Ska man sammanfatta vad politik i en västerländsk demokrati ytterst handlar om är det vilka konflikter en politisk majoritet är beredda att ta. Hur starkt stödet och motståndet är för vissa reformer. Det handlar om att skapa ett förändringstryck för nya positiva reformer. Men också ibland ett tryck att behålla sådant som redan är genomfört.
När jämställdhetsministern Åsa Regnér (s) häromdagen i en debattartikel förklarade att s-mp-regeringen tagit hänsyn till kritiken - från höger till vänster - emot direktiv som kunnat tolkas som försämringar av lss-lagen för funktionshindrade var det ett synnerligen bra exempel. Det handlar inte om att politiker från s och mp vill folk med funktionsvariationer illa men att de tidigare gjort kalkylen att de inte varit tvungna att lyssna på kritiken. I slutet av 2016 gör de däremot - säkert helt rätt - analysen att det inte är en strid regeringen politiskt kan vinna.
S och mp sviker löften från 2014.
När vänstertidningen Stockholms fria nu riktat frågor till regeringskansliet och fått vissa välvilliga kommentarer är det viktigt att ha med det där perspektivet. Socialdemokratiske sjukvårdsminister Gabriel Wikström (bilden) lämnar inga som helst löften om förbättringar förutom det som s-mp-regeringens meddelat tidigare. Det är positivt att han - igen - signalerar att tvångssteriliserade bör få skadestånd. Hans kommentarer är dock som att någon kock plockar fram gammal mat, mixar om det och låtsas att det är en ny buffé.
Men både Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade i valrörelsen 2014 att om de hamnade i en ny regering skulle det startas en utredning om införande av ett tredje juridiskt kön. De förklarade att det var viktigt att utreda om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Att en könsneutral föräldraskapspresumtion snabbt skulle införas. Inget av det har hänt. När det gäller att utreda att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva - även det ett tydligt löfte från s och mp 2014 - har det förvandlats till en försiktig analys av hur lagen tillämpas. Statsminister Stefan Löfven (s) åker till Saudiarabien för att främja svensk export. Helst hade han velat fortsätta sälja även militärt materiel till den HBTQ-fientliga, judefientliga och kvinnofientliga diktaturen. Men där blev trycket för starkt utifrån. Socialdemokraterna kan trösta sig med att de alltid får stöd av Moderaterna i sådana sammanhang.
Det handlar om att pressa politiker i HBTQ-vänlig riktning.
Sedan har nuvarande regering också gjort en del bra saker inom HBTQ-området. Men det gjorde förra borgerliga regeringen också. Inget tyder på att reformtempot för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queerpersoners rättigheter blivit snabbare nu än med den regering där Kristdemokraterna var ett av partierna.
Politik handlar just om att sätta tryck på regeringar och politiska partier att förändra sig i den riktning man vill driva dem. Så krasst är det faktiskt. För oss i HBTQ-rörelsen handlar det om att pressa politiker och andra människor med makt så tydligt att de så småningom bedömer att de har mer att förlora än vinna att strunta i våra krav.
Svårare är det inte.
När jämställdhetsministern Åsa Regnér (s) häromdagen i en debattartikel förklarade att s-mp-regeringen tagit hänsyn till kritiken - från höger till vänster - emot direktiv som kunnat tolkas som försämringar av lss-lagen för funktionshindrade var det ett synnerligen bra exempel. Det handlar inte om att politiker från s och mp vill folk med funktionsvariationer illa men att de tidigare gjort kalkylen att de inte varit tvungna att lyssna på kritiken. I slutet av 2016 gör de däremot - säkert helt rätt - analysen att det inte är en strid regeringen politiskt kan vinna.
S och mp sviker löften från 2014.
När vänstertidningen Stockholms fria nu riktat frågor till regeringskansliet och fått vissa välvilliga kommentarer är det viktigt att ha med det där perspektivet. Socialdemokratiske sjukvårdsminister Gabriel Wikström (bilden) lämnar inga som helst löften om förbättringar förutom det som s-mp-regeringens meddelat tidigare. Det är positivt att han - igen - signalerar att tvångssteriliserade bör få skadestånd. Hans kommentarer är dock som att någon kock plockar fram gammal mat, mixar om det och låtsas att det är en ny buffé.
Men både Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade i valrörelsen 2014 att om de hamnade i en ny regering skulle det startas en utredning om införande av ett tredje juridiskt kön. De förklarade att det var viktigt att utreda om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Att en könsneutral föräldraskapspresumtion snabbt skulle införas. Inget av det har hänt. När det gäller att utreda att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva - även det ett tydligt löfte från s och mp 2014 - har det förvandlats till en försiktig analys av hur lagen tillämpas. Statsminister Stefan Löfven (s) åker till Saudiarabien för att främja svensk export. Helst hade han velat fortsätta sälja även militärt materiel till den HBTQ-fientliga, judefientliga och kvinnofientliga diktaturen. Men där blev trycket för starkt utifrån. Socialdemokraterna kan trösta sig med att de alltid får stöd av Moderaterna i sådana sammanhang.
Det handlar om att pressa politiker i HBTQ-vänlig riktning.
Sedan har nuvarande regering också gjort en del bra saker inom HBTQ-området. Men det gjorde förra borgerliga regeringen också. Inget tyder på att reformtempot för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queerpersoners rättigheter blivit snabbare nu än med den regering där Kristdemokraterna var ett av partierna.
Politik handlar just om att sätta tryck på regeringar och politiska partier att förändra sig i den riktning man vill driva dem. Så krasst är det faktiskt. För oss i HBTQ-rörelsen handlar det om att pressa politiker och andra människor med makt så tydligt att de så småningom bedömer att de har mer att förlora än vinna att strunta i våra krav.
Svårare är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar