tisdag 20 december 2016

Judiska grupper i Sverige bör inte bli en konservativ sekt.



Dagens nyheter hade häromdagen en viktig artikel om maktkampen i Judiska församlingen i Stockholm. Ironiskt nog kommenterades Bonnier-familjen som äger flest tidningar (däribland just Dagens nyheter) i Sverige. Svenska fascister, kommunister och islamister brukar absurt nog anklaga dem för att driva en "judisk agenda" eller "Israel-vänlig agenda" i Sverige.
.... – Det finns ingen framtid för små församlingar i Europa, säger han. Men judar som lever som jag, som gifter sig judiskt, som håller kosher, kommer alltid att söka sig till livskraftiga församlingar. Medan en person som inte tycker det är viktigt, som gifter sig ickejudiskt och firar jul, är dömd till assimilering. Det blir Bonniers efter några år.....
Det enda positiva med den kommentaren är att det blir utrett att Bonnier-familjen inte är en del av någon "judisk agenda" inom journalistiken. Fakta är att många inom svenska Bonnier-släkten inte är religiösa judar, vissa av dem är kristet troende. En av dem har t.o.m blivit biskop inom Svenska kyrkan. Släkten har blivit "assimilerad".
.... Daniel citerar Golda Meir, en sionistisk pionjär och Israels premiärminister 1969–74: hellre en hel värld som hatar oss än en hel värld som sörjer nästa Auschwitz.....
Alla - oavsett ursprung - har ett värde.

Det är i sig en viktig reflexion. Många (men verkligen inte alla) till vänster i Västeuropa accepterar främst judar som "lidande". Judar reduceras till en komponent i den berättigade kampen emot nazismen. Det "Daniel" inte berättar är ett annat välkänt citat från vänstersocialisten (ungefär som Vänsterpartiet i Sverige idag) Golda Meir (bilden) riktade till de arabiska grann-länderna efter flera militära attacker från dem emot Israel med syftet att utplåna landet.
.... Att ni dödar våra unga kan vi förlåta er, men att ni tvingar oss att döda era unga förlåter vi er aldrig....
Och där någonstans hittar vi en insikt som Meir hade. Att alla - oavsett ursprung - har ett värde. Judar, araber eller vilken annan grupp som helst. Det mänskliga värdet är allmängiltigt. Att hävda att ens barn bör bli ihop med någon annan etnisk jude är inget annat än rasism. Precis som när någon etnisk svensk hävdar att barnen ska bli ihop med någon annan etnisk svensk. Vissa judar kanske då hävdar att de är i minoritet i Sverige. Men exakt samma tendenser finns i det tyvärr allt mer nationalistiska Israel. Där judar är i majoritet.

Att hålla tyst om Israels fel och brister är att svika landet.

Jag är en Israel-vän. Varje dag i veckan är landet bättre än samtliga andra i regionen när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, HBTQ-rättigheter etc. Men Israels ibland brutala hantering av ockupationen av Västbanken är ett sår för landet, liksom det oproportionella våldet i de förvisso berättigade vedergällningsattackerna emot fascistiska Hamas i Gaza. Är man en verklig vän av landet påpekar man det. Att hålla tyst om det är att svika de värden man värnar och som borde vara centrala för demokratin Israel.

När det sedan tillförs i den nya konservativa debatten att judiska kvinnor ska täcka sitt hår när de besöker synagogor, könsapartheid är viktigt och att samkönade relationer inte ska respekteras blir det bara för absurt. Jag förväntar mig inte att just judar ska vara mer toleranta än andra (även om statistiken från väst tyder på att den gruppen alltid hamnar högst när det gäller tolerans). Varför skulle det inte finnas högerpopulister bland judar som bland alla andra grupper?

Svenska judar har ofta både anpassat sig och haft separat möten.

Men jag har i många debatter framhållit att just svenska judar har kunnat kombinera att anpassa sig generellt men även behålla separata möten för sin kultur. Om judiska församlingar i Sverige gör en annan (högerpopulistisk) inriktning får det effekter även utanför deras egen krets. Det blir svårare för oss Israel-vänner och engagerade emot antisemitism (jag bor själv i Malmö och har ofta tagit fighten här) att försvara gruppen om de flesta i de judiska församlingarna blir närmast som en konservativ sekt.

Där är vi inte ännu. Och jag har träffat så många sansade judar i Sverige att jag inte heller tror att det blir så.


Uppdatering 1.

Könsapartheid inom religiösa samfund.

Fram till medeltiden var i princip samtliga kyrkor, synagogor och moskéer könsuppdelade. De flesta kyrkor har koret (längst fram i kyrkan) åt öster. Män satt på höger sida och kvinnor på vänster sida inför koret. På 1600-talet började vissa välbeställda familjer i Norden (hur det var i andra områden har jag inte koll på) vilja sitta tillsammans.  Som många andra trender har det alltså startat bland rika människor och senare spridits. Förändringen skedde dock långsamt. Först i början av 1800-talet betraktades det som tillåtet överallt i de nordiska statskyrkorna att män och kvinnor satt tillsammans. Men många fortsatte frivilligt att välja sida efter sitt kön, i vissa konservativa landsbygdsförsamlingar fram till mitten av 1900-talet. Idag är könsapartheid ytterst ovanligt inom kristna samfund, även om det lär finnas ett fåtal kristet-ortodoxa samfund som ännu tillämpar principen.

De flesta judiska församlingar har ännu könsapartheid i synagogor, senaste decennierna har dock många liberal-teologiska judiska församlingar lämnat det. Precis som bland kristna samfund är dock könen "jämlika" i synagogorna, de sitter lika långt fram men på olika sidor. Nästan alla moskéer har ännu könsapartheid och där är situationen värre eftersom det är en tydlig rangordning. Männen främst och kvinnor undanskymda.

Trans-perspekiv.

Det finns även ett trans-perspektiv i debatten. Könsapartheid tvingar alla transpersoner att "välja sida" trots att många inte vill det. Det är fascinerande att så många religiösa samfund ännu fixerar sig vid församlingsmedlemmarnas kroppar trots att retoriken är att det är det andliga som är viktigast.


Uppdatering 2.

Täckande av håret.

När det gäller täckande av håret har det precis som mycket annat sitt ursprung från Gamla testamentet (som kristna kallar den del som är viktig även för religiösa judar). Judendomen och kristendomen har som bekant mycket gemensamt kulturellt.

Även inom många kristna samfund gäller ännu generellt olika regler där för kön. En man som inte tar av eventuell huvudbonad i kyrkan betraktas som att inte följa sociala regler. Kvinnor har möjlighet att ta av eller behålla eventuell huvudbonad. Men det finns inget som helst krav att en kvinna ska täcka sitt hår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar