Från presentationen av Mapplethorpe - look at the pictures (2016) regisserad av Randy Barbato och Fenton Bailey.
Robert Mapplethorpe var en av 1900-talets mest kontroversiella och provokativa fotografer. Trots, eller kanske tack vare, sin katolska uppväxt kom hans karriär att definieras av konst som gjorde hans konservativa omvärld minst sagt förbannad, samtidigt som konstvetarna ställde sig i kö för att låta sig fascineras, imponeras och exploateras av hans verk. Han är en ikon i såväl gaycommunityn som i konstsammanhang, som här har fått sitt liv slående vackert porträtterat i en film fylld till bredden med droger, hipsterdekadens och naturligtvis fantastiska foton.
Jag gissar att en del unga HBTQ-aktivister inte vet vem Robert Mapplethorp var och hans framgång så småningom att göra gay-kulturen till en del av kulturen generellt i de liberala delarna av USA. Därför börjar jag med en introduktion.
Trailer (Youtube) men även det här reportaget (Youtube).
Det var ett "kulturkrig" i USA på 1980-talet.
Idag har USA blivit ett HBTQ-vänligt land även om det har problem ännu med HBTQ-fientlighet som andra västländer. Men linjen har inte varit rak från 1950-talet till idag. För i början av 1980-talet svängde den politiska debatten kraftigt åt det konservativa hållet i ett land som redan var på högerkanten i jämförelse med Västeuropa. Den kristna högern mobiliserade emot "omoral" och fick framgångar. De flesta liberaler duckade några år i debatten om homosexuellas rättigheter, ett lysande undantag var vänsterliberalen Edward Kennedy. Och hans främste motståndare var Jesse Helms. Han var närmast besatt av att attackera homosexuella relationer. Och jag gillar att delar av titeln till den här filmen tagits från ett tal av honom i senaten 1989 där han fördömer Mapplethorps konst - "look at the pictures". Man har vridit det till något positivt.
Mapplethorpe var en av de bästa fotograferna. Någonsin. Estetiskt är det så mycket 1980-talet. Redan i början av 1970-talet skaffade han sig en nisch där form överglänser innehåll (som var udda då men skulle bli accepterat på 80-talet). Oavsett vad som ombildas. Mapplethorpe förklarade själv att han inte hade politiska budskap men bara genom att avbilda saker som var "tabu" blev han just det - politisk.
Mapplethorpe ville folk skulle bli kåta.
Filmen är en konventionell dokumentär som skildrar Mapplethorpe från det att han var ung till att han dog av aids 1989. Dokumentären i sig är medioker. Att många av de intervjuade fnittrar utan orsak må vara en bagatell. Värre är kanske att kritiken emot Mapplethorpe blir så marginaliserad. Visst antyds det att han var synnerligen ego-trippad vilket är (och har varit) vanligt bland många av de mest begåvade inom kultursektorn. Men debatten om hans förhållande till svarta män på 1980-talet är intressant. Om han "exploaterade" svarta män eller bara gillade dem.
Men det betyder inte att filmen är ointressant. Den sprudlar av estetik och - (oftast manlig men ibland kvinnlig) kåthet. Det här är kanske den mest "porriga" filmen jag recenserat. Och Mapplethorp hade aldrig någon "dold agenda". Han ville folk skulle bli kåta av hans bilder men också konstatera deras konstnärliga värde. Hans relation till katolska kyrkan tydliggörs också. Och hans fascination för djävulsdyrkan. Det goda och det onda. Flera av de främsta inom gay-kulturen i väst har haft kontakt med katolska kyrkan. Och det är kanske ingen slump. För både katolska kyrkan och gay-kulturen har ofta varit fokuserade på "kitch".
Trailer (Youtube) men även det här reportaget (Youtube).
Det var ett "kulturkrig" i USA på 1980-talet.
Idag har USA blivit ett HBTQ-vänligt land även om det har problem ännu med HBTQ-fientlighet som andra västländer. Men linjen har inte varit rak från 1950-talet till idag. För i början av 1980-talet svängde den politiska debatten kraftigt åt det konservativa hållet i ett land som redan var på högerkanten i jämförelse med Västeuropa. Den kristna högern mobiliserade emot "omoral" och fick framgångar. De flesta liberaler duckade några år i debatten om homosexuellas rättigheter, ett lysande undantag var vänsterliberalen Edward Kennedy. Och hans främste motståndare var Jesse Helms. Han var närmast besatt av att attackera homosexuella relationer. Och jag gillar att delar av titeln till den här filmen tagits från ett tal av honom i senaten 1989 där han fördömer Mapplethorps konst - "look at the pictures". Man har vridit det till något positivt.
Mapplethorpe var en av de bästa fotograferna. Någonsin. Estetiskt är det så mycket 1980-talet. Redan i början av 1970-talet skaffade han sig en nisch där form överglänser innehåll (som var udda då men skulle bli accepterat på 80-talet). Oavsett vad som ombildas. Mapplethorpe förklarade själv att han inte hade politiska budskap men bara genom att avbilda saker som var "tabu" blev han just det - politisk.
Mapplethorpe ville folk skulle bli kåta.
Filmen är en konventionell dokumentär som skildrar Mapplethorpe från det att han var ung till att han dog av aids 1989. Dokumentären i sig är medioker. Att många av de intervjuade fnittrar utan orsak må vara en bagatell. Värre är kanske att kritiken emot Mapplethorpe blir så marginaliserad. Visst antyds det att han var synnerligen ego-trippad vilket är (och har varit) vanligt bland många av de mest begåvade inom kultursektorn. Men debatten om hans förhållande till svarta män på 1980-talet är intressant. Om han "exploaterade" svarta män eller bara gillade dem.
Men det betyder inte att filmen är ointressant. Den sprudlar av estetik och - (oftast manlig men ibland kvinnlig) kåthet. Det här är kanske den mest "porriga" filmen jag recenserat. Och Mapplethorp hade aldrig någon "dold agenda". Han ville folk skulle bli kåta av hans bilder men också konstatera deras konstnärliga värde. Hans relation till katolska kyrkan tydliggörs också. Och hans fascination för djävulsdyrkan. Det goda och det onda. Flera av de främsta inom gay-kulturen i väst har haft kontakt med katolska kyrkan. Och det är kanske ingen slump. För både katolska kyrkan och gay-kulturen har ofta varit fokuserade på "kitch".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar