Tvivel.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

1998 var första gången jag träffade Barbro Westerholm (fp). Hon fick respekt även från folk på vänsterkanten för sitt engagemang i samband med partnerskapsdebatten. Då var jag ännu politiker i Folkpartiet (jag lämnade fp 2007 och är sedan dess inte medlem i något parti även om jag ännu har liberala värderingar). Westerholm var känd för sitt engagemang för "homorättigheter" (som det hette då). Men i Folkpartiet och i Socialdemokraterna, som båda var hyfsat homovänliga partier, var reformer för bögar och lesbiska kontroversiella.  Det var sällan någon som offentligt kritiserade det men internt i de två partierna fanns det många som berättade hur hemskt det var att deras partier "höll på att bli homopartier".

Jag hade ett samtal med Barbro Westerholm. Hon hade blivit hånad i delar av partiet för sitt engagemang för homosexuellas rättigheter. Jag frågade "hur orkar du, inte som politiker utan som människa?". Barbro svarade "Våra motståndare är tröttare än vi tror". Och visst hade hon rätt, några år senare försvann nästan motståndet helt i fp emot homoreformer.

Många som är emot HBTQ-rättigheter vacklar.

Vi som jobbar för mänskliga rättigheter för alla oavsett sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, kön etc, för integritet, rättssäkerhet etc måste komma ihåg det där. För något år sedan var jag vid ett evenemang i samband med Malmöfestivalen. Det handlade om religion och sexualitet. En imam där kommenterade att enligt islam är det bara en relation mellan man och kvinna inom äktenskapet som är acceptabla. Jag träffade en kristen man som är engagerad i en inter-religiös grupp (kristna,. muslimer, religiösa judar etc träffas för samtal) som berättade att den där imamen egentligen vacklar om man inte borde acceptera samkönade relationer.

Det är faktiskt många av de som är emot HBTQ-rättigheter som mänskliga rättigheter som börjat tveka, det må gälla sd-politiker, imamer, katolska präster etc i Sverige. Eller en del människor i länder som har en officiellt HBTQ-fientlig politik.

Meryl Streep spelar, i filmen Doubt, ypperligt en trångsynt katolsk lärare som utan bevis anklagar en manlig kollega för att ha antastat en minderårig pojke. Hon beter sig verkligen förfärligt. Men i sista scenen rämnar hennes fasad. Hon bryter ihop. Jag rekommenderar verkligen att kolla scenen.

Slutscenen av filmen Doubt (Youtube)

Ingen människa är så god att det inte finns något mörkt där.

Ingen människa är så ond att det inte finns något ljust där.

Och vi som är engagerade för HBTQ-rättigheter bör konstatera - våra motståndare är tröttare än vi tror.