fredag 8 oktober 2010

Sverigedemokraterna accepterar rasister inom partiet.

Sverigedemokraterna är idag inte ett rasistiskt parti formellt. d.v.s. att hudfärg och etnicitet ska vara avgörande för en människas rättigheter i samhället. Inget i partiprogram eller i övriga program antyder några sådana värderingar. Och som jag skrivit tidigare är inte muslimer någon ras. Islamofobi, eller för den delen homofobi, är inte rasism även om båda sakerna givetvis är fel.

Är då partiet rasistiskt i praktiken?

Sverigedemokraterna var ett tydligt rasistiskt parti fram till ca 2003. I sitt partiprogram hade de fram till ca 1999 kravet att stoppa adoptioner från länder utanför Europa. För om man struntar i hudfärg och bara är emot "främmande kulturer" är det ju helt ologiskt att tycka adoptivbarn från Vitryssland är bättre än från Sydkorea. Om det är några som brukar vara "helsvenska" i sin kultur är det adoptivbarn.

Orsaken till att partiet avskaffade kravet 1999 var också främst hänvisning till media. Ungefär som när Lars Ohly (v) slutade kallade sig kommunist för några år sedan. Det blev för svårt att förklara när journalisterna frågade.

Debatt i sd om "öppen svenskhet".

Däremot startade partiet en mer seriös debatt om "öppen svenskhet" 2003-2005 när man skaffade sig nytt partiprogram, ett nytt invandringspolitiskt program och "pragmatiske" Jimmie Åkesson blev partiledare. Den falang som är för "öppen svenskhet" d.v.s. att även folk med annan etnicitet kan bli betraktade som svenskar om de "anpassar sig" och helt lämnar sin gamla kultur, vann men rasistfalangen stannade kvar i partiet.

Mikael Jansson som sd nominerade som kandidat till att vara andre vice talman i riksdagen var partiledare 1995-2005. Alltså de år då partiet var tydligt rasistiskt. Jansson ledde också "rasistfalangen" i debatten om "öppen svenskhet" 2003-2005. Han har vad jag vet inte sagt sig ångra något han tyckt och sagt som partiledare. Inget tyder på att han dramatiskt skulle ha bytt åsikter.

Att sd nominerar en sådan person är ett tecken på att sd accepterar rasister. Hade Jansson blivit vald (vilket de i.o.f.s. visste att han inte skulle bli) hade det gjort honom till den i särklass mäktigaste sd-politikern någonsin i Sverige.

Det har också avslöjats rasism bland flera andra politiker i partiet. Attityden i sd är tydlig. Du får vara rasist om du hanterar det internt i partiet och inte offentligt i debattartiklar och på bloggar.

En del människor med invandrarursprung i sd.

Samtidigt är det idag flera människor med invandrarursprung i partiet. Människor som säger sig bli respekterade. Och hade de inte blivit respekterade hade de väl inte stannat kvar. Det är folk från f.d. Jugoslavien, det är kristna människor med arabiskt ursprung i Södertälje etc. etc. Det här hade aldrig accepterats i ett rasistiskt parti som Nationaldemokraterna eller i nazistiska Svenskarnas parti.

Jag har talat med hyfsat många sd-sympatisörer och ingen av dem har sagt att hudfärgen är avgörande för om folk ska få bo i Sverige. Det är kulturresonemang, att "en del invandrare inte vill anpassa sig", "att invandringspolitiken kostar för mycket" etc. Sedan vet jag givetvis att partiet också har rasistiska sympatisörer. Det blir om inte annat tydligt när man följer kommentarerna på sd-politikers bloggar.

Det är annars viktigt att förtydliga att en människa kan vara för helt stängda gränser för invandring i några år (med hänvisning till integration och kostnader) utan att för den skull vara rasist. Man kan kalla vederbörande egoist men det är verkligen inte samma sak i varje situation som att vara rasist även om vissa invandringskritiker givetvis både är egoister och rasister.

Jag hade många samtal med Mattias Karlsson, "partiets ideolog", när jag var ledamot i kommunfullmäktige i Malmö för Folkpartiet 2002-2006. Han var då politisk sekreterare åt sd-ledamöterna och var med på nästan varje möte. Idag har jag lämnat partipolitiken och är inte med i något parti.

Zlatan för "osvensk" i sitt "kroppsspråk".

När jag talade med Mattias Karlsson vid kaffepauser om hans syn på vem som är svensk blev det tydligt att han var ambivalent. Han tyckte inte hudfärgen var avgörande men jag minns också att vi snackade om vilka kända fotbollsspelare han betraktade som "svenskar". Jag vet att han sa att han inte betraktar Zlatan Ibrahomovic som svensk eftersom han "beter sig för osvenskt". När jag pressade honom vad exakt det osvenska är hade han svårt att förklara sig. Det blev något mummel om kroppsspråk, attityder etc. Jag kontrade med att vissa etniska svenskar också har ett "osvenskt" kroppsspråk och annorlunda attityder än det som är "normalt" men de var tydligen trots det accepterade som svenskar för Mattias Karlssons del. Det var bara invandrare som skulle "godkännas" individuellt.

Han nämnde också att han tyckte Teddy Lucic, en annan känd fotbollsspelare med invandrarursprung, var något mer "svensk" än Zlatan. Lucic var tydligen nästan "godkänd" som svensk.

Jag tyckte i sig debatten var fascinerande. Inte i något annat parti i Malmö kommunfullmäktige hade politiker på allvar och utan ironi resonerat om vilka människor som egentligen inte är svenskar eftersom de är "osvenska i sitt beteende". Det vore främmande även för den mest knökkonservative moderat eller kristdemokrat.

"Vi är samma parti idag som när det startade 1988."

En annan intressant sak var när jag frågade Mattias Karlsson om han skäms för partiets historia i början av 1990-talet när partiet var naziinfluerat om än inte nazistiskt. Han förnekade varje koppling till nazism. Varvid jag förklarade att det faktiskt avslöjats att flera ledande politiker i partiet då var engagerade även i nazistgrupper.

Men det intressantaste var när han sa att "vi är samma parti idag som när det startade 1988". Jag blev synnerligen förvånad eftersom han annars varit ganska pragmatisk när det gäller hudfärg. Jag frågade "men vinner ni i sd inte på att i media säga att ni är ett annorlunda parti än då". "Jo, det gör vi givetvis", svarade han.

Det här betyder inte att Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson tycker att varje sak inom partiet på 1990-talet var bra och jag tror Mattias Karlsson var ärlig när han sa sig strunta i folks hudfärg.

Men det avslöjar också återigen att partiet är populistiskt. Att man låtsas vara mer reformerade än man är.

Summan av det här blir att min analys är att sd utgörs av två grupper, dels rasister, dels de som "bara" är främlingsfientliga och islamofober. Och så är det bland dess ledande politiker, lokalpolitiker, medlemmar och sympatisörer. I partiet accepterar de båda falangerna varann ännu år 2010. Trots att sd utåt säger sig ha "nolltolerans" emot rasister.

Eftersom de båda falangerna har ett gemensamt mål - att bekämpa varje sak som är "osvensk" och få svenska folket att vara nationalister.

Att jag trots det tycker det är fel att i debatter kalla Sverigedemokraterna för rasister är dels för att de inte är det officiellt och att det är tydligt att många av dem inte heller är det i praktiken. Ett annat argument är att det ger dem en fördel eftersom de enkelt kan hänvisa till program och att de har politiker med invandrarursprung. Betydligt svårare har de att bemöta argumentet att de är ett främlingsfientligt parti och därför menar jag man ska fokusera på den kritiken emot dem.

Till sist vill jag tipsa om en satirisk artikel på hemsidan Ankpressen.

Jimmie Åkesson återvänder till jobbet efter 15 år långt rasist-lajv.

Från artikeln.
Rollspelsvärlden kommer alltså inte att vara sig lik. Någon som däremot inte har förändrats är den jordnära Jimmie Åkesson som ihärdigt blandar sina buffertlösningar och kör sina kemiska tester på labbet på LTH. Han tänker med varma minnen på sin tid i rasist-lajvet:

- Visst har det varit roligt att spela Allan och låtsas hetsa mot muslimer och hela etablissemanget, men det är dags att fokusera på annat nu ett tag. Jag och Fatima väntar barn beräknat till december. Rollen som pappa blir den största utmaningen hitills, säger den behagliga kemisten och ler.
Oavsett om man tycker att sd är ett rasistparti eller inte är det här satir när den är som bäst.


Uppdatering 1.

Flera tidningar berättar idag att Sverigedemokraterna i en ny opinionsmätning från Demoskop bara får 3, 7 % , en minskning med 2, 3 % jämfört med riksdagsvalet .Alliansen ökar med 1,9 % till 51,2 % medan Röd-Gröna ökar med 0,4 % till 44,0 %.

Vissa kanske tolkar det som att många som röstade på sd i valet nu ångrat sig. Jag bedömer att det främst är två andra orsaker till de försämrade siffrorna. Dels är det ännu en "skämmighetsfaktor" som gör att en del sd-sympatisörer inte vill avslöja sitt favoritparti när något opinionsinstitut ringer. Det blev också tydligt när sd fick 4,4 % i vallokalundersökningen i år men fick 5,7 % i riksdagsvalet. Samma tendenser har det varit för sd i tidigare vallokalsundersökningar och valresultat.

En annan orsak kan vara att en del människor "taktikröstat" på sd enligt en artikel i Svenska Dagbladet från 27 september i år. Ordet taktikröstning är väl egentligen fel ord för sd:s del eftersom de inte är del av något block men resultatet är intressant.
Mer än var tredje röst på Kristdemokraterna i riksdagsvalet, 37 procent, var en taktikröst. För Centerpartiet var siffran 30 procent, visar en undersökning från Novus Opinion som gjordes dygnet efter valdagen och som presenterades vid ett seminarium i dag.

Utan dessa röster skulle KD inte klarat fyraprocentsspärren till riksdagen.

- Det visar att Moderaterna är på väg att bli ett statsbärande parti som tillhandahåller väljare inom den egna kretsen, säger Arne Modig på Novus Opinion.

Sammanlagt var det elva procent som av taktiska skäl röstade på ett annat parti. Av Sverigedemokraternas röster var 25 procent taktikröster.

- Det visar att väljarna inte till 100 procent är övertygade sverigedemokrater. 25 procent valde SD av taktiska skäl för att demonstrera eller visa sitt missnöje, säger Modig.
Om man ska tro resultatet från Novus betyder det att de två HBT-negativa partierna, sd och kd, skulle fått betydligt färre röster om folk valt det parti som de främst gillar politiskt. Sd skulle fått 4,3 % och kd 3,5 % (och hamnat utanför riksdagen). Tillsammans 7,8 % jämfört med 9,5 % riksdagsvalet 2006. Istället fick de två partierna tillsammans 11,3 % i årets val. Det här visar väl återigen att svenska folket generellt blir mer HBT-vänligt och även att andelen främlingsfientliga i Sverige faktiskt minskat de senaste decennierna.

Många ville dock markera emot integrationsproblemen och röstade på sd "som protest". Nu efter valet, när Sverigedemokraterna är i riksdagen, blir det inte lika viktigt för dem att i en opinionsmätning säga de främst gillar sd utan kan berätta vilket parti de egentligen gillar bäst politiskt.

Om övriga partier ärligt och nyanserat debatterar integrationsproblemen och med politiska åtgärder radikalt minskar dem lär sd få svårare att vara kvar i riksdagen efter valet 2014.

7 kommentarer:

  1. Jag har funderat på om det kan ha varit valfusk som gjorde att SD kom in i Riksdagen till att börja med. Att trixa med röster kan inte vara så svårt.

    SvaraRadera
  2. Anonym

    Jo, det är svårt trixa med röster i Sverige annat än marginellt. Alla röster lämnas i förslutna kuvert och det är väl vi svenskar (vid sidan av tyskarna) som har bäst ordning i världen när det gäller fixa, planera och följa saker i detalj (på gott och ont). Därmed inte sagt det kan förekomma oegentligheter på marginalen även här.

    Det är flera personer som räknar rösterna när valkuverten öppnas.

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Jay

    Kul du gillade bloggposten.

    Jag kanske ska tacka dig Jay för inspirationen till den. :-)

    Bengt

    SvaraRadera
  4. Intressant observation du gör kring Jansson och talmansvalet. Jag har skrivit om ungefär samma sak: Genom att föreslå honom till andre vice talman vill man tydligen visa att allt tal om förnyelse under de senaste åren bara varit fernissa.

    Öppen svenskhet? Hej kom och ta mig.

    SvaraRadera
  5. Tommy

    Tack för kommentaren.

    När det gäller öppen svenskhet menar jag att delar av partiet accepterar det (annars hade ju inte ett antal icke-etniskt-svenska sd-politiker stannat kvar) men andra inte. De senare håller dock sannolikt god min eftersom de vet att det är ett "offer" de måste göra för att få partiet i riksdagen.

    När det gäller Mikael Jansson som sd nominerade till andre vice talman i riksdagen tvekar jag inte att kalla honom både för rasist och homofientlig. Så var nämligen politiken i sd när han var ordförande för partiet. Och han har inte sagt något som tyder på att han ångrar sig för det och bytt värderingar.

    När det gäller homofober bland sd:s riksdagsledamöter kan jag förresten komplettera den listan bland de som jag redan skrivit om Mikael Jansson, Björn Söder och Margareta Sandstedt.

    Thoralf Alfsson är en bloggare för sd som lokalt i Kalmarområdet både blivit känd och ökänd för sin extrema retorik.

    När Moderaterna i somras avgjorde att en av dess politiker Karl-Otto Hultström från Botkyrka inte skulle få några nya förtroendeposter eftersom han kopplat ihop homoadoptioner med sexuella övergrepp försvarade Thoralf Alfsson honom.

    "Vad har då denne förskräcklige moderat skrivit som han är så ångerfull för? Jo, följande.

    "de får gärna hålla på med varandra men när de ger sig på småbarn går det för långt ! Och bögarna ska inte få adoptera !!".

    Detta är alltså inte förenligt med de nya moderaterna. Det är dessutom inte tillåtet för en moderat nämndeman att uttrycka sig på följande sätt. Jag är helt förstummad!

    Pedofili och bögadoptioner är uppenbarligen heliga kor för Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna. Personligen tycker jag att ovanstående värderingar är alldeles förträffliga för en nämndeman och jag instämmer till fullo i hans kommentar.

    Jag ser fram emot att någon moderat förklarar vad som är så uppåt väggarna i denna kommentar och att den stackars Karl-Otto Hultström skall bestraffas offentligt.

    Eller har nya moderaterna något nytt mål i sikte när man försvarar homosexuellas böjelser och krav på samhället Det känns som nya moderaterna försöka värva röster från kommunisterna och Feministiskt initiativ eller vad är det som är så hemskt.

    Får man inte kalla Jonas Gardell för bög? Är det kanske det som är problemet! Nya moderater får inte säga eller skriva bög! Inte ens på en kommentar i en kommunists blogg."

    Moderaterna var mycket tydliga med att de inte förklarade Hultström olämplig för att ha förtroendeposter för hans åsikt i sak, att vara emot homoadoptioner, utan för hans retorik där han kopplade ihop homosexualitet med pedofili. Trots det sprider en del sd-politiker som Thoralf Alfsson sådana här vidriga homofientliga kommentarer.

    Den som är intresserad kan läsa hela debatten på hans blogg där en del andra lämnar ännu värre kommantarer. Som Alfsson utan problem låter vara kvar.

    http://thoralfalfsson.webblogg.se/2010/july/bogar-ska-inte-fa-adoptera.html

    Bengt

    SvaraRadera
  6. Här är två kommentarer från bloggpostdebatten.

    "MUFs valaffish minns vi där unga, 12-15-åringar tvingades utöva homsexuella aktiviteter under parollen vi är toleranta."

    "Hur ska man tolka hbt folket när de går omkring och skanderar,citat:We are here,we are quer,we´re gonna fuck your children. Tycker man inte det är vidrigt och sjukt,ja då vet inte jag."

    Båda kommentarerna är givetvis lögnaktiga. För vilken skandal hade det inte blivit om Moderata ungdomsförbundet tvingat barn att ha sex med varann för en bild på valaffisch. Det hade hamnat på förstasidan i alla dagstidningar.

    Och när det gäller slogan så är den i verkligheten så här. "We´re here, we´re queer, get used to it". Det hade givetvis blivit allvarlig kritik, med rätta, om någon HBT-grupp i ett land bytt ut de sista orden mot att förespråka sexuella övergrepp på barn. Och internationella gaysiter hade skrivit om de om det hade varit sant.

    Det var en del homosexuella och bisexuella aktivister i USA som 1990 började använda "We´re here.... som slogan". . Man var trött på den mer diplomatiska attityden från gayrörelsen som försökte kompromissa och få igenom delreformer.

    Vi i Sverige kan ju vara kritiska emot oförsonligheten bland en del som startade queerrörelsen ca 1990 i New York och vars budskap sedan spred sig till andra länder och i mitten av 1990-talet även började påverka bl.a. RFSL.

    Men i Sverige har svensk gayrörelse haft erfarenhet att det ibland är möjligt att påverka ansvariga politiker. Visserligen ofta med blygsamt resultat för varje år men trenden har varit tydlig - lagarna har blivit bättre och bättre.

    1990 hade vi i Sverige fått en lag mot diskriminering av homsoexuella, en sambolag för samkönade par och staten hade gett pengar till RFSL:s verksamhet vid den då nya lokalen i Stockholm.

    Många från USA som besökte Stockholm blev helt förbluffade att det var möjligt att ett lands regering inte bara lät bli att motarbeta gayrörelsen utan t.o.m. gav pengar till dess verksamhet.

    I USA och Storbritannien hade man från 1980 till 1990 inte sett några politiska framgångar när högern i respektive land styrt. I Storbritannien hade lagarna tvärtom försämrats med införandet av Clause 28 som förbjöd skolor och andra lokala myndigheter att "främja homosexualitet" och förbud för dem att "sprida budskap som låtsas att homosexuella relationer är en alternativ typ av familjer".

    I USA blev det visserligen inte några juridska försämringar men situationen var redan dålig. Bl.a. hade på 1980-talet ca en tredjedel av delstaterna totalförbud mot homorelationer. Även om lagarna nästan aldrig tillämpades var de negativa symboliskt. Och Reagan-Bush hade som presidenter 1981-1988 respektive 1989-1992 när kontakter med den homofienltiga kristna högern.

    Det var i en sådan politisk situation som Queerrörelsen startade och först spred sig i USA och Storbritannien. Medan Socialstyrelsen 1990 lämnat ett förslag till partnerskapslag som Socialdemokraterna, Folkpartiet, Vpk och Miljöpartiet sa ja till.

    Helt annorlunda situationer där och här även om det givetvis var mycket homofobi (och tveksamhet) även i Sverige 1990.

    Bengt

    SvaraRadera