Från presentationen av Vi är världen (2017) av Malin Nilsson och Saga Becker.
.... I förra boken ”Det är jag som är Mickan!” får vi följa en ung transtjej när hon kommer till en ny skola, ingen där vet om att hon föddes med en pojkes kropp. Bokens budskap är att alla är bra precis som de är. Vi är världen! tar vid ett par år senare. Mickan och hennes bästa vänner går nu i åttan. De går igenom vänskap, ovänskap, missförstånd, uppbrott, fester och förälskelser. Men vem eller vad ska man egentligen tro på? Mitt i allt funderar Mickan över sin kropp, duger hon? Duger hon som flickvän åt Hampus när hon inte har en flickas kropp? Boken tar upp olika aspekter av transsexualitet på ett underhållande sätt och vill synliggöra unga transpersoners situation, och vara till stöd och glädje för både unga och vuxna....
Saga Becker (öppen transperson) spelade en av huvudrollerna i filmen Nånting måste gå sönder. I första boken om Mickan samarbetade Malin Nilsson med en annan person. Jag gav den en hyfsat välvillig recension men uppföljaren är något bättre. De tonårsproblem som inte är med här finns nästan inte. Från konflikter med föräldrar till tonåringar som druckit så mycket sprit att de inte minns en del efteråt. Litterärt är det anpassat till tonåringar. Utan att det för den skull blir banalt.
Boken är inte perfekt. Konflikten mellan Mickan och Hampus är ibland nära att bli schabloniserad (det blir konflikter men man fattar att de ska fixa det senare). Den typen av litteratur blir inte bättre bara för att en av dem är transperson. Men förutom det så är boken bra. Man vill veta hur det ska sluta. Och kanske det är det viktigaste för att få unga (icke-HBTQ-personer) att läsa böcker om människor som inte följer heteronormen.
Boken är inte perfekt. Konflikten mellan Mickan och Hampus är ibland nära att bli schabloniserad (det blir konflikter men man fattar att de ska fixa det senare). Den typen av litteratur blir inte bättre bara för att en av dem är transperson. Men förutom det så är boken bra. Man vill veta hur det ska sluta. Och kanske det är det viktigaste för att få unga (icke-HBTQ-personer) att läsa böcker om människor som inte följer heteronormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar