Från förlagets presentation av Stella betyder stjärna (2015) av Bobbi A Sand.
Det är sommar och fjortonåriga Isa ska egentligen på ridläger, men stannar i hemlighet hemma. Utanför familjens villa blir Isa upplockad av konstnären Stella, som är på väg för att göra upp med sin familj, en gång för alla. De ger sig ut på en galen road trip som tar dem från Norra Öland till Västkusten. Med skräckblandad förtjusning hänger Isa med Stella när de umgås med alkisar, sover över i ett queerkollektiv, och liftar genom de småländska skogarna. Stella lyser så starkt i Isas ögon, så starkt att det är lätt att bli bländad ... men snart måste Isa stå upp för sig själv. Fast hur går det till, när man knappt vet vem man är?Det var för mig ofrånkomligt att jämföra den här boken med Sands Tatuerade tårar som jag gav en relativt välvillig recension. Stella betyder stjärna är synnerligen ojämn. Till en början är den närmast banal. Två unga människor berättar om sin situation. Och det räcker inte när det saknas litterär kvalité. Så småningom blir den medioker, som en reseskildring genom Småland. Och beskrivningen av ett queer-kollektiv är relativt intressant. Men det verkliga lyftet blir det i slutet av boken. De sista 40 sidorna är säkert bland det bästa som publicerats inom svensk litteratur med HBTQ-tema de senaste åren. Som när Stella "analyserar" sig själv och vad som gör henne arg. Från sid 119.
.... När folk hatade henne ... och när de tyckte om henne. Det var nästan lättare att klara av folks hatblickar, för de var vad hon förväntade sig, och hon hade inga problem med att ge tillbaka. Men när någon tittade på henne med värme ... det klarade hon inte av. Jag är verkligen helt rubbad, tänkte hon....Omvandlingen av transpersonen Isa till Isak beskrivs nyanserat. Jag vill inte avslöja slutet men även här finns både mörkret och hoppet, precis som i Tatuerade tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar