Vid Svenska kyrkans (SvK) kyrkomöte för några veckor behandlades en motion om att samfundets präster bör bli principiellt skyldiga att viga samkönade par. Det orsakade den längsta debatten. Förslaget var så kontroversiellt att samtliga biskopar (även öppet lesbiska Eva Brunne) förklarade att om motionen bifölls skulle de förklara att det är emot kyrkans "lära" och därmed skulle det behövas 75 % majoritet på ett nytt kyrkomöte för att ett beslut ska godkännas. Handlingarna i ärendet finns här.
2009 beslutade Svenska kyrkan att viga samkönade par men att de präster som var emot att göra det skulle slippa det. Däremot har varje församling ett ansvar att hitta en vigselförrättare åt ett par som har rätt att gifta sig inom samfundet. Från motionen.
.... Villkoret som vi vill att kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att formulera kommer inte att medföra någon plikt att viga. En präst som bedömer att ett visst par av olika skäl inte bör vigas kan alltjämt neka vigsel på samma sätt som en präst idag kan neka att viga en man och en kvinna. Men vi tror att bestämmelsen ändå fyller en viktig funktion då den blir en kraftfull signal om vilken kyrka vi vill vara och vilken människo- och äktenskapssyn vi vill att kandidater till kyrkans olika uppdrag bör vila i. Vi vill vara en öppen inkluderande och välkomnande kyrka istället för en exkluderande och sluten sådan.....
Många som i sak är homovänliga var emot motionen.
Läronämnden (som främst utgörs av biskoparna) var enhälligt negativa till motionen. Det handlade om en teologisk debatt om vilka krav som bör finnas för att få bli präst, biskopars möjlighet att göra en helhetsbedömning av den som vill bli anställd och att det är församlingar som har ansvaret för att människor blir vigda, inte präster som individer. Majoriteten av ledamöterna i Tillsyns- och uppdragsutskottet vid kyrkomötet höll med biskoparna. En betydande minoritet reserverade sig för bifall till motionen.
Ingen av biskoparna är homofientlig och många som var emot motionen bland kyrkomötesledamöterna är det inte heller. När kyrkomötet beslutade att tillåta vigslar av samkönade par var en del av beslutet att de präster som inte ville medverka vid sådana ceremonier skulle slippa det. Många hävdade att det vore ett svek emot det beslutet även om reglerna enligt motionen bara skulle gälla för nya präster. När kyrkomötet debatterade ärendet var Anna Ekström (Fria liberaler i SvK) den som främst argumenterade för motionen. Jesper Eneroth (Socialdemokraterna) som också var en av motionärerna lämnade ett kompromissförslag, ett tilläggsyrkande
Kyrkomötet avslog motionen med bred majoritet, däremot biföll den tilläggsyrkandet med 119 ja, 114 nej och 6 som avstod. Bland nomineringsgrupperna (det kallas de grupper som folk röstar på i kyrkovalen) röstade Socialdemokraterna och Vänstern i SvK enhälligt för, Partipolitiskt obundna i SvK (posk), Borgerligt alternativ, Sverigedemokraterna, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka var lika ense om att vara emot. Nästan alla i Centerpartiet och Öppen kyrka - en kyrka för alla (öka) var positiva medan drygt hälften i Miljöpartister i SvK och Fria liberaler i Svk var negativa till tilläggsförslaget.
Det är klokt att kyrkomötet biföll "kompromiss-förslaget". Hur homovänlig och välvillig motionen än var blir det problematiskt att redan efter 7 år förklara att nya präster måste viga samkönade par. När en del av argumentationen 2009 (från de som var positiva) var att tillåtande av vigslar för samkönade par inte skulle tvinga någon präst att medverka. Det hade också blivit en udda situation om kyrkomötet hade försökt frondera emot samtliga biskopar. Risken är att det blivit en polarisering som inte gynnat homosexuella och bisexuella i samfundet. Kompromissförslaget är däremot motiverat. I rättvisans namn ska det förtydligas att även många som röstade emot tilläggsyrkandet i sak är homovänliga, de tycker nuvarande ordning fungerar bra.
Absurt att s, sd och c kandiderar i kyrkovalet.
Frimodig kyrka är homofientliga och även negativa till att SvK välsignar samkönade relationer. Sverigedemokraterna och Kristdemokrater i SvK var 2009 emot att samfundet skulle tillåta homovigslar. Idag har de dock accepterat förändringen och betraktar närmast som sin roll att försvara den homofientliga minoriteten. Övriga nomineringsgrupper är HBTQ-vänliga.
Till sist vill jag framföra att det är helt absurt att politiska partier 2016 kandiderar till val i religiösa samfund. Det är respektlöst att partipolitisera samfund och Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet borde lämna Svenska kyrkan i fred. Om folk från ett visst parti vill bilda en oberoende grupp är det givetvis en möjlighet.
Uppdatering 1.
Nomineringsgruppen Borgerligt alternativ utgörs främst av m-sympatisörer, men precis som i övriga oberoende grupper finns det inget krav att tillhöra ett visst parti.
Läronämnden (som främst utgörs av biskoparna) var enhälligt negativa till motionen. Det handlade om en teologisk debatt om vilka krav som bör finnas för att få bli präst, biskopars möjlighet att göra en helhetsbedömning av den som vill bli anställd och att det är församlingar som har ansvaret för att människor blir vigda, inte präster som individer. Majoriteten av ledamöterna i Tillsyns- och uppdragsutskottet vid kyrkomötet höll med biskoparna. En betydande minoritet reserverade sig för bifall till motionen.
Ingen av biskoparna är homofientlig och många som var emot motionen bland kyrkomötesledamöterna är det inte heller. När kyrkomötet beslutade att tillåta vigslar av samkönade par var en del av beslutet att de präster som inte ville medverka vid sådana ceremonier skulle slippa det. Många hävdade att det vore ett svek emot det beslutet även om reglerna enligt motionen bara skulle gälla för nya präster. När kyrkomötet debatterade ärendet var Anna Ekström (Fria liberaler i SvK) den som främst argumenterade för motionen. Jesper Eneroth (Socialdemokraterna) som också var en av motionärerna lämnade ett kompromissförslag, ett tilläggsyrkande
.... Att kyrkomötet med anledning av motionen uppdrar åt kyrkostyrelsen att utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i såväl kyrkorättslig mening som ur andra relevanta perspektiv för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel samt återkommer.Konfrontation hade inte gynnat homosexuella och bisexuella i samfundet.
Kyrkomötet avslog motionen med bred majoritet, däremot biföll den tilläggsyrkandet med 119 ja, 114 nej och 6 som avstod. Bland nomineringsgrupperna (det kallas de grupper som folk röstar på i kyrkovalen) röstade Socialdemokraterna och Vänstern i SvK enhälligt för, Partipolitiskt obundna i SvK (posk), Borgerligt alternativ, Sverigedemokraterna, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka var lika ense om att vara emot. Nästan alla i Centerpartiet och Öppen kyrka - en kyrka för alla (öka) var positiva medan drygt hälften i Miljöpartister i SvK och Fria liberaler i Svk var negativa till tilläggsförslaget.
Det är klokt att kyrkomötet biföll "kompromiss-förslaget". Hur homovänlig och välvillig motionen än var blir det problematiskt att redan efter 7 år förklara att nya präster måste viga samkönade par. När en del av argumentationen 2009 (från de som var positiva) var att tillåtande av vigslar för samkönade par inte skulle tvinga någon präst att medverka. Det hade också blivit en udda situation om kyrkomötet hade försökt frondera emot samtliga biskopar. Risken är att det blivit en polarisering som inte gynnat homosexuella och bisexuella i samfundet. Kompromissförslaget är däremot motiverat. I rättvisans namn ska det förtydligas att även många som röstade emot tilläggsyrkandet i sak är homovänliga, de tycker nuvarande ordning fungerar bra.
Absurt att s, sd och c kandiderar i kyrkovalet.
Frimodig kyrka är homofientliga och även negativa till att SvK välsignar samkönade relationer. Sverigedemokraterna och Kristdemokrater i SvK var 2009 emot att samfundet skulle tillåta homovigslar. Idag har de dock accepterat förändringen och betraktar närmast som sin roll att försvara den homofientliga minoriteten. Övriga nomineringsgrupper är HBTQ-vänliga.
Till sist vill jag framföra att det är helt absurt att politiska partier 2016 kandiderar till val i religiösa samfund. Det är respektlöst att partipolitisera samfund och Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet borde lämna Svenska kyrkan i fred. Om folk från ett visst parti vill bilda en oberoende grupp är det givetvis en möjlighet.
Uppdatering 1.
Nomineringsgruppen Borgerligt alternativ utgörs främst av m-sympatisörer, men precis som i övriga oberoende grupper finns det inget krav att tillhöra ett visst parti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar