Riksdagen har senaste veckorna beslutat att införa en tredje månad reserverad ("pappamånader") i föräldraförsäkringen från 1 januari 2016. Möjligheten för kommuner att dela ut vårdnadsbidrag kommer att avvecklas med start i början av 2016.
Hade det varit för några år sedan hade jag varit emot båda besluten. För mig väger valfriheten tungt i familjepolitiken, oavsett om det handlar om HBTQ-familjer eller rätten att göra konservativa val i hetero-familjer. Det krävs alltså tydliga argument för att inskränka valfriheten, i den andra vågskålen.
Jag har senaste åren lyssnat på argumenten och omprövat en del av mina åsikter. Häromåret tog jag ställning för att införa en tredje reserverad månad och på sikt en fjärde. Något som Miljöpartiet och även Liberalerna (f.d. fp) efter deras landsmöte i helgen är positiva till. Så sent som i somras tog jag ställning för att avskaffa vårdnadsbidraget. Jag har varit kritisk emot att Folkpartiet och röd-gröna partier i decennier varit kategoriskt emot införande av vårdnadsbidrag. Men precis som Centerpartiet har jag svängt där senaste året. Det blev så tydligt att över 90 % av de som använder möjligheten till vårdnadsbidrag är kvinnor. Och i synnerhet kvinnor med invandrarursprung som är långt från arbetsmarknaden. Vårdnadsbidraget som i teorin är en liberal valfrihetsreform blev i praktiken något som konserverade förlegade könsroller.
Jämställdhet vs valfrihet är ibland en målkonflikt.
Det handlar om en klassisk politisk målkonflikt. Jämställdhet vs valfrihet. Men många debattörer på båda kanterna verkar förneka det. Vi har en situation där unga kvinnor inte får samma möjligheter som unga män när det gäller att få jobb och göra karriär eftersom arbetsgivaren bedömer att "risken" att de ska vara föräldralediga länge är högre. Det drabbar kvinnor generellt och även lesbiska tjejer.
Låt oss gå tilll 1984 i San Fransisco. Hiv spreds bland bögar. Det fanns en betydande brist på blod i en situation där män som har sex med män (med rätta då) rekommenderades att inte bli blodgivare. Och bland heterosexuella var intresset att akut hjälpa måttligt. Men en lesbisk grupp startade en kampanj.
Bara 30 % vill avskaffa nuvarande två reserverade månader i föräldraförsäkringen.
Politiker i kd och sd hänvisade i riksdagsdebatten till opinionsmätningar som visade att när folk fick frågan "vill du familjer eller politiker ska bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas?" var det 80-90 % som svarade "familjer". Men det är faktiskt en ledande fråga som inte är neutral. Få vill "politiker ska bestämma" oavsett vad det handlar om. Sd och vissa kd-politiker vill avskaffa genuspedagogik men om det gjordes en opinionsmätning om förskolefamiljer och föräldrar ska få välja pedagogisk form eller om "politiker ska bestämma" hade säkert bara några få procent valt det senare. Trots att betydligt fler är emot genuspedagogik. Opinionsinstitutet Inizio gjorde en enkät våren 2015 om avskaffande av nuvarande "pappamånader".
Opinionen har svängt om homoadoptioner.
Hur många är då för en tredje reserverad månad? Mitt tips är att kanske 30 % är positiva. Det är inte en majoritet men politiker kan inte reducera sig själva till att bara följa senaste Sifo-mätningarna om reformer. Kloka politiker både leder och lyssnar. Vi kan jämföra med attityderna till homoadoptioner där 60 % var emot när reformen genomfördes. Idag utgörs motståndarna av ca 20 %,
Alla liberaler vill inte avskaffa vårdnadsbidraget och införa en tredje reserverad månad i föräldraförsäkringen. Det har jag full respekt för. Det är inte en enkel debatt om man är liberal och är för valfrihet. Men någonstans måste man, om man verkligen vill skapa ett mer jämställt samhälle, faktiskt våga fatta beslut som är kontroversiella till en början. Ska skattebetalda ersättningar bidra till att upprätthålla patriarkala normer?
När jag som bög och man tar ställning för de två reformerna, avskaffande av vårdnadsbidraget och en tredje reserverad (och på sikt en fjärde men där vill jag det ska bli stopp, det måste finnas en viss flexibilitet för olika familjer) så skulle jag kunna sammanfatta det med följande.
Hade det varit för några år sedan hade jag varit emot båda besluten. För mig väger valfriheten tungt i familjepolitiken, oavsett om det handlar om HBTQ-familjer eller rätten att göra konservativa val i hetero-familjer. Det krävs alltså tydliga argument för att inskränka valfriheten, i den andra vågskålen.
Jag har senaste åren lyssnat på argumenten och omprövat en del av mina åsikter. Häromåret tog jag ställning för att införa en tredje reserverad månad och på sikt en fjärde. Något som Miljöpartiet och även Liberalerna (f.d. fp) efter deras landsmöte i helgen är positiva till. Så sent som i somras tog jag ställning för att avskaffa vårdnadsbidraget. Jag har varit kritisk emot att Folkpartiet och röd-gröna partier i decennier varit kategoriskt emot införande av vårdnadsbidrag. Men precis som Centerpartiet har jag svängt där senaste året. Det blev så tydligt att över 90 % av de som använder möjligheten till vårdnadsbidrag är kvinnor. Och i synnerhet kvinnor med invandrarursprung som är långt från arbetsmarknaden. Vårdnadsbidraget som i teorin är en liberal valfrihetsreform blev i praktiken något som konserverade förlegade könsroller.
Jämställdhet vs valfrihet är ibland en målkonflikt.
Det handlar om en klassisk politisk målkonflikt. Jämställdhet vs valfrihet. Men många debattörer på båda kanterna verkar förneka det. Vi har en situation där unga kvinnor inte får samma möjligheter som unga män när det gäller att få jobb och göra karriär eftersom arbetsgivaren bedömer att "risken" att de ska vara föräldralediga länge är högre. Det drabbar kvinnor generellt och även lesbiska tjejer.
Låt oss gå tilll 1984 i San Fransisco. Hiv spreds bland bögar. Det fanns en betydande brist på blod i en situation där män som har sex med män (med rätta då) rekommenderades att inte bli blodgivare. Och bland heterosexuella var intresset att akut hjälpa måttligt. Men en lesbisk grupp startade en kampanj.
Give blood for the boys.Bögar och lesbiska hade tills dess ibland - men verkligen inte alltid - samarbetat i USA. Men det är närmast rörande att homosexuella kvinnor visade den solidariteten i San Fransisco. En del frågar sig om bögar skulle gjort samma sak för lesbiska om de drabbats av en dödlig sjukdom som spred sig i gruppen. Jag tror tyvärr inte det. Och det handlar inte om sexuell läggning. Män generellt skulle inte visa samma solidaritet, homo, bi eller hetero, som kvinnor. Delvis finns det säkert biologiska skillnader statistiskt men de förstärks också av konservativa könsroller där män inte förväntas visa samma medkänsla som kvinnor.
Bara 30 % vill avskaffa nuvarande två reserverade månader i föräldraförsäkringen.
Politiker i kd och sd hänvisade i riksdagsdebatten till opinionsmätningar som visade att när folk fick frågan "vill du familjer eller politiker ska bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas?" var det 80-90 % som svarade "familjer". Men det är faktiskt en ledande fråga som inte är neutral. Få vill "politiker ska bestämma" oavsett vad det handlar om. Sd och vissa kd-politiker vill avskaffa genuspedagogik men om det gjordes en opinionsmätning om förskolefamiljer och föräldrar ska få välja pedagogisk form eller om "politiker ska bestämma" hade säkert bara några få procent valt det senare. Trots att betydligt fler är emot genuspedagogik. Opinionsinstitutet Inizio gjorde en enkät våren 2015 om avskaffande av nuvarande "pappamånader".
.... Idag är det två månader i föräldraförsäkringen som bara ena föräldern får använda, de sk pappamånaderna. Det finns de som föreslår att slopa de två pappamånaderna. Vad tycker du om detta förslag?...22 % tyckte att förslaget var "mycket bra", 8 % "ganska bra", 12 % "ganska dåligt" och 29 % "mycket dåligt", övriga var tveksamma eller svarade "varken bra eller dåligt". Det här visar att opinionen är betydligt mer delad än när det ställs vinklade frågor.
Opinionen har svängt om homoadoptioner.
Hur många är då för en tredje reserverad månad? Mitt tips är att kanske 30 % är positiva. Det är inte en majoritet men politiker kan inte reducera sig själva till att bara följa senaste Sifo-mätningarna om reformer. Kloka politiker både leder och lyssnar. Vi kan jämföra med attityderna till homoadoptioner där 60 % var emot när reformen genomfördes. Idag utgörs motståndarna av ca 20 %,
Alla liberaler vill inte avskaffa vårdnadsbidraget och införa en tredje reserverad månad i föräldraförsäkringen. Det har jag full respekt för. Det är inte en enkel debatt om man är liberal och är för valfrihet. Men någonstans måste man, om man verkligen vill skapa ett mer jämställt samhälle, faktiskt våga fatta beslut som är kontroversiella till en början. Ska skattebetalda ersättningar bidra till att upprätthålla patriarkala normer?
När jag som bög och man tar ställning för de två reformerna, avskaffande av vårdnadsbidraget och en tredje reserverad (och på sikt en fjärde men där vill jag det ska bli stopp, det måste finnas en viss flexibilitet för olika familjer) så skulle jag kunna sammanfatta det med följande.
I´ll do it for the girls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar