Den här boken är dålig. Ska jag vara ärlig är det här nog den sämsta boken som publicerats i genren (svenska böcker där olika författare argumenterar för HBT-rättigheter). Jag har som princip att inte dissa böcker med okända författare. Jag gillar inte att sparka på folk som ligger.
Men ansvariga för den här boken ligger inte ner, de flesta har centrala positioner inom svensk HBT-rörelse. Som Eva Borgström, redaktör för boken, som är litteraturforskare vid Göteborgs universitet. Hon kanske tycker att hon är underdog. Yeah right. Ungefär som när Tiina Roosenberg, lesbisk feminist skrek okvädingsord efter att ha varit publik till en studentkör som framfört kritiska sånger mot vänstern. Som författaren Jonas Gardell framförde i en intervju något år senare, Tiina Roosenberg tycks inte fatta sin egen position av överläge i relation till studentkören. Vissa i HBT-rörelsen tycks vara fixerade vid att vara bara "offer" och inte känna något eget ansvar.
"Experterna" hade fel - om barn i homofamiljer.
Kanske någon invänder att hur kan så många akademiker ha fel, de som medverkar i den här boken? Är de inte experter inom sina områden, de framför ju vilka "fina" titlar de har i boken. En sak ska ni har klart för er, "fina" titlar betyder ingenting om du ska kritiskt granska en bok. En människa kan vara "expert" inom sitt område men inte inom andra. Det här blev extra tydligt i debatten om homosexuella par ska få adoptera barn. Ett antal "barnexperter" framförde för drygt 10 år sedan att homopar inte borde få adoptera internationellt. De kallades "barnexperter". Sedan frågade en ledarskribent på Dagens Nyheter om de någonsin mött barn i homosexuella familjer. Resultatet blev - förvånande eftersom de varit så tvärsäkra - att ingen av dem träffat något barn i homofamiljer.
Vänsterakademiker som ogillar sd men nästan bara omger sig med etniska svenkar.
Hade Eva Borgström varit heterosexuell man hade nog hela HBT-rörelsen, med rätta, kritiserat den här boken för att vara normativ. Låt oss då granska dess innehåll. Eva Borgström skriver själv följande i ett kapitel i boken. (sid 152).
Eva Borgström slarvar med fakta igen och igen.
Man skulle kunna avfärda det här som petitesser och detaljer och att man ska fokusera på bokens innehåll. Men redan i inledningskapitlet framförs en del fullständigt oförsvarligt slarv när det gäller fakta och argument.
Från sid 11.
Från sid 11,
Nej, Eva Borgström, jag fattar att du är lesbisk cis-person (person vars könsidentitet är densamma som den biologiska kroppen) och tycker dig vara i stort sett nöjd med nuvarande lagar. Det är jag också som bög och cis-person. Men det är ofattbart att du inte skaffat dig kunskap om att Sveriges lagar ännu kräver att den som vill juridiskt byta kön måste vara svensk medborgare, ogift och steriliserad. Kanske du inte visste det, men ska du inte heller använda en beteckning som HBT för att försöka vara politiskt korrekt.
På sid 12 framför Eva Borgström följande.
"Homosexutredningen" kommenterade inte något som helst om transpersoners situation.
Från sid 16, om "Homosexuutredningen" som lämnade sin rapport 1984.
Men även fler obskyra kommentarer finns i den här boken.
Ägnar man sig åt civil olydnad ska man stå för det efteråt.
Lars Gårdfeldt, öppet homosexuell präst i Svenska kyrkan, har ett eget kapitel. Gårdfeldt är närmast oförsonlig mot de i SvK som är emot homovigslar. Men aldrig har Gårdfeldt, vad jag vet, offentligt kritiserat att alla muslimska samfund inte bara är emot homovigslar utan överhuvudtaget emot att erkänna samkönade relationer. Gårdfeldt är politiskt korrekt även om han aldrig skulle erkänna det.
Han berättar om sina försök med "civil olydnad" inom SvK. För det kan han förtjäna en eloge - om han hade stått för att han faktiskt bryter mot de regler som gäller inom hans samfund. Istället bryter han - i det tysta till en början - och blir sedan förorättad när överordnade kritiserar att han brutit mot Svenska kyrkans regler. Återigen - jag fördömer inte i varje situation folk som ägnar sig åt civil olydnad. Men de kan väl i alla fall ha kurage not att inte efteråt utmåla sig som oskyldiga offer.
Hatbrottsutredare bagatelliserar hatbrott - om de ansvariga inte är etniska svenskar.
Ännu värre blir det när Eva Tiby, som förtjänar en eloge för sitt engagemang mot hatbrott mot HBT-personer, på sid 62 framför följande efter att HBT-aktivister försökt stoppa homohatande svarta reggaeartister från att spela på KB (en känd klubb i Malmö).
Ja, det här var inte från satirtidningen Grönköpings veckoblad. Det var från "Den moderna homofobin" vilket givetvis är sanslöst. I deras iver att vara antirasistiska (de här homogena akademiska medelålders etniskt svenska kvinnorna) tycker de inte att man ska ställa samma krav (sic!) på invandrare som etniska svenskar när det gäller att respektera HBT-personer.
Det här visar om något, att boken Den moderna homofobin blev omodern redan på 1990-talet, som många av författarna hänvisar till. Den här boken ska inte spridas på skolor. Att hälla en skittunna sponsrad från RFSL över alla gymnasieelever i Sverige vore en effektivare metod att bekämpa homofobi bland skolelever.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Men ansvariga för den här boken ligger inte ner, de flesta har centrala positioner inom svensk HBT-rörelse. Som Eva Borgström, redaktör för boken, som är litteraturforskare vid Göteborgs universitet. Hon kanske tycker att hon är underdog. Yeah right. Ungefär som när Tiina Roosenberg, lesbisk feminist skrek okvädingsord efter att ha varit publik till en studentkör som framfört kritiska sånger mot vänstern. Som författaren Jonas Gardell framförde i en intervju något år senare, Tiina Roosenberg tycks inte fatta sin egen position av överläge i relation till studentkören. Vissa i HBT-rörelsen tycks vara fixerade vid att vara bara "offer" och inte känna något eget ansvar.
"Experterna" hade fel - om barn i homofamiljer.
Kanske någon invänder att hur kan så många akademiker ha fel, de som medverkar i den här boken? Är de inte experter inom sina områden, de framför ju vilka "fina" titlar de har i boken. En sak ska ni har klart för er, "fina" titlar betyder ingenting om du ska kritiskt granska en bok. En människa kan vara "expert" inom sitt område men inte inom andra. Det här blev extra tydligt i debatten om homosexuella par ska få adoptera barn. Ett antal "barnexperter" framförde för drygt 10 år sedan att homopar inte borde få adoptera internationellt. De kallades "barnexperter". Sedan frågade en ledarskribent på Dagens Nyheter om de någonsin mött barn i homosexuella familjer. Resultatet blev - förvånande eftersom de varit så tvärsäkra - att ingen av dem träffat något barn i homofamiljer.
Vänsterakademiker som ogillar sd men nästan bara omger sig med etniska svenkar.
Hade Eva Borgström varit heterosexuell man hade nog hela HBT-rörelsen, med rätta, kritiserat den här boken för att vara normativ. Låt oss då granska dess innehåll. Eva Borgström skriver själv följande i ett kapitel i boken. (sid 152).
Systemet är konstruerat för att garantera kvalitet i verksamheten , men kan likaväl fungera så att det motverkar nytänkande.... I sämsta fall rekryterar de folk mest för att de råkar likna dem själva vad gäller personliga kvaliteter och/eller forskning och undervisning.På sid 12 framför Borgström följande.
Många förnekar till och med att det skulle existerar något som kunde kallas för homofobi, precis som man förnekar existensen av ras- klass- och kvinnoförtryck.Av de 14 skribenterna är vad jag kan bedöma, efter foton och vilka pronomen som används om dem i bokens presentationer, 10 kvinnor, 3 män och 1 transperson. Nu är jag som bekant inte någon som kräver kvotering, tvärtom är jag emot den policyn. Men det blir något hycklande när någon som är ansvarig för en bok argumenterar för mångfald men lämnar enfald. För snedfördelningen handlar inte bara om kön. Av skribenterna är vad jag kan bedöma drygt 10 akademiker (hur representativt är det för befolkningen?) och 13 av 14 (den som inte är det har tydligen ursprung i annat nordiskt land) etniska svenskar. Vänsterakademiker snackar ofta om antirasism och hur man ska jobba emot Sverigedemokraterna men tycks av någon orsak nästan bara omge sig av etniska svenskar.
Eva Borgström slarvar med fakta igen och igen.
Man skulle kunna avfärda det här som petitesser och detaljer och att man ska fokusera på bokens innehåll. Men redan i inledningskapitlet framförs en del fullständigt oförsvarligt slarv när det gäller fakta och argument.
Från sid 11.
och det är inskrivet i grundlagen att man inte får hetsa mot HBT-personer hur som helst...Fakta: Sedan 2003 är det förbjudet i lag att hets mot homosexuella och bisexuella men något motsvarande förbud finns inte när det gäller transpersoner. Kan tyckas vara en formalitet men den ger sken av att vi kan skippa arbetet för att könsidentitet ska komma med som en del av lagen om hets mot folkgrupp.
Från sid 11,
Formellt sett råder i stort sett jämlikhet i vårt land, men det gör det inte alltid i praktiken..Eva Borgström okunnig om transnegativa lagar.
Nej, Eva Borgström, jag fattar att du är lesbisk cis-person (person vars könsidentitet är densamma som den biologiska kroppen) och tycker dig vara i stort sett nöjd med nuvarande lagar. Det är jag också som bög och cis-person. Men det är ofattbart att du inte skaffat dig kunskap om att Sveriges lagar ännu kräver att den som vill juridiskt byta kön måste vara svensk medborgare, ogift och steriliserad. Kanske du inte visste det, men ska du inte heller använda en beteckning som HBT för att försöka vara politiskt korrekt.
På sid 12 framför Eva Borgström följande.
Många förnekar till och med att det skulle existerar något som kunde kallas för homofobi, precis som man förnekar existensen av ras- klass- och kvinnoförtryck.I sak håller jag med dig Eva Borgström. Läkare har konstaterat att folk från olika "raser" reagerar olika på mediciner. Mycket tyder på att det finns "raser". Men politiskt korrekta människor som du har vad jag vet förnekat det här. Eva, vilka är raserna? För inte använder du väl ord av slentrian?
"Homosexutredningen" kommenterade inte något som helst om transpersoners situation.
Från sid 16, om "Homosexuutredningen" som lämnade sin rapport 1984.
Utredningen menade visserligen att samhället hade (en viss) skyldighet att att skydda hbt-personer från de värsta formerna av förtryck...Nej, Eva Borgström. "Homosexutredningen" behandlade bara homosexuellas rättigheter (formellt inte ens bisexuellas även om det blev så i praktiken). Men att du försöker få det till att den även avhandlade transpersoners rättigheter är en ren historieförfalskning och ett typexempel på ett missbruk av förkortningen hbt.
Men även fler obskyra kommentarer finns i den här boken.
Ägnar man sig åt civil olydnad ska man stå för det efteråt.
Lars Gårdfeldt, öppet homosexuell präst i Svenska kyrkan, har ett eget kapitel. Gårdfeldt är närmast oförsonlig mot de i SvK som är emot homovigslar. Men aldrig har Gårdfeldt, vad jag vet, offentligt kritiserat att alla muslimska samfund inte bara är emot homovigslar utan överhuvudtaget emot att erkänna samkönade relationer. Gårdfeldt är politiskt korrekt även om han aldrig skulle erkänna det.
Han berättar om sina försök med "civil olydnad" inom SvK. För det kan han förtjäna en eloge - om han hade stått för att han faktiskt bryter mot de regler som gäller inom hans samfund. Istället bryter han - i det tysta till en början - och blir sedan förorättad när överordnade kritiserar att han brutit mot Svenska kyrkans regler. Återigen - jag fördömer inte i varje situation folk som ägnar sig åt civil olydnad. Men de kan väl i alla fall ha kurage not att inte efteråt utmåla sig som oskyldiga offer.
Hatbrottsutredare bagatelliserar hatbrott - om de ansvariga inte är etniska svenskar.
Ännu värre blir det när Eva Tiby, som förtjänar en eloge för sitt engagemang mot hatbrott mot HBT-personer, på sid 62 framför följande efter att HBT-aktivister försökt stoppa homohatande svarta reggaeartister från att spela på KB (en känd klubb i Malmö).
Kulturscenen kan exemplificeras med att musikstället KB i Malmö portade en reggaeartist på grund av dennes låttexter, som bland annat handlar om att homosexuella ska hängas. Arrangörerna har känt till homofobiska texter hos andra artister tidigare, men inte stoppat konserterna.... Detta leder förstås till en debatt debatt "Stoppa censuren av svensk hip-hop" (Aftonbladet 5 maj 2010)Detta har alltså Eva Tiby mage att framföra efter att svarta homofober framträtt på scener i Sverige. Hade det varit vita rasister eller homofober hade hon garanterat inte fört den här debatten utan krävt att man ska försöka få dem att bli åtalade för hets mot folkgrupp. Men det blir värre än så.
och till nödvändigheten till att beakta den fara som Judith Butler skriver om i Krigets ramar. Vad innebär det att ställa invandrare mot hbt-folk, så som görs när när det krävs av invandraren att hon/han/hen ska vara hbt-vänlig i den den nya kulturen.Att hälla en skittunna över elever en bättre metod.
Ja, det här var inte från satirtidningen Grönköpings veckoblad. Det var från "Den moderna homofobin" vilket givetvis är sanslöst. I deras iver att vara antirasistiska (de här homogena akademiska medelålders etniskt svenska kvinnorna) tycker de inte att man ska ställa samma krav (sic!) på invandrare som etniska svenskar när det gäller att respektera HBT-personer.
Det här visar om något, att boken Den moderna homofobin blev omodern redan på 1990-talet, som många av författarna hänvisar till. Den här boken ska inte spridas på skolor. Att hälla en skittunna sponsrad från RFSL över alla gymnasieelever i Sverige vore en effektivare metod att bekämpa homofobi bland skolelever.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Jag började läsa "Den moderna homofobin" för ca tre dagar sedan. Själv har jag ibland varit osäker på boken, eftersom mina åsikter inte alltid överensstämmer med författarnas. Jag tycker inte heller att jag lärde mig något nytt. Däremot tror jag att det är många gymnasieelever som skulle kunna lära sig något! Jag är själv gymnasieelev, så att missa mina klasskompisars okunskap inom HBTQ är inte möjligt. Som du säger så har boken gått ur tiden, det finns nästan ingenting som jag kan definera mig med, vilket är den största anledningen till att jag inte tycker att boken ska spridas på skolor. Intressant inlägg!
SvaraRaderaHej anonym!
SvaraRaderaVisst kan en del vara nytt och något att lära för skolelever. Men risken är att det här "offerperspektivet" som är extremt i den här boken gör heterosexuella cispersoner (cis = icke-trans) mer negativa till HBT-personer. Särskilt som det nästan bara är medelålders etniskt svenska kvinnliga akademiker som är representerade. Inget fel i sig på den gruppen men vore den här boken representativ hyfsat för HBT-rörelsen borde 1 eller möjligen 2 av författarna tillhöra den gruppen.
Sedan konstaterar jag också att boken fått hyfsat positiva recensioner i en del tidningar. Jag bedömer att det har två orsaker, dels är de flesta kulturjournalister inte experter på HBT-historia och det kan man inte kräva av dem heller. De hittar inte de sakfel som jag har gjort.
För det andra så är normen på kulturredaktioner (även på borgerliga tidningar) att vara vänster och akademiker. För recensenterna är det nog av den orsaken inte något de reagerar på. Absurt nog är det ingen av de recensioner som jag kollat som kommenterat hur extremt dålig blandningen av HBT-folk som är ansvariga för bokens innehåll.
Bengt
Svenska genusvetare och sociologer är sämst i världen på att bekämpa homoförtryck, just saying...
SvaraRaderaFattar inte varför RFSL valt att liera sig med dom galna queerfeministiska genusivrarna
I Sydafrika utsätts lesbiska kvinnor för korrektionsvåldtäkter för att dom ska lära sig att bli heterosexuella, i Iran förnekar Ahamdinejad att det överhuvudtaget finns några homosexuella personer i Iran, i USA får homosexuella från kristna familjer veta att deras läggning bara är en sjuk fantasi som kan kuras genom antihomoterapi med följd av att dom får ännu mera skuldkänslor och mår ännu sämre. I Uganda vill en parlamentariker införa dödsstraff på homosexualitet med motiveringen att dom rekryterar barn och "lär dom" att bli homosexuella.
Jag kan dra fram tiotusentals exempel till men internationellt bygger homofobin på vanföreställningen att homosexualitet inte kan vara medfött och att homosexuella bara vill jävlas och revoltera mot samhället och är i behov av psykisk vård alternativt avrättning så att dom inte våra barn ska bli lockade att ta efter dom.
Ändå hävdar dessa idioter att homosexualitet eller heterosexualitet bara är något man väljer, vem fan "väljer" att vara homosexuell i länder som Iran eller Saudi Arabien?
Jag skriver detta eftersom jag som flyktingmottagare haft nära kontakt med ett par iranska homosexuella flyktingar. Gå till dom och säg att homosexualitet är något dom bara har "valt". Skulle önska att genusvetare som dom i programmet Hjernevask fick träffa dessa människor och förklara för dom att dom bara valt att vara homosexuella eftersom dom inte vill vara för "mainstream" som den norske professorn trodde. Jag blir arg för jag vet hur kränkta dom blir när någon säger till dom att dom i princip själva har valt att förföljas, hotas och riskera att bli mördade. Jag vet att dom spyr på så vansinniga homofientliga idéer från en norsk homosexuell professor som lever i ett relativt tolerant land där staten inte förföljer honom och där hans familj accepterar hans läggning utan att mordhota honom. Då är det lätt att säga att han valde det för att ville vara lite annorlunda. Om han skulle bott i Iran antar jag att han bara skulle "valt" annorlunda...
Jag vill bara spy på dom...
Du har många bra poänger Jonte, jag har bott utomlands och vet själv att homoaktivister där bara välkomnar vetenskapliga rön som visar att homosexualitet är medfött.
SvaraRaderaRadikalfeminismen och hbt-rörelsen borde inte kunna komma överens eftersom våra intressen går isär. Radikalfeminister kan inte erkänna att homosexualitet eller transsexualitet är medfött eftersom det skulle innebära att det finns biologiska generella skillnader mellan mäns och kvinnors preferenser vilket ju är hädelse i dom kretsarna.
Är det medfött att män generellt attraheras av främst kvinnor och kvinnor främst av män så öppnar det upp för att det kan finnas även andra generella skillnader som förklarar varför fler män än kvinnor tenderar att söka sig till vissa yrken osv. Det här kommer som alla säkert vet svenska feminister aldrig någonsin gå med på. Därför är det så svårt för dom att erkänna att homo och transsexualitet kan vara medfött. En sån insikt skulle allvarligt skada teorin om kön som en ren social konstruktion. Illusionen om att det är ett inlärt socialiserat beteende måste behållas till varje pris.
Om man tänker efter lite så kan det få ödesdigra konsekvenser. Om könsidentitet är inlärt är det inte bättre att genom terapi ändra en transsexuell persons könsidentitet så att den överensstämmer med kroppen än att genomgå smärtsamma och kostsamma operationer?
En gång i tiden trodde man att vänsterhänthet inte var medfött utan bara berodde på felaktig uppfostran. Då försökte man tvinga vänsterhänta att skriva med vänsterhanden istället. När man begrep att det var medfött slutade man med det och lät alla skriva med den hand dom själva föredrog. Skulle fler förstå att homosexualitet är medfött och en del av våran natur så skulle fler låta oss vara som vi är utan att försöka ändra på oss genom "anti-gay therapy" som tyvärr fortfarande är en stor grej i många delar av världen. Inte heller skulle vi anklagas för att vilja revoltera mot samhällsordningen och rekrytera barn.
Jag kan inte förstå varför RFSL och RFSU är så lockade av dom här socialkonstruktivistiska teorierna. Det är absolut inte homo och transaktivister i andra länder.
/Giorgio