fredag 2 april 2010

Skämt eller allvar?

Det glädjer mig att vissa gissade att min bloggpost igår var sann, att Sverigedemokraterna ska arrangera en gayparad i sommar. Givetvis var det ett aprilskämt men min ambition var att det inte skulle bli för tydligt.

HBT-siten Qx skrev igår om att RFSL vill ge dess medlemmar möjlighet att få föreningen att skicka rosa kuvert till folk som de "misstänker är homosexuella eller bisexuella". Det var givetvis ett aprilskämt vilket Qx skriver om idag. Om jag själv ska säga det så var det nog mer genomskinligt än de flesta aprilskämt.

Qx kommenterade också att tidningen Uppsala Nya Tidning hade ett aprilskämt med koppling till HBT. Något som Fredrik Stangel också tipsade om här på bloggen i en av kommentarerna igår.

När man läser artikeln på Uppsala Nya Tidnings hemsida och följer kommentarerna där så blir det tydligt att en del tydligen blivit besvikna och arga för att tidningen haft ett aprilskämt som raljerar om "hbt-certifiering". Men menar att det är "kränkande" emot HBT-personer. Jo, debatten känns igen. Närhelst någon skriver något negativt eller skämtande med koppling till en minoritet så blir en del "kränkta". Det mest tydliga exemplet de senaste åren är kanske Rondellhunden av Lars Vilks. Folk har t.o.m. börjat hojta om att det i islam är förbud inom islam emot bilder av Muhammed.

Det där är det definitivt olika tolkningar om. I Iran är det många bilder av Muhammed. Men det främsta argumentet i debatten är att ett eventuellt bildförbud bara måste gälla muslimer. Lars Vilks är inte muslim och har därför all rätt att rita teckningar av Muhammed. Om de där teckningarna är bra eller dåliga är helt ointressant i debatten om yttrandefrihet.

Tyvärr är det även en del inom HBT-rörelsens som försöker tysta varje kritisk debatt om HBT-rättigheter med att de känner sig "kränkta". Att vara "kränkt" är att göra sig till ett offer. Ibland hade det varit bättre om folk blev förbannade istället för "kränkta". Att man säger ifrån på skarpen istället för att försöka tysta andra genom att kalla sig "kränkta".

Föreningen Bevara äktenskapet hade en affischkampanj för några år sedan i Stockholms tunnelbanor. Budskapet var taffligt, ja närmast fånigt. Men skulle det för den skull stoppas? Jo, enligt HBT-föreningen RFSL skulle den det. RFSL:s ungdomsförbund var emot att HBT-personer skulle möta "värdekonservativa budskap".

För det första hade RFSL-Ungdom ingen som helst rätt att uttala sig för HBT-personer generellt. För det andra så är det tragiskt att så många människor försöker stoppa budskap bara för att de själva ogillar dem.

Tolka mig nu rätt. HBT-fientlighet, rasism, antisemitism, islamofobi etc är allvarliga problem i samhället. Tyvärr är många människor tysta när folk säger intoleranta saker. Men ska man få respekt för sitt arbete så gäller det att individer och föreningar som jobbar för minoriteters rättigheter inte tar sig själva på för stort allvar.

Vi vet ju själva att de människor som vi kanske oftast skämtar om är våra vänner. Man kan vara ironisk och satirisk av kärlek.

I sak menar jag att man måste problematisera HBT-certifiering av verksamheter. Är det verkligen den bästa metoden när man kanske istället borde försöka få hela verksamheten i en kommun etc. att bli inkluderande? Inte bara när det gäller HBT-perspektiv utan även andra typer av diskriminering. Men givetvis har man goda intentioner och ibland blir nog resultatet positivt.

Men bortsett från det måste det vara tillåtet att skämta om HBT-certifiering. I Sverige har vi nått långt i arbetet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Vi har många problem kvar men attityderna i samhället är betydligt HBT-vänligare än för 20 år sedan. I den situationen måste man väl vara så generös att man accepterar satir även av HBT-rörelsen.

Som någon sagt.

Det man inte kan skämta om, det är inte heller värt att tas på allvar.



1 kommentar:

  1. Hahahaha, jag köpte ditt inlägg rakt av! Men så gick jag på typ tio andra aprilskämt också. Attans...

    SvaraRadera