torsdag 19 maj 2011

HBT-vänlig kristdemokrati = självmotsägelse?


Contradictio in adjecto är ett latinskt uttryck som betyder användande av två ord som tillsammans blir en självmotsägelse. En fyrkantig cirkel.

Är HBT-vänlig kristdemokrati contradictio in adjecto? Om det råder det som bekant delade meningar. Som jag tidigare framfört här på bloggen förenas en del vänstermänniskor inom HBT-rörelsen med ärkekonservativa kristna. De är rörande ense om att kristdemokrater inte kan vara positiva till rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Även om de gör analysen från helt olika utgångspunkter.

Visst är de abrahamatiska religionerna (kristendom, judendom och islam) den främsta orsaken till att HBT-personer förföljts i tusentals år i bl.a. Europa. En del kristna samfund, bl.a. Svenska kyrkan har dock bytt attityd och är nu homovänliga. Varför skulle det då inte vara möjligt för ett parti som startats 1964 att genomföra samma process?

Tre kristdemokratiska partier i Europa för könsneutral äktenskapslag och likställda adoptions- och inseminationslagar.

ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) har en ny artikel om att Viviane Reding mött HBT-aktivister 17 maj. Reding har tidigare varit kristdemokratisk politiker i Luxemburg.
On 17 May, the International Day against Homophobia and Transphobia (IDAHO), Viviane Reding, the Vice President of the European Commission and Commissioner for Justice, Fundamental Rights and Citizenship, meet with ILGA-Europe’s secretariat and representatives of ILGA-Europe memberships and LGBTI communities: Eduardas Platovas and Vladimir Simonko from Lithuanian Gay League, Kaisa, a Finnish national who feature in the latest ILGA-Europe’s video on the lack of mutual recognition of same-sex families and their children in Europe, and Richard Köhler from Transgender Europe.
Flera kristdemokratiska partier i Europa är för både en könsneutral äktenskapslag och likställda regler för samkönade och olikkönade par nrä det gäller adoptioner och inseminationer.

CDA i Nederländerna. 13,5 % i valet 2010.
CD&V i (flamländska delen av) Belgien, 10,8 % i valet 2010.
CDH, i (vallonska delen av) Belgien, 5,5 % i valet 2010.

Trots (eller p.g.a.) att de tre partierna är homovänliga har de ( i Belgien de två partierna tillsammans) mångdubbelt större stöd än Kristdemokraterna i Sverige.

Till Kristdemokraternas riksting (kongress) i sommar har Daniel Sturesson (bilden till den här bloggposten), lämnat en motion om att partiet bör säga ja till en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Kd i Skåne har gett motionen sitt stöd. I måndags blev Sturesson intervjuad i radioprogrammet Skåne Direkt. Och dagen efter debatterade han med en partikollega, homofientlige riksdagsledamoten Tuve Skånberg i Studio 1 i P1.

Tuve Skånberg kritiserar att lesbisk kvinna forskar om barn i samkönade familjer.

Skånberg framförde en rad absurda argument om att en rapport om barn i samkönade familjer inte skulle vara trovärdig eftersom en av forskarna själv är lesbisk (sic!). Och han kallar heterorelationer för "normala" familjer (alltså är samkönade relationer "onormala" för Skånberg). Jag skulle kunna bemöta Skånbergs tokerier men Sturesson gör det elegant och mitt tips är att du själv lyssnar på debatten.

Det är givetvis svårt att bedöma hur opinionen faktiskt är bland kd-politiker när det gäller samkönade familjer. Men det har de senaste 2 åren varit dramatiska förändringar internt i partiet. Mitt tips är att det maj 2011 nog är lika många som är för som emot en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par.

Intressant att notera är att det i princip bara är folk från den homofientliga minoriteten som offentligt kritiserat Sturessons och kd-Skånes motion om homoadoptioner. Förutom Tuve Skånberg även bl.a. hans riksdagsledamotskolleger Anneli Enochson och Yvonne Andersson. "Mainstreamfalangen" i partiet, dit bl.a. ministrarna Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall tillhör, har varit tysta. Givetvis kan det delvis vara av taktiska orsaker, de vill vänta och inte tydligt argumentera för en policy som rikstinget sedan är emot. Men det är möjligt att de faktiskt är påverkade av debatten internt. Och givetvis att samhället generellt blir HBT-vänligare.


Uppdatering 1.

Magnus Jakobsson (kd), kommunalråd i Uppsala och tidigare ordförande i partiets ungdomsförbund kritiserar i en debattartikel i SvD Anneli Enochson för hennes kritik mot att Kristdemokraterna ska engagera sig vid Stockholm Pride.
Nu senast angriper hon partiets Stockholmsdistrikts deltagande i Pride med argumentet att ”jag tycker att vi ska vara rädda om våra kärnväljare och de deltar inte på Pride”. Vilka dessa kärnväljare är eller vad hon har för belägg för att våra väljare inte deltar på Pride framgår inte.

Men med tanke på hur Annelie brukar definera våra kärnväljare så får vi anta att det är kristet troende väljare hon hänvisar till. Problemet med detta resonemang är att det är fler som röstar på socialdemokraterna än på oss i denna väljargrupp och socialdemokratin har alltid varit med på Pride.

Om vi räknar bort alla troende som inte har problem med att åsikt bryts mot åsikt, då närmar vi oss troligtvis Annelies personliga intresssegrupp. Problemet med denna gruppering är att de inte räcker som väljarstöd om man vill ha ett politiskt inflytande i riksdagen.
Det som är intressant med debattartikeln är att Magnus Jakobsson inte tillhör den HBT-vänliga falangen i partiet utan snarare "mainstreamfalangen", där ordföranden Hägglund är en del, som är heteronormativ och konservativ men inte homofientlig. Det är ett tecken på att även folk från den gruppen börjar tröttna på Enochsons absurda extrema utspel.

Dagen har en artikel med rubriken "Stockholm gillar Jesusmanifestationen". Tydligen har folk generellt i Stockholm varken problem med Stockholm Pride eller Jesusmanifestationen. Då kan väl äntligen en del konservativt kristna sluta försöka låtsas vara offer och antyda att just de två festivalerna är de främst konkurrenterna om plats i media. Kanske det t.om. är en del i Stockholm som besöker båda evenemangen.


Uppdatering 2.

Även Jonathan Ekman, son till pastor Ulf Ekman i Livets ord, snackar något förvirrat om partiets kärnväljare utan att bry sig om att försöka definiera vilka de är.
Från Skåne har vi sett förslag om ändrad inställning till homoadoptioner. Från Stockholm kom nyheten att KD skall medverka i pridefestivalen....

Den gemensamma nämnaren för de flesta förslagen är att de går stick i stäv med de grundläggande värderingarna hos kristdemokraternas kärnväljare....

Det är dags för Göran Hägglund att avgå. Partiet behöver en ny ledare som kan profilera KD som ett värdekonservativt parti. Ett parti som på riktigt vill vara ”politikens gränspolis” och slå staten på fingrarna när de vill lägga sig i.Då kanske även jag kan tänka mig att rösta på KD igen…
Fascinerande resonemang. För det är ju Jonathan Ekman och andra homofientliga som vill att staten ska detaljreglera vilka par som ska få bli prövade som adoptivföräldrar. Om man tar resonemanget om "politikens gränspoliser" på allvar borde man istället argumentera för att det ska vara adoptivföreningar, länderna som adoptivbarnen kommer ifrån och kommunernas hemutredningar som tillsammans ska avgöra vilka par som ska få adoptera barn. Alltså så som det fungerar idag och som de flesta riksdagspartier är positiva till. Men kd (ännu) och sd vill detaljstyra processen genom att neka samkönade par att bli prövade som adoptivföräldrar. De litar inte på att "verklighetens folk" själva kan avgöra sådana beslut tillsammans.

Sedan är det också möjligt att konstatera att de där "kristdemokratiska kärnväljarna" (vilka de nu är) tydligen är fixerade vid att vara emot rättigheter för bögar och lesbiska.

När framförde någon konservativt kristen bekymrat att kd kanske inte argumenterat och gjort tillräckligt mot miljöförstöring, hemlöshet, fokuserat för mycket på sänkta skatter, struntat i problemen i sjukförsäkringen etc. Och att det kanske är ett svek mot partiets kärnväljare. Jag är själv i grunden positiv till sjukförsäkringsreformen även om den har brister. Och tycker som liberal att marknadsekonomi och skattesänkningar är positivt.

Men poängen är att det antas att kd:s kärnväljare aldrig flyr partiet p.g.a. debatten om partiets politik för sjukförsäkringar eller skatter. Eller att kd hyllar tillväxt. Trots att kds (som kd från början hette) var tydligt antitillväxt, antimaterialistisk och aldrig prioriterade sänkta skatter. Är verkligen det viktigaste för kd:s kärnväljare (vilka de än är) att vara emot att bögar och lesbiska ska få en bättre juridisk och social situation? Då har kd verkligen problem.


Uppdatering 3.

Anders Wallner har blivit vald till partisekreterare för Miljöpartiet. Han blir den förste som är öppet HBT på en sådan post för ett riksdagsparti.

4 kommentarer:

  1. En mycket saklig och bra artikel.Jag har också svårt att se att barn i samkönade förhållanden skulle bli "konstiga", det finns så mycket större "problem" i dagens samhälle när det kommer till att vårda och fostra och älska barn. Barn som växer upp med missbrukande föräldrar, föräldrar som är lågbegåvade eller psykiskt sjuka och även alla barn till ensamstående föräldrar som har svårt att mäkta med, är barn som lever under förhållanden som de verkligen löper risk att ta skada. Att homosexuella föräldra skulle vara till skada för barnen utifån sin sexualitet är rent nonsens. Brister i föräldrarskap sitter inte i könet!

    SvaraRadera
  2. Hej Monica.

    Tack. Vi verkar vara ense.

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Vad avser sjukförsäkringsfrågan har du fel. Den lyfts internt fram som en av de främsta anledningarna till att KD gick bakåt i valet.

    SvaraRadera
  4. Anonym

    Jodå, jag har viss koll på kd-debatten och vet att debatten förs. Men sällan med främsta argumentet att man skulle gjort kärnväljarna besvikna och att det skulle vara på tvärs med värderingarna hos de som varit med i partiet i decennier utan mer generellt att partiet förlorat på hanteringen av ärendet.

    Bengt

    SvaraRadera