Sverigedemokraterna accepterar rasister inom partiet.

Sverigedemokraterna är idag inte ett rasistiskt parti formellt. d.v.s. att hudfärg och etnicitet ska vara avgörande för en människas rättigheter i samhället. Inget i partiprogram eller i övriga program antyder några sådana värderingar. Och som jag skrivit tidigare är inte muslimer någon ras. Islamofobi, eller för den delen homofobi, är inte rasism även om båda sakerna givetvis är fel.

Är då partiet rasistiskt i praktiken?

Sverigedemokraterna var ett tydligt rasistiskt parti fram till ca 2003. I sitt partiprogram hade de fram till ca 1999 kravet att stoppa adoptioner från länder utanför Europa. För om man struntar i hudfärg och bara är emot "främmande kulturer" är det ju helt ologiskt att tycka adoptivbarn från Vitryssland är bättre än från Sydkorea. Om det är några som brukar vara "helsvenska" i sin kultur är det adoptivbarn.

Orsaken till att partiet avskaffade kravet 1999 var också främst hänvisning till media. Ungefär som när Lars Ohly (v) slutade kallade sig kommunist för några år sedan. Det blev för svårt att förklara när journalisterna frågade.

Debatt i sd om "öppen svenskhet".

Däremot startade partiet en mer seriös debatt om "öppen svenskhet" 2003-2005 när man skaffade sig nytt partiprogram, ett nytt invandringspolitiskt program och "pragmatiske" Jimmie Åkesson blev partiledare. Den falang som är för "öppen svenskhet" d.v.s. att även folk med annan etnicitet kan bli betraktade som svenskar om de "anpassar sig" och helt lämnar sin gamla kultur, vann men rasistfalangen stannade kvar i partiet.

Mikael Jansson som sd nominerade som kandidat till att vara andre vice talman i riksdagen var partiledare 1995-2005. Alltså de år då partiet var tydligt rasistiskt. Jansson ledde också "rasistfalangen" i debatten om "öppen svenskhet" 2003-2005. Han har vad jag vet inte sagt sig ångra något han tyckt och sagt som partiledare. Inget tyder på att han dramatiskt skulle ha bytt åsikter.

Att sd nominerar en sådan person är ett tecken på att sd accepterar rasister. Hade Jansson blivit vald (vilket de i.o.f.s. visste att han inte skulle bli) hade det gjort honom till den i särklass mäktigaste sd-politikern någonsin i Sverige.

Det har också avslöjats rasism bland flera andra politiker i partiet. Attityden i sd är tydlig. Du får vara rasist om du hanterar det internt i partiet och inte offentligt i debattartiklar och på bloggar.

En del människor med invandrarursprung i sd.

Samtidigt är det idag flera människor med invandrarursprung i partiet. Människor som säger sig bli respekterade. Och hade de inte blivit respekterade hade de väl inte stannat kvar. Det är folk från f.d. Jugoslavien, det är kristna människor med arabiskt ursprung i Södertälje etc. etc. Det här hade aldrig accepterats i ett rasistiskt parti som Nationaldemokraterna eller i nazistiska Svenskarnas parti.

Jag har talat med hyfsat många sd-sympatisörer och ingen av dem har sagt att hudfärgen är avgörande för om folk ska få bo i Sverige. Det är kulturresonemang, att "en del invandrare inte vill anpassa sig", "att invandringspolitiken kostar för mycket" etc. Sedan vet jag givetvis att partiet också har rasistiska sympatisörer. Det blir om inte annat tydligt när man följer kommentarerna på sd-politikers bloggar.

Det är annars viktigt att förtydliga att en människa kan vara för helt stängda gränser för invandring i några år (med hänvisning till integration och kostnader) utan att för den skull vara rasist. Man kan kalla vederbörande egoist men det är verkligen inte samma sak i varje situation som att vara rasist även om vissa invandringskritiker givetvis både är egoister och rasister.

Jag hade många samtal med Mattias Karlsson, "partiets ideolog", när jag var ledamot i kommunfullmäktige i Malmö för Folkpartiet 2002-2006. Han var då politisk sekreterare åt sd-ledamöterna och var med på nästan varje möte. Idag har jag lämnat partipolitiken och är inte med i något parti.

Zlatan för "osvensk" i sitt "kroppsspråk".

När jag talade med Mattias Karlsson vid kaffepauser om hans syn på vem som är svensk blev det tydligt att han var ambivalent. Han tyckte inte hudfärgen var avgörande men jag minns också att vi snackade om vilka kända fotbollsspelare han betraktade som "svenskar". Jag vet att han sa att han inte betraktar Zlatan Ibrahomovic som svensk eftersom han "beter sig för osvenskt". När jag pressade honom vad exakt det osvenska är hade han svårt att förklara sig. Det blev något mummel om kroppsspråk, attityder etc. Jag kontrade med att vissa etniska svenskar också har ett "osvenskt" kroppsspråk och annorlunda attityder än det som är "normalt" men de var tydligen trots det accepterade som svenskar för Mattias Karlssons del. Det var bara invandrare som skulle "godkännas" individuellt.

Han nämnde också att han tyckte Teddy Lucic, en annan känd fotbollsspelare med invandrarursprung, var något mer "svensk" än Zlatan. Lucic var tydligen nästan "godkänd" som svensk.

Jag tyckte i sig debatten var fascinerande. Inte i något annat parti i Malmö kommunfullmäktige hade politiker på allvar och utan ironi resonerat om vilka människor som egentligen inte är svenskar eftersom de är "osvenska i sitt beteende". Det vore främmande även för den mest knökkonservative moderat eller kristdemokrat.

"Vi är samma parti idag som när det startade 1988."

En annan intressant sak var när jag frågade Mattias Karlsson om han skäms för partiets historia i början av 1990-talet när partiet var naziinfluerat om än inte nazistiskt. Han förnekade varje koppling till nazism. Varvid jag förklarade att det faktiskt avslöjats att flera ledande politiker i partiet då var engagerade även i nazistgrupper.

Men det intressantaste var när han sa att "vi är samma parti idag som när det startade 1988". Jag blev synnerligen förvånad eftersom han annars varit ganska pragmatisk när det gäller hudfärg. Jag frågade "men vinner ni i sd inte på att i media säga att ni är ett annorlunda parti än då". "Jo, det gör vi givetvis", svarade han.

Det här betyder inte att Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson tycker att varje sak inom partiet på 1990-talet var bra och jag tror Mattias Karlsson var ärlig när han sa sig strunta i folks hudfärg.

Men det avslöjar också återigen att partiet är populistiskt. Att man låtsas vara mer reformerade än man är.

Summan av det här blir att min analys är att sd utgörs av två grupper, dels rasister, dels de som "bara" är främlingsfientliga och islamofober. Och så är det bland dess ledande politiker, lokalpolitiker, medlemmar och sympatisörer. I partiet accepterar de båda falangerna varann ännu år 2010. Trots att sd utåt säger sig ha "nolltolerans" emot rasister.

Eftersom de båda falangerna har ett gemensamt mål - att bekämpa varje sak som är "osvensk" och få svenska folket att vara nationalister.

Att jag trots det tycker det är fel att i debatter kalla Sverigedemokraterna för rasister är dels för att de inte är det officiellt och att det är tydligt att många av dem inte heller är det i praktiken. Ett annat argument är att det ger dem en fördel eftersom de enkelt kan hänvisa till program och att de har politiker med invandrarursprung. Betydligt svårare har de att bemöta argumentet att de är ett främlingsfientligt parti och därför menar jag man ska fokusera på den kritiken emot dem.

Till sist vill jag tipsa om en satirisk artikel på hemsidan Ankpressen.

Jimmie Åkesson återvänder till jobbet efter 15 år långt rasist-lajv.

Från artikeln.

Rollspelsvärlden kommer alltså inte att vara sig lik. Någon som däremot inte har förändrats är den jordnära Jimmie Åkesson som ihärdigt blandar sina buffertlösningar och kör sina kemiska tester på labbet på LTH. Han tänker med varma minnen på sin tid i rasist-lajvet:

- Visst har det varit roligt att spela Allan och låtsas hetsa mot muslimer och hela etablissemanget, men det är dags att fokusera på annat nu ett tag. Jag och Fatima väntar barn beräknat till december. Rollen som pappa blir den största utmaningen hitills, säger den behagliga kemisten och ler.

Oavsett om man tycker att sd är ett rasistparti eller inte är det här satir när den är som bäst.

Uppdatering 1.

Flera tidningar berättar idag att Sverigedemokraterna i en ny opinionsmätning från Demoskop bara får 3, 7 % , en minskning med 2, 3 % jämfört med riksdagsvalet .Alliansen ökar med 1,9 % till 51,2 % medan Röd-Gröna ökar med 0,4 % till 44,0 %.

Vissa kanske tolkar det som att många som röstade på sd i valet nu ångrat sig. Jag bedömer att det främst är två andra orsaker till de försämrade siffrorna. Dels är det ännu en "skämmighetsfaktor" som gör att en del sd-sympatisörer inte vill avslöja sitt favoritparti när något opinionsinstitut ringer. Det blev också tydligt när sd fick 4,4 % i vallokalundersökningen i år men fick 5,7 % i riksdagsvalet. Samma tendenser har det varit för sd i tidigare vallokalsundersökningar och valresultat.

En annan orsak kan vara att en del människor "taktikröstat" på sd enligt en artikel i Svenska Dagbladet från 27 september i år. Ordet taktikröstning är väl egentligen fel ord för sd:s del eftersom de inte är del av något block men resultatet är intressant.

Mer än var tredje röst på Kristdemokraterna i riksdagsvalet, 37 procent, var en taktikröst. För Centerpartiet var siffran 30 procent, visar en undersökning från Novus Opinion som gjordes dygnet efter valdagen och som presenterades vid ett seminarium i dag.

Utan dessa röster skulle KD inte klarat fyraprocentsspärren till riksdagen.

- Det visar att Moderaterna är på väg att bli ett statsbärande parti som tillhandahåller väljare inom den egna kretsen, säger Arne Modig på Novus Opinion.

Sammanlagt var det elva procent som av taktiska skäl röstade på ett annat parti. Av Sverigedemokraternas röster var 25 procent taktikröster.

- Det visar att väljarna inte till 100 procent är övertygade sverigedemokrater. 25 procent valde SD av taktiska skäl för att demonstrera eller visa sitt missnöje, säger Modig.

Om man ska tro resultatet från Novus betyder det att de två HBT-negativa partierna, sd och kd, skulle fått betydligt färre röster om folk valt det parti som de främst gillar politiskt. Sd skulle fått 4,3 % och kd 3,5 % (och hamnat utanför riksdagen). Tillsammans 7,8 % jämfört med 9,5 % riksdagsvalet 2006. Istället fick de två partierna tillsammans 11,3 % i årets val. Det här visar väl återigen att svenska folket generellt blir mer HBT-vänligt och även att andelen främlingsfientliga i Sverige faktiskt minskat de senaste decennierna.

Många ville dock markera emot integrationsproblemen och röstade på sd "som protest". Nu efter valet, när Sverigedemokraterna är i riksdagen, blir det inte lika viktigt för dem att i en opinionsmätning säga de främst gillar sd utan kan berätta vilket parti de egentligen gillar bäst politiskt.

Om övriga partier ärligt och nyanserat debatterar integrationsproblemen och med politiska åtgärder radikalt minskar dem lär sd få svårare att vara kvar i riksdagen efter valet 2014.