Ulf Kristersson (m) som lär bli ny partiledare har rätt om sd.

Det är förmodligen i princip redan avgjort. Ulf Kristersson (bilden) blir näste ordförande i m. Givetvis kan något dramatiskt hända närmaste veckorna. Men just nu krävs det närmast en nyhet om att han sexuellt ofredat en kvinna (vilket jag inte har någon indikation på vill jag förtydliga) för att stoppa honom från att bli partiledare.

När riksdagen röstade ja till att införa partnerskapslagen 1994 var Moderaterna emot. Men två riksdagsledamöter trotsade partiets inofficiella motstånd. Dels förre m-ordföranden Fredrik Reinfeldt, dels Ulf Kristersson. Kristersson har visat, precis som Reinfeldt, att han i en avgörande stund stod upp för lika rättigheter när nästan alla andra partikolleger svek. Kristersson har dock inte varit bland de främsta i sitt parti att jobba för HBTQ-rättigheter. Därför bör han inte bemötas annat än med försiktig optimism om han vill bli statsminister 2018.

Moderaterna har utvecklats successivt till att bli ett HBTQ-vänligt parti. Kristersson måste nu bevisa att han ännu står upp för våra rättigheter. Även när det blir kritik från ultra-konservativa. Som han gjorde den där dagen när riksdagen beslutade om att införa partnerskapsreformen.

Dialog med sd, inte förhandlingar.

När det gäller relationen till sd är jag och m dock ense. Låt mig citera mig själv från en tidigare bloggpost.

.... Sd är ett främlingsfientligt, HBT-negativt och EU-fientligt parti. Det framförde jag redan när jag startade den här bloggen för 8 år sedan och det håller jag fast vid idag. Sd bör givetvis inte betraktas som ett borgerligt parti som ska bli en del av en borgerlig regering efter valet 2018. Sd har även visat att de inte är mogna att ens bli stödparti ("danska alternativet"), skeletten ramlar ur garderoben igen och igen. Sverigedemokraterna har dessutom att halv-nazistiskt ursprung vilket Dansk folkeparti inte har, kravet på förändring bör därmed bli starkare på sd innan de eventuellt får bli officiellt stödparti. Men nuvarande beröringsskräck är kontraproduktiv. Sd kallar sig "det enda oppositionsalternativet". Trots att de har fel där och trots att de - ibland med rätta - blir hånade så är det deras främsta trumfkort inför valet 2018. Populister skyr ansvar - just därför är nuvarande strategi om att betrakta dem som "oberörbara" fel....

För näste ordförande i Moderaterna blir det viktigt att kommunicera ut budskapet om relationen till sd. M bör tydligt förklara att de kan föra en dialog med sd. Nuvarande beröringsskräck från de flesta partier är fånig.

Men lika viktigt blir att m står upp för en del saker, HBTQ-vänlighet, jämställdhet, anti-rasism, internationellt samarbete inom EU, miljön etc. "Det där förhandlar vi inte om, vi går hellre i opposition än ger efter för er där" bör en m-ledare vara tydlig med närhelst sd-folk kontaktar hen. Utan den tydligheten lär m snabbt hamna i kris igen.