrangerat i Stockholm. Från RFSL:s hemsida.
Omkring 400 personer protesterade under onsdagsmorgonen utanför riksdagen mot fortsatt tvångssterilisering av transpersoner som vill få nytt juridiskt kön fastställt....

Närvarande företrädare från de politiska partierna lovade alla att se till att riksdagen under 2012 verkligen fattar beslut om att steriliseringskravet tas bort i en ny lag om fastställande av könstillhörighet.

– Det hör inte hemma i ett modernt demokratiskt samhälle att tvångssterilisera människor. Vi kan inte längre tillåta att frågan kidnappas av de mest konservativa partierna, fastslog Vänsterpartiets nytillträdde partiledare Jonas Sjöstedt.

– Varför ska vi låta KD bestämma i just den här frågan? undrade riksdagsledamoten Lena Hallengren (S).

Hennes riksdagskollega Fredrick Federley (C) menade att någon överenskommelse som han är bunden av om att avvakta med att avskaffa steriliseringstvånget inte finns. Han konstaterade att ett beslut i frågan ska fattas under året och att det i detta beslut ska ingå att steriliseringstvånget avskaffas.

Bland övriga talare märktes bl.a. RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund, RFSL Ungdoms ordförande Emelie Mire Åsell, transaktivisterna Amanda Bridhed och Lukas Romson, riksdagsledamoten Anna Steele (FP) och Miljöpartiets språkrör Åsa Romson.

Mest spektakulär och även privat blev transaktivisten Warren, från RFSL Uppsala, som helt enkelt klädde av sig plagg för plagg medan han framförde följande:

– This debate is about bodies. Transgender bodies. This body. The state has made our bodies, the most private parts of our bodies, public property. The state has stripped us of our human dignity, our bodily autonomy, our privacy. But today we take our bodies back. You will take your law off our bodies!
Tvångssteriliseringar del av partiledardebatt i riksdagen.

Några timmar senare kommenterade Jonas Sjöstedt tvångssteriliseringarna av transsexuella i en debatt med Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund som också som socialminister är främste ansvarige i regeringen för hanteringen av könstillhörighetslagen. Följande replikskiften blev det i partiledardebatten i riksdagen.

Jonas Sjöstedt (v)
Jag har ett par frågor till Göran Hägglund om sterilisering av transpersoner. Jag är säker att för både dig och mig är barnen det viktigaste i våra liv. Att ge sig själv rätten att bestämma vem som får eller inte får ha barn är ett stort ansvar. Vi kan inte försvara att en viss grupp pekas ut och säga att de inte har rätt att få barn, vilket är ett villkor för transpersoner om de ska få bli den de vill vara. Det är i praktiken ni som äger frågan, Göran Hägglund. Ni skulle kunna ändra er och säga att ni har insett att det är fel. Vilka är egentligen argumenten för att inte tillåta transpersoner att få barn? Finns det några bäriga argument för det?
Göran Hägglund (kd)
Låt mig backa lite i historien. Nuvarande lagstiftning gäller sedan 1972. Det är en gammal lagstiftning som många regeringar sedan dess har förvaltat utan att ändra på. Jag ärvde en utredning som föreslog ett antal förändringar. Utredningen sköts ned av snart sagt varje grupp som kunde ha synpunkter. Den dög inte att göra en ny lagstiftning på. Socialstyrelsen har gjort ett nytt arbete som vi tog emot på försommaren förra året. Det har remissbehandlats.

Där finns en rad olika förslag, som bland annat handlar om hur vi ska kunna få ett bättre bemötande i vården för de personer som behöver behandling. Där finns förslag om att koncentrera resurser till färre ställen så att man blir bättre skickad att utföra det arbete som ska göras så att man inte sprider resurserna på ett sådant sätt att man inte blir tillräckligt bra. Där finns förslag om att ta bort en del moment i lagstiftningen, bland annat att man i dag måste vara ogift för att kunna byta kön och att man måste vara svensk medborgare. De här sakerna tycker jag är helt okomplicerade.

Sedan finns det ett förslag som handlar om att ta bort 18-årsgränsen. I dag måste man vara 18 år för att själv kunna ta ställning för ett könsbyte. Sedan är det den svåra frågan om sterilisering. Sverige får där mycket kritik ur människorättssynvinkel, men det finns saker och ting som behöver belysas. Vi har i dag inte ett lagstiftningsförslag som är tillräckligt hållbart för att kunna läggas som förslag till riksdagen. Inte ens den som är väldigt ivrig att göra det tar på sig det ansvaret. Jag ska också säga att regeringen som helhet inte har tagit ställning i den här frågan. Frågan bereds. Det är Socialdepartementets område, och vi håller på att titta på frågan.
Jonas Sjöstedt (v).
Jag har full respekt för att saker ska utredas ordentligt, men jag menar att den här frågan har utretts grundligt. Den är lagmässigt inte särskilt komplicerad. Antingen tvingar man igenom en sak eller också gör man det inte. Det finns gott om internationella exempel – det har vi nyligen från länder som lyfter steriliseringstvånget. Det jag inte vill ska ske är att vi kommer att se tillbaka på den här steriliseringen som vi ser på andra steriliseringar i Sveriges historia, med skam: Hur kunde vi göra så här? Därför skulle jag vilja vädja till dig och uppmana dig: Ändra er!
Göran Hägglund (kd).
Som ansvarsfulla lagstiftare behöver vi göra saker och ting på ett noggrant sätt. Man ska se på alla aspekter. Det finns en politisk aspekt, det finns en juridisk aspekt och det finns en social aspekt på det här som vi ska titta på innan vi är färdiga med frågan. Regeringen har ännu inte tagit ställning, men vi ägnar frågan stor omsorg.
Hägglund otydlig om tvångssteriliseringar.

Det är fascinerande att Hägglund inte besvarar Sjöstedts fråga vad som är problemet med att avskaffa sterilitetskravet. Istället kommenterar han svävande att fler aspekter bör utredas. Trots att det redan gjorts två utredningar. Men det som är positivt är att Hägglund vad jag vet för första gången offentligt erkänner att Sverige får "mycket kritik ur människorättssynvinkel" för tvångssteriliseringarna av transsexuella som vill byta juridiskt kön. Kristdemokraterna har också ofta bytt både åsikt och argument om det kravet det senaste året. Från tidningen Riksdag & Departement i december.
Remissinstanser, Socialstyrelsen och regeringskollegorna har sagt sitt: Steriliseringskravet måste bort. Nu ligger bollen åter hos socialdepartementet och KD – som ändrat sitt tvärnej till ett kanske....

Och enligt Göran Hägglunds presschef, Martin Kits, är KD:s nej inte alls skrivet i sten.

– Partistyrelsen har inte satt ner foten i frågan än. Men man behöver fortfarande belysa de medicinska och psykosociala konsekvenserna och barnperspektivet. Det är inte alldeles lätt, det finns en del man måste fundera över.

Göran Hägglund har tidigare sagt att KD:s motstånd mot att ta bort steriliseringskravet inte handlar om att hindra någon från att skaffa barn, utan att den som byter kön måste vara beredd att gå hela vägen.

– Det måste finnas någon ordning och reda i lagstiftningen, sade han till Riksdag & Departement i augusti i år.
Ena månaden är partiet tveksamt, nästa månad emot och senare tveksamma igen till reformen. Ena månaden är "barnperspektivet" orsaken till att kd inte är för reformen, nästa månad har det inte någon avgörande betydelse för att senare bli viktigt igen. Argumenteringen är så absurd att den varit komisk om det inte varit för att den drabbar transsexuella.

Gustav Fridolin kommenterade också transsexuellas situation.

Även mp:s Gustav Fridolin kommenterade tvångssteriliseringarna, i replikskiften med Jan Björklund (fp).

Gustav Fridolin (mp)
Min andra fråga rör tvångssteriliseringen. Jag trodde att det var en fråga jag inte skulle behöva ta upp i en partiledardebatt i Sverige 2012. Men, Jan Björklund, hur ska man tolka röksignalerna och twittren från regeringen? Är ni beredda att fortsätta tvångssterilisera transpersoner eller är det bara dimridåer inför Kristdemokraternas riksting?
Jan Björklund (fp)
När det gäller den andra frågan är min uppfattning att tvångssterilisering inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det ska avskaffas. Det pågår ett beredningsarbete i regeringen. Gustav Fridolin och alla vet att regeringspartierna har lite olika uppfattning i denna fråga, men vi är inte färdiga med frågan. Min uppfattning är dock glasklar: Det ska avskaffas. När regeringen är färdig med en gemensam ståndpunkt kommer vi att meddela den. Det lovar jag.
Gustav Fridolin (mp)
Tvångssteriliseringsfrågan ska beredas vidare, säger Jan Björklund. Det var också ord jag inte tänkte mig behöva höra i en partiledardebatt 2012. Jag förstår inte vad som behöver utredas vidare. Det finns ett lagförslag framarbetat av bland andra Socialstyrelsen och tillstyrkt av de tyngsta juridiska instanserna. Vi kommer att lägga fram det på riksdagens bord i vår. Vi hoppas att det går igenom och att Folkpartiets ledamöter, de så kallade liberalerna, stöder det.

Uppdatering 1.

Flera tidningar rapporterar givetvis om partiledardebatten i riksdagen.

Regeringen har avgjort - inget avskaffande av tvångssteriliseringar 2012.


Planerar den borgerliga regeringen att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen? Eller har Alliansen enats om att det ska startas en tredje (sic!) utredning om den delen av lagen? Det har varit olika turer om det senaste dagarna. Diverse borgerliga politiker har närmast varit absurt oense om vad de eventuellt är ense om.

Men jag kan avslöja redan nu att den borgerliga regeringen, oavsett vilket innehåll dess proposition (om en ny könstillhörighetslag) får, planerar att behålla nuvarande föråldrade och diskriminerande lag hela 2012. Igår publicerade nämligen regeringen på sin hemsida Planerade propositioner och skrivelser 2012.
Socialdepartementet....

Riksdagsbehandling efter sommaruppehållet men före utgången av 2012

53. Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag April
Riksdagens ordning är att en proposition måste lämnas senast i mitten av mars för att den ska kunna behandlas och beslutas om före riksdagens sommaruppehåll. Regeringen och socialdepartementet vet givetvis om det här och hade hur enkelt som helst kunnat planera efter det. Då hade en ny könstillhörighetslag kunnat gälla från halvårsskiftet med riksdagsbeslut i maj-juni.

Istället placerar man lämnande av propositionen direkt efter sista datum för vårbehandlingen i riksdagen av regeringsförslag. Det här betyder att förslaget behandlas i riksdagen i höst. Och tidigast träder i kraft 1 januari 2013. Förmodligen är det Socialdepartementet och socialminister Göran Hägglund (bilden) som fixat att det inte blir någon riksdagsbehandling i vår. Men planeringen av propositionsförslag avgör regeringen kollektivt. Därför förtjänar även Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet skarp kritik för att de accepterat fördröjningen. I synnerhet bör HBT-ansvarige ministern Erik Ullenhag (fp) klandras. Han har för övrigt, sedan han blev minister, nästan varit helt tyst hittills i den offentliga debatten om HBT-rättigheter.

Demonstration i Stockholm emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Idag håller fler föreningar tillsammans en manifestation på Mynttorget nära riksdagshuset i Stockholm. Från ett pressmeddelande från RFSL.
.... 18 januari klockan 08.00 ordnas en manifestation på Mynttorget nära Riksdagshuset för att protestera mot tvångssteriliseringen av transpersoner i Sverige.

Torsdagen den 12 januari spreds i medier uppgiften att regeringspartierna kommit överens om att inte avskaffa kravet på att den som vill ändra sin juridiska könstillhörighet ska vara steriliserad. Senare samma dag förnekade hbt-minister Erik Ullenhag att det var fråga om en regeringsöverenskommelse, medan socialminister Göran Hägglund har beskrivit det som hänt som att han upplevt att det finns en ”samstämmighet” mellan regeringspartierna om att inte ta bort tvångssteriliseringen utan att utreda detta en gång till....

Talare, bland andra: Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt (V), riksdagsledamöterna Lena Hallengren (S), Anna Steele (FP) och Fredrick Federley (C), Lukas Romson (KIM) och Micah Grzywnowicz (ANSO).

Manifestationen genomförs av en bred samling organisationer: RFSL, RFSL Ungdom, Transföreningen FPES, Föreningen KIM, HBT-Socialdemokrater, HBT-Liberaler, Centerpartiets hbt-nätverk, Hbtq-vänstern, Sveriges förenade HBTQ-studenter (SFQ) och Association of Nordic and Pol-Balt Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender and Queer Student Organizations (ANSO).
HBT-grupp i EU-parlamentet kritiserar svenska regeringen.

Brittiska Pinknews berättar om protester från EU-politiker.
The majority of the Swedish Parliament are reportedly in favour of the change, but the process has been blocked by a small conservative party.

Sirpa Pietikäinen, Finnish centre-right MEP told The European Parliament LGBT Intergroup: “This isn’t about LGBT rights; it’s about human rights and torture, cruel, inhuman and degrading treatment.”

Raül Romeva i Rueda, Green MEP from Spain added: “The government’s decision is rather surprising: forcibly sterilising transgender people is recognised as inhumane across the political spectrum. It’s barbaric, outdated and highly unnecessary—not to mention against Sweden’s human rights commitments.”

At this time, the World Health Organisation classifies gender dysphoria under “mental and behavioural disorders”, a definition the European Parliament have already called to be changed.

As well as mandatory sterilization, the 1972 law also makes divorce compulsory for trans people, which it has been suggested, does not line up with recent “gender neutral” marriage law changes in the country....

Jane Fae, feminist writer and campaigner on issues of sexual rights responded today, saying: “It is wholly ironic that Sweden is in the news today over this issue – since the question has surfaced in relation to moves to repeal existing laws in this respect, which would be wholly positive.

“It is to be hoped that the Swedish Prime Minister, Fredrik Reinfeldt, currently in thrall to a small reactionary right-wing party, will pluck up the courage to resist their pressure and allow reform through his parliament.
Socialstyrelsen lämnade juni 2010 ett förslag till ny frihetlig könstillhörighetslag, bl.a. att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. En kompakt majoritet av remissinstanserna var för Socialstyrelsens förslag.

Regeringen tvekar om sterilitetskravet i könstillhörighetslagen ska avskaffas. Jag ska göra en sammanställning av en del av de i Sverige som är för och emot kravet i lagen. Som bekant har det sedan även kommit protester från andra länder emot sterilitetskravet.

För att avskaffa steriliteskravet i könstillhörighetslagen.

Svenska kommuner och landsting (samlingsorganisation för regioner, landsting och kommuner)
Stockholms läns landsting
Landstinget Östergötland
Landstinget Västmanland
Karolinska universitetssjukhuset
Svensk förening för transsexuell hälsa
RFSL
RFSL-Ungdom
Transföreningen FPES
Föreningen KIM (transförening)
Socialdemokraterna
Moderaterna
Folkpartiet
Miljöpartiet
Centerpartiet
Vänsterpartiet
Feministiskt initiativ
Sveriges pensionärers intresseparti
HBT-socialdemokrater
Öppna moderater
HBT-liberaler
Centerpartiets HBT-nätverk
Vänsterpartiets HBT-nätverk
Ssu
Muf
Grön ungdom
Luf
Cuf
Ung vänster
Ungdomsstyrelsen
RFSU
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet
Diskrimineringsombudsmannen (DO)

Emot att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen.

Sverigedemokraterna
Kristdemokraterna (även om de officiellt ändrade sig i december och låtsas att de inte är kategoriskt emot men det handlar nog mer om taktik för att fördröja ett beslut än om genuin omprövning)
Västerbottens läns landsting

Västerbottens läns landstings argument för tvångssteriliseringar var följande
Angående kastration/sterilisering så innebär dagens hormonbehandling och ingrepp i yttre och inre genitalia att fortplantningsförmågan går förlorad, vilket är rimligt. Man bör dock överväga lagliga möjligheter att donera spermier/ägg före ingrepp i inre genitalia ‑ för framtida eventuell partner‑insemination/inplantation.
Göran Hägglund får söka sig till Jimmie Åkesson och några förvirrade landstingspolitiker.

Landstingspolitikerna tycks mena att det räcker som argument att det är "rimligt" för att försvara tvångssteriliseringar av en grupp i samhället. Trots att de flesta idag fördömer de tvångssteriliseringar som drabbade människor i decennier fram till 1975. Resonemanget är inte seriöst.

En betydande minoritet inom Kristdemokraterna är för övrigt för att avskaffa sterilitetskravet. Ska partiets ordförande Göran Hägglund hålla en manifestation för tvångssteriliseringar får han främst söka sig till främlingsfientlige Jimmie Åkesson (sd) och några förvirrade politiker i Västerbottens läns landsting.

I den här situationen tvekar den borgerliga regeringen ännu om vad den gemensamt ska tycka om tvångssteriliseringar av en grupp människor i samhället. Det börjar bli riktigt pinsamt för Alliansen och i synnerhet för Erik Ullenhag.


Uppdatering 1.

Idag är det partiledardebatt i riksdagen. Blir det något med koppling till avskaffande av tvångssteriliseringar av transsexuella eller om andra HBT-reformer berättar jag det här på bloggen senare givetvis.


fredag 13 januari 2012

HBT-kultur. Giovannis rum - James Baldwin.


The Publishing Triangle beslutade för några år sedan att göra en lista med de böcker med homotema som är bäst. Avsikten var att "broaden the appreciation of lesbian and gay literature and to promote discussion between all readers gay and straight". På en hedrande andraplats hamnade Giovannis rum (1956) av James Baldwin. En bok som redan 1957 översattes till svenska men som 2011 återutgivits och som det hävdas i boken "varsamt moderniserats inför denna upplaga".

James Baldwin är välkänd för att publicera böcker med temat relationer vit-svart (Baldwin är själv svart) och hetero-homo (Baldwin är själv homo). Giovannis rum var en av hans första verk som blev en kommersiell succé. Men också mycket ifrågasatt. Och kanske inte så konstigt. 1956 (när samkönade relationer var synnerligen kontroversiella i USA men även i andra länder) publiceras en bok där huvudpersonen David (en vit man från USA) möter människor i sitt hemland och senare i Paris i Frankrike.

Baldwin är som "Måns Zelmerlöv".

Baldwin är synnerligen frigjord, för att vara i mitten av 1950-talet, när det gäller att berätta om en ung mans vilsenhet i sin bisexuella identitet. Det blir komplicerat att beskriva den här boken rättvist. Men jag ska göra ett försök.

Jag vet att många HBT-personer gillar Eurovision song contest så jag börjar där. Tänk dig att det är många schlagerartister som ska framföra sitt bidrag i någon delfinal. Men som åttonde bidrag hamnar Måns Zelmerlöw. Det kvittar egentligen hur bra eller dålig hans melodi är, hans framförande höjer låten. Ungefär så är det med Baldwins bok. För visst är hans bok begåvad. I synnerhet när han ska beskriva hur David upplever sin första relation med en annan pojke. Från sid 17.
Den sommaren hade jag träffat honom nästan dagligen, nu slutade jag söka upp honom. Han sökte inte heller upp mig. Om han gjort det hade jag blivit mycket glad, men mitt uppbrott var början till en söndring som ingendera kunde hejda....och när skolan började slog jag mig ihop med ett äldre, råare gäng , och var mycket elak mot Joey. Ju ledsnarare det gjorde honom, desto elakare blev jag. Till sist flyttade han, bort från skolan, och jag såg inte honom mer
Baldwin exploaterar Paris och Frankrike.

Hur många av oss HBT-personer är ärligt förvånande över den här berättelsen? Förtryck från majoritetssamhället orsakar stigmatisering inom minoritetsgrupper oavsett om det handlar om homosexuella, judar, svarta, muslimer eller andra. Det är givetvis ingen ursäkt men möjligen en förklaring.

David åker redan i början av boken till Paris i Frankrike. Visst är det kul att få en berättelse av staden på 1950-talet. Det är mycket franska citat. Och både positiva och negativa berättelser av staden. Till en början gillar jag det.

Men efterhand blir Baldwins beskrivning, och berättelser, för svarta och negativa. Tolka mig rätt. Att berätta om svåra saker är inte fel. Tvärtom. Men till sist får man en känsla av att James Baldwin närmast exploaterar problemen. Han berättar om en stad, Paris, i ett land, Frankrike. Försöker få det till att bli "franskt". Men till sist blir det närmast en karikatyr av en "amerikan på besök". Det blir exploatering. Det var kanske inte hans avsikt men det blir resultatet.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Vägra vara offer. Om tvångssteriliseringar av transsexuella.


Kollade ni filmen Milk som kom för några år sedan? Om inte kan jag verkligen rekommendera den. Den handlar om Harvey Milk, den förste öppet homosexuelle politikern som nådde positioner av betydelse i något land. I hans hemstad San Fransisco på 1970-talet.

Det är flera scener i filmen som är viktiga. En sådan är när Milk på en gata stöter på en ung bög. De har en konfliktfylld debatt om man ska engagera sig för homosexuellas rättigheter eller inte. Den unge mannen tycker det är löjligt att jobba politiskt. Bättre att gå på partyn och ha kul. Några år möts de igen. Och den unge mannen har blivit totalt förändrad. Han blir en av Milks främsta medarbetare för rättigheter för bögar och lesbiska.

Vad är det då som orsakade förändringen? I filmen antyds det att det är hans resa till Spanien som då (i mitten av 1970-talet) var en fascistisk diktatur med Franco som ledare. Regimen hade tydliga problem, det här var precis innan den föll ihop efter diktatorns död. Den unge krullhårige mannen berättar för Harvey Milk (som spelas skickligt av Sean Penn) om en våldsam protest när han besökte Spanien. Om att en transvestit var där bland demonstranterna och slogs mot polisen. Att transvestiten blödde över kroppen - men trots det fortsatte slåss. Först reagerade jag bara att det var en detalj. Kuriosa. Men sedan konstaterade jag att det kanske är vad mycket motståndskamp handlar om. Och att det där fick den unge mannen att engagera sig.

Det som var produktivt förr kan vara kontraproduktivt idag.

För att fortsätta slåss handlar om att vägra att bara vara offer. Givetvis var just den situationen extrem - eftersom det hände i en fascistisk diktatur. Men även folk i demokratiska USA hade 1969 orsak att reagera - tydligt. I Stonewallkravallerna. Nu är det en del vänsterextremister som fått för sig att det betyder att HBT-personer idag har rätt att attackera politiker eller andra. Att med våld störa möten med främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna. Jag hävdar att de inte fattat något.

De beter sig precis som fundamentalistiska religiösa som tror att bara för att det är med ett citat i Bibeln eller Koranen måste det tillämpas utan kritik idag. Men allt måste anpassas till vilket land och vilken tid du är i. Det som var produktivt i New York 1969 eller Madrid 1975 kan vara fruktansvärt kontraproduktivt i Stockholm 2012. I en demokrati som Sverige där mänskliga rättigheter generellt respekteras.

M, fp och c sviker.

Först hade jag planerat att i detalj kommentera turerna i den borgerliga regeringen om tvångssteriliseringarna. Att Alliansen skämmer ut sig med sina dubbla budskap. Att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet svikit när de (kanske) lagt sig platt för den konservativa delen av Kristdemokraterna. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet visserligen förtjänar en eloge för sina protester men att jag konstaterar att de tre partierna också varit betydligt mer tysta i den här debatten än de var när det handlade om en könsneutral äktenskapslag (och att deras partiledare-språkrör ännu inte tyckt det varit något som är värt att offentligt kommentera). Att Sverigedemokraterna inte bara är ett obehagligt främlingsfientligt och islamofobt parti utan även HBT-negativt vilket avslöjas igen när det enda partier som kd får stöd ifrån när det gäller tvångssteriliseringar är sd.

Men det där har ni nog redan fått veta andra siter. Mitt budskap är istället att låta er inspireras av den där transvestiten som det hänvisas till i filmen Milk. En människa som slogs mot fascistregimen trots att poliser slagit vederbörande så kroppen var blodig.

Fortsätt kämpa. Vägra vara offer. Men var klok i din strategi. Om du beter dig som en extremist gynnar det bara de krafter som är emot HBT-rättigheter. För de verkliga extremisterna är (den konservativa delen av) Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De kommer givetvis att förlora förr eller senare. Låt oss kämpa för att det blir förr.

Demonstration på onsdag i Stockholm.

RFSL och andra anordnar på onsdag, 18 januari, en demonstration i Stockholm. Har du möjlighet att vara med då rekommenderar jag det. Annars kan du engagera dig i övrigt.

Det må symboliskt rinna blod över transsexuellas kroppar. Som det gjorde bokstavligen i protester mot fascistregimen i Spanien 1975. Man att fortsätta kämpa betyder också att man hoppas det "omöjliga" blir möjligt. Typ som att Spanien i slutet av 1970-talet blev en demokrati och idag är ett av världens HBT-vänligaste länder.


Uppdatering 1.

Engelholm FBC har använt "sexistiska kort" i sin verksamhet. Ni som följer min blogg vet att jag tycker att man inte i varje situation måste vara "politiskt korrekt". Ibland är det viktigt med distans. Men det som Engelholm FBC sysslar med är så långt över gränsen att det är ofattbart att ingen ansvarig reagerat innan siten Feministiskt perspektiv kontaktat dem. Och det här blir närmast ett skolexempel på att patriarkala strukturer inte bara finns bland människor med invandrarursprung (som bl.a. sd antyder).




onsdag 11 januari 2012

Jamaica avskaffar förbud mot homorelationer?


Efter regeringsskiftet på Jamaica kan landets totalförbud mot homorelationer avskaffas. Kroatien kan få en partnerskapslag efter parlamentsvalet där. I Slovenien är katolska kyrkan engagerad för en folkomröstning om att avskaffa dess nya familjelag som möjliggör närståendeadoptioner för samkönade par, förbud mot aga av barn och en barnombudsman.

Homofientlig regering förlorade valet på Jamaica.

Men först till Jamaica som höll parlamentsval 29 december. Tidigare regeringspartiet, konservativa JLP, minskade från 50,3 % till 46,6 % medan socialdemokratiska PNP ökade från 49,6 % till 53,3 %. Därmed får landet en ny regering och Portia Simpson-Miller (bilden) blir statsminister. Jamaica är ökänt för sin homofobi och bögar och lesbiska blir ofta trakasserade. Inte har deras situation blivit bättre av att landet ännu har totalförbud mot manliga samkönade relationer. Men nu kan det blir ändring av den lagen.

I en valdebatt antydde Portia Simpson-Miller att hennes parti kanske är för att avskaffa förbudet mot homorelationer. Tyska Queer har en artikel om det där även en video (på engelska) finns med från utfrågningen av de två statsministerkandidaterna om deras attityder till homosexuellas rättigheter. Brittiska Pinknews kommenterar situationen efter valet.
Jamaica’s new Prime Minister Portia Simpson-Miller, who has said she will review the criminalisation of homosexuality in the country and not forbid gays from serving in her cabinet as former Prime Minister Bruce Golding had, is to be sworn in today.

Simpson-Miller returns to power after a convincing win at the end of year elections in which her People’s National Party defeated Golding’s replacement, Andrew Holness, who held the position for two months.

In a televised debate in December, Simpson-Miller said gays would not be forbidden to serve in her cabinet, and that the government should “have a look” at the criminalisation of gay acts, and vote freely on the matter.
Det är viktigt att förtydliga att socialdemokratiska PNP inte lovade att lämna ett förslag om att avskaffa nuvarande förbudslag om de skulle vinna valet. Och eftersom det blir "fri röstning" bland deras parlamentsledamöter om de lämnar ett sådant förslag är inte säkert det skulle få majoritet. Men positivt är att debatten i alla fall startat efter att homofobin tidigare närmast varit kompakt bland politiker på Jamaica.

Ny regering i Kroatien inför förmodligen partnerskapslag för homopar.

I Kroatien hölls det parlamentsval 4 december och även där blev det regeringsskifte. Högerpartiet HDZ som tidigare var i regeringen minskade från ca 37 % till ca 24 %. Fyra partier, ett socialdemokratiskt, två liberala och ett pensionärsparti har gått tillsammans i ett gemensamt alternativ, Kukuriku, och fick ca 41 %. Det var visserligen 3 procentenheter mindre än vid förra valet men eftersom spärren i varje av de 10 valdistrikten är 5 % och flera partier därmed hamnade utanför parlamentet fick mitten-vänster-alternativet Kukriku egen majoritet. De fyra partierna är för en partnerskapslag med nästan samma rättigheter som äktenskap (förutom bl.a. adoptioner och inseminationer) och att det ska bli möjligt med officiella partnerskapsceremonier. Den katolska kyrkan i Kroatien är emot förbättringar för samkönade par.

Den tidigare högerregeringen införde för flera år sedan en sambolag (med begränsade rättigheter som bara gäller för de som bott ihop mer än 3 år ) för både samkönade och olikkönade par men den har varit emot mer radikala reformer. En del ministrar i tidigare regeringen har gjort homofientliga kommentarer offentligt.

Katolska kyrkan i Slovenien vill avskaffa ny familjelag.

Kroatiens grannland, Slovenien, har också röstat fram ett nytt parlament. Den tidigare mitten-vänster-regeringen införde för flera år sedan en partnerskapslag. 2010 planerade den att tillåta samkönade par att ingå äktenskap. Efter mycket kritik från högeroppositionen och katolska kyrkan ändrade sig dock regeringen och föreslog bara möjlighet till närståendeadoptioner för homopar. Även om det blev blygsamma förbättringar är Slovenien det första landet i den del av Europa som tidigare styrts av kommunistregimer som tillåter närståendeadoptioner för samkönade par.

I parlamentsvalet i december minskade regeringspartierna dramatiskt, socialdemokratiska SD rasade från ca 31 % till ca 11 %, pensionärspartiet DeSus förlorade något till ca 7 % och de två liberala partierna LDS och Zares klarade inte 5 %-spärren. Främste vinnaren blev istället ett nytt mitten-vänsterparti, LZJ-PS, som även det är HBT-vänligt och fick ca 29 %. Partiet planerar bilda regering tillsammans med SD och DeSus. Eftersom HBT-negativa SDS, ett högerparti, och två mindre homofientliga kristdemokratiska partier hamnar i minoritet, de fick tillsammans ca 38 %, och i opposition skulle den nya förbättrade partnerskapslagen kunna behållas utan problem.

Människorättsengagerade kritiserar beslutet om folkomröstning.

Katolska kyrkan i Slovenien har dock engagerat sig för att försöka avskaffa den nya familjelagen. Man skulle ju kunna tycka att de borde gilla flera delar av det, som att aga av barn nu förbjuds och att det inrättas en barnombudsman. Men även det vill de försöka få bortröstat i en folkomröstning eftersom en del av lagpaketet alltså är att homopar får möjlighet till närståendeadoptioner. Med siffrorna 5-4 beslutade Sloveniens författningsdomstol att den nya familjelagen ska antingen godkännas eller avskaffas genom en folkomröstning avslöjar österrikiska siten Standard.

Både förra regeringen och människorättsengagerade i Slovenien har därefter protesterat och, med rätta, anfört att det inte är lämpligt att rösta om mänskliga rättigheter för en minoritetsgrupp av människor som är diskriminerade. Förutom att få godkänt av författningsdomstolen måste katolska kyrkans också samla ihop 40 000 namn för det. 28 december hade de fått ihop ca 28 000 namn.


Uppdatering 1.

Konflikten i Kris(t)demokraterna fortsätter.

Krisen och konflikten i HBT-negativa Kristdemokraterna fortsätter. Folk från homofientliga kristna samfundet Livets ord har gett både öppet och dolt stöd åt försöken att få bort Göran Hägglund som ordförande för partiet. Från SvD.
Men även andra sidan har använt ojusta metoder på sajten avgahagglund.nu, som startades i höstas men stängdes ner efter en tid. Den som gick in på sidan kunde inte spåra avsändaren men nu erkänner Livets Ords vd Jonathan Ekman i ett mejl till Aftonbladet att det var han som startade den.
Svenska nyliberaler låtsas att flera republikanska kandidater är homovänliga.

Svenska Dagbladet har också några nya artiklar om de som försöker bli presidentkandidat för HBT-fientliga Republikanerna i USA. Vissa svenska nyliberaler låtsas som att det bara är vissa politiker i Republikanerna som är homofientliga men fakta är att nästan alla av dem är reaktionära och absurda när det gäller rättigheter för homosexuella och bisexuella. Visst är Mitt Romney och Ron Paul mindre extrema än Rick Perry, Newt Gingrich och Rick Santorum.

Men Ron Paul orkade, när han försökte blir kandidat för Republikanerna i presidentvalet 2008, inte ens argumentera för att avskaffa förbudet för öppet homosexuella i försvaret. Istället anslöt han sig fegt och populistiskt till övriga kandidater och försvarade den diskriminerande policyn. Vid själva omröstningen i kongressen några år senare röstade han dock för policyns avskaffande. När högsta domstolen i USA 2003 förklarade att det var oförenligt med landets konstitution att ha totalförbud mot homorelationer även i privata hem så protesterade (sic!) Ron Paul, hans sanslösa argument var att det där var inget högsta domstolen skulle blanda sig i. Mitt Romney är inte bara emot homoäktenskap utan även negativ till partnerskap eller annat juridiskt erkännande av samkönade relationer. Och även han försvarade den tidigare diskriminerande policyn i USA:s försvar. Att många svenska nyliberaler trots det här närmast reservationslöst tycker att Romney och Paul är vettiga politiker avslöjar att de prioriterar nästan bara ekonomisk politik och struntar i centrala mänskliga rättigheter som allas lika värde.

Den enda kandidaten i Republikanerna som förtjänar att betecknas som hyfsat homovänlig är Jon Huntsman som är för partnerskapslagar för homopar. Men han bedöms som chanslös.

fredag 6 januari 2012

HBT-kultur. Den moderna homofobin.


Den här boken är dålig. Ska jag vara ärlig är det här nog den sämsta boken som publicerats i genren (svenska böcker där olika författare argumenterar för HBT-rättigheter). Jag har som princip att inte dissa böcker med okända författare. Jag gillar inte att sparka på folk som ligger.

Men ansvariga för den här boken ligger inte ner, de flesta har centrala positioner inom svensk HBT-rörelse. Som Eva Borgström, redaktör för boken, som är litteraturforskare vid Göteborgs universitet. Hon kanske tycker att hon är underdog. Yeah right. Ungefär som när Tiina Roosenberg, lesbisk feminist skrek okvädingsord efter att ha varit publik till en studentkör som framfört kritiska sånger mot vänstern. Som författaren Jonas Gardell framförde i en intervju något år senare, Tiina Roosenberg tycks inte fatta sin egen position av överläge i relation till studentkören. Vissa i HBT-rörelsen tycks vara fixerade vid att vara bara "offer" och inte känna något eget ansvar.

"Experterna" hade fel - om barn i homofamiljer.

Kanske någon invänder att hur kan så många akademiker ha fel, de som medverkar i den här boken? Är de inte experter inom sina områden, de framför ju vilka "fina" titlar de har i boken. En sak ska ni har klart för er, "fina" titlar betyder ingenting om du ska kritiskt granska en bok. En människa kan vara "expert" inom sitt område men inte inom andra. Det här blev extra tydligt i debatten om homosexuella par ska få adoptera barn. Ett antal "barnexperter" framförde för drygt 10 år sedan att homopar inte borde få adoptera internationellt. De kallades "barnexperter". Sedan frågade en ledarskribent på Dagens Nyheter om de någonsin mött barn i homosexuella familjer. Resultatet blev - förvånande eftersom de varit så tvärsäkra - att ingen av dem träffat något barn i homofamiljer.

Vänsterakademiker som ogillar sd men nästan bara omger sig med etniska svenkar.

Hade Eva Borgström varit heterosexuell man hade nog hela HBT-rörelsen, med rätta, kritiserat den här boken för att vara normativ. Låt oss då granska dess innehåll. Eva Borgström skriver själv följande i ett kapitel i boken. (sid 152).
Systemet är konstruerat för att garantera kvalitet i verksamheten , men kan likaväl fungera så att det motverkar nytänkande.... I sämsta fall rekryterar de folk mest för att de råkar likna dem själva vad gäller personliga kvaliteter och/eller forskning och undervisning.
På sid 12 framför Borgström följande.
Många förnekar till och med att det skulle existerar något som kunde kallas för homofobi, precis som man förnekar existensen av ras- klass- och kvinnoförtryck.
Av de 14 skribenterna är vad jag kan bedöma, efter foton och vilka pronomen som används om dem i bokens presentationer, 10 kvinnor, 3 män och 1 transperson. Nu är jag som bekant inte någon som kräver kvotering, tvärtom är jag emot den policyn. Men det blir något hycklande när någon som är ansvarig för en bok argumenterar för mångfald men lämnar enfald. För snedfördelningen handlar inte bara om kön. Av skribenterna är vad jag kan bedöma drygt 10 akademiker (hur representativt är det för befolkningen?) och 13 av 14 (den som inte är det har tydligen ursprung i annat nordiskt land) etniska svenskar. Vänsterakademiker snackar ofta om antirasism och hur man ska jobba emot Sverigedemokraterna men tycks av någon orsak nästan bara omge sig av etniska svenskar.

Eva Borgström slarvar med fakta igen och igen.

Man skulle kunna avfärda det här som petitesser och detaljer och att man ska fokusera på bokens innehåll. Men redan i inledningskapitlet framförs en del fullständigt oförsvarligt slarv när det gäller fakta och argument.

Från sid 11.
och det är inskrivet i grundlagen att man inte får hetsa mot HBT-personer hur som helst...
Fakta: Sedan 2003 är det förbjudet i lag att hets mot homosexuella och bisexuella men något motsvarande förbud finns inte när det gäller transpersoner. Kan tyckas vara en formalitet men den ger sken av att vi kan skippa arbetet för att könsidentitet ska komma med som en del av lagen om hets mot folkgrupp.

Från sid 11,
Formellt sett råder i stort sett jämlikhet i vårt land, men det gör det inte alltid i praktiken..
Eva Borgström okunnig om transnegativa lagar.

Nej, Eva Borgström, jag fattar att du är lesbisk cis-person (person vars könsidentitet är densamma som den biologiska kroppen) och tycker dig vara i stort sett nöjd med nuvarande lagar. Det är jag också som bög och cis-person. Men det är ofattbart att du inte skaffat dig kunskap om att Sveriges lagar ännu kräver att den som vill juridiskt byta kön måste vara svensk medborgare, ogift och steriliserad. Kanske du inte visste det, men ska du inte heller använda en beteckning som HBT för att försöka vara politiskt korrekt.

På sid 12 framför Eva Borgström följande.
Många förnekar till och med att det skulle existerar något som kunde kallas för homofobi, precis som man förnekar existensen av ras- klass- och kvinnoförtryck.
I sak håller jag med dig Eva Borgström. Läkare har konstaterat att folk från olika "raser" reagerar olika på mediciner. Mycket tyder på att det finns "raser". Men politiskt korrekta människor som du har vad jag vet förnekat det här. Eva, vilka är raserna? För inte använder du väl ord av slentrian?

"Homosexutredningen" kommenterade inte något som helst om transpersoners situation.

Från sid 16, om "Homosexuutredningen" som lämnade sin rapport 1984.
Utredningen menade visserligen att samhället hade (en viss) skyldighet att att skydda hbt-personer från de värsta formerna av förtryck...
Nej, Eva Borgström. "Homosexutredningen" behandlade bara homosexuellas rättigheter (formellt inte ens bisexuellas även om det blev så i praktiken). Men att du försöker få det till att den även avhandlade transpersoners rättigheter är en ren historieförfalskning och ett typexempel på ett missbruk av förkortningen hbt.

Men även fler obskyra kommentarer finns i den här boken.

Ägnar man sig åt civil olydnad ska man stå för det efteråt.

Lars Gårdfeldt, öppet homosexuell präst i Svenska kyrkan, har ett eget kapitel. Gårdfeldt är närmast oförsonlig mot de i SvK som är emot homovigslar. Men aldrig har Gårdfeldt, vad jag vet, offentligt kritiserat att alla muslimska samfund inte bara är emot homovigslar utan överhuvudtaget emot att erkänna samkönade relationer. Gårdfeldt är politiskt korrekt även om han aldrig skulle erkänna det.

Han berättar om sina försök med "civil olydnad" inom SvK. För det kan han förtjäna en eloge - om han hade stått för att han faktiskt bryter mot de regler som gäller inom hans samfund. Istället bryter han - i det tysta till en början - och blir sedan förorättad när överordnade kritiserar att han brutit mot Svenska kyrkans regler. Återigen - jag fördömer inte i varje situation folk som ägnar sig åt civil olydnad. Men de kan väl i alla fall ha kurage not att inte efteråt utmåla sig som oskyldiga offer.

Hatbrottsutredare bagatelliserar hatbrott - om de ansvariga inte är etniska svenskar.

Ännu värre blir det när Eva Tiby, som förtjänar en eloge för sitt engagemang mot hatbrott mot HBT-personer, på sid 62 framför följande efter att HBT-aktivister försökt stoppa homohatande svarta reggaeartister från att spela på KB (en känd klubb i Malmö).
Kulturscenen kan exemplificeras med att musikstället KB i Malmö portade en reggaeartist på grund av dennes låttexter, som bland annat handlar om att homosexuella ska hängas. Arrangörerna har känt till homofobiska texter hos andra artister tidigare, men inte stoppat konserterna.... Detta leder förstås till en debatt debatt "Stoppa censuren av svensk hip-hop" (Aftonbladet 5 maj 2010)
Detta har alltså Eva Tiby mage att framföra efter att svarta homofober framträtt på scener i Sverige. Hade det varit vita rasister eller homofober hade hon garanterat inte fört den här debatten utan krävt att man ska försöka få dem att bli åtalade för hets mot folkgrupp. Men det blir värre än så.
och till nödvändigheten till att beakta den fara som Judith Butler skriver om i Krigets ramar. Vad innebär det att ställa invandrare mot hbt-folk, så som görs när när det krävs av invandraren att hon/han/hen ska vara hbt-vänlig i den den nya kulturen.
Att hälla en skittunna över elever en bättre metod.

Ja, det här var inte från satirtidningen Grönköpings veckoblad. Det var från "Den moderna homofobin" vilket givetvis är sanslöst. I deras iver att vara antirasistiska (de här homogena akademiska medelålders etniskt svenska kvinnorna) tycker de inte att man ska ställa samma krav (sic!) på invandrare som etniska svenskar när det gäller att respektera HBT-personer.

Det här visar om något, att boken Den moderna homofobin blev omodern redan på 1990-talet, som många av författarna hänvisar till. Den här boken ska inte spridas på skolor. Att hälla en skittunna sponsrad från RFSL över alla gymnasieelever i Sverige vore en effektivare metod att bekämpa homofobi bland skolelever.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Röd avgång.


Först vill jag vara ärlig. Som liberal gillar jag inte Vänsterpartiets socialistiska politik. Även om jag träffat en del sympatiska politiker i partiet. Men, om jag ska vara ännu tydligare, gillar jag definitivt inte Lars Ohly (bilden), en människa jag tycker är sämre än sitt parti. En politiker som jag betraktar som en demagog precis som Jimmie Åkesson (sd). Det betyder inte att de två politikerna måste vara otrevliga som privatpersoner. Men att jag inte betraktar dem som några som jag har förtroende för.

Jag är antikommunist precis som antifascist. Det blev jag när jag fick mitt politiska intresse 1979, som 13-åring. Redan då konstaterade jag att det finns skillnad på regimer. Dels demokratier (med sina fel och brister), dels vidriga diktaturer. Till den senare kategorin hörde Sovjetunionen. I en intervju 1980 sa en rysk oppositionell politiker att kommunistregimen inom 50 år skulle falla ihop. Jag vet att jag då, även om jag bara var 14 år, konstaterade att han nog var naiv. Hur skulle ett land som verkade nästan inte hade några oppositionella som vågade offentligt protestera, förutom några få människor, braka ihop inom några decennier? Det dröjde dock inte så länge. Redan 11 år senare blev det ett faktum. Något som nog ingen 1980 hade vågat hoppats på.

Lars Ohly bagatelliserade kommunistdiktaturer.

1983 hade Kommunistisk ungdom (ungdomsförbund till Vänsterpartiet kommunisterna) ett reportage i sin tidning om situationen i kommunistländerna i Östeuropa. Det var inget hatreportage. Snarare spred man en bild som redan de flesta utanför partiet visste om, att Sovjet, DDR (Östtyskland) och de andra kommunistregimerna i Östeuropa allvarligt förtryckte sin befolkning. Men det här var inte populärt bland alla i ungdomsförbundet. Lars Ohly, som då var en central person i Kommunistisk ungdom, protesterade mot tidningens reportage. "Arbetarklassens intresse måste komma före kraven på demokrati". Kommentaren var oförskämd. Av flera orsaker. Som om arbetarklassen generellt tyckte diktatur var en lämplig metod att "till en början" nå ett rättvist samhälle. Jag är själv från ett arbetarhem och har aldrig träffat någon som försvarar kommunistdiktaturer. Tvärtom.

Men det avslöjade också det förrädiska resonemanget, som en del vänsterextremister har (en del inom v men ännu tydligare i de partier som är till vänster om partiet) att man ska "först fixa mat och bostad, sedan demokratiska rättigheter". När situationen i land efter land visar att yttrandefrihet, rätten att starta politiska partier och fria fackföreningar varit den främsta orsaken till att nästan alla så småningom fått möjlighet till att ha mat för dagen och en bostad.

Lars Ohly förnekade att han bagatelliserat diktaturer.

Hade Lars Ohly när han blev granskad 2004 erkänt att han tidigare haft fel hade det varit en sak. Birgitta Dahl (s) som på 1990-talet blev talman i riksdagen erkände och bad om ursäkt för att hon på 1970-talet hyllat den vidriga kommunistregimen i Kambodja (Kampuchea). Hur omdömeslöst det än var kanske vi måste förlåta den typen av människor. Precis som IKEA:s Ingvar Kamprad som idag tar avstånd från sin nazistvurm i sin ungdom. Men Lars Ohly bad inte om ursäkt, han förnekade (felaktigt) att han någonsin berömt eller bagatelliserat förtrycket i kommunistdiktaturer.

När Mona Sahlin , Peter Ericsson- Maria Wetterstrand och Maud Olofsson lämnade sina poster berömde jag dem för det som de gjort som varit positivt. Är det då inte något som Ohly gjort som förtjänar beröm? Jo, givetvis. Jag brukar hävda att alla människor har både bra och dåliga sidor.

Republik är förenligt med liberala principer, inte monarki.

Lars Ohly, och Vänsterpartiet, har tagit debatten om monarkin är demokratisk. De som är cyniska kan hävda att v inte har trovärdighet med sin historia. Och det är nog sant i ett perspektiv. Men desto mer förvånande att v ännu är ensamt bland riksdagspartierna att vara tydliga med att monarki inte är förenligt med den demokrati vi i övrigt tycker är självklar. Principen om att ämbeten inte ska gå i arv. (Hur många skulle accepterat att landshövdingsämbetet gått i arv?).

En liberal princip, att ämbetet som statschef ska väljas efter kompetens och inte arv, där antiliberalen Ohly faktiskt har större trovärdighet än Jan Björklund (fp) och Annie Lööf (c). De flesta av oss fattar att monarkin inte kommer att avskaffas de närmaste åren. Och för mig är det inte någon prioriterad reform (eftersom monarkin idag är främst ceremoniell). Men, på sikt, är det bara republik som är förenligt med Sveriges demokratiska värderingar. Kontroversen om kungen det senaste året (oavsett om man betraktar honom som skyldig eller oskyldig) visar hur problematiskt det är när inte ens konstitutionsutskottet i riksdagen har rätt att kalla in kungen för förhör, något man givetvis kan göra med ministrarna i regeringen.

Det här är givetvis en paradox. Den f.d. tågmästaren Lars Ohly har nu lämnat sin post. En röd avgång. Men hans främsta förtjänst är kanske att han förtydligat att även en annan människa, som heter Carl-Gustav, borde avgå. Och sedan möjligen ställa upp i ett presidentval.


Uppdatering 1.

Lars Ohly har som ordförande i Vänsterpartiet ofta varit med i parader vid Stockholm Pride. Men jag har granskat hans 1-maj-tal som blivit publicerade på partiets hemsida sedan han blev vald 2003. Och inget år har han haft med något om HBT-rättigheter i dem. Inte heller i sina tal i Almedalen. När v skulle anta en valplattform 2010 röstade Lars Ohly nej (sic!) till att det skulle vara med något om homosexuellas rättigheter (drygt hälften av ombuden röstade dock emot partistyrelsen och det kom med i dokumentet).

Även om Ohly haft problem med att prioritera HBT ibland ska det till hans försvar framföras att det var med i hans inledningstal till den här kongressen.
Vi vänsterpartister avskyr alla orättvisor och alla former av diskriminering. Vi hatar den över- och underordning som bygger på vissa tar sig rätten att tala om vad som ska vara normen. Detta är bakgrunden till vår uttalade antirasism och vår hårda kamp mot homofobiska föreställningar.
Nästan inget om HBT i partiets "strategidokument".

I partistyrelsens förslag till "strategidokument" finns nästan inget om HBT. Bara följande (i stycke 51).
Utöver att lyfta välfärdsfrågorna, ska vi vara den naturliga referenspunkten av de politiska partierna när det handlar om sexualiserat våld, livsutrymme och sexualpolitik.
Vänsterpartiet i Älvsborgsdistriktet har lämnat en motion (S 92) om att HBT-rörelsen ska komma med i dokumentet och ville lägga till det i stycke 40.
De politiska prioriteringarna kommer att behöva konkretiseras ytterligare under perioden, gärna i samarbete med andra såsom kvinnoorganisationer fackföreningar, Hyresgästföreningen, miljörörelsen och hbt-rörelsen.
Partistyrelsen yrkade dock avslag med att det räckte med att byta ut "kvinnorganisationer" till "feministiska organisationer". Som om det därmed skulle framgå att även HBT-föreningar vore inkluderade vilket givetvis är absurt.

Emil Persson från Mark har lämnat en motion (S 142) om att "hbt-fobi" ska komma med i strategidokumentet tillsammans med "rasism och islamofobi".
Vi ska samtidigt vara de som konsekvent står upp för människovärde, mot vardagsrasism, islamofobi och hbt-fobi.
Även det var partistyrelsen emot med argumentet att "sexualpolitik" föreslås vara med i stycke 51. Återigen avslöjar Vänsterpartiets partistyrelse ointresse för HBT-politiken.

Rebecca Lagerstedt från Jönköpingsdistriktet lämnar en motion (B 3) att krav på att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella och att gruppen ska ha möjlighet att spara könsceller ska vara med i förslaget till valplattform. Här har dock partistyrelsen en poäng i att den typen av dokument inte ska vara för detaljerade och att v redan är för i sak de båda reformerna.

Jonas Sjöstedt har generellt varit frånvarande i debatten om HBT-rättigheter. Sedan han blev riksdagsledamot 2010 har han visserligen haft sitt namn med bakom en del HBT-vänliga motioner men nästan aldrig själv deltagit i den typen av debatter. Inte heller i EU-parlamentet har han prioriterat de här frågorna. Dock engagerade han sig emot förbudet mot gayparader i Moskva i Ryssland. Men i sak är han HBT-vänlig.

Det räcker dock inte när han nu blivit ordförande. Vänsterpartiet kommunisterna (Vpk, som v då hette) var 1973 det första riksdagspartiet att bli för en "könsneutral samlevnadslag". Och partiet har ibland också varit först att säga ja till andra HBT-reformer. Men nu är konkurrensen betydligt större än tidigare. Sex av åtta (alla förutom kd och sd) är idag tydligt HBT-vänliga.

Förblir Jonas Sjöstedt tyst i den situationen förtjänar han skarp kritik.


Uppdatering 2.

Dagens Nyheter avslöjar att den nya högerregeringen i Spanien kanske avskaffar den könsneutrala äktenskapslag som gällt i landet sedan 2005. Högerpartiet PP (som har egen majoritet i parlamentet) är emot nuvarande äktenskapslag och att homopar kan adoptera och vill istället införa en partnerskapslag för samkönade par.