Komma-ut.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 

Du som har barn eller unga i din nära omgivning kan påverka om du ska göra det lättare eller svårare för dem att komma ut som homosexuell (eller bisexuell).

Det är i mitten av 1970-talet.

I en villa på Österlen i Skåne.Jag är 9-10 år.

Vi kollar på TV (det fanns bara de två statliga kanalerna då). En skräckfilm om en äldre vampyr som först har sex med nakna män och sedan biter dem i halsen och dödar dem visas. Jag kommer ihåg att det var något kittlande med de unga männens kroppar (även om jag verkligen inte identifierade mig som gay då, jag visste inte det fanns). Min mamma kommenterar. "Det finns en del karrar (karlar på skånska) som har sex med andra karrar. Det är inte normalt och om du träffar sådana ska du akta dig för dem. Men det finns sådana." Jag kommer ihåg att jag tyckte filmen var annorlunda. Inte för att det fanns vampyrer (det var inget nytt i filmer) utan just att två män hade sex.

1978

Något år senare kommenterade min mamma att skådespelaren som spelade Baretta (en känd deckarfigur då) var engagerad för rättigheter för karrar som har sex med andra karrar. "men han är själv inte sådan där". Det hade hon läst i en veckotidning. Trots att jag bara var typ 11 år fattade jag att "Baretta" tyckte det var fel att den där typen av män inte fick leva som de ville. Att man kan kämpa för en grupp trots att man inte själv tillhör den. Ungefär som att jag visste att en del vita var emot att svarta behandlades illa. 

Min mammas kommentarer var inskränkta men det här var 1970-talet då okunskapen om homosexuella var vanlig. Det är ingen ursäkt för min mamma men det är en förklaring.

1983

Jag, min bror och min mamma sitter vid köksbordet. Då hade jag börjat fatta att jag gillar kanske killar sexuellt. Även om jag verkligen inte identifierade mig som homosexuell. Homosexuella var några som fanns i Stockholm. Och några fanns tydligen i Malmö också (RFSL Malmö hade haft flera insändare i lokaltidningen Ystads allehanda). Men inte på Österlen.

Jag skämtade om att min bror och en av hans kompisar umgicks så ofta. "ni är kanske ett par". Min mamma kommenterade då "jag hoppas ni träffar varsin flickvän, om ni skulle komma hem hit med varsin pojkvän, det skulle vara tråkigt". Min mamma glömde säkert den kommentaren direkt efteråt. Men hos mig stannade den kvar. Inte så att jag resonerade om den. Men i början av 1990-talet när jag förberedde mig för att berätta för min mamma att jag gillar killar så fanns den där kommentaren igen.

1992

Jag och min mamma är i TV-rummet på den gård där hon och hennes nye man bor. Jag sa "jag har något att berätta..... ähh" "om vadå?" sa min mamma och började bli bekymrad, att jag var så allvarlig. Jag sa igen "alltså jag har något att berätta...... efter 10 sekunders tystnad "jag är homosexuell". "Det är det många som är idag" sa min mamma. Efter en stund "du är modig Bengt, det är du, jag trodde du hade någon allvarlig sjukdom, var det bara det?". Hon förklarade hon var heterosexuell men att folk får vara som de är.

Mitt budskap i den här berättelsen till dig som umgås med barn och ungdomar. Berätta naturligt för dem om ni ser bögar eller lesbiska på TV, om det blir diskussion om någon som kanske är icke-heterosexuell etc. att du tycker det är ok. Det betyder något. Lämna inte inskränkta kommentarer. Du kanske glömmer det i nästa sekund men är ungdomen icke-heterosexuell kan den kommentaren göra det svårare att få förtroende för dig. Även om du flera år senare fått bättre värderingar.

Siten rukkle.com har samlat några viktiga komma-ut-berättelser (the 9 best coming-out-videos) som homo, bi eller transperson.