Homoäktenskap i hela USA om några år?

En rättsprocess har startats i Kalifornien om äktenskapslagen i delstaten. Det kan få dramatiska effekter för USA. Om den nationella Högsta domstolen senare prövar ärendet kan resultatet bli att alla delstater måste tillåta homoäktenskap.

Från en artikel i Dagens Nyheter.

En rättslig prövning om huruvida homoäktenskap ska tillåtas i Kalifornien har startat. Men analytiker menar att det är ett högt spel som bedrivs eftersom det kan sluta med ett beslut som gäller i hela USA.

Två målsägare, Kristin Perry och Sandra Stier, som gifte sig i Kalifornien 2004 men vars äktenskap senare förklarades ogiltigt, hördes när prövningen inleddes i San Francisco i måndags....

Fallet är principiellt viktigt och många tror att det kommer att gå hela vägen till USA:s högsta domstol. Just därför menar analytiker att aktivister som driver målet spelar ett högt spel. Ett eventuellt framtida HD-utslag blir nämligen inte möjligt att överklaga och kommer dessutom att gälla i hela USA.

Men jag vill först dämpa optimismen något. Min bedömning är att det inte blir något sådant krav från Högsta domstolen. Även om domarna ska tolka konstitutionen juridiskt så är de givetvis påverkade av samhället i övrigt. Det skulle vara en skräll om de kräver en könsneutral äktenskapslag i varje delstat. Men omöjligt är det givetvis inte.

Vad händer då om nationella Högsta domstolen prövar ärendet och inte kräver homoäktenskap i hela landet? Artikeln i Dagens Nyheter talar om att det är "riskabelt" för homorättigheter. Det negativa blir att man därefter på delstatsnivå inte kan vända sig till domstol för att den egna delstaten ska säga ja till homoäktenskap. Däremot har även då delstaternas parlament som idag möjlighet att ändra sin äktenskapslag så att den blir könsneutral. Inte heller avskaffas homoäktenskap i de delstater som redan har den typen av lagar.

Debatten är annars viktig i sig eftersom den kan få ännu fler att säga ja till homoäktenskap. Redan är det en majoritet för reformen bland ungdomar i USA medan ca 40 % av hela befolkningen är för en könsneutral äktenskapslag.

Den kristna tidningen Dagen vinklar det till att det är en "moraldebatt". Det perspektivet var vanligt även i Sverige tidigare. Som om det inte handlar om rättigheter utan något som man kan vara för eller emot beroende på vad man har för definition av moral. De flesta skulle inte få för sig att kalla debatter om invandrares rättigheter för något där Sverigedemokraterna ska respekteras för att de har en annan moral än riksdagspartierna.

Tidningen har också en koppling till när Högsta domstolen 1973 förtydligade att alla delstater i USA måste acceptera fri abort. Men den bästa jämförelsen mellan dagens debatt om homoäktenskap och tidigare domar från Högsta domstolen är när den 1967 avgjorde att förbudet mot "rasblandade" äktenskap i 13 sydstater inte var förenligt med konstitutionen och de blev tvungna att tillåta den typen av äktenskap.

Till sist kan jag berätta något om hur partiernas ledamöter röstade i Portugal när en majoritet i landets parlament i fredags sa ja till en könsneutral äktenskapslag.

Förslaget från den socialdemokratiska regeringen var en könsneutral äktenskapslag. Men där samkönade par inte har möjlighet till adoptioner. Alla närvarande ledamöter från socialdemokratiska PS, vänstersocialistiska BE, gröna PEV och kommunistiska PCO röstade ja. Alla från kristdemokratiska CDS-PP och de flesta från högerpartiet PSD röstade nej. 7 ledamöter från PSD avstod i omröstningen.

Vänstersocialisterna och de gröna hade sedan ett förslag om att även tillåta homoadoptioner. Förslaget fick stöd av 8 socialdemokratiska ledamöter och en ledamot från högerpartiet. Övriga från de två senare partiernas röstade nej vilket även alla kristdemokrater gjorde. Kommunistpartiets ledamöter avstod i den omröstningen.

Högern och kristdemokraterna hade ett eget alternativ, en partnerskapslag. De två partierna ville också ha en folkomröstning om homoäktenskapslagen om parlamentet skulle säga ja till reformen. Ledamöterna från vänstermajoriteten röstade nej till båda förslagen.

Ingen "demokratisk rättighet" gifta sig i Svenska kyrkan.

En del av er kanske blir provocerade av rubriken. Har jag som här på bloggen igen och igen argumenterat för homoäktenskap gjort en helomvändning? Nej, definitivt inte. Jag ska förtydliga vad jag menar senare i den här bloggposten.

Tidningen Dagen har en artikel om att inga samkönade par har gift sig i Svenska kyrkan i Kronobergs län sedan det blev tillåtet 1 november 2009. Det är först viktigt att konstatera att näst efter Jönköpings län är Kronoberg nog den mest konservativa delen av Sverige, homofientlighet är vanligt även inom Svenska kyrkan. Efter en hätsk debatt kanske många homosexuella inte är så intresserade av att kontakta sitt lokala samfund för att gifta sig.

Men betyder det att reformen var meningslös för Kronobergs bögar och lesbiska? Nej, givetvis inte. Det var en principiell förbättring av homosexuellas situation i Svenska kyrkan. Hade Svenska kyrkan haft ett förbud emot "blandrasäktenskap" som man avskaffat så hade det nog i många delar av landet inte blivit några sådana vigslar de närmaste månaderna efter att det blev tillåtet. Men det betyder inte att avskaffandet av förbudet varit meninglöst.

Till det där med demokratiska rätttigheter. Från artikeln i Dagen.

Joacim Benes, som är ordförande för RFSL i Kronoberg, tror att den hårda debatt som föregick beslutet i kyrkomötet kan ha påverkat viljan att gifta sig i kyrkan.

- Det har ju varit en ganska hetsig debatt både inom kyrkan och ute i samhället och jag tror att man väntar till det här har lugnat ner sig, säger han. Kan det vara så att det inte finns något stort intresse bland homosexuella att gifta sig i kyrkan?

- Det får stå för var och en att man väljer bort det. Men man har möjligheten, något som är en demokratisk rättighet, säger RFSL-ordföranden i Kronoberg.

Benes menar nog väl, i sak håller jag med honom om att det var mycket positivt att Svenska kyrkan förra hösten sa ja till homoäktenskap. Men när han börjar snacka om det som en "demokratisk rättighet" blir det problematiskt. Tyvärr är han inte ensam. Det har varit tydligt att många i HBT-rörelsen inte riktigt vet vad ett samfund är. De gissar att det är ungefär som ett politiskt parti. Att kyrkor fungerar typ som något Folkets hus. Alla ska ha rätt till service.

Men ett samfund är annorlunda än ett parti. I ett samfund är de teologiska argumenten avgörande. Inte politiska argument som demokrati etc. Sedan är det många som tolkar den kristna teologin som demokratisk och för allas lika värde. Men teologin är viktigast.

Kyrkomötet sa hösten 2009 ja till homovigslar. Inte främst för att det är en "demokratisk rättighet" utan för att de konstaterar att homovigslar är en konsekvens av deras tolkning av kristen teologi.

Till sist något om situationen i andra kristna samfund.

Tidningen Dagen avslöjar att påven kritiserar de rasistiska attackerna mot invandrare i södra Italien. Han kräver respekt för invandrare. Det är bra att påven argumenterar emot främlingsfientligheten. Men ännu bättre vore om han även krävde respekt för bögar och lesbiska. Visserligen har katolska kyrkan fixat något dokument om det men trots det så engagerade sig Vatikanstaten emot en resolution i FN som krävde avskaffande av de lagar i drygt 80 länder som har förbud mot homorelationer.

I Italien föreslog förra året mitten-vänsteroppositionen att även homosexuella och bisexuella skulle få skydd av hatbrottslagen i landet. Det efter många våldsamma attacker mot homosexuella och gayställen. Men högermajoriteten röstade nej och förslaget fick inget stöd från påven och katolska kyrkan.

När Missionkyrkan förra hösten sa ja till att tillåta sina församlingar att viga samkönade par var det något som många av oss gillade. Tyvärr blev det sedan så mycket kritik att styrelsen till sist konstaterade att man ska vänta med eventuella homovigslar tills efter samfundets årsmöte 2010.

Från en debattartikel i Dagen av Gunilla Hjelmåker från Missionskyrkan.

Kyrkostyrelsen har inte rivit upp sitt beslut att låta församlingar besluta om man vill erbjuda vigsel av samkönade eller ej. Arbetsutskottet har fattat beslut om är en bredare process, som leder fram till behandling i kyrkokonferensen.

Som väntat är det en del kd-politiker bland de som protesterat. Tuve Skånberg, tidigare riksdagsledamot och ökänd för sin homofientlighet, hotar i en artikel i Dagen med att lämna sin pastorstjänst i samfundet om det blir ett ja till homovigslar. Ja, då får han väl söka sig till ett annat samfund.

Även i Baptistsamfundet, som förra året sa ja till homovigslar, har en del konservativa protesterat och startat en grupp, "Nätverket för klassisk baptism och kristen tro". Och återigen är en kd-politiker bland de ansvariga, riksdagsledamoten Anneli Enochsson från Göteborg.

Från en artikel i Dagen.

Ett nytt nätverk inom Baptistsamfundet har startats i reaktion mot att baptismen har "förvandlats till oigenkännlighet". Nätverket vill lyfta fram det klassiskt baptistiska väckelsearvet och vänder sig mot rörelsens ledning i Sverige.

I Svenska kyrkan var kd-riksdagsledamoten Lennart Sacredeus en av de som var mest engagerade emot homovigslar när det var debatt om det förra året. Givetvis har kd-politiker rätt att som andra engagera sig i samfund. De måste inte representera sitt parti där. Men att så många av partiets politiker i flera samfund varit bland de som är mest negativa till homovigslar avslöjar något som jag konstaterade redan förra våren. Många i kd hade "dolda argument" som de inte använde offentligt i debatten, Bibelargument. Istället började de snacka om barns situation trots att en könsneutral äktenskapslag inte påverkat familjerätten.

Men att det är en positiv utveckling i flera kristna samfund är enkelt att konstatera.

Uppdatering 1

Svenska Dagbladet rapporterar att påven kritiserar att fler och fler länder säger ja till homoäktenskap.

Friheten kan inte vara absolut, sade påven och framhöll den biologiska skillnaden mellan könen som inte kan utplånas "under förevändning av att bekämpa diskriminering".

För att kalla sig kristen så är påven ovanligt fixerad vid människors könsroller och könsorgan. Vem har talat om att utplåna biologiska skillnader? De allra flesta bögar följer ju mansrollen betydligt mer än påven som rantar runt i en klänningsdräkt och röd handväska. Och sedan kritiserar transpersoner efter det. (sic!)

Även Dagen har en artikel om nyheten.

Amnestys HBT-grupp i Malmö.

Du känner nog till Amnesty, de flesta svenskar gör det. Sedan 1960-talet har föreningen jobbat för mänskliga rättigheter. Arbetet i Amnesty fungerar ofta så att man är med i någon lokal grupp, som antingen fokuserar på ett eller flera länder eller ett visst tema.

De senaste åren har det i flera länder startats grupper som fokuserar på HBT-rättigheter, alltså rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. I Malmö startades det en sådan våren 2008. Jag har varit med nästan från början och det är i gruppen en härlig blandning av folk av olika kön och sexuella läggningar.

Den senaste nyheten är att vi fixat en grupp på Facebook. Den är givetvis öppen för alla som delar våra värderingar om att HBT-rättigheter är viktiga mänskliga rättighter. Bli med där om du vill.

Givetvis är det möjligt för dig att själv engagera dig inom Amnesty. Har man inte någon HBT-grupp på den ort där du bor så är det bara att själv starta en sådan. Föreningens kansli i Stockholm kan ge tips hur det fungerar och givetvis får du även maila mig eller någon annan från HBT-gruppen i Malmö.

Så här skriver Amnesty på sin hemsida.

Runt om i världen förföljs, trakasseras och diskrimineras människor enbart på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Diskriminering leder till att homosexuella, bisexuella eller transpersoner fängslas, torteras och mördas.

Amnesty anser att rätten att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet är en grundläggande mänsklig rättighet. Amnesty anser att de som fängslats enbart på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet eller för att ha försvarat sexuellt likaberättigande är samvetsfångar och kräver att de ska friges omedelbart och villkorslöst. Amnesty anser även att lagstiftning rörande sexuella brott ska vara lika oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Givetvis jobbar Amnesty även med mycket annat än HBT-rättigheter. Så här skriver föreningen på sin hemsida.

Amnesty Internationals vision är en värld där varje människa åtnjuter alla de rättigheter som ingår i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Amnesty International utreder och dokumenterar allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi utövar påtryckningar mot makthavare för att förebygga, förhindra och stoppa dessa kränkningar, samt kräver att de som gör sig skyldiga till övergrepp ska ställas inför rätta. För att öka kunskapen om de mänskliga rättigheterna arbetar Amnesty International även med information, utbildning och opinionsbildning.

Exempel på frågor som Amnesty International arbetar för:

- rätten till åsikts- och yttrandefrihet
- ett avskaffande av tortyr och dödsstraff
- rätten att inte bli diskriminerad, till exempel på grund av politisk eller religiös åskådning, etnisk tillhörighet, kön eller sexuell läggning
- att stoppa våld mot kvinnor
- flyktingars och migranters rättigheter
- rätten för de mest marginaliserade att få sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillgodosedda

Bli en människorättskämpe du också. Du inte bara påverkar samhället till det bättre. Du får också möjlighet till trevliga fikamöten med andra engagerade.

HBT-kultur. De välvilliga - Jonathan Littell.

En bok med drygt 900 sidor om en bisexuell nazistofficer. Jag var något skeptisk. Är det något för mig som är engagerad för HBT-rättigheter? Men tipset var med i HBT speglat i litteraturen av Dodo Parikas. För övrigt hade Tor Billgren en recension av den senare boken i Sydsvenska Dagbladet häromdagen.

Först vill jag förtydliga. Det här måste vara en av de bästa böckerna om det nazistiska Tyskland. Orsaken är ärlighet. För om något så känns Littells bok genuin. Han förvanskar inte något. Sorterar inte bort något för att det ska anpassas till det Europa 2006 (som är det år då boken publicerades) där judar givetvis har samma rättigheter som andra.

Det här är inte någon propagandabok för nazismen. Littell erkänner att han var antisemit. Han förtydligar nazismens förfärliga teorier om "raser" och att människors värde avgörs av etnicitet.

Men boken tillför något annat. Att nazister som oss andra är människor. Bokens huvudperson är officer på östfronten. När Adolf Hitler 1941 befaller att alla i Ukraina med judiskt ursprung ska dödas, även barn, så möts det först av förfäran av de flesta officerare. Att judar var ett "problemfolk" är en sak, men att döda barn? Men logiken är att det måste göras för det tyska folkets skull.

Det mesta i boken är nog välkänt för de flesta men att perspektivet är från den tyska sidan tillför något. Främst i de delar som beskriver situationen i Stalingrad. Tyskland invaderade sommaren 1941 Sovjetunionen. Medan Tyskland ofta möttes av hat i Västeuropa så var situationen delvis en annan i öst.

Många i Ukraina mötte nazisterna som "befriare". Orsaken var att Stalin behandlat sina invånare med förföljelse där bl.a. ca 10 miljoner svalt ihjäl i Ukraina p.g.a. hans politik. Att antisemitism var vanligt i östra Europa gjorde också att många gillade den nazistiska politiken. Många civila var så engagerade att själva slå och döda judar att det ibland t.o.m. förvånade tyskarna.

Men 1942 i Stalingrad vänder situationen. De ryska soldaterna omringar tyskarna. Boken beskriver ett fruktansvärt lidande bland de tyska soldaterna. Det är inte någon ursäkt för hur naziregimen behandlat folk utan ett konstaterande. De tyska soldaterna fick inte tillräckligt med mat och svalt. De flesta var till sist apatiska och utmärglade.

Boken har även med en del om huvudpersonens sexuella möten med män. Han raggar i en park i Berlin och förför en annan nazist på ett vilohem i Krim genom att försöka få det till att homosexualitet egentligen är accepterat av den nazistiska ideologin.

Boken De välvilliga såldes i hundratusentals exemplar i Frankrike när den gavs ut 2006. Egentligen kanske en del av informationen på bokens baksida bäst förklarar varför den här boken är viktig.

Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur och ser strikt och professionellt på sitt uppdrag att bland annat få koncentrationslägren att fungera så effektivt som möjligt. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur så dubbel, kan vem som helst av oss bli som han? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Och märker vi när det sker?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Ja till homoäktenskap i Portugal.

Imorgon röstar en tydlig majoritet i Portugals parlament ja till att landets äktenskapslag ska bli könsneutral. Landet blir det sjätte i Europa som tillåter homoäktenskap. Katolska kyrkan har varit ovanligt dämpad i sin kritik emot förslaget.

Ja, givetvis blir det ingen lag om förslaget inte skulle få majoritet vid omröstningen. Men det hade varit en sensation eftersom regeringspartiet, socialdemokratiska PS, tillsammans med sina stödpartier till vänster har majoritet. Sedan måste förslaget till en kommitté för att återigen behandlas av parlamentet senare.

Det har inte alls varit samma konflikt som i Spanien som för några år sedan sa ja till en könsneutral äktenskapslag. En orsak är att katolska kyrkan i Portugal klokt nog har argumenterat för att det främst är politiker som har ansvar för hur äktenskapslagen ska vara. I Spanien har däremot katolska kyrkan blandat sig i politiken och tillsammans med högeroppositionen kampanjat emot förbättringar för homosexuella och bisexuella.

I Portugal är det bara ett mindre kristdemokratiskt parti som är tydligt emot homoäktenskap. Det största oppositionspartiet, högerpartiet PSD, har officiellt inte någon åsikt även om de flesta av dess parlamentsledamöter väntas rösta nej.

Efter att Portugal senare i år fått en könsneutral äktenskapslag betyder det att 3 av 6 länder i Europa med den typen av lagar är katolska. Vid sidan av Portugal även Spanien och Belgien. Utvecklingen har verkligen varit snabb i flera länder, något som kanske är en orsak till att påven närmast desperat ägnar sig åt homofientlighet.

Flera katolska länder har partnerskapslagar, Frankrike, Tyskland (i de södra delarna är de flesta katoliker), Luxemburg, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Kroatien. Även Irland planerar för en sådan lag och sedan 1 januari i år har samkönade par i Österrike rätt att ingå partnerskap.

Den brittiska HBT-siten Pinknews avslöjade i december att Österrikes parlament med siffrorna 110-64 röstat ja till reformen. Förslaget var en kompromiss mellan de två regeringspartierna kristdemokratiska ÖVP och socialdemokratiska SPÖ. Det senare partiet hade egentligen velat att även homopar ska få möjlighet till en vigselceremoni men kristdemokraterna vägrade.

Många HBT-engagerade har kritiserat lagförslaget och vid en granskning konstaterat att samkönade par får betydligt färre rättigheter än olikkönade par som ingått äktenskap. Den här typen av kritik framfördes även av De gröna som vid omröstningen hade enats om att en man och en kvinna från deras parlamentsgrupp skulle rösta ja medan övriga röstade nej som en protest emot att samkönade par blev diskriminerade även med partnerskapslagen.

Landets största oppositionsparti, det främlingsfientliga FPÖ, riktade kritik från andra hållet. De är emot varje juridiskt erkännande av samkönade par och kallar det ett hot mot familjen. Partiet har de senaste månaderna ägnat sig åt att kampanja emot partnerskapslagen.

Högerpopulitiska BZÖ (som Jörg Haider var med i) har dock inte prioriterat att argumentera emot förslaget. Visserligen röstade en betydande majoritet av deras parlamentsledamöter emot partnerskapslagen men två av dem röstade ja.

Det här betyder att bland katolska länder i Europa så är det inom något år bara Italien, Polen, Litauen och Slovakien som saknar juridiskt erkännande av samkönade par.

Visst är det tufft för påven. Och de senaste åren har konflikten mellan "konservativa" och "liberala" inom katolska kyrkan blivit tydligare. Den kristna tidningen Dagen skriver om det. Bl.a är det en del katoliker som vill jobba för respekt för homorelationer.

.

Uppdatering 1

Igår röstade senaten i USA-delstaten New Jersey om man skulle införa en könsneutral äktenskapslag. Tyvärr blev det inte majoritet för reformen berättar Svenska Dagbladet.

Delstatssenaten diskuterade frågan under torsdagseftermiddagen och röstade sedan ner förslaget med 20 mot 14.

Förslagets anhängare hade hoppats att få det godkänt och påskrivet innan den demokratiska guvernören Jon Corzine, som sagt att han är beredd att underteckna en ny äktenskapslag, avgår den 19 januari.

Han efterträds av republikanen Chris Christie, som lovat att lägga in sitt veto mot lagen.

New Jersey har idag en partnerskapslag för samkönade par som ger samma juridiska rättigheter som äktenskapslagen för olikkönade par. För HBT-rörelsen i delstaten är det dock, som i debatten i Sverige för något år sedan, symboliskt viktigt att det blir samma lag.

Även USA-gaysiten 365.com och Dagen har artiklar om nyheten.

Uppdatering 2

Både Dagens Nyheter och Dagen har nu artiklar om att Portugals parlament sagt ja till en könsneutral äktenskapslag. Meddelandet från TT avslöjar att förslaget om homoadoptioner inte fick majoritet. Men det kan vara värt att förtydliga att det inte heller var en del av lagförslaget från landets socialdemokratiska regering. Istället var förslaget en kompromiss där regeringen argumenterade för att det här var vad som är "politiskt möjligt". Många HBT-engagerade i Portugal har accepterat det och hoppas att det ska bli som i Belgien där man först röstade ja till en könsneutral äktenskapslag och några år senare till homoadoptioner.

67 % bland ungdomar i Mexico city för homoäktenskap.

Ska du resa till Mexico city på semester? Där är det väl nästan bara homofober? Man vet ju hur inskränkta latinos är. Konservativa katoliker.

Resonerar du så har du en fördom. Och jag klandrar egentligen inte dig. Latinamerika har oftast varit tydligt homofientligt och heteronormativt fram till 1990-talet. Men de senaste 10 åren har det hänt mycket.

En opinionsmätning från november 2009 i tidningen El Universal visar att det är fler i Mexico city som är för än emot homoäktenskap. Det var då debatt om reformen bland politikerna i landets huvudstad.

I december röstade en majoritet i det lokala parlamentet ja till att stadens äktenskapslag ska vara könsneutral, något som betyder att ja även till homoadoptioner. Lagen börjar gälla från och med mars 2010. I Mexico så är det som i USA, det är delstaterna som avgör hur lagarna ska vara när det gäller äktenskap.

Till opinionsmätningen. 50 % i Mexico city är för en könsneutral äktenskapslag medan 38 % är emot. Det är siffror som t.o.m. är mer positiva än i New York och Kalifornien där det brukar vara ungefär lika många som är för homoäktenskap som är emot. I

Intressant nog så är andelen bland män i Mexico city som är för en könsneutral äktenskapslag något högre (51 %) än bland kvinnor (49 %). I de flesta andra länders opinionsmätningar brukar det tvärtom vara vanligast bland män att vara emot homoäktenskap. Bland unga (18-29 år) i Mexico city är 67 % för reformen medan bara 24 % är emot.

Mexico city blir den första delen av Latinamerika som inför en könsneutral äktenskapslag. Sedan tidigare har Uruguay och några delstater i Mexico, Argentina och Brasilien partnerskapslagar. Även Bolivia planerar en sådan lag efter att det var en del av ett förslag som majoriteten i landet sa ja till i en folkomröstning häromåret. I Mexico har huvudstaden en partnerskapslag sedan 2006 och delstaten Coahuila (granne med Texas i USA) sedan 2007.

Sedan 2003 har Mexico nationella lagar som förbjuder både diskriminering av och hets mot homosexuella och bisexuella. Lagen om diskriminering gäller inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc.

Nu är ju annars situationen i landet komplicerad. Våld mot bögar och lesbiska är vanligt och det är sällan någon blir åtalad och dömd för det. Många menar att polisen har en del ansvar för det senare, att de är ointresserade av att jobba emot den typen av hatbrott.

I en opinionsmätning från 2006 var bara 17 % i hela Mexico för en könsneutral äktenskapslag medan 61 % var emot. Det är vanligt med homofientliga attityder utanför de största städerna. I delstaten Yucatan röstade förra året det regionala parlamentet med siffrorna 24-1 ja till att i delstatskonstitutionen förbjuda homoäktenskap. I Mexico city var det för övrigt 39 som röstade ja till en könsneutral äktenskapslag medan 20 röstade nej.

Kristdemokratiska PAN är landets största parti och fick ca 33 % av rösterna i senaste parlamentsvalet 2006. Partiet är i princip emot varje juridiskt erkännande av samkönade relationer och har även anmält beslutet om homoäktenskap i Mexico city till domstol för att vara olagligt "eftersom det är emot familjen".

De två andra stora partierna i landet är båda socialdemokratiska, PRD och PRI. De fick tillsammans med sina allianspartners ca 29 % respektive ca 28 % i senaste valet.

PRD är vänstersossar. Partiet är HBT-vänligt bl.a. har de jobbat för att landet ska få en lag som möjliggör juridiska könsbyten, något som det nationella parlamentet röstade ja till för något år sedan. Det var även PRD som lämnade förslaget till homoäktenskapslag i Mexico city. De är på nationell nivå i allians med några andra vänsterpartier som också är HBT-vänliga.

PRI är högersossar. Bland dem är det betydande oenighet inom HBT-politiken. I de flesta regioner är partiets politiker emot homoäktenskap och partnerskapslagar medan man i några delar av landet är för den typen av reformer. Många av dess politiker menar att man inte ska skaffa några åsikter om HBT-reformer eftersom partiet är oenigt. PRI är i allians med det gröna partiet PVEM som ofta varit ganska negativa till homorättigheter även om de inte är så tydligt HBT-fientliga som kristdemokraterna.

Sedan har landet även ett liberalt parti, PNA. De är ideologiskt för bögar och lesbiskas rättigheter men har ofta varit oeniga när man röstat regionalt om homorättigheter.

För övrigt så har samkönade par i New Hampshire, delstat i USA, sedan 1 januari i år möjlighet att ingå äktenskap. Därmed så är det fem delstater i landet som har en könsneutral äktenskapslag. Senare i vår blir det möjligt även i landets huvudstad Washington DC.

HBT i brev till Migrationsverket men inte till Rikspolisstyrelsen.

Varje år i december så lämnar regeringen s.k. regleringsbrev (direktiv) till de statliga myndigheterna. De är samlade på Ekonomistyrningsverkets hemsida.

I regeringens regleringsbrev för 2010 till de statliga myndigheterna är HBT bara med i ett av dem, Migrationsverkets. Dock inte i motsvarande brev till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten. Bekämpande av hatbrott mot bl.a. HBT-personer riskerar därmed att inte få fokus i debatten om kriminalitet.

Men först något om den positiva nyheten, för fjärde året får Migrationsverket direktiv om att de måste förbättra HBT-kompetensen bland sin personal genom utbildningar etc. Det är givetvis viktigt eftersom flera avgöranden från myndigheten avslöjat okunskap om HBT-människors situation.

Här förtjänar den borgerliga regeringen en eloge, den förra socialdemokratiska regeringen brydde sig aldrig om att ha med HBT i regleringsbreven till Migrationsverket. Däremot var arbetet mot hatbrott med som en del av breven till Rikspolisstyrelsen i flera år när det var s-regering. Även i den borgerliga regeringens första regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen, för 2007. De senaste tre åren har det dock varit frånvarande. RFSL och riksdagsledamöter från den röd-gröna oppositionen har kritiserat det och kallat det för en bortprioritering.

Men regeringen har argumenterat för att man bytt system när det gäller syftet med regleringsbreven. Medan socialdemokraterna använde dem främst som att avslöja vad man vill prioritera att respektive myndighet skulle göra, så har den borgerliga regeringen fokuserat på sådant de vill att myndigheterna ska återrapportera om.

Så visst måste det inte betyda en bortprioritering. Att man inte kan ha med allt varje år när det gäller återrapportering kan accepteras. Därför respekterade jag att hatbrott inte var med i regleringsbreven till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten för 2008 och 2009. Men när det nu återigen är frånvarande riskerar det att arbetet mot hatbrott inte blir prioriterat inom rättsväsendet. Även om det inte är syftet riskerar det att bli resultatet. Det är inte acceptabelt i en situation där antalet anmälda hatbrott mot bl.a. bögar och lesbiska ökat mycket de senaste åren.

Inte blir det bättre av att justitieminister Beatrice Ask (m) nästan aldrig i den offentliga debatten kommenterat problemen med hatbrott. Hon har visserligen bl.a. varit med i debatter som arrangerats när det varit Pridefestival i Stockholm men det är inte tillräckligt.

Att Sverige fått 3000 fler poliser de senaste åren är positivt, det ökar möjligheten att bekämpa hatbrott. Men då måste också det arbetet vara en prioriterad del inom rättsväsendet.

I en demokrati måste alla känna trygghet i samhället. Oavsett om du håller någon av samma eller motsatt kön i handen. Oavsett om du avviker från könsnormer eller inte.

Helds 10 lobbingtips.

Jag har ju skrivit en del om att fler HBT-engagerade borde kontakta politiker för att påverka dem. Därför ska jag här lämna några tips hur ni effektivast påverkar riksdagsledamöter.

Jag har själv i många år skrivit mail till riksdagsledamöter om ett antal HBT-reformer, en könsneutral äktenskapslag, lagar mot diskriminering av HBT-personer etc. De flesta av mina rekommenderationer är tillämpbara även vid mail till folk inom regeringskansliet.

1. Börja med att resonera med dig själv vad du vill med mailet. Är ditt mål att riksdagsledamoten ska säga ja till ett visst förslag? Eller försöka få regeringen att starta en utredning? Eller kanske stoppa ett dåligt förslag? Etc. Om du inte själv tydligt vet vad som är ditt mål lär du inte heller påverka någon riksdagsledamot.

2. Ha realistiska mål. Om du förväntar dig att du ska få igenom alla dina krav inom något år därför att du har så bra sakargument så blir du besviken. Risken är också att du stressar riksdagsledamöter. Bättre är att fokusera på vissa delmål.

3. Det hindrar inte att du i ditt mail skriver hur din vision är. Fördelen med det är också att ditt kortsiktiga förslag verkar vara "pragmatiskt". Givetvis kan ditt mål vara att starta en debatt om din vision. Men förvänta dig då inte något konkret resultat de närmaste åren.

4. Ta reda på vilka ledamöter som är ansvariga för det du lobbar för. Riksdagen är indelad i utskott, utrikesutskottet, socialutskottet etc. Oftast är det lämpligast att bara skicka till dem. Men ibland kan en kopia till andra ledamöter som du vet är intresserade av reformen vara lämpligt. I vissa principiellt mycket viktiga ärenden kan det vara acceptabelt att skicka mail till ett partis hela riksdagsgrupp men det bör användas restriktivt.

5. Börja alltid med att presentera dig själv, helst med fullständigt namn. Undantaget är givetvis om du av någon orsak vill vara anonym, om den info du lämnar är känslig för dig själv etc. Men att ha med både förnamn och efternamn förbättrar trovärdigheten.

6. Har du något gemensamt med de ledamöter som du mailar till så är det ofta positivt att berätta det. Är du borgerlig själv så skriv det om du mailar till borgerliga riksdagsledamöter. Eller om du är sosse och skickar till socialdemokratiska ledamöter etc. Då har ni något gemensamt, ni delar vissa värderingar vilket gör att chansen ökar att ledamoten välvilligt resonerar om det du vill.

7. Det viktigaste förslaget, det du vill, ska alltid vara med i början. Riksdagsledamöter får ofta hundratals mail om dagen, är de stressade läser de bara de första raderna. När du lämnat ditt förslag kan du därefter förtydliga vilka argument du har och fakta.

8. Vanligen är det bäst att skriva ett vänligt mail, då är chansen större att du påverkar ledamoten. Har de inte svarat inom någon vecka så skriv igen. Återigen, ledamöter får många mail, det måste inte vara nonchalans om de inte svarar efter någon dag. Men om du igen och igen har mailat dem så kan det vara acceptabelt att skriva tuffare. Det gäller även om du haft kontakt med någon ledamot i kanske flera år och det inte blivit några resultat trots att ledamoten tidigare låtsats det skulle bli det.

9. Det är tillåtet att inte berätta hela sanningen. Om du vill kan du fokusera på det som talar för din reform, du har ingen skyldighet att redovisa motargumenten om du lobbar mot någon. Men det kan förbättra din trovärdighet om du har med motargument som du i sin tur bemöter. Däremot ska du aldrig ljuga. Dels för att det är oetiskt givetvis, men även för att det kan avslöjas, vilket gör att du därefter får mycket svårare att påverka ledamoten.

10. Skaffa dig kunskap om ditt område men du måste inte vara expert. Chansen är bättre att påverka om du vet något om det du skriver.

Nu är det bara att börja skriva. Lycka till med lobbingen. :-)

Depression orsak till att homofob lämnar politiken.

Iris Robinsson, parlamentsledamot för högerpartiet DUP och fru till den främst ansvarige ministern för regionen Nordirland lämnar politiken. Det avslöjar den brittiska gaysiten Pinknews. Orsaken är att depressioner omöjliggör hennes arbete skriver hon själv.

Robinsson blev förra året ökänd för sin homofientlighet. Han kallade homosexualitet för en "abnormitet" och en "mental sjukdom" som kunde bli "botad". Hon har också varit anklagad för fusk med ersättningar och löner inom politiken.

Nu har ju HBT-rörelsen äntligen en chans att trycka till Robinsson ordentligt eller hur? Det blev väl reaktionen från brittisk gayrörelse?

Nej. Tvärtom skriver den konservative gaybloggaren Iain Dale en generös och värdig kommentar.

Från en annan Pinknewsartikel.

He wrote on his blog: "I have had my differences with Iris Robinson. But it is a great shame that chronic depression has forced her to announce she will be standing down from parliament at the next election.

"I count myself very lucky that no matter how bad things have ever got for me, I have never suffered from depression myself, and perhaps it is difficult therefore to empathise properly with people who do, but knowing several people who do have bouts of depression from time to time, I wouldn't wish it on anyone."

Former Labour spin doctor Alastair Campbell, who has suffered from depression, also wished her well.

He wrote: "If my own experience is anything to go she will feel better for being open, and she will perhaps be surprised by the warmth of people towards her admission. There are so many people out there with mental health problems, yet so few who speak openly about them." He added that he hoped she would get involved with the Time to Change campaign, which seeks to break down stigma around mental illness.

Nog är det sant det Dale och Campbell skriver. Vi har ofta lätt att sympatisera med någon efter att någon avlidit. Men en del har svårare att ge stöd åt människor med depressioner. Att säga till någon deprimerad att "ta sig samman" är så hjärtlöst som det vore att säga till någon med fysiska problem att springa 100 meter trots att det inte är möjligt för vederbörande.

Depressioner är ett problem inom alla grupper. Även bland politiker. Men sällan skrivs det om det i media. Kjell Magne Bondevik, fd statsminister i Norge och även han tidigare homofientlig berättade för några år sedan att han måste sjukskriva sig för en depression. Kraven blev omöjliga.

Givetvis ska Robinson mycket tydligt fördömas för sin homofientlighet. Men som människa har hon problem som hon avslöjat. Det bör inte vändas emot henne utan tvärtom kan det kanske orsaka mer öppenhet om ett vanligt problem i samhället.

Jag vill också kommentera att Dales kommentar kanske också har något med brittisk debatt att göra. Hur många politiker i Sverige hade skrivit något sådant om Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna avslöjat att han är deprimerad och måste lämna politiken?

Man ska givetvis inte generalisera om britter som grupp, men kanske är den policyn något vanligare där. När det är tufft, när någon ligger på marken, då sparkar man inte. Kanske något som egentligen är sympatiskt även för oss svenskar.

Charlie Weimers (kdu) börjar argumentera som RFSL om äktenskap.

När det nu är 2010 och attityderna de senaste åren förändrats mycket åt det HBT-vänliga hållet så är det dags att granska Charlie Weimers retorik om äktenskapet.

Charlie Weimers är ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund. Kd har dåliga opinionsiffror generellt och ännu sämre bland ungdomar. Hans och kdu:s situation blir inte bättre av att de har föråldrade värderingar när det gäller äktenskap och familj. Något som dessbättre de allra flesta ungdomar i Sverige vänder sig emot.


22 februari 2008 skrev Weimers följande på sin blogg. Rubriken var Äktenskapet reglerar inte kärlek.

Äktenskapet tillkom för 1000-tals år sedan just för att det kan bli barn och att det därför behövs ett ramverk kring detta. Makthavare har aldrig kunnat kontrollera om de som ingår äktenskap tycker om varandra eller inte. Därför handlar äktenskapslagstiftningen inte om någon gradering av kärlek utan just om en relation kan leda till barn eller inte. Det kan ju också finnas alla möjliga alternativa rättskydd för de individer som vill leva ihop. Och för homosexuella par finns ju idag det i form av partnerskapslagstiftningen, vilket ger samma juridiska rättigheter som äktenskapslagstiftningen.

Men i en artikel i tidningen Kristdemokraten 15 december 2009, mindre än två år senare, så lämnar samme Weimers ett helt annat budskap om kopplingen kärlek och äktenskap. Som en kommentar till debatten om Tiger Woods otrohetsaffärer så skriver han bl.a. följande i artikeln.

Tvåsamheten hade aldrig överlevt i årtusenden om det inte varit för att det är vad människor vill ha. Det är polygamin som har fått ge vika för människors krav på tvåsamhet. Genom att vi inte köpt argumentet om att allt är lika bra så har månggifte raderats bort från samhällslivet i västvärlden. Månggifte finns på andra håll i världen och där är inte kärlek det centrala för ett äktenskap. Här är kärleken utgångspunkten, istället för ekonomiska kalkyler eller lojalitet med klanen. Monogami fungerar som norm, det är polyamorösa relationer som visat sig vara problematiska.

Weimers kollektivistiska attityd mot folk är problematisk. Eftersom de flesta gillar tvåsamhet så måste det vara normen för alla menar han. För Weimers är förmynderi acceptabelt om det är konservativt, men inte om det är socialistiskt. Konsekvent är det inte.

Men det som är avslöjande och egentligen positivt är att han skriver att "kärlek är det centrala för ett äktenskap" i bl.a. Sverige. Det var det argument som RFSL och många andra använde för homoäktenskap våren 2009 när riksdagen skulle rösta om en könsneutral äktenskapsslag. Men ett argument som hånades av de flesta konservativa.

Weimers borde väl då egentligen vara glad att ett samkönat par som älskar varann får möjlighet att ingå äktenskap.

Kanske 2010 blir året då en del konservativa lämnar garderoben. Och kommer ut som positiva till homoäktenskap.

Uppdatering 1

I den senaste opinionsmätningen från Skop, som presenteras idag i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Dagen minskar kd från 5,0 % till 3,4 %. Det betyder att partiet är kvar på samma dåliga opinionssiffror som för ett år sedan. Det visade sig vara en felbedömning av dem när de försökte vinna sympatisörer genom att krångla och försöka stoppa en könsneutral äktenskapslag.