Kanske skulle v-HBTQ-kommunalrådet och kd-politikern börja sjunga "We shall overcome" ihop.

Imorgon är det dags för paraden i samband med Malmö pride -regnbågsfestivalen. Mitt tips är att det blir rekordmånga deltagare där i år. När jag har besökt evenemang tidigare i veckan, festivalen började i måndags, är det enkelt att konstatera att det nog aldrig varit så mycket folk. För några år sedan var det ibland några besökare vid föredrag i ABF-huset vid Spånehusvägen. I år har salarna ofta varit fulla av folk, vid ett föredrag ringlade en säkert 30 meter lång kö av folk inför att dörren skulle öppnas.

Igår hölls en partidebatt i Moriskan i Folkets park. S, m, mp, fp, c, v, kd, pp, fi var inbjudna (däremot inte sd). Piratpartiet hade ingen representant på plats, däremot övriga inbjudna partier.  Debatten i samband med Stockholm pride förra fredagen var ypperlig, saklig, informativ och bra moderatorer (folk som håller i debatten). Tyvärr blev evenemanget igår en viss besvikelse. Det fanns åtta politiker som tävlade om hur viktigt de tycker att alla människor blir respekterade oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Det blev förklaringar om att HBTQ-personer diskrimineras inom skolan, vården, inom arbetsmarknaden. Och alla verkade nästan helt ense.

Röd-gröna hade kunnat markera emot kd.

När de började "bråka" med varann handlade det främst om privata alternativ inom välfärden. Det är ju en relevant debatt givetvis (och berör HBTQ-personer precis som övriga befolkningen) men det blev fantasilöst. "Nu ska vi ha en traditionell höger-vänster-konflikt" tycktes en del av dem resonera. Men den debatten förs ju inom så många andra forum. Istället borde ju debattörerna, i synnerhet de som tillhör de HBTQ-vänligaste partierna, ha förberett sig tillräckligt väl för att markera var det egna partiet är bättre när det gäller konkreta HBTQ-reformer. Alla gullade med varann den första timmen i debatten. Kristdemokraternas representant slapp få någon som helst kritik för att partiet ännu principiellt är emot nuvarande jämlika lagar när det gäller adoptioner och inseminationer (även om kd i våras förklarade att de accepterat lagarna).

Där kunde ju röd-gröna partierna markerat. Folkpartiet och Centerpartiet hade kunnat (med en indirekt gliring till kd och delvis m) framhålla att de två partierna är drivande inom Alliansen för HBTQ-reformer. Istället blev det närmast ett väckelsemöte. Det var nästan som att man väntade sig att Malmös HBTQ-ansvariga kommunalråd Hanna Thomé (v) och representanten för kd gemensamt skulle börja sjunga "We shall overcome". Sydsvenska dagbladet har en artikel idag om debatten

En 14-årig kille kommer fram till Hanna Thomé efter debatten. Han tycker om det hon sagt om att utbilda om hbtq-frågor. Flera av hans kompisar är homofoba utan att kunna säga varför, berättar han. – En viktig debatt, men alla partier tycker väldigt lika, säger han.

De skillnader som finns bör tydliggöras i en debatt drygt en månad före ett val.

Jag är själv omnämnd i artikeln.

Edith Escobar, i publiken, är nöjd efter debatten. – Det blev ganska balanserat. Partierna är överens om att hbtq-frågor handlar om mänskliga rättigheter.

Bengt Held, liberal hbtq-aktivitist, är av en annan åsikt. – Alla säger att ”vi jobbar på det och vi har kommit långt”. Ingen blir upprörd av det. Moderatorn borde ha varit skarpare, säger han.

Tolka mig rätt. Jag vill verkligen inte ha det "käbbel" som präglar många partipolitiska debatter. Och sant är att svenska partier idag ofta tycker lika om många HBT-reformer, det är främst Sverigedemokraterna som avviker - åt det negativa hållet. Men just därför borde de skillnader som faktiskt finns tydliggöras - precis som vid partidebatten vid Stockholm Pride.