tisdag 28 augusti 2018

Kriminalpolitiken inför valet.



I flera decennier hade konservativa Tory och socialdemokratiska Labour bråkat om kriminalpolitiken i Storbritannien. Tory hävdade det var individens ansvar. Labour att det var samhällets fel. Debatten var synnerligen polariserad.

Men de flesta i brittisk arbetarklass höll med Tory där vilket lett till många förluster för de brittiska sossarna i val efter val. Därför lanserade dåvarande nye socialdemokratiske ordföranden Tony Blair en slogan som blivit klassisk.

Klassisk slogan.

"Bekämpa brottsligheten, bekämpa brottslighetens orsaker".

Och för första gången på många decennier vann de 1997 ett val, förvisso inte bara av den där orsaken. En del kallar det föraktfullt för "triangulering". Men Tony Blair fattade en viktig sak, partier som vacklar om tryggheten i socialt utsatta områden får ingen trovärdighet. En utsatt grupp där är just HBTQ-personer. Den mitten-vänster som inte förstår hur viktig människors känsla av trygghet är i lokalområdet har problem. 

Allvarliga problem.

Socialdemokraterna i Sverige har äntligen fattat just det där. Delvis även Miljöpartiet som skärpt till sig om hedersrelaterat våld. Men Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ?

På andra kanten finns Sverigedemokraterna som likt Tory på 1980-talet reducerar brottslingar till att vara bara "onda". Tydligen finns det färre "onda" bland rika än bland andra som en matematisk formel. Hur trovärdigt är det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar