Det första halvåret 2010 har det getts ut två nya böcker i Sverige om HBT och heteronormativitet. Dels Queer av Martin Berg & Jan Wickman, dels Passionerad politik - om motstånd mot heteronormativ könsmakt av Cathrin Wasshede. Jag skriver om dem båda i den här recensionen.
Den första boken låtsas vara "objektiv" men är i praktiken "vänstervriden". Den andra boken erkänner direkt att den har ett vänsterperspektiv men är ofta allmänmänsklig och intressant även för en del borgerliga människor.
Först ska jag förtydliga att jag läst många böcker de senaste 20 åren om homosexuellas rättigheter. Och senare om HBT-rättigheter och heteronormativitet. Därför har jag kanske andra krav än en del "nybörjare" inom HBT-politiken. Jag förväntar mig att en bok ska tillföra nya perspektiv och inte bara förmedla "gamla nyheter" om heteronormativitet.
Men tyvärr är boken Queer sådan att den bara berättar om saker som skrivits förr. Boken är en del i serien BeGreppbart och de presenterar sig själva såhär.
Däremot är det helt alright att avslöja att Norden har bättre välfärd och är HBT-vänligare än de flesta andra västländer. Det är tydligen inte "rasistiskt" av någon orsak. Från sid 92.
Då är boken Passionerad politik - om motstånd till heteronormativ könsmakt hederligare. Författaren till avhandlingen (det är i form av en sådan), Cathrin Wasshede, erkänner öppet att hon sympatiserar med de vänstergrupper (till vänster om Socialdemokraterna) hon granskar. Hur resonerar de om homosexualitet och heteronormativitet i relation till klasskampsteorier och den praktiska verkligheten där varje människa måste förhålla sig till könsroller i samhället?
Som liberal hade jag förväntat mig att den här boken främst skulle vara någon udda studie av extrema vänstergrupper. Men faktum är att boken till mycket handlar om mänskliga målkonflikter. Hur förhålla sig mellan ideal och praktik? Jag ska förtydliga att de första kapitlen i boken är så teoretiska och språkligt ointressanta att jag snabbt bläddrade vidare. Det som är spännande börjar på sid 89 med själva sakinnehållet.
Boken handlar om bögars och lesbiskas resonemang om heteronormativiteten i samhället. Nog så intressant och delar av de kapitlen är nya i förhållande till tidigare litteratur om HBT som givits ut i Sverige. Men det kanske mest intressanta är intervjuerna med heterosexuella inom vänstergrupperna. Hur förhåller de sig till att de är med i föreningar och grupper vars kultur är att det är "finast" att vara homo eller i alla fall bi? Där könsroller och heteronormativitet är något folk skäms över.
Cathrin Wasshede skriver inte någon hyllningsbok till vänstergrupperna. Tvärtom granskar hon dem kritiskt och hittar även där heteronormativitet. Eller ännu vanligare - en ambivalens. Visst vill man vara HBT-vänlig men man känner också förväntningarna från övriga samhället och från vissa delar av "klasskampsvänstern" som inte vill erkänna att motstånd mot heteronormativet är "något radikalt". Därför blir den här boken viktig. Inte bara för vänsterfolk och för HBT-engagerade. Utan för oss alla som har ett samhällsengagemang.
Hur får vi ihop våra ideal med hur vi lever i praktiken? Oavsett om vi är homo, hetero eller bi.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Den första boken låtsas vara "objektiv" men är i praktiken "vänstervriden". Den andra boken erkänner direkt att den har ett vänsterperspektiv men är ofta allmänmänsklig och intressant även för en del borgerliga människor.
Först ska jag förtydliga att jag läst många böcker de senaste 20 åren om homosexuellas rättigheter. Och senare om HBT-rättigheter och heteronormativitet. Därför har jag kanske andra krav än en del "nybörjare" inom HBT-politiken. Jag förväntar mig att en bok ska tillföra nya perspektiv och inte bara förmedla "gamla nyheter" om heteronormativitet.
Men tyvärr är boken Queer sådan att den bara berättar om saker som skrivits förr. Boken är en del i serien BeGreppbart och de presenterar sig själva såhär.
BeGreppbart är en serie introducerande böcker i samhällsvetenskap. Varje bok behandlar ett centralt begrepp och adderar en pusselbit till förståelse av samhället. Utforskande. Fokuserat. Dynamiskt. Greppbar kunskap i ett nötskal. Helt enkelt.Det låter ju bra. Men i praktiken är "neutraliteten" sådär. Boken citerar Judit Butler som skriver att "västvärlden" låtsas ha kommit längre än t.ex. de muslimska länderna i Mellanöstern när det gäller HBT-rättigheter. Trots att det faktiskt är helt sant. Men det är tydligen kontroversiellt att skriva.
Däremot är det helt alright att avslöja att Norden har bättre välfärd och är HBT-vänligare än de flesta andra västländer. Det är tydligen inte "rasistiskt" av någon orsak. Från sid 92.
Eftersom queerperspektivet främst handlar om genus och sexualitet påverkas dess utveckling givetvis i första hand av att de nordiska länderna, utan att underskatta de jämställdhetsproblem som finns, vanligen betraktas som samhällen som med en jämförelsevis jämställd genuskultur och relativt väletablerade rättigheter för de sexuell minoriteterna. Trots betydande skillnader mellan de nordiska länderna kan det generellt konstateras att "den nordiska modellen" för välfärdsstat och medborgarsamhälle haft stor betydelse för såväl kvinnors som sexuella minoriteters position och politiska kamp.I sak är det nog rätt. Jag är själv för ett socialt välfärdssystem. Men detsamma kan man säga om västvärlden (att länderna här är HBT-vänligare) i relation till bl.a. de muslimska länderna i Mellanöstern. Men det är tydligen ett tecken på kolonialism enligt författarna till boken.
Då är boken Passionerad politik - om motstånd till heteronormativ könsmakt hederligare. Författaren till avhandlingen (det är i form av en sådan), Cathrin Wasshede, erkänner öppet att hon sympatiserar med de vänstergrupper (till vänster om Socialdemokraterna) hon granskar. Hur resonerar de om homosexualitet och heteronormativitet i relation till klasskampsteorier och den praktiska verkligheten där varje människa måste förhålla sig till könsroller i samhället?
Som liberal hade jag förväntat mig att den här boken främst skulle vara någon udda studie av extrema vänstergrupper. Men faktum är att boken till mycket handlar om mänskliga målkonflikter. Hur förhålla sig mellan ideal och praktik? Jag ska förtydliga att de första kapitlen i boken är så teoretiska och språkligt ointressanta att jag snabbt bläddrade vidare. Det som är spännande börjar på sid 89 med själva sakinnehållet.
Boken handlar om bögars och lesbiskas resonemang om heteronormativiteten i samhället. Nog så intressant och delar av de kapitlen är nya i förhållande till tidigare litteratur om HBT som givits ut i Sverige. Men det kanske mest intressanta är intervjuerna med heterosexuella inom vänstergrupperna. Hur förhåller de sig till att de är med i föreningar och grupper vars kultur är att det är "finast" att vara homo eller i alla fall bi? Där könsroller och heteronormativitet är något folk skäms över.
Cathrin Wasshede skriver inte någon hyllningsbok till vänstergrupperna. Tvärtom granskar hon dem kritiskt och hittar även där heteronormativitet. Eller ännu vanligare - en ambivalens. Visst vill man vara HBT-vänlig men man känner också förväntningarna från övriga samhället och från vissa delar av "klasskampsvänstern" som inte vill erkänna att motstånd mot heteronormativet är "något radikalt". Därför blir den här boken viktig. Inte bara för vänsterfolk och för HBT-engagerade. Utan för oss alla som har ett samhällsengagemang.
Hur får vi ihop våra ideal med hur vi lever i praktiken? Oavsett om vi är homo, hetero eller bi.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar