torsdag 30 juni 2016

HBTQ-kultur. Gayby baby.


Från presentationen av australienska dokumentärfilmen Gayby baby (2015) regisserad av Maya Newell. En film som blivit så kontroversiell att skolmyndigheter i New south wales, kanske den mest liberala delstaten i landet, förbjudit skolor att visa den annat än utanför undervisningen av rädsla för protester från konservativa föräldrar.
.... Kids being raised by same-sex couples are growing in numbers worldwide. We are in a Gayby-Boom. But who are these kids? What do they think about having same-sex parents? And do they face different issues to other kids? At a time when the world is debating marriage equality, these questions are more pertinent than ever. Told from the perspective of the kids, Gayby Baby is intimate and sometimes humorous account of four children and their families....
Australien är ett komplicerat land när det gäller det vi idag kallar HBTQ-rättigheter. Pionjärer ibland, absurt långsamma i andra situationer. Delstaten New south wales (som gaymetropolen Sidney är en del av och där filmens familjer tydligen är från) blev 1983 först i världen att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. Norge och vissa delstater i USA hade redan före det förvisso infört liknande lagar men mycket mer begränsade när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska. I Sverige skulle det dröja till ca 2004 innan vi hann ikapp New south wales där. Några delstater i Australien blev på 1990-talet de första områdena i världen att förbjuda hets emot transpersoner. Något som Sverige planerar att göra 2019.

Fokus på fyra barn.

Å andra sidan har Australien  ännu inte en könsneutral äktenskapslag vilket är något som avgörs nationellt (enligt domstolsbeslut). Alla delstater har dock någon typ av rättsligt erkännande av samkönade par, partnerskapslag eller sambolag. De flesta men inte alla delstater har en jämlik adoptionslag. New south wales har genomfört de flesta reformer, även surrogatmödraskap är tillåtet där. Men de kan inte på egen hand tillåta homoäktenskap, därav att det är ett viktigt tema i filmen.

Filmen fokuserar på fyra barn i 10-12-årsåldern och deras relationer till föräldrar i samkönade par, syskon och övriga omgivning. Gayby baby är inte främst "propaganda" för acceptans av samkönade familjer. Utan den visar egentligen bara att homofamiljer är ungefär som heterofamiljer. Det är kärlek, bråk, diskussioner om gränser och att ungarna ska lära sig sina läxor. Trots det har den alltså orsakat mycket kontroverser. Å andra sidan har delstaten Victoria beslutat att ge ekonomiskt stöd för att visa den i skolor.

Man kan givetvis invända att det främst handlar om "medel-klassfamiljer" med "ambitiösa" föräldrar som hjälper ungarna med sina läxor. Här finns inga föräldrar som tycker barnens läxor är för svåra för dem själva att hantera, ingen ensamstående förälder som ibland inte orkar, ingen med allvarliga sociala problem. Men filmen utger sig inte heller för att vara "representativ" i detalj, men sådär är det i just de fyra familjerna.

Sista minuterna av filmen blir "propaganda".

Intressantast är 11-årige Matt som bor ihop med ett lesbiskt par som är kristna. Han frågar dem varför de valt ett samfund som inte accepterar samkönade relationer (även om prästen i filmen förklarar att de är välkomna trots att de inte är "ense om en del"). Varför de inte valt ett homovänligt samfund. Just där blir filmen angelägen också för en del svenska kristna HBTQ-personer som stannar kvar i negativa samfund idag istället för att bli en del av Svenska kyrkan. Är det bäst att förändra inifrån eller lämna för något annat? Matt visar sig var synnerligen intelligent och jag skulle inte bli förvånad om han som vuxen engagerar sig i typ Amnesty. Han har en trotsig attityd som är härlig. "Varför diskuterar vi ens om samkönade par ska få gifta sig, det borde vara infört för många år sedan"

De sista minuterna av filmerna blir det verkligen "propaganda". När barnen är med i Prideparaden i Sydney. Men det är också den konstnärligt intressantaste delen. Det är en stark scen filmmässigt. Sällan har det tydliggjorts så väl varför Prideparader ännu är viktiga, inte minst för att erkänna barn till HBTQ-föräldrar, att de också finns. Paradoxalt nog kanske det var just de få minuterna som gjorde att skolmyndigheten i delstaten New south wales ängsligt beslutade att filmen är "för politisk" för att visas i undervisningen.

Trailer till filmen (Youtube).

tisdag 28 juni 2016

Regeringen bör lyssna på RFSL om våld i nära relationer.



För några veckor sedan besökte jag Feministisk festival i Malmö. Senaste åren har evenemanget hållits varje sommar i staden. Ungefär som Malmö pride fast utan parad och fokus på jämställdhet även om också HBTQ-perspektiv var inkluderat. Vid en jämställdhetsdebatt med kommunalpolitiker från olika partier kommenterade jag att debatten om bl.a. våld i nära relationer ofta är heteronormativ. Och om det finns några skyddade boenden för bögar som behöver det efter att ha blivit misshandlade av sin partner. Deltagarna i panelen verkade något skamsna och höll med mig principiellt. Den unga kvinnan från Liberalerna kommenterade att alternativet för en man i en homorelation förmodligen var att bli placerad på en kvinnojour i Lund. För en man i en heterorelation fanns inget alternativ.

Ingen könsneutral planering för skyddade boenden.

Min spontana reaktion var "men hur förlegat är inte det - en man ska bli placerad på en kvinnojour" bara för att det inte finns en könsneutral planering för folk som är drabbade av problemet. Det där gör ju bara att män drar sig ännu mer för att söka hjälp av det offentliga i en sådan situation.

Vill förtydliga att jag inte här riktar någon kritik emot kvinnojourer vars verksamhet är viktig. De bör givetvis acceptera även lesbiska kvinnor och trans-kvinnor men har ingen skyldighet vända sig till män. Det är istället kommuner som bör fixa att det vid sidan om kvinnojourerna finns "människojourer" (om man kallar det mansjourer blir det en del transpersoner som inte är inkluderade eftersom de varken definierar sig som man eller kvinna). Det kan handla om några lägenheter där några utsatta kan bo tillsammans akut. Och givetvis ansvarig personal inom kommunen för verksamheten. Svårare är det inte. Men det finns alltså inte i Malmö med ca 300 000 invånare. Och situationen är nog lika bedrövlig i övriga större svenska städer.

Regeringen "bereder" förslag om våld i nära relationer.

Tidigare borgerliga regeringen tillsatte utredningen Nationell strategi emot mäns våld emot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. (Redan namnet på utredningen är tydligt heteronormativt även om den borgerliga regeringen förklarade i direktivet att även HBTQ-personers situation borde vara med som en del) I höstas lämnade RFSL flera konstruktiva förslag i sitt remissvar men riktar också berättigad kritik.
.... Utredningen är en stor besvikelse för alla som värnar hbtq-personers rättigheter och RFSL anse r att den innebär ett missat tillfälle att göra verklig skillnad för våldsutsatta hbtq-personer om inte regeringen går vidare med ytterligare konkreta åtgärder....
S-mp-regeringen håller nu på att "bereda" utredningsförslaget och remissvaren för att förmodligen i höst eller nästa år lämna en proposition. Den bör lyssna på RFSL.

lördag 25 juni 2016

Brexit är en boost för HBTQ-fientliga nationalister i Europa.


Jag gissar att du som följer min blogg vet att 52 % i en folkomröstning i torsdags i Storbritannien  beslutade att landet ska lämna EU. En svensk partiledare lämnade följande kommentar.
.... Det här är den värsta krisen för EU någonsin....
Kommentaren är inte från Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson vars parti vill ha en liknande omröstning i Sverige. Trots att opinionsmätningar visar att stödet för att lämna EU är relativt svagt bland svenska folket. Utan från Liberalernas ordförande Jan Björklund, vars parti är EU-federalistiskt. Även jag är federalist men tycker att l ibland duckar för de problem som faktiskt finns med unionen inom vissa områden när partiet ska vara med i den offentliga debatten. Federalism handlar inte bara om att ge EU mer befogenheter för gränsöverskridande problem utan också att flytta tillbaka makt till de nationella parlamenten när det gäller sådant som varje land klarar lika bra eller bättre.

Men Björklund har rätt om den synnerligen allvarliga situation EU är i. Visst har migrationskrisen orsakat problem i unionen. Men trots bristande samordning av politiken för asylsökande-migranter är det inget hot emot EU i sig. Även om det försvagat legitimiteten en del för projektet. Euro-krisen med Grekland var då allvarligare, någon månad svajade det ordentligt där men Tyskland och Frankrike fixade till sist situationen. Men här handlar det om något annat. Här är det inte möjligt att ingå ekonomiska kompromisser. Bara ja eller nej.

3 av 4 tydligt HBTQ-vänliga grupper i EU-parlamentet har tillfälligt blivit "förlorare".

I EU-parlamentet är 3 av de partigrupper som driver HBTQ-rättigheter och situationen för andra minoriteter tydligast socialdemokrater, liberaler och gröna.  Det handlar om att vissa mänskliga rättigheter ska gälla alla i unionen. Individers rättigheter före länders. De tre partigrupperna har nu fått en "förlorar-stämpel". Det lär dröja månader, kanske mer än ett år innan de återhämtar sin roll i EU-politiken.

"Nationalisterna" och den EU-kritiska höger-gruppen ECR är negativa till EU-lagar om HBTQ-rättigehter. Nästan alla är intoleranta eller direkt HBTQ-fientliga. Och den minoritet inom ECR som är HBTQ-vänliga vill ändå att EU i princip inte ska "blanda sig i det där". De har fått en "boost" av resultatet. Som främlingsfientliga brittiska ukip:s ordförande Nigel Farage (bilden). Just ukip attackerade konservativas avgående statsminister David Cameron hårt när den dåvarande konservativ-liberala regeringen införde en könsneutral äktenskapslag för några år sedan. "Partnerskap räcker" var budskapet från ukip.

Eller andra konservativa, Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti, Front national i Frankrike, Putin i Ryssland etc. Den största gruppen i EU-parlamentet är höger-kristdemokratiska gruppen EPP som ibland gett stöd åt HBTQ-rättigheter, ibland inte. Även deras roll är nu försvagad gentemot mer EU- och HBTQ-negativa högergruppen ECR i debatten.

Om EU brakar ihop gynnas främst främlingsfientliga HBTQ-negativa partier.

Vänstersocialistiska EU-gruppen gue-ngl (som generellt också är HBTQ-vänliga) är kanske delvis nöjda med resultatet av den brittiska folkomröstningen. Där finns Vänsterpartiet. Men jag tror folk långt ut på vänsterkanten bör vara försiktiga med att önska att EU brakar ihop (vilket jag inte tror kommer hända men dock). För om unionen faller ihop så lär partier långt ut på vänsterkanten få 10-20 % vinst av det, främlingsfientliga nationalistiska partier övriga  80-90 % (den brittiska kampanjen hade en del främlingsfientliga inslag, inte från alla på "lämna"-sidan, men en del) Och de nazistiska partierna (som Jobbik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland) bidar sin tid, kaos är deras bäste vän.

Den som är HBTQ-vänlig och önskar EU ska falla ihop och det ska bli kaos i Europa bör vara försiktig. För önskningar kan inträffa. Och då kan grupper få makten som får Jimmie Åkesson att verka vara en queer-aktivist.


Uppdatering 1.

Ett litet svenskt högerparti har senaste dagarna totalvänt (utan årsmötesbeslut) om EU-politiken.

När det nu blåser "motvind" för EU är det givetvis en del populister som blåser omkull. Ett exempel är det nya lilla liberal-konservativa partiet Borgerlig framtid. Att partiet utmanar Alliansens etablerade partier är absolut inget fel. Det behövs nya initiativ till höger, vänster och mitten för att förnya politiken. Som liberal är jag för konkurrens även inom politiken. Men att vara en sådan vind-flöjel som bf visat sig senaste dagarna är är absurt. Från partiets program.
.... Borgerlig Framtid vill att Sverige ska ställa tydligare krav för att framför allt stärka den europeiska politiken avseende handel, säkerhetsfrågor, miljö och migration....
Det där gällde alltså fram tills i torsdags. Men från i fredags har partiets politik totalt bytts ut enligt partiets Facebook-ansvarige (förmodligen med godkännande av partiledaren) Med all säkerhet utan några beslut från partiets medlemmar, avdelningar, distrikt eller ens partistyrelse.
.... Ett nordiskt/nordeuropeiskt frihandelsområde i stil med EFTA - istället för den byråkratiserade kolossen EU - är en bättre väg framåt. Norden tillsammans med Storbritannien har mycket gemensamt och har därför de bästa förutsättningarna för ett lyckat samarbete. Det ska vi arbeta för....
Partiet är tydligen extremt toppstyrt.

Även om jag är EU-federalist är det givetvis helt legitimt för ett parti att byta politik från för till emot Sveriges medlemskap i unionen. Borgerlig framtid får givetvis avgöra sin politik självt. Men att en Facebook-ansvarig på egen hand efter en omröstning i ett annat land radikalt förklarar att partiet nu svängt från att varit för EU till att vara emot Sveriges medlemskap i unionen visar att Borgerlig framtid ännu bara är en vindflöjel utan någon intern demokratisk process. Inte ens det mest toppstyrda riksdagspartiet Sverigedemokraterna skulle betett sig så.

Det ironiska är att Borgerlig framtid startats delvis som en protest emot den tidigare Decemberöverenskommelsen. Att "eliten" inom Alliansen inte lyssnar på vanliga borgerliga sympatisörer. Och sedan beter sig ledningen inom bf sådär själva. Det riskerar bara att än mer öka politikerföraktet.

Partisekreteraren i bf är Ilan Sadé som är öppet homosexuell och tidigare varit politiker i Centerpartiet.




onsdag 22 juni 2016

Den kraftigt åtstramade flyktingpolitiken är nödvändig men inget att fira.


Riksdagen röstade tisdagen 21 juni med bred majoritet för att kraftigt strama åt flyktingpolitiken.

Jag ska redogöra för omröstningarna senare i den här bloggposten men först vill jag kommentera en politisk konflikt i en tidigare borgerlig regering i Tyskland. För just efter riksdagens omröstning får jag associationer till när borgerliga politiker i Berlin bråkade offentligt.  De tre borgerliga partierna i tyska regeringen hade i en ekonomisk kris bantat många offentliga program. Men det räckte inte, ekonomin bara försämrades. Kristdemokratiska CDU ville då höja skatten, nyliberala FDP var bestämt emot. Reaktionära kristdemokratiska CSU i Bayern fick en avgörande roll och gjorde att FDP gick ge sig. De stödde skattehöjningen trots att CSU traditionellt attackerat vänstern i Bayern för just det, att folk skulle få högre skatter. Kommentaren från CSU var ungefär följande.
.... Det är med sorg vi accepterat högre skatter, vi gör det inte för att vi vill det utan för att det är nödvändigt....
Inget att fira.

Jag har inte känt sorg efter riksdagens beslut om en kraftigt åtstramad flyktingpolitik. Men att regeringen fått igenom sitt förslag, hur nödvändigt det än är på kort sikt, är inget att fira. Det är väl bara möjligen på sd:s riksdagskansli som man känt genuin glädje när Sverige drastiskt förändrar sin migrationspolitik.

I den avgörande voteringen om s-mp-regeringens proposition i sin helhet röstade Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet ja medan Centerpartiet och Vänsterpartiet ville avslå förslaget. Liberalerna och Kristdemokraterna avstod i den omröstningen. Några avvek från partilinjen. Staffan Danielsson (c) avstod i omröstningen och f.d. EU-ministern Birgitta Ohlsson (l) röstade nej. Även fyra mp-ledamöter röstade nej, Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter.

Kritiken handlade främst om nya regler för familjeåterförening.

Den åtgärd i regeringens nya flyktingförslag som blev mest omdebatterad i riksdagsdebatten är att bara konventionsflyktingar ska kunna återförenas med sin eventuella familj. Det betyder att "alternativt skyddsbehövande" (de flesta från krigets Syrien tillhör den gruppen) drabbas av de nya reglerna. Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna yrkade på att den delen av förslaget skulle avslås. Vänsterpartiet var alltså emot propositionen i sin helhet och avstod i omröstningar om förslag från andra partier.  Samma resultat blev det när c, l och kd ville att riksdagen skulle besluta att behålla möjligheten för folk att få asyl (bl.a. HBTQ-asylsökande) därför att de tillhör "övriga skyddsbehövande". Även där avstod v med samma motivering. Övriga partier stödde regeringen i den delen.

För några månader sedan stödde jag m-förslaget om att nästan stänga gränserna. Det var i en extrem situation där min första reaktion var att pendeln måste snabbt gå åt andra hållet. Men dessbättre ger debatten också möjlighet att reflektera. När jag fått distans till den kaotiska situationen i slutet av förra året kan jag konstatera att jag inte stödjer m. Snarare bör det diskuteras om s-mp-regeringen kanske gått för långt i sina åtstramningar. I allt väsentligt stödjer jag dock regeringens förslag. Den nya politiken är närmaste åren bättre än den gamla. Trots en del brister.

S och mp borde kompromissat med l och kd.

Men jag beklagar att vi hamnat i den här situationen. För mig som liberal är fri invandring det långsiktiga målet. Riksdagens beslut går i motsatt riktning. Men ibland måste man ta ställning för tuffa beslut för att få ordning och reda. Det är just det som är att ta ansvar. Men jag vill betona att flera av de nya förslagen verkligen måste bli just tillfälliga. Att en del flyktingar inte ska få återförenas med sina familjer. Att "övriga skyddsbehövande" inte ska få asyl. Att vissa asylsökande bara får tillfälligt uppehållstillstånd 13 månader istället för 3 år som jag hävdar borde vara regeln. S-mp-regeringen förde sina förslag vidare i processen, medvetna om att de skulle få stöd från m och sd vilka skärpningar de än skulle föreslå. Bättre hade kanske varit om s och mp i socialförsäkringsutskottet  ingått en kompromiss med l och kd. Två partier som också ville skärpa lagarna men inte gå lika långt. Men nu är det som det är.

Och just där känner jag mig delvis som CSU-politikerna när de sa ja till skattehöjningar.

Det här inget jag gillar men det är nödvändigt.


Uppdatering 1.

HBTQ-asylsökandes situation.

I riksdagsdebatten i måndags var det en politiker som kommenterade HBTQ-asylsökande situation, Christina Höj Larsen (v).
.... Hela grunden för förslaget är att det ska komma färre asylsökande till Sverige.... Det ska rättfärdiga att hbtq-personer kommer att nekas skydd när skyddsgrunden övriga skyddsbehövande tas bort....


måndag 20 juni 2016

Bikt.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.  
För många år sedan var det en ideolog i katolska kyrkan som kommenterade ungefär följande (att det handlar om en katolsk manlig präst tas för givet här)
.... En präst ska vara ett lejon i predikstolen men ett får i biktstolen...
Och ska man förstå varför katolska kyrkan behållit sin dominans i södra Europa och Latinamerika (även om den vacklar något) trots att majoriteten av befolkningen där är hyfsat HBTQ-vänliga idag måste man relatera till det. För sekulära människor i Sverige idag kan liknelser med lejon och får vara främmande. Men historiskt i kristendomen har lejonet varit symbol för striden medan fåret varit det för anpassligheten. Eller dialogen för att använda ett modernt ord.

Katolska kyrkans budskap om homorelationer är ännu förfärligt.

Att katolska präster officiellt ännu framför HBTQ-fientliga åsikter är förfärligt. Det skadar människor hur "medgörliga" än samma präster ofta är i biktstolen. Där budskapet ibland är "enligt vår lära är homosexuella relationer en synd, men vi är alla syndare, det viktiga är att du håller det privat i hemmet och inte låtsas du är stolt över synden". Nuvarande katolske påven (bilden) framför ännu dess omänskliga värderingar även om han modifierat dem något. Det är hyckleri och dubbelmoral

Men själva attityden tycker jag är intressant. Vi i HBTQ-rörelsen tar varje dag fighten för våra rättigheter. Som "lejon". Det ska vi fortsatt göra. Men när vi möter individer som funderat på om de är HBTQ bör vi ha en ödmjukhet. När vi möter människor som är osäkra på sin sexuella läggning, könsidentitet eller prövar sig fram till om de är queer bör vi hellre vara ett "får" än ett "lejon". Därför att vi människor är så mångfacetterade. Vi har så många egenskaper. Varenda en av oss. Men vi bör välkomna den som vill vara en del av HBTQ-gruppen.

Men till sist måste varje människa välja själv. Oavsett om det handlar om att lämna en katolsk biktstol eller ett HBTQ-café i Sverige.


Uppdatering 1.

Dubbel-moral inom många muslimska och kristna samfund.


Katolska kyrkan är inte ensamma i att ha den där dubbel-moralen. Ibland blir debatten polariserad. Religiösa samfund är antingen homofientliga eller homovänliga. Men det finns också en gråskala där vissa kristna och muslimska samfund i Sverige idag accepterar HBTQ-personer som "syndare" och ger dem rådet att hålla det privat. Eftersom "vi alla är syndare". Hycklande och dubbelmoral givetvis. Men ändå något annorlunda än ett totalt fördömande.

Är Helds HBT-nyheter en islamofob och högerpopulistisk blogg?


Nu har jag inte blivit direkt anklagad för det så ofta. Däremot ibland indirekt. Men jag vill ändå reda ut mina värderingar. I synnerhet för att jag framåt planerar göra en del kontroversiella utspel när det gäller integration. För att ni som möjligen möter människor som hävdar "Bengt Held är högerpopulist" ska ha motargument. Här finns de.

1. För det första definierar jag mig inte som höger och har aldrig gjort. Det är lika främmande för mig som att definiera mig som vänster. Jag blev politiskt medveten i slutet av 1970-talet där vänstern handlade om klasskonflikter och högern om att betrakta samhället från välbeställdas sida. Inget av det kände jag mig igen i där jag bodde som ung i ett arbetarhem på Österlen i Skåne. Jag definierar mig som socialliberal i mitten när det gäller höger-vänster-skalan.

En betydande offentlig sektor är avgörande för kampen emot islamismen i Mellanöstrn.

2. Att det finns en betydande offentlig sektor (sedan kan vi debattera om den ska vara 35 % eller 50 % av BNI, men i många länder är nivån långt mindre än 35 %) är helt avgörande för ett jämställt samhälle. I länder med minimal offentlig sektor får familjen eller "klanen" en avgörande betydelse för social trygghet. Och i synnerhet där centralmakten i landet inte når till vissa regioner. En välfärdsstat motverkar problem med hedersrelaterad kultur. Arabländerna borde förutom att demokratiseras även höja skattenivån generellt. Att staten är ett alternativ gentemot familjers eller klaners försörjning ökar människors individuella självständighet. Vänstern gör ett viktigt arbete i Mellanöstern. Inte bara i Israel (hade jag varit i medborgare i det landet hade jag förmodligen röstat på ett vänsterparti som Israel-vän om det inte funnits något liberalt parti som tar kampen emot de konservativas oförsonliga hållning emot palestinier) utan även i arabländerna. Även om jag säkert verkligen inte håller med om allt i dess arbete eftersom jag som liberal är för marknadsekonomi. Nyliberalismen har inga lösningar för Mellanöstern, i synnerhet inte på kort sikt.

3. Jag är för att s-mp-regeringen avskaffat vårdnadsbidraget, för att s-mp-regeringen infört en tredje öronmärkt månad inom föräldraförsäkringen, för att skolor inte ska ha sina avslutningar i kyrkor (eller andra religiösa lokaler), för att avskaffa statsbidrag till religiösa samfund om de är bl.a. HBTQ-fientliga. I mitt samhälle får inte bara muslimska samfund utan även katolska kyrkan och många frikyrkosamfund avskaffade statsbidrag.

Högerpopulist? Tror inte det. ;-)




Riksdagen debatterar idag diskriminering, migration och jämställdhet.


Från 11.00 idag, 21 juni, förs debatter i riksdagen om tre rapporter med direkt eller indirekt HBTQ-koppling. Först om flyktingpolitiken, därefter om ändringar av diskrimineringslagen och sedan om jämställdhet. Riksdagen röstar om förslagen 22 juni.

Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen har lämnat ifrån sig betänkandet Ett övergripande ramverk för aktiva åtgärder i syfte att främja lika rättigheter och möjligheter m.m. Rapporten behandlar s-mp-regeringens proposition om skärpningar av lagen emot diskriminering. Bl.a. ska arbetsgivare och utbildningsansvariga bli skyldiga att förebygga diskriminering när det gäller samtliga sju grunderna i lagen. Mer information om lagförslaget och hur oppositionspartierna reagerat hittar du här och här.

Sd har rätt om att diskrimineringslagen inte ska skydda den som själv diskriminerar.

I reservation 3 reserverar sig Sverigedemokraterna till förmån för en motion från några sd-ledamöter om att diskriminering inte ska tolkas efter personers agerande, bara vilken person någon är.
.... I  ett antal uppmärksammade ärenden har personer fått ersättning för att de med hänvisning till sin religion vägrat att skaka hand med personer av motsatt kön. Gemensamt för ärendena är att den positiva rätten att agera i enlighet med sin religion har ställts högre än den negativa rättigheten att slippa utsättas för diskriminerande behandling till följd av könstillhörighet. Oavsett vilken diskrimineringsgrund som anges bör negativ rätt alltid gå före positiv. Den oinskränkta rätten att behandlas lika oavsett grupptillhörighet ska gälla. Däremot kan och bör människors agerande leda till reaktioner och att bemötande t påverkas. Att dagens diskrimineringslag tolkas på så sätt att personers agerande kan ursäktas med identifiering med en utsatt grupp är en allvarlig brist. Lagen kan och bör skydda rätten att vara den du är, men inte att agera utan konsekvenser. Än mer allvarligt blir det när agerandet i sig är diskriminerande. Vi anser, med anledning av vad vi här anfört, att regeringen bör ta initiativ för att i diskrimineringslagen förtydliga rätten att behandlas lika oavsett grupptillhörighet men inte oavsett agerande..
I princip håller jag med sd i den del som handlar om att agerande som i sig är diskriminerande inte ska ha skydd av lagen emot diskriminering. 

HBTQ-asylsökandes situation nästan helt frånvarande.

Betänkandet Tillfälliga begränsningar att få uppehållstillstånd i Sverige från socialförsäkringsutskottet behandlar s-mp-regeringens förslag om kraftigt åtstramad flyktingpolitik. HBTQ-asylsökandes situation är förutom att det redogörs för en motion från Liberalerna frånvarande i rapporten.
.... De nuvarande bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter är en viktig ventil för utsatta grupper som kvinnor, barn, äldre och hbtq-personer och kritik har även framförts av remissinstanser när det gäller tillämpningen av regeringens begränsning. Liberalerna ser i grunden inget behov av att ändra gällande regler avseende synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter....
Men när Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna i reservation 13 gemensamt ska lämna en motivation finns inte HBT-personer omnämnda, däremot övriga grupper från l-motionen.
.... Den nuvarande bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter är en viktig ventil för utsatta grupper som exempelvis kvinnor, barn och äldre. Vidare berörs....

Uppdatering 1.

Problematiskt att möjligheten tas bort att få asyl p.g.a. synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter.

Regeringens förslag om ny flyktingpolitik påverkar givetvis även HBTQ-asylsökande generellt. Om man ska avskaffa rätten för människor att få uppehållstillstånd p.g.a. synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter (en så kallad ventil för människor som inte kan få uppehållstillstånd av övriga regelverket) kan man givetvis diskutera. Själv accepterar jag (något motvilligt) det i nuvarande situation där det måste bli ordning och reda inom flyktingpolitiken för att värna de som främst behöver skydd. Men det försämrar situationen för bl.a. en del HBTQ-asylsökande. Och jag vill betona att just när det gäller den delen av regeringens förslag är det viktigt att lagen blir just tillfällig. Den bör upphävas senast 2019 (kanske tidigare eftersom det ska bli en utvärdering 2018). Det finns andra delar av regeringens lagförslag som bör bli permanenta, som att tillfälliga uppehållstillstånd bör blir regel, men att ta bort möjligheten att söka uppehållstillstånd  p.g.a  särskilt och ömmande omständigheter är problematiskt och bör betraktas just som en tillfällig åtgärd.


Uppdatering 2.

Reservationer från v och l om hedersrelaterat våld emot HBTQ-personer.

Arbetsmarknadsutskottet har lämnat ifrån sig betänkandet Jämställdhet. Två partier har lyft situationen för HBTQ-personer utsatta för hedersrelativt våld i reservationen i rapporten. Från reservation 12 av Vänsterpartiet.
.... Det våld som förekommer i samkönade parrelationer och i relationer där ena eller flera av parterna är hbtq-personer, är ofta osynligt och uppmärksammas inte i samma utsträckning som andra former av våld i nära relationer. Hbtq-personer söker inte heller hjälp i samma utsträckning som andra och har oftare svagare sociala nätverk. I direktivet till den nationella samordnaren mot våld i nära relationer betonas att hbtq-perspektivet ska beaktas. Dessutom har hbtq-personer lyfts fram som en särskilt sårbar grupp i de senaste årens satsningar mot våld i nära relationer, vilket även lyfts fram av utredningen. Dessvärre saknas ett genomgående hbtq-perspektiv och det överlämnas åt andra myndigheter att ”identifiera de ytterligare åtgärder som behövs för att förbättra situationen för hbtq- personer som utsätts för våld i nära relationer”. Det är bekymmersamt att hbtq-perspektivet inte tillräckligt beaktas och i vissa fall till och med saknas i de nationella strategier och handlingsplaner samt andra åtgärder för våld i nära relationer som tas fram. Mot bakgrund av detta anser jag att regeringen bör tillsätta en ny, kompletterande utredning, där samordnarens förslag bedöms och kompletteras utifrån ett hbtq-perspektiv. Regeringen bör också se till att hbt- perspektivet finns med och att hbtq-personers behov beaktas i framtagandet av nationella strategier, handlingsplaner och andra åtgärder som syftar till att motverka våld i nära relationer....
Från reservation 13 av Liberalerna.
.... Hedersrelaterat våld och förtryck hör till de områden där insatser behöver göras för att förbättra hbt-personers situation. Hbt-personers rättigheter är en central del i vår demokratiska värdegrund. Det hederstänkande som råder i vissa familjer drabbar också unga hbt-personer som kan utsättas för förtryck som kan bli direkt ödesdigert. Regeringen bör därför verka för att kommunerna har handlingsplaner mot hedersrelaterat våld och förtryck som också har ett hbt-perspektiv. Varje brottsoffer behöver ses som den individ hen är och bemötas utifrån sin egen situation. Därför bör regeringen se till att insatser för offer för hedersrelaterat våld och förtryck utformas så att inte vissa grupper står utan hjälp. Regeringen behöver i sitt arbete också beakta att vissa brottsoffer kan vara särskilt utsatta på grund av sin personliga situation . Det måste också vara regeringens uppgift att se till att frågor kring hbt-rättigheter ingår i den samhällsorientering som erbjuds alla nyanlända. Vidare när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är omfattningen av hedersförtrycket i Sverige och runt om i världen inte klarlagd....

fredag 17 juni 2016

Kd ska för första gången delta som parti i Prideparaden i Stockholm.


Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch Thor (bilden) planerar vara med vid Prideparaden i Stockholm senare i sommar. Från en artikel i Aftonbladet
.... KD-ledaren meddelade också att hon kommer att gå i sommarens Pridetåg, där rättigheterna för HBTQ-personer manifesteras. Det är första gången någonsin som en partiledare för KD väljer att delta. Frågan har diskuterats under flera år och är omstridd i partiet. Varken Göran Hägglund eller Alf Svensson har deltagit i Pridetåg. – Jag gör det för att stå upp för frihet, alla människors lika värde och för att alla ska kunna se att det finns en möjlighet att bygga ett gott liv här i vårt land. Har man någon gång suttit ned med en människa som berättat att man blivit utsatt för hån, trakasserier eller blivit förskjuten från sin familj, då vet man hur otroligt viktigt det här är....
Statsminister Stefan Löfven (s) som själv antytt att han ska gå med i paraden förklarar i artikeln att han välkomnar att även Busch Thor deltar. I en video-intervju hos kristet-konservativa tidningen Dagen får kd-ordföranden kritiska frågor om partiet nu inte blivit "som alla andra". Även reaktionära HBTQ-fientliga kristna tidningen Världen idag pressar henne.

Rätt eller fel?

Först kan vi konstatera att kd tydligt utvecklat sin HBT-politik senaste 10 åren. Jag talade vid Malmö pride förra året med en person i kd:s partistyrelse. Eftersom det var ett informellt samtal publicerar jag inte hens namn. Men hen (som själv varit pådrivande i sitt parti för HBT-rättigheter) kommenterade att Alf Svensson var reaktionär, Göran Hägglund konservativ när han blev vald till ordförande men delvis ändrade åsikter så småningom och att Ebba Busch Thor är HBT-vänlig. Hon har också fördelen av att inte vara belastad med att ha lett partiet när det röstat emot viktiga HBT-reformer i riksdagen. Om Svensson och Hägglund skulle delta i Prideparaden i Stockholm vore det konstigt, vem skulle vilja de var med där? Situationen är annorlunda för Busch Thor som tagit ställning för nuvarande lag om en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Och i höstas fick partiet med sig. Det är rätt "tajming" för kd att vara med i Prideparaden.

Kd:s HBT-politik ännu problematisk.

Men det betyder inte att kd blivit tydligt HBT-vänligt. Kd är ännu emot bl.a. en könsneutral föräldraskapspresumtion vid inseminationer. Partiet vill ännu inte ställa sig bakom den könsneutrala äktenskapslag som finns idag eftersom partiet inte tycker samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap utan att "begreppet äktenskap ska föras tillbaka till samfunden" vilket är absurt eftersom det är staten som avgör vilka som ska få ingå borgerliga äktenskap samt att många kristna samfund, däribland Svenska kyrkan, idag förrättar samkönade vigslar. Kd är ännu principiellt emot att lesbiska kvinnor ska få bli inseminerade vid kliniker även om de accepterat reformen och inte vill avskaffa den. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn.

Sd bör inte tillåtas delta i paraden men däremot bjudas in för en kritisk granskning av dess HBTQ-politik.

Men partiet har nått så långt i sin process att de bör välkomnas i paraden. Det har däremot inte Sverigedemokraterna. Men partiets ordförande Jimmie Åkesson försöker nu låtsas att han på allvar skulle vilja vara med i en Prideparad. Från en artikel i Aftonbladet.
.... Också Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson sade att SD kan överväga att gå i tåget. Han sade att SD hittills varit utestängda och heller inte velat delta på grund av det han kallar obscena inslag, nakenhet och allmän sexualisering. Det förtar det viktiga budskapet, menade han. – Kan man garantera att de obscena delarna försvinner, kan vi också överväga att delta i Pride....
SVT avslöjar att Christian Valtersson, ordförande i Stockholm pride, avvisar sd.
.... Christian Valtersson säger att det enbart är "aktörer som delar Stockholms Prides värdegrund" som kan delta. – Sverigedemokraterna delar inte vår värdegrund, säger han. Pridebasen tillägger att det ”vore ganska meningslöst” för ett parti att delta som ”kallat Stockholm Pride för ett vulgärjippo, perverst och ifrågasätter i synnerhet transpersoners rättigheter”...
Utspelet från Åkesson är inte seriöst. Hans syfte var säkert bara att få ledningen för Stockholm pride att verka "intoleranta" när de igen avvisar sd från evenemanget. Partiet bör inte tillåtas delta i paraden eller köpa tältplats som situationen är idag med sd:s HBTQ-negativa och främlingsfientliga politik. Däremot vidhåller jag som jag framfört tidigare att det är helt fel att inte bjuda in även sd till Pride-debatter om HBTQ-politiken. De är Sveriges tredje största parti och deras stöd är förmodligen detsamma bland HBTQ-personer som övriga befolkningen, ungefär 17-23 %. Men inför HBTQ-aktivister behöver de aldrig pressas med kritiska frågor. Istället får de "offer-koftan" om att de inte blev inbjudna till debatter och fick redogöra för sin HBTQ-politik.

Det enda "obscena" är att Åkesson försöker spela teater som HBTQ-engagerad.

Intressant är också att det inte ens är säkert om sd-representanter skulle vilja vara med i sådana debatter. Men så länge Pride-evenemang portar dem så kan de alltid skylla ifrån sig "vi blev inte  inbjudna". Sd ska inte vara med i Prideparaden i Stockholm (däremot får givetvis sd-sympatisörer delta som privatpersoner) men borde däremot bjudas in för att få kritiska frågor om sin HBTQ-politik.

Det enda "obscena" med Åkesson och Pride är att han fått för sig att han har någon som helst trovärdighet som HBTQ-engagerad.




tisdag 14 juni 2016

Lyssna på Obama om Orlando-terrorn - "We stand united".


Förord.

I söndags förmiddag noterade jag att Dagens nyheter berättade om ett attentat på en gay-klubb i Florida. Min första reaktion (förutom att givetvis betrakta det tragiska i det) var att göra en värdering av om det är något jag ska kommentera på min blogg. Vanligen fokuserar jag på HBTQ-politiken inrikes men gör undantag för exceptionella händelser utomlands. Var det här en sådan? Tydligen var 20-30 skadade men ingen rapporterades ha dödats. Min värdering var att bara för att det där händer i väst-landet USA måste jag inte publicera en bloggpost om det. Människor attackeras ofta i länder utanför väst för att de är HBTQ. Sedan gick jag ut på stan och lämnade internet.

På kvällen i söndags fick jag närmast en chock. Rapporter om ca 50 döda och lika många skadade. Det där var något extra. Jag startade en flik på min blogg om det för att publicera en ny bloggpost. Satt framför datorn. Men klarade inte av att skriva något. Min sorg fanns. Men orden blev för banala. Och främst visste jag inte vilken "ingång" jag skulle ha till artikeln. En del av er som följer min blogg är skribenter, politiker och journalister. Ni vet vad det handlar om. Men för er andra vill jag förklara att det handlar om att när man skriver en debattartikel, krönika, politisk bloggpost etc måste man bestämma sig för "ingången". Att sakligt berätta vad som hänt kan vem som helst göra. Men att tillföra ett "perspektiv", att beröra människor är svårare.  Den sorg jag känt senaste dagarna har först idag förvandlats till aktivism. Och det hoppas jag den även gjort för dig bloggbesökare.

Bloggpost.


Lyssna på Obama om Orlando-terrorn - "We stand united"


Den kanske mest fruktansvärda detaljen för räddningspersonalen var nog inte att se de blodiga döda kropparna på HBTQ-klubben Pulse i staden Orlando i delstaten Florida i USA. Det var visserligen illa nog. Även poliser och räddningspersonal som ofta är vana vid att hantera brottsoffer för våld blev chockade.

Men den kanske mest påfrestande händelsen för de som skulle identifiera de döda var förmodligen mobiltelefonerna.  Anhöriga och vänner till de som vistats på klubben ringde desperat till sina nära och kära. Det pep från mobilerna igen och igen. Det var en makaber scen. Många döda människor. Människor söker kontakt med andra för att veta att de är "safe". Det vardagliga möter det besinningslösa hatet.

Attacken emot Pulse är det värsta attentatet emot något HBTQ-evenamang. Någonsin. Och det visar också att hotet från den totalitära ideologin islamismen (politisk islam, att Koranen ska vara lagbok i ett samhälle) måste tas på allvar. Mellanösterns egen variant av fascism. Svenska imamer bör bli mer pressade än idag att faktiskt förklara om de är för HBTQ-rättigheter.

USA:s vapenlagar bör skärpas.

USA:s president Barack Obama är en president som gjort mer för HBTQ-rättigheter än samtliga presidenter i landet före honom. Vid en presskonferens (ca 40 minuter in videoklippet) kommenterade han dådet. Han kritiserade (indirekt) med rätta USA:s extremt lättillgängliga vapenlagar. Men den kanske viktigaste delen av talet är följande (min fria översättning)
.... Vi kommer inte att vara rädda för varandra och inte vända oss emot varandra. Vi står tillsammans som invånare i USA....
Den konservativa högern i USA har givetvis redan börjat håna Obama. Varför pekade han inte ut islamisterna? Det är givetvis en i sig befogad invändning. Islamismen är ett hot emot västliga friheter. Men den konservativa högern i USA skulle givetvis även kunnat kritisera Obama för följande. "Varför pekade han inte ut oss republikaner som i decennier drivit kampanjer emot nya HBTQ-reformer, ibland har vi varit hatiska, ibland inte, varför gjorde han inte det?"

Av den enkla orsaken att Obamas budskap var "We stand united". Det hade varit hur enkelt som helst för honom att ta billiga poänger emot HBTQ-fientliga  republikanerna. Men han avstod från det som den statsman han är (och som republikanske presidentkandidaten Donald Trump inte är). Och det är kanske där vi i Sverige också bör göra samma analys. Att bjuda in folk oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, religion etc att delta i ett arbeta för att stärka HBTQ-personers rättigheter. Men också ta fighten emot de som är emot våra rättigheter - oavsett om det är fascister, islamister eller andra.

Copycats är ett visst hot närmaste veckorna.

Bör HBTQ-personer vara oroliga inför Pride-firanden i sommar? Min bedömning är att hotbilden inte egentligen är förändrad. HBTQ-evenemang har alltid varit hatade av islamister (och andra högerextremister). Det är inget nytt. Dock bör det varnas för s.k. copy-cats. När förfärliga dåd genomförs kan det inspirera folk att begå samma typ av dåd. Sveriges vapenlagar är tack och lov en effektiv barriär. Men HBTQ-personer bör närmaste veckorna vara extra vaksamma om man känner "något inte stämmer".

Finns det emot förmodan någon "copy-cat" i Sverige är mitt tips att hen gör det närmaste veckorna av den enkla orsaken att sedan är det här "glömt". Men Stockholm Pride bör också ha extra vaksamhet. Därför att det är ett så centralt evenemang. Men mitt tips till er som vill festa på Pridefestivaler utanför Stockholm från juli och framåt är att göra det utan problem. Ingenting har förändrats. Och att ni har förtroende för att ansvariga vid Stockholm Pride gör rätt analyser.

HBTQ-rättigheter är mänskliga rättigheter.

För det sämsta vi HBTQ-personer kan göra att gå in i garderoben igen. Det är precis det våra fiender vill. Istället bör vi än tydligare markera vår närvaro i det offentliga rummet.

I en lokal i Florida pep mobilerna till blodiga kroppar. Det var förfärligt.

Det bästa vi kan göra för att hedra de döda är att än tydligare markera - i vår vardag och offentligt - att HBTQ-rättigheter är mänskliga rättigheter.

We stand united.




torsdag 9 juni 2016

Regeringen vill skärpa reglerna för statsbidrag till religiösa samfund.


S-mp-regeringen vill skärpa regelverket om statsbidrag till organisationer och religiösa samfund för att motverka hatretorik och extremism.  Det meddelade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i en debattartikel i Dagens nyheter 1 juni. Det handlar säkert främst om att motverka (smyg)- islamister eller sådant hat som f.d. vice ordföranden i Turkiska riksförbundet spred i ett tal i Stockholm emot armenier. Men här finns också en direkt koppling till HBTQ-personers situation. Bah Kuhnke är som bekant även HBTQ-ansvarige ministern i regeringen. Från debattartikeln.
.... Samtidigt inleds även ett arbete för att säkerställa att det sker en förstärkt och förtydligad kontroll av organisationers grundläggande värderingar för att skattepengar ska kunna betalas ut.... Under de senaste åren har vi sett ett flertal exempel på behovet av ett tydligt regelverk för de organisationer som väljer att vända sig till det offentliga för stöd. Ett antal organisationer och dess företrädare har med rätta kritiserats för att ha bidragit till ökade motsättningar, ibland med rent hatiska uttryck. Vi kan aldrig acceptera att medborgarnas skattepengar används till att organisera hatretorik och ökad polarisering....
Regeringen planerar bl.a. följande konkreta åtgärder.
.... Det ska enbart vara organisationer som i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering, som ska kunna få stöd.... Regeringen bereder nu ett uppdrag till utredningen med inriktningen att den ska föreslå att kraven på demokratiska värderingar bland samfunden skärps.... Regeringen är beredd att ge samtliga bidragsgivande myndigheter och organisationer i uppdrag att årligen rapportera hur de granskar demokratiska värderingar i de organisationer som får ta emot samhällets ekonomiska stöd....
Det är bra att s-mp-regeringen startar arbetet för att modernisera regelverken för statsbidragen. Tidigare regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, har ofta duckat för det. Ett nytt skärpt regelverk kan få som resultat att homofientliga samfund och organisationer, kristna, judiska, muslimska etc. riskerar förlora sina statsbidrag. I en debattartikel i Aftonbladet i början av 2016 argumenterade 16 politiker från sex riksdagspartier, (alla förutom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna) bl.a. f.d. talmannen i riksdagen Per Westerberg (m) och f.d. EU-ministern Birgitta Ohlsson (l) för kraftigt skärpta regler för statsbidrag.
.... Att förbjuda kvinnor att inneha religiösa ämbete, att förbjuda kärlek före äktenskap och förbjuda homosexuell kärlek överhuvudtaget med mera är lika med att bryta mot grundläggande demokratiska principer. Därför anser vi att de samfund, vilka på detta sätt bryter mot individens mänskliga rättigheter inte längre skall skattefinansieras. Detta behöver man inte ”utreda”, det behöver man istället åtgärda. Problemen kommer inte att försvinna i och med en sådan åtgärd, men den skulle innebära en klar markering och tydligt budskap: Den demokratiska värdegrunden prioriteras, därefter kommer kulturen och religionen....
Jag håller med de 16 politikerna om inriktningen. Regelverket bör tydligt skärpas. Men det kräver just att det utreds hur de nya formuleringarna ska vara och riktlinjer för hur det ska tillämpas.

Yttrande- och religionsfrihet handlar inte om någon automatisk rätt till skattepengar.


Liberala Expressen kritiserar på ledarplats Alice Bah Kuhnke för att hon själv haft ett betydande ansvar för utdelning av bidrag till extremistorganisationer.
.... Bidragsminister Alice Bah Kuhnke vill skärpa kraven för bidrag till organisationer och religiösa samfund. Bocken har plötsligt blivit trädgårdsmästare. Bah Kuhnke var - innan hon blev medlem i Miljöpartiet och kulturminister - generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, MUCF. Myndigheten är en stor bidragsutbetalare till alla möjliga - och omöjliga - organisationer.... Sanningen är ju att MUCF - i teorin - redan ställer hårda demokratikrav: Organisationen ska bedriva en verksamhet som "inte strider mot demokratins idéer" och vara "förenlig med principen om alla människors lika värde." När myndigheten i sin handläggning inte lever upp till reglerna vill Kuhnke skärpa dessa. Ja, men hur skötte hon då själv jobbet som generaldirektör....
Jag är närmast yttrandefundamentalist. Vill avskaffa förbudet i lagen om hets emot folkgrupp att "missakta" (detta vaga begrepp) människor p.g.a. sexuell läggning, etnicitet och religion. Däremot behålla förbudet att "hota" någon av grupperna.

I ett fritt samhälle är det tillåtet för extremt patriarkala organisationer och samfund att sprida reaktionära unkna värderingar. Men svenska skattebetalare ska inte sponsra det. 

onsdag 1 juni 2016

Ingen remissinstans är emot att transpersoner ska inkluderas i hetslagen.


Sverigedemokraterna tog i våras som ensamt riksdagsparti ställning emot att transpersoner ska få bättre skydd emot hets, hatbrott och diskriminering. Men när jag nu granskat samtliga officiella remissvar (sista dag att lämna kommentarer var 21 april) till utredningsförslaget Utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner m.m. (lämnades december 2015) konstaterar jag att sd inte hämtar något stöd från dem. Ingen remissinstans är emot att transpersoner ska få skydd av hetslagen.

Utredningen föreslår att de flesta lagförändringar bör införas 1 juli 2017 och att bara de delar som handlar om grundlagsförändringar ska vänta till 1 januari 2019. I riksdagen finns det ett tydligt stöd för bland 7 av 8 riksdagspartier om att stärka det rättsliga skyddet för transpersoner. S-mp-regeringen har alltså ett ansvar att senast i början av 2017 lämna en proposition om de flesta förslag från utredningen ska kunna genomföras enligt dess plan.

Regering och riksdag måste göra en helhetsbedömning.

Tidningsutgivarna och Journalistförbundet (och delvis även Justitieombudsmannen) vissa invändningar när det gäller detaljer i utredningsförslaget. Det är ingen slump att det är just främst de två remissinstanserna som är försiktigt negativa. Precis som RFSL är en intresseorganisation för HBTQ-personer har de två organisationerna en roll att värna medias frihet att publicera även kontroversiellt material. Politiker bör dock göra helhetsbedömningar där olika intressen vägs emot varann. Från Tidningsutgivarnas remissvar.
.... Utredningen föreslår därför att termen ersätts med termen ”könsidentitet eller könsuttryck”.TU tillstyrker förslaget, men har synpunkter på den definition av termen som ges. Utredningen föreslår att termen ”könsidentitet eller könsuttryck” ska definieras som ”en persons identitet eller uttryck i form av kläder, beteende eller annat liknande förhållande med avseende på kön”. Liknande definitioner har föreslagits i tidigare utredningssammanhang och då kritiserats för getts en alltför vid innebörd och kunna ge upphov till gränsdragnings - och tillämpningssvårigheter. Enligt TU:s mening gäller detta även den nu föreslagna definitionen. Den föreslagna definitionen är tänkt att införas i den s k brottskatalogens bestämmelse om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen. Med tanke på den begränsning av yttrandefriheten detta innebär är det av förutsebarhetsskäl mycket angeläget att det är tydligt vilka typer av yttranden som ska omfattas av bestämmelsen. Det gäller dessutom som bestämmelsen om hets mot folkgrupp också finns upptagen i lagen om elektroniska anslagstavlor, enligt vilken den som tillhandahåller elektroniska tjänster som inte omfattas av grundlagsregleringen – t ex kommentarsfält som inte förhandsmodereras – är skyldig att ta bort meddelanden som uppenbart har ett sådant innehåll som avses i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. TU kan därför inte tillstyrka den föreslagna definitionen och förordar att den preciseras ytterligare....
Debatt i repris.

För det första kan vi konstatera att även nuvarande kriterier i lagen om hets emot folkgrupp, etnicitet, religion och sexuell läggning riskerar leda till gränsdragningsproblem och att det inte finns något facit i lagen hur det exakt ska tillämpas. När sexuell läggning 1 januari 2003 blev inkluderat i lagen om hets emot folkgrupp var det exakt samma debatt. Skulle fängelserna fyllas av pastorer som i en predikan kommenterade att homorelationer är syndiga? Så blev det som bekant inte. Och  remissinstanser som Tidningsutgivarna och Journalistförbundet var negativa till den förändringen. Något de förhoppningsvis har ångrat senare (hade de argumenterat för att avskaffa lagen om hets emot folkgrupp hade de i alla fall varit konsekventa). Deras trovärdighet reducerades betydligt där. Det betyder inte att regeringen bör avfärda deras invändningar helt. Det är möjligt att det behövs preciseringar i en kommande proposition om vad syftet är med att transpersoner ska få skydd av lagen om hets emot folkgrupp. Men utredningsförslaget är generellt bra.

Intersexuellas situation i övrigt får avgöras i senare utredningar.

Polismyndigheten kommenterar i sitt yttrande att sedan 2014 har åklagare redan möjlighet att starta åtal när det gäller ärekränkningsbrott emot transpersoner. RFSL Ungdom är generellt tydligt positiva även om de framför följande.
..... Intersexuella räknas nu som transpersoner enligt utredaren, även om många intersexuella inte vill räknas in bland gruppen transpersoner. Samtidigt som RFSL Ungdom kan tycka att det är negativt anser vi att det viktigaste är att även intersexuella personer får stärkt straffrättsligt skydd. Därför tillstyrker vi utredarens förslag, och anser att förarbetet är väl genomtänkt....
RFSL Ungdom resonerar klokt, det är svårt att hitta en lagtekniskt perfekt lösning ibland. Att intersexuella om några år får stärkt skydd med det här lagförslaget är något positivt i sig. Hur gruppens situation i övrigt ska hanteras får avgöras i senare utredningar. Uppsala universitet lämnar en del intressanta problematiseringar om kön, vad är som är "folkgrupp" etc. Men som det konstateras handlar det inte om argument emot utredningsförslagen i sig utan en principiell debatt på lång sikt.