2016 är ett historiskt år. När hotet emot liberalismen i bred betydelse främst började komma från höger, inte vänster. Igen. Senast det var en sådan situation var 1944.
När jag refererar till liberalism hänvisar jag inte till folk som tycker exakt som Jan Björklund eller Annie Lööf. Utan det handlar om det stora liberala projektet, marknadsekonomi, meritokrati (det avgörande är inte var du kommer ifrån socialt utan dina egenskaper som individ), parlamentarism, maktdelning, internationellt samarbete, fler rättigheter för minoritetsgrupper, tolerans och mänskliga rättigheter. Det är värden som även många socialdemokratiska, gröna och höger-partier så småningom värnat generellt. EU är, med sina fel och brister, en utveckling av det stora liberala projektet.
Fascistdiktaturer större hot än Sovjetunionen på 1930-talet.
Historiskt har hotet emot modellen främst kommit från höger, i synnerhet på 1800-talet. Den vänstersocialistiska propagandan emot den liberala demokratin vann dock framgångar i början av 1900-talet och att kommunistpartiet i Sovjetunionen 1917 med våld avsatte den bräckliga socialdemokratisk-liberala regeringen (som var för parlamentarisk demokrati) och införde diktatur var det främsta tecknet på det. Men Sovjetunionen var politiskt svagt i den internationella debatten i decennier trots dess förfärliga förföljelse av egna landets invånare. De nya fascistregimerna i bl.a. Italien, Tyskland och Spanien utgjorde ett större hot emot liberala värderingar i ett Europa-perspektiv.
Sovjets diktator Stalin besegrade i samarbete med väst-demokratier nazist-regimen i Tyskland 1945. Men redan före det blev det tydligt att hans ambition var att göra så många andra länder som möjligt till kommunistdiktaturer. Sedan rådde "det kalla kriget" fram till 1989. I synnerhet efter att kommunisterna vunnit makten i Kina 1949 fanns det en berättigad oro (som dock i USA gick över till hysteri några år på 1950-talet) att vänsterextremister så småningom skulle kunna förslava varje land. Vänstersocialisters attacker emot den liberala modellen försvann dock inte genom demokratiseringen i Östeuropa. Istället omvandlades de ofta till "globaliseringskritiker".
Ultra-nationalister har tagit över vänstersocialisternas roll att leda attackerna emot liberalismen.
Det som hänt i Europa senaste 15 åren är dock dramatiskt. Vänstern är kraftigt försvagad medan ultra-konservativa nationalistiska partier firar framfångar. De flesta av dem vill inte införa diktatur men det är det liberala systemet de attackerar till betydande delar. Och för några dagar sedan blev det även formellt avgjort att Donald Trump med sitt extremt högerpopulistiska budskap blir kandidat för Republikanerna inför höstens presidentval. Även om Hillary Clinton förmodligen vinner lär det bli jämnt och Trump kan bli president. Främlingsfientliga Nationella frontens Marine le pen (bilden) blir förmodligen en av de två slutkandidater som ställs emot varann 2017. Hon lär dock förlora då - den här gången. Men om islamister detonerar en bomb i en regeringsbyggnad i Paris 2018....
Det här är en ny situation för många som har liberala värderingar i bred betydelse (från liberala moderater-kristdemokrater till högersossar). 2016 blev året då socialistiska attacker emot marknadsekonomin-kapitalismen i ett internationellt perspektiv var närmast löjliga jämfört med hotet från nationalister på högerkanten emot andra centrala delar av liberalismen.
Stalin lyckades aldrig förstöra det liberala projektet i Västeuropa och USA. Måtte aldrig ultra-nationalister som en trojansk häst få möjlighet att sakta men säkert förstöra projektet inifrån.
Historiskt har hotet emot modellen främst kommit från höger, i synnerhet på 1800-talet. Den vänstersocialistiska propagandan emot den liberala demokratin vann dock framgångar i början av 1900-talet och att kommunistpartiet i Sovjetunionen 1917 med våld avsatte den bräckliga socialdemokratisk-liberala regeringen (som var för parlamentarisk demokrati) och införde diktatur var det främsta tecknet på det. Men Sovjetunionen var politiskt svagt i den internationella debatten i decennier trots dess förfärliga förföljelse av egna landets invånare. De nya fascistregimerna i bl.a. Italien, Tyskland och Spanien utgjorde ett större hot emot liberala värderingar i ett Europa-perspektiv.
Sovjets diktator Stalin besegrade i samarbete med väst-demokratier nazist-regimen i Tyskland 1945. Men redan före det blev det tydligt att hans ambition var att göra så många andra länder som möjligt till kommunistdiktaturer. Sedan rådde "det kalla kriget" fram till 1989. I synnerhet efter att kommunisterna vunnit makten i Kina 1949 fanns det en berättigad oro (som dock i USA gick över till hysteri några år på 1950-talet) att vänsterextremister så småningom skulle kunna förslava varje land. Vänstersocialisters attacker emot den liberala modellen försvann dock inte genom demokratiseringen i Östeuropa. Istället omvandlades de ofta till "globaliseringskritiker".
Ultra-nationalister har tagit över vänstersocialisternas roll att leda attackerna emot liberalismen.
Det som hänt i Europa senaste 15 åren är dock dramatiskt. Vänstern är kraftigt försvagad medan ultra-konservativa nationalistiska partier firar framfångar. De flesta av dem vill inte införa diktatur men det är det liberala systemet de attackerar till betydande delar. Och för några dagar sedan blev det även formellt avgjort att Donald Trump med sitt extremt högerpopulistiska budskap blir kandidat för Republikanerna inför höstens presidentval. Även om Hillary Clinton förmodligen vinner lär det bli jämnt och Trump kan bli president. Främlingsfientliga Nationella frontens Marine le pen (bilden) blir förmodligen en av de två slutkandidater som ställs emot varann 2017. Hon lär dock förlora då - den här gången. Men om islamister detonerar en bomb i en regeringsbyggnad i Paris 2018....
Det här är en ny situation för många som har liberala värderingar i bred betydelse (från liberala moderater-kristdemokrater till högersossar). 2016 blev året då socialistiska attacker emot marknadsekonomin-kapitalismen i ett internationellt perspektiv var närmast löjliga jämfört med hotet från nationalister på högerkanten emot andra centrala delar av liberalismen.
Stalin lyckades aldrig förstöra det liberala projektet i Västeuropa och USA. Måtte aldrig ultra-nationalister som en trojansk häst få möjlighet att sakta men säkert förstöra projektet inifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar