Från presentationen av australienska dokumentärfilmen Gayby baby (2015) regisserad av Maya Newell. En film som blivit så kontroversiell att skolmyndigheter i New south wales, kanske den mest liberala delstaten i landet, förbjudit skolor att visa den annat än utanför undervisningen av rädsla för protester från konservativa föräldrar.
.... Kids being raised by same-sex couples are growing in numbers worldwide. We are in a Gayby-Boom. But who are these kids? What do they think about having same-sex parents? And do they face different issues to other kids? At a time when the world is debating marriage equality, these questions are more pertinent than ever. Told from the perspective of the kids, Gayby Baby is intimate and sometimes humorous account of four children and their families....
Australien är ett komplicerat land när det gäller det vi idag kallar HBTQ-rättigheter. Pionjärer ibland, absurt långsamma i andra situationer. Delstaten New south wales (som gaymetropolen Sidney är en del av och där filmens familjer tydligen är från) blev 1983 först i världen att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. Norge och vissa delstater i USA hade redan före det förvisso infört liknande lagar men mycket mer begränsade när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska. I Sverige skulle det dröja till ca 2004 innan vi hann ikapp New south wales där. Några delstater i Australien blev på 1990-talet de första områdena i världen att förbjuda hets emot transpersoner. Något som Sverige planerar att göra 2019.
Fokus på fyra barn.
Å andra sidan har Australien ännu inte en könsneutral äktenskapslag vilket är något som avgörs nationellt (enligt domstolsbeslut). Alla delstater har dock någon typ av rättsligt erkännande av samkönade par, partnerskapslag eller sambolag. De flesta men inte alla delstater har en jämlik adoptionslag. New south wales har genomfört de flesta reformer, även surrogatmödraskap är tillåtet där. Men de kan inte på egen hand tillåta homoäktenskap, därav att det är ett viktigt tema i filmen.
Filmen fokuserar på fyra barn i 10-12-årsåldern och deras relationer till föräldrar i samkönade par, syskon och övriga omgivning. Gayby baby är inte främst "propaganda" för acceptans av samkönade familjer. Utan den visar egentligen bara att homofamiljer är ungefär som heterofamiljer. Det är kärlek, bråk, diskussioner om gränser och att ungarna ska lära sig sina läxor. Trots det har den alltså orsakat mycket kontroverser. Å andra sidan har delstaten Victoria beslutat att ge ekonomiskt stöd för att visa den i skolor.
Man kan givetvis invända att det främst handlar om "medel-klassfamiljer" med "ambitiösa" föräldrar som hjälper ungarna med sina läxor. Här finns inga föräldrar som tycker barnens läxor är för svåra för dem själva att hantera, ingen ensamstående förälder som ibland inte orkar, ingen med allvarliga sociala problem. Men filmen utger sig inte heller för att vara "representativ" i detalj, men sådär är det i just de fyra familjerna.
Sista minuterna av filmen blir "propaganda".
Intressantast är 11-årige Matt som bor ihop med ett lesbiskt par som är kristna. Han frågar dem varför de valt ett samfund som inte accepterar samkönade relationer (även om prästen i filmen förklarar att de är välkomna trots att de inte är "ense om en del"). Varför de inte valt ett homovänligt samfund. Just där blir filmen angelägen också för en del svenska kristna HBTQ-personer som stannar kvar i negativa samfund idag istället för att bli en del av Svenska kyrkan. Är det bäst att förändra inifrån eller lämna för något annat? Matt visar sig var synnerligen intelligent och jag skulle inte bli förvånad om han som vuxen engagerar sig i typ Amnesty. Han har en trotsig attityd som är härlig. "Varför diskuterar vi ens om samkönade par ska få gifta sig, det borde vara infört för många år sedan"
De sista minuterna av filmerna blir det verkligen "propaganda". När barnen är med i Prideparaden i Sydney. Men det är också den konstnärligt intressantaste delen. Det är en stark scen filmmässigt. Sällan har det tydliggjorts så väl varför Prideparader ännu är viktiga, inte minst för att erkänna barn till HBTQ-föräldrar, att de också finns. Paradoxalt nog kanske det var just de få minuterna som gjorde att skolmyndigheten i delstaten New south wales ängsligt beslutade att filmen är "för politisk" för att visas i undervisningen.
Trailer till filmen (Youtube).
Fokus på fyra barn.
Å andra sidan har Australien ännu inte en könsneutral äktenskapslag vilket är något som avgörs nationellt (enligt domstolsbeslut). Alla delstater har dock någon typ av rättsligt erkännande av samkönade par, partnerskapslag eller sambolag. De flesta men inte alla delstater har en jämlik adoptionslag. New south wales har genomfört de flesta reformer, även surrogatmödraskap är tillåtet där. Men de kan inte på egen hand tillåta homoäktenskap, därav att det är ett viktigt tema i filmen.
Filmen fokuserar på fyra barn i 10-12-årsåldern och deras relationer till föräldrar i samkönade par, syskon och övriga omgivning. Gayby baby är inte främst "propaganda" för acceptans av samkönade familjer. Utan den visar egentligen bara att homofamiljer är ungefär som heterofamiljer. Det är kärlek, bråk, diskussioner om gränser och att ungarna ska lära sig sina läxor. Trots det har den alltså orsakat mycket kontroverser. Å andra sidan har delstaten Victoria beslutat att ge ekonomiskt stöd för att visa den i skolor.
Man kan givetvis invända att det främst handlar om "medel-klassfamiljer" med "ambitiösa" föräldrar som hjälper ungarna med sina läxor. Här finns inga föräldrar som tycker barnens läxor är för svåra för dem själva att hantera, ingen ensamstående förälder som ibland inte orkar, ingen med allvarliga sociala problem. Men filmen utger sig inte heller för att vara "representativ" i detalj, men sådär är det i just de fyra familjerna.
Sista minuterna av filmen blir "propaganda".
Intressantast är 11-årige Matt som bor ihop med ett lesbiskt par som är kristna. Han frågar dem varför de valt ett samfund som inte accepterar samkönade relationer (även om prästen i filmen förklarar att de är välkomna trots att de inte är "ense om en del"). Varför de inte valt ett homovänligt samfund. Just där blir filmen angelägen också för en del svenska kristna HBTQ-personer som stannar kvar i negativa samfund idag istället för att bli en del av Svenska kyrkan. Är det bäst att förändra inifrån eller lämna för något annat? Matt visar sig var synnerligen intelligent och jag skulle inte bli förvånad om han som vuxen engagerar sig i typ Amnesty. Han har en trotsig attityd som är härlig. "Varför diskuterar vi ens om samkönade par ska få gifta sig, det borde vara infört för många år sedan"
De sista minuterna av filmerna blir det verkligen "propaganda". När barnen är med i Prideparaden i Sydney. Men det är också den konstnärligt intressantaste delen. Det är en stark scen filmmässigt. Sällan har det tydliggjorts så väl varför Prideparader ännu är viktiga, inte minst för att erkänna barn till HBTQ-föräldrar, att de också finns. Paradoxalt nog kanske det var just de få minuterna som gjorde att skolmyndigheten i delstaten New south wales ängsligt beslutade att filmen är "för politisk" för att visas i undervisningen.
Trailer till filmen (Youtube).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar