måndag 19 april 2010

HBT-kultur. Inga bomber över Skärholemen - Hans Olsson.

Här är den recension jag planerade att preliminärt publicera i fredags men gör det nu istället. På fredag skriver jag en ny krönika. Skriv någon kommentar då eller nu. Eller bara bli sådär påverkad att du inte vill säga något. :-)

Inga bomber över Skärholmen - Hans Olsson.

Ni kanske blir förvirrade. Varför skulle ett lugnt ställt som Skärholmen utanför Stockholm bli bombat? Men huvudpersonen i den här boken, Petar, eller Peter som han kallar sig i Sverige, har sitt ursprung i Serbien. NATO med USA i ledningen bombade Belgrad 1999, EU och bl.a. den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Sverige stödde bombningnarna.

Men den här boken är inte främst politisk. Jag var själv entydigt för att man skulle bomba Serbien för att nå fred i Bosnien. Den dåvarande serbiska regeringen betedde sig vidrigt i bl.a. Kosovo. Men den här boken handlar om vilka värderingar vi har. Något som är mer centralt än om vi för något krig eller inte.

Peters bäste kompis är Rashid. Som är från Irak. Eftersom boken är skriven 2003 (och om flyktingar från Irak tidigare) handlar den inte om USA:s invasion av landet men däremot en del om kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet. För er som inte känner till det så anföll Irak (och dess diktator Saddam Hussein) Iran på 1980-talet, lyckades erövra en del av landet, men när det blev fred så fastställdes de vanliga gränserna.

Peter och Rashid skildras fint och nyanserat i boken. De har något som närmast kan kallas för bromance d.v.s. de är två killar som är mycket nära varann utan att ha sex med varann. Jag vill berätta om hur de enligt boken träffades. Inte någon av dem kunde då ett ord på svenska Från sid 15 i boken om Rashid.
Han kom fram till Peter. Fastklämd mellan armen och midjan hade han en fotboll. Så hade han sträckt fram bollen, hållit den som gåva i högerhanden och sett frågande på Peter. Peter reste sig från gungan. De gick ner till den smala gräsremsan mot tunnelbanespåren, och såg tågen skramla förbi när de hämtade bollen som då och då rullade ner mot stängslet vid spåren.
Jag vill inte på något vis bagatellisera de allvarliga integrationsproblem som Sverige har. För de problemen är värda att diskutera. Men kanske alla skulle ha något att lära av Rashid i boken. Ibland måste man inte tala samma språk, man kan nå varann trots det.

Boken skildrar empatiskt hur Peter blir förälskad i Sara. Hur de närmar sig varann. Medan Rashid är där bredvid, snubben som oftare än Peter raggar tjejer. Men en av dem, Peter och Rashid, är egentligen bög.

Det här är kanske en ungdomsbok. Den är perfekt för tonåringar. Handlar främst hur det är att vara ung. Att försöka hitta sin identitet. Och det i ett Sverige som är ett mångkulturellt samhälle. Jobbar du med ungdomar vill jag tipsa om den här boken. Det är mycket fotbollssnack eftersom Peter och Rashid har det som sin främsta hobby. Men även vuxna har ett värde av boken eftersom den är så välskriven.

Men det är även mycket allvar. Hur ärliga är vi mot varann? Och är sanningar egentligen bra? Vilka skador kan inte de orsaka? Är det bra om vi är ärliga mot varann?

Nej, givetvis faller inga bomber över Skärholmen. Det är ju Sverige. Det vet ju både du och jag att det är lugnt här. Men ibland är lugnet bedrägligt. För när människor har hemligheter kan avslöjanden falla som bomber. Det skapar kaos för andra.

Egentligen handlar den här boken inte främst om homorelationer. Det är en marginell del. Istället är fokus på att vara ärlig. För hur är det möjligt att vara neutral när Fatima förlorade tre söner i kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet? Från sid 307 i boken.
Man kan få behöva hata en tid, ja man måste få hata, sa Fatima, men om mitt hat hade fått fortsätta hade jag fastnat där. Hat är som kvicksand det drar en allt djupare ner, och till slut skulle det bara drabba mej själv och dom runt omkring mej, inte dem jag hatade.
Nej, inga bomber faller över Skärholmen. Hur skull det vara möjligt? En trygg förort till Stockholm. Men ibland är som sagt lugnet bedrägligt.

Människorna i boken är hela. Utanpå. Men när bomber exploderar, från förr och nu, då skadas människor. När hemligheter avslöjas då blir det effekter. Även i Skärholmen.

Men boken Inga bomber över Skärholmen är bra.

Jag ska inte önska mina bloggbesökare en trevlig helg. Utan en trevlig vecka.

7 kommentarer:

  1. Vet du om den markadsförs som ungdomsbok eller som roman (som i svenska bokhandlar vanligtvis är synonymt med vuxenroman)?

    SvaraRadera
  2. Fredrik

    Ingen aning. Men när jag tidigare i våras lånade boken på Stadsbiblioteket i Malmö var den på avdelningen "Barn-unga Skönlitteratur för ungdomar".

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Det brukar betyda att den marknadsförs som sådan. Det är iofs bra, eftersom den då kommer att läsas av fler ungdomar. Å andra sidan kan det också vara dåligt, eftersom den då förmodligen kommer att läsas av färre vuxna.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Jag gissar att det är viktigast den når många ungdomar, de har nog lättare identifiera sig med Peter och Rashid än vuxna. Sedan är det ännu relativt få böcker med "homotema" (även om det är en mindre del av den här boken) som vänder sig främst till ungdomar, även av den orsaken är det kanske bra om den marknadsförs som sådan.

    Bengt

    SvaraRadera
  6. Tack så hemskt mycket Bengt, första gången jag ser din blogg.
    jag kanske kommer återvända men till dess så har du hjälpt mig rejält på mitt svenska prov :D
    innan dig fattade jag knappt något ur boken men nu ser allting logiskt ut!

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Alright men du får inte kopiera något från min sida rakt av utan själv formulera dig. :-)

    Bengt

    SvaraRadera