torsdag 31 maj 2018

Sossarnas gruppledare har mailat mig.


Gruppledaren i riksdagen för Socialdemokraterna, Anders Ygeman (bilden), har via sin politiska sekreterare Malin Holmberg sänt mig följande mail om min bloggpost om att f.d. statsministern Ola Ullsten avlidit.
.... Fint inlägg. Tack för att vi fick ta del av det....
Jag framför det här eftersom riksdagsvalet 2018 förmodligen är det första som främst avgörs via social media.  Planerar inte rösta på s i höst. Men de tog sig besväret att tacka för mitt mail. Det har faktiskt betydelse. Det förstärker förtroendet för ett parti.

Blockpolitiken är ibland föråldrad.

Det är ofattbart att en del partiengagerade ännu tror att torgmöten är viktigare för att få ut ett partis budskap än kommunikation i social media. Jag har borgerliga socialliberala värderingar men skulle utan problem vilja ha Ygeman som minister i en regering om jag vore statsminister.

Blockpolitiken har förvisso en del positiva delar (tydligheten) men är egentligen föråldrad. Partierna måste förhålla sig till det.


Uppdatering 1.

S har en hemläxa att göra.

När Alliansen styrde 2006-2014 tillämpade Moderaterna "Bamse-principen". Att den som är starkast också måste vara snällast. Socialdemokraterna har ofta ännu svårt att förstå hur viktigt det är. Inget borgerligt parti kommer vara intresserade av organiserad samverkan om inte s visar ödmjukhet.


onsdag 30 maj 2018

HBTQ-kultur. Homonationalism - Anna-Maria Sörberg.


Från en presentation av Homonationalism (2017) av Anna-Maria Sörberg.
....Idag görs bögar och lesbiska allt oftare till representanter för en urban, modern och progressiv strömning i samhället. Berättelsen om den framgångsrika HBT-rörelsen, som bryter ny mark och skapar nya lagar, är en viktig byggsten i flera västerländska nationers självbild.Samtidigt växer ett nytt fenomen fram. Allt fler högerpopulistiska partier i Europa framhåller queerrättigheter för att positionera sig gentemot ”de andra” – migranter, flyktingar och muslimska grupper. En taktik som också används av politiker i Israel, i deras fall för att visa hur de särskiljer sig från sina grannländer genom en progressiv inställning gentemot homosexuella. I Homonationalism reser journalisten och författaren Anna-Maria Sörberg runt i Holland, Ryssland, Israel och Frankrike för att intervjua queeraktivister, nationalistiska bögar och forskare inom det akademiska fältet Homonationalism. Hon visar effektivt hur gayfrågan  hamnat i centrum för ett geopolitiskt spel och att sexualitet har blivit ett vapen att räkna med. Homonationalism är ett avslöjande reportage och ett rannsakande av inbillade motsättningar och oheliga allianser....
Vänsterpamflett.

Jag har tidigare haft konflikter med Tor Billgren. Men jag håller med honom i hans kritiska recension i Sydsvenska dagbladet av den här boken.

Här finns förvisso viktiga debatter. Högerpopulister som bara är intresserade av HBTQ-rättigheter när det kan användas emot invandrare. Att vissa stadsdelar i både USA och Västeuropa blivit "medelklassiga". Men som Billgren kommenterar är det här en vänsterpamflett.

PVV enda HBTQ-vänliga högerpopulistiska partiet.

För övrigt är det ännu bara ett högerpopulistiskt parti som är tydligt för att samkönade och olikkönade par ska ha samma rättigheter när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer. PVV i Nederländerna som har Geert Wilders som ordförande. Och så har det varit sedan partiet bildades 2006. Att hävda att han vänder sig till HBTQ-personer av bara taktiska orsaker är nonsens. Sedan må han vara intolerant ibland i övrigt.

Jag ogillar USA:s Donald Trump varje dag i veckan men invänder emot att han enligt Sörberg infört en "skräckregim". Skräckregimerna hittar du sällan i väst, däremot i länder som Iran och Saudiarabien.

tisdag 29 maj 2018

Ola Ullsten fick mig att bli politiskt intresserad


Jag minns ännu situationen. Jag var 12 år. Det var 1978. Radion var svart. P3 nyheterna hade en nyhet om att Ola Ullsten (bilden) blivit Sveriges statsminister.  Ullstens röst hördes.
.... Folkpartiet är Sveriges liberala parti....
Dittills hade jag varit helt ointresserad av politik som de flesta barn är. Jag visste inte vad liberal var. Men efter att kollat efter handlade det tydligen om att människor ska få vara fria. Det lät bra. Jag började följa politikens debatter. Det kan tyckas besynnerligt att någon blir politiskt medveten redan som 12-åring men vad jag vet är det inte ovanligt. Sedan många år är jag inte medlem i något parti. Men liberal är jag ännu.

Ullsten var vänsterliberal.

Ola Ullsten har avlidit, 86 år. Det raljerades ofta om honom. Orsaken var att han saknade karisma. Så var det. Men enligt många politiker hade han en lättsam sida privat. Ullsten är den svenske borgerlige partiordförande som varit längst till vänster vid sidan om Olof Johansson (c). Det där är intressant när det nu diskuteras om blocköverskridande samarbeten efter valet i höst.

Precis som för Olof Palme (s) var det utrikespolitiken som främst intresserade honom. Han var engagerad för att bekämpa svält och fattigdom internationellt. Men Ola Ullsten var också pådrivande när det gäller jämställdhet och fick igenom en lag emot könsdiskriminering 1980 trots betydande motstånd från både höger och vänster.  Tyvärr var han inte tydligt engagerad för det vi idag kallar HBTQ-rättigheter men det var inga ledande svenska politiker då.

Men utan Ullstens personliga engagemang hade den där jämställdhetslagen förmodligen genomförts flera år senare.

måndag 28 maj 2018

HBTQ-kultur. Välkomna varandra - Bejakande perspektiv på homosexualitet i frikyrkan.


Från en presentation av Välkomna varann - Bejakande perspektiv på homosexualitet i frikyrkan (2017).
...... Samkönade relationer är en av frikyrkans mest stigmatiserade frågeställningar. I dag tvingas frikyrkliga personer som vill uttrycka samkönad kärlek ofta till församlingsexil och ensamhet. Samtidigt är många frikyrkoförsamlingar splittrade i både synsätt och praktik. Vad säger egentligen Bibeln om samkönade relationer och hur ska vi göra för att på allvar kunna välkomna varandra till kristen gemenskap? Välkomna varandra! innehåller fjorton texter som presenterar öppenhet för samkönade relationer i frikyrkliga församlingar. I enlighet med frikyrklig tradition tar texterna Bibeln på stort allvar, och visar hur dess budskap och berättelser pekar på en väg bort från förakt, utanförskap och kristen hemlöshet - mot ett tydligt ja till samkönade relationer. Texterna är skrivna av pastorer, teologer och sakkunniga. Flera är också författade av personer med egen erfarenhet av att vara homosexuell i frikyrkan. Välkomna varandra! fungerar både för personlig teologisk fördjupning och som underlag för samtal i församlingar. Boken innehåller också samtalsfrågor och fördjupningstips.....
"Tystnadskulturen" är ofta negativ.

Först vill jag förtydliga att det här är en viktig bok. Att den orsakat en del negativa kommentarer i frikyrkorörelsen närmast bekräftar det. En del av författarna kritiserar "tystnads-kulturen" om samkönade relationer i de flesta frikyrkliga församlingar idag. Jag håller med. Frånvaron av sakligt resonemang konserverar fördomar. Människor har farit illa i frikyrkorörelsen för att de inte följt heteronormen.

Många av författarna hanterar retoriken lysande. Det här är dock inte en bok som vänder sig främst till allmänheten utan till folk som är intresserade av kristen teologi. Inget fel i det. Den främsta bristen är att det blir många upprepningar när folk i kapitel efter kapitel ska förklara (ofta med samma argument) varför de är HBTQ-vänliga. Redaktören Tomas Poletti Lundström borde insett det problemet.

Kritik emot frikyrkliga samfunds biståndsverksamhet.

Niclas Öjebrandt är bäst när det gäller att göra teologiska intellektuella analyser i sina två kapitel. På andra kanten finns Lena Frisell som utifrån sina egna problem med att komma ut kritiserar heteronormen. Båda två har talang även om de är helt olika i sin stil. Lisa Arlbrandt riktar kritik emot hur frikyrkliga samfunds biståndsverksamhet har brister när det gäller att ta ställning för HBTQ-personers rättigheter i andra länder. Det är extra angeläget när många stater (i ungefär hälften av dem är kristendomen vanligaste religionen) ännu har förbud emot samkönade relationer även i privata hem.

Att tiga inför det borde vara skamligt även för den som inte vill vara med i en Prideparad.

söndag 27 maj 2018

HBTQ-kultur. Kärlekens tunga - Anna Åhlund.



Från en presentation av Kärlekens tunga (2018) av Anna Åhlund.
.... En seriesamling om hur det är att leva både innanför och utanför normen, att stå upp för sig själv i såväl intima relationer som mot omvärldens fördomar. I bokens titelserie skildras kärleksrelationen mellan två kvinnor och hur den sakta men säkert går mot sitt svekfulla slut. Varför försöker vi förändra den vi säger oss älska och hur långt är vi villiga att gå för att få kärlek? Vi får också möta Rövhatten som tror att han är alla kvinnors räddare med kommentarer som ”Det ska vara lite och ta i. Mjuka kvinnliga former. Så jag fattar inte varför ni måste hålla på och banta hela tiden!”. Lyckligtvis får han alltid igen. Lite svårare är det kanske att värja sig mot fördomsfulla tjejen, hon älskar nämligen lesbianer! Även om hon tycker det är konstigt att så många ser så manliga ut, om man gillar tjejer vill man väl ha någon som ser ut som en tjej? Eller?....
När jag förklarar att teckningarna är fula är det förmodligen första gången det betraktas som en komplimang från mig av en författare. För det här handlar om mörk satir.

Feministisk satir.

Det raljeras om hetero-machomän som vill "omvända" lesbiska kvinnor. Men även om "toleranta" hetero-kvinnor. Och om lesbiska kvinnor som är destruktiva i en relation. Det är just den kombinationen som gör boken bra. Att det även finns självironi.

Det är nog många HBTQ-personer, inte bara kvinnor, som känner igen sig i en del situationer. En del tycker nog det blir för mörkt. Teckningarna är fula. Men det här är bra feministisk satir.

HBTQ-kultur. Janna - ett liv i två världar - Eva Lie.

Från presentationen av Janna - ett liv i två världar (2017) av Eva Lie.
.... I starka bilder skildrar fotograf Eva Lie sin väns mödosamma väg från att vara Jan till att bli Janna. Identitet, kampen att få vara sig själv och längtan efter kärlek är ämnen som belyses i boken. De första bilderna i boken är tagna i mitten på 1990-talet då Eva och Jan bodde grannar i Stockholm. En stark vänskap växte farm som gjorde det möjligt för Eva Lie att flera år senare följa sin vän i den långa och komplicerade processen som det innebär att korrigera sitt kön. Ocensurerat och naket får vi ta del av en historia som ytterst handlar om kampen att få vara sig själv. Bilderna i boken är tagna mellan 1998 och 2017. Boken innehåller även texter av Eva Lie som till största delen bygger på samtal med Janna och egna dagboksanteckningar....
Det är med viss tveksamhet jag gör den här recensionen. 2004 hölls det folkomröstningar i främst sydstaterna och mellanvästern i USA om det skulle vara med i delstatskonstitutionen att äktenskapet ska vara reserverat för en man och en kvinna. I alla förutom en röstade en majoritet för det. Många som var gay kände att omröstningen handlade om dem som människor (även om många konservativa säkert inte haft det syftet) och den psykiska ohälsan ökade i gruppen.

Mod från Janna.

Och när Janna får berätta om sin process från man till kvinna finns det också en risk att min recension kan tolkas som en bedömning av en människa. Men så är det givetvis inte. Det jag recenserar är Eva Lies bok.

Den här boken är medelmåttig. Bokens omslag är dåligt (det finns många bättre foton i den). Bildernas kvalité är i övrigt varierande men sällan ointressanta. Det är berättelsen som är fascinerande. Det tydliggörs vilket mod Janna har.

HBTQ-kultur. Barnböcker del 2.



Från en presentation av Askungen (2018) av Alexander Jansson och Sofia Jensfelt.
.... Askungen drömmer om äventyr och glädje. Bort från sin faster och sina kusiner som är hemska att bo med. En dag bjuder Prinsessan in hela riket till bal, men Askungen måste stanna hemma och göra sina sysslor. Dagen efter undrar alla vem den dansande främlingen var. Prinsessan är så nyfiken att hon skickar ut sin specialstyrka för att leta. Känslor, skratt och eftertanke allt ryms i klassiska sagor! Nu tar sagoskatten klivet in i samtiden. Moderna sagor, helt enkelt....
Det här är en av de bästa HBTQ-relaterade barnböcker jag recenserat. Det är inte lätt att göra om en klassisk saga, det riskerar att bli en PK-ängslig variant, men Janson och Jensfelt lyckas med det. Realism kombineras med fantasi. Bäst är dock Silvy Strands illustrationer. Teckningarna är i romantisk stil och vackra. Även om det handlar om ett lesbiskt par är det kulturellt så bögigt och kitchigt att Mark Levengood verkar vara hetero i jämförelse.

Hästen och Husse (2017).

Boken från Susanne Pelger är udda och kort men inte ointressant. Hussen klär sig ibland som kvinna och hästen beter sig som en hund. Anna Södergård har gjort illustrationerna som är färgstarka och moderna. Något bättre än medel.

Edwin och klänningen (2018).

Illustrationerna av David Hensan är besynnerliga men det finns ett driv i berättelsen från Susanna Vidlund. Medioker.

Julia finns inte (2017).

Eva Salqvist har gjort en bra bok om Julia som successivt blir Julian, Visst blir det stereotypt ibland men oftast trovärdigt. Man vill veta hur det ska sluta.

De tre första böckerna vänder sig främst till 3-7-åringar. Den fjärde till 8-12-åringar.

lördag 26 maj 2018

Hemliga samtal i RFSL:s ledning har läckt ut via en inspelning.


En person som vill vara anonym har sänt mig en ljudfil från RFSL:s senaste möte i förbundsstyrelsen. Det här är sensationella avslöjanden.

Sandra Ehne, ny ordförande.

"Det finns en tradition här att vi ska peppa varann genom att en gång i månaden värna mångfald".

Andreas Salekog.

"Intersektionalitet. Vithetsnorm. Heteronorm. Rasifiering. Nykolonialism." (kollar runt i rummet för att få beröm)

Sandra Ehne.

"Bra Andreas."

Deidre Palacios.

"Alltså Magnus Kolsjö har meddelat i en debattartikel hos SVT nyheter att han lämnat RFSL. Och han var tillförordnande ordförande. Vilket svek. När jag samtalade med honom en gång kommenterade han att han försvarar vinster i välfärden. Tror aldrig jag blivit så kränkt. Giriga kapitalister ska tjäna pengar på folks behov av välfärd. Han förklarade att han ska rösta på Alliansen i höst. Var tvungen att sjukskriva mig efter den kränkningen."

Sandra Ehne.

"Det positiva med hans avhopp är att vi nu får en helt igenom progressiv förbundsstyrelse"

Cihan Arikan.

"Men Kolsjö anklagar också delar av vår förbundsstyrelse för att gilla våldsbejakande vänsterorganisationer. Det här är inte bra för vår PR"

Sandra Ehne.

"Men alltså vem tror på någon kristdemokrat?"

Emelie Mire Åsell. 

"Tror ni glömt en del här. Maktstrukturer. Magnus är förvisso inte hetero men vit man."

Preethi Huczkowski.

"Alltså sossarna har blivit rasister, det kan vi vara ense om.  Men om det blir maktskifte riskerar fascistiska sd få makt. Men Magnus ville tvunget kritisera röd-gröna regeringen igen och igen."

Sandra Ehne

"Jag håller med, det var ett problem. Man ska vara vänlig emot makthavarna om alternativet är än värre. Men nu har vi fått vår rapport om att det råder "en destruktiv samarbetskultur" på RFSL:s centrala kansli. Det bör vi åtgärda"

Alexander Clemensson

"Alltså som verksamhetschef vill jag hävda det ska kallas mobbing".

Sandra Ehne

"Har du också blivit högervriden? Dina fula glasögon var ute redan för 20 år sedan. Och kolla din frisyr, och du ska kalla dig bög"

Alexander Clemensson. "Din frisyr blev omodern redan för 35 år sedan. Och ful är du också"

Sandra Ehne "Nu avbryter vi mötet".

Obs. Detta är satir.


Uppdatering 1.

Det här är inte satir.

RFSL:s nya förbundsordförande Sandra Ehne har i ett pressmeddelande kommenterat kritiken från Magnus Kolsjö.

1. RFSL är en effektiv lobbyorganisation och har varit det i decennier. HBTQ-reformer hade genomförts även utan RFSL men långsammare.

2. RFSL:s förbundsstyrelse har alltid varit något vänstervriden generellt även om det funnits en del liberaler i den. Tidigare s-regeringar fick ofta skarp kritik från styrelseledamöter som var till vänster. Men senaste åren har föreningen blivit tystare i sin kritik emot regeringen. Det kan ha olika orsaker. En snäll tolkning är att förbundsstyrelsen har så nära kontakt med HBTQ-ansvariga ministern Alice Bah Kunkhe (mp) att de inte vill riskera relationen genom offentlig kritik. Men det är också just det som blivit ett problem för RFSL. Politiska konflikter (som tydligen ibland blir personliga) avgörs i sammanträdesrum som vanliga medlemmar inte har tillgång till.  Debatter förs internt på kongresser men i princip aldrig utåt.

Nuvarande s-mp-regeringen har allvarligt svikit flera löften som båda partierna lämnade i valrörelsen 2014.

Att tillsätta utredningar om införande av ett tredje juridiskt kön, om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva och om att låta barn för möjlighet till fler än två vårdnadshavare. Alliansen hade aldrig tillsatt utredningar om det om de varit kvar som regeringspartier efter 2014. Men det är inte det som är poängen. Utan att löften ska hållas. Någon könsneutral föräldraskapspresumtion blev det för övrigt inte heller, utan det skulle utredas igen. När en utredning föreslog att religiösa samfund även framåt ska få statsbidrag även om de inte accepterar folk i samkönade relationer som medlemmar höll RFSL tyst. En HBTQ-rörelse som anpassat sig diplomatiskt inför en regering sviker sitt främsta uppdrag, att värna gruppens rättigheter.

Hyckleriet från kulturvänstern är totalt.



Tydligen har mp för första gången hotat att lämna regeringen. Det om de inte skulle få igenom gymnasieamnestin. Ironiskt nog behöver ensamkommande vuxna män inte ens gå på gymnasium, det räcker de förklarar de planerar att göra det. Krisen i regeringskansliet var värre än den om brunkolet. Bildligt talat hade mp-ministrarna packat sina väskor. 

Den typen av hot brukar inte framföras explicit. Mitt tips är att Gustav Fridolin till Stefan Löfven kommenterat "jag och Isabella tycker vårt samarbete generellt fungerar bra men får vi inte igenom den här lagen finns det risk vi inte får stöd av majoriteten i vår riksdagsgrupp". Löfven har fattat vinken.

Amnestin är fel.

Gymnasieamnestin är en olycka. Vuxna män som saknar asylskäl och oftast ljugit om sin ålder ska avvisas om de inte gör ett "spårbyte" och får jobb till kollektivavtalsenlig lön. Ungefär hälften av dem har inte ens varit i Afghanistan senaste åren utan i något grannland, Iran eller Pakistan. De har inte flytt från något krig utan från ett grannland där förvisso förhållandena är besvärliga. Att ha bra betyg i någon utbildning är faktiskt inte någon orsak att bevilja asyl. Det bara lockar fler att via människosmugglare söka sig hit.

Låt oss vara ärliga. Det här handlar om att någon som kallar sig minderårig men sällan är det ska få del av svenska välfärdsförmåner. 0 % (sic!) har identitetshandlingar. Förklaringen att de inte klarat att få en sådan handling är patetisk, det kan ofta fixas. Det handlar om att människosmugglare förklarar för dem att slänga sina id-handlingar, att det ökar chansen att få asyl.

De fattigaste har inte råd betala människosmugglare.

Sedan sänder de en betydande del av sina bidrag till släktingarna hemma. Det handlar inte om att de flesta arbetsföra inte vill jobba som vissa rasister hävdar. Vulgärpropagandan från högerpopulister är ibland obehaglig. Det handlar om desperation att få det ekonomiskt bättre. Vi ska inte klandra dem, många av oss hade förmodligen gjort samma sak i deras situation. Det som är hyckleri är att de ska få asyl. Och det handlar inte om de fattigaste, de skulle aldrig ha råd att betala människosmugglare.

Hyckleriet från c, mp, v, fi och kulturvänstern är totalt.

fredag 25 maj 2018

Utan förstärkt rättsväsende får samtyckeslagen marginell effekt.


Det är nästan rörande vilken tilltro vissa har till den nya samtyckeslagen som riksdagen röstat för (§ 5 från riksdagens protokoll 22 maj). Samtliga riksdagspartier är för den.

Så här är det. Att andelen polisanmälda som sedan blir fällda för våldtäkt är mycket låg handlar främst om beviskraven. Det är åklagaren som ska visa att den åtalade "bortom rimligt tvivel" är skyldig till brottet. Och våldtäkter handlar ofta om "ord emot ord" om något som vanligen är frivilligt. Det är inte den som är åtalad som ska bevisa sig vara oskyldig. Det är en central västerländsk rättsprincip. Och den blir kvar - även med samtyckeslagen. 

Många lär bli besvikna när andelen fällande domar om några år förmodligen är kvar på nuvarande nivå eller ökat marginellt. Tolka mig rätt. Jag är för samtyckeslagen. Den får förmodligen så småningom en viss normerande effekt. Den är ett nytt verktyg för åklagarna.

Bevisprövning central i en rättegång.

Men nu krävs det att hela rättsväsendet får ökade resurser för att behandla sexualbrott. Väntetiden för DNA-analyser (av sperma och annat) är idag i medel närmare två månader trots att själva analysen bara tar några timmar. Det är galet. Det handlar också om att polisen snabbt måste säkra eventuella bevis (det som i rättsväsendet kallas stödbevisning) och hålla förhör med inblandade. Tyvärr fungerar det ofta inte så idag. Det handlar om att reglerna för utvisning för utländska medborgare bör skärpas.

En del partier hävdar att genuskunskap ska vara en del av utbildningen för folk i rättsväsendet. Jag håller med. Men låt oss vara ärliga. I en rättegång är det bevisprövningen som är central. Inte teorier om patriarkala strukturer. Utan ett förstärkt rättsväsende när det gäller sexualbrott gör samtyckeslagen bara marginell nytta.

måndag 21 maj 2018

HBTQ-kultur. I slutet av regnbågen - Bitte Andersson.



Från presentationen av I slutet av regnbågen (2017) av Bitte Andersson.
.... När 76-åriga Marjas lägenhet måste röksaneras flyttar hon motvilligt in på HBTQ-seniorboendet Plejaderna. Den påflugna grannen Millan hälsar välkommen med sherry och drar snart in Marja i sitt kompisgäng på boendet. I slutet av regnbågen är lika mycket en romantisk komedi som en serieroman om sorg, kärlek, goda grannar och att våga återvända till livet efter en depression. Det är också en specifik skildring av queert garderobsliv och vikten av att finna sitt sammanhang. I slutet av regnbågen är fiktion, men innehåller också glimtar av HBTQ-historia inspirerad av intervjuer med äldre HBTQ-personer....

Positivt är att HBTQ-personer inte bara framställs som positiva.

Trodde Bitte Andersson var ännu en ung heterokvinna som kände hon måste visa att HBTQ-personer är trevliga. Men efter att googlat runt konstaterar jag att hon är en av oss.

Det här är nog den bästa svenska HBTQ-relaterade serie-boken för vuxna som jag recenserat. En genre som annars ofta handlar om ungdomar. Positivt är att människor inte bara framställs som trevliga utan att det blir konflikter ibland. Marja är deprimerad efter att hennes partner avlidit av cancer.

Den starkaste scenen är kanske när två män fängslades och misshandlades av Pinochets högerjunta 1973 i Chile. När en av dem bytt juridiskt kön och möter sin kompis 20 år senare i Stockholm vill han inte veta av henne. Illustrationerna är inte dåliga men mediokra. Det är budskapet som bär berättelsen. Återblickarna till 1970-1990-talet är centrala.

söndag 20 maj 2018

Riksdagen har beslutat om skydd emot hets för transpersoner.


Riksdagen har beslutat att transpersoner ska få samma skydd emot hets, hatbrott, diskriminering etc. som homosexuella, bisexuella och en del andra grupper har. Det är välkommet. I konstitutionsutskottets betänkande yrkade sd avslag på propositionen i sin helhet. Från reservation 1.
.... Diskrimineringsförbud är vidare i dag formulerade som en uppräkning av diskrimineringsgrunder, exempelvis ett förbud mot diskriminering på grund av nationellt eller etniskt ursprung , sexuell läggning eller trosbekännelse. En sådan uppräkning är olycklig och bör enligt vår mening ersättas med bestämmelser som tar sikte på om någon blivit otillbörligt särbehandlad eller inte, oavsett vad som är grunden för särbehandlingen....
Sd saknar trovärdighet.

Det där är förvisso en intressant debatt och något som framförts av en del HBTQ-vänliga nyliberaler. Problemet för sd är att de totalt saknar trovärdighet i debatten. De har varit emot nästan alla reformer som syftar till att förbättra situationen för transpersoner. De röstade för några år sedan som ensamt parti för att kravet om att vara steril ska behållas för att få byta juridiskt kön. Alltså tvångssteriliseringar.

Vänsterpartiet ville, med rätta, ändra "könsöverskridande identitet" till "könsidentitet" för att frångå ett avvikarperspektiv. Moderaternas representant i debatten, Ida Drougge, förklarade att de i princip höll med. Debatten hölls 16 maj (§ 12) i riksdagen. I slutvoteringen i riksdagen valde v att avstå när regeringens förslag ställdes emot Sverigedemokraternas avslag.

Rfsl har också kommenterat beslutet.

HBTQ-kultur. Barnböcker.

 

Idag ges det årligen ut fler HBTQ-relaterade barnböcker än någonsin. Här är några tips.

En familj är en familj är en familj (2018).

Det här är en av de bästa barnböckerna jag recenserat. Här finns humor och charm. Sara O´Leary har en ironi som förmodligen får även konservativa föräldrar att gilla det. Qin Lengs illustrationer är intressanta och vackra.

Jag vaktar Allan (2018).

Boken är förvisso medioker men inte ointressant. Johanna von Horn har gjort en story om en sexåring som vill ta hand om en bebis som bor ihop med ett lesbiskt par. Charlotte Ramel är ansvarig för illustrationerna. Att två kvinnor bor ihop förklaras inte, det bara är så.

Grattis Svea Fors! (2017).

Det handlar om en transflicka som planerar för ett kalas. Hennes pappa vill att bara några få barn ska bjudas in. Att hon är trans och blivit accepterad för det kommenteras som en detalj. Ebba Berg har gjort en bra berättelse. Carl Flint verkar hämtat viss inspiration från serieteckningar när det skulle göras illustrationer. Bättre än medel.

När mammorna blev kära (2017).

Den här boken hade kunnat bli bra. Camilla Gunnarsson visar stigmat som finns i en del skolor när det gäller homosexuellt föräldraskap men också att det kan lösas om skolledningen visar ansvar.  Jenny Behmer har gjort illustrationerna. Delvis är den trovärdig. Men ibland blir det för politiskt korrekt, inte genuint. Det ska spridas ut ett mångfaldsbudskap. Nästan varje stereotyp om samkönade par till barn ska det resoneras om. Boken är inte dålig. Berättelsen är intressant. Men ibland blir det mer en politisk pamflett än skönlitteratur.

De tre första böckerna vänder sig främst till 4-7-åringar. Den fjärde främst till 7-11-åringar.


fredag 18 maj 2018

Jag ska sluta kalla sd för främlingsfientliga.



Häromdagen blev jag knuffad några meter av en ung invandrarkille. Något jag avslöjat i en tidigare bloggpost. Av de som betett sig illa emot mig senaste 15 åren har 90 % haft invandrarursprung. Andelen med invandrarursprung för de som verbalt trakasserat mig för att jag är bög är 100 %. Nu får det räcka. Jag kommer vidta följande åtgärder.

1. Jag ska sluta kalla sd för främlingsfientliga och istället beteckna dem som främlingsnegativa. Jämför med att jag kallat dem för HBTQ-negativa. Det bör finnas nyanser i språket. De som kallar dem rasister har i princip aldrig något exempel att ange. Det blir bara floskler.

2. Jag hade planerat att publicera många kritiska artiklar om sd inför valet, de blir nu färre. Ingen sd-politiker eller sd-sympatisör har någonsin framfört något homofientligt till mig senaste 15 åren, samtliga som gjort det har haft invandrarursprung.

Mer granskning av de som sprider floskler om mångkultur.

3. De inom och utanför svenska HBTQ-rörelsen som sprider floskler om hur fint det är med mångkultur ska granskas än hårdare.

4. Jag häver mitt stopp för samarbete med högerpopulistiska Nyheter idag. Har inga planer just nu på att samarbeta med dem och vet inte ens om de skulle vilja publicera en artikel av mig. Men efter det här blir det bisarrt om jag skulle vägra samarbeta med dem. Jag är som HBTQ-aktivist beredd att föra dialog med folk i social media om eventuella samarbeten, men givetvis gör jag det utifrån mina liberala utgångspunkter. Att värna västerländsk frihet. Är inte intresserad att promota nationalism.

Uppdatering 1.

Sd har delvis haft rätt.

Sd har argumenterat för att mångkulturalismen leder till ett splittrat samhälle. Att målet ska vara assimilation. Assimilation ska inte vara målet politiskt, det finns många delar av kulturell mångfald som är oproblematiska, men policyn bör vara att folk delvis ska anpassa sig till svensk kultur. Annars bör de söka sig till något annat land. Först senaste åren har många andra partier fört samma resonemang

För några år sedan kommenterade statsministrarna David Cameron i Storbritannien, Angela Merkel i Tyskland och Nicolas Sarkozy i Tyskland att mångkulturalismen misslyckats som projekt. Det fanns också en viss självkritik från dem. Det ironiska var att kommentarerna lämnades i princip samma månad. Det är möjligt att det var samordnat. Mångkulturalism är att det offentliga ska främja att grupper har olika kultur, att även om de bor i olika stadsdelar fungerar det utan problem.  Men det finns i princip inget exempel på något land där det fungerat.

onsdag 16 maj 2018

Jag har blivit attackerad av en ung invandrarkille.


Har i princip alltid med mig självförsvarsspray (det är inte fel om man gör kontroversiella politiska kommentarer) men just idag råkade jag glömma ta med väskan. Gick förbi några människor som diskuterade. Stannade en stund. Kommenterade att en kvinna hade snygga örhängen. Hennes pojkvän rusade fram till mig och knuffade mig flera meter. Jag skadades inte men blev lätt chockad. 

I min ungdom skulle folk aldrig betett sig så. Visst kunde unga grabbar vara svartsjuka men om någon medelålders man gav någons flickvän en komplimang betraktades det som något positivt. Tyvärr finns det idag vissa från andra kulturer som inte har den attityden. Sedan var han eventuellt även narkotikapåverkad.

Polisen klarade inte komma inom en halvtimme.

Eftersom jag inte hade mobil med mig gick jag bort till en butik där en vänlig man hjälpte mig ringa polisen. De lovade komma dit men efter att stannat kvar en halvtimme lämnade jag platsen. Detta hände alltså i Malmö city ca 300 meter från polishuset. Kan de inte få dit en polisbil inom en halvtimme där vill jag helst inte veta hur det måste vara för folk som inte bor i city i någon storstad. 

Det ironiska var att jag inte var ute efter att grabben skulle bli åtalad. Hade han inför polisernas närvaro bett mig om ursäkt och lovat att inte göra om det emot andra hade jag låtit det vara. Egentligen gjorde jag det även för hans skull, får han ingen reaktion riskerar det bli värre brott.


Uppdatering 1.

Jag fattade givetvis att det här inte var det mest prioriterade ärendet för polisen. Men om de lovar att sända ut några poliser bör de göra det inom en halvtimme. Det är just sådant här som får folk att resonera om det är lönt att ens anmäla "vardagsbrottslighet" (detta egentligen hemska uttryck).

Uppdatering 2.

Sd kommer bli största partiet i Skåne i höst om än inte i hela Sverige.

Och det är sådant här som driver folk i armarna på partiet. Av de som betett sig illa emot mig senaste 15 åren har 90 % haft invandrarursprung. Andelen med invandrarursprung för de som verbalt trakasserat mig för att jag är bög är 100 %.

Har själv ursprung från tre länder, Sverige, Finland och Österrike. Hälften av mina vänner och bekanta har invandrarursprung. Har inga problem med de flesta invandrare. Jag är liberal, inte nationalist. Främlingsfientliga, HBTQ-negativa, EU-fientliga partiet får inte min röst.

Men om politiker i andra partier inte tar sådana här problem på allvar finns det risk att sd blir största partiet i Sverige 2022. Det handlar inte bara om invandringen utan även om att rättsväsendet ibland inte fungerar som det ska.

måndag 14 maj 2018

S bör inte träffa en migrationspolitisk uppgörelse med bara m - det blir för hårt.

Socialdemokraterna har presenterat en ny migrationspolitik vilket orsakat intern kritik även i media. I några delar är de t.o.m. mer restriktiva än Moderaterna.

Först bör det förtydligas att sossarnas panikvändning november 2015 gjort att många inte har förtroende för partiets förmåga att hantera området. Misstron kommer finnas kvar även inför valet, från båda håll i debatten. I sak är förslagen dock i allt väsentligt bra. Migrationspolitiken är komplex. Men det finns problem.
.... Den nya och mer restriktiva asyllagstiftningen ska ligga fast. De rättsakter som nu förhandlas i EU om gemensamma regler för bland annat uppehållstillstånd, mottagandevillkor och identifiering ska sedan införas i Sverige. Då kommer Sverige inte att ha vare sig mer eller mindre generösa regler än andra EU-länder....
Ettåriga uppehållstillstånd drar mycket resurser från Migrationsverket.

EU kommer dock aldrig att avgöra exakt hur unionsländernas flyktingpolitik ska vara, det handlar om miniminivåer. Att bara konventionsflyktingar och inte "alternativt skyddsbehövande" får ta hit sina anhöriga ens om de kan försörja dem är problematiskt. 

Jag är för att Sverige ska behålla tillfälliga uppehållstillstånd. Men nuvarande regel om 1 år för flyktingar är fel. Inte främst för att det drabbar dem utan därför att det tar mycket resurser från Migrationsverket som redan efter kort tid igen ska starta utredningar om asylbehov. Något som i sin tur ökar köerna för de som söker asyl. Istället borde tillfälliga uppehållstillstånd gälla i 2-3 år, är asylbehovet då kvar bör det bli permanent.

Säkerhetsventil för bl.a. förföljda HBTQ-personer.

Den åtgärd som kanske är viktigast för HBTQ-asylsökande är möjligheten att få stanna av "synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter". Den möjligheten försvann i den nya utlänningslagen 2016. Men det var en säkerhetsventil för vissa och handlade om relativt få individer.
.... Vi vill minska eller ta bort möjligheten till så kallade spårbyten. Uppehållstillstånd för asyl ska ges på grund av skyddsbehov. Uppehållstillstånd för arbete ska ges för att ett jobb behöver utföras och det saknas folk i Sverige som kan göra det. Att göra det ena till en genväg för det andra ökar risken för människosmuggling, handel med arbetstillstånd och utnyttjande av arbetskraft....
En uppgörelse s-m skulle bli för hård.

Här är s mer restriktiva än m. Enligt mig bör möjligheten till "spårbyte" finnas kvar. Om en asylsökande får jobb med lön i nivå med kollektivavtal gör det vårt land rikare, inte fattigare.

Det här visar att Socialdemokraterna inte bör träffa en uppgörelse om en långsiktig migrationspolitik med enbart Moderaterna (om det ens skulle vara möjligt praktiskt), det hade blivit för hårt, utan med Alliansen i sin helhet.


Uppdatering 1.

L och kd har bästa migrationspolitiken.

Jag har senaste åren hävdat att jag är närmast s-l-kd inom flyktingpolitiken, att den ska vara stram men inte omänsklig. Men nu placerar sig s på ena kanten tillsammans med m och sd, på den andra sidan finns v, mp och fi och delvis även c.

När det gäller permanenta uppehållstillstånd finns det argument både för och emot. Positivt är att det förmodligen ökar motivationen att snabbt bli integrerad, negativt är att människor som så småningom saknar asylbehov och utgör en kostnad samhällsekonomiskt trots det stannar här, då borde nya asylsökande prioriteras.

Har inga problem med permanenta uppehållstillstånd men det måste genomföras på EU-nivå, att det ska vara regel i unionen. Men just nu är svenska regeringen i princip ensam att driva det.

fredag 4 maj 2018

M, sd och l vill utreda hela systemet med diskrimineringslagar.

Sverigedemokraterna och Liberalerna har lämnat en gemensam reservation (21) i riksdagens arbetsmarknadsutskott om bl.a. myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) ska vara kvar i sin nuvarande form. Det måste vara historiskt att de två partierna som verkligen inte gillar varann, för att uttrycka det milt, kunde enas om något som handlar om mänskliga rättigheter.

Med sig har de också fått Moderaterna. De vill utreda hela systemet med diskrimineringslagar. Jag har inga problem med en sådan utredning men jag vidhåller att DO bör vara kvar som ett värn emot diskriminering. I övrigt finns det många delar av arbetsmarknadsutskottets rapport som är HBTQ-relaterade, jag rekommenderar att kolla den sin helhet. 2 maj debatterade riksdagen (§ 13 i riksdagsprotokollet) betänkandet. 

Att jag ogillar religionen islam är nog ingen hemlighet.

Men jag är inte muslimofob. Svenska politiker måste dock förhålla sig till debatten. Det HBTQ-fientliga kristdemokratiska partiet Csu i tyska delstaten Bayern har beslutat att det ska finnas kors i varje myndighets kontor. Beslutet är bisarrt av många orsaker, att det sekulära samhället ska värnas borde räcka som argument. Csu är pressade opinionsmässigt av främlingsfientliga partiet Afd. Ironiskt nog har t.o.m. katolska kyrkan i Bayern motsatt sig beslutet.

Böneutrop bör vanligen inte tillåtas.

Det ger associationer till romaner från förr om Dracula från Rumänien. Där kors skulle skydda folk emot vampyrer. Nu är det muslimer som fått den skurk-rollen i Bayern. Men debatten är mer komplicerad än så. I betänkandet Fri- och rättigheter från riksdagens konstitutionsutskott vill sd förbjuda böneutrop från moskéer. Att slippa regelbundna politiska eller religiösa budskap är en en del av den västerländska friheten. Den som vill sprida det bör söka demonstrationstillstånd. 

Men det måste också finnas proportioner i debatten. Sd försöker exploatera det för sina egna främlingsfientliga syften. Däremot håller jag med m och kd som i s.k. särskilda yttranden (1 och  2 i betänkandet) är negativa till att tillåta offentliga religiösa budskap i människors bostadsmiljö. Det bör beslutas lokalt.

Uppdatering 1.

Min principiella attityd är att politiska, religiösa och kommersiella budskap inte offentligt ska få spridas fritt emot folks vilja. 

Det bör finnas en reglering.  Men det här bör kunna hanteras lokalt. Om en moské vill ha böneutrop några gånger om året, i samband med Ramadan etc, låt dem ha det. Vi har många problem i Sverige, det där är inte ett av de främsta.

torsdag 3 maj 2018

Mp har något att lära v och fi om hedersrelaterat våld.



Minns du Miljöpartiet våren 2016? De var "islamisternas parti". Det är bara två år sedan. De tvingas ännu hantera dåliga opinionssiffror. Men inte av den orsaken. Något hände med mp i slutet av det där året. De blev tydliga emot hedersrelaterat våld och har fortsatt vara det. Det finns officiellt inte längre utrymme för kompromisser om kulturrelativism i det gröna partiet. Att jag tycker mp har tok-fel om flyktingpolitiken är en annan sak.

Mp visar att ett parti kan skärpa till sig.

Tyvärr har inte Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ gjort detsamma. De två partierna svajar ännu. När justitieutskottet behandlade Straffrättsliga frågor för några veckor sedan gav sju av riksdagens partier följande tillkännagivande till regeringen.
.... Brott med hedersmotiv ska få en särskild brottsrubricering. Hedersmotiv vid brott ska vara en särskild straffskärpningsgrund....
Att det finns en bred enighet om det här är bra.

Men det finns ett åttonde parti i riksdagen, Vänsterpartiet.

Från reservation 21 i betänkandet.
... Jag anser dock inte att en egen brottsrubricering för brott med hedersmotiv är rätt väg att gå eftersom det kan leda till att det enbart blir personer från en viss kultur som kommer att misstänkliggöras.... 
Alltså seriöst.  Vilken kultur då? De som utövar hedersrelaterat våld ska känna sig misstänkliggjorda, det är själva syftet med att föra in det i brottsbalken. För brottsoffren, kvinnor, män och transpersoner,  är det ett skydd. V fick chansen och missade den. Liberala Dagens nyheters ledarsida kommenterar.
... Särskilt illa är det att Vänsterpartiet alltså dessutom misstänkliggör dem som motverkar hedersförtryck. Partiet associerar detta med rasism, men det är inte rasism. Tvärtom. Demokratiska principer står alltid över kulturella uttryck, och mänskliga rättigheter gäller alla oavsett hudfärg....
V och fi har inte gjort sin hemläxa.

Det finns även intern kritik emot v:s agerande.

Mp gjorde sin hemläxa inför valet 2018. För v och fi handlar det om att försöka få förtroende i debatten om hedersrelaterat våld inför valet 2022.


Uppdatering 1.

Jonas Sjöstedt (v) viker sig för sin partisekreterare.

Vänsterpartiets riksdagsgrupp är extremt oense om hedersrelaterat våld. Partisekreteraren Aron Etzler och "chefsideologen" Ali Esbati vill absolut inte att partiet ska debattera problemet. Detsamma gäller för feministiska talespersonen Rosanna Dinamarca. Deras strategi är att varje invandrarrelaterat problem ska reduceras till höger-vänster-debatten. Partiordföranden Jonas Sjöstedt verkar ha en viss insikt om att hedersrelaterat våld främst inte handlar om fattigdom utan om reaktionära värderingar men viker sig för en del av sina närmaste kolleger. Det är fegt och det är fel. Sedan finns det flera i riksdagsgruppen som vill partiet tydligt ska driva det.