Hyllar tidningen Världen idag Stalins familjepolitik?

Kjell-Åke Johansson, ledarskribent på kristna tidningen Världen idag, hyllar Stalins familjepolitik. Konservativt kristna har gemensamt med Hitler och Stalin att man värnar kärnfamiljen och ogillar homorelationer.

Nej, givetvis vore det något ohederligt att bunta ihop folk sådär. Men det är en debatteknik som tidningen Världen idag ofta själv använder emot andra. Folk som är för sekularisering av samhället buntas ihop med Hitler trots att diktatorn hade nära samarbete med kristna samfund och många tyska präster var nazister.

Jag konstaterar att Världen idag publicerade en ledarartikel måndagen 25 januari där de faktiskt indirekt ger en eloge åt Stalins familjepolitik.

Från ledarartikeln Sökes: Ledare med vistioner.

Vision för familjen: Sociala experiment kommer och går och familjebegreppet har på senare år tagit stryk i Sverige. Lenin prövade ungeför samma sak i Sovjet, men fick snart ändra sig. Familj är mer än social konvenans. Den är ett uttryck för ett djupt upplevt behov som blivit en förutsättning för fungerande samhällen – även om inte alla individer i dessa samhällen behöver bilda familj. Nu behöver vi politiska ledare som tänker långsiktigt och som ser att det självklart är möjligt att forma en familjepolitik som både stöder det judiskt-kristna familjebegreppet och samtidigt säkerställer alla människors demokratiska rättigheter. 

Kjell-Åke Johansson aktar sig noga för att vara för explicit. Han använder sig av antydningar om att den process som Sverige haft de senaste decennierna, att respektera en mångfald av familjetyper, är något närmast kommunistiskt. Den som är för homoadoptioner och en könsneutral äktenskapslag har inspirerats av Lenin. Det är bara vänsterflummare som respekterar samkönade relationer.

Givetvis är det både absurt och okunnigt. Ungefär som när vissa konservativt kristna låtsas som att accepterandet av bisexualitet bland överklassen i Romarriket orsakade landets försvinnande. När fakta är att så länge Romarriket hade bisexuella kejsare så var det framgångsrikt men efter att det blev kristet så ramlade det ihop. Inte för att jag hävdar att det är något samband. Det vore ju lika ohederligt som att argumentera för att bisexuella relationer förstörde Romarriket.

Men återigen till tidningen Världen idag och Lenin. Kjell-Åke Johansson har rätt i att den nya kommunistregimen 1917 avskaffade förbudet mot samkönade relationer. Men det betyder inte att man hyllade homorelationer. Tvärtom så var kommunisternas policy att homosexualitet var en psykisk sjukdom men att vad folk ägnade sig åt hemma var en privatsak. Alltså den politik som Sverige hade på 1960-talet. Det var givetvis inte heller någon debatt om homoäktenskap och homoadoptioner i Sovjetdiktaturen.

Inte heller var Sovjet först med att avskaffa förbud mot homorelationer. Vissa delar av det antika Grekland tillät en del typer av samkönade relationer. Efter att Europa blev kristet var Frankrike först med att avskaffa förbud mot homorelationer, 1791. Orsaken var samma där som senare i Sovjet, att den typen av relationer var en privatsak. Flera länder följde efter på 1800-talet.

Kjell-Åke Johansson konstaterar även att Sovjet senare bytte familjepolitik. Även det är sant i och för sig. Men det han inte avslöjar är att diktatorn och massmördaren Stalin var ansvarig för den politiken.

Från Wikipedia om situationen för homosexuella i Ryssland-Sovjet.

The Russian Communist Party effectively legalized.... homosexuality, when they abolished all the old Tsarist laws and the initial Soviet criminal code kept these liberal sexual polices in place.....

However, in the 1930s, LGBT themes faced official government censorship, and a uniformly harsher policy across the entire Soviet Union.

In 1933, Article 121 was added to the criminal code, for the entire Soviet Union, that expressly prohibited male homosexuality, with up to five years of hard labor in prison....

Soviet cultural writer Maxim Gorky authored an article....He rejected the notion that homosexuals were a social minority, and argued that the Soviet Union needed to combat them in order to protect the youth and battle fascism.

Från 1930-talet till 1990-talet förföljde alla regimer som var kommunistdiktaturer homosexuella. I varje kommunistland var föreningar för bögar och lesbiska förbjudna. Även i Lenins Sovjet där det varken var yttrandefrihet eller föreningsfrihet. Att i den situation låtsas som att respekt för homofamiljer är något kommunistiskt blir absurt. Jag är själv HBT-engagerad och anti-kommunist.

Hade jag använt den retorik som är vanlig på tidningen Världen idag så hade jag argumenterat för att Kjell-Åke Johansson hyllar Stalins ideologi. Men givetvis är det inte sant. Det vore lämpligt om även Världen idag började undvika att bunta ihop folk som är för ett sekulärt samhälle med Hitler och Stalin. Och undvika att bunta ihop folk som är för homoäktenskap med Lenin.

Uppdatering 1

Den kristna tidningen Dagen har idag både en ledarartikel och en nyhetsartikel om antisemitism. De argumenterar, med rätta, för att det är viktigt att bekämpa antisemitism som blivit ett värre problem bl.a. i Malmö de senaste åren. Medan det tidigare främst var nazistgrupper som var ansvariga för antisemitiska hatbrott är det idag ofta islamister i Sverige.

Det jag annars reagerar på när jag granskar Dagens rapportering är att man inte skriver om att kristna samfund historiskt varit orsak till den mesta antisemitismen i Europa. Artikeln om Ukraina blir något hycklande när man låtsas som att det bara var tyska soldater som var ansvariga för mördandet av judar. Men reducerar den, oftast kristna, lokala befolkningen till offer som blev tvingade att hjälpa tyskarna. Faktum är att många kristna i Ukraina, men givetvis inte alla, själva var antisemiter och ibland både slog och mördade judar redan före att tyskarna startat insamlingen av judar.

Ännu idag sprider kristna samfund i Ukraina homofientlig propaganda vilket är en orsak till att landets myndigheter sedan några år förbjudit gayparader och demonstrationer för homosexuellas mänskliga rättigheter. Även det är det viktigt att Dagen kritiserar.

Kvotering och äktenskap som försvann.

Svenska Dagbladet berättar idag om det jag skrev om här på bloggen för några dagar sedan, att regeringen startat en utredning om en ny namnlag. Förhoppningsvis förtydligas det i den att namnlagen är könsneutral för vuxna individer. Något som redan är praxis efter en dom från regeringsrätten förra hösten.

Moderaterna har de senaste åren bytt attityd från ointresse till engagemang för jämställdhet. Idag avslöjar Svenska Dagbladet några nya förslag från partiets jämställdhetspolitiska plattform. Jag är själv emot kvotering av kön i bolagsstyrelser, något som partisekreteraren Per Schlingmann hade ett resonemang om häromdagen. Fokus bör vara på individers rättigheter, inte gruppers. Och kvotering förvärrar problemen med att människor måste kategoriseras.

Men i övrigt är det positivt att m som flera andra partier konstaterar att de patriarkala strukturerna i samhället är ett problem och bör motarbetas. Nu är det dags att m även börjar engagera sig emot diskriminering p.g.a. könsidentitet. Partiet är för i princip alla lagreformer för homosexuella och bisexuella men när det gäller transpersoners rättigheter är partiet betydligt sämre. Det handlar om saker som en frihetligare lag för "könsbyten", att transpersoner ska få skydd av hetslagen etc. För om man konstaterar att kön inte ska vara avgörande för dina möjligheter i samhället så blir det logiskt att även jobba för de människor som har en könsidentitet som avviker från normen.

Den kristna tidningen Dagen avslöjar att antalet skilsmässor ökade 2008. Det är givetvis negativt för de inblandade. Vissa snackar om lyckliga skilsmässor men det var någon som kommenterade det med att inga skilsmässor är positiva. För då har man inte älskat varann. Men i en del situationer är det mindre negativt än en dåligt fungerande relation. Det intressantaste med artikeln i Dagen är annars att äktenskapet är kvar trots att lagen blev könsneutral förra året.

I debatten från konservativt kristna inför att riksdagen skulle rösta för en könsneutral äktenskapslag snackade de om att äktenskapet skulle försvinna som institution om även homopar fick gifta sig. Hade de varit logiska, och argumenterat hederligt, hade konservativt kristna idag sagt att äktenskapet var något som försvann 1 maj 2009 och att vi får kalla det något annat nu. Men logik och hederlighet är inte konservativa kända för i debatter om äktenskapet.

Även Dagens Nyheter har en artikel om Moderaternas jämställdhetsrapport.

Uppdatering 1

Har kollat några bloggkommentarer till artiklarna om Moderaterna. De får kritik av en del, även internt, för att acceptera "vänsterkollektivism" när de säger sig vara emot patriarkala strukturer. Som jag skrev tidigare är jag som liberal emot kvotering. Men dock är det givetvis möjligt att bekämpa strukturer. Det vissa fått för sig är att det betyder att varje man i varje situation har privilegier i relation till en kvinna.

Men patriarkala strukturer handlar inte om det utan om att män generellt är mer priviligierade i samhället. Vi har normer i samhället som ofta gynnar etniskt svenska heterosexuella män. Att erkänna det och vilja bekämpa det är inte "vänster". Eller "höger" för den delen. Tvärtom så är det logiskt för liberaler att bekämpa de här strukturerna. Därför att det gynnar varje individs chans att själva få avgöra sin situation och leva som man vill utan inskränkande normer.

86 % i Sverige "accepterar homosexualitet".

Sverige har den homovänligaste befolkningen av 45 länder medan bara 1 % i Egypten är för att homosexulla relationer accepteras.

Det är några intressanta resultat som opinionsinstitutet Pew Research Center avslöjade i en rapport från 2007. Av en slump så kollade jag en tysk artikel som hänvisade till den, annars var det här nytt för mig.

Rapporten som heter The Pew Global Attitudes Project handlar om folks värderingar om flera olika saker, frihandel, invandring, religion, demokrati etc. och jag vill tipsa alla politiskt intresserade om den.

En av frågorna är om homosexualitet ska "accepteras" eller "avvisas". Alternativen var "Society should accept homosexuality" och "Society should reject homosexuality".

Bland de 45 länder där man frågat människor så är faktiskt Sverige det land där flest är för att acceptera homosexualitet. 86 % svarade det medan 9 % var för att avvisa homosexualitet. Det här är oväntat positiva siffror och kanske är andelen som är accepterande ännu högre idag eftersom det är tydligt att äktenskapsdebatten påverkat en del.

Bland människor 39 år eller yngre i Sverige är 91 % för att samhället ska acceptera homosexualitet medan andelen bland 40 år och äldre är 84 %. Av de yngre är det bara 5 % som är för att samhället ska avvisa homosexualitet medan andelen bland äldre är 12 %.

Om Sverige verkligen har den homovänligaste befolkningen i världen är dock inte givet eftersom bl.a. Nederländerna och Danmark inte är med, två länder som vanligen har de homovänligaste attityderna när man gjort motsvarande opinionsmätningar från institut i Europa. Men att Sverige är bland de mest positiva är det möjligt att konstatera.

Här är hela listan. Andel i respektive land som är för att samhället accepterar homosexualitet. Eftersom det varit en del debatt det senaste halvåret om kristendomen, islam och homorelationer har jag markerat de länder där kristendomen är den vanligaste religionen. Då konstaterar man att generellt så är kristna länder homovänligast men att några av de homofobaste, främst i Afrika, också är kristna.

Sverige 86 %
Frankrike 83 %¨
Tjeckien 83 %
Spanien 82 %
Tyskland 81 %
Argentina 72 %
Storbritannien 71 %
Kanada 70 %
Slovakien 66 %
Brasilien 65 %
Italien 65 %
Chile 64 %
Mexico 60 %
Peru 51 %
Japan 49 %
USA 49 %
Venezuela 47 %
Polen 45 %
Bolivia 44 %
Bulgarien 39 %
Israel 38 %
Sydafrika 28 %
Ryssland 20 %
Ukraina 19 %
Libanon 18 %
Sydkorea 18 %
Kina 17 %
Turkiet 14 %
Elfenbenskusten 11 %
Indien 10 %
Palestinskt territorium 9 %
Malaysia 8 %
Jordanien 6 %
Kuwait 6 %
Bangladesh 4 %
Ghana 4 %
Indonesien 3 %
Kenya 3 %
Senegal 3 %
Tanzania 3 %
Uganda 3 %
Etiopien 2 %
Nigeria 2 %
Egypten 1 %
Mali 1 %

Jag vill lämna några kommentarer till. För det första att siffran för USA är så dålig, mindre än hälften är för att samhället ska acceptera homosexualitet. Orsaken är givetvis är det är så många konservativt kristna i landet medan Europa generellt är mer sekulariserat. Faktum är att USA bara har några få procent fler accepterande än Polen och sämre siffra än de flesta av länderna i Latinamerika.

Men trots det så avslöjar opinionsmätningar i USA att när man frågar om homosexuella bör skyddas av landets lagar mot diskriminering och hatbrott så är det vanligen ca 80 % som svarar ja. Tydligen är det många som accepterar att homosexuella ska ha juridiskt skydd men som egentligen är negativa till homorelationer.

Förvånande är också att siffran är så dålig som 38 % i Israel. Trots att landet generellt är homovänligt. Men det är även oväntat positiva siffror för flera länder i Latinamerika. Argentina med 72 % är mer accepterande än både Storbritannien och Kanada. Notera även att det är en fördom att låtsas som att de flesta i Italien är homofientliga. Det är bara en minoritet som är för katolska kyrkans negativa värderingar.Det är också tydligt att det är fler i Libanon som är homovänliga än i de flesta andra arabländer.

I 14 av 45 länder är mer än hälften av befolkningen för att samhället accepterar homosexualitet.

Integritet

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig, sjätte delen Tröst, sjunde delen Framgångsrik, åttonde delen Syndabock, nionde delen Flyktsoda, tionde delen Yttrandefrihet, elfte delen Fördomsfri, tolfte delen Allt är möjligt. Använd sökfunktionen för de bloggposterna. Det här är trettonde delen, "Integritet".

Hur kan folk som bloggar om detaljer från sin vardag kräva integritet? Är det inte en paradox? Ena dagen protesterade de mot FRA-lagen, nästa dag så berättade de vilka de hånglade med kvällen innan. Nej, det är inte en paradox och jag ska förtydliga varför.

Men först vill jag kommentera något som signaturen Johan skrev förra hösten. Han gillade tydligen mina politiska bloggposter men tyckte jag borde skriva mer om "känslor, relationer etc". Alltså den typ av bloggposter jag ofta skrivit fredagkvällar. Och gör det igen ikväll.

Jag vill inte skryta men om du frågar mig om jag vill skriva om en politisk nyhet så fixar jag att få ihop en bloggpost inom en timme. Men att skriva om känslor, relationer, filosofi etc är svårare. Sånt måste vara ärligt. Är det inte ärligt så blir det ofta dåligt. Inte möjligt att skriva om det som slentrian.

Visst har jag avslöjat en del från min vardag på den här bloggen. Men ibland har jag skrivit ihop något och sedan konstaterat att det här är något som jag bara vill snacka om med mina närmaste vänner, inte något som är lämpligt för bloggen. Då har jag inte publicerat det heller givetvis. När jag skriver här vet jag vad jag gör.

Och det är nog ett viktigt konstaterande och en central del när det gäller kritiken mot den borgerliga regeringens första förslag till FRA-lag sommaren 2008. 63 % av Sveriges befolkning har förtroende för Fredrik Reinfeldt. Jag ska ärligt säga att jag är en av dem. Men när Reinfeldt sommaren 2008 sa att det är bäst för alla om kritikerna inte är kritiska så måste det varit hans sämsta stund i politiken hittills.

Inte för att sossarna skulle ha någon trovärdighet. Tvärtom är det s som startade debatten om att försöka få mer övervakning. Det här är inte någon höger-vänster-fråga utan något som handlar om - integritet. Att vi inte vill varje pris ska fixa trygghet och reducera friheten.

"Den som har rent mjöl i påsen har inget att vara rädd för" säger en del. Jag menar att det argumentet är något absurt. Om det vore så skulle det ju vara positivt att placera en kamera i varje hem så att staten kan kolla vad varje individ gör. Och varför då inte tillåta någon från regeringskanslet att få ditt användarnamn och ditt lösenord till diverse siter?

Det givna svaret blir istället följande. "Du har inte att göra med vilket mjöl jag har i min påse".

Låt oss hoppas att 2010 blir ett år då integritet återigen får en renässans inom svensk politik.

Att det här inte är någon höger-vänster-fråga kanske bäst avslöjas av debatten i Storbritannien där den socialdemokratiska regeringen varit de som i Europa främst försökt låtsas som om integritet är ointressant.

David Cameron, ordförande för det konservativa partiet Tory kontrade då med följande citat.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Ingen ny könstillhörighetslag 2010. Kd-konservatism en orsak.

I min förra bloggpost avslöjade jag att HBT-politiken blivit bättre de senaste decennierna. Men ännu är det givetvis en del kvar att göra. Främst när det gäller rättigheter för transpersoner men även för homosexuella och bisexuella.

Därför kan det vara av intresse att granska den lista med planerade propositioner (regeringsförslag) och skrivelser som publicerades i tisdags på regeringens hemsida. När det gäller HBT-rättigheter så var det främst tre reformer som det skulle vara möjligt att lämna förslag om våren 2010. Skolan, hatbrott och "könsbyten".

Regeringens lista avslöjar att man ska lämna en proposition 23 mars om en ny skollag. Namnet är Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Redan december 2009 så publicerade regeringen en lagrådsremiss. Har sedan lagrådet inte några juridiska invändningar brukar propositionen, som regeringen skickar till riksdagen, vara i princip identisk med lagrådsremissen.

Jag kommenterade lagrådsremissen här på bloggen och konstaterade att det dessbättre inte är någon rangordning av olika typer av diskriminering i förslaget till ny skollag utan att skolan lika tydligt ska jobba emot HBT-fientlighet som emot främlingsfientlighet och annan diskriminering.

Det andra regeringsförslaget som möjligen har koppling till HBT-rättigheter är det som heter Skärpa straff vid allvarliga våldsbrott m.m. Datum för den propositionen är densamma som för förslaget till skollag, 23 mars. Det är Straffnivåutredningen som förberett förändringarna när det gäller straffrätten. Ett av utredningens förslag är att brottsbalken bör bli tydligare så att försvårande och förmildrande omständigheter oftare används när domstolar dömer. Om det även blir en del av regeringens proposition i mars kan ett resultat bli att domstolar senare dömer till högre straff vid bl.a. hatbrott.

Den tredje och sista möjliga propositionen som regeringen hade möjlighet att lämna 2010 är förslag till en ny könstillhörighetslag. Men tyvärr så är den inte med i regeringens planering. Återigen konstarerar jag att socialdepartementet sviker transsexuella som ofta har en svår situation idag där lagen som reglerar s.k. könsbyten är från 1972 och diskriminerande.

En annan reform som påverkar en del transpersoner är namnlagen. Redan 2001 beslutade en enig riksdag att regeringen så snabbt som möjligt bör starta en utredning om en ny namnlag. Men därefter har varken den förra socialdemokratiska eller nuvarande borgerliga regeringen följt det. Igår lämnade dock regeringen äntligen ett pressmeddelande om att det blir en sådan utredning.

Det har tidigare varit ett problem för en del transpersoner att de inte fått byta till förnamn som är "typiska för det motsatta könet". Dessbättre så konstaterade regeringsrätten förra hösten att det ska vara möjligt för varje vuxen individ. Men det hade varit positivt om det även tydliggjorts i en ny namnlag. Utredningen som förbereder en sådan ska lämna sitt förslag senast 20 januari 2013. Den nuvarande namnlagen är från 1982.

Från regeringens direktiv till namnlagsutredningen.

Enligt 34 § får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller som kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Frågan om namnet kan väcka anstöt bedöms ur allmänhetens synpunkt, medan frågan om namnet kan antas leda till obehag ska bedömas från namnbärarens synvinkel...

Kommittén ska undersöka hur bestämmelsen tillämpas och kartlägga föreliggande praxis. Mot bakgrund av undersökningen ska kommittén analysera vad skillnaderna i praxis beror på och föreslå åtgärder som främjar en mer enhetlig tillämpning. I sammanhanget ska det övervägas om regleringen kan få en bättre utformning i syfte att förhindra klart olämpliga förnamn....

Kommittén ska även hålla sig informerad om beredningen av betänkandet Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag (SOU 2007:16), som innehåller namnrättsliga överväganden.

Kommittén ska analysera vilka konsekvenser de förslag som lämnas får för barn.

En principiellt intressant debatt är om namnlagen ska vara könsneutral även för barn. Själv är jag negativ till det som samhället är idag där barn riskerar bli mobbade om en flicka heter Anders eller en pojke Anna. Men om värderingarna blir annorlunda så¨är det ju möjligt. Det viktigaste för mig är att lagen är könsneutral när det gäller vuxna, där är det inte några argument emot egentligen.

Är orsaken till att det inte blivit något förslag till en ny könstillhörighetslag att det är kristdemokratiska politiker som har ansvaret för socialdepartementet? Det är givetvis inte enkelt att besvara med ett entydigt ja eller nej. Ett problem är ju att könstillhörighetsutredningen i sig var problematisk. Ofta argumenterades det slarvigt och förslaget om att kräva kastration var absurt.

Men trots det så är det svårt att undvika att konstatera att kd är det riksdagsparti som är konservativast när det gäller könsroller. En debattartikel i tidningen Dagen är avslöjande. Två av de artikelansvariga är kristdemokratiska riksdagsledamöter, Annelie Enochson och Eva Johnsson.

Frågan om samvetsfrihet är särskilt aktuell inom sjukvården, eftersom etiska ställningstagande här får högst praktiska konsekvenser. I flera länder har man därför infört en så kallad samvetsklausul inom vården, vars syfte är att värna vårdpersonalens samvetsfrihet. Konkret innebär detta en rätt att vägra medverka vid vissa kirurgiska ingrepp och behandlingar som står i strid med den egna etiska övertygelsen. Detta kan gälla allt från abort till plågsamma djurförsök, transplantationer av djurorgan till människor eller könsbytesoperationer.

Ja, det är sant. De argumenterar för att inte vara tvungen att vara en del av en "könsbytesoperation". Hur det skulle vara oetiskt avslöjar de inte. Men kanske det är bättre att någon är kvar i sin gamla kropp och mår dåligt än att få bli opererad och byta kön juridiskt. Att en av de som skriver sådant här transfobt är Annelie Enochson är i sig inte förvånande. Hon är en del av den HBT-fientliga falangen inom kd tillsammans med bl.a. Lennart Sacredéus och Mikael Oscarsson.

Uppdatering 1

Jag kommenterar sällan provvalsresultat i partierna men ska nu göra det eftersom det är en homofientlig politiker som kandiderar för Moderaterna i Malmö. Carl-Axel Roslund har tidigare varit riksdagsledamot. De senaste åren har han varit ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Han är alltså känd, eller man kanske ska kalla det okänd, bland många Malmöbor. Efter att tidigare riksdagsledamoten Sten Andersson lämnade Moderaterna för Sverigedemokraterna så är det Carl-Axel Roslund som främst försökt vända sig till den intoleranta delen av befolkningen.

När det blev några rader om även samkönat våld i ett dokument i Malmö om våld i nära relationer kallade Roslund det för ett "försök av gayrörelsen att flytta fram sina positioner". I en intervju förra hösten i Sydsvenska Dagbladet hävdade Roslund att de flesta flyktingar kommer hit av ekonomiska skäl.

Det är givetvis inte den politik som Moderaterna är för. Och i provvalet hamnade Carl-Axel Roslund på plats 9 vilket betyder att han nog får lämna kommunstyrelsen i höst. Visserligen är m i Malmö generellt mer konservativa än i Stockholm och Göteborg men förhoppningsvis konstaterar de flesta att homofientlige Roslund inte är lämplig som politiker för Moderaterna.

Uppdatering 2

Jag skrev tidigare här på bloggen om att Luxemburg planerar för en könsneutral äktenskapslag. Justitieministern François Biltgen från kristdemokratiska CSV berättar i en ny intervju att regeringen lämnar ett förslag till en könsneutral äktenskapslag sommaren 2010. Men även med den nya lagen så blir det bara olikkönade par som får möjlighet till adoptioner. Det är nog en kompromiss eftersom det andra regeringspartiet, socialdemokratiska LSAP, är för homoäktenskap och homoadoptioner medan kristdemokraterna tidigare varit negativa till båda reformerna.

Bland partierna i parlamentet är det bara konservativa ARD som ännu är emot en könsneutral äktenskapslag. Luxemburg blir det sjunde landet i Europa som tillåter homoäktenskap.

Partierna och HBT-politiken.

Jag redovisade häromdagen när partierna blev för diverse homoreformer bl.a. en könsneutral äktenskapslag. Här är en lista där jag avslöjar när de sa ja till bl.a. lagar mot diskriminering och hets p.g.a sexuell läggning och könsidentitet.

Återigen lämnar jag reservationen att det i vissa situationer är svårt att bedöma vilket år ett parti blivit för något. Men här är det närmaste jag kommer sanningen efter ha följt riksdagsprotokoll och gaymedia. Sedan 1998 har jag även gjort rapporter om vad partierna har för åsikter om HBT-reformer.

Notera att ett parti inte måste ha varit engagerat emot en reform som partiet ännu inte principiellt varit för. Det är tydligt när det gäller sambolagen. 1988 så argumenterade m, c och kd för att avskaffa den då nya sambolagen för samkönade par. Men efter det så accepterade de tre partierna att lagen var sådan även om m och kd i många år var principiellt emot reformen. De två partierna blev för sambolagen för samkönade par först 2001 respektive 2002.

Sambolag för samkönade par.

Riksdagen röstade ja till reformen 1987.

V 1986
Fp 1987
Mp 1987
S 1987
C 1989
M 2001
Kd 2002
Sd 2004

Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

Riksdagen röstade ja till reformen 2005.

V 1996
Mp 1997
C 2001
S 2001
M 2001
Fp 2003
Kd Ännu emot reformen
Sd Ännu emot reformen

Lag mot diskriminering p.g.a sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

Riksdagen röstade ja till reformen 1999.

V 1979
Fp 1997
S 1998
Kd 1998
Mp 1998
C 1999
M 2002
Sd 2006

Lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning vid försäljning av varor och tjänster.

Riksdagen röstade ja till reformen 1987.

V 1986
Fp 1987
S 1987
C 1987
Mp 1988
M 1992
Kd 1992
Sd 2006

Lag mot diskriminering p.g.a könsidentitet inom arbetsmarknaden och vid försäljning av varor och tjänster.

Riksdagen röstade ja till reformen 2008.
(några partier hade redan tidigare varit för att transsexuella skulle ha skydd av den typen av lagar men det här är när de sa ja till skydd för hela gruppen av transpersoner även transvestiter etc)

V 2003
Mp 2003
C 2003
Fp 2003
M 2006
Kd 2006
S 2007
Sd 2008

Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 2.

Riksdagen väntas rösta ja till reformen 2010.

V 1986
Mp 1997
Fp 1997
C 2000
Kd 2004
S 2008
M 2009
Sd Svarar "möjligen" till reformen.

Förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.

Riksdagen har ännu inte röstat ja till reformen.

V 2000
Mp 2000
C 2000
Fp 2000
S Svarar "möjligen" till reformen
M Svarar "möjligen" till reformen
Kd Svarar "möjligen" till reformen
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda homosexuella och bisexuella.

Riksdagen röstade ja till reformen 2002. Kd var för att hetslagen skulle skydda homosexuella och bisexuella men var emot att präster etc skulle åtalas "i predikosituationer". Sedan 2006 är kd för lagen som den är.

V 1986
Mp 1996
Fp 1996
C 1996
S 2000
Kd 2006
M 2006
Sd 2007

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.

Riksdagen har ännu inte röstat ja till reformen.

Fp 2002
C 2002
V 2003
Mp 2003
S 2008
M Svarar "möjligen" till reformen
Kd Svarar "möjligen" till reformen
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Avskaffa förbudet mot bastuklubbar.

Riksdagen förbjöd bastuklubbar 1987. Riksdagen röstade 2003 ja till att åter tillåta bastuklubbar. 1987 var alla riksdagspartier och även miljöpartiet för förbudet mot bastuklubbar.

V 1998
Mp 2000
Fp 2000
S 2002
M 2002
C 2003
Kd Svarar "möjligen" till om bastuklubbar ska vara tillåtna
Sd Svarar "möjligen" till om bastuklubbar ska vara tillåtna

Flyktingar som blir förföljda p.g.a sin sexuella läggning ska kunna få asyl som konventionsflyktingar.

Riksdagen röstade ja till reformen 2006.

V 1980
Fp 1987
Mp 1989
C 2002
S 2002
Kd 2002
M 2006
Sd Svarar "möjligen" till reformen

Halvsanning om homoadoptioner från Moderaterna.

I min förra bloggpost avslöjade jag att Miljöpartiet på sin hemsida sprider felaktig information om att partiet skulle jobbat för en könsneutral äktenskapslag sedan 1988. Trots att mp då varken var för homoäktenskap eller någon partnerskapslag. Först 1998 sa partiet ja till en könsneutral äktenskapslag.

Jag ska här publicera resultatet av granskningen av övriga riksdagspartiernas hemsidor.

Även Moderaterna har ett allvarligt sakfel på sin hemsida. Eller man kanske ska kalla det för halvsanning

En människas sexuella läggning påverkar inte personens lämplighet som förälder. Vi stod bakom lagarna som möjliggjorde för lesbiska par att insemineras vid allmänna sjukhus och homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar.

Det är sant att Moderaterna som parti var för att lesbiska kvinnor ska få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker när riksdagen sa ja till den reformen 2005. Vid riksdagsomröstningen 2002 var m för närståendeadoptioner för samkönade par. Men partiet var emot övriga homoadoptioner.

Visserligen så accepterade de reformen efteråt och röstade nej när Kristdemokraterna 2003 föreslog ett avskaffande av reformen. Men Fredrik Reinfeldt argumenterade emot internationella homoadoptioner när han blev tillfrågad 2004 varför han som var talare vid Stockholm Prides invigning röstat nej i riksdagen 2002.

Först vid sin stämma 2007 sa partiet ja till internationella homoadoptioner. Det var ingen omröstning så formellt var stämman enig. Att då skriva att partiet "stod bakom lagarna som möjliggjorde för....homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar" är inte sant. Visst var partiet för närståendeadoptioner men inte övriga homoadoptioner.

En annan aspekt av det Moderaterna skriver om HBT-rättigheter är att det i princip bara handlar om situationen för homo- och bisexuella, inte något om transpersoner.

Varken m eller mp har någon separat del om familjepolitik på sina hemsidor. Det har dock Folkpartiet. Tyvärr är resonemanget där som om familj är detsamma som kärnfamilj trots att partiet annars ideologiskt är emot heteronormativitet. Den del på hemsidan som handlar om HBT-rättigheter förtjänar dock en eloge för att vara tydlig.

Centerpartiet har med en könsneutral äktenskapslag på sin hemsida när det gäller familjepolitik. Det är positivt. Men formuleringen är något tveksam.

Äktenskapet är positivt inte minst för barnen och borde därmed omfatta homosexuella såväl som heterosexuella.

Nog borde väl ett riksdagsparti uppdatera informationen på sin hemsida när Sverige nu haft en könsneutral äktenskapslag i drygt 8 månader.

Samma fel kan man hitta på hemsidan för Socialdemokraterna.

Vi socialdemokrater vill fortsätta arbetet för sexuellt likaberättigande. Det gör vi bland annat genom arbetet för en könsneutral äktenskapslagstiftning som ger alla par samma möjligheter att ingå äktenskap.

Kanske det är ännu värre för s eftersom de har många anställda. Därmed så är det inte någon ursäkt för dem att de inte hinner kolla sin hemsida för att ändra sådan info som är gammal.

Vänsterpartiet ska ha en eloge för att de skriver följande om familjepolitik på sin hemsida.

Familjepolitik handlar ofta om två personer av olika kön som ska vara gifta och ha ett eller flera barn ihop. Vi ifrågasätter detta värnande om kärnfamiljen och vill istället forma en politik som utgår från barnets behov och som respekterar olika samlevnadsformer. Istället för en familjepolitik vill vi föra en barnpolitik som utgår från barnets bästa.

Dock är det udda att den del som handlar om HBT-rättigheter kallar de för "Homosexuella och bisexuella". Trots att de sedan skriver något om könsidentitet även om det i och för nästan bara handlar om homo- och bisexuella.

Och som s och c så har v ännu inte på sin hemsida noterat att Sverige sedan 1 maj 2009 har en könsneutral äktenskapslag.

Idag kan homosexuella par i Sverige ingå registrerat partnerskap men inte äktenskap. Vi anser att detta är diskriminerande. Det finns inga skäl att ha två olika system. Sedan år 2003 gäller en könsneutral sambo­lagstiftning. Vi vill att även äktenskapslag­stiftningen ska vara könsneutral.

Kanske någon invänder att en del av det här är bagatellartade fel. Visst, men i en situation där internet blir allt viktigare vid sökande om ett partis politik så borde partierna intressera sig mer för att det som de skriver är sant och aktuellt. Få av dem hade nog varit så nonchalanta om de skulle delat ut skriftligt material på ett torgmöte.

Ett parti är kvar, Kristdemokraterna. De skriver inte något om HBT-rättigheter. Men eftersom delar av deras politik är negativ för bögar och lesbiska så är det positivt att de inte prioriterar att argumentera emot samkönade pars möjlighet till äktenskap och adoptioner. Men å andra sidan så avslöjar det att partiet inte fokuserar på att förbättra HBT-rättigheter.

Uppdatering 1

Idag är det partiledardebatt i riksdagen, något som Svenska Dagbladet skriver om. Om någon av partiledarna kommenterar HBT-rättigheter så avslöjar jag det här senare.

Uppdatering 2

Förtydligande.

Moderaterna var som parti emot internationella homoadoptioner vid omröstningen i riksdagen 2002. 6 moderata riksdagsledamöter röstade dock ja. En av dem var nuvarande gruppledaren för m i riksdagen, Lars Lindblad.

Mp sprider desinformation på sin hemsida.

Jag har de senaste dagarna kollat partiernas hemsidor. Vad de skriver om sin HBT-politik. Tyvärr hittar man både felaktigheter och sådant som är gammalt och inte är relevant januari 2010.

Värst är givetvis felaktigheterna. Så här skriver Miljöpartiet på sin hemsida när man klickar på bokstaven H och sedan HBT-politik.

År 2009 fick Sverige äntligen en könsneutral äktenskapslagstiftning där även samkönade par tillåts ingå äktenskap. Detta har miljöpartiet arbetat för sedan vi kom in i riksdagen 1988.

Det senare är inte sant. Det är en gåta att partiet har så dålig koll på sin egen historia när de enkelt hade kunnat kontakta någon som var med i partiets riksdagsgrupp 1988. Eftersom hemsideansvarig tydligen själv inte vet något utan möjligen gissar.

Alternativet är att man ljuger men jag hoppas det inte är så. Problemet är nog istället att många som är engagerade i politiken idag inte vet om hur dålig deras egen HBT-politik varit för några decennier sedan.

Jag har själv granskat alla riksdagsprotokoll med koppling till homorättigheter från 1971 och framåt. Även granskat partiernas partiprogram. Nu är det ju en hel del inom politiken som inte avslöjas i de officiella dokumenten. Därför har jag även följt de politiska artiklarna i gaymedia från mitten av 1980-talet och framåt.

Jag skriver inte det här för att skryta utan för att förtydliga att jag har en viss koll. När det gäller årtal så vill jag lämna reservationen att det inte alltid är möjligt att avgöra när ett parti officiellt sagt ja till något. Men infon är i sin helhet riktig. Och det är enkelt att konstatera när det är fel som i Miljöpartiets artikel på sin hemsida.

Här är fakta om Miljöpartiets historia.

Partiet bildades 1981. De första åren var homorättigheter (på 1980-talet var det ingen politisk debatt om transrättigheter) i princip helt frånvarande bland mp-politiker som bland de flesta andra partier då. Ca 1987 så skriver dock mp i ett socialpolitiskt program att man vill möjliggöra för homosexuella par att registrera sin samlevnad.

När gaytidningen Reporter har en intervju 1987 med ledande mp-politiker så säger en av dem att "homosexualitet är biologiskt onaturligt men socialt naturligt". Det skulle kallas för homofobt idag men då fick de beröm av Reporter för att de var så progressiva. Det avslöjar hur mycket attityderna förändrats sedan dess.

1988 så blir då mp ett riksdagsparti. Till en början så bryr man sig inte alls om homorättigheter. Man lämnar inte någon motion (förslag) varken om partnerskapslag eller äktenskapslag. När riksdagen 1989 ska behandla en motion från en socialdemokratisk ledamot om en partnerskapslag (som Danmark då höll på att förbereda) så är Miljöpartiet ett av de partier som säger nej med motiveringen att man från och med 1988 har en sambolag för homosexuella par i Sverige och att man vill vänta tills det blivit tydligt vilka konsekvenser den lagen fått innan man börja resonera om en partnerskapslag.

Men januari 1990 har Miljöpartiet ändrat sig. Då har det skrivits mycket i media om Danmarks partnerskapslag och de första ceremonierna där hösten 1989. Partiet är oenigt, en minoritet vill ha en könsneutral äktenskapslag men majoriteten är för en partnerskapslag där homosexuella par inte har möjlighet till adoptioner och lesbiska kvinnor inte har möjlighet till inseminationer vid kliniker. Det blir också partiets politik till 1997.

Till partiets fördel ska dock sägas att de tillsammans med Vpk (nu v) engagerar sig för att avskaffa några diskriminerande delar av sambolagen för homopar, en lag som gav betydligt färre rättigheter än sambolagen för heteropar. Mp är också engagerat tillsammans med Folkpartiet och Vpk för att de som är förföljda pga sin homosexualitet ska få asyl. I övrigt så är mp ganska frånvarande i debatten och lämnar nästan inga frågor om homorättigheter till ministrarna i den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det var många fler ledamöter från Fp och Vpk som engagerade sig.

I mitten av 1990-talet börjar fler och fler debattera barn i homofamiljer. Miljöpartiets partistyrelse lämnar inför kongressen 1997 ett förslag om att lagarna bör jämställas helt när det gäller både adoptioner och inseminationer. Något som är kontroversiellt även i mp men en tydlig majoritet av ombuden röstar ja.

När riksdagens lagutskott våren 1998 behandlar en motion från Vänsterpartiet om en könsneutral äktenskapslag så är mp som parti för homoäktenskap. Övriga riksdagspartier är ännu emot men även bland en del av dem startar sedan äktenskapsdebatten. Hösten 1998 lämnar mp sin första partimotion om en könsneutral äktenskapslag.

Flera partier försöker nog förtiga hur relativt dåliga de varit tidigare inom homopolitiken Även om mp aldrig varit bland de sämsta.

Givetvis vore det fel att attackera partiansvariga idag för politiken på 1980-talet. Attityderna är ju dramatiskt annorlunda än då, men man ska kräva att partier inte försöker skriva om sin historia.

Till sist redovisar jag när partierna officiellt sa ja till några homoreformer. Som ni kan konstatera har mp ofta varit bland de första partierna men notera också att det är från 1996 och framåt som de flesta partier börjar engagera sig tydligare för homorättigheter.

Könsneutral sambolag
(Sverige fick en sambolag för homopar redan 1988 men den gav betydligt färre rättigheter än sambolagen för heteropar, först 2003 blev det en gemensam könsneutral sambolag)

V 1996
Mp 1996
Fp 1997
C 1998
S 1998
M 2002
Kd 2002
Sd 2006

Partnerskapslag för samkönade par

V 1989 (partiet hade dock redan 1973 lämnat förslag om en könsneutral samlevnadslag)
Mp 1990
Fp 1990
S 1990
C 1994
M 2000
Kd 2003
Sd 2006

Könsneutral äktenskapslag

V 1997

Mp 1998
C 2003
Fp 2003
S 2005
M 2007
Kd Ännu emot
Sd Ännu emot

Närståendeadoptioner för samkönade par

V 1996
Mp 1997
Fp 1999
C 2000
S 2001
M 2001
Sd 2003
Kd Ännu emot

Internationella homoadoptioner

V 1996
Mp 1997
C 2000
Fp 2001
S 2001
M 2007
Kd Ännu emot
Sd Ännu emot

Uppdatering 1

Jag ska senare här på bloggen kommentera övriga riksdagspartiers hemsidor om HBT-politiken. Att jag började med mp var för att det som de skrev om äktenskapslagen var den värsta felaktigheten.

Uppdatering 2

Ett parti som av givna skäl inte är med på listorna när partier sa ja till homoreformer är Piratpartiet eftersom det är ett nytt parti. Idag skriver Svenska Dagbladet en artikel om en allvarlig intern konflikt i Piratpartiet. Jag brukar inte kommentera sådant som inte är HBT-politik men det är mycket besynnerligt att politiker som själva är kandidater fått möjlighet att ansvara för ett provval.

Jag hade kontakt med Piratpartiet sommaren 2009 om deras HBT-politik. Först kontaktade jag partiledningen som lämnade detaljerade svar. Men det hade bara varit några få personer som godkänt svaren. Så när jag skickade svaren som info till några lokala ledande piratpartistpolitiker så startade en absurd debatt där folk var oense om vad partiet har för politik. Jag har följt partiernas politik i drygt 10 år och haft kontakt med många politiker. Men varken förr eller senare har det varit sådant strul som det var med Piratpartiet sommaren 2009. T.o.m kd och sd har varit lättare att ha kontakt med.

Uppdatering 3

Jag har kontaktat mp om sakfelet på deras hemsida. Johan Schiff från deras rikspartikansli har svarat följande i ett mail.

Hej Bengt och tack för att du rapporterar detta till oss.

Den formulering du skriver om dök upp när vi uppdaterade våra A-Ö-texter förra året, men jag vet inte vem som står bakom den exakta formuleringen. Jag gör så att jag genast tar bort den från vår hemsida, och ber någon som är mer kunnig på området än mig att kolla upp det du skriver.

Du får gärna citera mig på din blogg om du vill förklara varför texten på hemsidan nu inte är densamma som du citerat. Har vi gjort fel så får vi stå för det och göra vårt bästa för att rätta till felet.

Vänligen, Johan Schiff

Är hatbrott mot homosexuella ett "invandrarproblem"?

Den danska tidningen Politiken hade juni 2009 en artikel om hatbrott mot homosexuella.

Bøsser og lesbiske i København bliver flere gange om ugen banket eller hånet på grund af deres seksuelle orientering.

Det fremgår af en analyse fra Københavns Kommune, der viser, at homoseksuelle i løbet af det seneste år har registreret sig udsat for et overgreb hver tredje dag.

De fleste overgreb sker på gader eller offentlige pladser og knap halvdelen er voldelige....

Ni ud af ti melder ikke overfaldet

»Det viser, at vi har et kæmpe problem. Vi er nødt til at kigge på den intolerance, der er over for homoseksuelle i visse miljøer, og vi er også nødt til at få en øget politiindsats i de områder, hvor der er et homoseksuelt miljø i København, siger næstformand for kommunens socialudvalg, Lars Aslan Rasmussen (S).

Han er blandt initiativtagerne til den elektroniske registrering på kommunens hjemmeside, der nu har fungeret et år og bl.a. viser, at ni ud af ti ikke tidligere har anmeldt det, når de blev udsat for et overgreb.

»Så man kan frygte, at der er en del mørketal på området med overgreb, der aldrig bliver registreret«, siger Lars Aslan Rasmussen.

Det här är tyvärr ett problem i princip alla länder. Jag har skrivit här på bloggen att rättsväsendet i Sverige måste jobba effektivare mot hatbrott. Även politiker har ett ansvar.

Men Politiken har också med aspekten om de flesta som ägnar sig åt hatbrottslighet mot bögar och lesbiska har invandrarursprung.

Ifølge Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske har hovedparten af overfaldsmændene anden bagrund end dansk.

»Der er et problem i nogle indvandrermiljøer, og derfor er vi nødt til at lave en kampagne rettet mod de
her miljøer om, at det er i orden at være homoseksuel. I den forbindelse spiller skolen selvfølgelig en rolle, men det gør så sandelig også politikere med indvandrerbaggrund og imamer«, siger Lars Aslan Rasmussen.

Det vore alltför enkelt att avfärda det här med att det är välkänt att danskar är främlingsfientliga. För det första är det i sig en oacceptabel generalisering även om främlingsfientlighet är ett allvarligt problem i Danmark.

För det andra så ägnar sig Landsföreningen för Bosser och Lesbiska (danska motsvarigheten till RFSL) inte åt några kampanjer mot invandrare. På sin hemsida skriver de inte något om invandrares ansvar för homofoba hatbrott.

Lars Aslan Ramussen, vice ordförande i socialnämnden i Köpenhamn, är en av få danska socialdemokratiska politiker som är tydligt engagerad emot främlingsfientliga Dansk folkeparti. Hans parti har i övrigt anpassat sin invandringspolitik så att den är likadan som den borgerliga regeringens och de flesta s-politiker accepterar utan problem samarbete med Dansk folkeparti. Sedan förra året har Rasmussen en blogg. Han har själv danskt-turkiskt ursprung.

Och han får stöd i sin kritik mot vissa invandrares negativa attityder mot homosexuella. Från en annan artikel i Politiken.

»Det er andengenerationsindvandrere, som står bag chikanen. Det er, hvad jeg ser, og det er også, hvad jeg hører fra andre i miljøet«, siger Torben Rasmussen, ejer af Centralhjørnet, som er et værtshus henvendt til homoseksuelle.

Biler generer homobarer og gæster

Konkret har han hørt unge mænd med anden etnisk baggrund råbe ’bøsserøve’ og set dem kaste æg mod hans kunder.

De biler, som kører gennem Studiestræde i København og generer strædets mange homobarer og gæster, føres også af unge med anden etnisk baggrund, fortæller Carsten Elfen, der ejer barerne Jailhouse og Code.

Transkønnet undergår bestemte steder.

Ifølge Carsten Elfen er der ligeledes blandt taxachaufførerne med anden etnisk baggrund nogen, som afviser at samle homoseksuelle og dragqueens op.

Kirsten Poulsen, der er transkønnet og går i byen iført kjole, paryk og lakerede negle, undgår bevidst at besøge områder, hvor mange med anden etnisk baggrund opholder sig – som eksempelvis Mjølnerparken på Nørrebro i København.

»Om det primært er frygt eller fornuft, der holder mig væk, ved jeg ikke. Men når to af mine bekendte er blevet overfaldet af unge mænd med anden etnisk baggrund, får det mig til at tænke, om deres tolerancetærskel er for lav i forhold til én som mig, der falder langt uden for deres normer«, siger Kirsten Poulsen.

Men andra vill nyansera den här debatten. Från bloggaren Rune Engelbreth.

Faktisk er det en misvisende myte, at det først og fremmest skulle være etniske minoriteter, der står bag hatecrimes mod homoseksuelle, fastslår Kenneth Engberg, der er talsmand for Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske i dette spørgsmål:

- Der er ingen tvivl om, at unge med indvandrerbaggrund i adskillige tilfælde har overfaldet bøsser. Men billedet er mere kompliceret og inkluderer også danske mænd med ekstremistiske holdninger.

- Vi har meget lidt dokumentation, fordi mange bøsser ikke anmelder overfald. Men ud fra de beskrivelser, jeg får, er overfaldsmændene ofte danske mænd med højreekstremistiske holdninger. Dels kan man se, at de er danske, dels siger de tit ting som »Du er en afart af vores race«, eller »Du er ikke værdig«. Det indikerer, at vi har at gøre med mennesker på den yderste højrefløj.

Uffe Elbæk, der er leder af Outgames, har samme erfaring: »Unge med indvandrerbaggrund kommer ofte med verbale udfald mod homoseksuelle. Men jeg tror ikke, at det er dem, som primært står bag de fysiske overfald. Folk, som har været vidner til overfald, har fortalt mig, at overfaldsmændene som regel er mænd af dansk herkomst.«

Også inden for politiet afvises billedet af, at vold mod homoseksuelle er er et ensidigt etnisk betinget problem. Jesper Høg, der er politiassistent i Københavns Politi og projektleder for en kommende kampagne mod hatecrimes, udtaler: »Jeg har intet grundlag for at sige, at folk af udenlandsk herkomst er overrepræsenteret blandt gerningsmændene, og mit personlige indtryk er, at det ikke er her, man primært skal lede efter gerningsmændene.«

Sverige, Danmark och andra länder i Europa har haft en homofientlig kultur fram till för några decennier sedan. Homofobi är inte något som är importerat. När främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna låtsas det är det bara för att de ska få en orsak att igen kritisera invandrare. I övrigt bryr de sig nästan aldrig om rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Det är också viktigt att konstatera att hatbrott mot invandrare och muslimer även det är vanligt. Främlingsfientlighet och islamofobi förvärrar de problemen.

Men trots det menar jag det var rätt av Politiken att skriva om aspekten. Det som är sämre är att det var en bloggare som fixade nyanseringerna av debatten. Men tyvärr har många danska tidningar en tendens att onyanserat skriva om "invandrarproblem". Här är svenska tidningar oftast annorlunda.

Men det är också fel att tiga om vissa problem som svensk media ibland gjort. Det mångkulturela samhället är ofta positivt men det vore absurt att förneka att det aldrig blir konflikter. En del med invandrarursprung är från länder där homofientlighet ännu är accepterat. Det är absurt när vissa resonerar som att "vi ska respektera deras kultur". Det är ungefär som att man skulle respektera rasism från vita som flyttade från Sydafrika till Sverige när deras gamla ursprungsland hade en rasistisk kultur.

Men till sist måste hatbrott främst bekämpas generellt.

Uppdatering 1

Annan artikel med koppling till homorättigheter.

I tidningen Dagen har två kristdemokratiska riksdagsledamöter, Holger Gustavsson och Lennart Sacrédeus, en debattartikel om presidentvalet i Ukraina på söndag. Mycket av det som de skriver kan nog de flesta av oss i Sverige hålla med om. Men jag reagerar när de kommenterar landets religiösa samfund.

Med beskuren religionsfrihet i det forna Sovjetunionen har dock Ukrainas mer generösa lagstiftning och attityd gett helt andra utrymmen för inte minst evangeliska kristna att verka. I dag har landet omkring 600 000 protestanter och beskrivs som Östeuropas bibelbälte. I praktiken fungerar Ukraina därför som centrum för andligt liv och utbildning inom protestantismen i det forna Sovjetunionen. Det är viktigt att alla religiösa minoriteter i landet kan utöva sin tro fritt.

De skriver inte något om att Ukrainas HBT-rörelse planerade demonstrationer för några år sedan. En del religiösa grupper var emot det och resultatet blev att myndigheterna förbjöd gayparader. Det är även förbjudet för öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret i Ukraina. Den här politiken kränker viktiga mänskliga rättigheter. Att homofientlige Sacrédeus struntar i det är en sak, men nog borde Holger Gustavsson, utrikespolitiskt ansvarig inom sitt parti, börja intressera sig för bögars och lesbiskas mänskliga rättigheter. Även i Ukraina./p>

Uppdatering 2

Det är sällan Sydsvenska Dagbladet har en bild av en erigerad penis men idag är det en sådan på sid 7 i A-delen. Som en del av ett reportage om Sverigedemokratena. (Bilden är bara med i papperstidningen så är du snuskigt intresserad får du köpa den).

Orsaken till bilden är att partiet i Region Skåne protesterade emot att Kulturen i Lund 2007 hade en utställning av Andres Seranno. Visst är det legitimt att problematisera utställningar där skattepengar betalar verksamheten. Men den ledande sd-politikern i Region Skåne, Björn Söder, använde sådana formuleringar att vissa började snacka om nazi-retorik. "Vi accepterar inte sånt som är depraverat, osunt etc" var argumenten från sd.

Björn Söder som är homofientlig och kallat gayparader för perversa ska ikväll debattera emot Anders Åkesson, politiker från mp som tillsammans med de fyra borgerliga partierna är i majoritet i Skåne. Debatten är i Kristianstad.

Kristdemokratiskt ja till homoäktenskap.

Ja, inte i Sverige. Göran Hägglund och hans parti är ännu emot en könsneutral äktenskapslag.

Däremot har kristdemokraterna i Luxemburg accepterat homoäktenskap. Det blir nog en av partiets politiker som får ansvaret att som EU-kommissionär jobba för att samkönade äktenskap från bl.a. Sverige ska erkännas juridiskt om homoparet flyttar till ett annat land i unionen.

Men först till Luxemburg. Inför parlamentsvalet 2009 lovade tre av de fyra största partierna att jobba för en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner. De tre partierna är socialdemokratiska LSAP, liberala DP och gröna DG.

Kristdemokratiska CSV som är landets största parti och fick ca 38 % i parlamentsvalet hade sagt nej till homoadoptioner och varit ganska negativa till en könsneutral äktenskapslag. Men partiet var internt oenigt och efter att de bildat regering med socialdemokraterna så accepterade kristdemokraterna båda reformerna. Det betyder att Luxemburg inom något år blir det sjunde landet i Europa med en könsneutral äktenskapslag. Luxemburg har sedan 2004 en partnerskapslag.

Annars är CSV inte det första kristdemokratiska partiet att acceptera homoäktenskap. Både de flamländska kristdemokraterna i Belgien och CDA i Nederländerna är för en könsneutral äktenskapslag.

ILGA-Europa, motsvarigheten till RFSL på Europanivå, avslöjar på sin hemsida att Viviane Reding lovat engagera sig för att homoäktenskap och partnerskap blir juridiskt erkända om ett samkönat par flyttar till ett annat land i unionen. Reding som är kristdemokrat från Luxemburg är nominerad som EU-kommissionär för rättspolitiken.

Man kan givetvis konstatera att det är ironiskt att en politiker som varit engagerad i den konservativa gruppen i EU-parlamentet får ansvaret att jobba för att svenska homoäktenskap ska blir respekterade i varje land i unionen. Men egentligen är det positivt. För ingen lär anklaga Reding för att vara någon vänsterradikal som är emot familjen. Det förbättrar möjligheten att fler högerpartier accepterar en policy för fri rörlighet även i praktiken för samkönade par.