Motionstips till folkpartister om HBTQ-reformer.

Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Folkpartiet har sitt landsmöte (kongress) 20-22 november i Stockholm. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 15 maj. Är du inte medlem i fp men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar om Folkpartiet.

Folkpartiet var tillsammans med Centerpartiet mest pådrivande för HBTQ-rättigheter i den borgerliga regeringen 2006-2014. Fp är det borgerliga parti som tydligast profilerar sig utåt om HBTQ-rättigheter. I den tidigare borgerliga regeringen blev partiet tvunget att ibland kompromissa bort HBTQ-reformer i förhandlingar med i synnerhet Kristdemokraterna.

Motionstips.

Fp är (ännu) inte för följande HBT-reform.

1. Införande av ett tredje juridiskt kön.

Folkpartiets attityd är "möjligen" till reformen. En motion till landsmötet och medföljande debatt internt i fp skulle kunna leda till att en majoritet ställde sig bakom reformen i höst. Införande av ett tredje juridiskt kön kan tyckas vara en utopi idag men det var också en könsneutral äktenskapslag för 20 år sedan. Det kan möjligen finnas administrativa problem men partierna bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få möjlighet att få tillhöra ett tredje juridiskt kön. En parlamentarisk utredning bör tillsättas snarast möjligt om reformen.

Bland riksdagspartierna är Miljöpartiet och Vänsterpartiet för reformen, Socialdemokraterna och Folkpartiet vill utreda den.

Fp är inte ens för att utreda de här queer-reformerna.

2. Införande av möjlighet för fler än två vårdnadshavare för barn.

Familjer är olika. Det håller de flesta med om - i teorin. Även om den här reformen inte bara skulle påverka samkönade familjer skulle det nog få störst effekt inom den gruppen. Det kan handla om ett lesbiskt par där en av kvinnorna blivit inseminerad med sperma från en man som vill vara engagerad som pappa åt barnet. Idag får en sådan familj problem om de vill att alla tre ska ha juridiska rättigheter. Det här är en kontroversiell reform och en av orsakerna till det är nog oro för att det skulle vara "månggifte light". Men det är ju inte det som är poängen, utan att få det att fungera mer praktiskt för vissa familjer. S, mp och v har tagit ställning för reformen, som progressivt liberalt parti inom familjepolitiken borde även fp kunna göra det. Irlands regering (bestående av ett borgerligt och ett socialdemokratiskt parti) har 2014 lämnat ett förslag om att barn ska kunna få upp till 4 vårdnadshavare om det bedöms vara till barnets bästa.

3. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

Martin Andreasson från fp har mailat följande.

Om barnets mamma är ogift är socialnämnden enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Av 2 kap. 6 § föräldrabalken framgår också att socialnämnden verka för att det görs en blodundersökning av modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller det finns anledning att anta att modern haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat. Detta innebär att socialnämnden bör verka för att en rättsgenetisk utredning görs om mannen begär det. Detta gäller även om utredningen inte tyder på att mer än en man är aktuell. Såvitt vi kan se är alltså regelverket redan i dag sådant att en man som tror sig vara far till ett barn kan vända sig till socialnämnden och begära att en rättsgenetisk utredning ska göras, samt att socialnämnden i sådana fall ska verka för att en utredning kommer till stånd. Om det visar sig att lagstiftningen inte tillämpas på det sätt som riksdagen avsett är vi öppna för att diskutera frågan, men lagen ska i dag erbjuda denna möjlighet

För det första kommenterar Martin Andreasson (för fp.s del) hur det är för ogifta mammor. Men politiker i Folkpartiet borde rimligen fatta att även för en gift mamma kan någon annan man än hennes make vara barnets pappa. Men också om mamman är ogift startar en lång och krånglig process om mamman motsätter sig en utredning. Om en kvinna vill begära att en viss man ska kontrolleras som möjlig pappa är myndigheter skyldiga att göra det. Om en pappa vill få det kontrollerat om han är pappa till barnet (att han vill bli juridiskt erkänd som pappa) är det socialnämndens godtycke som avgör vad det blir. Varför finns det ingen skyldighet för socialnämnden (inte att de bör utan att de ska, och även om mamman är gift) att agera då?

Här är en artikel om problemet

Och här är en juridisk avhandling om det. Publicerad i Svensk juristtidning. Artikeln är tydligen från 1992 men vad jag vet har inte lagarna om just det här ändrats sedan dess.

Socialnämnd har vidare i samma syfte i vissa fall ålagts skyldighet att tillse att faderskap fastställs. Att faderskap fastställs för varje barn och att det rättsligt fastställda faderskapet överensstämmer med det biologiska faderskapet har således av lagstiftaren ansetts vara av yttersta vikt. Det är därför något anmärkningsvärt att en man som anser sig vara far till ett barn idag inte har någon möjlighet att på eget initiativ få sitt faderskap rättsligt prövat. Inte ens om han kan förete resultat av blodundersökning som utpekar honom som mycket sannolik far till ett visst barn, har han möjlighet att själv väcka talan för att få sin sak prövad. I praktiken innebär detta att mannens utsikter att få sitt faderskap rättsligt fastställt till stor del är beroende av moderns eller annan barnets ställföreträdares inställning till hans faderskap.

Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.

Övriga kommentarer om motionstips.

4. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar.

Folkpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt med ett kongressbeslut om att göra det. 2009 presenterade adoptionsutredningen sin rapport till dåvarande borgerliga regeringen. Ett av förslagen är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans. 2008  skaffade Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den fanns med att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.

Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige 2002 tillät samkönade par som ingått partnerskap att bli kunna få adoptera Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig.

Snart kommer ensamstående kvinnor få bli inseminerade vid kliniker. Ett argument har varit att det är inkonsekvent att tillåta ensamstående att bli prövade som adoptivföräldrar men att sedan förbjuda ensamstående (kvinnor) att få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men samma inkonsekvens finns när det gäller ogifta par. En kvinna kan idag bli inseminerad vid en klinik om hen har en samborelation med en man eller annan kvinna. Däremot  är det förbjudet för ett sambopar att bli prövade som adoptivföräldrar.

Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt stabil relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar.  Precis som när det gäller samkönade gifta par är det till sist det land ett barn adopteras från (om det är en internationell adoption) som avgör vilka som ska få adoptera barn från landet. Vad det handlar om är att Sverige inte ska ställa krav på att ett par måste ha ingått äktenskap (eller partnerskap) för att få bli prövade som adoptivföräldrar.

Och om Sverige inför nya regler är det inget "experiment". Nederländerna och Belgien tillåter sambopar (samkönade eller olikkönade) att adoptera barn om paret bott ihop i minst 3 år. Storbritannien tillåter sambopar att adoptera utan någon sådan begränsning, samboparet ska dock inte vara nära släktingar.