Ny myndighet riskerar främst bli en dyr symbolhandling.

Ledamöterna i Delegationen för mänskliga rättigheter har idag en debattartikel i Dagens Nyheter. Bl.a. föreslår de att Sverige bör inrätta en ny myndighet.

Delegationens förslag syftar till att skapa en struktur för skydd av de mänskliga rättigheterna i Sverige med tydlig koppling till de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Vi föreslår:

att Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter ska tydliggöras i flera lagar, i första hand sådana som reglerar situationer där den enskilde är särskilt utsatt eller beroende av det allmännas stöd.

att en satsning på utbildning och forskning om mänskliga rättigheter görs, för att skapa ett förbättrat kunskapsunderlag för det nödvändiga förändringsarbetet.

att en nationell institution för mänskliga rättigheter ska inrättas, Kommissionen för mänskliga rättigheter, med uppgift att utifrån de internationella konventionerna främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Nationella institutioner för mänskliga rättigheter, finns redan i ett stort antal länder, även i Europa, och Sverige har av bland annat olika FN-organ upprepade gånger uppmanats att inrätta en sådan.

Kommissionen för mänskliga rättigheter ska skapa överblick, utveckla en samlad kunskap inom området och vara pådrivande för de olika insatser som kan behövas. Den ska systematiskt undersöka och rapportera om hur det allmänna lever upp till Sveriges internationella åtaganden och främja ett aktivt arbete för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen ska också vara aktiv i den allmänna debatten för att tydliggöra de mänskliga rättigheterna som en gemensam värdegrund för oss alla, oavsett könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Denna värdegrund innebär att det allmänna har det yttersta ansvaret för att individens mänskliga rättigheter respekteras, men också att var och en enskilt har ett ansvar för att respektera andra människors rättigheter.

För att garantera Kommissionen för mänskliga rättigheter största möjliga självständighet föreslår delegationen att den inrättas under riksdagen. Kommissionen ska dock självklart samverka med regeringens olika myndigheter, såsom Diskrimineringsombudsmannen, Barnombudsmannen, Socialstyrelsen och Handisam.

Som engagerad för mänskliga rättigheter generellt och HBT-rättigheter i synnerhet är jag givetvis positiv till att de här viktiga frågorna lyfts fram i den svenska samhällsdebatten. Det är inget fel på intentionerna med debattartikeln från Delegationen från mänskliga rättigheter.

Om man granskar deras konkreta förslag kan man konstatera att det första av dem är något otydligt. De berättar inte vilken typ av lagar som ska förändras. Jag förväntar mig givetvis inte förslag till nya juridiska paragrafer men däremot vilka bristerna är i dagens lagar enligt utredningen.

Det här betyder inte att lagarna är perfekta idag. Själv jobbar jag bl.a. för att transpersoner ska få tydligare skydd mot diskriminering (i regeringsformen), bli inkluderade i lagen om hets mot folkgrupp och (explicit) i straffskärpningslagen för hatbrott. Och givetvis att könstillhörighetslagen (lagen om "könsbyten") ska förändras och bl.a. nuvarande krav på tvångssteriliseringar och tvångsskilsmässor avskaffas. Lagen om föräldraskapspresumtion försvårar för en del kvinnor som blivit inseminerade och är gift med någon annan kvinna. Män som har haft sex med någon annan man de senaste 25 åren får inte bli blodgivare även om han bara hade sex en gång 1985 och de hade säkrare sex.

Åldersdiskriminering är ännu tillåten inom de flesta samhällsområden. Funktionshindrade saknar ännu det skydd som de skulle få om bristande tillgänglighet räknades som diskriminering. När det gäller arbetsgivares skyldighet att vidta aktiva och förebyggande åtgärder gäller det idag bara för diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion. Inte för sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder.

Det är säkert fler delar av politiken mot diskriminering som bör förändras men det här är några exempel på brister i nuvarande lagar.

När det gäller det andra förslaget om mer forskning om mänskliga rättigheter är det något som vore mycket positivt.

Jag vill givetvis även kommentera förslaget om en "kommission för mänskliga rättigheter". Generellt är det alltså ett viktigt arbete. Jag blir dock principiellt skeptisk när utredningar, partier och föreningar föreslår nya myndigheter. Även om det kan vara befogat ibland är det också risk att det blir en symbolhandling främst. Något som ger marginella vinster men däremot ökar byråkratin och där man skickar notan till skattebetalarna. Varje myndighet kostar givetvis inte mycket i relation till Sveriges budget men tillsammans blir det spenderande av resurser som man kanske kunde använt effektivare inom andra områden. Eller använt till att sänka skatterna så att människor själva kan få avgöra hur de vill spendera sina pengar.

Ledamoten Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och landsting, ställer sig bakom förslaget, men lämnar ett särskilt yttrande. Han anser att uppgiften att utgöra en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige bör läggas på Diskrimineringsombudsmannen, i stället för på en ny myndighet.

Anders Knape har en poäng. Första alternativet bör vara att pröva om det är lämpligt att ge DO ansvaret för de här sakerna.

Delegationens betänkande (rapport) Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter överlämnas idag till integrationsminister Erik Ullenhag (fp) som också är ansvarig för regeringens politik emot diskriminering.

Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna (förening för ateister och agnostiker), har en mycket bra debattartikel i Dagen. Den är ett svar på en tidigare artikel där folk från konservativa Claphaminstitutet anklagade Humanisterna för att ha mycket gemensamt med Sverigedemokraterna.

Från Christer Sturmarks debattartikel.

Sverigedemokrater och Humanister är därmed varandras motsats. I själva verket är det islamister, konservativa kristna och sverigedemokrater som strävar åt samma håll. De vill alla se ett monolitiskt samhälle på religiös värdegrund. Den konservativa kristendomen har knappast bejakat ett pluralistiskt normsystem. Den har tvärtom, liksom islamismen, velat skapa ett normativt enhetligt samhälle där människor ska inordnas under de religiösa normerna. De ska leva heterosexuellt, i herrans tukt och förmaning och män och kvinnor ska förvalta de av Gud givna rollerna.

Uppdatering 1.

Även Dagen skriver om rapporten från Delegationen för mänskliga rättigheter.

Uppdatering 2.

Regeringen har nu på sin hemsida publicerat rapporten från Delegationen från mänskliga rättigheter. Ansvariga för rapporten föreslår en del lagändringar men det handlar då om att svenska lagtexter ha referenser till internationella konventioner som Sverige sagt ja till och som handlar om mänskliga rättigheter och inga förändringar i övrigt.

Många lämnar Finska kyrkan efter homofob politikerkommentar.

Efter det dåliga valresultatet för Kristdemokraterna och Sifosiffran 4,2 % igår beslutade deras partistyrelse i eftermiddags att det krävs drastiska åtgärder. Man ska senare i höst ha en affischkampanj där bilden till den här bloggposten är med. Ansvarig för kampanjen blir Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot för kd.

Nej, det där var givetvis inte sant. Även om vissa i den homofientliga falangen i partiet kanske skulle vilja att partiet förde en sådan kampanj är deras ordförande Göran Hägglund tillräckligt realistisk för att konstatera att det bara skulle förvärra partiets situation. Ska förtydliga att jag hittade bilden på bloggen Tokmoderaten och tyckte den var så kul att jag publicerar den här.

Det som är ett givet skämt i Sverige idag är tyvärr nästan allvar i Finland. Där är Kristdemokraterna ännu tydligt homofientliga vilket faktiskt de senaste dagarna fått nästan 20 000 att lämna landets statskyrka, Finska kyrkan. Det berättar Dagens Nyheter.

Det var under en tevedebatt i programmet A2 Teema i Yle2 i tisdags som Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen gjorde klart att att homosexuella par inte bör få full adoptionsrätt och att det enligt den kristna världsbilden är fel att leva ut sin homosexualitet.

I programmet sa hon bland annat, enligt Hufvudstadsbladet:

– Jag kan gott förstå böjelsen att man kan känna attraktion till samma kön, men det är inte samma sak som att agera på de impulserna. Det är för oss kristna en moralisk fråga. Jag har flera bekanta med homosexuell identitet som ändå motsätter sig homosexuella familjer och levnadsvanor. En människa vet ju nog inom sig att om han är i ett homosexuellt förhållande så han gör något som – enligt till exempel den kristna världsbilden – är fel.

Reaktionerna på Räsänens uttalande blev våldsamma. Bara under söndagen ska 5.738 personer ha lämnat in sin utträdesansökan till Finska kyrkan skriver QX.se. Enligt sajten, som citerar Ilta-Sanomat, har kyrkan hittills förlorat 55 miljoner kronor i skatteintäkter.

Samtidigt säger Räsänen själv till Hufvudstadsbladet att hon fått hundratals mejl från människor som håller med henne. Biskop Björn Vikström säger dock att uttalandena är hjärtlösa.

– Det är välkänt att de här frågorna delar kyrkan, så varför uppfattas Päi­vi Räsänen som kyrkans röst? Hon är bara en medlem i kyrkan och en medlem i ett parti. Hon har naturligtvis rätt att uttrycka sin åsikt men många tycker annorlunda, säger biskopen till Hufvudstadsbladet.

Enligt sajten Lämna kyrkan fortsätter medlemmar att lämna kyrkan också under måndagen.

Det är fascinerande att en kommentar från en kristdemokratisk politiker kan få sådana konsekvenser. Men orsaken är givetvis att Finska kyrkan är oenig om man ska accepterar samkönade relationer eller inte. Att som den kristdemokratiska politikern gör, jämföra homorelationer med en "impuls", är så okunnigt att det är absurt.

Även i Estland är det problem med många homofientliga kristna berättar HBT-siten Qx.

Den 11 augusti startade pastor Heino Nurk tillsammans med en grupp troende hbt-personer i Estland gruppen Geikristlaste Kogu. Organisationen för hbt-kristna inom den lutherska Estniska kyrkan "avslöjades" den 4 oktober av en konservativ lobbygrupp som la ut informationen på sin hemsida. Nyheten spreds som en löpeld i media och sociala nätverk.

- Dagen efter tog kyrkan beslutet bakom min rygg om att avkraga mig, berättar Heino Nurk för QX.

Nurk hade redan i slutet av 2009 avslutat sin aktiva tjänst inom kyrkan, men var fortsatt präst.

Tyvärr är det betydligt färre i Estland som protesterar emot sådan homofobi än i Sverige och Finland.

Även i Sverige är den här debatten verkligen aktuell efter att Smyrna Göteborg anmälts för diskriminering till DO. Från Dagen.

I förra veckans Göteborgsposten berättade Peter Härnstam om sin DO-anmälan efter att Smyrnaförsamlingen nekat medlemskap på grund av att han är gift med en annan man....

- Vi är en bekännelsekyrka som driver en verksamhet som är öppen för alla. Människor kan knyta an till oss på många olika sätt. Till just medlemskapet har vi kopplat några kärnvärden för oss: tron på Jesus som Guds son, troendedopet och synen på äktenskapet. Den rätten tror jag ingen kan ta ifrån oss.

- Så det här handlar inte om ett särbehandlande av gifta homosexuella, samma princip gäller alltså för exempelvis barndöpta som vill bli medlemmar, säger Urban Ringbäck.

Smyrna Göteborg och deras föreståndare Urban Ringbäck menar alltså på allvar att äktenskapsdefinitionen är en av de tre mest centrala delarna i samfundet. Det är tydligen öppet för giriga bedragare, för empatilösa människor som inte bryr sig om någon annan än sig själv etc. Men inte för någon som är ihop i en kärleksrelation och är gift om vederbörandes partner är av samma kön. Proportioner någon?

Sanningen om att Socialdemokraterna "snackat för mycket HBT".

När det nu nästan gått en månad efter riksdagsvalet kan det vara orsak att kommentera eftervalsdebatten. Harald Ullman, som tidigare varit ansvarig för flera reklamkampanjer åt Socialdemokraterna, försökte i en artikel i tidningen Resumé få det till att Socialdemokraternas dåliga valresultat berodde bl.a. på att man fokuserat för mycket på HBT-personer i valrörelsen.

S-kampanjen hade stora budskapsfel men också målgruppsfel. I stället för att tala till de breda målgrupperna så vände man sig till särskilt utsatta grupper. Exempelvis långtidssjuka, långtidsarbetslösa, invandrargrupper, etniskt-religiösa minoriteter, homo-, bi-, och transsexuella och givetvis de som är upprörda över att det finns herr- eller damtoaletter och inte könsneutrala dito.

Den här bloggen är inte partipolitisk så jag ska inte kommentera annat än den del av hans kritik som handlar om att s skulle talat för mycket om HBT-politik i årets valrörelse. Låt oss granska vad Socialdemokraterna och dess partiordförande Mona Sahlin, som är känd för att vara HBT-vänlig, faktiskt gjorde.

Maj 2010 Mona Sahlin höll 1 maj-tal. Inget om HBT var med i det.

Juli 2010 Mona Sahlin höll sitt tal i Almedalen. Inget om HBT var med i det. Socialdemokraterna gjorde inte heller några andra utspel eller kommentarer om HBT-politik när det var Almedalsvecka.

Augusti 2010 Socialdemokraterna presenterar egna riktlinjer för partiets politik i valrörelsen. Inget om HBT var med där. När s tillsammans med v och mp fixade ihop ett gemensamt valmanifest var det visserligen med två meningar om HBT men det var marginellt och inget som partierna fokuserade på när de presenterade valmanifestet. HBT var inte heller med på någon valaffisch med Socialdemokraterna.

September 2010. Mona Sahlin blir intervjuad i diverse TV- och radioprogam. Inte i någon av de intervjuer och debatter jag följt har hon sagt något om HBT förutom när Fredrik Reinfeldt berömde att han är engagerad för HBT-politik och hon kontrade med att lämna samma eloge till honom.

Inte heller Alliansen och Vänsterpartiet prioriterade HBT i valrörelsen. Det enda riksdagspartiet som till viss del gjorde det var Miljöpartiet och de ökade i valet som bekant. Det blir närmast absurt när en del något konservativa socialdemokrater kritiserar Mona Sahlin och övriga i partiledningen för att ha pratat för mycket om HBT trots att de i princip inte sa något om det i valrörelsen.

Dagens Nyheter berättar idag om en ny opinionsmätning om vilken ideologi som svenska folket sympatiserar med.

I början av oktober ställde Demoskop följande fråga till 1.000 röstberättigade svenskar: ”En del människor har en politisk identitet. Är det något av följande du anser stämmer in på dig?” Svaren fördelade sig enligt följande:

• Liberal 27 procent
• Socialdemokrat 23 procent
• Socialist 8 procent
• Konservativ 6 procent
• Nationalist 2 procent
• Inget av dem/vet ej 34 procent

Att en tredjedel av väljarna saknar ideologisk grund indikerar hur stor del av väljarkåren som inte heller har en tydlig partipolitisk hemvist. Bland dem under 30 år är hälften utan ideologi. Osäkerheten understryks ytterligare av att inte heller anhängare till de enskilda partierna har någon större grad av enhetlighet i sin ideologiska övertygelse.

Det är i.o.f.s. något udda att socialdemokrati är ett alternativ eftersom det inte är en klassisk ideologi. Från början har socialdemokratiska partier i Europa varit socialistiska även om de sedan till viss del blivit påverkade av liberalismen.

Men det mest intressanta är att bara 6 % identifierar sig som konservativa. Eller för den delen 2 % som nationalister. Det här är återigen ett tecken på att svenska folket generellt är HBT-vänligt.

Socialdemokraterna har de senaste åren blivit mer tydligt HBT-vänliga. Det bör de förbli och positivt vore om de och flera andra partier också började prioritera det i sina utåtriktade verksamhet. Inte bara vid Pridefestivaler.

Kristdemokraterna är ännu konservativa och heteronormativa. De har försiktigt börjat förändra sig men det krävs mer. Att återigen blir ett HBT-fientligt parti är inte acceptabelt om de ska få någon som helst trovärdighet när de, med rätta, kritiserar sd:s främlingsfientlighet.

Mycket tyder på att mina råd till s och kd inte bara är argumentation för demokratiska värderingar. Den partistrateg som gissar att man i Sverige 2010 kan vinna många nya sympatisörer genom att tiga om HBT-politik eller att engagera sig emot rättigheter för gruppen gör nog en allvarlig felbedömning.

Uppdatering 1.

Moderata Svenska Dagbladet skriver på sin ledarblogg om Harald Ullmans valanalys av Socialdemokraternas förlust.

Bög blir ordförande i riksdagsutskott mot diskriminering.

Nu har det avgjorts vilka ledamöter som ska vara med i de olika riksdagsutskotten som förbereder ärenden inför debatter och omröstningar i kammaren. Om man kollar vilka som blivit ordförande och vice ordförande i de 15 utskotten och EU-nämnden kan man konstatera att ett av dem har en öppet homosexuell ledamot som ordförande. Tomas Tobé (bilden) i Arbetsmarknadsutskottet.

Kanske ni gissar att de främst sysslar med saker utan direkt koppling till HBT-politik. Det är i.o.f.s. sant men utskottet har också ansvar för förändringar av lagen mot diskriminering från 2009. En lag som skyddar bl.a. HBT-personer.

Här är de regeringsdepartement och riksdagsutskott som främst har ansvar för olika delar inom HBT-politiken. Jag lämnar även info om ansvariga ministrar och de som är ordförande respektive vice ordförande i utskotten. Du kan på respektive sida hitta mailadresser och telefonnummer till ansvariga.

Integrations- och jämställdhetsdepartementet Erik Ullenhag (fp)
Efter 1 januari 2011 Arbetsmarknadsdepartementet Erik Ullenhag (fp)
Arbetsmarknadsutskottet Tomas Tobé (m) Ylva Johansson (s)
Lagar mot diskriminering inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster, utbildning etc.

Justitiedepartementet Beatrice Ask (m)
Civilutskottet Maryam Yasdanfar (s) Jan Ertsborn (fp)
Äktenskap, adoptioner, inseminationer och övriga familjelagar.
Namnlagen.

Justitiedepartementet Beatrice Ask (m)
Konstitutionsutskottet Peter Eriksson (mp) Per Bill (m)
Förbud mot diskriminering i regeringsformen.
Lagen om hets mot folkgrupp. (konstitutionsutskottet delar ansvaret med justitieutskotteet).

Justitiedepartementet Beatrice Ask (m)
Justitieutskottet Morgan Johansson (s) Johan Linander (c)
Lagen om hets mot folkgrupp. (justitieutskottet delar ansvaret med konstitutionsutskottet).
Straffskärpningslagen för hatbrott.

Justitiedepartementet Tobias Billström (m)
Socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (m) Thomas Eneroth (s)
Asylreglerna för HBT-flyktingar.

Socialdepartementet Göran Hägglund (kd)
Socialutskottet Kenneth Johansson (c) Lena Hallgren (s)
Könstillhörighetslagen.
HBT-reformer som Socialstyrelsen ansvarar för (bl.a. blodgivningsregler).
HBT-reformer som landsting och regioner ansvarar för (bl.a. vård för HBT-personer och avgifter för inseminationer för olikkönade respektive lesbiska par).

Utbildningsdepartementet Jan Björklund (fp)
Utbildningsutskottet Margareta Pålsson (m) Mikael Damberg (s)
HBT-information i skolor.

Statsrådsberedningen Birgitta Ohlsson (fp)
EU-nämnden (nämnden har ingen ledamot som ordförande eller vice ordförande utan det är ansvarig minister från regeringen som samråder med ledamöterna i EU-nämnden)
Sveriges arbete för HBT-rättigheter i EU.

Utrikesdepartementet Carl Bildt (m) Gunilla Carlsson (m)
Utrikesutskottet Karin Enström (m) Urban Ahlin (s)
HBT inom utrikespolitik och bistånd.

Bland ansvariga ministrar och ordföranden respektive vice ordföranden som är med här är alla HBT-vänliga förutom Göran Hägglund (kd) som är konservativ och heteronormativ.

Partierna har också avgjort gruppledarna för respektive riksdagsgrupp. En av dem, Hans Linde (v), är öppet homosexuell.

Socialdemokraterna Sven-Erik Österberg
Moderaterna Anna Kinberg Batra
Miljöpartiet Mikaela Valtersson Mehmet Kaplan
Folkpartiet Johan Pehrsson
Centerpartiet Roger Tiefensee
Sverigedemokraterna Björn Söder
Kristdemokraterna Mats Odell
Vänsterpartiet Hans Linde

Björn Söder (sd) är HBT-fientlig. Mats Odell (kd) konservativa och heteronormativ.

Mehmet Kaplan (mp) ville för några år sedan inte tydligt säga om han var för en könsneutral äktenskapslag men "han skulle rösta som sitt parti". Han har dock besökt Stockholm Pride.

Övriga gruppledare är tydligt HBT-vänliga.


Uppdatering 1.

I dagens Sifo får inget av blocken egen majoritet även om Alliansen är tydligt större än Röd-gröna. Resultatet för båda blocken är nära valresultatet. De två HBT-negativa riksdagspartierna har olika trender i mätningen. Sverigedemokraterna ökar till 6,4 % medan Kristdemokraterna minskar till 4,2 %.

Skuld.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Först vill jag varna eventuella besökare från vampyrserien True Blood. Den här bloggposten handlar om kristendom. Gillar du inte det ämnet var vänlig lämna bloggen omedelbart. (jag betvivlar i.o.f.s. att några av de vampyrerna kan svenska förutom möjligen någon som har Skarsgård som efternamn).

Sedan jag startade min blogg maj 2009 har jag då och då skrivit mina "fredagskrönikor". Det är kanske dags att avslöja var jag hämtat inspirationen till dem från. Men först vill jag säga att jag konstaterat att för vissa av mina bloggbesökare har mina krönikor varit populärast. Någon människa skrev att jag oftare borde ha sådant material här på bloggen.

Jag förklarade då att om jag ska skriva en bloggpost om någon politisk händelse kan jag fixa det inom en halvtimme. Så rutinerad är jag. Sedan vet jag att det låter skrytsamt. :-)

Men att skriva "fredagskrönikor" är svårare. Det måste vara genuint. Annars blir det inte bra.

Min inspiration har jag hämtat från Amos, en tidning som ges ut av Svenska kyrkan. För första gången fick jag för några år sedan en kristen tidning som faktiskt respekterar sina läsare. Som hellre ställer frågor än lämnar svar. Där vi läsare själva får avgöra hur vi resonerar. Faktum är att när jag i min brevlåda samma dag fått någon gaytidning och Amos har det varit svårt att avgöra vilken av dem jag ska läsa först. Det säger något om hur intressant tidningen är.

Men jag har givetvis inte kopierat konceptet. Min blogg är sekulär och det är jag mycket tydlig med. Jag argumenterar inte för någon religion utan granskar kritiskt kristendom, islam, judendom och andra religioner. Kanske någon då tycker att det är en paradox att jag i mina "fredagskrönikor" ofta har referenser till kristendomen. Jag ska därför förklara hur jag resonerar.

För det första har jag alltså hämtat inspiration från en kristen tidning som diskuterar mänskliga frågor. För det andra har debatten om en könsneutral äktenskapslag de senaste åren ofta varit mellan HBT-vänliga personer och konservativt kristna. Det har då varit viktigt att visa att man kan diskutera både etik och Bibeln utan att för den skull var negativ till homorelationer. Det skriver jag även om jag inte själv identifierar mig som kristen. För det tredje är det ett faktum att kristendomen, på gott och ont, är en del av Sveriges kulturarv.

För det fjärde har jag inget som helst emot att folk som är kristna, muslimer, judar eller annat på sina bloggar argumenterar för sin tro. Det är givetvis legitimt precis som politisk retorik för ett visst parti. Men min blogg argumenterar för ett sekulärt samhälle där staten inte favoriserar någon viss religion.

Jag brukar skriva att jag inte identifierar mig som kristen. Men jag skulle idag inte kalla mig för ateist. Ett viktigt förtydligande är att det samfund jag är "närmast" är Svenska kyrkan. För några år sedan besökte jag i Malmö en del kyrkor, en synagoga och en moské. Jag konstaterade då att moskén var mest främmande för mig när det gäller kultur även om jag därmed inte säger att det skulle vara sämre människor där. Det var annorlunda.

Men jag noterade också att för mig var katolska kyrkan (nära Stadsteatern i Malmö) lika främmande som synagogan jag besökte. Återigen vill jag säga att jag trots det givetvis respekterar de människor som var där.

Vad är då centralt i kristendomen? Jag som känner mig fri och kritisk emot både Svenska kyrkan och Bibeln har konstaterat att det nog är Jesus på korset. Det är något som följt Europa i århundraden. Visst kan ni se Jesus lida på korset?

Folk kan vara hur negativa som helst emot kristendomen, ibland befogat, men när vi ser Jesus plågas på ett kors, blir kristendomen annorlunda. Aldrig är väl kristenheten så sårbar som då. Jesus tvivlar ju enligt Bibeln själv på om han har stöd av Gud.

Den tyska gruppen Enigma gjorde 1990 en låt, Mea Culpa (min skuld). Jag kan rekommendera den "katolska versionen". Inte bara för att låten är vacker utan för att en del präster i mässor i Sverige har sjungit refrängen om Jesus.

Varför har då Jesus på korset blivit en så central bild i Europa i 2000 år? Vad vill Bibeln egentligen säga med det? Min teori är att vi människor ibland känner skuld. Vi är otillräckliga. Vi vill göra bra saker men når inte alltid våra ideal. Det gäller för oss alla.

Ännu tydligare blev det i Europa innan vi skapade välfärdssamhällen här. Människor for illa. Givetvis orsakar det bland en del människor känslor av skuld. Jag var för några veckor sedan på ett ställe för f.d. narkomaner i Malmö. Som jag berättat besöker jag det även om jag aldrig själv använt narkotika. Den fredagkvällen hade en missbrukare dött. Han hade återfallit i en överdos. Det som jag reagerade mest över var att han bara var 30 år. Så meninglöst. Ingen bör känna skuld kanske men en del i hans närhet gör det nog trots det.

Hade någon frågat Jesus (som jag känner honom utan att vara kristen men följt Bibeln) om vi människor bör känna skuld hade nog Jesus svarat följande. "Ni bör inte känna skuld, men ni bör känna ansvar för era medmänniskor".

Skuld är ofta destruktiv. Det skapar försvarsreaktioner. Men ansvar har vi alla. Trots att vi alla inte alltid gör det vi vill göra. Trots att vi inte är perfekta. Följer man vad som skrivs i Bibeln var inte heller Jesus perfekt. Han tvivlade. Oavsett om vi tror på någon religion eller inte är det värt att konstatera följande.

Känn inte skuld. Men känn ansvar för dina medmänniskor.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Migrationsverket avvisar med absurda argument lesbisk kvinna från Kenya.

Igår beslutade den borgerliga regeringen om en "ny regional strategi för Afrika 2010-2015".

Målet med strategin är ökad förmåga och politiskt samförstånd hos länder och mellanstatliga organisationer i Afrika att hantera gränsöverskridande utmaningar som gäller stabilitet, handel och ekonomisk integration samt hållbar utveckling. De prioriterade samarbetsområdena är: fred och säkerhet; miljö och klimat; ekonomisk integration inklusive handel, näringsliv och finansiella system. Strategin innehåller även en särskild satsning på korruptionsbekämpning.

Inget fel på det där men jag saknar ett omnämnande av mänskliga rättigheter. Det är också många som menar att värnande av mänskliga rättigheter, förutom att det givetvis har ett värde i sig, är positivt för att utveckla ekonomin och bekämpa fattigdomen i ett land.

Annars har den borgerliga regeringen de senaste åren inom biståndspolitiken tydligt fokuserat både på mänskliga rättigheter generellt och HBT-rättigheter. Även om det återstår mycket att göra innan det verkligen fungerar i praktiken i alla länder som får svenskt bistånd. Och just i Afrika är problemen allvarliga. Det är ingen annan kontinent där så hög andel av länderna totalförbjuder manliga homosexuella relationer. 37 av 53 länder i Afrika. 23 av dem har även totalförbud mot kvinnliga homosexuella relationer.

Bara ett land, Sydafrika, har några positiva lagar för HBT-personer. Som könsneutral äktenskapslag, homoadoptioner och lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. I övriga länder i Afrika är homosexualitet ännu ett tabu, även om det varierar hur allvarlig förföljelsen är av HBT-personer. Uganda och Zimbabwe är några av länderna där situationen är som värst. Mauritanien, Sudan och de delar av Nigeria och Somalia som är styrda av islamister har dödsstraff för homorelationer även om inte några blivit avrättade av den orsaken de senaste åren vad Amnesty vet.

Ett positivt tecken är dock att antalet HBT-engagerade i Afrika ökat betydligt de senaste åren. Och i april i år publicerade ett antal föreningar African Queer Manifesto..

Här är innehållet i manifestet som antogs i Kenyas huvudstad Nairobi 18 april 2010.

As Africans, we all have infinite potential. We stand for an African revolution which encompasses the demand for a re-imagination of our lives outside neo-colonial categories of identity and power. For centuries, we have faced control through structures, systems and individuals who disappear our existence as people with agency, courage, creativity, and economic and political authority.

As Africans, we stand for the celebration of our complexities and we are committed to ways of being which allow for self-determination at all levels of our sexual, social, political and economic lives. The possibilities are endless. We need economic justice; we need to claim and redistribute power; we need to eradicate violence; we need to redistribute land; we need gender justice; we need environmental justice; we need erotic justice; we need racial and ethnic justice; we need rightful access to affirming and responsive institutions, services and spaces; overall we need total liberation.

We are specifically committed to the transformation of the politics of sexuality in our contexts. As long as African LGBTI people are oppressed, the whole of Africa is oppressed.

This vision demands that we commit ourselves to:

Reclaiming and sharing our stories (past and present), our lived realities, our contributions to society and our hopes for the future;

Strengthening ourselves and our organizations, deepening our links and understanding of our communities, building principled alliances, and actively contributing towards the revolution.

Challenging all legal systems and practices which either currently criminalize or seek to reinforce the criminalization of LGBTI people, organizations, knowledge creation, sexual self expression, and movement building.

Challenging state support for oppressive sexual, gendered, discriminatory norms, legal and political structures and cultural systems.

Strengthening the bonds of respect, cooperation, passion, and solidarity between LGBTI people, in our complexities, differences and diverse contexts. This includes respecting and celebrating our multiple ways of being, self expression, and languages.

Contributing to the social and political recognition that sexuality, pleasure, and the erotic are part of our common humanity.

Placing ourselves proactively within all movement building supportive of our vision.

Som svensk kanske man kan tycka att många av målen är generella och att konkreta lagförslag som juridiskt erkännande av samkönade relationer (äktenskap, partnerskap etc) saknas. Men det är viktigt att konstatera att de flesta av de som sagt ja till manifestet lever i en helt annan social verklighet än vi i Sverige. Bara att göra ett sådant här manifest är kontroversiellt nog, skulle de även argumentera för homoäktenskap (som är ett givet krav i Sverige) hade det varit risk att de avfärdats som extremister. För övrigt är det i Afrika ofta kristna och muslimska samfund som är de som främst sprider hatpropaganda mot HBT-personer.

Tyvärr är det vissa som jobbar inom det svenska Migrationsverket som ännu inte fattar hur svår situationen är för många HBT-personer i Afrika. RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund hade för några dagar sedan en debattartikel i Expressen om att Migrationsverket avvisat en lesbisk kvinna till Kenya.

I mars 2009 avslog Migrationsverket en asylansökan från en kvinna från Kenya. Kvinnan har för de svenska myndigheterna berättat om hur hon under åtta års tid levde ihop med en annan kvinna i Kenya, att varken hennes egna eller den andra kvinnans föräldrar accepterade förhållandet, att grannar och andra hotade dem och att paret fick höra att de var ”konstiga och onda”.....

Myndigheten skriver, efter att ha återgivit kvinnans berättelse om hoten hon och hennes partner utsatts för: ”Trots hoten kunde ni inte acceptera att dölja er sexuella läggning utan valde istället att propagera för era rättigheter.”

Migrationsverket fortsätter: ”…du och din partner NN [har] bott tillsammans mellan 2000-2008. Du uppger att ni under flera års tid visat ert förhållande öppet. (…) Det har inte framkommit att det faktiskt hänt er något förutom att folk, såväl grannar som folk på stan, trakasserade er och sa att ni var konstiga och onda samt hotade er.”

Det är förstås ett bisarrt stycke myndighetstext. Migrationsverket talar om för kvinnan att det faktiskt inte "hänt er något” – trots att man tio rader längre upp refererat hur hennes partner bränts inne, och i samma mening konstaterar att paret både trakasserats och hotats.

Resonemanget från Migrationsverket är inte bara empatilöst utan faktiskt också oförenligt med svensk lag. När riksdagen sa ja till den nya utlännningslagen för några år sedan var man tydlig med att ingen asylsökande som är homosexuell eller bisexuell ska skickas tillbaka med argumentet att vederbörande kan dölja sin sexuella läggning.

Den borgerliga regeringen har sedan 2006 i regleringsbrev till Migrationsverket krävt att de ska utbilda sin personal i HBT-kompetens. Det är givetvis bra. Men trots det är det ännu allvarliga brister. Och migrationsminister Tobias Billström (m), själv öppet bisexuell, har i offentliga debatter varit oacceptabelt tyst om principen att ingen HBT-person ska avvisas med argumentet att vederbörande kan dölja vem han eller hon är. Givetvis kan och får han inte kommentera individuella asylprövningar. Men han kan påtala principerna som gäller.

Att tiga är silver, att tala är guld, Tobias Billström. I alla fall när det gäller ditt ansvar att förtydliga asylpolicyn för HBT-flyktingar.

Uppdatering 1.

På tal om flyktingpolitik är det ju ofta debatt om hur man ska hantera främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna. Liberala Dagens Nyheter har idag en ledarartikel om fackföreningarnas relation till de medlemmar som är politiskt engagerade i Sverigedemokraterna.

Slutsatsen är därför att facket måste acceptera aktiva Sverigedemokrater både som medlemmar och förtroendevalda. Så länge fackligt aktiva företräder alla medlemmar och inte i övrigt bryter mot organisationens uppdrag kan och bör de inte uteslutas.

Samtidigt behövs det mer av öppen ideologisk strid. I mitten av förra seklet surrade det av diskussioner om kommunism och demokrati på klubbmöten och arbetsplatser i hela landet. I dag skulle facket kunna spela en lika viktig roll i kampen mot de främlingsfientliga krafterna i Sverige.

Jag håller med. Är själv mycket skeptisk till att fackföreningar ska utesluta medlemmar för att de är med i främlingsfientliga, eller HBT-fientliga för den delen, föreningar. Ofta skapar det bara martyrer. Däremot har alla fackföreningar ett ansvar att bekämpa intolerans. Både främlingsfientlighet och HBT-fientlighet. Facket får aldrig gömma sig och vara tysta bakom argument som "många av våra medlemmar har de där åsikterna". Tvärtom är det faktum är många är intoleranta ett argument för att vara tydlig i debatter.

Dagen avslöjar att Martin Modéus idag blivit vald till ny biskop för Svenska kyrkan i Linköpings stift. Modéus är precis som de flesta av sina kolleger för homovigslar. Några få av dem är ännu emot det men alla Svenska kyrkans biskopar är för välsignelser av samkönade relationer.

Lettland och Grekland kan få partnerskapslagar inom de närmaste åren.

Hade någon för några år sedan sagt att det största partiet i Lettlands parlament lovar jobba för en partnerskapslag för samkönade par hade jag betraktat det som ett dåligt skämt. Men 2010 är det faktiskt verklighet. Även Greklands regering planerar för en partnerskapslag. I Nederländerna har däremot antimuslimska PVV hamnat i en allvarlig konflikt med HBT-rörelsen efter att partiledaren Geert Wilder skaffat en homofob som politisk rådgivare.

Men vi börjar i Lettland. Så sent som 2006 var nästan alla partier i landet homofientliga och inget av dem HBT-vänligt. Det var svårt nog att få parlamentet där att säga ja till förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden. Något som EU kräver av alla medlemsländer.

Lettland höll parlamentsval 2 oktober i år och då blev borgerliga Unity det största partiet med 31,2 % av rösterna (ökning från 16.4 % vid valet 2006).

ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) berättar följande från valrörelsen.

Valdis Dombrovskis, current Prime Minister of Latvia, believes that same-sex couples should be able to register their relationships and property status.

Such view was expressed by the Latvian Prime Minister during the video chat with ‘Unity’ when a question on same-sex marriage was asked. At the same time prime Minister said that ‘Unity’ will not come out with proposals for same-sex marriage. “Marriage is a union between a man and a woman”, said Prime Minister. However, ‘Unity’ is prepared to discuss a possibility and support a proposal for legal regulations of civil status and property for same-sex couples.

‘Unity’ is a platform of three centre-right parties in Latvia which was formed prior to parliamentary election in Latvia on 2 October 2010.

Efter valet har Valdis Dombrovskis bjudit in det näst största partiet, socialdemokratiska SC som även det ökade i valet och fick 26,0 %, till att bli regeringsparti. Generellt kan man säga att folk i Lettland som har lettiskt ursprung röstar på borgerliga partier och de som har ryskt ursprung röstar på partier till vänster. Om det verkligen blir en regering med de två partierna är det första gången landet får en sådan "samlingsregering" med betydande stöd från båda etniska grupperna.

Tredje största parti blev ZZS med 19,7 %. De utgörs dels av ett konservativt parti, dels ett grönt parti. Till skillnad från i de flesta andra länder i Europa är det gröna partiet i Lettland till höger och även homofientligt. Om det här partiet stannar kvar i den nya regeringen kan de försöka stoppa förslag till partnerskapslag.

Något som är positivt är dock att konservativa PLL minskade drastiskt i valet från 28,2 % till 7,7 %. En del av partiet utgörs av kristdemokratiska LPP som är det parti som drivit de mest hatiska kampanjerna i landet emot homosexuella och gayparader. Det femte partiet i parlament är konservativa NA som även det är HBT-fientligt och även innehåller en del främlingsfientliga grupper.

Nu är det givetvis inte avgjort att Lettland verkligen får en partnerskapslag de närmaste åren men man kan hoppas. Mer positiv är det orsak att vara när det gäller Grekland. De två största partierna där, socialdemokratiska PASOK och högerpartiet ND var fram till för några år sedan båda tydligt homofientliga. De senaste åren har dock socialdemokraterna svängt och efter att de vann valet och bildade regering har de börjat planera för en partnerskapslag. Ett tecken på att planerna nu börjar bli mer konkreta är att den grekisk-ortodoxa kyrkan i landet protesterat offentligt. Greklands justitieminister Haris Kastanidis har i media förklarat att ett förslag till partnerskapslag ska lämnas.

Det är annars ungefär samma absurda argument från ortodoxa kyrkan som det brukar vara från konservativa religiösa grupper. Att det är ett "hot mot familjen, landet, moralen etc". För övrigt delvis samma typ av retorik som kds (som Kristdemokraterna då hette) använde i partnerskapsdebatten här i början av 1990-talet. Nu har som bekant kd helt accepterat samma lag. Som jag brukar säga, när samhällståget rör sig framåt är också konservativa med. Även om de brukar sitta i sista vagnen.

Nederländerna är som bekant det enda landet i Europa där främlingsfientliga partier är HBT-vänliga. PVV och dess ordförande Geert Wilder är för både en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner. Men nu har partiet hamnat i konflikt med landets största HBT-förening, COC, efter att Wilder anställt en rådgivare, Paul Belien, som gjort hatiska kommentarer om homosexuella. Belien är från den flamländska delen av Belgien och har där samarbetat med främlingsfientliga VB som också är ett homofientligt parti. Men när han nu blir rådgivare åt PVV i Nederländerna blir hans attityder ett problem eftersom det holländska partiet är HBT-vänligt.

Belien kallar sig "etiskt konservativ". Han har sagt att homoäktenskap, aborter och euthanasi (dödshjälp) är "absolut omoraliskt". Inte nog med det. Han kopplar ihop homosexuellas rättigheter med bl.a. legalisering av droger och kallar båda sakerna för "dödens symptom orsakade av liberalismen". Andra citat från honom är "s.k. homoäktenskap är inte någon alternativ typ av äktenskap utan en pervers version av äktenskap" och att Gay Pride i Amsterdam är "ett perverst evenemang". Belien är också emot EU:s direktiv emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

Geert Wilder och PVV har försökt dämpa kritiken med att partiet är för homosexuellas rättigheter och inte delar Beliens åsikter när det gäller den delen av politiken. Men HBT-rörelsen är, med rätta, kritisk emot det argumentet. Att Wilder vill ha en sådan rådgivare säger något om en acceptans för homofientliga attityder. Om det är kristna som är homofientliga - Belien är katolik. Däremot använder Wilder och PVV ofta muslimska gruppers homofientlighet som argument för att stoppa invandringen av muslimer till Nederländerna. Logiskt är det inte.

Uppdatering 1.

Nya artiklar med koppling till HBT.

Sydsvenska Dagbladet Politiker stöttar unga homosexuella.

Dagen Pingstförsamling anmäld till DO för sexuell diskriminering.

Uppdatering 2.

Enligt Dagen har åklagarna i rättengången mot Geert Wilders yrkat att han bör frikännas. Nu vet jag inte hur landets rättssystem fungerar i detalj men det verkar besynnerligt att det blivit åtal om inte ens åklagarna vill ha en fällande dom. I sak håller jag dock med dem. En fällande dom skulle sannolikt bara öka sympatierna för Wilders. Men även en friande dom kommer givetvis att användas av honom i propagandan emot "etablissemanget" (som han dock nu själv är en del av som ansvarig för regeringens stödparti). Oavsett utgång vinner han alltså på rättegången. Det borde faktiskt de som startade rättegången konstaterat.

För övrigt ska det givetvis var möjligt att säga att Koranen, eller Bibeln, är som Mein Kampff. Det är absurt att kalla kritik av en bok för hets mot folkgrupp. När det gäller den propagandafilm mot islam som Wilders är ansvarig för är situationen mer komplicerad eftersom den antyder att alla muslimer är extremister och för diktatur. Men där är det tveksamt om åtal är rätt metod.

Sydsvenska Dagbladet har idag förresten en artikel om den politiska situationen i Nederländerna.

Trishas familj är från Dominikans­ka republiken, ett av de områden som Wilders anser att Holland ska sluta ta emot invandrare från.

– Det är ändå bra att han tar upp vissa saker. Jag tycker att det är sorgligt att två homosexuella inte kan gå hand i hand i vissa områden. De här grupperna som Wilders snackar om accepterar ju inte bögar.

Djurskydd, rättigheter för kvinnor, större frihet för homosexuella – en del av frågorna PVV tar upp är udda för ett högerpopulistiskt parti.

Liberaler måste bekämpa kd-extremism.

Håller Kristdemokraterna på att återigen svänga åt ett extremt håll där man inte respekterar att Sverige är ett sekulärt samhälle? Där partiet återigen vägrar erkänna samkönade relationer som något positivt och bara fokuserar på kärnfamiljen. Där är vi inte ännu. Men det är en del negativa tecken. Och hur tydliga är Alliansens liberaler när det gäller att motverka sådana tendenser?

Debatten har blivit aktuell i samband med att den borgerliga regeringen lämnade förslaget till Förordning om läroplan för grundskolan. förskoleklassen och fritidshemmet. Främst har fokus varit på kristendomens roll i ämnet religionskunskap. Alla som följer min blogg vet att jag är engagerad för ett sekulärt samhälle och emot religiös extremism oavsett om den är kristen, muslimsk, judisk eller något annat.

Men trots det vill jag förtydliga att jag menar att utbildningsminister Jan Björklund (fp) har en poäng när han säger att kristendomen bör ha en mer central roll i skolan än andra religioner eftersom den påverkat vårt samhälle så mycket. Det handlar inte om någon värdering vilken religion som är bäst utan om fakta hur samhället är. Av samma orsak bör det inte vara något fel om elever i Turkiet lär sig mer om islam än om kristendom.

Problemet är att även om det här är en viktig aspekt så är det andra som nu försöker flytta fram positionerna i sin kamp emot sekulariseringen av samhället. Som bl.a. Yvonne Andersson (kd) i Dagen.

Det här visar att man lyssnat på det stora arbete som gjordes i remissförfarandet, säger Yvonne Andersson, som nu tar sikte mot bland annat samhällskunskapen.

Är inte nöjd.

- Man får inte vara nöjd och begränsas till att kristendomens särställning nämns i religionskunskapen. De kristna värderingarna ska genomsyra hela den svenska skolan, säger hon.

Kommentaren är så extrem och absurd att det är något förvånande att det inte skrivits mer i media om det. Yvonne Andersson är visserligen en del av den homofientliga extrema falangen inom kd men här framför hon sina åsikter som om det vore partiets. Menar även partiets ordförande Göran Hägglund (kd) att "kristna värderingar ska genomsyra hela den svenska skolan" då har både samhället i sin helhet och regeringen ett allvarligt problem. Det är helt oförenligt med respekten för att folk har olika religioner i dagens mångkulturella samhälle. Och lika viktigt - att många är emot alla religioner.

Jag skrev några dagar efter valet en bloggpost om att flera homofoba riksdagskandidater för Kristdemokraterna kryssat sig förbi HBT-vänliga politiker i partiet. Bl.a. försvinner partiets HBT-politiske talesperson Michael Anefur från riksdagen. En annan av kd:s HBT-vänliga politiker lämnar partiet helt. Carina Liljesand kommenterar i Dagen sitt beslut.

Kristdemokraten Carina Liljesand avgår från sin post som kommunalråd i Göteborg. Dessutom lämnar hon partiet.

- Jag känner mig inte längre kompatibel med partiet, säger hon....

Varför lämnar du partiet?

- Jag ser Kristdemokraterna som ett socialt ansvarstagande mittenparti och tycker att det är så partiet ska arbeta.

Även till kommunfullmäktige i Göteborg var det konservativa frikyrkliga kandidater som kryssade sig förbi andra mer liberala kd-politiker. Det är tydligt att den HBT-vänliga falangen inom kd är försvagad och att de homofientliga extremisterna nu hoppas att återigen vrida partiets politik åt det konservativa hållet. Men folk inom Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet måste vara medvetna om att det i så fall inte bara blir ett problem för kd att stanna kvar i riksdagen 2014. Det riskerar att få hela Alliansen att verka mer konservativ än vad den egentligen är. Och det lär inte locka ungdomar.

Även om Jan Björklund har en poäng när det gäller kristendomens roll i ämnet religionskunskap har han varit oacceptabelt otydlig om fördelarna med ett sekulärt samhälle i andra debatter. Han har bl.a. entydigt försvarat skolavslutningar i kyrkor som något oproblematiskt trots att det faktiskt är svårt att förena med respekten för den sekulära skolan. Och granskar man förslaget till ny läroplan är följande med.

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Det är väl bra, om än egentligen givet, att man konstaterar att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Sedan kanske Björklund ska berätta det även för Yvonne Andersson (kd). Men det är helt oacceptabelt att det även i det nya förslaget är med "etik som förvaltats av kristen tradition". 1994 kämpade Folkpartiet för att det inte skulle var med i den läroplan som gäller idag men Kds (som kd då hette) fick igenom referensen. 2010 tycks Folkpartiet utan problem och utan offentlig debatt accepterat det. För ett liberalt parti borde det vara givet att prioritera att försöka få bort den typen av sammanblandning mellan etik och religion.

Sverige har fram till 1970-talet varit ett tydligt homofientligt land. Den främsta orsaken till det har ofta varit citerande från Bibeln. Även om dessbättre många kristna idag i Sverige är HBT-vänliga är det oacceptabelt att låtsas som att "kristen etik" bara varit positiv för Sverige. För det blir budskapet när man kopplar ihop det med "västerländsk humanism".

Att Kristdemokraterna möjligen återigen blir mer extrema de närmaste åren är i sig ett problem. Men än värre är det om inte Alliansens liberaler tydligt argumenterar emot och försvarar det sekulära samhället.

Kampen för HBT-rättigheter och det sekulära samhället måste föras igen och igen. Bland de grupper som hotar ett sådant samhälle är inte bara islamister och nationalister utan även delar av Kristdemokraterna.

Uppdatering 1.

Den borgerliga regeringen och finansminister Anders Borg (m) har idag presenterat sin budget och förslag till ekonomisk politik för de närmaste åren.

I Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet är bl.a. följande med (sid 35).

Området omfattar åtgärder för att förebygga diskriminering på grund av kön, könsöver-skridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörig-het, religion eller annan trosuppfattning, funk-tionshinder, sexuell läggning eller ålder. I området ingår myndigheterna Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Nämnden mot diskriminering. Vidare ingår stöd till organisationers och stiftelsers verksamhet mot diskriminering, rasism, homofobi och liknande former av intolerans....

Sverige kommer att fortsätta arbeta aktivt för principen om alla människors lika värde i olika internationella sammanhang. Inom ramen för EU-arbetet fortsätter Sverige verka för antagandet av ett EU-direktiv som säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering för var och en av de diskrimineringsgrunder som omfattas av direktivet, dvs. religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Vidare kommer regeringen att överväga behovet av åtgärder mot bakgrund av Europarådets rekommendation om åtgärder för att motverka diskri-minering på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

Uppdatering 2.

Det ska dock sägas att situationen inom Kristdemokraterna inte är entydig. Det är tydligt att personkryssandet försvagat den HBT-vänliga falangen och gynnat den homofientliga delen av partiet. Partiledningen är dock medveten om att samma extrema kd-politiker som lockar konservativt frikyrkliga att kryssa dem också riskerar att skrämma bort många fler från partiet.

Det resonemanget kan vara en orsak till att Emma Henriksson blivit ny vice gruppledare i riksdagen för Kristdemokraterna. Det är första gången någon från partiets homovänliga falang får ett så centralt uppdrag för partiet. Emma Henriksson är för helt likställda regler för samkönade och olikkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer och är en av dem som jobbat för att partiet börjat erkänna andra familjetyper än kärnfamiljen. Mats Odell som tvingades lämna regeringen är ny gruppledare.

Några människor från konservativa Claphaminstitutet har idag en debattartikel i Dagen. De försöker försåtligt koppla ihop föreningen Humanisterna (för ateister och agnostiker) med Sverigedemokraterna. Argumenteringen blir synnerligen svag. De t.o.m. känner sig tvingade att själva erkänna följande.

SD och Humanisterna är oense om det mesta och har diametralt olika värdegrund när det gäller mänskliga rättigheter....båda målar upp förenklade hotbilder som de sedan attackerar. För SD gäller det "främmande kulturer" och för Humanisterna tycks religionen vara roten till allt ont.

Man kan ha olika åsikter om en del retorik från Humanisterna men det är nog aldrig någon från den föreningen som sagt att religion orsakar alla samhällsproblem. När det gäller hotbild vet vi däremot att Tuve Skånberg (engagerad inom Claphaminstitutet och som som kryssade sig in i riksdagen i höst för kd) och andra delar av Kristdemokraterna använt skrämselpropaganda igen och igen emot riksdagens reformer som syftat till att förbättra situationen för samkönade par.

1994 partnerskapslagen
2002 homoadoptioner
2002 lagen om hets mot folkgrupp skyddar även homosexuella och bisexuella
2005 inseminationer för lesbiska kvinnor
2009 könsneutral äktenskapslag

Trots de här reformerna som skulle "orsaka kaos och samhällsupplösning" fungerar Sverige hyfsat ännu 2010.

HBT blir obligatorisk del av "invandrarutbildning".

Regeringen lämnade i torsdags Ny förordning om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare.

Från dokumentet.

Den 1 december 2010 träder en reform för att påskynda nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet i kraft. Som ett led i den reformen har regeringen den 7 oktober 2010 beslutat om en förordning om innehåll och omfattning av samhällsorienteringen för vissa nyanlända invandrare.

Samhällsorientering införs enligt den nya lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare som en obligatorisk del av nyanländas etableringsplan. Varje kommun ska se till att nyanlända invandrare erbjuds minst 60 timmar samhällsorientering. De nyanlända invandrare som omfattas är flyktingar, andra skyddsbehövande m.fl. och deras anhöriga som avses i 2 § lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare....

Samhällsorienteringen ska innehålla åtta obligatoriska delar....

4. Individens rättigheter och skyldigheter.

Denna del bör behandla:
Jämställdhet och individens frihet.
Rättigheter för homo-, bi- och transsexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck.
Diskrimineringslagstiftning och Diskrimineringsombudsmannen.
Hjälp och stöd: familjerådgivning, kvinnojourer och Barnens Rätt I Samhället (BRIS).
Barns och ungdomars rättigheter i relation till föräldraansvaret – kamratkretsen, relationer samt fritidsaktiviteter.
Religionsfrihet och religiösa samfund.

Redan i mars i år lämnades en utredning om bl.a. innehållet i samhällsorienteringen. Den föreslog att HBT-rättigheter skulle vara en del av kapitlet Att bilda familj i Sverige. Men jag tycker det är bra att den borgerliga regeringen nu istället skapat ett nytt kapitel Individens rättigheter och skyldigheter där bl.a. HBT-rättigheter är en del. Att vara HBT måste ju inte handla om att bilda familj utan fokus bör vara just på individers rättigheter.

Möjligen blir det något dubbelt att först tala om transsexuella och sedan könsöverskidande identitet och uttryck. Transsexuella är ju en del av folk som är "könsöverskridande". Men hellre det än att någon del av transgruppen skulle vara frånvarande i dokumentet.

I USA har Pew Research Center publicerat en ny opinionsmätning som visar att 42 % är för en könsneutral äktenskapslag medan 48 % är emot. Det är den första av institutets mätningar där färre än hälften är emot homoäktenskap. 2009 var motsvarande siffror 37 % för och 54 % emot. Första gången de frågade folk om vad de tycker om en könsneutral äktenskapslag, 1996, svarade 27 % ja till en sådan lag och 65 % nej. Trenden är alltså tydligt positiv.

Det är vanligare bland vita än bland svarta att vara för homoäktenskap. Latinos är ungefär lika positiva som övriga vita. Den religiösa kategori som är positivast till en könsneutral äktenskapslag är judar där 76 % är för. Motsvarande siffror är 62 % bland folk som inte är med i något samfund, 46 % bland katoliker och 31 % bland protestanter.

60 % är för att öppet homosexuella och bisexuella ska få jobba inom försvaret medan 30 % är emot. Det har inte varit några dramatiska förändringar de senaste åren när det gäller de siffrorna. Jämfört med första enkäten 1994 har dock stödet tydligt ökat. Då var 52 % för och 45 % emot.

Intressant är att 2010 är det fler republikaner, 47 %, som är för att öppet homosexuella och bisexuella ska få jobba i försvaret än som är emot, 43 %. Trots det är nästan alla republikanska kongresspolitiker ännu emot reformen.

Tyska gaysiten Queer berättar att delstaten Niedersachsen beslutat att likställa de regionala reglerna för samkönade par i partnerskap och olikkönade par i äktenskap. Det betyder att 12 av Tysklands 16 delstater antingen har jämställt reglerna eller planerar att göra det inom de närmaste åren. Av Tysklands ca 81 miljoner invånare bor ca 61 miljoner (ca 75 %) i de 12 delstaterna.

Sachsen-Anhalt (kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD i den regionala majoriteten) har delvis jämställt reglerna. Thüringen (CDU och SPD) har startat en utredning om att möjligen jämställa reglerna. Sachsen (CDU och liberala FDP) och Baden-Württemberg (CDU och FDP) har ännu inte jämställt några regionala regler och planerar inte heller göra det de närmaste åren.

Baden-Württemberg (som är granne med Frankrike) är dessutom ensam kvar bland Tysklands delstater att vägra låta samkönade par ingå partnerskap i samma lokaler som olikkönade par kan ingå äktenskap. Även det har majoriteten sagt att de inte planerar förändra trots många protester från HBT-rörelsen i delstaten.

Sachsen-Anhalt, Thüringen och Sachsen är de tre sydligaste delarna i det som tidigare var Östtyskland.

7,5 % i USA-enkät identifierar sig som icke-hetero.

För någon månad sedan publicerades en brittisk rapport som berättade att bara 1,5 % av de som besvarat en enkät identifierade sig som homo eller bi. Då var det direkt en del homofientliga debattörer även här i Sverige som låtsades att det här var ett argument för att HBT-rörelsen överdriver antalet inom sin egen grupp.

Det kan ju bli spännande att kolla vilka reaktionen från homofoberna blir när de får veta siffrorna från en ny motsvarande rapport i USA.

Från USA-gaysiten 365gay.

Filling 130 pages of a special issue of the Journal of Sexual Medicine, the study offers detailed findings on how often Americans have sex, with whom, and how they respond. In all, 5,865 people, ranging in age from 14 to 94, participated in the survey.

The lead researchers, from Indiana University’s Center for Sexual Health Promotion, said the study fills a void that has grown since the last comparable endeavor – the National Health and Social Life Survey – was published 16 years ago. Major changes since then include the spread of sexually transmitted diseases, the types of sex education available to young people, the advent of same-sex marriage, and the emergence of the Internet as a tool for social interaction....

While about 7 percent of adult women and 8 percent of men identify as gay, lesbian or bisexual, the proportion of individuals who have had same-gender sex at some point in their lives is higher. For example, 15 percent of the men aged 50-59 said they had received oral sex from another man at some point.

Om man granskar själva rapporten kan man hitta följande siffror (sid 258) för fyra olika grupper .

Unga killar 14-17 år

Hetero 96,1 %
Gay 1,8 %
Bisexuell 1,5 %
Annat 0,1 %

Unga tjejer 14-17 år

Hetero 90,5 %
Lesbisk 0,2 %
Bisexuell 8,4 %
Annat 0,9 %

Vuxna män 18-94 år

Hetero 92,2 %
Gay 4,2 %
Bisexuell 2,6 %
Annat 1,0 %

Vuxna kvinnor 18-94 år

Hetero 93,! %
Lesbisk 0,9 %
Bisexuell 3,6 %
Annat 2,3 %

Det som är något förvånande är att det ganska stora skillnader mellan grupperna. Men en tydlig tendens är att andelen som svarar de är homosexuella är högre bland män medan de som svarar de är bisexuella eller annat är högre bland kvinnor. En orsak kan vara att mansrollen (och USA är generellt något konservativare än Sverige) gör det viktigare att vara tydlig med "vad man är" medan det är mer tillåtet för kvinnor att tveka. En orsak till att vissa svarat annat kan också vara att de inte vill berätta att de är homo eller bi eftersom det för många ännu är tabu.

Annars är det positivt att så många som 7,5 % faktiskt svarar i en enkät att de inte är hetero. Det tyder på att det blivit mer öppenhet även i USA om de här sakerna. Det ska också sägas att siffrorna när det gäller unga ska tolkas försiktigt eftersom det bara är drygt 400 i respektive grupp som svarat. Bland vuxna är det däremot ca 2 500 som svarat från män respektive kvinnor.

Andelen som haft samkönat sex är siffrorna ännu högre. När det gäller sådan sex är det möjligt få fram siffror för "ge oralsex åt någon av samma kön", "få oralsex av någon av samma kön" för både män och kvinnor. Även "fått penis i anus" för män, däremot blir det inte möjligt att avgöra hur vanligt det är med samkönat sex när det gäller "infört penis i anus" eftersom den som svarat ja kan mena antingen på män eller kvinnor eller båda könen.

Siffrorna för "received penis i anus" är för män högst bland 20-24-åringar 10.8 % när det gäller någon gång i livet (lifetime), motsvarande siffra för "senaste året" är 5,2 %. Som jämförelse har 9,5 % av män 50-59 år någon gång i livet "received penis i anus" och 4,6 % senaste året.

För "inserted penis i anus" är sifforna högst för män 25-29 år 45,2 % någon gång i livet och 26.6 % senaste året. Men det kan alltså vara analsex med män, kvinnor eller båda könen.

När det gäller män som "fått oralsex" av andra män är högsta siffran för människor 50-59 år, 14,9 % någon gång i livet, 8,4 % senaste året. 13,1 % av de männen svarar att de "gett oralsex" till andra män någon gång i livet och 8,0 % senaste året.

Som jämförelse är siffran för män 20-24 år 9,3 % både för fått och gett oralsex åt andra män någon gång i livet. Siffran är 6,2 % för fått och 6,7 % för gett oralsex åt andra män senaste året.

När det gäller kvinnor som "fått oralsex" av andra kvinnor är högsta siffran för människor 20-24 år, 16,8 % någon gång i livet, 8,5 % senaste året. 14,0 % av de kvinnorna svarar att de "gett oralsex" till andra kvinnor någon gång i livet och 9,2 % senaste året.

Som jämförelse är siffran för kvinnor 50-59 år 8,2 % för fått och 7,3 % gett oralsex åt andra kvinnor någon gång i livet. Siffran är 0,9 % både för fått och gett oralsex åt andra kvinnor senaste året.

En del homofoba medelålders män låtsades att resultatet från den brittiska rapporten även måste gälla i Sverige. Jag gissar att de inte är konsekventa och argumenterar för USA-rapporten också gör det. För det skulle betyda att 15 % av deras manliga vänner har haft oralsex med andra män.

Sådana resultat suger. Kan homofober kontra med om de vill använda en ungdomlig retorik. :-)