fredag 19 oktober 2018

Kollektivet


Det här är första och förmodligen sista gången jag hyllar kollektivet före individen. Som liberal är jag individualist.

Men ibland jobbar vi människor för något större. Vi som är engagerade i HBTQ-rörelsen kommer så småningom bli bortglömda. Så är det bara. Däremot blir det en kommentar i historieböckerna "i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet genomdrev riksdagen många HBTQ-reformer, HBTQ-rörelsen var pådrivande för det".

Varje människa är unik privat. Varje individ har ett okränkbart värde.

Men i HBTQ-kampen är det vi aktivister, RFSL-folk, QX-anställda, FPE-S-människor, bloggare, skribenter, riksdagsledamöter, HBTQ-vänliga heterosexuella cispersoner etc. som tillsammans långsamt förändrar och vrider samhället i rätt riktning.


Uppdatering 1.

Det är en myt att de flesta politiker inte vill få kritik.

Jag har själv varit hyfsat ledande fp-(idag l)politiker i Malmö och Skåne. Vet ni vad det tråkigaste var? När ingen reagerade på ett pressmeddelande vi gjorde. Negativa kommentarer var i alla fall en bekräftelse av att vi berörde människor. Vi ville verkligen att "vanliga människor" skulle ge tips om hur Malmö och Skåne skulle bli bättre.

Självklart vill politiker hellre få beröm än kritik men det sämsta är likgiltigheten hos en del medborgare. Du har förberett ett pressmeddelande i flera timmar och inte en jävel orkar ens kritisera det. DET är det värsta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar