S-mp-regeringen bör avbryta militärsamarbetet med homofientliga diktaturen Saudiarabien.

Eric Sundström, politiskt sakkunnig och socialdemokrat, som jobbar inom utrikesdepartementet har lämnat följande mail efter att jag i en bloggpost kritiserade att transpersoners rättigheter inte var med i s-mp-regeringens utrikesdeklaration som lämnades för någon vecka sedan.

Hej Bengt! Jag har uppmärksammats på din bloggpost om utrikesdeklarationen och avsaknaden av en formulering om trans-rättigheter. Du har en viktig poäng när du i din bloggpost framhåller att ”situationen ofta är ännu värre för transpersoner än för bögar och lesbiska i många länder”. Just därför borde vi ha använt en bättre och mer heltäckande formulering. I arbetet med en utrikesdeklaration är det mycket som ska med på begränsat utrymme och många texter som ska redigeras. Jag är glad över att du uppmärksammade den viktiga frågan om trans-rättigheter vilket vi tar oss med i vårt arbete med framtida texter. Ring gärna om du har frågor. Vänligen Eric Sundström Politisk sakkunnig hos utrikesminister Margot Wallström

Jag har idag mailat följande till folk från regeringskansliet men också många ledamöter i riksdagen om HBTQ-perspektiv inom utrikespolitiken


Till Eric, politisk sakkunnig inom utrikesdepartementet.

Tack för mailet.

Det är bra att regeringen nu tydligen gör "en halv pudel" för att transpersoners rättigheter inte fanns med i dess utrikesdeklaration för någon vecka sedan. Jag hoppas HBTQ- rättigheter (det är faktiskt bara ett ord med 15 bokstäver i ett ganska långt dokument) explicit kommer finnas med i regeringens utrikesdeklarationer närmaste åren.

En del av er som får det här mailet är ledamöter i utrikesutskottet i riksdagen. Jag vet att ni kommer att behandla motioner med temat Mänskliga rättigheter inom utrikespolitiken i maj. Jag kommer inte då att maila er utan gör det redan nu med förhoppningen att ni senare välvilligt behandlar HBTQ-vänliga motioner.

Det här är ett långt mail men jag hoppas ni läser det för det här handlar om det som är centralt i en demokrati, allas lika rätt och värde.

Sveriges vapenexport till Saudiarabien och andra diktaturer.

Jag vill först lyfta fram det jag bedömer som det absolut viktigaste för s-mp-regeringen om den ska behålla trovärdigheten som en regering för HBTQ-rättigheter och jämställdhet inom utrikespolitiken. Att det militära samarbetet med den extremt homofientliga diktaturen Saudiarabien helt avbryts i år (om avtalet inte avbryts av någon av parterna i vår kommer det automatiskt att gälla fram till 2020).  Inte "omförhandlas" utan avslutas. Avtalet borde inte ingåtts från början, det är skamligt att dåvarande s-regeringen gjorde det, det är tragiskt att dåvarande borgerliga regeringen förlängde det 2010. Socialdemokraterna hade på 1980-talet säkert inte ingått ett militärt avtal med det dåvarande rasistiska Sydafrika. Inte ens om "övervakningsutrustning". Och hade avtal ingåtts (vilket aldrig hände)  hade en s-regering, med rätta, säkert helt avbrutit det sedan. Men vad exakt är skillnaden mellan hudfärgs-apartheid i Sydafrika på 1980-talet och köns-apartheid i Saudiarabien idag?

Men det handlar också om Sveriges vapenexport till andra diktaturer. Jag är ingen pacifist. Är för att Sverige ska ha ett militärt starkt försvar och kunna exportera vapen. Men aldrig till regimer som förtrycker sin egen befolkning.  Jag vet det finns en kommitté som ska lämna sin rapport i april. Jag förstå att det kan bli avvägnings-problem när Sverige tillsammans med andra demokratier ibland har militära samarbeten där även en diktatur är inblandad. Det är sådana tekniska detaljer som en kommitté har som uppdrag att ge förslag på hur vi ska kunna lösa det. Men utgångspunkten måste vara att Sveriges riksdag beslutar att vårt land aldrig ensamt ska exportera någon typ av militär utrustning till länder som är diktaturer.

Det finns åtta länder i världen som har dödsstraff för manliga samkönade relationer. Två av länderna har genomfört dödsstraff för sådana relationer senaste 10 åren, Iran och Saudiarabien. Pakistan är ett av de länder som Sverige exporterar mest vapen till. Diktaturregimen där förföljer brutalt oppositionella men även HBTQ-personer och människor som är engagerade för jämställdhet. Enligt en opinionsmätning från Ipsos är 84 % av svenska befolkningen emot vapenexport till länder där det är allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Anti-diskrimineringsdirektiv i EU.

Den förra borgerliga regeringen var bland de mest pådrivande i EU för att unionen ska anta ett nytt direktiv emot diskriminering där alla länder blir skyldiga att ha lagar emot diskriminering när det gäller sexuell läggning, funktionshinder, ålder och religion inom i princip alla samhällsområden. Idag gäller det kravet bara för kön och etnicitet, när det gäller övriga fyra diskrimineringsgrunderna ställer EU bara som krav att lagar emot diskriminering ska finnas inom arbetsmarknaden. EU-kommissionen har lämnat ett förslag som fått brett stöd i EU-parlamentet (även betydande delar av högern) och av de flesta regeringar i unionen. I Tyskland är dock kristdemokratiska CDU-CSU emot direktivet (även om landet redan genomfört det inrikes) med motiveringen att det leder till "ökad byråkrati". Kristdemokraterna är idag i regering tillsammans med socialdemokratiska SPD (som är för EU-direktivet) i Tyskland och de två partierna har inte kunnat enas om att bli positiva till skärpta lagar emot diskriminering på EU-nivå. Men lagar om diskriminering handlar inte om byråkrati utan om mänskliga rättigheter. Notera också att förslaget till direktiv ger länderna betydande möjligheter att anpassa nya lagar till nationella förhållanden. 

Grupperna för socialdemokrater, liberaler, gröna och vänstersocialister driver också på EU-nivå att könsidentitet ska med i unionens direktiv när det gäller skyldighet för länder att förbjuda diskriminering inom alla samhällsområden. Där har det dock inte nåtts majoritet hittills eftersom den största högergruppen EPP (där m och kd är med) är skeptisk. I Sverige är dock 7 av riksdagens åtta partier för att alla länder i EU ska bli skyldiga att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Bara Sverigedemokraterna är emot och de motiverar det med att de inte tycker unionen (som de för övrigt tycker Sverige ska lämna) ska fatta sådana beslut utan att det är nationella beslut. Poängen med unionen är dock att säkerställa mänskliga rättigheter inom hela EU.

Mitt tips är att Socialdemokraterna i Sverige använder sina kontakter med tyska SPD för att pressa dem att tydligare driva på inom regeringen att Tyskland ska bli för förslaget till direktiv samt att det senare också ska omfatta könsidentitet. Paradoxen är att det faktiskt finns en majoritet i Tysklands parlament för EU-direktivet emot diskriminering men eftersom det är regeringar som representerar länder i ministerrådet har kristdemokratiska CDU-CSU (enda partiet i Tysklands parlament som är emot) kunnat blockera att EU genomför förslaget till direktiv.

HBT-konvention i FN.

I riksdagen är 7 av 8 partier för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Bara Sverigedemokraterna tvekar. Ska det bli framgång för det arbetet är min bedömning att EU först måste ställa sig bakom det. Tyvärr är motståndet så starkt från så många länder att Sverige inte ensamt kan driva igenom att ens starta en utredning om en sådan konvention. Den tidigare borgerliga regeringen har vad jag kan bedöma inte på allvar drivit det här kravet på EU-nivå även om de borgerliga partierna principiellt är för det. Här hoppas jag s-mp-regeringen blir tydligare. Givetvis kommer FN inte att införa en HBT-konvention närmaste 10 åren, jag är realist. Men någonstans måste Sverige börja lobby-arbetet inom först EU och senare FN för att en sådan konvention blir verklighet senare.

Fri rörlighet för samkönade par i EU.

Idag har EU en policy från 2004 som är en kompromiss där länder som redan erkänner äktenskap eller partnerskap mellan samkönade par inom egna landet även bör erkänna sådana ingångna i annat land i unionen, dock har länder som  saknar varje juridiskt erkännande av samkönade par rätt att vägra godkänna ett samkönat äktenskap eller partnerskap om ett homopar flyttar dit och är gifta. En kompromiss vilket gör att bara vissa länder juridiskt erkänner äktenskap  ingångna av samkönade par (i bl.a. Sverige) som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem.

Den tidigare borgerliga regeringen kunde tyvärr inte enas om att jobba för att äktenskap ingångna i Sverige bör erkännas i varje annat land i EU om homoparet flyttar dit. M, c och fp var för reformen men kd var i många år emot, 2014 meddelade de dock att deras attityd är "möjligen". S och mp är dock positiva precis som v. Sd är emot med motivet att det är fel att EU avgör sådant, det är nationella beslut. Det handlar dock om en av de mest centrala delarna i EU, den fria rörligheten. Nuvarande regler ger inte samkönade par samma fria rörlighet inom unionen som olikkönade par. Det handlar inte om att tvinga något land att införa en könsneutral äktenskapslag, däremot att erkänna äktenskap ingångna i andra länder i unionen.