HBTQ-kultur. Ett land att dö i - Abdellah Taia.

Från presentationen av Ett land att dö i (2016) av Abdellah Taïa.

Paris, sommaren 2010. Zahira, en marockansk prostituerad i slutet av sin karriär, är en generös kvinna trots förödmjukelser och misär. Hennes vän Aziz, på väg att byta kön, börjar tvivla. Mojtaba, en revolutionär homosexuell iranier som har flytt sitt land, korsar hennes väg och bor hos henne under månaden ramadan. Allal, hennes första kärlek, står i begrepp att lämna Marocko för att söka rätt på henne. Genom fragment av liv som krockar våldsamt med varandra, följer Ett land att dö i dessa migranter, drömmare och osynliga i deras sista strid. Öden som slås i spillror i en postkolonial värld där det visar sig omöjligt att finna sin rätta plats, att få en andra chans.

Sexualitet, etnicitet och religion.

Sällan har ett omslag symboliserat så väl vad en bok handlar om. Öppet homosexuelle Taïa poserar med bar överkropp. Hans högra arm är lagd på bröstet som en (ironisk) gest. Den kan tolkas religiöst (muslimskt) eller nationalistiskt (franskt). Abdellah Taïa med marockanskt ursprung bor idag i Paris. Sexualitet, etnicitet och religion är vanliga teman i hans böcker. Fyra har blivit översatta till svenska. De två första har jag här på bloggen gett välvilliga recensioner. Den tredje var så dålig att jag lämnade den efter ca 40 sidor. Med Ett land att dö i visar Abdellah Taïa att han ännu är relevant i den skönlitterära gestaltningen av migrationen till EU. Men tyvärr blir det här ibland bara en något blek kopia av några av hans tidigare böcker.

Taia bör fönya sig.

Ett land att dö i visar HBTQ-fientligheten i arabiska länder och att vissa franska arbetsgivare hänsynslöst utnyttjar illegala migranter. Säkert röstar många av de arbetsgivarna på den franska högern ("vi måste ha bättre koll på gränserna") men pengar är en annan sak. Taïa reducerar dock inte människor till att bara vara offer. Här finns illegalt vistande muslimer i Paris som är "religiösa" men utan problem besöker sexsäljare. Många vänstermänniskor i Västeuropa vill ha det perfekta offret - någon som är "fin" och blir utnyttjad. Men Taïa visar att alla människor är en del av ett system och har sina fel precis som förtjänster.

Språket är som vanligt närmast expressionistiskt (om man ska hänvisa till konst). Det finns inga exakta redogörelser. Det något förvirrade och otydliga ska medföra en känsla. Boken håller dock bara delvis. Budskapet har framförts tidigare av Taïa. Det finns olika "berättare" i kapitlen. Något som kan vara en tillgång men ibland blir något rörigt. Abdellah Taïa är en begåvad författare men bör förnya sig.