onsdag 24 april 2013

Sd är nu lika populära bland män i Skåne som s.


Om det vore riksdagsval idag skulle Sverigedemokraterna få 17 % i Skåne avslöjar Metro. Bland män i Skåne är nu sd ungefär lika populära som Socialdemokraterna, båda hamnar på 22-23 %. Moderaterna är dock klart störst i gruppen. Jag är inte förvånad. När jag är ute och pratar politik med Malmöbor är det många som berättar de ska rösta på sd 2014, även många som själva har invandrarursprung.

Ofta handlar det inte om att de tycker sd är ett parti som är mycket bra i sig, istället är det en proteströst mot de etablerade partierna vars invandrings- och integrationspolitik sd-sympatisörerna hävdar har haverererat. Och delvis har de rätt där, dock tror jag inte sd har några som helst lösningar på problemen. Sd är ett främlingsfientligt, HBT-negativt och islamofobt parti. Men att alla, eller ens de flesta, av de 17 % i Skåne som sympatiserar med sd skulle vara rasister och extremister tror jag inte på för en sekund.

De flesta ser det finns problem kopplade till mångkultur.

Själv skrev jag för någon vecka sedan att jag, trots jag är liberal, konstaterar att någon typ av klassamhälle ännu finns i Sverige. Och i synnerhet i Malmö. Och här har klassamhället ofta fått ett etniskt ansikte. Proteströsterna på sd handlar säkert delvis om missnöje med hur folks bostadsområden är, hur svårt det är att få jobb etc är. Men låt oss då också konstatera att Socialdemokraterna har styrt staden sedan 1994 och länge i samarbete med v och mp.

Vänstern i Sverige gör ett historiskt misstag om de tror att proteströsterna bara handlar om "folk som har det svårt och skyller på invandrarna". Idiotförklara inte de etniska svenskar och invandrare som röstar på sd. De ser det som de flesta av oss ser, att mångkultur också kan skapa kulturkrockar. Att det blir ett problem om det är skolor i Malmö där nästan ingen elev talar svenska hemma med sina föräldrar. Där självutnämnda muslimska "moralpoliser" i vissa förorter trakasserar kvinnor utan slöja. Inte generellt i Malmö men i vissa områden.

Där nästan alla i de kriminella gängen i Malmö har invandrarursprung enligt polisen. Sedan är de allra flesta av invandrarursprung hederliga och begår inte brott, en del av dem röstar på sd som protest mot de kriminella. Nästan alla som attackerar judar i Malmö är unga muslimer enligt ordföranden för judiska församlingen i Malmö.

Islamister blir inte snälla för att de får jobb.

På andra sidan finns Alliansen som lyckats nå vissa framsteg, andelen med jobb ökar mer bland folk med invandrarursprung än bland etniska svenskar och politiken har flyttats från omhändertagande till arbetslinjen. Men Alliansen måste fatta att arbetslinjen inte löser alla problem, och i synnerhet inte när västliga värderingar möter islamister. Sanningen är islamisterna inte blir snälla och fina bara de får jobb. Men ibland är det som att borgerliga politiker tror det.

Vänstern och borgerligheten kan fortsätta blunda för de här problemen. Tumultet med Omar Mustafa och de som ivrigt försvara honom visar väl den naivitet som funnits bland politiker i etablerade partier inför det här. Men nu har det äntligen blivit debatt och många liberala muslimer har sagt ifrån mot islamisterna. Det är därför de är rasande och väser "islamofob". Alla i politik och media dansar inte längre efter islamisternas pipa.

Fortsätt blunda ni som gör det. Det är att bjuda sd på nya framgångar. Och det förtjänar inte sd.


Uppdatering 1.

Förvirrad debattartikel av docent visar fina titlar inte är garanti för empati.

Fler artiklar om konflikten i s om Omar Mustafa.

Kjell Magnusson, docent vid Uppsala universitet,  argumenterar heteronormativt och faktiskt även homofobt emot att man ska ställa några som helst krav på folk i s-partistyrelsen att de ska respektera samkönade relationer i sina samfund om de är engagerade i sådana. Från en debattartikel i Svenska dagbladet.
Om däremot livsstilsfrågor – vilka i vårt land anses vara en privat angelägenhet – ingår i definitionen av en god socialdemokrat blir läget ett annat. Måste, till exempel, en praktiserande muslim inom sitt samfund argumentera för enkönade religiösa äktenskap? Eller räcker det med att han respekterar homosexuellas rättigheter sådana de är definierade i Sverige? Är det tillräckligt att följa svensk lagstiftning eller måste man dessutom anamma majoritetsbefolkningens kulturbetingade värderingar vad gäller familj, samlevnad eller uppfostran? Det är svårt att komma ifrån intrycket att den bäste muslimen är den för vilken en svensk politisk ideologi och svensk kultur betyder mer än religionen och den egna traditionen.
Kjell Magnussson ger den fega kulturrelativismen ett ansikte. Låt oss reda ut några av hans förvirrade kommentarer.

1. Att vara homosexuell eller bisexuell är ingen "livsstil". Det är inget man väljer och väljer bort. Men Omar Mustafa har själv kallat homosexualitet för en "livsstil" och nu får han en ideologisk kram av docent som är etnisk svensk.

2. Att leva i en samkönad relation är delvis "en privat angelägenhet" precis som att leva i en olikkönad relationer. Men HBTQ-personer utsätts för diskriminering och hatbrott. Och för den som är kristen, muslim eller identifierar sig med någon annan religion kan en acceptans av det egna relígiösa samfundet betyda mycket. Men det fattar inte Kjell Magnusson. Vilket visar att fina titlar inte är en garanti för empati.

3. HBTQ-rättigheter är universella. De gäller inte bara för "majoritetsbefolkningen" (vilken den är) utan alla. HBTQ-muslimer har exakt samma rätt att förvänta sig respekt för vem de är, inom sina samfund, som HBTQ-kristna. Svensk lag tillåter samfund att vara homofientliga och vägra acceptera samkönade relationer och så måste det vara i ett land med religionsfrihet. Men Socialdemokraterna har faktiskt rätt att placera ribban högre än att man ska följa svenska lagar. Annars hade de kunnat ha laglydiga nazister i sin partistyrelse om man ska dra det till sin spets. Att man också ska omfatta i praktiken s-värderingar om allas lika värde oavsett bl.a. sexuell läggning och könsidentitet om man ska sitta i partistyrelsen,.. Att en docent inte fattar det är något jag beklagar.

4. Låt oss anta att en kristen pastor vägra viga folk från olika "raser" med hänvisning till Bibeln. Men att pastorn i övriga samhället respekterar att svarta och vita ska ha samma rättigheter. Skulle då det vara utan problem om pastorn blev ledamot i sossarnas partistyrelse? Det är väl då bara en "livsstil" att vissa tvunget ska vilja gifta sig med någon av en annan "ras"?

Dagens Nyheter har en artikel om ett gymnasium i Stockholm som ska få ett könsneutralt omklädningsrum.


2 kommentarer:

  1. Hej Bengt!
    Jag är inte klar över det här med vigselrätten (för att vigseln skall gälla
    juridiskt).
    Kan ett samfund vägra homovigslar och behålla vigselrätten?
    Hur gör Pingstkyrkan? Hur gör de muslimska samfunden?
    Jag föredrar den franska lösningen. Endast borgerlig vigsel är juridiskt bindande, religiös vigsel spelar ingen roll!
    I Frankrike är kyrkan verkligen skild från staten.
    Civilingenjör Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  2. Hej Bo!

    I Sverige kan alla samfund som ansökt om vigselrätt och fått det godkänt viga par. Vigselrätten är fri för samfunden, dvs de kan vägra viga ett par oavsett orsak. Så var det före Sverige fick en könsneutral äktenskapslag och så är det idag.

    Och det är enligt mig det enda vettiga om vi ska respektera religionsfriheten, för samfund är vigslar en teologisk ritual och riksdagen har inte teologisk kompetens att avgöra vilka par diverse samfund ska få vägra viga eller inte.

    Om man inte gillar det systemet får riksdagen faktiskt ta bort samfundens vigselrätt helt. Och det är ett alternativ jag själv är för. I Frankrike finns det redan som du poängterar, andra länder som har systemet är Tyskland, Nederländerna och Belgien. Där måste alla gifta sig vid en enkel ceremoni i rådhuset, sedan kan par arrangera en välsignelseceremoni i något samfund om båda parter accepterar en sådan välsignelse.

    Pingströrelsen och muslimska samfund viger idag inte samkönade par. Men de kan också vägra viga par där en eller båda är frånskild eller någon de i övrigt inte tycker uppfyller kraven för att bli vigd inom samfundet.

    Bengt

    SvaraRadera