HBT-kultur. Lubiewo - Michal Witkowski

Jag vill först varna er.

This bloggpost contains explicit lyrics.

Sådär. Nu är ni varnade och jag ska recensera boken (ja, jag vet att det här med varningar om snusk har en tendens att hellre locka än få folk att undvika något men det är en annan sak och kanske främst avslöjar något om dig som läser den här bloggposten)

Boken Lubiewo blev en sensation när den gavs ut i Polen för några år sedan. Ni vet det där homofientliga landet där de flesta partier i parlamentet närmast tävlat om vilket av dem som är mest homofientligt. I det landet blev en bok om några bögar som gillade anonym sex på 1980-talet en försäljningsframgång. Och när man läser boken kan man konstatera varför.

Det här är visserligen en bok som är "kontroversiell", både när det gäller handlingen och sitt språk men den här författaren är inte vem som helst. Han vet hur man ska skriva en bok.

Fokus i boken är några "fjollor", feminina män, som bor i Polen när landet är en demokrati men längtar tillbaka till kommunistdiktaturen på 1970- och 1980-talet. De där fjollorna, som kallar varann för "hon" trots att de biologiskt är män, brydde sig inte om politiken. På 1980-talet var det betydligt enklare att hitta ett "råskinn", alltså en egentligen heterosexuell man som hade sex med en annan man för att det var brist på kvinnor att ha sex med.

Samma tendens var det för övrigt i Sverige fram till 1960-talet. Killar, som oftast identifierade sig som heterosexuella, hade sex med andra män vid parker och pissoarer. En del av dem var gifta, andra inte. Men trots att de hade sex med män identifierade de sig inte som bisexuella. En orsak till det här var att även i Sverige, fram till 1960-talet, så närmast förväntades det att en kvinna inte skulle ha sex "före äktenskapet" medan friheten för män var tydligare. Då blev snabbsex med andra män intressantare.

När gayrörelsen i Sverige på 1970-talet blev mer synlig i samhället försvann det här. Att ha sex med en annan man blev då ett tecken på att man i alla fall var bisexuell. Men i Polen var det tydligen alright att ha sex med någon annan man och ha en heterosexuell identitet fram till 1980-talet. I många länder är det för övrigt ännu så bl.a. en del arabländer men även i ett land som Grekland.

Men återigen till boken. Det är mycket "kuk", "fitta", "knulla" etc. i boken. Mycket resonemang om sex, ibland blir den närmast sexfokuserad men trots det inte. För det som boken främst handlar om är den sociala situationen för "fjollor" i Polen, på 1980-talet och idag.

Fjollorna beklagar sig att det där västerländska "var stolt du är homo" spridit sig även till Östeuropa. För de vill inte ha något homoäktenskap. De längtar inte efter en könsneutral äktenskapslag. Längtar inte efter de där rika tyska turistbögarna som är stylade och besöker Polen. De vill inte ha någon att dela bostad med. De vill ha snabb sex och det med någon som ska vara "heterosexuell".

Boken avslöjar också baksidan av situationen med den tidigare dubbelmoralen. "Fjollor" som blir rånade, slagna och ibland mördade. Men trots det inte lämnar sin situation. Det är nästan som att de gillar riskerna med att främst kontakta killar som varit i fängelse. Ju mer asocial någon kille är desto mer intressant blir han för de här "fjollorna".

För mig är den här boken intressant. Jag ogillar i.o.f.s mycket av innehållet. Kanske det är något överdrivet, jag har faktiskt inte koll på hur situationen var för homosexuella i Polen på 1980-talet.

Men boken vänder upp och ner på en del av våra vanliga värderingar. Inte så att vi ska byta dem, jag behåller mina värderingar att man ska vara stolt över vem man är och att politiska rättigheter är viktiga.

Men det boken främst tillför är att det är möjligt med andra perspektiv. Vi måste inte hålla med om det.

Och som sagt, boken är välskriven.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Vänsterpartiets partistyrelse har inte med HBT i sitt förslag till Valplattform.

Det blev en del debatt när Vänsterpartiets partistyrelse inför partiets kongress sa ja till en motion om att tillåta "ett tredje kön" juridiskt. Jag har tidigare skrivit om det här på bloggen. Nu har v publicerat sina kongresshandlingar på sin hemsida. Tyvärr är HBT inte med i partistyrelsens förslag till Valplattform för v.

Pernilla Calmerfalk från Örebro har lämnat en motion (A175) till Vänsterpartiets kongress 5-7 maj i år. Från motionen.

Att det finns människor världen över som av olika anledningar inte identifierar sig som varken man eller kvinna är ingen nyhet för någon av oss. I Thailand finns det tredje könet, Kathoey, som är en del av den thailändska samhällsbilden. I Franska Polynesien har man också ett tredje kön, man, kvinna och något som är både och. De kallas “Rae Rae”. Alla tre könstillhörigheterna är lika accepterade i samhället och i alla positioner. I Sydafrika har man i januari 2006 godkänt en lagändring vad gäller deras lagliga definition av kön, numera definieras kön med tre benämningar – Kvinna, Man och Intersex. I Indien pågår arbetet för att införa ett juridiskt tredje kön. Australiens officiella övervakningskommission för mänskliga rättigheter vill etablera ett tredje könsbegrepp som juridiskt ska vara likställt med man och kvinna. I Nepal har man redan infört ett juridiskt tredje kön.

Jag yrkar att Vänsterpartiet arbetar för att även Sverige ska införa ett tredje kön som juridiskt är likställt med man och kvinna.

Partistyrelsen skriver bl.a. följande i sin kommentar till motionen.

Vänsterpartiet arbetar för att skapa ett rättvist och jämlikt samhälle för transpersoner. Samhället ser dessvärre inte ut så i dag. I stället präglas lagar, regler och normer av ett strukturellt förtryck mot alla individer som avviker från heteronormen. Vänsterpartiet mål är att alla transpersoner ska kunna leva ett liv utifrån sina egna individuella förutsättningar, fria från det heteronormativa förtrycket.

Vänsterpartiet bör därför verka för att möjligheten att införa ett tredje kön, som juridiskt är likställt med kvinna och man, ses över.

Partistyrelsen föreslår att motion A175 bifalls.

Egentligen är svaret något otydligt eftersom man först skriver att man bör se över möjligheten att införa ett tredje kön. De verkar närmast vara för en utredning av det. Men sedan bifaller man, alltså säger ja, till motionen om att införa möjligheten till ett tredje kön.

Själv är jag för en utredning men vill inte säga entydigt ja i sak. Man får först utreda vilka de juridiska konsekvenserna blir och om transpersoner är positiva till en sådan reform.

Sedan, om jag ska vara ärlig, så är det flera andra reformer för transpersoner som jag prioriterar före en utredning av "ett tredje kön". Att vi får en ny lag om könsbyten, den gamla könstillhörighetslagen från 1972 är diskriminerande. Och att lagarna mot hatbrott mot transpersoner ger ett bättre juridiskt skydd.

Men det är positivt att debatten om "ett tredje kön" startat.

Vänsterpartiet i Halmstad har lämnat en motion till kongressen om att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare, bl.a. med argumentet att det kan vara positivt för en del familjer när ett bögpar och lesbiskt par skaffat barn tillsammans via en insemination. Men Vänsterpartiet är redan för att barn ska ha möjlighet till fler än två vårdnadshavare. Även Miljöpartiet är positiva till reformen medan Socialdemokraterna tvekar. De tre röd-gröna oppositionspartierna har dock enats om att vara för en utredning av det.

Till sist vill jag kommentera partistyrelsens förslag till Valplattform för Vänsterpartiet. Man skriver i flera delar av rapporten om jämställdhet och antirasism. Det är givetvis bra. Men tyvärr är det inte med något om HBT-rättigheter. Trots att v annars ofta talar emot heteronormativitet.

Det här är tyvärr inte något nytt, att partier inte har med HBT i sina valmanifest. Men situationen har blivit bättre de senaste åren. Inför förra valet var HBT -rättigheter med i nästan alla riksdagspartiers valmanifest. Att v inte har det i år är oacceptabelt om de ska få trovärdighet i sitt arbete emot heteronormativitet. Förhoppningsvis så kompletterar kongressen partistyrelsens förslag så att HBT-rättigheter blir en del av det. Det bör vara med i varje HBT-vänligt partis valmanifest.

Debatt i riksdagen om HBT och diskriminering.

Igår var det debatt i riksdagen om arbetet mot diskriminering. Jag har här på bloggen tidigare rapporterat att en utredning föreslagit att arbetsgivare ska vara skyldiga att även förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag gäller den skyldigheten bara för kön, etnicitet och religion.

De tre partierna i den röd-gröna oppositionen är för det men de fyra borgerliga partierna ännu tvekar. Nu blev det annars inte så mycket debatt om det här igår. Men kristdemokraten Désirée Pethrus-Engström (som talade för hela alliansen i sitt anförande) lämnade följande kommentar.

Från riksdagens protokoll torsdagen 25 april § 6.

I februari i år kom betänkandet SOU 2010:7, Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter – ett systematiskt målinriktat arbete på tre samhällsområden. Utredningen föreslår att alla arbetsgivare ska ha ett ständigt pågående arbete med att själva inventera och analysera vilka hinder som finns i verksamheten mot att främja lika rättigheter och möjligheter. Arbetet ska gälla alla diskrimineringsgrunder, det vill säga kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Utredningen är nu under beredning i Regeringskansliet varför vi inte här nu specifikt kommer att behandla dessa motionsyrkanden.

Pethrus-Engström sa också följande om HBT-personers situation i sitt anförande.

En grupp som ofta diskrimineras och som är drabbad är gruppen homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Därför är det bra att alliansregeringen de senaste åren har stärkt skyddet mot diskriminering av den här gruppen. För gruppen hbt-personer kan tre av sju diskrimineringsgrunder vara aktuella, nämligen kön, könsöverskridande identitet eller uttryck och sexuell läggning.

Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att verka för att diskriminering inte förekommer på dessa områden, att informera, utbilda, överlägga och ha andra kontakter med myndigheter, företag, enskilda och organisationer och att ta initiativ till lämpliga åtgärder.

Även Forum för levande historia har fått i uppdrag att prioritera arbetet mot homofobi. Syftet är att fylla de historiska kunskapsluckorna från bland annat Förintelsen och göra kopplingar till dagens arbete med frågor som rör homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har också fått ett uppdrag att särskilt försöka hitta motiv som har bäring på hatbrott i sina utredningar. Sida och Statens skolverk har tittat på läroböcker som används i skolan. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram ett utbildningsmaterial riktat till personer som arbetar i vården, i socialtjänsten, på ungdomsmottagningar, i skyddat boende med mera.

Ulf Holm från Miljöpartiet var mer tydligt för att arbetsgivare ska vara skyldiga att jobba aktivt även mot diskriminering av HBT-personer.

Enligt dagens regler har arbetsgivaren skyldighet att vidta aktiva åtgärder vad gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Detta innebär att arbeta målinriktat och i samverkan med arbetstagarorganisationerna med att genomföra rimliga åtgärder för att säkerställa att arbetsförhållandena lämpar sig för alla arbetstagare. Vidare ska arbetsgivaren verka för att alla ges möjlighet att söka lediga tjänster. Miljöpartiet menar att dessa aktiva åtgärder, i enlighet med Diskrimineringskommitténs förslag, ska omfatta samtliga diskrimineringsgrunder.

Ingen från Vänsterpartiet kommenterade i debatten förslaget om aktiva åtgärder mot alla typer av diskriminering i lagen. Men v hade reserverat sig i Arbetsmarknadsutskottet (som är det riksdagsutskott som har ansvar för politiken emot diskriminering) för det. Däremot inte Socialdemokraterna, men det är möjligt att de accepterade den borgerliga majoritetens kommentar att förslaget nu ska ut på remiss till olika myndigheter och föreningar.

Vänsterpartiet hade lämnat ett eget förslag i Arbetsmarknadsutskottet, om en HBT-förordning för alla myndigheter. Torbjörn Björlund sa bl.a. följande i debatten.

Vänsterpartiet menar att det behövs en speciell hbt-förordning om myndigheterna ska kunna redovisa mål och resultat på ett ändamålsenligt sätt. Den ska innehålla konkreta utvärderingsbara mål för att undanröja diskriminering av hbt-personer. Hittills visar erfarenheterna att hbt-kompetensen är bristfällig från statens sida och att diskriminering förekommer. Det tydligaste exemplet är nog Migrationsverket som vi menar diskriminerar homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi tror att en särskild hbt-förordning skulle säkerställa att hbt-frågorna integreras fullt ut i alla myndigheters arbete.

Ett annat sätt – om hbt-förordningen inte antas av riksdagen, vilket nog är troligt i dag – är att i myndigheternas regleringsbrev ställa krav på hbt-kompetens i verksamheten och bland personalen.

Vänsterpartiet menar nog väl med sitt förslag men jag är något skeptisk till att en separat förordning är bäst metod att jobba emot diskriminering i samhället. Dels riskerar det att bli centralstyrt och byråkratiskt. Dels kan man ju invända att man då också skulle kunna ha motsvarande förordningar för etniska minoriteter, funktionshindrade etc.

Paradoxen är också att han refererar till Migrationsverket som dåligt exempel. Men faktum är att när regeringen lämnade regleringsbrev (direktiv) till myndigheterna för 2010 var HBT bara tydligt med i ett av dem, regleringsbrevet till Migrationsverket. Det här visar att direktiv och förordningar i sig inte är någon garanti för bra resultat.

Men även om man ska undvika för mycket byråkrati är det viktigt att ha med HBT i en del regleringsbrev (även om det inte är realistiskt att kräva att alla av dem ska innehålla det). Dels till Migrationsverket men även för rättsväsendets arbete emot hatbrott. Tyvärr har HBT varken varit med i Rikspolissstyrelsens eller Åklagarmyndighetens regleringsbrev de senaste åren.

Fler avslöjanden om Unga muslimer och deras hyckkleri.

Som jag berättade i förra bloggposten har föreningen Sveriges unga muslimer (sum) bjudit in homohatande Abdullah Hakim Quick till sin konferens i påskhelgen. Nu har föreningen själv skrivit en kommentar till det på sin hemsida. Och sällan har en förening försökt förvränga och bagatellisera ett allvarligt problem så som de gör där. De sprider även lögner från Quick.

Jag ska lämna några kommentarer om det senare i den här bloggposten men först vill jag rekommendera intervjun med Omar Mustafa,ordförande i sum, i programmet Studio 1 i radions P1. Han blir verkligen avslöjad där, både när han försöker bortförklara homohatet från Quick (trots att de börjar sändningen med Quicks inspelade homohat) och sedan när han först försöker undvika att säga att det inte är möjligt att vara både muslim och ha en homosexuell relation enligt sum men till sist erkänner att det är föreningens policy.

Även journalisten Evin Rhubar är med i radioprogrammet och anklagar Sveriges unga muslimer för att ha en "dold agenda", att de är politiskt korrekta utåt men har en annan homonegativ policy inåt. Omar Mustafa vill inte debattera med Rhubar och motiverar det med att hon är fientlig till islam. Men det är bara fegt för desto större orsak är det väl för honom att debattera om hon har fel. Då kan ju Mustafa förtydliga sig. Men han säger bara som kommentar att Rhubar ljuger. I själva verket är det Mustafa som själv sprider lögner på sum:s hemsida.

Från artikeln på hemsidan för Sveriges unga muslimer.

När vi sen tog kontakt med föreläsaren själv så hävdade han att han inte alls står för dessa åsikter och att det är han själv som har blivit utsatt för hatpropaganda från muslimfientliga krafter. Det hade blivit en liknande spänd debatt om honom när han en gång blev inbjuden till Kings College i London. Men när han väl var där så blev han positivt bemött av högskolan själv men även av representanter för HBT-organisationer som fanns på plats. Mediacirkusen som uppstod innan hans besök lades plötsligt ner, och det producerades tom ett positivt inslag om föreläsningen därefter.

Jag har googlat artiklar om Quicks besök i London och försökt hitta någon HBT-engagerad som efteråt sagt att Quick blev feltolkad och inte var homofientlig men inte hittat någon sådan. Alla kommentarer från HBT-siter och bloggare är negativa både före och efter hans besök. Omar Mustafa försöker också antyda att Quick debatterade homosexualitet vid mötet i London. Det är inte sant.

Från en artikel på HBT-bloggen Pinkpaper.com 1 mars i år.

A college spokesman said that they only became aware of any controversy surrounding the talk at the last minute, when details of his phobic views came to light.

After discussions between KCL, King’s College London Students Union and King’s LGBT, it was agreed that the event would go ahead under certain conditions - despite vocal opposition from Peter Tatchell and his peers.

The conditions were that representatives from KCL, KCLSU, King’s LGBT and the Jewish Society would be present; Sheikh Quick would only discuss Islam and the environment, and if he strayed away from the agreed subject matter then the discussion would be ended immediately - an agreement that was apparently met, according to an internal source.

However, the event has sparked criticism for its poor management.

Human rights campaigner, Peter Tatchell, said: “King’s College’s decision to bar entry to Sheikh Quick’s meeting to journalists and independent human rights observers smacks of secrecy. It suggests that they had something hide.

"Closed meetings violate the principle of free and open debate.”

Sveriges unga muslimer skriver också i artikeln på sin hemsida följande.

Vi hade möte i organisationen för att diskutera hur vi skulle hantera denna information, trots att vi har ett 20-tal gäster på konferensen och att vi inte har en skyldighet att stå till svars för alla dessa gästers uttalanden.

Samtidigt som vi tyckte att vi absolut inte ville bli förknippade med extrema åsikter eller hatpropaganda så kände vi oss kränkta och upprörda över alla samtal vi fick från olika organisationer och medier som alla mistänkliggjorde oss och ställde oss till svars för något vi inte är skyldiga till. Det är exempelvis sällan man ställer kyrkor till svars för inbjudna gäster från Sydafrika eller USA och det är sällan man ställer partier till svars för inbjudna konservativa politiker från USA som säkert har sagt det ena eller det andra om exempelvis homosexuella, judar eller muslimer.

Att de försöker göra sig till "offer" i den här debatten är inte annat än patetiskt. Det handlar inte om vilken attityd som helst utan om att någon är för dödsstraff för homorelationer. Om sum kan ge något exempel på att något parti eller någon förening som får statsbidrag bjudit in kristna som argumenterat offentligt för dödsstraff för homorelationer så bör man göra det. Annars blir det bara ett desperat försök att flytta fokus till något annat.

Och intressant att de använder ordet "kränkt" både som reaktion på att någon vill mörda en grupp i samhället och som reaktion att folk ringer för att granska en förening som bjudit in en sådan vidrig människa. Det avslöjar att sum inte har några som helst proportioner när det gäller användande av ord utan bara försöker göra sig själva till offer.

En annan del från sum:s artikel.

När vi trots det började undersöka informationen upptäckte vi att källan kom från Philip Wendahl, en folkpartist och tidigare aktiv inom HBT-rörelsen och som för oss är en känd muslimfientlig aktör. Han vill nu att man ska dra tillbaka bidragen från vår organisation genom en artikel på Newsmill. Han hade i sin tur hämtat sin information från muslimfientliga bloggar från Storbritannien.

Man kan visst då vara kritisk emot en del av det som Wendahl skrivit om muslimer (även Erik Ullenhag, folkpartiets partisekreterare, har förtydligat att det inte är fp:s officiella politik Wendahl argumenterar för). Även om Wendahl har en del poänger är han ibland för generaliserande. Han undviker ofta att förtydliga att även om inget muslimskt samfund är homovänligt så är en del muslimska individer det.

Men det kan ju aldrig vara något argument i sig emot Wendahl att han skulle vara "emot muslimer" om det som han skriver i Newsmillsartikeln är rätt. Och att sedan försöka kalla alla brittiska siter som skrivit om Quick för att vara "muslimfientliga" blir helt absurt. Det är många respekterade HBT-siter och bloggare (sådana som fördömer främlingsfientlighet och islamofobi) som avslöjat homohatet från Quick. Pinkpaper.com som jag hämtade ett citat från tidigare i den här bloggposten är en av dem.

Ännu en del från artikeln på sums:s hemsida

Vi vill utifrån detta meddela vårt beslut om att inte falla för de muslimsfientliga bloggarnas krav på att ställa in hans besök på vår konferens.

Snacka om att kalla varje kritik emot dem för att vara "muslimfientlig". De bör acceptera att islam och muslimska föreningar ska granskas som kristendomen och kristna samfund.

Med sådana vänner som sum behöver svenska muslimer inte några fiender.


Ledarsidan på Sydsvenska Dagbladet kommenterar idag sum:s inbjudan av homohatande Quick och kallar föreningens hantering för "skamlig".

Per Gudmundsson från Svenska Dagbladets ledarsida argumenterar på sin blogg för att sum måste "bryta med jude- och böghatare".

Föreningen Unga muslimer samarbetar med homohatare.

Expressen avslöjar idag att föreningen Unga muslimer bjudit in homofientlige Sheik Abdullah Hakim Quick till sin konferens om "muslimsk identitet" i påskhelgen.

Från artikeln.

Enligt Sveriges Radios P3 Nyheter, ska organisationen Sveriges Unga Muslimer inte ha känt till den inbjudna föreläsarens inställning till homosexuella. Organisationen kommer inte att hindra Sheik Abdullah Hakim Quick från att delta i konferensen. Detta trots att man uttalat står för mångfald och tar avstånd från extremism.

– Vi bestämde att vi inte tänkte ta tillbaka hans inbjudan, det skulle bli för många ändringar i programmet, säger Mohammed Kharraki, ordförande i ungdomsorganisationen, till P3 Nyheter.

"Håller inte tal om homosexuallitet"

Sheik Abdullah Hakim Quick har i tidigare tal och föreläsningar ondgjort sig över homosexuella som grupp och som individer. Han har bland annat påstått att homosexuella är en av de mest farligaste grupperna i samhället och varnat för att de kommer att ”ta över” om ingenting görs. ”Och när de tar över – så är sammanbrottet nära”, menar han.

Sheik Abdullah Hakim Quick har även hävdat att den islamska ståndpunkten, när det gäller homosexuella, är att de ska straffas med döden.

Mohammed Kharraki säger att Aheik Abdullah Hakim Quick inte ska hålla några tal om homosexualitet på konferensen utan att det ska handla om ungas framtid och ska inspirera unga att sikta högt.

Det är givetvis helt oacceptabelt att en förening som, med rätta, kritiserar islamofobi i samhället själv bjuder in en föreläsare som är för dödsstraff för homorelationer. Ursäkten att han inte ska tala om homosexuella relationer blir bara fånig. Det är ungefär som att Moderaterna eller Socialdemokraterna skulle bjuda in en välkänd nazist och sedan försöka ursäkta det med att han ska snacka om miljöpolitik och inte om nazismen. Eller att RFSL till någon konferens skulle bjuda in en föreläsare som sagt att muslimer är den farligaste gruppen i samhället och bör avrättas och sedan ursäktat det med att han skulle snacka om transrättigheter och inte muslimer.

Det här avslöjar att Unga muslimer och andra föreningar inte har blivit tillräckligt granskade om vad de själva har för värderingar när det gäller tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Jag har skrivit tidigare här på bloggen att många som ofta, med rätta, kritiserar homofientliga kristna fegt tiger om homofientliga muslimer. Men det är inte främlingsfientligt att rikta samma krav mot muslimer som mot kristna. Tvärtom. Att låtsas som man inte kan kräva samma saker av araber, muslimer, svarta etc. som av etniska svenskar det är däremot främlingsfientligt om något.

Sedan bör man givetvis även kritisera främlingsfientliga grupper. Men det är faktiskt möjligt att föra två debatter.

Även P3 har en artikel om det. Där kommenterar Ulrika Westerlund från RFSL argumentet från Unga muslimer att Sheik Abdullah Hakim Quick inte ska snacka om homosexuella relationer på konferensen.

Men det argumentet håller inte, tycker RFSL.

– Bjuder man in en talare till en stor ungdomsorganisation så säger man att han är en förebild, eller att han ska inspirera medlemmarna, säger Ulrika Westerlund, vice ordförande på RFSL.

Man kan ju förvänta sig att alla politiker som är för demokrati och tolerans kritiserar att Unga muslimer samarbetar med någon som är för dödsstraff för homorelationer. Men inte Linus Dagbäck Printz som på sin blogg avslöjar att han är vice distriktsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet i Östergötland. Han är även suppleant i Kristdemokraternas styrelse för Östergötland och ska jobba som valsekreterare åt partiet.

Så här kommenterar han på sin blogg.

Detta är något som fått Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, att gå i taket. Och anledningen är Sheik Abdullah Hakim Quick inställning till homosexualitet.

Det är väldigt intressant att en intresseorganisation som vill minska trångsyntheten gentemot HBTQ-personer själva är så trångsynta att de inte vill låta en föreläsare om muslimsk identitet tala till unga muslimer i Sverige. RFSL:s hälsning är helt enkelt ”Du och dina åsikter är inte välkomna hit.”

Tydligen tycker kdu:s vice ordförande i Östergötland att vara för dödsstraff för homorelationer är en respektabel attityd. Att fördöma sådana vidriga attityder är för Linus Dagbäck Printz "trångsynt".

Hade Linus Dagbäck Printz resonerat så även om det vid konferensen med Unga muslimer varit någon föreläsare som kallat judar för de värsta människorna i samhället och att judar bör avrättas om de inte blir muslimer?

Situationen inom kdu blir värre och värre

Uppdatering 1

Även Svenska Dagbladet ledarblogg skriver om Unga muslimers problem.

I Sveriges Radios inslag sägs att SUM inte kände till predikanten Quicks tvivelaktiga hållning. Det är tyvärr inte en särskilt trolig förklaring.

Det är nämligen värre än så. SUM har tidigare bjudit in lika uttalade bög- och judehatare. Förra året gästades SUM-konferensen av den amerikanske predikanten Khalid Yasin. Det är väl dokumenterat hur den predikanten anser att judisk och kristen tro är "smuts", att straffet för homosexualitet är döden, att hustrumisshandel är okej, att USA låg bakom terrorattackerna den 11 september 2001, att AIDS skapats av västliga regeringar, att kvinnors jämställdhet med män är "en galen vanföreställning", att kyrka och stat inte går att åtskilja, att Sharialag ska gälla, etcetera.

2005 arrangerade SUM en predikan av den brittiske religiöse ledaren Riyadh ul Haq. Han är en antisemit som predikar jihad, hyllar talibanerna – som han menar är de enda som kan upprätthålla Sharia – och till och med är motståndare till julfirande och opera!

Det är, som sagt, vare sig konstigt eller förbjudet att religiösa extremister har galna åsikter. Men att stora breda ungdomsförbund gång på gång bereder plats för dessa extremister är ett problem.

Sveriges unga muslimer kan välja väg. Antingen fortsätter man på den inslagna vägen med extremism, antisemitism och hets mot homosexuella. Då bör följden bli att organisationen behandlas av det övriga samhället som en människofientlig sekt. Eller så bokar man av Quick, utreder sina ståndpunkter inom frågor som berör sexuellt likaberättigande, kvinnlig frigörelse och respekt för andra religioner, och förblir en demokratisk organisation med samhälleligt stöd. Det går inte att göra bägge.

Ledarbloggen har givetvis helt rätt. När det gäller bidragsgivning måste homofientlighet och för den delen antisemitism vara lika oacceptabelt som främlingsfientlighet. De kraven bör gälla för kristna, muslimska och andra föreningar.


Uppdatering 2

HBT-föreningen RFSL har nu även skickat ett pressmeddelande om Abdulla Hakim Quick

Från pressmeddelandet.

RFSL är förfärade över att organisationen Sveriges unga muslimer valt att bjuda in en person som på ett ännu värre sätt än Åke Green använder religion som en ursäkt för att sprida hat, säger Sören Juvas, förbundsordförande för RFSL.

— Vi uppmanar organisationen Sveriges unga muslimer att tänka över sin människosyn, inte minst med tanke på dem av deras egna medlemmar som är hbt-personer eller vars föräldrar, syskon och vänner är det, säger Sören Juvas.

Sveriges unga muslimer har trots att man fått kännedom om Abdulla Hakim Quicks uttalanden om homosexuella valt att inte dra tillbaka sin inbjudan. Man menar alltså att han fortfarande är en bra inspiration och förebild för deras medlemmar på en konferens om framtiden.

— Abdulla Hakim Quick ska tala på temat ”Sikta högt – framtiden är din”, men det är alltså enligt honom en framtid där man ska döda homosexuella och det är självklart oacceptabelt, säger Sören Juvas.

Tre "röda" och ett "blått" landsting diskriminerar lesbiska kvinnor.

Socialutskottet i riksdagen har behandlat förslag när det gäller Hälso- och sjukvårdsfrågor. Deras rapport publicerades idag på riksdagens hemsida. Men diskuterar där bl.a. inseminationer för lesbiska kvinnor och blodgivning för män som har sex med män.

Egentligen hade man även kunnat kommentera motionsförslag om att ändra lagen om "könsbyten" men ofta så fokuserar utskotten på vissa motioner medan övriga behandlas i något man kallar "förenklad ordning" d.v.s. utan kommentarer. Till den senare kategorin är i år motionerna om könstillhörighetslagen.

I december 2009 avslöjade jag här på bloggen att Socialstyrelsen föreslår att män som har sex med män får bli blodgivare om vederbörande inte haft sex med någon annan man det senaste halvåret. De nya reglerna började gälla 1 mars 2010. Två moderata riksdagsledamöter lämnade i september förra året en motion om att avskaffa totalförbudet för män som har sex med att bli blodgivare Det gjorde även fem socialdemokratiska riksdagsledamöter i en annan motion.

Ett enigt Socialutskottet svarar att Socialstyrelsen nu ändrat reglerna.

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen nyligen beslutat om nya föreskrifter om blodverksamhet vilka innebär att sexuellt riskbeteende, inte sexuell läggning eller grupptillhörighet, ska vara styrande för riskbedömningen för vem som ska få bli blodgivare.

Däremot var utskottet inte enigt om kommentaren till motioner om diskriminering av lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer vid kliniker.

HBT-siten QX hade april 2009 en artikel om att fyra landsting ännu diskriminerar lesbiska kvinnor. Trots att det sedan flera år är förbjudet med diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom bl.a. sjukvården.

I Östergötland får lesbiska två försök som kostar 3 000 kronor. Heterosexuella betalar 250 kronor per gång, och har obegränsat antal försök.

Lesbiska par i Västernorrland, Västerbotten och Jämtland måste själva först bekosta tre försök hos privat vårdgivare, vilka kostar 8 000 kronor styck. Om dessa misslyckas erbjuder landstingen assisterad befruktning i form av IVF (befruktning utanför kroppen) till lesbiska par. Heterosexuella betalar patientavgift för insemination.

Föreningen Sveriges Kommuner och Landsting har på sin hemsida en lista på vilka partier som är i majoritet i regioner och landsting. I Jämtland och Västerbotten är det Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i Västernorrland Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och i Östergötland Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och det regionala partiet Vrinnelistan.

Det är alltså främst de som har ansvar för diskrimineringen av lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer vid kliniker. Tre av de fyra landstingen är "röda" medan ett är "blått". Sedan är även oppositionspartier för diskrimineringen i några av landstingen, men det är inte någon ursäkt. Landstingen har skyldighet att följa lagarna mot diskriminering.

En del av dem argumenterar att det inte är någon sjukdom att vara lesbisk och att deras inseminationer därmed inte bör få samma skattebidrag som infertila heterosexuellas. Men för det första så är det ju även en del lesbiska kvinnor som är infertila, för det andra var riksdagens syfte med att 2005 tillåta inseminationer för lesbiska vid kliniker att de skulle få samma stöd som heterosexuella kvinnor.

Det är två motioner från hösten 2009 om att avskaffa diskrimineringen av lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer. En från två fp-ledamöter och en från en mp-ledamot.

Majoriteten av ledamöterna (m, c, fp, kd, s och v) i Socialutskottet lämnar följande kommentar.

Då det gäller frågor om diskriminering av lesbiska par vid assisterad befruktning refererade utskottet tidigare (bet. 2008/09:SoU13 s. 46) till socialminister Göran Hägglunds anförande i en interpellationsdebatt den 9 december 2008 (ip. 2008/09:130, prot. 2008/09:45)....

I sitt svar hänvisade Socialministern vidare till lagen om diskriminering och två pågående rättsprocesser:...

De rättsprocesser som Göran Hägglund refererar till i sitt svar är fortfarande pågående. Det ena målet överklagades av DO den 2 december 2009 till Högsta domstolen (mål nr T5607-09). Detta mål handläggs för närvarande (mars 2010) i Högsta domstolen. Något datum för avgörande är inte bestämt....

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Enligt 13 § diskrimineringslagen (2008:567) är diskriminering som har samband med sexuell läggning förbjuden inom hälso- och sjukvården. Den som anser sig ha blivit utsatt för diskriminering kan vända sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Utskottet konstaterar vidare att det är sjukvårdshuvudmännen som självständigt finansierar och beslutar hur de organiserar och bedriver vården inom sitt område; t.ex. beslutar de hur mycket resurser som ska avsättas för exempelvis behandlingar av ofrivillig barnlöshet och under vilka förutsättningar sådan vård ska ges.

Ett parti, Miljöpartiet, är dock för ett alternativt svar. Thomas Nihlén (mp) skriver bl.a. följande.

Vidare förekommer orättvisor när det gäller hur mycket par får betala, där lesbiska par i vissa landsting får betala mycket mer än heterosexuella par. Jag anser att regeringen bör uppmana landstingen att se över sina regler och bestämmelser så att lesbiska kvinnor och par inte missgynnas eller diskrimineras.

Egentligen är det väl politisk enighet bland partierna i riksdagen (möjligen med undantag av kd som egentligen vill avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker) om att kostnaden för lesbiska par bör vara densamma som för heteropar när det gäller inseminationer. Både Moderaternas och Socialdemokraternas kongresser röstade förra året tydligt ja till det.

Nu måste de fyra landstingen som ännu diskriminerar lesbiska kvinnor byta policy. Att behålla nuvarande regler är inte acceptabelt.

Sd-dokument prioriterar inte avskaffande av homoreformer.

Två partier utanför riksdagen, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ, har de senaste dagarna offentliggjort någon typ av valmanifest. Att sd är heteronormativa i sitt Förslag till riktlinjer för antagande av valmanifest 2010 är väntat. Men trots att fi är ett HBT-vänligt parti förtjänar även de viss kritik för sin Valplattform för en feministisk politik 2010. Främst för att transpersoners situation är nästan helt frånvarande.

Men vi börjar med Sverigedemokraterna. Partistyrelsen inleder med följande förslag inför sd:s valkonferens lördagen 27 mars.

Partistyrelsen föreslår valkonferensen besluta

att utse invandringspolitiken, äldrepolitiken och kriminalpolitiken till partiets mest prioriterade områden under såväl valrörelsen som den kommande mandatperioden,

att det färdiga valmanifestet skall innehålla de 14 sakområden som listas i det bifogade utkastet nedan samt att vart och ett av dessa sakområden skall innehålla en politisk vision, en problembeskrivning samt 6-7 konkreta förslag,

att godkänna nedanstående text som ett första utkast varpå det färdiga valmanifestet, som skall presenteras senast 2010-08-31, skall byggas,

att i övrigt hänskjuta frågan om slutgiltigt fastställande av valmanifest till partistyrelsen.

Redan där kan man konstatera att sd inte kommer att ha avskaffande av homoreformer bland de mest prioriterade delarna i sitt budskap i valrörelsen. Inte heller att jobba för några reformer för bögar och lesbiska men det hade väl få förväntat sig.

Men givetvis har vi också orsak att granska de konkreta förslagen. Partistyrelsen föreslår 14 områden som partiet ska fokusera på. Två av dem har koppling till HBT-rättigheter. Först En politik för fria familjer och trygga barn där man bl.a. skriver följande.

I dagens Sverige kan vi se en samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas. Föräldrar som väljer att stanna hemma med sina barn under de första åren diskrimineras till förmån för andra barnomsorgsalternativ och tendensen till statlig styrning av familjernas inre liv har blivit allt tydligare. Det höga antalet skilsmässor och ett allt starkare ifrågasättande av varje barns rätt till en mor och en far riskerar att förstärka känslan av otrygghet och rotlöshet hos många av våra barn.

Heteronormativiteten är tydlig när man resonerar om "den traditionella familjens betydelse" och "varje barns rätt till en mor och en far". Men intressant nog så blir det inte ett ord om avskaffande av några homoreformer när man ska lämna tre konkreta förslag, istället handlar de om bl.a. familjerådgivning och högre vårdnadsbidrag. Men eftersom partistyrelsen föreslog i dokumentets inledning att man senare ska lämna 6-7 förslag för varje sakområde så är det givetvis möjligt att sd när de offentliggör hela valmanifestet i augusti har med t.ex. avskaffande av samkönade pars möjligheter till adoptioner förutom närståendeadoptioner. Och avskaffande av lesbiska kvinnors möjlighet till inseminationer vid kliniker.

En annan del av dokumentet som är tydligt heteronormativ är En verklighetsförankrad jämställdhetspolitik och ökad trygghet för landets kvinnor.

I vårt Sverige respekterar man det faktum att de flesta män och kvinnor är olika av naturen och ser det därför inte som ett problem att män och kvinnor ibland kan ta olika utgångspunkter eller göra olika livsval, så länge dessa val är frivilliga. I vårt Sverige är alla barn fria att självständigt forma sin könsidentitet utan inblandning från staten.

Den sista meningen skulle i.o.f.s. en del transpersoner kunna tolka som radikal politik. Kritiken mot nuvarande könstillhörighetslag som reglerar "könsbyten" är att staten detaljreglerar hur människor juridiskt ska byta könsidentitet. Men eftersom det är sd så ska man inte förvänta sig några queertolkningar av individens rätt mot staten. Dokumentet förtydligar istället att det är genuspedagogik som är "problemet" enligt sd-folket som föreslår följande.

En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.

Det är tveksamt om de ansvariga för sd-förslaget verkligen vet vad genuspedagogik har för syften. Det är nämligen bl.a. till för att personal i skola och förskola inte ska behandla barn enligt någon stereotyp könsroll vilket kan vara något annat än den identitet barnet själv har.

Feministiskt initiativ har givetvis en annan HBT-politik än sd. Så här skriver fi bl.a. i sin Valplattform.

En trovärdig politik mot diskriminering måste ta hänsyn till att kvinnors och mäns situationer är olika beroende på hur könsmaktordningen samverkar med andra diskrimineringsgrunder som etnicitet, religiös tillhörighet och trosuppfattning, sexualitet, könsuttryck, funktionsförmåga, klass eller ålder....

Vi vill skapa ett samhälle som uppvärderar och möjliggör en mångfald av familjebildningar. Politiken och samhället måste anpassas för såväl ensamstående föräldrar som för ombildade familjer och regnbågsfamiljer. Människor som lever i samkönade relationer måste få förstärkta möjligheter till föräldraskap, bland annat genom anonyma donatorer av ägg och sperma. Flera personer ska kunna erkännas som föräldrar för ett barn.

Förslaget om "anonyma donatorer av ägg och sperma" handlar nog främst om att det ska vara möjligt för ett lesbiskt par att både ägg och sperma är donerade. I den lag som gäller idag i Sverige måste antingen ägg eller sperma vara från någon av de två som är ett par. Om två kvinnor som är ihop båda är sterila blir det inte möjligt med någon insemination.

Det som är negativt med valplattformen är annars att konkreta reformer för transpersoner är helt frånvarande i dokumentet. Trots att den gruppen generellt har en betydligt sämre juridisk situation än homosexuella och bisexuella när det gäller diskriminering, hatbrott etc. Och könstillhörighetslagen som reglerar "könsbyten" har flera absurda krav. Om det skriver fi inte något trots att man är engagerade emot heteronormativitet.

I den del som handlar om diskriminering om arbetsmarknaden så är alla typer av diskriminering i lagen med, förutom könsöverskridande identitet.

Frihet från diskriminering är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Rätten till arbete är en annan. Diskriminering i arbetslivet drabbar människor bland annat på grund av kön, ålder, etnicitet, religion och sexuell läggning. Personer med funktionsnedsättningar exkluderas ofta redan innan de ens kommit in på arbetsmarknaden p.g.a. bristande tillgänglighet. Vi vill ta krafttag mot diskriminering och driver därför en höjning av skadestånden i diskrimineringsmål. Det måste kosta att bryta mot mänskliga rättigheter.

Givetvis är Feministiskt initiativ betydligt HBT-vänligare än Sverigedemokraterna. Fi är för samma transvänliga politik som flera av riksdagspartierna. Men i en situation när riksdagen redan genomfört nästan alla reformer av betydelse för homosexuella och bisexuella medan det är mycket kvar inom transpolitiken bör partierna vara konkreta även när det gäller transrättigheter.


Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har artiklarom förslagen från Sverigedemokraternas partistyrelse.

Patriarkala strukturer.

Att patriarkala strukturer är ett problem är det många av oss som vet. Strukturer som gynnar män och missgynnar kvinnor. Det betyder inte att varje man i varje situation är priviligierad men att det är så generellt i samhället.

Som tur är så har gayrörelsen varit befriad från de där negativa strukturerna. Av den enkla orsaken att bögar inte är ihop med någon kvinna och därmed är en del av förtrycket. För det är ju välkänt att det är i familjen som strukturerna blir en del av samhället. Ett bögpar är jämställda i sin relation, även ett lesbiskt par.

Inom RFSL och HBT-rörelsen har man tidigt avfärdat traditionella könsroller och därmed skapat en medvetenhet som är en garant mot varje tendens till patriarkala strukturer.

Kanske någon invänder att mer än 90 % av alla ordföranden i RFSL sedan starten för ca 60 år sedan har varit män. Men orsaken till det är att det främst är män som varit mest engagerade och därmed också oftare blivit ordföranden i föreningen.

Nej, det där var givetvis inte sant....

Vi börjar om från början.

Patriarkala strukturer har påverkat hela samhället. Även gayrörelsen. Det har orsakat att man ofta fokuserat mer på bögars situation än lesbiskas. Transpersoner har ofta blivit bortglömda om de inte varit någon typ av exotiskt alibi som typ dragshow.

När man skulle göra reklam vid Stockholm Pride för "drugbingo" för några år sedan hade man reklam med bilder av lättklädda män. Och så är det ofta i reklam som vänder sig till både bögar och lesbiska. Ingen skulle få för sig att ha bilder av lättklädda kvinnor i reklam som vänder sig till både homosexuella män och kvinnor. Av samma orsak som att när reklam riktar sig till heterosexuella av båda könen skulle ingen få för sig att bara ha med bilder av lättklädda män, däremot bara lättklädda kvinnor.

Mannen är oftast norm, både bland heterosexuella och homosexuella.

Våld i nära relationer är vanligt även i samkönade relationer. Att två män, eller två kvinnor, är ihop är ingen garant för att det är en jämställd relation.

I början av 1980-talet blev det en konflikt inom ILGA (den internationella motsvarigheten till RFSL). Många lesbiska kvinnor ogillade att föreningar för pedofiler fick vara en del av gayrörelsen. Vad gjorde då många män inom ILGA? Jo, de försvarade att pedofilföreningarna skulle få vara kvar. Trots att resultatet blev att många lesbiska lämnade ILGA. Det krävdes nämligen att drygt 80 % på ILGA:s årsmöten skulle rösta ja för att en förening skulle bli utesluten från ILGA. Många bögar var engagerade mot pedofilföreningarna men inte tillräckligt många. Först i början av 1990-talet blev pedofilföreningarna utsparkade från föreningen.

Vissa homofober kanske använder det jag skriver här i sin propaganda om att bögar ofta är pedofiler. Men notera att jag inte alls antyder att de flesta bögar i ILGA i början av 1980-talet var pedofiler. Min erfarenhet är att nästan alla bögar jag haft kontakt med har varit ointresserade av pedofila kontakter. Och fördömt den typen av kontakter. Och jag började besöka gayställen redan 1990.

Istället är mitt tips att många bögar inom ILGA i början av 1980-talet höll sina manliga kompisar, även om de varit engagerade i pedofilföreningar, om ryggen. De var polare. Som träffats i sociala sammanhang. Precis som bland heterosexuella. Manliga heterosexuella direktörer som träffar andra manliga direktörer och som nominerar varann till bolagsstyrelser. Män i fackföreningsrörelsen som bagatelliserar om någon manlig kompis är sexistisk "för han menar ju egentligen inte allvar".

Och att då en del kvinnor protesterar avfärdas som gnäll. Dessbättre har RFSL och övrig gayrörelse de senaste 20 åren börjat acceptera att man är en del av de patriarkala strukturerna i samhället.

Vissa män i gayrörelsen har tidigare kommenterat det här med att det oftast är bögar som blivit förföljda i samhället. Det är i.o.f.s. sant. Men orsaken har ofta inte varit någon acceptans av lesbiska relationer. Utan istället har man gissat att två kvinnor inte skulle ägna sig åt något sådant. Lesbiska har ofta bemötts av osynliggörande. Och ibland är det ännu värre för individen än kampanjer emot något. För med osynligggörande så får du ännu svårare få en egen identitet.

Sedan vänder jag mig oftast emot att göra en grupp till bara "offer". Givetvis har också en del lesbiska kvinnor ett ansvar för situationen. En del av dem har varit "separatistiska" d.v.s. varit för att lesbiska själva ska starta föreningar. Andra har varit negativa till män generellt. Även om orsaken till det är förtryck från många män måste det förtydligas att generaliserande om män är lika oacceptabelt som generaliserande om homosexuella, invandrare, kvinnor eller vilken annan grupp som helst.

En annan grupp som ofta haft det tufft i den politiska delen av gayrörelsen är transpersoner. Visserligen har man ofta visat dragshow på gayställen. Men mer sällan har man drivit gruppens politiska krav.

Det trots att det var främst transvestiter som startade revolten på gaypuben Stonewall 1969. För de av er som inte känner till Stonewall så var det en pub i New York. Det var en del knark där, polisen hade alltså i sig en orsak att besöka puben. Men de trakasserade gäster på gaypubar betydligt oftare än gäster på pubar som hade problem med knark och där de flesta var heterosexuella. En dag fick några på Stonewall nog, de flesta var transvestiter. De accepterade inte trakasserierna, ryktet spreds snabbt och massor av homosexuella samlades utanför puben. Kravallerna höll på i flera dagar. Många modiga bögar och lesbiska var med i kravallerna men deflesta av dem som startade det var transvestiter.

Sedan dess har man arrangerat Pridefiranden i flera länder. ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) har sammanställt en guide till Pridefiranden i Europa i år. Där kan du läsa att Piteå har sin festival 16-17 april och Norrköping 23-25 april. I maj så är det HBT-festival i Göteborg 12-16 och i Eskilstuna 21-23.

Det är många tips i guiden. Vi ska fira att vi i HBT-rörelsen nått många framgångar i vårt politiska arbete de senaste decennierna. Men vi ska också vara medvetna om våra egna strukturer. Det är först då det blir verklig frigörelse.


Uppdatering 1

Eftersom det varit en del debatt om RFSL och sex med barn så vill jag lämna en kommentar om föreningen och debatten i ILGA.

Det var FN som i början av 1990-talet krävde att ILGA skulle få bort föreningar för pedofiler för att man skulle acceptera något samarbete med ILGA. Men redan tidigare hade det varit många internt inom ILGA som varit kritiska emot att man tillät pedofilföreningar.

I den avgörande debatten var folk från RFSL och övriga gayföreningar från Norden de som mest envetet krävde att pedofilföreningarna måste lämna ILGA. Även många från USA var mycket engagerade för det trots att en del av pedofilföreningarna var från samma land. Eller kanske det gjorde deras engemang ännu tydligare.

De som försvarade pedofilföreningarna var dels folk som ideologiskt menade att är man själv som homosexuell diskriminerad ska man inte själv diskriminera ännu mer marginaliserade grupper. Ett resonemang som hade varit giltigt om det inte varit för att sex med barn är övergrepp. Ett annat argument var att man inte skulle acceptera krav från FN, men det här kravet var rätt.

Det var främst en del ombud från Nederländerna och Tyskland som försvarade pedofilföreningarnas rätt att vara kvar inom ILGA. Men i den avgörande omröstningen blev det ca 90 % som röstade för att sparka ut pedofilföreningarna, vilket var tillräckligt. Det krävdes att mer än fem sjättedelar av ombuden röstade för det. Det var en orsak till att det dröjde fram til 1990-talet att få bort pedofilföreningarna, att det krävdes kvalificerad majoritet vid den här typen av omröstningar.

Gryning.

Eftersom jag vet att det är en del nya bloggbesökare här så har jag resonerat om vilken bloggpost från förra året jag själv gillar bäst. Och som jag vill tipsa om. Givetvis är jag partisk. Det är ju jag som fixat vad som skrivits här på bloggen sedan jag startade den juni 2009.

Det är många politiska bloggposter som varit viktiga. Men om jag ska recensera min egen blogg (och jag vet att det här är något udda) så hamnar jag till sist att min bloggpost med temat Mörker är den jag själv är mest stolt över.

Jag ska förtydliga att när jag kollade utställningen så hade jag själv en del saker som var problematiska. Inget som jag ska snacka om här. Men det gjorde att, trots att jag kollade utställningen redan hösten 2008, först sommaren 2009 skrev om det.

Är det inte så för oss alla? Vi kan låtsas vara objektiva och sakliga? Men när vi betraktar kultur så är det en del som blir nära oss.

Idag mår jag tack och lov mycket bättre än hösten 2008. Om det jag ska återkomma senare i den här bloggposten. Men kolla först den bloggpost som jag själv betraktar som min retoriska favorit 2009.

Jag tittar på tavlan igen. En man som är korsfäst. Jesus? Det är något obehagligt med den. Förutom själva korsfästelsen.

Är på ett galleri nära köpcentret Triangeln i Malmö. De senaste två åren har jag börjat besöka gallerier vilket jag inte gjort förut. Ganska intressant. Den här utställningen hade väl varit rutin om det inte varit för den där tavlan.

Ska jag fråga galleriansvarige? Jo, jag gör det. "Den där tavlan måste väl vara religiöst inspirerad. En man med skägg som i sina händer har en man som är korsfäst. Den är vacker men också tragisk"

Den galleriansvarige mannen verkar intresserad av att någon besökare kontaktar honom. "Jo, den är intressant. Den där tavlan gjorde konstnären efter att hans son tagit sitt liv."

Jag tittar igen. Och nu blir det så tydligt, det obehagliga. För mannan som är "fadern" i bilden har en fruktansvärd ångest. Det syns på hans ögon. Och när jag fått veta varför konstnären gjorde tavlan så blir det ganska tydligt att det nog varit en bearbetning av sorgen.

Vem skulle inte fått en fruktanvärd ångest av att ens barn tagit sitt liv? Hur hanterar man en sådan situation?

Jag försöker låtsas som att det är en vanlig galleriutställning. Men det är inte möjligt att värja sig. Ögonen. Ångesten. Referensen till Gud som offrar sin son.

Det följer mig resten av kvällen när jag besöker andra evenemang.

Är det inte så att vi har den där svärtan inom oss alla? Att det kanske är en orsak till att man tycker sådana här saker är svåra att hantera. Andras sorg, andras bekymmer. Är det därför vi ofta tycker det är svårt att hantera andra människors sorg? Att vi ibland t.o.m undviker människor som sörjer eller mår dåligt av andra orsaker?

Att vi inte vet vad vi ska säga. Trots att det bästa vi kan göra kanske är att bara vara närvarande. För visst är det så att när vi haft egna bekymmer har vi inte förväntat oss perfekta kommentarer från våra vänner utan bara vanlig medmedmänsklighet. Närvaro.

Man brukar säga att alla människor har sin ryggsäck med besvikelser. Det är nog sant.

I Bibeln offrar Gud sin son. Om det är sant eller inte måste vi inte vara eniga om. Men det är en kulturreferens.

För den som gjorde tavlan på galleriet i Malmö var det mer konkret. Hans son hade tagit sitt liv. Återigen, hur hanterar man det?

Hur hanterar vi våra egna sorger?

Mörker.

Och sedan ljus?

Vänsterpartiet är det parti som jag gillar sämst av riksdagspartierna. Men när Alice Åström snackar om narkotikapolitik då lyssnar jag. Hon har själv varit missbrukare på 1970-talet. Knarkare. Utlämnad. Föraktad. Idag riksdagsledamot.

En annan comeback-kid är Chris Bryant (bilden till den här bloggposten), idag Europaminister i den brittiska socialdemokratiska regeringen i Storbritannien. I en intervju nyligen berättade han att när han för några år sedan avslöjades med bilder av sig själv i kalsonger på gaysiten Gaydar samtidigt som han var parlamentsledmaot så mådde han så dåligt så att han inte sov ordentligt på tre månader. Idag är han alltså minister med ansvar för Europa i den brittiska regeringen.

Det har varit mycket nyheter om problem om våld i Malmö. Och visst. Jag ska inte romantisera situationen här. Det är en del problem. Men trots det så vill jag förtydliga att jag aldrig känner mig så trygg som när jag är hemma i min stadsdel, nära Värnhemstorget, i Malmö. Här är inte några fina villor. Här är många a-lagare, här en folk från olika etniciteter. Men här har jag min trygghet. Här kan man vara sig själv.

Vi kan alla få upprättelse. Chris Bryant fick det. Även Alice Åström. Och kanske senare en del av a-lagarna på Värnhemstorget.

Även du och jag.

Mörkret kan bli gryning.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Antirasistiska bloggare bör fördöma attacker på sd-politiker.

En ung man, David von Arnold Antoni, engagerad i Sverigedemokraternas ungdomsförbund (sdu) var nära att bli mördad efter att han och andra i partiet besökt Mediegymnasiet i Malmö. Det berättar Sydsvenska Dagbladet.

Elever på skolan beskriver att det var många som flockades kring de tre ungdomspolitikerna. Det blev hetsiga diskussioner och det kastades bland annat ägg och någon vattenballong.

– Det kom vanliga hot som att ”ni ska fan dra härifrån, annars händer det saker”. Och på väg därifrån kastade någon sten efter oss. Som tur var missade de, säger David von Arnold Antoni.

Agneta Nilsson säger att hon tycker händelsen är ”hemskt pinsam”. Hon bad om ursäkt till politikerna och försökte förgäves få reda på vilka som stod bakom attentatet.

– Man behöver inte tycka likadant som partiet. Men då gäller det att komma med konstruktiv kritik och inte kasta ägg.

Senare på kvällen, vid elvatiden, var David von Arnold Antoni på väg till mataffären. När han gick förbi Johanneskyrkan fick han plötsligt en smäll bakifrån, berättar han. Han vände sig om och fick se en man i militärgrön jacka, med en palestinasjal över ansiktet och som skrek ”Du ska hålla dig borta från våra skolor, jävla rasist”. David von Arnold Antoni fick ett hugg mot sig, men ryggade tillbaka och träffades aldrig. Han fick upp sitt överfallsskydd och sprejade mannen med röd färg i ansiktet och på armen. Han sprang därifrån och gömde sig i en buske tills polisen kom dit.

Polisen vet ännu inte vem gärningsmannen är. Händelsen rubriceras som mordförsök med hatbrottsmotiv.

Att sd-politiker oftare än andra blir hotade och attackerade vid torgmöten och skolbesök är inget nytt. Det är i sig ett allvarligt problem. Jag kritiserar ofta här på bloggen sd för deras främlingsfientliga och HBT-negativa politik. Men att skarpt kritisera är en sak, att använda våld är givetvis en annan. Tyvärr har många som definierar sig som antirasister fegt tigit om våldsbrotten emot sd-politiker.

Ibland när jag kontaktat politiker från riksdagspartierna har de försökt ursäkta sig med att folk kan få för sig att de själva halvt sympatiserar med sd om de försvarar deras yttrandefrihet. Det är till att idiotförklara vanliga medborgare. De allra flesta vet mycket väl att man kan vara mycket kritisk emot ett partis politik och trots det försvara rätten för dess politiker att ha torgmöten utan att bli trakasserade.

Själv menar jag att Kommunisterna och Kommunistiska partiet är ännu värre politiskt än Sverigedemokraterna. De två kommunistpartierna är för "proletariatets diktatur" medan sd accepterar det demokratiska system som Sverige har. Men trots det skulle jag även fördöma våldsattacker mot möten med något av de två kommunistiska partierna om det vore vanligt.

Sedan reagerar jag när elever på Mediegymnasiet attackerar sd-folk med ägg och stenar. Det är alltså människor som om några år kanske jobbar som journalister. Hur är det möjligt att en del av dem har så uselt omdöme att de trakasserar folk med våld för att de inte håller med partiets politiker?

Jag uppmanar alla antirasistiska bloggare som kritiserar sd:s politik att markera på sina bloggar att våldsattackerna mot sd:s politiker är helt oacceptabla.