fredag 22 juli 2016

Donald Trumps talarstil har många likheter med Adolf Hitlers.


Igår höll Republikanernas presidentkandidat Donald Trump (bilden) sitt tal hos partiets konvent. Vanligen brukar jag fokusera på inrikespolitiken här på bloggen men gör här ett av få undantag. Därför att presidentvalet i USA även påverkar Sverige som i år har slutit ett värdlandsavtal med NATO (något jag helt är för). Donald Trump har spridit tveksamheter om USA bör militärt hjälpa baltiska länder om Putin-regimen anfaller dem. Sådana kommenterar är synnerligen negativa och riskerar försämra säkerheten i norra Europa.

Trump har spridit rasistiska, islamofoba och sexistiska kommentarer vilket är illa nog. Partiet har beslutat att det vill bygga en mur längs hela gränsen emot Mexiko (Kommunistregimen Östtyskland ringer från 1960-talet och vill att USA inte ska stjäla deras förslag om murar). Men inom Republikanerna tillhör han den HBTQ-vänligare delen. Även om han attackerat beslutet från högsta domstolen om att samtliga delstater måste tillåta samkönade äktenskap. För det förtjänar han skarp kritik.

HBT-fientlig plattform för Republikanerna.

Men i sitt tal (Youtube) gjorde han en markering (scrolla tills 37 minuter in i videon) om att han vill skydda HBTQ-personer emot attacker från islamister. Det var inte helt oväntat, många konservativa i USA som i decennier varit negativa till HBT-reformer (och ännu är det) har plötsligt blivit bekymrade för gruppens situation - när hotet är från islamister. Men så enkelt är det inte att avfärda Trump. För han sa också ungefär följande "jag uppskattar som republikan att ni applåderade vad jag nyss sade, tack". Det är en tydlig markering som han inte behövt göra om han inte tyckt att partiet ska modernisera sig något från sin reaktionära politik inom HBTQ-området och där valplattformen är värre än på länge där det även antyds att föräldrar ska ha rätt att tvinga sina barn att genomgå tvångsmässiga "terapier" för att "bli heterosexuella".

Men så var det här med likheterna mellan Trump och Adolf Hitler. Först vill jag förtydliga att jag absolut inte kallar Trump för nazist eller fascist, han är för parlamentarisk demokrati. Men jag vill att du som bloggbesökare jämför de båda talarna och deras suggestiva samspel med sin publik.

Trump och Hitler har något gemensamt - att "hypnotisera" sin trogna anhängare.

1. Donald Trumps tal vid konventet (Youtube)
2. Drygt 10 minuter från ett  tal av nazistiska diktatorn Adolf Hitler (Youtube). Det finns inget i talet som skulle kunna fällas för hets emot folkgrupp i Sverige vill jag förtydliga för er som är oroliga att kolla videon. Ska man förstå hur Hitler kunde locka betydande delar (men inte alla) av det tyska folket med sin ondskefulla ideologi är ett tips att kolla den här videon.

Det finns många skrämmande likheter. En politisk ledare som börjar lugnt och ödmjukt men snabbt börjar skrika ut sitt budskap. En talare som är skicklig i sitt samspel med trogna partimedarbetare och får dem att ropa saker i kör - för Trumps del "U.S.A, U.S.A, U.S.A", för Hitlers del "Sieg heil, sieg heil, sieg heil". Att budskapet handlar om att den egna nationen ska bli återupprättad.

Många avfärdar Trump som en galning. Men han har helt klart talang som en talare som kan "hypnotisera" sin publik genom att skrika ut sitt budskap. Precis som Hitler var talangfull inom retoriken. Trump avviker kraftigt från tidigare presidentkandidater. Ronald Reagan och George W Bush skulle aldrig fått för sig att skrika ut sitt budskap, inte Barack Obama eller Hillary Clinton heller. Republikanska (och tyvärr ibland även demokratiska) presidenter och presidentkandidater har i decennier blockerat reformer för diskriminerade grupper, men de har inte - som Trump - attackerat minoritetsgrupper i den offentliga debatten.


Uppdatering 1.

Washington är för USA-högern vad Bryssel är för svenska EU-motståndare.

Jag är helt för att högsta domstolen i USA beslutade att tvinga alla delstater att tillåta samkönade äktenskap. Det handlar om mänskliga rättigheter, att inte bli diskriminerad.

Men ska man förstå den politiska debatten måste man konstatera att en viktig konflikt-dimension är hur mycket den nationella federala regeringen ska "blanda sig i" lagar i delstaterna. Republikanerna är synnerligen positiva till att gynna storföretagen. Men i högerpropagandan utmålas "Washington", ibland med ett korn av sanning även om den är fruktansvärt överdriven, för att vara ett centrum där politiska (liberala) karriärister minglar med rika direktörs-lobbyister.

När liberala politiker genomdriver HBTQ-vänliga reformer i delstaterna blir många konservativa arga. Men när den federala regeringen eller högsta domstolen gör samma sak blir de ännu mer förbannade. Att jämföra Washington med Stockholm är inte en bra jämförelse för en svensk. Utan Washington representerar för USA:s höger ungefär samma sak som Bryssel gör för många EU-motståndare i Västeuropa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar