V och mp slänger bort sitt förtroendekapital inom hiv-politiken.

1. Före valet 2014 lovade Vänsterpartiet i en Qx-intervju att höja statsbidragen för att motverka hiv-spridning.

Det förebyggande arbetet måste öka och riktas just till riskgrupperna. När det gäller Hiv-preventionen har de avsatta medlen legat på samma nivå under lång tid – vi ser ett stort behov att öka insatserna...

2. 15 december debatterades Socialutskottets betänkande Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg i riksdagen. Paragraf 8 i protokollet. Karin Rågsjö (bilden) var främste representant för Vänsterpartiet i debatten. Från hennes anförande.

.... Ja, det har blivit en halvering av bidragen, men det kommer inte – det står tydligt – att drabba organisationerna. De statliga medlen till kampen mot hiv/aids har funnits sedan 2006, och vi i Vänsterpartiet tycker kanske att det hade varit bättre med en nedtrappning. Varje år upptäcker man att ungefär 400– 500 personer i Sverige har hiv. Som ni vet har virushalterna sänkts genom forskning, och man är inte längre smittsam om man går på medicin. Vi hoppas att det är organisationerna som ska göra det utåtriktade arbetet när det gäller hiv/aids – arbetet utanför tullarna, så att säga – som får behålla sina pengar. Sedan 2006 borde landstingen borde ha axat upp det ansvaret för länge sedan och börjat jobba själva. Vi tycker att en nedtrappning hade varit bättre. Där var svaret.....

V och mp slänger bort sitt förtroendekapital inom hiv-politiken.

Det är givetvis en legitim åsikt i sig att statsbidragen till landsting och region för hiv-prevention bör avvecklas med hänvisning till att det främst är ett regionalt ansvar. Även om jag inte håller med, det riktade stödet bör tvärtom värnas eftersom hiv-spridningen oproportionellt hårt drabbar storstadsregionerna. Men v är falska och sviker när de före valet 2014 kommunicerar till HBTQ-rörelsen att de vill höja samma statsbidrag som de nu vill avveckla.

Vpk (senare v), Miljöpartiet och Folkpartiet (senare l) har sedan hiv-debatten startade på 1980-talet varit de partier som är mest progressiva inom området. Att inte bekämpa hiv-positiva utan bekämpa spridningen av sjukdomen. Att v och mp nu slänger bort det förtroendekapitalet är inget annan än en gåta.

M var mest negativa till hiv-positiva.

När hiv blev ett samhällsproblem i Sverige i mitten av 1980-talet var Moderaterna de som var  mest envetna att "skydda" majoriteten av befolkningen emot de hiv-positiva som då nästan alltid tillhörde minoritetsgrupper som män som har sex med män, sexsäljare, drogmissbrukare och svarta. Även det annars intoleranta Kristdemokraterna hävdade att hiv-positiva skulle mötas med "barmhärtighet" och var mer toleranta än m där. Idag kritiserar m - med rätta - Röd-gröna från andra hållet, att man sviker de grupper där risken för att få hiv är vanligast.  Moderaternas Cecilia Widegren vände sig till Miljöpartiets Jan Lindholm i en replik på hans anförande.

... Nu har regeringen och Miljöpartiet utan någon som helst dialog – utan att berätta för någon av de berörda frivilligorganisationerna, för ansvarig statlig myndighet, för kommuner och landsting eller för andra – halverat det stöd som alla dessa organisationer och företrädare har räknat med för de kommande åren.... Det görs fantastiska frivilliginsatser varje dag för detta, och nu halverar Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stödet. Man gör allt det man absolut inte ska göra om man vill bekämpa och komma åt någonting.... 

Lindholm (mp) kontrar.

.... Jag kan bara säga att man har missat min adress om man har skickat något via mejl, för jag har inte fått information från någon organisation – RFSL, RFSU eller annan – om den här frågan över huvud taget. Det har varit helt tomt i min korg om dessa frågor. Tyvärr! Jag har ingen information eller kunskap om detta....

Förbluffande att mp:s socialpolitiske talesperson inte följer hiv-debatten.

Jag har som HBTQ-aktivist mailat bl.a. Jan Lindholm både 23 september och 12 december i år. Vet det eftersom jag sparar alla mail jag skickat till politiker. Det är förbluffande att Miljöpartiets socialpolitiske talesperson inte känner till debatten om hiv-anslagen. Även Barbro Westerholm (l) riktade kritik emot regeringen när sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) deltog i debatten.

.... Men det har ett signalvärde att man går ut och säger: Nu halverar vi anslaget. Då låter det som att man har blåst faran över. De som behandlas med bromsmediciner är inte smittförande längre. Men det är fortfarande en obotlig sjukdom. Den är dödlig om man inte får bromsmediciner. Den smittar sexuellt, och det kommer att finnas nysmittade.....

Gabriel Wikström kontrade.

.... I Sverige är smittskyddsarbetet ett ansvar för landstingen. Just på hivområdet har man haft en särlösning, där staten har gått in med riktade pengar till organisationerna och till landsting och kommuner. Det har sin grund i synen på hiv och aids. Man har pekat ut detta som någonting specifikt och speciellt, skilt från en del andra smittsamma sjukdomar. Detta har förmodligen varit nödvändigt under resans gång, för det var en speciell situation. Men det har samtidigt bidragit till att skapa ett stigma och till att man har behandlat detta i särskild ordning. Med den här anslagsöverflyttningen vill vi säga: Hiv är en smittsam sjukdom som andra, och huvudansvaret ska ligga på landstingen i det här fallet. Samtidigt ökar vi de generella statsbidragen till landstingen med åtskilliga miljarder, vilket gör att det finns pengar för att landstingen även fortsättningsvis ska kunna prioritera detta arbete.... När det gäller den här typen av transitioner vet vi att ideella organisationer ibland hamnar i kläm. Därför valde vi att säga: Just pengarna till organisationerna ska vara öronmärkta för att de inte ska få indragna medel och därmed svårt att ställa om verksamheten och modernisera den.....

Har aldrig träffat någon som betraktar statsbidragen som stigmatiserande.

Fascinerande att Wikström hävdar att statsbidragen emot hiv-spridning är stigmatiserande. Jag är ideellt engagerad ibland i Noaks ark syd i Malmö (föreningen jobbar bl.a. emot spridning av hiv) och har aldrig någonsin träffat någon som hävdat att statsbidragen är stigmatiserande. I Noaks ark möter man olika människor, män som har sex med män, folk med invandrarursprung etc. Jag har sällan mött en så inkluderande stämning som där. I Qx-intervjun 2014 antydde inte något av partierna att de ville minska statsbidraget.

Moderaterna och Liberalerna var före valet 2014 inte de som lovade mest pengar till hiv-prevention. Men när det blev skarpt läge var de ensamma att stå upp för att behålla statsbidragen på samma nivå som tidigare. Det här visar - igen - att det kanske inte är de partier som lovar mest inom ett område före ett val som blir tydligast engagerade senare.