Synthpop-fascisten.

Jag är fascinerad av Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof (bilden). Egentligen gillar jag inte att vara det. Men jag vill avslöja det.

Det handlar inte om att han är sexig för det är han inte. Få sd-politiker är sexiga för övrigt. Utan om en viss karisma. Den vulgaritet som finns hos Björn Söder är frånvarande. Jimmie Åkesson har en så heterosexuell image att det nästan blir absurt. Kan ni ens föreställa er honom berätta att han även gillar män?

Synthpop-nationalist.

Annat är det med Jomshof. Jag har inga rykten om att han skulle vara bisexuell att hänvisa till, förmodligen är han hetero, men om Richard Jomshof berättat offentligt "alltså att jag gillar både män och kvinnor är en privatsak främst" hade jag inte blivit förvånad.

Jag och Richard Jomshof hade tidigare en gemensam fb-vän. Jag publicerade en kommentar om att Jomshof är Sveriges egen "synthpop-fascist". Att jag vet att synthpop-nationalist är rättvisare men det låter inte lika bra. Jomshof likade den kommentaren vilket visar att han har en viss självdistans.

Det handlar inte bara om synthpopen som vi båda gillar. Utan om att han är fascinerande. Om jag skulle rösta på HBTQ-negativa, främlingsfientliga och EU-fientliga sd av den orsaken? Aldrig.