Den här bloggposten handlar om vilka krav som ska ställas för att få bli svensk medborgare. Först bör vi granska dels riksdagspartiernas åsikter, dels hur kraven är i övriga länder.
1. Riksdagspartierna.
Både Sverigedemokraterna och Liberalerna är för att en person ska kunna kommunicera på svenska för att få bli svensk medborgare. Sd vill även att en person ska få godkänt på test om kunskaper om svenska samhället.
Arbetsgrupper i både Moderaterna och Liberalerna lämnar inför sina respektive kongresser i höst förslag om att en individ ska godkännas i ett samhällstest för att få bli svensk medborgare. M ansluter sig nu även till sd och l om språkkrav. Det är givetvis inte avgjort politiskt men mitt tips är att förslagen får stöd av ombuden i de två borgerliga partierna.
2. Västländer.
Samtliga västländer, förutom Sverige och Irland, har språkkrav för att få medborgarskap. Irland kräver dock att den som vill bli medborgare ska svära trohet till landets konstitution. Det är enkelt att konstatera att Sverige har västvärldens mest kravlösa politik för att få bli medborgare.
Språkkrav.
För mig är det självklart man ska kunna kommunicera på ett lands språk för att få bli medborgare. Om jag hade flyttat till Frankrike hade det varit rimligt att jag hade kunnat kommunicera på franska för att få bli fransk medborgare. Det finns inget diskriminerande i det. Men givetvis bör språkkraven vara vettiga. Det handlar inte om någon akademisk examen utan just att kunna kommunicera. I Kanada har invandrare som är 18-65 år skyldighet att kunna engelska eller franska för att få bli medborgare. Om reformen genomförs i Sverige ska givetvis undantag ges p.g.a. ålder och diverse funktionsnedsättningar.
Även om jag egentligen skulle vilja att det krävs kunskaper i svenska språket för alla för att få bli medborgare här är jag positiv till en kompromiss, det bör räcka att någon kan kommunicera på något av de fem minoritetsspråken. Finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. Om någon same flyttar till något svenskt område där de flesta kommunicerar på samiska är det inget allvarligt problem om hen får bli svensk medborgare trots bristande kunskaper i svenska.
Krav om kunskaper om samhället.
Här blir det mer komplicerat. I princip alla etniska svenskar kan svenska språket. Däremot är kunskapen varierande när det gäller samhället. Jag har därför tidigare varit negativ till att invandrare ska tvingas få godkänt på test om svenska samhället för att få bli medborgare.
För några dagar sedan kollade jag en artikel från SVT. "Rektor i Rinkeby - föräldrar vill välja bort svenska värderingar". Redan när en arbetsgrupp i Liberalerna i våras signalerade att de vill ha krav om samhällskunskaper började jag resonera om mitt motstånd emot reformen är rätt. Även m lär nu bli för det. Och så den där artikeln om Rinkeby. Ibland kan en enkel artikel få oss att delvis byta åsikt om en reform. Jag är nu beredd att föreslå att riksdagen bör förutsättningslöst utreda om kunskaper om svenska samhället bör bli krav för att få bli svensk medborgare. Språkkrav är självklart.
För- och nackdelar om samhällskunskap bör utvärderas noggrant. Ett samhällstest får absolut inte bli något som de flesta svenska medborgare inte hade klarat.
Uppdatering 1.
Sakargumenten är viktigast.
Någon kanske invänder att jag accepterat Moderaternas och Liberalernas analys. Det där är så komplicerat att jag vill lämna en förklaring.
Främlingsfientliga Sverigedemokraterna har varit för krav på kunskap om samhället i många år för att få bli medborgare. Det betyder givetvis inte att förslaget är dåligt bara för att det är från ett främlingsfientligt parti. Jag håller med om många förslag från sd även om jag är liberal och sd-politiker ultra-konservativa. Nu har två¨partier, Moderaterna och Liberalerna, som inte har någon koppling till främlingsfientlighet argumenterat för samma sak. Det blir faktiskt en annan situation.
Ni som följer min blogg vet hur skarp jag kan vara emot borgerliga politiker. Moderaternas förslag om generellt tiggeriförbud är tokfel vilket jag kommenterat här på bloggen. Men l och m har fått mig att delvis ompröva min attityd till samhällstest för att få bli medborgare. Politisk debatt handlar just om att pröva sina åsikter. M och l har lämnat argument tillräckligt för att jag ska bli för en utredning om test av samhällskunskaper för att få bli svensk medborgare. Svårare är det inte.
Att ompröva sina åsikter när det behövs är en central del av västerländsk frihet.
För mig är det självklart man ska kunna kommunicera på ett lands språk för att få bli medborgare. Om jag hade flyttat till Frankrike hade det varit rimligt att jag hade kunnat kommunicera på franska för att få bli fransk medborgare. Det finns inget diskriminerande i det. Men givetvis bör språkkraven vara vettiga. Det handlar inte om någon akademisk examen utan just att kunna kommunicera. I Kanada har invandrare som är 18-65 år skyldighet att kunna engelska eller franska för att få bli medborgare. Om reformen genomförs i Sverige ska givetvis undantag ges p.g.a. ålder och diverse funktionsnedsättningar.
Även om jag egentligen skulle vilja att det krävs kunskaper i svenska språket för alla för att få bli medborgare här är jag positiv till en kompromiss, det bör räcka att någon kan kommunicera på något av de fem minoritetsspråken. Finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. Om någon same flyttar till något svenskt område där de flesta kommunicerar på samiska är det inget allvarligt problem om hen får bli svensk medborgare trots bristande kunskaper i svenska.
Krav om kunskaper om samhället.
Här blir det mer komplicerat. I princip alla etniska svenskar kan svenska språket. Däremot är kunskapen varierande när det gäller samhället. Jag har därför tidigare varit negativ till att invandrare ska tvingas få godkänt på test om svenska samhället för att få bli medborgare.
För några dagar sedan kollade jag en artikel från SVT. "Rektor i Rinkeby - föräldrar vill välja bort svenska värderingar". Redan när en arbetsgrupp i Liberalerna i våras signalerade att de vill ha krav om samhällskunskaper började jag resonera om mitt motstånd emot reformen är rätt. Även m lär nu bli för det. Och så den där artikeln om Rinkeby. Ibland kan en enkel artikel få oss att delvis byta åsikt om en reform. Jag är nu beredd att föreslå att riksdagen bör förutsättningslöst utreda om kunskaper om svenska samhället bör bli krav för att få bli svensk medborgare. Språkkrav är självklart.
För- och nackdelar om samhällskunskap bör utvärderas noggrant. Ett samhällstest får absolut inte bli något som de flesta svenska medborgare inte hade klarat.
Uppdatering 1.
Sakargumenten är viktigast.
Någon kanske invänder att jag accepterat Moderaternas och Liberalernas analys. Det där är så komplicerat att jag vill lämna en förklaring.
Främlingsfientliga Sverigedemokraterna har varit för krav på kunskap om samhället i många år för att få bli medborgare. Det betyder givetvis inte att förslaget är dåligt bara för att det är från ett främlingsfientligt parti. Jag håller med om många förslag från sd även om jag är liberal och sd-politiker ultra-konservativa. Nu har två¨partier, Moderaterna och Liberalerna, som inte har någon koppling till främlingsfientlighet argumenterat för samma sak. Det blir faktiskt en annan situation.
Ni som följer min blogg vet hur skarp jag kan vara emot borgerliga politiker. Moderaternas förslag om generellt tiggeriförbud är tokfel vilket jag kommenterat här på bloggen. Men l och m har fått mig att delvis ompröva min attityd till samhällstest för att få bli medborgare. Politisk debatt handlar just om att pröva sina åsikter. M och l har lämnat argument tillräckligt för att jag ska bli för en utredning om test av samhällskunskaper för att få bli svensk medborgare. Svårare är det inte.
Att ompröva sina åsikter när det behövs är en central del av västerländsk frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar