fredag 30 oktober 2009

Syndabock.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst, sjunde delen Framgångsrik. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.

Det här är åttonde delen, "Syndabock".


Det avslöjades i filmen Priest. En del av er kanske vet det redan. Priest är den där filmen om en präst som brottades med sina känslor för andra män. En film jag verkligen rekommenderar.

Syndabock. Alla i staden eller byn placerar sina synder på en getbock. Sedan lämnar den folket. Deras synder försvinner. Det är en ritual som orsakat ordet syndabock.

Är det inte så att vi alla ibland vill ha en syndabock? Någon som får skulden för problemen. På 1990-talet när Sverige var i kris var det mycket tydligt. Då hade Sverige främst två "syndabockar". Dels invandringen, dels EU. Det var de som orsakade alla problem. Vissa hatade båda delarna.

Jag ska förtydliga att man givetvis kan kritisera både svensk invandringspolitik och EU med respektabla argument. Men det jag hänvisar till här är den onyanserade kritiken, fördömandet av att alla problem orsakas av "någon annan".

För syndabockar är ofta några som inte är i vår närhet. Det är de där andra, som inte gör annat än orsakar problem för oss hederliga människor. Både invandrare och byråkraterna i Bryssel var ju perfekta i krisen på 1990-talet som syndabockar. De är "främmande". Då slipper vi att resonera om vårt eget ansvar.

Vem är fördomsfri? Du? Jag? Mitt svar är - inte någon.

1987. Jag hade flyttat till Lund som student. Var 21 år. Börjat engagera mig i Folkpartiets ungdomsförbund (fpu), föreningen heter idag luf. Jag och en kille som heter Fredrik hade fått bra kontakt. Han var sympatisk. Efter att vi haft ett fpu-evenemang frågade han mig om vi skulle äta en falafel på en bar. Visst, svarade jag.

Vi hade det trevligt. Efter en stund avslöjade Fredrik sin hemsituation. Han var jude. Jaså, svarade jag. Men jag började reagera. Känslomässigt. Du är jude, du är inte en av oss. Jag blev själv förvånad.

Bland de jag dittills debatterat politik med hade alla varit tydligt Israelvänliga. Fpu som jag var engagerad i var Israelvänligt. Jag själv hade börjat engagera mig i fpu delvis för att man jobbade emot rasism. Jag var emot antisemitism.

Trots det så reagerade jag. Fredrik var inte som jag. Han var jude. Annorlunda. Jag ville därifrån. Inte vara kvar. Det var känslor och inget annat. Jag var ju inte kristen så det var ingen teologi. Men varför reagerade jag då?

Efteråt har jag konstaterat att Sverige haft en tradition i århundranden där människor som "avvikit" varit syndabockor. Det har varit judar, homosexuella och andra grupper.

Jag själv är från landsbygden där en invandrare var något lätt exotiskt. Även om det var en kristen individ. En jude var ännu mer udda.

Idag skulle jag inte reagera om någon berättade att han var jude. Men för mig var det nytt 1987. Jag har ibland efteråt konstaterat att det kanske varit så även för en del heterosexuella som för första gången träffat någon bög eller lesbisk. Det har varit en känslomässig reaktion.

Man får acceptera det. Men alla har även ett ansvar att försöka respektera de som är annorlunda än vad man själv är.

Sverigedemokraterna är experter på att fokusera på syndabockar i sin politik. Det är det som ska få dem in i riksdagen 2010. De försöker låtsas som att man kan fixa komplicerade problem med enkla lösningar. Trots att det inte fungerat i något annat land.

Men kanske vi som är negativa till Sverigedemokraternas politik själva använder dem som syndabockar. Om bara sd försvann skulle Sverige bli ett tolerant land fritt från rasism, främlingsfientlighet och HBT-fientlighet. Yeah, right.

Om det vore så enkelt som att 4 % sd-sympatisörer orsakade all diskriminering i samhället vore det enkelt. Men jag lovar att de flesta som avvisar folk från att få jobb därför att de har ett "annorlunda namn" sympatiserar med andra partier än sd. De flesta som avvisar mörkhåriga från krogarna är folk som är - moderater och socialdemokrater, inte sd-sympatisörer.

Kanske är Sverigedemokraterna våra nya syndabockar. Om partiet försvann skulle vi fixa det så bra - utan intolerans. Återigen. Yeah- right.

Michael Jackson sjöng i en låt, "Man in the Mirror", att om du vill förändra måste du börja med dig själv.

Att inte skylla alla problem på syndabockar. Inte på invandrare. Eller EU.

Inte heller sverigedemokrater.

Jag önskar alla mina bloggbesökare en trevlig helg.

Sverigedemokraterna kritiserar inte könsneutral namnlag.

Sverigedemokraterna har ingen officiell policy om det var rätt av regeringsrätten att besluta att tolka namnlagen könsneutralt. Det som är politiskt intressant är att sd inte bedömer att det är viktigt för dem att vara emot en könsneutral namnlag.

Efter regeringsrättens dom september 2009 har Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna accepterat reformen. Sedan tidigare är Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för en könsneutral namnlag.

torsdag 29 oktober 2009

Pastor hycklar i sin kritik.

Pastor Stanley Sjöberg kritiserar islam avslöjar den kristna tidningen Dagen. Han är ökänd bland de som var engagerade i homorörelsen i början av 1990-talet när det var debatt om partnerskapslagen. På ett möte i Bollnäs 1993 sa han saker som var nära den retorik som Åke Green sedan använde.

Stanley Sjöberg är kritisk emot ointresset för att debattera muslimsk extremism. Där har han en poäng. Men jag ogillar hans artikel av flera orsaker.

1. Hans kritik mot islam är hycklande eftersom han själv varit, och kanske ännu är, homofientlig i sin egen retorik.

2. Han använder citat från Koranen som argument för att islam är en våldsreligion. Det han struntar i är att Bibeln (främst Gamla testamentet) har samma våldsromantik som Koranen om man granskar citat. Problemet med muslimer och muslimska samfund är inte att de flesta av dem gillar krig och terrorism för det är inte sant. Istället bör debatten fokusera på centrala mänskliga rättigheter, HBT-rättigheter, jämställdhet, rätten att kritisera även religioner etc.

3. Stanley Sjöberg kommenterar tolerans mot muslimer.
Stanley Sjöberg menar att dessa omständigheter inte betyder att muslimer inte är välkomna till Sverige.

- Om vi inte accepterar muslimer i Sverige drabbas våra kristna vänner i de länder där islam har makten.

Det är ett besynnerligt resonemang. Som om muslimer inte borde accepteras för att de är människor och har rätt till asyl om de blir förföljda, utan att "vi ska vara trevliga mot dem så att de är trevliga mot kristna". Om det inte bodde några kristna i muslimska länder skulle vi tydligen ha rätt att neka muslimer att få flytta till Sverige.

Jag har igen och igen argumenterat för hur viktigt det är att vara tydlig i kritiken mot homofientliga muslimer. Och kritiserat delar av HBT-rörelsen för att man bagatelliserar problemet. Men Stanley Sjöberg visar hur fel det blir om debatten inte är nyanserad.

Jon Voss försöker - men ett problem har han kvar.

Det har varit mycket debatt om homofientlighet inom islam på HBT-siten QX efter att TV sände filmen Sämre än djur. Qx-ansvarige Jon Voss försöker förtydliga sig i sin senaste debattartikel om vad han egentligen menar. Att han inte bagatelliserar problemet. Han försöker och försöker men har ännu ett problem kvar, att erkänna att homofientlighet är vanligare bland muslimer än bland kristna.

Islamofobi är något som drabbar många människor. Diskriminering av muslimer är allvarlig och ska bekämpas. Givetvis ska generaliseringar om grupper undvikas. Men det ska vara möjligt att både granska och fördöma islam precis som andra religioner.

Jag håller med mycket av det Jon Voss skriver i sin senaste artikel. Han kritiserar, med rätta, fp-politikern Philip Wendahl för att vara något för kategorisk i en tidigare debattartikel.

Men det är även delar från Jon Voss artikel som visar att hans resonemang ännu är problematiskt.

Det jag oroas över i min ledare är att bland annat Philip Wendahl, i sin debattartikel, väljer att måla upp islam och muslimer som ett alldeles särdeles stort problem.


Men homofientligheten är vanligare bland muslimer än bland judar och kristna. Att det ska vara så svårt för Jon Voss och andra att erkänna det. Lars Torstensson skrev en mycket bra artikel om det, men den kommenterar inte Voss.

Här är några fakta.

Alla länder som har dödsstraff för homorelationer är muslimska.
Inget muslimskt samfund i något land accepterar samkönade relationer.
Inget muslimskt land har några positiva lagar för homosexuella som äktenskap, partnerskap, lagar mot diskriminering etc. Tvärtom har de flesta av dem förbud mot homorelationer.

Det här betyder givetvis inte att kristna länder och kristna samfund skulle sakna problem. Det vet ju varje HBT-engagerad människa. Jon Voss skriver själv om flera exempel. Men även om två religioner har problem är det möjligt att intoleransen är värre inom en av dem. Vad i det resonemanget är svårt för Jon Voss?

Efter min ledartext fick jag mycket positiv respons. Men också ifrågasättande. Jag fick bland annat vittnesmål om hur homosexuella känner sig otrygga i invandrartäta förorter och hur ”muslimer” betett sig kränkande mot dem. Även om det inte behöver vara representativt för hbt-personers erfarenheter i stort så är det en verklighet. Lika mycket en verklighet som att Daniel Nordström mördades av två unga pojkar som gick i moskén. Ur denna typ av vittnesmål hämtar främlingsfientligheten sin näring i hbt-samhället. En hbt-politiker skall ta dessa vittnesmål på lika stort allvar som alla andra former av förtryck som vi utsätts för. Vis av vår grupps erfarenheter, måste en hbt-politiker dock tydligt undvika generaliseringar.


I princip håller jag med Jon Voss om det. Han borde dock varit tydligare med att det är viktigt att rapportera om muslimsk homofientlighet även om det är risk att vissa främlingsfientliga grupper som sd försöker utnyttja det. Att tiga om problemen för att det inte ska gynna sd är ett svek mot de som blir trakasserade. Däremot bör man som Voss skriver alltid försöka undvika generaliseringar.

I september i år snackade jag med en tjej som är bekant till mig, vi är båda engagerade för mänskliga rättigheter inom Amnesty. Hon avslöjade att hon och en del av hennes tjejvänner ogillade att promenera hem från dansställen i Malmö eftersom de ofta blev trakasserade av killar. De blev kallade horor. Vad är det för typ av killar frågade jag? De har arabiskt ursprung svarade hon. Är det aldrig etniska svenskar som gör sånt? Nej, inte mot mig eller mot mina tjejvänner.

Det här betyder givetvis inte att alla etniska svenska killar skulle respektera tjejer eller inte vara sexistiska. Sexism är ett problem inom alla etniska grupper. Och givetvis ägnar sig inte de flesta killar med arabiskt ursprung åt sånt här.

Men om det är så att alla, eller nästan alla, som kallar tjejer horor för att de precis som killar är ute efter att ha besökt dansställen har arabiskt ursprung då har vi ett strukturellt problem som vi borde debattera. Annars är det risk att främlingsfientliga partier som sd får monopol på debatten och skaffar sig ännu fler sympatisörer. Det är även ett svek emot de tjejer som är otrygga.

Precis som det vore ett svek mot invandrare och muslimer att inte granska främlingsfientligheten och islamofobin från grupper och partier som Sverigedemokraterna.



onsdag 28 oktober 2009

Homokärlek med i Mona Sahlins tal.

Socialdemokraterna startar idag sin kongress. Fram till söndag ska partiet debattera och avgöra sin politik.

Jag skrev redan i september här på bloggen om s-kongressen och riktade då kritik mot att rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner är nästan helt frånvarande i partiets rådslagsrapporter. Dessbättre är partistyrelsens "förslag till politiska riktlinjer" däremot tydligt HBT-vänligt.

I en annan bloggpost skrev jag att vigseltvång för samfunden nog blir den mest omdebatterade motionen inom HBT-området. Socialdemokraterna i Lund och Uppsala har i varsin motion föreslagit det. Partistyrelsen säger varken ja eller nej till vigseltvång men de menar att det inte är lämpligt att förändra lagen de närmaste åren.

Jag har själv här på bloggen tydligt förklarat att jag är emot vigseltvång för samfunden. Gillar man inte deras rätt att neka viga par så får vi istället införa en civilrättslig äktenskapslag där bara borgerliga vigslar är juridiskt giltiga.

Andra motioner vill bl.a. att partiet ska vara för utredningar om transpersoners rättigheter och att avgifterna ska vara desamma för lesbiska par och olikkönade par vid inseminationer.

Som vanligt börjar s-kongressen med att partiets ordförande håller ett inledningsanförande. Mona Sahlin hade med följande om homosexuellas situation i sitt tal.

Vi har ett citat med i våra riktlinjer som jag vill nämna. Det är Facundo Unia som berättar såhär: ”Många som jag träffar skuldbelägger sig själva och drar sig för att anmäla. ’Om jag inte varit gay, om jag inte hållit min partner i handen, om jag inte haft de här kläderna eller de här kläderna så skulle det aldrig har hänt’… Tänk dig ett heteropar som blivit misshandlat och tänker: ’Om jag bara inte hållit min tjej i handen’. Det händer inte.” Nej, och det ska förstås aldrig heller behöva hända homosexuella.

All kärlek är lika mycket värd – och nu har vi tagit ett steg till med rätten att få gifta sig. Det finns fler steg vi måste vi ta. Jag vill tacka åt våra kyrkopolitiker och deras kamp för giftermål i kyrkan för alla par som så vill!


Det här hade nog varit omöjligt om Göran Persson ännu varit s-ordförande, att homokärlek är med i ett sådant tal. Persson var närmast ökänd för att vara ointresserad av HBT-rättigheter. Det är tydligt att han var heteronormativ. I en kommentar 2003 om äktenskap så sa han bekymrat att homoäktenskap inte fick göra det sämre för heterosexuella. Som om något olikkönat par skulle påverkas negativt av att ett samkönat par gifte sig.

Men Mona Sahlin har i många år varit tydlig om att även HBT-rättigheter är viktiga rättigheter. Däremot så är det en myt att hon varit homoengagerad från början som riksdagsledamot.

Jag har granskat alla riksdagsdebatter om homosexuellas rättigheter från 1970-talet och framåt. Mona Sahlin var inte med i någon debatt före 1994 trots att hon blev riksdagsledamot redan 1982. Däremot var några andra socialdemokratiska ledamöter engagerade och även folk från andra partier.

Nu betyder det givetvis inte att hon ska fördömas för den skull, efter 1994 är hon nog den socialdemokrat som betytt mest i sitt parti för att det ska bli HBT-vänligare. Men det har även varit andra som jobbat för det, Thomas Bodström är en av dem, Ylva Johansson en annan.

Socialdemokraterna har blivit mer tydligt HBT-vänligt och emot heteronormativitet de senaste åren. En orsak till det är nog bytet av partiordförande. Men även att många av partiets riksdagsledamöter varit engagerade.


Fler artiklar om s-kongressen.

DN SvD1 SvD2

måndag 26 oktober 2009

Majoriteten av "icke-politikerna" röstade ja till homovigslar.

Det är få som skrivit om hur nomineringsgrupperna röstade om homovigslar i torsdags. Även om det är flera år till nästa kyrkoval kan det ha intresse att granska röstfördelningen bland grupperna.

Svenska kyrkan avslöjar på sin hemsida hur kyrkomötesombuden röstade.

Men först kan det vara viktigt att konstatera att en majoritet av de kyrkomötesombud som inte hade någon koppling till något parti röstade för homovigslar. När konservativa i debatten låtsas som att det är partipolitiker som fixat reformen så är det alltså fel.

26 (51 %) av de "icke-politiska" ombuden röstade ja till homovigslar, 24 (47 %) röstade nej och 1 (2 %) avstod. Det är givetvis ingen betydande majoritet men det visar att samkönade vigslar hade stöd även av många ombud utan koppling till något parti.

Bland de 77 ombuden från de tre nomineringsgrupperna med koppling till röd-gröna partier röstade 100 % för homovigslar.

Bland de 117 ombuden från de fyra nomineringsgrupperna med koppling till borgerliga partier röstade 73 (62 %) för homovigslar, 34 (29 %) nej och 10 (9 %) avstod.

Andel som röstade ja.

Socialdemokraterna 100 %
Öppen kyrka 100 %
Miljöpartister i Svenska kyrkan 100 %
Vänstern i Svenska kyrkan 100 %
Gabriel 100 %
Kyrklig samverkan i Visby stift 100 %
Centerpartiet 85 %
Folkpartister i Svenska kyrkan 73 %
Moderaterna 58 %
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan 50 %
Kristdemokrater i Svenska kyrkan 4 %
Frimodig kyrka 0 %
Sverigedemokraterna 0%
Spi 0 %

Bland ombud från Centerpartiet röstade 5 % nej och 10 % avstod
Folkpartister i Svenska kyrkan 20 % röstade nej och 7 % avstod
Moderaterna 31 % röstade nej och 11 % avstod
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan 47 % röstade nej och 3 % avstod
Kristdemokrater i Svenska kyrkan 96 % röstade nej.
Alla ombud från Frimodig kyrka, Sverigedemokraterna och Spi röstade nej.

Några saker är något oväntade.

För det första att ett ombud från Kristdemokrater i Svenska kyrkan röstade ja till homovigslar. Det visar att även folk från den mycket konservativa gruppen kan vara för en så "radikal" reform som homovigslar.

För det andra att Folkpartister i Svenska kyrkan hade 73 % som var för homovigslar vilket är en sämre siffra än många andra grupper. Här är det tydligt att Centerpartiet är den homovänligaste borgerliga gruppen. Några i Folkpartister i Svenska kyrkan kanske argumenterar att de inte måste följa sitt parti som har en liberal homopolitik. Nej, det är ju sant men varför har de då folkpartister i sitt partinamn? Det är ju tydligt att många andra grupper är mer enigt liberala när det gäller avgörande värden. Inget klander mot de folkpartister som röstade ja givetvis.

Socialdemokraterna ska ha en eloge för att de enigt röstade för homovigslar. Jag är visserligen mycket kritisk emot att partier engagerar sig i ett samfund och s är tyvärr den grupp som oftast argumenterar för partipolitisering. Men de har en tydlighet och ett engagemang för HBT-rättigheter i Svenska kyrkan.


Uppdatering 1

Tidningen Dagen har en artikel om min sammanställning om hur alla grupperna röstade vid kyrkomötet. Tack för tipset JN.

Islam vs kristendom.

Kyrkomötet röstade ja till homovigslar i torsdags och 1 november i år börjar därför Svenska kyrkan att viga samkönade par. Men debatten om religion och homosexualitet stoppar givetvis inte för det.

Lars Torstensson har varit engagerad för homorättigheter i decennier. Ofta mycket kritisk emot religioner. Jag kan ibland mena att han är något för dogmatisk i den kritiken men visst har han sina poänger.

Idag publicerar HBT-siten QX en intressant debattartikel av honom. Den är ett svar på en annan artikel från riksdagsledamoten Börje Vestlund (s) och sångaren Andres Esteche.

Jag kan rekommendera hela Torstensson artikel som är mycket välformulerad och viktig. Hans analys är att tolkningen av islam idag generellt är mer homofientlig än tolkningen av kristendomen trots att det även är vanligt med homofobi bland kristna. Det är en helt riktig analys. Att låtsas som något annat och felaktigt börja anklaga folk för att vara islamofober för att de konstaterar det är kontraproduktivt och ett svek mot HBT-muslimer.

Från Torstenssons artikel.

Att homofobin är så utbredd i denna religion beror till stor del på den starka fundamentalismen i islam. Den brukar förklaras med att de islamiska staterna inte på samma sätt som de kristna har genomgått en upplysningstid, som påvisat orimligheter och maktmissbruk i religionen, och tvingat prästerna att acceptera kritik.

I Islamguiden kan man exempelvis läsa: "Koranen är Guds ord som uppenbarades till profeten Muhammad ... via ängeln Jibrail (Gabriell) ... den skall förbli samma bok hela tiden ... Vetenskap som inte stämmer med Koranen saknar grund." Det är klockren fundamentalism! Och liknande förklaringar finner man i rader av islamiska programskrifter.

Att Svenska Kyrkan, eller Sveriges Kristna Råd, skulle uttala sig så om Bibeln är tämligen uteslutet. Kyrkans präster vet nämligen att Bibeln har många olika författare, är full av sakfel, motsägelser och föråldrade föreställningar och inte generellt kan sägas vara "Guds sanna ord". Ty det är vad den vetenskapliga bibelforskningen har visat. Och det får prästerna lära sig i sin teologiska utbildning.

Motsvarande insikt lyser alltså med sin frånvaro bland imamerna. Den saknas också i vissa kristna samfund. Men bokstavstron är ändå mindre framträdande i kristendomen än i islam.

Detta måste man känna till, om man med framgång ska kunna motarbeta islamisk homofobi.

Givetvis vore det fel att använda Svenska kyrkan som bevis på att kristendomen generellt tolkas homovänligt idag. De flesta kristna samfund är ännu negativa till homorelationer. Men fler och fler kristna accepterar och respekterar samkönade relationer.

Fd ärkebiskop KG Hammar skriver klokt om debatten om homovigslar i en krönika igår i Dagens Nyheter.

Varför har frågan varit en utmaning? Därför att ett förändrat förhållningssätt skulle betyda brott mot tradition och risk för utfrysning i ekumeniska sammanhang. Därför att tolkningskonflikter ofta upplevs sårande och kan bli splittrande. Men frågeställningen ändrade för mig snart inriktning, från vilka argument som behövs för att bryta traditionen till vilka argument som kan vara starka nog att inte inkludera tidigare exkluderade människor som vill vara med.

Även prästen Fredrik Ivarsson skrev igår på sin blogg Senapsfrön om äktenskapsdebatten. Han kommenterar där det Bibelcitat, Matt 19:4-6, som kanske använts oftast emot homovigslar i debatten.

Det skulle ligga närmare till hands att använda Jesu ord om skilsmässa i debatten om det var skilsmässa vi diskuterade, inte samkönade äktenskap. Trots Jesu tydliga avståndstagande från skilsmässa tillåter Svenska kyrkan sedan länge både skilsmässa och omgifte. Detta är ganska okontroversiellt. Det finns de som tycker det är fel att kyrkan tillåter att skilda gifter om sig. Men i stort sett är vi ense om att tycka olika om detta. För mig blir det då märkligt när man använder Jesu förbud mot skilsmässa som ett belägg för hur stort avfallet är från Guds ord när kyrkan godkänner samkönade äktenskap, samtidigt som man accepterar att kyrkan tillåter skilsmässa.

Alla bögar, lesbiska och bisexuella som är ointresserade av religionsdebatten kan givetvis strunta i den. Men även man skulle vilja att vi hade ett helt sekulärt samhälle så är vi inte där ännu trots att vi kommit långt i Sverige. Därför är det ibland viktigt att granska även den teologiska debatten.


söndag 25 oktober 2009

Utredning i Tyskland om att göra det lättare att "byta kön".

Bättre skatteregler för samkönade par och enklare för transsexuella att juridiskt byta kön. Det är några delar av koalitionsfördraget för den nya borgerliga regeringen i Tyskland.

Kristdemokratiska CDU-CSU och liberala FDP offentliggjorde dokumentet igår. Och den tyska HBT-föreningen LSVD är ganska nöjd. "FDP håller sina löften" är deras rubrik på sitt pressmeddelande.

Men ska man vara rättvis ska författningsdomstolen i Tyskland ha en del av äran. I torsdags så avgjorde de att det inte är förenligt med landets konstitution att neka samkönade par samma pensionsrättigheter som olikkönade par.

Från brittiska gaysiten Pinknews.

Germany's high court today ruled that civil partners of government employees are eligible to receive the same pension rights as their straight married counterparts.

The Constitutional Court in Karlsruhe, the highest court in the country, heard the case of a Hamburg public servant who had been in his job since 1991.

The public-sector pension company VBL had refused to consider him in the same way as a married person, despite the fact he had been in a civil partnership for eight years.

Under VBL's stance, he would have received €74 less each month than a heterosexual married man, while his partner would receive no surviving dependants’ pension if he died.

The court ruled today that VBL's position was unconstitutional.


De flesta bedömer att författningsdomstolens resonemang är så tydligt att man i princip kräver samma juridiska rättigheter för äktenskap och partnerskap om det inte är sakliga argument emot. Hittills har kristdemokratiska politiker oftast sagt nej till reformer med argumentet att de värnar "konstitutionens skydd för äktenskap och familj". När nu författningsdomstolen (som tolkar konstitutionen) tvärtom argumenterar för lika rättigheter blir det mycket svårare för de konservativa i debatten.

I den nya borgerliga regeringens koalitionsfördrag lovar man att avskaffa skatteregler som diskriminerar samkönade par i partnerskap i relation till olikkönade par i äktenskap. Däremot skriver man inget om adoptionsrättigheter vilket var väntat. Liberalerna är visserligen för jämställda adoptionsregler medan kristdemokraterna är emot. Hittills är bara närståendeadoptioner tillåtna för homopar.

Regeringspartierna lovar också att som ett "kollektivt erkännande" av de homosexuella offren för nazistregimen 1933-1945 inrätta en Magnus Hirschberg-stiftelse. Pengarna ska användas till forskning och utbildning om diskriminering av homosexuella.

En annan del av koalitionsfördraget är att starta en utredning om en ny lag för "könsbyten". Den gamla är från 1980. Här är Tyskland i ungefär samma situation som Sverige som också har en gammal, från 1972, och föråldrad könstillhörighetslag. Det intressanta med dokumentet är att partierna tydliggör att en ny lag för juridiska könsbyten bör förbättra "självbestämmandet" för transsexuella.

Som väntat blir liberalernas ordförande Guido Westerwelle, som är öppet homosexuell, utrikesminister och vice statsminister.

Unga kristdemokrater har genuspanik.

Kristdemokraternas ungdomsförbund (kdu) är ganska marginaliserade. Dels så har Kristdemokraterna ännu sämre stöd bland ungdomar än sina 4 % bland hela befolkningen. Dels så har kdu haft en tragisk tendens de senaste åren att försöka placera sig "till höger om högern". Det är enkelt att konstatera att ordföranden Charlie Weimers har Republikanerna i USA som inspiration, ett parti där många tillhör den kristna högern och är homofientliga.

Men först en positiv nyhet från de unga kristdemokraterna. Emma Hellbom, ledamot i kdu:s förbundsstyrelse, skriver följande i ett mail efter att jag kontaktat dem om vad de har för åsikt om en könsneutral namnlag. Regeringsrätten avgjorde i en dom i september att namnlagen bör tolkas könsneutralt.

Ursäkta vårt sena svar men det här är KDU:s åsikter angående en könsneutral namnlagstiftning. Världen genomlever den största ekonomiska krisen sedan depressionen. Den svenska arbetslösheten ligger på 8 procent. Antalet skilsmässor i Sverige är bland de högsta i världen. Våld och otrygghet drabbar försvarslösa människor på landsbygden såväl som i storstaden. Alltför många går fortfarande igenom skolan utan fullständiga betyg. Vi står fast vid vår uppfattning gällande namnlagen. Men vi kommer inte att ägna någon energi åt att åstadkomma en revidering av högsta domstolens utslag. Politik handlar helt enkelt om att prioritera.


Svaret tydliggör att kdu egentligen inte bytt åsikt i sak, de är ännu för att bara personer som juridiskt bytt kön ska få byta till ett namn "typiskt för det andra könet". De är även emot att transpersoner ska kunna få dispens från den regeln.

Men de är pragmatiska nog att acceptera att namnlagen är könsneutral. Det är givetvis bra. Som de konstaterar är det många andra problem som är viktigare för samhället än att försöka krångla till det vid namnbyten. Ännu bättre vore om kdu även kunde acceptera en könsneutral äktenskapslag. För visst borde väl de ha viktigare saker för sig än att jobba emot en reform som faktiskt inte har några förlorare. Inget heteropar har ju fått sitt äktenskap förändrat av den könsneutrala äktenskapslagen.

Att kdu ännu principiellt är emot könsneutral namnlag är ett tecken på att de ofta har något man skulle kunna kalla genuspanik. D.v.s. så fort några jobbar för att förändra könsroller så blir det kritik från kdu. För dem verkar den tydliga könsindelningen och könsrollerna vara en trygghet. Ungefär som att Sverigedemokraterna argumenterar för att kulturell homogenitet är viktigt för tryggheten. Inga jämförelser i övrigt.

Vad är det så hemskt med att jobba för jämställdhet mellan könen, att problematisera könsroller, att respektera även transpersoner?

Så här skrev kdu:s ordförande Charlie Weimers på sin blogg 22 oktober i år.

Vänstern får gärna hitta på experiment såsom genuscensurerade barnböcker och genusmärkta leksaker. Men då ska möjligheten finnas att välja bort sådant trams. Tyvärr är detta sällan fallet idag.

Vad är "genuscensurerade barnböcker"? Och "genusmärkta leksaker"? Har någon krävt att alla förskolor och skolor ska ha det? Har någon krävt det vid någon skola eller är det bara en metod för Weimers att försöka raljera?

Om vi nu diskuterar barnböcker och leksaker (som är Weimers exempel) hyfsat seriöst kan man konstatera att många barnböcker är historier med tydliga könsroller. En prins räddar en prinsessa. Det är väl ingen som krävt att man ska förbjuda eller censurera dem. Men efteråt bland barnen diskutera om inte bara pojkar utan även flickor kan vara "hjältar". Att göra nya barnböcker där rollerna är mer jämställda.

Och när det gäller leksaker så är det väl ingen där heller som krävt något förbud. Men däremot en debatt om att många leksaker marknadsförs bara till ett av könen, antingen pojkar eller flickor. Då lärs barnen tidigt att de ska bete sig enligt traditionella könsroller. Och sedan efteråt konstaterar de konservativa att få barn vill lämna gamla roller. Men vem har gett dem chansen?

Att som Weimers låtsas som att det bara vore "vänstern" som är för genusdebatter är att ge socialister mer cred än de förtjänar. Sanningen är att många liberaler är engagerade i den debatten. T.o.m. Moderaterna har de senaste åren konstaterat att patriarkala könsroller är ett problem. Men kanske kdu tycker att även m är ett vänsterparti.

Arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor, och transpersoner för den delen, är en frihetsrörelse. Att varje människa ska ha rätt att utvecklas enligt sina egna intressen och få vara den man är. Givetvis rätt att följa gamla könsroller men även att göra tvärtom. Eller att kombinera.

Vi som tillhör verklighetens folk vet det.


Uppdatering 1

Filosofiprofessorn Per Bauhn har förresten idag en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet om det här med att det är viktigt för vissa att folk ska vara en del av en grupp. Han jämför i artikeln Sverigedemokraterna och islamister men resonemanget skulle också kunna tillämpas på kristen höger och andra som vill ha tydliga könsroller.

fredag 23 oktober 2009

USA får hatbrottslag som skyddar HBT-personer.

Äntligen så får USA:s HBT-personer skydd av landets hatbrottslag. Det blir resultatet efter en omröstning i senaten igår. Nu måste president Barack Obama visserligen signera lagen men han är för reformen så det blir inga problem.

USA införde 1968 en nationell hatbrottslag vid brott p.g.a. etnicitet och religion. Sedan mitten av 1990-talet har många i kongressen jobbat för att den även ska inkludera brott p.g.a. sexuell läggning, kön, könsidentitet och funktionshinder. En av de som var mest engagerade var för övrigt Ted Kennedy som dog i somras.

För att ett lagförslag ska bli verklighet måste både representanthuset och senaten rösta ja och därefter ska presidenten godkänna lagen. Vissa år har lagförslag om att även HBT-personer ska få skydd av hatbrottslagen fått godkänt av en av kongressens båda kamrar men inte av den andra. Och när George W Bush var president så hotade han med att lägga in sitt veto mot lagen och därmed stoppa det.

Men nu är alltså situationen annorlunda.

Från USA-gaysiten Lambda Legal.

After the U.S. Senate passed the Matthew Shepard and James Byrd, Jr. Hate Crimes Prevention Act, Lambda Legal issued the following statement from Kevin Cathcart, Executive Director of Lambda Legal:

"We anticipate that President Obama will sign the Hate Crimes Prevention Act which will become the first federal law that specifically protects the lesbian, gay, bisexual and transgender community. Years afterthe tragic murders of Matthew Shepard, Brandon Teena, Sakia Gunn and others our government is finally standing up and saying: No more. This law will send a message that violence motivated by hate will not be tolerated in this country and is a welcome first step towards other critical protections for the lesbian, gay, bisexual and transgender community."

Lambda Legal represented the family and estate of Brandon Teena, a transgender man who was brutally raped and murdered in Nebraska in 1993 (the subject of the movie "Boys Don’t Cry") to make sure that the law enforcement officials who had failed Teena were held accountable.

"This law comes too late to provide justice for the victims of violence we have already lost, but it holds the promise of greater safety and respect for LGBT people today and in the future," Cathcart said.



Viktigt att konstatera är att USA:s hatbrottslag inte är någon hetslag. Politiker i USA tolkar sin konstitution som att en lag som förbjuder hets vore oförenligt med yttrandefriheten. Inte heller med den nya reformen blir det alltså förbjudet för folk att hetsa mot bögar, lesbiska, transpersoner eller annan grupp. Lagen används vid våld mot någon.

Det som är intressant är att USA nya hatbrottslag faktiskt blir mer transvänlig än Sveriges motsvarighet.

1994 så röstade en enig riksdag ja till att domstolar ska ha möjlighet att döma till högre straff vid hatbrott p.ga. etnicitet, religion eller liknande omständigheter.

HBT-personer hade indirekt skydd av lagen men den användes i princip aldrig vid brott mot homosexuella och därför jobbade bl.a. RFSL för att även sexuell läggning skulle vara omnämnd i lagen.

2002 så röstade då riksdagen ja till att homosexuella och bisexuella ska få explicit skydd av straffskärpningslagen. Alla partier var för det förutom Moderaterna som dock har ändrat sig sedan dess och är nu positiv till reformen.

Därefter har det ofta varit debatt i riksdagen om att även transpersoner bör bli explicit omnämnda i straffskärpningslagen. Sedan Kristdemokraterna i somras vid sitt riksting (kongress) sa ja till reformen är alla riksdagspartier för det förutom Moderaterna som svarar "möjligen".



Uppdatering 1

Även den brittiska HBT-siten Pinknews DN och SvD har artiklar om nyheten.

torsdag 22 oktober 2009

Sd-politiker om homovigslar "Från Jerusalem till Sodom och Gomorra"

Tommy Hansson är en sd-politiker som inte gillar homovigslar. Det är i sig väntat, hans parti Sverigedemokraterna är officiellt emot reformen. Även inom Svenska kyrkan har partiet engagerat sig för att försöka stoppa homovigslar, senast i kyrkomötesdebatten i onsdags. Dessbättre förlorade de.

Men Hansson använder ovanligt extrem retorik även för att vara sd-politiker. Några delar av hans bloggpost Från Jerusalem till Sodom och Gomorra.

Jag utträdde ur Svenska kyrkan år 1999 som en protest mot ärkebiskop K. G. Hammars bejakande av den homosexuella livsstilen och stödet för Elisabeth Ohlsons perverterade fotoutställning om Jesus och hans lärjungar som bögar och transvestiter. Det är ett beslut jag inte ångrar en sekund.

För min del innebär klartecknet för de så kallade äktenskapen mellan homosexuella början till slutet för Svenska kyrkan. För mig personligen är Gud en realitet, och jag ser det som en självklarhet att Han nu väljer att helt ta sin hand från den monstrositet som Svenska kyrkan nu både de facto och de jure utvecklats till att bli. Däremot tvivlar jag starkt på att det kommer att bli någon våldsam rusning till de kyrkliga vigselförrättarna....

Den kristna religionen och därmed också Svenska kyrkan räknar sitt ursprung till Jerusalem, där Jesus Kristus en gång verkade. Den nya vigselordningen visar att Svenska kyrkan hädanefter anammar de seder och bruk som ledde till Sodom och Gomorras undergång.

Läs mer om detta i Första Mosebok 19, en läsning som jag med emfas rekommenderar icke minst ärkebiskop Anders Wejryd!

Hade Tommy Hansson bara varit någon lokal galen politiker utan betydelse hade jag inte brytt mig om att kommentera det. Han är visserligen inte en del av sd:s partistyrelse men är däremot chefredaktör för partiets tidning Sd-kuriren. Han är alltså en hyfsat viktig och central politiker inom partiet.

Avslöjande för Hansson är att han tydligt argumenterar emot sig själv när man granskar hans senaste två bloggposter. I Islamiseringshotet - en definition skriver han bl.a. följande.

De muslimer, särskilt de ortodoxa, som kommit till Sverige har nu börjat ställa allt högre krav på att det svenska samhället....


I bloggposten om homovigslar

....Sverigedemokraterna endast erkänner äktenskap mellan man och kvinna enligt den bibliska och traditionella synen.


Han menar tydligen att det är rätt att Bibeln ska avgöra vad sd ska ha för attityd till borgerliga homoäktenskap. När däremot muslimer vill att Korancitat ska avgöra politiken då är de extremister och ett hot mot demokratin.

Givetvis bör konservativa och extrema muslimer kritiseras. Det har jag ofta gjort här på bloggen. Men det blir något absurt när kritiken mot dem är från konservativa kristna som själva blandar ihop stat och religion.

Varken Bibelcitat eller Korancitat ska avgöra Sveriges lagar. Är man kritisk emot att muslimer vägrar förnya sig bör man även vara kritisk emot kristna som vägrar det. Men det är tydligen för avancerat för Tommy Hansson.

Fler artiklar om homovigslar.

Dagen1 Dagen2 DN

En seger för kristna samkönade par - och ärkebiskop Wejryd.

Kyrkomötet har med betydande majoritet röstat ja till att Svenska kyrkan även ska förrätta äktenskap för samkönade par. Av 249 närvarande ombud röstade 176 ja och 62 nej.

Svenska Dagbladet rapporterar om det.

Ja-sidan, företrädd av bland andra ärkebiskop Anders Wejryd, gick i dag hem med segern i kyrkomötets mest omdiskuterade fråga – om Svenska kyrkan ska behålla sin vigselrätt och viga par av samma kön.

Och det blev en jordskredsseger: 182 röstade ja till utskottets förslag att ansöka om att behålla sin vigselrätt, 39 röstade nej och 28 lade ner sin röst. Mötet beslutade också att ändra i kyrkordningen, vilket innebär att samkönade par ska kunna vigas i Svenska kyrkan.

Redan den 1 november börjar den nya ordningen att gälla.

Det årliga kyrkomötet föregicks av en intensiv debatt, både inom och utanför kyrkans värld. Frågan aktualiserades när riksdagen klubbade igenom en ny äktenskapslag, där personer av samma kön kan ingå äktenskap.

Motståndarna har argumenterat för äktenskapet i sin nuvarande forms långa tradition, att bibeln inte ger stöd för könsneutrala äktenskap och att frågan kommer att splittra Svenska kyrkan.

– Jag har inte hittat ett bra teologiskt argument någonstans i Bibeln för att införa en könsneutral äktenskapsordning. Kan någon komma fram och ge oss det? sa Gustaf Bengtsson (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK) under gårdagens debatt, skriver Dagen.

– Att vi haft kärleken som grund för vår tolkning har gjort att vi inte har slaveri i dag, kontrade Martin Lind, biskop i Linköping, enligt Dagen.


Det är givetvis mycket glädjande om än väntat att kyrkomötet röstade ja.

Sverige blir därmed det första landet i världen där landets största samfund säger ja till homovigslar. Det är något vi kan vara stolta över. Fler länder följer nog efter om några år.

Fler tidningar som skriver om nyheten.



Uppdatering 1

Ännu fler artiklar om samkönade vigslar i Svenska Kyrkan

DN2 Dagen2

söndag 18 oktober 2009

Tidningen Dagen och "procenten".

Den kristna tidningen Dagen berättar att Norrmalms baptistförsamling på ett möte sagt ja till att förrätta homoviglar.

Från artikeln.


Norrmalms baptistförsamling i Stockholm säger ja till vigsel av homosexuella. Beslutet togs på söndagen på ett församlingsmöte. Av 49 närvarande medlemmar röstade 28 ja och 14 nej till förslaget. Sju medlemmar röstade blankt. Därmed blir Norrmalmskyrkan, som betraktas som ledande församling i Baptistsamfundet, den första enskilda frikyrkoförsamlingen som öppnar för vigsel av homosexuella. Samfundet har ännu inte beslutat om ett ställningstagande i frågan.

Det var vid ett församlingsmöte i september som församlingens förtroenderåd fick i uppdrag att lägga fram ett beslutsunderlag till dagens möte.


Dittills är Dagens rapportering ganska neutral. Men så skriver tidningen sist i artikeln.


Församlingen har 266 medlemmar. Drygt tio procent av medlemmarna röstade alltså för det kontroversiella beslutet.


Att tidningen Dagen ogillar reformer som syftar till att förbättra för homosexuella och bisexuella är välkänt. Det har de gjort i decennier. Men dessbättre försöker de vara hyfsat sakliga på nyhetsplats. Men här blir besvikelsen från tidningsansvariga tydlig.

Försåtligt skriver man om andelen som har röstat på mötet med syftet att låtsas som att det kanske bara är en minoritet av medlemmarna som är för homovigslar. Och några garantier har man inte. Bland Kristdemokraternas medlemmar så är det bara några få procent som har möjlighet att rösta vid distriktsmöten och partiets riksting. Det betyder att de flesta i kd kanske egentligen är för en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner. Men den vinklingen har ju tidningen Dagen aldrig använt.

Var närvaron dålig på mötet?

49 (drygt 18 %) av 266 medlemmar var med på mötet. Många som varit engagerade i partier, samfund och föreningar vet att en närvarosiffra på nästan 20 % är ganska bra.

Man kan ju även vända på det. Trots att det var tydligt att mötet skulle ha möjlighet att säga ja till homovigslar så var det bara 14 (drygt 5 %) av 266 medlemmar som brydde sig om att vara med där - och rösta nej.

Det om något visar omsvängningen inom flera samfund. Det måste vara tufft för konservativa redaktörer att ett samfund med vanliga kristna människor (här är det inte några politikerombud) röstar ja till homovigslar.

Är något viktigt för dig så prioriterar du givetvis att vara med på ett möte. Så fungerar det i föreningar. Det bör även Dagen konstatera.

Sverigedemokrater, kristdemokrater och Svenska kyrkan.

Sverigedemokraterna har som bekant haft sina landsdagar (kongress) i helgen. Som vanligt är det mycket fokus på invandring som något negativt. Även om partiet försökt nyansera sig de senaste åren är de främlingsfientliga eftersom de närmast skyller alla samhällsproblem på invandring och mångkultur.

Däremot så hade varken partiordföranden Jimmie Åkesson eller partisekreteraren Björn Söder med något om HBT-politik i sina tal som är publicerade på partiets hemsida.

Från ett HBT-perspektiv är det väl egentligen positivt. För hade de sagt något om homosexuella, bisexuella och transpersoner hade det nog varit negativt, typ att samkönade par är dåligt för barn att bo tillsammans med. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn. Björn Söder är för övrigt känd för sina homofientliga skriverier för några år sedan.

Men visst hade sd-politiker kunnat tala positivt om homosexuellas rättigheter - om de kritiserat muslimer. Partiet har en tendens att bunta ihop alla muslimer till en "problemgrupp" medan de sällan eller aldrig kritiserar kristna homofientliga grupper i t.ex. Polen, Litauen och flera länder i Afrika.

Det här gör att partiet får problem med sin trovärdighet när de ibland låtsas försvara "västerländska frihetliga värden". En annan orsak till trovärdighetsproblemen är att partiets egen HBT-politik t.o.m. är något sämre än kristdemokraternas.

Sverigedemokraterna vill avskaffa möjligheten för samkönade par att ingå borgerliga äktenskap, de vill istället återinföra det system som Sverige hade fram till 30 april i år, med en partnerskapslag för samkönade par. Det blir en tydlig signal att partiet menar att heterorelationer är mest "normala". Något som partiet inte själva förnekar, när jag mailade dem i somras berättade de att partiet är för heteronormativiteten i samhället.

Partiet är även emot flera HBT-reformer som har med barn att göra. Sd vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera, förutom närståendeadoptioner. De vill avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att få möjlighet till att bli inseminaderade vid kliniker. I debatten om en ny könstillhörighetslag (för transsexuella som "byter kön") så är sd emot att tillåta transsexuella att spara könsceller (sperma respektive äggceler) för att efter operationen kunna bli biologiska föräldrar. Orsaken till deras negativa attityder till de här reformerna är att de menar barn har "rätt till en pappa och en mamma". Men forskningen visar alltså att barn mår bra även i homofamiljer.

Inom flyktingpolitiken skulle deras betydligt restriktivare asylpolitik givetvis drabba även HBT-flyktingar. Paradoxalt nog så hade en konsekvens av sd:s politik blivit att fler bögar och lesbiska avvisats till muslimska länder.

Sd är konservativt och heteronormativt. Även inom Svenska kyrkan.

Svenska Dagbladet har en artikel idag om att en betydande majoritet av ombuden till kyrkomötet, som startar på tisdag, är för homovigslar.

Från artikeln

SvD:s undersökning visar att en majoritet av ledamöterna röstar för förslaget. Motståndet finns främst inom Kristdemokraterna i Svenska kyrkan, Sverigedemokraterna och Frimodig kyrka.


Mitt tips är att en del från Kristdemokrater i SvK, Sverigedemokraterna i Svk och Frimodig kyrka försöker bluffa i debatten för att få med sig folk från andra grupper.

Bluff 1
. De låtsas som att de inte har några problem med borgerliga samkönade äktenskap, det är de teologiska argumenten som är avgörande för att de är emot homovigslar inom SvK.

Fakta
: Det är inte sant. Du lär nog inte hitta något ombud från de tre konservativa grupperna som accepterade borgerliga homoäktenskap. Tvärtom var de flesta av dem engagerade även emot den reformen.

Bluff 2
. De låtsas som att det viktiga är att "skydda" ordet äktenskap och att man redan gett samkönade par i SvK respekt när man för några år sedan sa ja till välsignelser av de paren.

Fakta:
Syftet med det argumentet är givetvis att de ska verkar vara några som är pragmatiska i debatten. Argument som homovälsignelse-ja homovigslar-nej är försök att få med en del som vacklar om sina attityder. De kd- och sd-politikerna och folk från Frimodig kyrka nog inte berättar i kyrkomötesdebatten är att de själva var, och oftast ännu är, helt emot även välsignelser av samkönade par.

Mer om Sverigedemokraternas landsdagar.

Sds

Säters kyrka firar en kärleksmässa idag söndag eftersom man förväntar sig att kyrkomötet om några dagar röstar ja till homovigslar i SvK.

Dagen



Uppdatering 1

Även Expressen skriver om kyrkomötet och homovigslar.

Uppdatering 2

Aftonbladet skriver Svenska Dagbladets enkät till kyrkomötesombuden. Tydligen är det 53 % som planerar röstar ja till homovigslar, 16 % nej medan övriga inte svarat eller inte entydigt är för eller emot ännu.

fredag 16 oktober 2009

Två viktiga HBT-konferenser i Sverige.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) berättade i tisdags för riksdagens arbetsmarknadsutskott (som är det utskott som har främsta ansvaret för arbetet mot diskriminering) att den svenska regeringen 16-17 november ska vara värd för Equality Summit. Det blir tredje året som EU arrangerar den här typen av konferenser.

Från utskottsprotokollet på riksdagens hemsida.

Toppmötet om diskrimineringsfrågor som ska äga rum den 16 och 17 november. Konferensen kommer att genomsyras av HBT-personers och romers situation i EU.


Det är mycket intressant att HBT-politik blir en av två frågor som prioriteras främst. Att romers situation diskuteras är givetvis inte heller fel. I flera länder i Östeuropa är HBT-personer och romer bland de grupper som är mest diskriminerade.

När det gäller EU-nivå så kan nog inte arbetet mot diskriminering bli tydligare än så här. Sedan är det svårare att få enighet om HBT-arbetet på FN-nivå.

Hans Linde, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och själv öppet homosexuell, har ställt en fråga till utrikesminiter Carl Bildt (m) hur han reagerar på att FN:s generalförsamlings ordförande, Ali Abdussalam Treki från Libyen, sanslöst nog i en intervju menat att homosexuellas rättigheter inte är mänskliga rättigheter.

Carl Bildt är vad jag vet homovänlig privat men har inte varit känd för att prioritera HBT-rättigheter i sitt politiska arbete. Om jag ska spekulera i varför han trots det är så tydlig ibland i riksdagsdebatterna är det för att han politiskt är tvungen till det eftersom alliansen vill prioritera HBT-rättigheter i utrikespolitiken. Och då får Bildt acceptera det.

Här är Carl Bildt svar (från riksdagens hemsida) i sin helhet på Lindes fråga.


Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige inom FN tydligt ska markera sitt stöd till FN-deklarationen om hbt-personers rättigheter och ta avstånd från generalförsamlingens ordförande Ali Abdussalam Trekis åsikter om homosexualitet.

Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet står i strid med principen om alla människors lika värde och rättigheter. Detta diskrimineringsförbud återfinns i alla centrala instrument om mänskliga rättigheter, däribland FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i flera av FN:s och Europarådets konventioner. De övervakningsmekanismer som granskar staters efterlevnad av dessa konventioner, inklusive Europadomstolen, har tolkat diskrimineringsförbudet att också innefatta sexuell läggning.

Att en rad stater likafullt motsätter sig att hbt-personers åtnjutande av sina mänskliga rättigheter behandlas i internationella forum framgick bland annat av den så kallade motdeklaration som lästes upp i generalförsamlingen efter hbt-deklarationen, å 57 staters vägnar. Eftersom motdeklarationen ifrågasätter diskrimineringsförbudet är det djupt beklagligt att generalförsamlingens ordförande Ali Abdussalam Trekis förefaller dela den uppfattning som kommer till uttryck i den.


I FN fortsätter Sverige att driva frågan om hbt-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter, och verkade för antagandet av en resolution i generalförsamlingen i december förra året rörande summariska avrättningar. Resolutionen, som förhandlades av Sverige, innehåller det enda uttryckliga omnämnandet av sexuell läggning.


Sveriges ståndpunkt i frågan om hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är således lika välkänd som den är tydlig. Under generalförsamlingens pågående 64:e session kommer Sverige på den internationella MR-dagen den 10 december att arrangera ett evenemang på temat hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, tillsammans med International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC). Deklarationens krav på avkriminaliserande och icke-diskriminering kommer då att diskuteras.


Min bedömning är att när det gäller konferenser om HBT-rättigheter så är det här så radikalt som det är politiskt möjligt. Socialdemokraterna har själva i sin motion En rättvis värld är möjlig skrivit följande.

Socialdemokraterna vill att Sverige arbetar för en internationell HBT-konferens. Men som situationen internationellt ser ut just nu riskerar arbetet för att få en sådan till stånd att vara kontraproduktivt. Om det under året öppnar sig möjligheter som gör att den bedömningen kan ändras vill vi att Sverige arrangerar en internationell HBT-konferens.

Och varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har motionerat (lämnat förslag) i riksdagen i höst om någon internationell HBT-konferens vilket de gjort de senaste åren.

I praktiken betyder det här att de båda blocken nästan är helt eniga dels om att Sverige ska prioritera HBT-rättigheter i utrikespolitiken och ungefär hur man ska göra det. Givetvis kan man invända att det borde göras ännu mer men Sverige är idag ett av de länder som gör mest. När det gäller transpersoners rättigheter kanske Sverige t.o.m är tydligast, de flesta andra länder struntar i den typen av rättigheter.

Det som möjligen skulle varit annorlunda med en röd-grön regering är att s, v och mp är ense om att Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN. Det är sedan flera år även c och fp för medan m och kd hitills svarat möjligen. Men som situationen är nu är det främst en policy, om än viktig. En HBT-konvention i FN hade varit helt omöjlig att få majoritet för 2009.

Men jag menar trots det att det vore viktigt att även Moderaterna och Kristdemokraterna skaffar sig som mål att Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN.

Det som är positivt annars är givetvis att det är en politisk enighet i riksdagen om att Sverige bör prioritera HBT-rättigheter som en del av arbetet för mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. I många andra EU-länder är den här typen av arbete betydligt mer kontroversiellt.

torsdag 15 oktober 2009

Katoliker i USA mer positiva till homoäktenskap än övriga.

De flesta i USA är ännu emot homoäktenskap men däremot är majoriteten positiv till partnerskap för samkönade par. Det visar en ny opinionsmätning från The Pew Forum.

57 % är för en partnerskapslag för homopar medan 37 % är emot reformen. När det gäller homoäktenskap blir siffrorna nästan omvända, 39 % är för och 53 % emot.

Men siffrorna visar också att stödet för en könsneutral äktenskapslag varierar betydligt mellan olika grupper i samhället.

Bland yngre i USA (18-29 år) så är 58 % för en könsneutral äktenskapslag och 37 % emot.

En annan viktig faktor är hur ofta folk besöker något religiöst samfund. Bland de som besöker något samfund varje vecka är 22 % för homoäktenskap medan 47 % av de som en gång i månaden eller en gång om året besöker samfund är för reformen. Bland folk som mer sällan besöker samfund är siffran 54 %.

Som väntat har de politiska åsikterna en avgörande betydelse. Bland liberala demokrater är 72 % för homoäktenskap medan motsvarande siffra bland konservativa republikaner är 14 %. Men det visar sig också att bland de republikaner som definierar sig som moderata eller liberala så är det 36 % som är en könsneutral äktenskapslag.

Kanske någon blir förvånad att stödet bland katoliker är högre än genomsnittet. 45 % bland dem är för homoäktenskap. Men katoliker har i USA en tradition av att vara mer socialt engagerade än övriga befolkningen och mer "till vänster" vilket i USA betyder att man är liberal.

En annan indikation på det är att stödet bland "hispanics" alltså främst spansktalande för homoäktenskap är 45 % medan motsvarande siffra för "vita" är 39 %. Sedan är givetvis även spansktalande vita människor men definitionerna i USA kan vara ganska udda ibland. Däremot är stödet bland svarta lägre, 26 %.

Siffrorna för alla grupper kan ni hitta på The Pew Forums hemsida. USA-gaysiten 365.com skriver om det här.

onsdag 14 oktober 2009

Polsk politiker gör helomvändning om gayparader.

Chris Bryant, som är öppet homosexuell, blir ny Europaminister i den brittiska socialdemokratiska regeringen. Landet har haft flera andra homoministrar de senaste 10 åren så det är i sig inget principiellt nytt men intressant eftersom mycket av debatten om HBT-rättigheter är på Europanivå.

Det konservativa oppositionspartiet Tory har visserligen bra opinionssiffror men efter EU-valet i juni i år har de fått kritik från många HBT-engagerade för sitt samarbete med det homofientliga polska "Lag och rättvisa-partiet". De båda partierna har tillsammans startat en ny konservativ grupp i EU-parlamentet. Orsaken till att de lämnade den gamla högergruppen (som m och kd för övrigt är med i) var att de ogillade dess EU-vänlighet.

"Lag och rättvisa-partiet" har bl.a. varit engagerade för att försöka förbjuda gayparader. Nu verkar det dock som att en del i partiet försöka dämpa sin homofientlighet.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

Polish MEP Michal Kaminski, who has been accused of homophobia, has said he would consider supporting civil partnerships and will attend Conservative Pride next year.

Kaminski, who is a politician for the Law and Justice Party, is the president of the Tories' new bloc in Europe.

When he was invited by David Cameron to speak at the Conservative Party Conference this week, Stonewall chief Ben Summerskill boycotted a gay Tory event in protest.

In an interview with Total Politics magazine, Kaminski denied being homophobic and said that although he didn't support gay marriage, he was prepared to consider voting for civil partnerships.

Om det här är en genuin förändring eller något som syftar till minska kritiken mot Tory är ännu inte tydligt.

Men det vore onekligen något sensationellt om konservativa politiker i Polen som försökt förbjuda gayparader där (domstolar har dock förtydligat att den typen av parader måste vara tillåtna i en demokrati med demonstrationsfrihet) några år senare själv ska vara med i brittiska gayparader.

Så sent som i slutet av 1990-talet så hade Storbritannien Västeuropas homofientligaste lagar. Men sedan dess har socialdemokratiska regeringen varit ansvarig för många reformer, och liberalerna har varit pådrivande i det arbetet.

De konservativa har tidigare varit negativa till många av HBT-reformerna men har idag accepterat dem och partiets ordförande David Cameron försöker vända sig till bögar och lesbiska med seminarier etc.

Jag skrev häromdagen om Obamas tal i helgen inför en middag med HBT-föreningen Human Rights Campaign. För den som är intresserad så är det möjligt att kolla videon här.

söndag 11 oktober 2009

Sexköpsdebatten i Sverige är heteronormativ.

För några dagar sedan skrev jag här på bloggen om att man borde problematisera sexköp i fattiga länder, något som homorörelsen sällan gjorde på 1970- och 1980-talet. Men det betyder inte att jag gillar sexköpsdebatten i Sverige 2009. Tvärtom är den ofta både heteronormativ och kränkande emot de som säljer sex.

Jag vet mycket väl att många som är prostituterade använder droger och har sociala problem. Men att bunta ihop alla sexsäljare som några som egentligen hatar jobbet är kränkande. Det är till att låtsas som att de som försvarar sin rätt att sälja sex egentligen är idioter. Av någon orsak har nästan ingen av de som är för nuvarande sexköpslag brytt sig om att lyssna på de som är närmast berörda, de som säljer sex. När det gäller de flesta andra politiska reformer försöker politiker ha en dialog med dem som främst påverkas, men inte här inte. Det är oacceptabelt.

Svensk prostitutionsdebatt är ofta absurt heteronormativ. I övrigt HBT-vänliga politiker från s, m, c, fp, v och mp kan säga saker som att prostitution är kvinnoförtryck. Som om män som säljer sex inte är en del av verkligheten.

Rapporter har visat att bland gymnasieungdomar är det högre andel bland killar än bland tjejer som sålt sex. Det skrev jag om här.

Mycket tyder också på att andelen bland homosexuella män som köpt sex är ungefär som bland heterosexuella män. Om nu syftet med prostitution främst vore att kränka kvinnor, varför är då en del bögar intresserade av att köpa sex?

Dagens Nyheter skriver att Fredrick Federley, riksdagsledamot för Centerpartiet, vill avskaffa sexköpslagen. Det är bra. I alla fall borde man utreda lagen och om den visat sig vara kontraproduktiv borde den givetvis avskaffas.

Det är nog ingen slump att det är en bög som i riksdagen jobbar för att avskaffa sexköpslagen. Kritiken mot lagen har varit tydlig även från andra i HBT-rörelsen som t.ex. Alexander Bard och Petra Östergren.

Acceptera inte att i övrigt HBT-vänliga riksdagsledamöter börjar argumentera heteronormativt i debatten om sexköpslagen. Eller om porr. De har en skyldighet att undvika heteronormativet. För annars blir det någras verklighet som blir frånvarande i debatten. Det om något är omoraliskt.

Dags för mindre snack och mer verkstad i USA.

I helgen har många i USA:s HBT-rörelse samlats för "Equality Marsch", en demonstration i USA:s huvudstad Washington DC. Lördagkväll hade de även en middag där president Barack Obama höll tal. Han är som bekant även vinnare av Nobels fredspris i år.

Dagens Nyheter skriver om hans tal. Han lovade där återigen att jobba för HBT-reformer. En del bloggare som kommenterar artikeln har tydligen fått för sig att det här skulle vara nya löften men det är det inte. Obama har i flera år sagt att han i princip är för alla viktiga HBT-reformer - förutom homoäktenskap. Hittills har dock ingen central reform blivit verklighet trots att Obama är president sedan januari i år och det är tydlig majoritet för demokraterna i kongressen. En orsak är att man inte lyckats enas om hur man ska hantera olika lagförslag.

De viktigaste HBT-reformerna på nationell nivå i USA är följande.

Att avskaffa DOMA, den lag som bl.a. hindrar samkönade par som ingått äktenskap i de delstater där det är tillåtet att få del av de nationella förmånerna för gifta par.
Att avskaffa förbudet för öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret.
Att nationellt förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet inom arbetsmarknaden.
Att den nationella hatbrottslagen även ska inkludera arbete mot hatbrott mot HBT-personer.

Obama är för alla fyra reformerna. Han är den HBT-vänligaste presidenten i USA hittills. Man ska givetvis respektera att demokraterna och Obama inte kan genomföra alla sina löften direkt. Men nu är det dags för dem att leverera. Ännu ett år med bara vackra ord vore oacceptabelt. Sommaren 2010 bör de fyra centrala HBT-reformerna vara genomförda.

Även HBT-siten Qx har en artikel om Obama.


Lagar om vilka som ska ha rätt att ingå äktenskap avgörs på delstatsnivå. Hur är då situationen i USA när det gäller äktenskap, partnerskap etc?

Fyra delstater ger samkönade par rätt att ingå äktenskap

Connecticut
Iowa
Massachusetts
Vermont

New Hampshire tillåter homoäktenskap från 1 januari 2010 och Maine har en folkomrösning i början av november i höst om att säga ja eller nej till delstatsparlamentets förslag om en könsneutral äktenskapslag. Washington DC planerar också införa en könsneutral äktenskapslag, men det måste även godkännas av den nationella kongressen.

Följande delstater har partnerskapslagar för samkönade par. Lagar som ger alla eller nästan alla juridiska rättigheter som gifta par har.

California
New Jersey
Oregon
Nevada
Washington (folkomröstar om att säga ja eller nej till partnerskapslagen november 2009)
Maine (folkomröstar om en könsneutral äktenskapslag november 2009)
New Hampshire (tillåter samkönade äktenskap från 1 januari 2010)

Hawaii och Washington DC har sambolagar för samkönade par. Lagar som ger begränsade juridiska rättigheter.

Två delstater, New York och Washington DC, tillåter inte själva homoäktenskap men erkänner juridiskt samkönade äktenskap från andra länder och delstater.

President Obama är för att det ska vara samma regler för samkönade och olikkönade par vid adoptioner och inseminationer men även det är något som avgörs på delstatsnivå. Delstater som tillåter homoäktenskap eller partnerskap har oftast med i lagarna att rättigheterna ska vara lika inom familjerätten. De flesta andra delstater tillåter det ofta i praktiken. Det är bara Florida som har ett förbud emot homoadoptioner.



Uppdatering 1

Även Dagen skriver om Obama och HBT-politiken.


Uppdatering 2

Efter att ha kollat igen hur situationen är i USA så är det tydligen tre till delstater som har sambolagar för homopar, lagar som ger begränsade juridiska rättigheter.

Colorado
Maryland
Wisconsin

Totalt är det alltså 16 delstater som idag ger någon typ av juridiskt erkännade åt samkönade relationer. Motsvarande siffra 2006 var 8 delstater.

fredag 9 oktober 2009

Även bögar kan ägna sig åt kolonialism.

Frankrikes kulturminister Frederic Mitterrand har hamnat i en konflikt där politiker både från höger och vänster kräver att han lämnar regeringen. Orsaken är att han anklagas för att ha köpt sex av unga män, kanske även minderåriga, i Thailand. Frederic Mitterand är öppet homosexuell och för övrigt brorson till f.d. presidenten Francois Mitterand.

Obefogade homofoba rykten? Nja, så enkelt är det inte. Visserligen har den här typen av anklagelser ibland använts mot homopolitiker. Men här är det Mitterand själv som orsakat debatten. Han publicerade en bok 2005 där han berättade om prostitution i Thailand. Tydligen utan att problematisera det.

Från USA-gaysiten 365.com

In a 2005 book, “La mauvaise vie” or “The Bad Life,” Mitterrand describes Bangkok’s brothels in rich, torrid detail, and the joy and freedom of paying “boys” for sex....

The exploits described in the book came back to haunt him recently, after he jumped to the defense of filmmaker Roman Polanski. Polanski is currently in a Swiss prison on U.S. charges relating to his sexual relations with a 13-year-old girl in 1977, when he was 43....

In the book, written in the first person, Mitterrand’s narrator describes being taunted in childhood by peers and being troubled by his attraction to other boys. In Bangkok, surrounded by “boys” or “kids” who tell him in broken English “I want you happy,” he finds a liberty he never had when he was a child.

“Money and sex, I am at the heart of my system, that which is functioning at last, because I know that no one will refuse me. … I can at last choose. The Western morality, the endless guilt, the shame that I drag with me, shatter,” one passage reads.

Det här har fått både främlingsfientliga Front National och Socialistpartiet att kräva Mitterands avgång

“Frederic Mitterrand must resign because his presence in the government as a representative of France is an indelible stain (for) the entire world,” National Front Vice President Marine Le Pen said Thursday. Le Pen triggered the controversy earlier this week.

Leftists joined in. Socialist Arnaud Montebourg said Thursday that Mitterrand “deliberately acted in violation of national and international laws” and appealed to Sarkozy and Prime Minister Francois Fillon to fire him.

“It is impossible that a minister representing France can encourage violation of his own international commitments to fight sexual tourism,” Montebourg’s statement said.


Mitterand försvarar sig dock.

“I condemn sexual tourism, which is a disgrace. I condemn pedophilia, which I have never in any way participated in,” Frederic Mitterrand, 62, nephew of late President Francois Mitterrand, said in a national prime time television interview.

“All those who accuse me of this kind of thing should be ashamed.”

He said his book was neither a memoir nor a novel. “I preferred to leave things vague,” he said.

Asked whether he made a mistake in paying for sex in Thailand with “boys,” he said: “An error, without a doubt. A crime, no.”


Min blogg är inte någon domstol. Jag avgör inte om Mitterand är skyldig till att ha gjort något olagligt.

Jag är också för att nyansera debatten om prostitution. Även om det enligt min egen moral är fel att köpa sex så respekterar jag de män och kvinnor som frivilligt jobbar som sexsäljare. Sedan vet jag att många, men inte alla, har sociala problem eller är fattiga så att de inte har något alternativ. Barnprostitution är givetvis alltid fruktansvärt.

Det som jag däremot reagerar emot är att Mitterand skriver en bok som tydligen hyllar "friheten" att köpa sex i Thailand. I teorin kan det vara en frihet för båda. Men Thailand är betydligt fattigare än Sverige och Frankrike. Vilken verklig frihet har de flesta unga männen och unga kvinnorna att jobba med något annat?

Visst, många av dem verkar må hyfsat bra. Men det är faktiskt en del av deras yrke att låtsas gilla sitt jobb. Skulle de som mår dåligt visa det skulle de få färre kunder.

I Europa har homofientlighet varit vanligt. Det har varit en orsak till att en del bögar sökte sig till norra Afrika för att hitta sexpartners i smyg. Ofta prostituerade killar i 20-årsåldern. Några av dem gillade nog själv att ha sex med sina kunder. Men för de andra, vilken frihet hade de egentligen att säga nej till medelålders män från Europa som erbjöd dem mer pengar än de skulle få efter ett vanligt jobb?

Här är jag även kritisk emot delar av HBT-rörelsen. Gaytidningen Reporter hade för drygt 20 år sedan ett reportage om en medelålders man som blivit arresterad för att köpt sex i ett land i norra Afrika. Han och hans pojkvän hade gemensamt åkt dit för att hitta unga prostituerade män. I reportaget i Reporter blev de inte annat än offer för en moralistisk polis.

Inte något sades det om det kanske är fel att två medelålders män från Sverige besöker ett fattigt land för att köpa sex av killar som visserligen inte var barn men ofta tonåringar. Hur hade reaktionen blivit om det varit två medelålders heteromän som åkt till norra Afrika för att köpa sex av unga kvinnor? Förmodligen hade de blivit kritiserade.

Trots att många i HBT-rörelsen var marxister och emot imperialism etc. på 1970- och 1980-talet så var det få som problematiserade att en del bögar köpte sex av unga män i fattiga länder.

Jag respekterar att andra inte har samma etik som jag när det gäller sexköp. Det är också viktigt att förtydliga att de allra flesta bögar är emot att köpa sex. Men det som blir en gåta är att de som ägnar sig åt det ofta låtsas som om det är frivilligt och utan problem även om den andre är fattig .

Även bögar, och lesbiska, kan ägna sig åt kolonialism.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

onsdag 7 oktober 2009

Kristdemokraterna accepterar könsneutral namnlag.

Kristdemokraterna är nog det riksdagsparti som varit mest negativt till en könsneutral namnlag även om partiet officiellt svarat att de vill avvakta en senare namnlagsutredning innan de avgör om de ska vara för eller emot reformen.

Men efter regeringsrättens dom så har det blivit en tydlig vändning. Kristdemokraterna accepterar domen och partiet är inte intresserade av att jobba för att återigen inskränka vuxna människors rätt att byta till "ett namn som är typiskt för det motsatta könet". Det här är en tydlig förändring av partiets värderingar.

Det betyder att det är borgerlig enighet om att behålla en könsneutral namnlag. Även den röd-gröna oppoisitionen är ense om det. Ett parti, Sverigedemokraterna, har ännu inte svarat.

Bland riksdagspartiernas ungdomsförbund är sedan flera år ssu, muf, cuf, luf, ung vänster och grön ungdom för en könsneutral namnlag. Jag har efter regeringsrättens dom mailat kdu men de har ännu inte svarat. De har hittills varit emot reformen.

Det har blivit en snabb svängning när det gäller attityder i samhället. Debatten startade i riksdagen 2002 då Folkpartiet argumenterade för en könsneutral namnlag. Något år senare började Vänsterpartiet och Miljöpartiet engagera sig för reformen. Vid Stockholm Pride i somras blev det ett välförtjänt fokus på namnlagen.

Det som var extremt och för många orealistiskt 2002 är det nästan enighet om hösten 2009. Positivt givetvis. Och intressant.

RFSL-ansvariga bagatelliserar problem

HBT-siten Qx har publicerat en debattartikel från Felix König, ordförande i RFSL-Ungdom, om hedersrelaterat våld och filmen Sämre än djur. Han menar att myndigheterna varit för dåliga på att hjälpa ungdomar som har problem med s.k. hederskultur.

Från artikeln.

RFSL Ungdom kräver att polis, socialtjänst och skola införskaffar de kunskaper som krävs för att hantera frågorna. Vi kräver också att socialtjänsten inskaffar nödvändig hbt-kompetens och sänker trösklarna för när hbt-ungdomar ska få rätt till stöd enligt socialtjänstlagen. Vi vill se fler skyddade boenden som har hbt-kompetens. Slutligen behöver det också utvecklas stödverksamhet för att nå ungdomarna på individnivå.


Det där är givetvis bra. Men ett problem är att RFSL och RFSL-Ungdom sällan själva prioriterat att jobba emot hedersrelaterat våld. Ofta har man istället låtsats som att problemen inte är värre i en s.k. hederskultur än i vanliga Svenssonfamiljer. Här borde självkritiken vara tydligare från König.

Några exempel på bagatelliseringen och relativiseringen från RFSL-ansvariga.

Sören Juvas, ordförande i RFSL, skriver tillsammans med Ali från Arabiskt initiativ en debattartikel på siten Newsmill.

Efter att ha sett filmen är det många som är oroliga för att den inte bara lyfter upp ett angeläget problem utan även förstärker stereotyper och fördomar om araber och muslimer och gör homofobin till ett specifikt muslimskt eller arabiskt problem.


Som om de flesta människor inte är begåvade nog att konstatera att den här filmen fokuserar på två ungdomar med arabiskt ursprung. Det betyder inte att alla etniska svenskar är homovänliga. Det vet väl varje människa. Men Sören Juvas relativiserar och försöker vända ansvariga för homofientligheten till att nästan främst bli offer, för islamofobi. Det blir helt absurt.

De skriver även.

Arbetet med att stoppa övergrepp i hederns namn får aldrig handla om att olika sorters förtryck ställs mot varandra.


Det blir en besynnerlig kommentar. Det är närmast de själva som försöker låtsas som att det inte är möjligt att debattera ett förtryck utan att det ska relativiseras mot något annat.

Qx skrev om premiären för filmen Sämre än djur. Ulrika Westerlund, vice ordförande i RFSL, kommenterar debatten.


Ulrika Westerlund tyckte att det även är viktigt att lyfta fram att många hbt personer delar de erfarenheter som kommer fram i filmen oavsett bakgrund. Hon menar att homofobin också finns i Sverige och att det personerna i filmen berättar påminner om det som hon själv och hennes vänner har upplevt från sina egna familjer. Men påpekar att hon för den sakens skull inte menar att förtrycket ser exakt likadant ut, eller att det inte finns hedersrelaterade problem.

– Jag hoppas att filmen bidrar till att lyfta en stor problematik som finns och inte blunda för just det här, men att man också lyfter blicken och ser att många andra hbt-personer också lever under svåra förhållanden, sa hon.


Precis som om folk inte visste om att det även är homofientlighet bland etniska svenskar. Och att etniska svenskar ofta själva varit i samma situation som de som blivit dödshotade är ganska originellt. Det är nästan som om hon bagatelliserar problemen för vissa HBT-ungdomar med invandrarursprung.

Och så här har det ofta varit inom delar av HBT-rörelsen de senaste 10 åren. Jag och andra började skriva debattartiklar om det här i HBT-media för många år sedan så debatten är definitivt inte ny för ansvariga i RFSL. Det är inte rasism att förtydliga att s.k. hederskultur är något annat än den homofientlighet som är ett problem i alla kulturer. Det är inte rasism att förtydliga att invandrare med arabiskt ursprung ofta har en betydligt svårare situation än etniska svenskar.

Centern accepterar könsneutral namnlag.

Centern har mailat att de accepterar regeringsrättens dom att namnlagen bör tolkas könsneutralt. Därmed är sex riksdagspartier för reformen. Det betyder att de inte är intresserade av att återigen inskränka vuxna medborgares frihet att byta till "ett namn typiskt för det motsatta könet".

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har ännu inte svarat.

Att tiga om problemen gynnar främlingsfientliga partier.

Jag har skrivit en del om filmen Sämre än djur som visats på biografer och även i SvT i söndags. Jag hoppas så många som möjligt av er såg filmen.

Tyvärr har föreningen Arabiskt initiativ ägnat sig åt att attackera de som gjort filmen istället för att konstatera att det är bra att det äntligen blir debatt om den svåra situation som många HBT-människor i s.k. hederskulturer har.

Arabiskt initiativ skrev för några dagar sedan en debattartikel på HBT-siten Qx. Dessbättre har nu Josef Wijk och Cherin en artikel där de bemöter argumenten. Cherin är för övrigt en av de två homosexuella som i filmen berättade om sin svåra situation.

Från artikeln.

Vår fråga blir på en gång: På vilket sätt är våra berättelser farliga? Är det stigmatiserande att visa på ett problem som varken myndigheter eller det svenska samhället vill ta upp? Sämre än djur visar på bristen av skydd och säkerhet för människor med HBT-läggning som lever i hederskultur. Vad ger det oss utsatta för hjälp att diskutera om det är en fråga att ta upp eller inte?

Filmen visar på ett särskilt problem – hederskultur som särskiljer genom ett kollektivt hedersbegrepp - att vem som helst inom en hel grupp kan vara gärningsman och en nivå av fysiskt våld är hög. Hederskultur har erkänts som en särskild problematik av alla seriösa debattörer sedan morden på Pela & Fadime. Arabiskt Initiativ förstår inte denna problematik: ”Förtrycket, den fysiska och psykiska misshandeln som förekommer i filmen skulle kunna ha förekommit i en svensk familj.” Vi skulle gärna träffa de HBT-personer med svenskt ursprung som måste fly för sitt liv för att de kan bli mördade av vem som helst inom släkten som Arabiskt Initiativ menar finns.


De har helt rätt. Homofobi och sexism är givetvis problem som är vanliga i alla kulturer. Även bland etniska svenskar Men s.k. hederskultur är något annat. Det är att en hel familj eller släkt planerar att mörda eller skada någon för att "släkten inte ska förlora sin heder".

Det är något som i princip inte existerar bland etniska svenskar. Men det är vanligt i vissa etniska grupper, kurder, araber etc. De flesta av familjerna är muslimska men några är kristna. Problemen är vanligast i perifera delar av länder, där centrala myndigheter påverkar mindre och den lokala kulturen är viktigare som norm.

Att förneka det här gagnar ingen - förutom partier som Sverigedemokraterna som då får monopol på den viktiga debatten. Det vore helt fel att ge främlingsfientliga grupper den möjligheten att få nya sympatisörer.

Det betyder givetvis inte att alla arabiska och kurdiska familjer har den här typen av problem. Vissa är tvärtom engagerade emot de patriarkala strukturerna.

Det jag, Josef Wijk, Cherin och andra framför är inte främlingsfientligt. Tvärtom syftar det till att försöka lösa ett problem som annars kan göra att främlingsfientligheten blir värre i Sverige. Men det viktigaste är givetvis att människor förtjänar samma respekt och trygghet - oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet och etnicitet.

Att lämna den principen för att kompromissa med vissa "kulturrelativister" vore helt oacceptabelt.



Uppdatering 1

Ett av de länder som har den värsta förföljelsen av homosexuella och bisexuella är Saudiarabien. Till det landet säljer Sverige vapen. Det är givetvis helt absurt.

Jag är inte för ett totalstopp för svensk vapenexport men det ska enligt min bedömning vara förbjudet att exportera vapen till diktaturer som kränker mänskliga rättigheter. Det är givetvis inte tillräckligt med ett sådant förbud i teorin utan det ska även följas. Något annat är inte acceptabelt.

I tidningen Dagen kritiserar lokala kd-politiker i en debattartikel Alf Svensson, kd-ledamot i EU-parlamentet. Att Alf Svenssson ensidigt argumenterat för vapenexport vid ett seminarium är avslöjande för hur hycklande hans retorik är. Då är den "kristna etiken" inte så viktig.

Uppdatering 2

Josef Wijk och Cherin har nu sin debattartikel med på debattsiten Newsmill.

tisdag 6 oktober 2009

Moderaterna accepterar könsneutral namnlag.

Moderaterna mailar att de accepterar regeringsrättens dom att man bör tolka namnlagen könsneutralt för vuxna medborgare. Sedan tidigare är fp, v och mp för en könsneutral namnlag och förra veckan accepterade även s det.

När m var oppositionsparti så lämnade de i flera år förslag i riksdagen om att tydligt avreglera namnlagen. De senaste åren har partiet dock avvaktat en utredning om lagen. Tyvärr har den blivit försenad. Men i och med att regeringsrätten i en dom i september i år tolkat lagen annorlunda så blir det en annan situation.

Det är därmed fem riksdagspartier som är ointresserade av att senare utreda att återigen inskränka rätten till könsneutralitet i namnlagen. Därmed så är det praktiken avgjort att oavsett om det blir borgerlig eller röd-grön regering efter 2010 så förblir namnlagen könsneutral.

Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har ännu inte svarat men c är redan för att transpersoner ska få byta till ett namn "typiskt för det motsatta könet". Kd och sd har hittills svarat "möjligen" till en könsneutral namnlag.

måndag 5 oktober 2009

I Grekland är både högern och kommunisterna homofientliga.

Grekland byter regering från höger till socialdemokratisk. Det visar det preliminära resultatet från parlamentsvalet igår i landet. Det betyder att politiken blir något mindre homofientlig de närmaste åren.

Högerpartiet ND minskade med 8,3 % till 33,5 % i valet. Det socialdemokratiska partiet PASOK ökade däremot med 5,8 % till 43,9 %.

Bland övriga partier minskade kommunistpartiet KKE något till 7,5 %, högerpopulistiska LAOS ökade med 1,8 % till 5,& och vänstersocialistiska SRA minskade marginellt till 4,5 %.

Grekland har ju ett välkänt rykte om att ha varit den mest homovänliga delen av Europa för 2000 år sedan. Till viss del är det sant. Men syftet med de samkönade relationerna var att en vuxen man skulle vara ett stöd i en tonårskilles utveckling. Att två vuxna män bodde ihop som ett par var oftast helt tabu.

Trots det var ju attityderna mer liberala än i andra delar av Europa, där man förföljde homosexuella. Men tyvärr är det få i Grekland idag som förvaltat de toleranta attityderna. Istället är homofientlighet mer vanlig i Grekland än i de flesta andra länder i Europa.

Landet är idag ensamt i EU om att ha en diskriminerande åldersgräns för sexuella relationer, 17 år för manliga homorelationer och 15 år för heterorelationer och lesbiska relationer. Varken tidigare höger- eller socialdemokratiska regeringar har brytt sig om att avskaffa den diskriminerande lagen.

Även i övrigt så saknar Grekland lagar som syftar till att förbättra situationen för homosexuella och bisexuella. De har visserligen en lag som skyddar bögar och lesbiska mot diskriminering inom arbetsmarknaden men det är tack vare att EU krävt det, inte för att de senaste årens högerregering själv varit intresserad av reformen.

Fram till häromåret har de två stora partierna närmast varit som pest och kolera för landets HBT-personer. Men socialdemokratiska PASOK har börjat svänga något och lämnade 2006 ett förslag om att införa en sambolag för både olikkönade och samkönade par.

Högerregeringen införde visserligen en sambolag 2008 men bara för heteropar, vilket HBT-rörelsen protesterat emot. I augusti i år hade man en omröstning i parlamentet om att även homopar skulle få del av sambolagens rättigheter. Men det var bara socialdemokraterna och vänstersocialistiska SRA som röstade ja till det. Vänstersocialisterna är för övrigt landets HBT-vänligaste parti och för en könsneutral äktenskapslag.

Inte bara högerpartiet ND och högerpopulistiska LAOS röstade nej till en sambolag för homopar utan även kommunistiska KKE. Många reformerade komunnistpartier har de senaste decennierna bytt politik från homofientlighet till homovänlighet. Men KKE är inte något reformerat parti, de hyllar ännu politiken som den var i kommunistdiktaturen Sovjet. Och det gäller även homosexuellas situation.

I Sovjet spärrades många homosexuella och bisexuella in på mentalsjukhus. En central politiker i det grekiska kommunistpartiet KKE argumenterade häromåret för att man borde placera homosexuella i arbetsläger "för att göra dem till heterosexuella".

Det socialdemokratiska partiet PASOK har även argumenterat för att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom andra områden än arbetsmarknaden. Partiet har visserligen egen majoritet i parlamentet efter valet men hur många reformer det blir är ännu inte avgjort. En minoritet i partiet är ännu homofientlig och om de försöker genomföra reformer får de nog kritik både från höger och från kommunisterna.

Generellt har annars samhällsdebatten i Grekland blivit tolerantare de senaste åren, och HBT-människor är oftare i media

Fler artiklar om Grekland och parlamentsvalet

DN SvD Sds

söndag 4 oktober 2009

Fakta och argument för en könsneutral namnlag.

Jag har mailat några partier om de politiskt accepterar regeringsrättens dom att namnlagen bör tolkas könsneutralt.

Socialdemokraterna har svarat ja. Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är redan för reformen.

Eftersom Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ännu inte svarat har jag idag mailat dem igen, om fakta och argument för en könsneutral namnlag. Jag publicerar det även här på bloggen eftersom en del av er kan ha nytta av argumenten


Könsneutral namnlag. Argument och motargument. Myter och fakta.


1. "En könsneutral namnlag är något som platsar bland genusteoretiker på universitet. Genomförs det i verkligheten blir det kaos"

En könsneutral namnlag är inte något oprövat och nytt. Bl.a. Storbritannien, ett land som i andra delar är mer konservativt än Sverige, har i många år haft en könsneutral namnlag. Alla partier, även konservativa Tory, är för systemet och är ense om att det fungerar bra.

Ibland är det som om vissa fått för sig att 100 000-tals svenskar skulle byta namn när namnlagen blir könsneutral. Och att de främst skulle göra det för att orsaka problem för samhället. Erfarenheten från de länder som redan har en sådan lag är att de allra flesta behåller könsspecifika namn. Våra könsnormer är ännu tydliga i samhället. Det är få som använder den friare möjligheten men för dem är det ofta viktigt.


2. "Med en könsneutral namnlag blir det svårare att identifiera folk när de ska legitimera sig ".

För det första har vi redan en del könsneutrala namn idag t.ex. Kim. Sedan har många med invandrarursprung namn som många inte vet om det är ett mansnamn eller kvinnonamn. Om syftet är att alla som kräver legitimation ska veta av namnet vilket kön personen tillhör borde vi logskt förbjuda den typen av namn.

Det blir ju även besynnerligt om en transvestit, tex man klädd som kvinna, skulle vara enklare att identifiera som Anders än som Anna.


3. "Vi förlorar viktig information om folk när de får byta namn till sådana som är "typiskt för det motsatta könet"

För det första är det här en principfråga. Är det viktigaste med ett namn att vederbörande själv ska trivas med det och känna sin identitet fungerar bra eller är det viktigaste att andra ska få information? Det är ju mycket annat som ett namn sällan eller aldrig avslöjar, yrke, bostad etc. Återigen, en könsneutral namnlag förändrar inte radikalt samhället, de flesta har kvar sina namn. Det är få som byter men för dem är det viktigt.


4. "Det är viktigt att behålla en kulturtradition. Vad är det för fel på traditioner?"

Det är inget fel på traditioner. Även med en könsneutral namnlag har ju folk rätt att behålla traditionella och könsspecifika namn. Men traditioner bör inte inskränka någons frihet eller vara exkluderande för en minoritet. En principiellt dålig lag blir inte bra därför att ett land haft den i många år.

Om nu traditioner är viktiga, varför bytte Högerpartiet namn till Moderaterna 1969? Och Bondeförbundet till Centerpartiet 1957? Två partier som när de bytte namn var ganska konservativa i övrigt. Jo, därför att samhället förändras och då måste man ibland förnya sig.


5. "En könsneutral namnlag kan orsaka att barn blir mobbade"

Det där är ju en viktig debatt i sig, men det regeringsrätten avgjort i sin dom är att vuxna människor bör ha rätt att byta till "ett namn som är typiskt för det motsatta könet". Det handlar alltså om vuxnas rätt att byta namn.


6. "Det är bäst med ett system där transpersoner kan ansöka om att få byta till "ett namn som är typiskt för det motsatta könet".

Det är i sig sympatiskt att vara för den delreformen. Men "kompromissen" orsakar också problem. För varför blir ett namnbyte mer lämpligt för att någon myndighetsmänniska accepterat det? Borde inte individen själv bäst avgöra vilket namn vederbörande trivs med? För ett parti som identifierar sig som borgerligt och liberalt borde det vara extra viktigt att flytta makt från myndigheter till individen.

Och risken är att systemet blir något godtyckligt. Om man ska ha en frihet att byta namn bör den inte då gälla för alla vuxna medborgare, varför ska transpersoner ha rätten men inte andra?

Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund har i debattartiklar i höst argumenterat för att människor själva är bäst på att avgöra sin situation och att det är fel att "kulturvänstern" och myndighetsmänniskor ska göra det åt folk. Man kan vara kritisk emot hans något förenklade retorik och även trovärdighetsproblem men en konsekvens av hans resonemang borde ju vara att han är för en könsneutral namnlag.

En könsneutral namnlag är en frihetsreform.


Uppdatering 1

Rasmus Källberg Jonlund, politiker i Folkpartiet, har idag en debattartikel i Svenska Dagbladet om att i princip avskaffa namnlagen. Han refererar där bl.a. till debatten om könsneutralitet i namnlagen.