lördag 9 juli 2016

HBTQ-kultur. Sommaren ´71.


Från presentationen av Sommaren ´71 (2015) regisserad av Catherine Corsini.
1971. 23-åriga Delphine tröttnar på det inskränkta livet på föräldrarnas bondgård och beger sig till Paris. Där är allting nytt och spännande och allt är plötsligt möjligt. Hon träffar Carole som drar med henne i den spirande feministrörelsen. Carole är självständig och orädd och de inleder en lustfylld och befriande kärlekshistoria. Men när Delphines pappa får ett slaganfall tvingas hon hem igen. Carole bestämmer sig för att följa efter men tillbaka på gården vågar Delphine inte längre visa sin kärlek öppet.
Skildringen av feminister i Paris i början av 1970-talet får tyvärr kännetecken av schabloner, ibland närmast karikatyrer. Även om det också finns viktiga problematiseringar. Som den interna diskussionen i gruppen om de ska solidarisera sig med bögars rättigheter. Miljöskildringen av det lantliga Frankrike på 1970-talet verkar dock mer gedigen. Jag bodde själv som barn i en by på Österlen i sydöstra Skåne då. De lantbrukare som fanns kring byn var något "modernare" än i filmen men så var också södra Frankrike säkert "efter" Sverige som inlett rationaliseringen av jordbruket tidigare än de flesta andra länder. Men det är mycket jag känner igen. Jag har själv som ung hjälpt till att hantera halm-balar precis som i filmen.

Fransk frigjordhet som tyvärr nog vore omöjlig i Sverige.

En del kan säkert invända att berättelsen i Sommaren ´71 är "dramatiserad". För att vara en fransk film är den ovanligt influerad av USA-kulturen och dess höga tempo när det gäller vändningar och film-klipp. Men när det görs många sådana filmer om olikkönade par vore det konstigt om det skulle vara fel bara för att kärleken handlar om två kvinnor. Bäst är samspelet mellan Delphine (spelad av Izïa Higelin som för övrigt är en känd rock-sångerska i Frankrike) och Carol (Cécile de France). De blir trovärdiga.. Båda kvinnorna visar sig helnakna i flera scener. Det är fransk frigjordhet som idag (tyvärr) förmodligen skulle vara nästan omöjlig i Sverige. Men det handlar inte om att vända sig till hetero-män. Regissören Corsini är för övrigt själv öppet lesbisk.

En viktig karaktär är också Delphines mamma Monique (Noémie Lvovsky). Hon utmålas inte som ett monster men var homofientlig precis som de flesta andra i början av 1970-talet. Hon var egentligen inte "ond" utan bara obildad när det gäller samkönade relationer. Precis som de flesta homofober är än idag. Oavsett om det är i Ukraina eller Uganda, Iran eller Indonesien.

Sommaren ´71 är en film jag kan rekommendera. Inte för att den är perfekt men för att den håller i sitt budskap att heteronormativitet är fel. Och att kvinnor ska ha samma möjligheter som män. Och sista scenen i filmen är stark - och sorglig.

Trailer (Youtube).




2 kommentarer:

  1. - Sommaren ´71 är en film jag kan rekommendera. Inte för att den är perfekt men för att den håller i sitt budskap att heteronormativitet är fel.

    Kan inte alla få tycka som de vill? Även emot ovanstående?

    SvaraRadera
  2. Alla får tycka som de vill. Jag vill inte förbjuda det.

    SvaraRadera