Antal HBT-reformer som sd varit för vid dess genomförande.

På onsdag ska en person med koppling till Sverigedemokraterna, Jan Sjunnesson, arrangera Pride Järva. Något jag kritiskt kommenterade i förra bloggposten.

Sd samlar idag ett stöd runt 20 %. Mitt tips är att andelen är ungefär lika hög bland HBT-personer. Många av dem hävdar att partiet förändrats just när det gäller HBT-rättigheter. Och det är ju delvis sant. Opinionsmätningar visar att sd har stöd av ungefär 85 % bland invandrare jämfört med om 100 % är befolkningen i sin helhet. 85 % av 20 % = 17 %. Partiet har alltså stöd bland många grupper idag.

Men hur startade det? Sverigedemokraterna var ett parti som 1988 bildades av människor med ursprung i rasistiska och halv-nazistiska grupper. Sd har dock alltid officiellt varit för parlamentarisk demokrati och aldrig varit explicit nazistiskt. Det fanns dock många i partiet som även var med i nazistiska grupper 1988-1995. Med ny partiordförande 1995 försökte Sverigedemokraterna distansera sig från skinheads och fascistisk retorik som "degenerering av den svenska folkstammen" och "vara emot perversiteter". Paradoxalt nog blev det först då homofientliga formuleringar i deras nya partiprogram, att det var fel "att media förhärligar den homosexuella livsstilen". En programpunkt som skulle finnas kvar till 2004.

Sd var emot nästan alla homoreformer.

2001 ringde jag för första gången till partiets kansli i Stockholm. Presenterade mig med namn och någon som jobbar för rättigheter för homosexuella och bisexuella och som ville veta vad partiet tyckte om reformer som då var aktuella.  Mannen som svarade nästan darrade på rösten som om jag just förklarat att jag skulle planera ett terroristattentat emot dem.  Till sist blev det ett svar att sd nästan var emot rubbet när det gäller homoreformer. T.o.m. sambolagen (genomförd 1988) för homopar ville de då avskaffa.

2003 ringde jag till en då okänd (för allmänheten) sd-politiker. Hans namn var Jimmie Åkesson som skulle bli ordförande i partiet två år senare. Jag uppfattade honom som en artig men misstänksam politiker. (Det är enda telefonsamtalet jag haft med honom) Frågade honom om man kan vara öppet homosexuell och politiker i sd. Han svarade "jag vet faktiskt inte".

Sedan har de alltmer HBT-vänliga attityderna påverkat även sd. Ibland säkert av främst taktiska orsaker men också av en genuin förändring. Ett politiskt parti finns ju sällan i ett vacuum i relation till övriga samhället. I synnerhet inte sd som har ett tydligt populistiskt drag.

Men nästan alltid har det handlar om att sd först varit emot reformer, "det här kommer förstöra Sverige, kärnfamiljen, barnen, västerländsk kultur bla bla bla" och några år senare accepterat dem.

Här är en sammanställning av de HBT-reformer som Sverigedemokraterna varit för när de genomfördes.

1. Att införa en sammanhållen lag emot diskriminering. Nytt var bl.a. att diskriminering p.g.a. könsidentitet blev infört. 2008

2. Att avskaffa kraven att vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt.2012.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Listan blir inte längre. T.o.m. Kristdemokraterna skulle komma upp i alla fall runt 10 reformer. I sitt partiprogram för sd 1996 fanns det förutom det där att "media förhärligar den homosexuella livsstilen" med en formulering om att "de som ägnar sig åt homosexuella lustar (sic!, min kommentar) inte ska drabbas av våld".

Det är väl ungefär där som hat-siten Avpixlat ännu är kvar idag. "Visst är de konstiga men misshandla dem inte".

Den attityden är avslöjande.

Pride Järva är ett sd-jippo.

Varje förmiddag använder jag sökorden "Helds HBT-nyheter" och "Bengt Held" för att kolla om det är något nytt som publicerats om min blogg. Det var så jag för några dagar sedan hittade följande om evenemanget.

Vad gäller svenska förhållanden har inga Pride marscher genomförts i förorter vad vi vet. Det finns ett par grupper för utlandsfödda HBT-personer, Homan i Göteborg och RFSLs Newcomers, den liberale bloggaren Bengt Held som diskuterar islam och HBT, men inga marscher i förorterna oavsett vilka som bor där, deras härkomst och tro.

Då hade jag ingen aning om vilka som var ansvariga för evenemanget som ska hållas på måndag. Men tyckte att det verkligen var dags att några arrangerar en prideparad i en invandrartät förort i Sverige. Jag var stolt (och det är jag ännu) över att jag omnämns som den svenske HBTQ-aktivist som oftast tagit fighten senaste åren emot den fascistiska ideologin islamism (att Koranen ska vara lagbok i ett samhälle vilket är lika galet som om Bibeln skulle vara lagbok) men också emot att nästan alla muslimska samfund är homofientliga. Det är det de svenska HBTQ-aktivister som fegt tigit om det här som ska skämmas.

Egentligen finns det tre perspektiv i den här debatten. Och de perspektiven blandas friskt ihop både av de som är anhängare och motståndare till Pride Järva.

1. Bör det hållas HBTQ-festivaler och gay-parader i invandrartäta förorter?

Mitt svar: Ja, absolut. Precis som det bör hållas sådana evenemang i kommuner i "Bibel-bältet" i Småland-Västergötland. De evenemangen är ofta betydligt viktigare än Stockholm Pride i innerstaden där de allra flesta redan är HBTQ-vänliga..

2. Har RFSL och svenska liberala-gröna-socialistiska grupper ofta svikit just HBTQ-muslimer och folk som drabbas av fördomar i invandrartäta förorter?

Mitt svar: Ja absolut. Vill citera lesbiska muslimska feministen Irshad Manji.

Talet om islamofobi är ett politiskt spel av de dogmatiska som används för att tysta debatten, kommenterar Irshad Manji och uppmanar med full kraft till en kritisk diskussion om påståenden och praktiker som uttalas och utförs i religionens namn. Oron för att tala om hedersproblematiken ur ett kulturellt eller religiöst perspektiv menar hon handlar om att själv ha gett efter för gruppheder: - Man är rädd för att bli kallad islamofob och därmed är det sin egen heder man oroar sig för, fnyser hon.

RFSL och de flesta HBTQ-aktivister som är liberaler, gröna och socialister bör göra en ordentlig självrannsakan varför de lät sd få öppet mål i den här debatten. Varför de inte själva tagit något sådant här initiativ tidigare. För att göra ännu en jämförelse med fotbollen. Ska man vinna en match räcker det inte att ha spelare som debatterar "hen" och "ett tredje juridiskt kön", även om det är viktigt att fronten flyttas framåt. Det behövs också spelare som står upp för centrala rättigheter oavsett etnicitet, som inte förnekar problemen i en del förorter och som hjälper målvakten emot främlingsfientliga grupper.

3. Är politiker från främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna lämpliga att arrangera en prideparad?

Mitt svar: Nej. Givetvis inte. När jag fick veta att den som är främste arrangör för Pride Järva är Jan Sjunnesson (som varit chefredaktör för partiets tidning Samtiden och nu är skribent hos hatsiten Avpixlat) blev jag skeptisk. Jag har igen och igen gett honom rådet att lämna sin post som ansvarig för Pride Järva till förmån för någon utan koppling till sd. Utan resultat. Just för att att fokus riskerar hamna på honom istället för en viktig demonstration.

När Jan Sjunnesson gick ihop med Mats Dagerlind, chefredaktör för just Avpixlat, i en debattartikel i Expressen blev det bara för komiskt. Mats Dagerlind är ökänd för sin homofientlighet. Att ta med honom i HBTQ-kampen är ungefär som att gå hand i hand med Djävulen i en Jesus-manifestation. Inga jämförelser i övrigt. Den där debattartikeln är närmast oförskämd om den syftar till att försvara HBTQ-rättigheter.

Vi är många, sannolikt en majoritet, i Sverige som inte är homo- bi- eller transsexuella, som inte är queer-radikaler med en önskan att upplösa alla normer men anser att en grundläggande tolerans gentemot sexuella minoriteter är en självklarhet.

Att hänvisa till att HBTQ-rättigheter handlar om vad folk gör i sängkammaren är oförskämt.

Det finns ingen i den etablerade HBTQ-rörelsen som är för att upplösa alla normer. RFSL är tydliga med att vissa normer är bra, som att man som vuxen inte ska ha sex med barn, eller alla människors lika värde, det är diskriminerande normer som RFSL är emot.

Vi behöver inte gilla vad andra gör i sängkammaren eller med vem, bara respektera att vars och ens sexualliv är vederbörandes privata ensak.

Really? Så HBTQ-personer rättigheter handlar om vad folk gör i sängkammaren? Det här är argument som var vanliga för 30 år sedan. Att vara transperson har överhuvudtaget inte något som helst med vad man gör i sängkammaren. Och även homo- och bi-rättigheter handlar om kamp emot diskriminering på jobbet, i vardagen, bekämpande av hatbrott etc. Att reducera bögars och lesbiska rättigheter till att handla om att man får göra vad man vill som vuxna i sovrummet är inte annat än direkt oförskämt.

Vi är bekymrade över de kulturellt/religiöst relaterade och oförsonligt hatiska värderingar mot sexuella minoriteter som på senare tid etablerat sig i Sverige genom invandring från regioner i världen där den mångsexuella tolerans som präglar det svenska samhället helt lyser med sin frånvaro.

HBTQ-fientlighet hos hat-siten Avpixlat.

Eller på hat-siten Avpixlat där de båda herrarna är styrande. Noll självinsikt.

Vi är också bekymrade över att hbtq-rörelsen, som är en vänsterliberal rörelse, uppvisar en beröringsskräck inför att problematisera intoleranta värderingar när de återfinns hos andra grupper än etniska svenskar. Andra vänsterliberaler har uppvisat en liknande beröringsskräck när det gäller att problematisera kulturellt/religiöst relaterat heders- och kvinnoförtryck och judehat.

De går till attack emot liberalismen vilket jag tror är deras största misstag. Att kalla HBTQ-rörelsen för vänsterliberal är dessutom helt fel, det finns allt från nyliberaler långt till höger till kommunister i den.

I samtliga fall är det uttryck för en i grunden rasistisk människosyn att inte ställa samma krav på invandrare som på svenskar och förutsätta att de inte kan hantera kritik.

Den kritiken är berättigad, men ytterst få har kritiserat i sig att det genomförs demonstrationer i Järva. Det är sd-kopplingen de är emot.

Och var det inte så Pride började, som en manifestation på gatorna för att provocera, kräva sin plats i det offentliga rummet? Nu är det mest ett jippo för de redan hbtq-frälsta. Man fortsätter att slå in dörrar som redan står på vid gavel. Vad gör en Pride-parad i Stockholms innerstad för nytta 2015 när fronten för frigörelsekriget går ute i miljonprogramsförorterna?

Ett sd-jippo.

Fronten går emot folk som har reaktionära värderingar, sedan kvittar det om de bor i en förort eller någon kommun i Småland eller gillar Avpixlat. Den slutsats man kan dra är att det Sverige skulle behöva är högerpolitiker som inkluderar HBTQ-personer med konservativa värderingar. Som kan utmana oss liberaler (och de som är gröna och socialister) till att skärpa våra argument. Kanske Ebba Busch Thor (kd) kan bli en talesperson för den gruppen. Men det Pride Järva just nu sprider är bara en obegåvad variant av vulgärhöger.

Pride Järva är ett sd-jippo. Så förvandlas en mycket viktig debatt, hur HBTQ-personer ska respekteras i invandrartäta förorter, till ett slagträ mellan främlingsfientliga och extremvänstern.

Det är faktiskt inte värdigt.

Stockholm Pride har temat "göra slut".

På måndag börjar Stockholm Pride. Det kvittar vad folk tycker om evenemanget, det som händer där blir ibland riksnyheter. Därför finns det orsak att granska programpunkterna som finns på deras hemsida. Årets tema är "Göra slut". Först var jag skeptisk emot en sådan negativ paroll men den kan också vändas till något positivt. Något som blir bättre efteråt.

Öppna moderater i Stockholm ställer det på sin spets med sitt seminarium Gör slut med staten! Historiskt har i Sverige tilltron till staten varit starkare än i de allra flesta andra länder. Och i synnerhet bland folk till vänster. Men just där har det också varit en viss konflikt där statskramare debatterat med en mer frihetlig vänster. Jag är socialliberal och i mitt samhälle spelar det offentliga givetvis en viktig roll för att garantera social trygghet. Men en mer skeptisk och mindre okritisk attityd till staten som något bara positivt vore välkommet bland vissa. Vi HBTQ-personer har ofta mött den negativa sidan med diskriminerande lagar.

RFSL möter politiker.

RFSL och RFSL Ungdom möter bl.a. justitieminister Morgan Johansson (s), utbildningsminister Gustav Fridolin (mp) samt partiledarna Anna Kinberg Batra (m) och Ebba Busch Thor (kd). HBT-liberaler har ett seminarium där de argumenterar för att införa en civilrättslig äktenskapslag (alltså att bara borgerliga vigslar ska ha juridiska verkan). Feministiskt initiativ arrangerar ett möte om normer inom kommunal välfärdspolitik. Vänsterpartiet vill diskutera "myten om den rike bögen". LO presenterar en uppföljning av rapporten Öppenhet i arbetslivet som presenterades 2011. Om hur facket försöker bekämpa problem som HBTQ-personer möter på arbetsmarknaden.

Hatbrottsmyndigheten i Stockholm arrangerar seminariet "en diskussion om att vara HBTQ-person och tillhöra en religiös eller annan etnisk grupp.". Queersamfundet Olivträdet fixar en interreligiös gudstjänst med folk från olika religioner. Rfsl är ansvarigt för ett seminarium om fri rörlighet för HBTQ-personer inom EU. Föreningen kommer också ha second-hand-försäljning till förmån för sitt projekt för att hjälpa HBTQ-asylsökande. Recycle the Rainbow. Historiska museet har en utställning om hur människor på vikingatiden betraktade kön, könsidentitet och sexualitet.

I nästa bloggpost granskar jag projektet Pride Järva, startat av en politiker inom Sverigedemokraterna.

HBT-kultur. Från Man till Människa Claes-Sara och Vesna Maldaner.

Från Man till Människa (2012) av Claes Schmidt/Sara Lund och Vesna Maldaner utspelar sig på ett tåg där en del av berättelsen är en "inre dialog" mellan Claes och alter egot, transvestiten Sara.

Claes Schmidt var redan i sin barndom att ambivalent när det gäller att känna sig som pojke eller flicka. Tvåköns-normen var ännu starkare då än idag då. Hen försökte som ung vuxen kompensera sin förvirring genom att vara "macho". Men fortsatte klä sig i kvinnokläder i smyg. Schmidt  Claes Schmidt dolde sin transvestit-sida inför sin kvinnliga partner i flera år men avslöjades 1989 av en slump. Hen berättar att det var hemskt först men också en lättnad. Schmidt blev "lokalkändis" som marknadschef för en stor nöjesklubb i Malmö och figurerade en del i tidningar. 2004 berättade Claes Schmidt i media om sitt alter ego Sara Lund. Vesna Maldaner har skrivit en bok efter samtal med Claes Sara.

Temat i första delen (men även sista kapitlen) handlar främst om människors attityder. Tendensen att ofta döma ut det som är ovant för en själv för att vara onaturligt och fel. Oavsett om det handlar om människors könsidentitet, sexuella läggning, etnicitet etc. Det positiva är att det finns en befriande humor. Och att boken ibland ger nya perspektiv. "Våga vara den du egentligen är" är budskapet. Det negativa är att det finns en del faktafel och förenklingar. Det blir också en del upprepningar av nästan exakt samma formuleringar.

Det andra temat i boken är berättelsen om Claes Sara från barndomen och framåt. Det finns en del intressanta detaljer där. Som helhet är Från Man till Människa något bättre än medioker. Mest angelägen är den i resonemanget om den traditionella mansrollen

Regeringen planerar inte att 2015 starta utredning om tredje juridiskt kön.

S-mp-regeringen har inte några konkreta planer att starta utredningar om införande av ett tredje juridiskt kön eller att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Det meddelar Linnéa Brossner, rättssakkunnig vid justitiedepartementet.

Tack för ditt mejl om införande av ett tredje juridiskt kön och möjligheten för barn att ha fler än två vårdnadshavare. Det pågår för närvarande inte något arbete med att tillsätta en utredning om införande av ett tredje juridiskt kön eller möjligheten för barn att ha fler än två vårdnadshavare. När det gäller frågan om fler än två vårdnadshavare kan nämnas att det pågår en utredning, 2014-års vårdnadsutredning, som har i uppdrag att undersöka hur reglerna om vårdnad, boende och umgänge fungerar i praktiken och ta ställning till om de behöver ändras för att stärka barnrättsperspektivet. Regeringens fokus ligger alltså i nuläget på att förbättra de befintliga reglerna om vårdnad, boende och umgänge.

Här är det mail jag tidigare sänt till regeringen om de två reformerna.

1. Att tillåta individer att tillhöra ett tredje juridiskt kön.

En del transpersoner identifierar sig varken som män eller kvinnor och vill inte heller göra det juridiskt. Indien, Nepal och Bangladesh tillåter människor att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjligheten (bl.a. när det gäller pass) men inte i hela samhället. Sydafrika har i sin konstitution ett principiellt erkännande av ett tredje juridiskt kön, Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt.

RFSL arrangerade inför riksdagsvalet en partiledardebatt 1 augusti 2014. Aftonbladets sändning av den finns ännu kvar. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven förklarade i partidebatten att han vill utreda införande av möjligheten att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Socialdemokraterna HBT-politiske talesperson Jonas Gunnarsson bekräftade någon dag senare att det är Socialdemokraterna officiella åsikt, en sådan utredning är också Folkpartiet positivt till. Bland riksdagspartierna har sedan tidigare Miljöpartiet och Vänsterpartiet tagit ställning för reformen. Införande av ett tredje juridiskt kön kan tyckas vara en utopi idag men det var också en könsneutral äktenskapslag för 20 år sedan. Det kan möjligen finnas administrativa problem men partierna bör också rannsaka sina värderingar om vad det är som är så hotande om en liten grupp av människor skulle få möjlighet att få tillhöra ett tredje juridiskt kön. En parlamentarisk utredning bör tillsättas snarast möjligt om reformen.

Planerar s-mp-regeringen att 2015 tillsätta en sådan utredning?

2. Införande av möjlighet för fler än två vårdnadshavare för barn.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tagit ställning för den här reformen. Och Stefan Löfven meddelade i RFSL:s partiledardebatt att en utredning av reformen bör startas. Tyvärr är det inget borgerligt parti som ännu är positivt till reformen men erfarenheter visar att när väl rapporter från utredningar är på plats är det vanligt att partier blir mer positiva.

Familjer är olika. Det håller de flesta med om - i teorin. Även om den här reformen inte bara skulle påverka samkönade familjer skulle det nog få störst effekt inom den gruppen. Det kan handla om ett lesbiskt par där en av kvinnorna blivit inseminerad med sperma från en man som vill vara engagerad som pappa åt barnet. Idag får en sådan familj problem om de vill att alla tre ska ha juridiska rättigheter. Det här är en kontroversiell reform och en av orsakerna till det är nog oro för att det skulle vara "månggifte light". Men det är ju inte det som är poängen, utan att få det att fungera mer praktiskt för vissa familjer. Irlands regering (bestående av ett borgerligt och ett socialdemokratiskt parti) har 2014 lämnat ett förslag om att barn ska kunna få upp till 4 vårdnadshavare om det bedöms vara till barnets bästa. Viktigt att förtydliga att det ska vara en domstol som beslutar om ett barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare och utgångspunkten ska givetvis vara det som domstolen bedömer vara barnets bästa.

Planerar s-mp-regeringen att 2015 tillsätta en sådan utredning?

Givetvis kan en ny regering inte starta samtliga utredningar den är positiv till direkt eller ens året därefter. Regeringskansliet har begränsat med utredningsresurser både när det gäller pengar och personal. Men både s och mp argumenterade före riksdagsvalet för att om de vann valet skulle de försöka införa möjlighet för barn att få fler än två vårdnadshavare och utvärdera ett tredje juridiskt kön. Utredningar om båda reformerna bör startas 2016.

HBTQ-kultur. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule - Édouard Louis

I Frankrike har Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2015) av Édouard Louis blivit en oväntad framgång. Från bokförlagets presentation.

En hyllad debut av Frankrikes nya litterära stjärna. Detta är 21-årige Édouard Louis uppgörelse med sin barndom och sitt liv som Eddy Bellegueule, den alltför feminine lille pojken i den hårda bruksorten i norra Frankrike. Han viftar för mycket med armarna, pratar för gällt, går konstigt. I den lilla byn där allting sedan generationer tillbaka kretsar kring fabriken där männen sliter och förstör sina ryggar, TV:ns konstanta brus och alkohol blir Eddy den som står ut och han mobbas skoningslöst i skolan. Pappan super och familjen lever på fattigdomsgränsen. Louis gör allt för att passa in, bli en man, men han är i slutänden det alla anklagar honom för: homosexuell. Louis valde inte sin klassresa, samhället valde först att stöta bort honom, och teatergymnasiet i regionhuvudstaden blir en väg ut och början på studier som leder ända till École normale supérieure. En skakande skildring av ett Frankrike så långt bort från Paris man kan tänka sig, och en skoningslös inblick i sociala mönsters styrka. En bok som är ett försök att förstå.

Det här är författarens uppgörelse med sin barndom i norra Frankrike. Mörkret i boken är närmast kompakt. Ibland blir jag tveksam till om berättelsen verkligen är sann när det gäller fattigdomen. Det låter som 1930-talet men ska tydligen hänt på 2000-talet. Édouard Louis har också en tendens att utmåla sig som nästan enbart "god" i relation till den oftast "onda" omgivningen. Men sedan är min kritik emot boken slut.

Försöker hitta förklaringar - inte ursäkter.

För den är riktigt bra. Dels litterärt. Inget kapitel är tråkigt. Louis vet hur man kan använda språket. Men hans analysförmåga är också imponerande. I synnerhet som han bara var 19-20 år när han skrev boken. Trots att han skoningslöst kritiserar "arbetarkulturen" i delar av norra Frankrike så konstateras att även de är utsatta. Männen på fabrikerna och kvinnorna i kassorna i matbutikerna får delar av sina kroppar förstörda eftersom arbetsmiljöarbetet inte fungerar. De sexistiska, homofientliga och rasistiska strukturerna finns där och det krävs mod för att lämna dem. Éduoard Louis är tydlig med att han inte betraktar det som ursäkter. Han bara försöker hitta förklaringar.

Och det är kanske där det också finns ett hopp i boken - trots mörkret. Därför att strukturer kan förändras, även om det ofta är en långsam process.

För en del i RFSL är bögar normen inom HBTQ-gruppen.

Här är ett fascinerande citat.

I 76 länder är det illegalt att vara hbtq.

Vem är det som lämnat det här absurda citatet? Någon 15-åring som som gjort en uppsats om HBTQ-rättigheter? Någon aktivist med mer engagemang än kunskap? Svaret är RFSL (sic).

Programmet för Stockholm Pride 27 juli - 1 augusti har publicerats på evenemangets hemsida. Eftersom nya programpunkter tydligen kommer läggas till närmaste veckorna kommer jag vänta med att skriva en bloggpost om det. Förutom en sak, det här.

16:00–16:45 Svenska företag i en homofob värld.

Även om svenska företag inte gått först i Prideparaden i Sverige så kan de göra stor skillnad internationellt. I 76 länder är det illegalt att vara hbtq. Svenska företag verkar i dessa länder. Vad kan de och vi göra för hbtq-rättigheter och möjligheter där? Hur kan svenska företag vara en positiv kraft i den internationella hbtq-kampen?.... Arr: RFSL...

Att det här kommit med är synnerligen förvånande.Gör de inga korrekturkontroller inom RFSL?

Här är fakta.

1. Det finns inget land där det är illegalt att vara HBTQ. Att vara HBTQ är dessutom inte möjligt, man kan inte vara både homo- och bisexuell.

2. Det finns inget land där det är illegalt i sig att vara homosexuell, bisexuell, transperson eller queerperson. Att tillhöra någon eller flera av de grupperna handlar delvis om känslor och självidentifikation.

3. I en del länder är det tillåtet att sprida gay-tidningar men ett förbud råder emot sex mellan två personer av samma kön alternativt sex mellan två män.

3. 76 länder har totalförbud för två män att ha sex med varann.

4. 42 länder har totalförbud för två kvinnor att ha sex med varann.

RFSL:s formuleringar är förmodligen orsakad av slarv men också av en attityd "alla ska med inom HBTQ-gruppen". Och det är motiverat när det gäller just sådant som berör alla grupperna. Men här görs situationen för män som har sex med män till något som är giltigt för alla inom HBTQ-gruppen. Det är faktiskt respektlöst emot trans- och queerpersoner. Istället hade RFSL kunnat försöka få fram hur många länder som inte tillåter juridiska könsbyten etc.

Men det visar - igen- att bögar ofta är normen inom delar av HBTQ-rörelsen. Även inom RFSL.

Könsneutral föräldraskapspresumtion införs förmodligen först 2018.

För några dagar sedan mailade jag regeringen om könsneutral föräldraskapspresumtion. Från 2005 har även lesbiska kvinnor möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men ännu är reglerna olika. Om en kvinna som blivit inseminerad är gift med en man blir han automatiskt juridisk förälder. Men detsamma gäller inte om om hon är gift med en annan kvinna. Det betyder att vissa barn har en sämre juridisk trygghet än andra.

En utredning som lämnade sin rapport 2007 föreslår att likställa de juridiska reglerna vid inseminationer för lesbiska par och olikkönade par. Utredningen föreslår även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder istället för kvinnans partner om alla parter är ense om det. Från mitt mail till regeringskansliet.

S-mp-regeringen bör göra vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade våren 2014. Att så snabbt som möjligt återkomma (om de fick bli regeringspartier) om att lämna först en lagrådsremiss och sedan en proposition (regeringsförslag) om en könsneutral föräldraskapspresumtion.... Planerar regeringen låta utredningen om ofrivillig barnlöshet lämna ett separat förslag före december 2015 om införande av en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion?

S och mp sviker tidigare löfte.

Linnéa Brossner, rättssakkunnig i justitiedepartementet, har svarat följande.

Tack för ditt mejl om Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet. Jag arbetar på den enhet som har ansvar för utredningen och har fått i uppdrag att besvara din fråga. Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet har i uppdrag att bl.a. ta ställning till om föräldraskapet för den kvinna i ett samkönat äktenskap eller samboskap som inte har fött barnet ska kunna fastställas även i de fall assisterad befruktning har skett utomlands eller i egen regi. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 februari 2016. Jag kan även nämna att regeringen har för avsikt att under året tillsätta en utredning i syfte att bland annat se över möjligheterna att modernisera reglerna om faderskap och föräldraskap.

Det är alltså tydligt att regeringen inte planerar att den del som handlar om könsneutral föräldraskapspresumtion ska lämnas tidigare än övriga delar. Och utredningen har alltså - igen - fått förlängd tid att jobba, senast februari 2016 ska den lämna sin rapport. Det betyder att en lag om en könsneutral föräldraskapspresumtion förmodligen införs först 2018. S och mp sviker därmed tydligt sitt löfte de båda partierna gav före valet 2014 om att en sådan lag bör införas så snabbt som möjligt.

Viktigt modernisera lagarna om faderskap.

Att regeringen planerar tillsätta en utredning om faderskap och föräldraskap är positivt men den får givetvis inte användas för att ytterligare fördröja processen att införa en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion. Nuvarande lagar om faderskap är från en period då kärnfamiljen närmast var självklar, könsrollerna tydliga och att ett olikkönat par som bodde ihop också var gifta. Det handlar bl.a. om att förenkla processen för faderskap för en man som bor ihop med en kvinna utan att de är gifta. Men det är också viktigt att en man som betraktar sig som far till ett barn ska ha rätt att få ett test gjort - även om mamman motsätter sig det. Idag startar i den situationen ofta en lång och krånglig process.

Mp vill införa en antalsneutral samlevnadsbalk och avskaffa äktenskapslagen.

Miljöpartiet vill avskaffa lagarna om äktenskap och samboskap och ersätta dem med en antalsneutral samlevnadslag som även ska omfatta kompisar eller släktingar som bor ihop och har gemensam ekonomi. Det meddelar partiets nya HBTQ-politiska person, Annika Hirvonen (bilden).

Partiet röstade redan på sin kongress 2007 för en motion om att staten juridiskt bör införa antalsneutrala alternativ när det gäller relationer. Vad kongressbeslutet egentligen betydde fanns det olika åsikter om bland mp-politiker då.

Grön ungdom argumenterade i en motion inför partiets kongress för några veckor sedan för att "äktenskapsbalken och sambolagen utreds och omarbetas för att göras antalsneutrala" samt att det bör arbetas fram ett förslag till juridiskt samlevnads-alternativ för bl.a. kompisar och släktingar som lever i en "egendomsgemenskap". Partistyrelsen problematiserar tillåtande av månggifte "att lagen inte tillåter äktenskap med fler än två personer beror bl.a. på en målsättning att skydda svagare part", förmodligen syftar de på månggifte i extremt patriarkala relationer. Dock är partistyrelsen principiellt positiv.

Både frågan om antalsneutralitet och andra samlevnadsformer togs upp i en motion som bifölls av kongressen 2007. Partilinjen ligger alltså redan i linje med motionärernas förslag, varför partistyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad. Försöken att få politiskt stöd för utredningar i denna riktning har dock inte lyckats. Partistyrelsen bedömer att detta inte är prioriterat under den här mandatperioden. Partiet kommer givetvis ändå att driva partilinjen i de olika fall där frågan kan föras framåt.

Mp första riksdagspartiet som är för antalsneutral samlevnadslag.

Jag kontaktade för några dagar sedan mp för att det ska bli tydligt vad partiet egentligen tycker idag. Från mitt mail.

Med anledning av det vill jag fråga vad Miljöpartiet idag officiellt som parti tycker om att göra äktenskapslagen antalsneutral, alltså att tillåta månggifte. Är mp för det? Det handlar även om sambolagen bör bli antalsneutral. Är mp för det? Tycker mp som parti att även kompisar och släktingar som har gemensam ekonomi bör omfattas av lagen?

Annika Hirvonen svarade.

Vad gäller antalsneutralitet är Miljöpartiet för att det ska vara möjligt för fler än två, och andra än de som har kärleksrelationer att ha samma ekonomiska trygghet som dagens äktenskap innebär. Vi har inte formulerat det som att dagens äktenskapsbalk och sambolag ska bli antalsneutrala utan att de snarare bör ersättas med en samlevnadsbalk. Men innehållsmässigt är avsikten i stort densamma.

Först tycker jag det är bra att mp inte är för att tillåta månggifte. Det finns en betydande risk att det skulle förstärka patriarkala strukturer bland människor från kulturer där en man får ha flera fruar.

Jag är för att en antalsneutral sambolag utreds.

Miljöpartiet är alltså (precis som Feministiskt initiativ) för att avskaffa nuvarande lagar för äktenskap och samboskap och ersätta dem med en antalsneutral samlevnadslag. Jag själv vill behålla äktenskapslagen (för två personer) men är positiv till att utreda någon typ av antalsneutral samlevnadslag som komplement. Orsaken till att jag tycker äktenskapslagen ska vara kvar är därför att många faktiskt vill ingå officiella äktenskap och bör få göra det eftersom det inte försämrar för andra. Idag finns även en sambolag som automatiskt gäller om två personer bor ihop i en stadigvarande kärleksrelation.

Däremot finns det alternativa familjetyper, som polyrelationer (fler än två har en kärleksrelation) men det kan också vara två eller flera kompisar eller släktingar som vill ha någon typ av juridisk ram. Om en sådan lag bör införas och vilka den i så fall ska inkludera bör noggrant utvärderas. I den delen håller jag med mp om att nuvarande samlevnadslagar har brister.

Övriga riksdagspartier är emot en antalsneutral äktenskapslag och inget av dem är för att sambolagen ska omfatta även kompisar och släktingar som bor ihop och har gemensam ekonomi. Piratpartiet är för en antalsneutral äktenskapslag.

Mail till regeringskansliet om könsneutral föräldraskapspresumtion.

Till kulturdepartementet som har det övergripande ansvaret i regeringen för HBTQ-rättigheter.

Vanligen brukar jag inte skicka politiska mail en lördagkväll men gör ett undantag eftersom det är Almedalsvecka.

I det här mailet

Vill jag fråga om regeringen planerar att låta utredningen om ofrivillig barnlöshet lämna ett separat förslag före december 2015 om införande av en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion

Riksdagen debatterade 8 mars i år betänkandet (rapporten) Familjerätt. Sällan har så mycket fokus hamnat på lesbiska kvinnors rättigheter. Om att en utredning 2007 lämnade ett förslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Nuvarande lag diskriminerar kvinnor i samkönade relationer, mer info om det finns här. I november 2014 mailade jag s-mp-regeringen om de planerar att lämna ett lagförslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Kommentaren från regeringen blev att de avvaktar utredningen om ofrivilligt barnlösa som ska lämna sin rapport december 2015. Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet fick igenom att delar av en könsneutral föräldraskapspresumtion skulle utredas igen eftersom det fjärde borgerliga regeringspartier, Kristdemokraterna, blockerat reformens genomförande. Men som jag kommenterade vore det tragiskt om en regering bestående av

Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle anpassa sin strategi till situationen i den tidigare regeringen. Därför är det välkommet att socialdemokraten Hillevi Larsson gav en signal i debatten om att ett utredningsförslag kanske kan komma tidigare än i december.

Nu ligger frågan i den utredning som jobbar med utökad hjälp med assisterad befruktning till par. Jag kan säga så mycket som att utredningen kommer att komma med något förslag under det här året. Förslaget när det gäller assisterad befruktning för ensamstående kvinnor beräknas komma i juni. Det är för övrigt positivt. Men sluttiden för utredningen är december i år. Utredningen kommer alltså att komma med något förslag, antingen i samband med de ensamstående kvinnornas möjlighet till assisterad befruktning i juni eller i december. Men regeringen är redan inne på den här linjen, och vi har en majoritet för detta. Den förra regeringen bakade in frågan i utredningen, och det är klart att man ändå får ge utredningen en chans att komma med sitt förslag, även om det egentligen var onödigt. Vi har redan en väl genomarbetad utredning från 2007 med förslag som vi skulle kunna genomföra. De förslag som kommer att komma under året får regeringen sedan sätta tänderna i och se till att komma med ett konkret förslag till riksdagen. Det gäller samkönade par. I praktiken handlar det om lesbiska och bisexuella kvinnor. Det är också viktigt att passa på och göra lagstiftningen könsneutral. Det första steget handlar om att se till att medmamman, i det här fallet, slipper genomgå en jobbig adoptionsprocess direkt efter att ha fått ett nyfött barn. Det handlar dock även om att se till att allt blir könsneutralt, så att man i sammanhanget inte längre talar om faderskapspresumtion utan om föräldraskapspresumtion.

Hillevi Larssons besked är tyvärr otydligt. Men förhoppningsvis kommer utredningen senare i sommar med ett konkret lagförslag om en könsneutral föräldraskapspresumtion. En del kanske invänder att det är väl inte så dramatiskt om det blir i april eller december. Problemet är dock att det förslag som kommer lämnas i december sedan ska skickas ut på remiss (organisationer och andra ska få berätta vad de tycker). Det kommer bli en betydande debatt om främst altruistiskt surrogatmödraskap. Blir en könsneutral föräldraskapspresumtion en del av det paketet lär reformen genomföras tidigast andra halvan av 2017, förmodligen först 2018. Men en utredning har redan lämnats 2007 om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Remissinstanser har fått berätta vad de tycker.

S-mp-regeringen bör göra vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade våren 2014. Att så snabbt som möjligt återkomma (om de fick bli regeringspartier) om att lämna först en lagrådsremiss och sedan en proposition (regeringsförslag) om en könsneutral föräldraskapspresumtion. Sex av riksdagens partier är tydligt för reformen. Bara Kristdemokraterna är emot. Sverigedemokraterna vill avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker, men så länge den möjligheten finns har partiet attityden "möjligen" till en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion.

Planerar regeringen låta utredningen om ofrivillig barnlöshet lämna ett separat förslag före december 2015 om införande av en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion?