Miljöpartister i Svenska kyrkan vill tvinga präster viga samkönade par.

Igår kommenterade jag att den kristna gruppen "Lets talk about love" gjort en enkät inför kyrkovalet i höst. Då fokuserade jag på vad de olika nomineringsgrupperna ("partierna") svarat efter att de fått frågan om "utlevd homosexualitet" är en synd enligt Bibeln. Idag ska jag skriva om några andra delar av enkäten.

"Ska samkönade par få ingå äktenskap?"

Socialdemokraterna i SvK, Moderaterna i SvK, Centerpartiet i SvK, Partipolitiskt obundna i SvK (posk), Folkpartister i SvK, Öppen kyrka, Miljöpartister i SvK och Vänstern i SvK svarar ja.

Kristdemokrater i SvK och Frimodig kyrka svarar nej.

Något oväntat är att posk säger sig vara för homoäktenskap men orsaken är nog att de har tolkat frågan som om de är för den könsneutrala äktenskapslagen.

Posk svarar

Ja, det har riksdagen bestämt och det är riksdagen som förfogar över äktenskapet, inte kyrkan.

Egentligen är nomineringsgruppen posk oeniga, en del är för homovigslar i Svenska kyrkan medan andra är emot. Bland partiets ledamöter och suppleanteer i kyrkostyrelsen säger tre ja och en nej. Det berättade jag när jag gjorde en rapport i början av det här året. Om det sedan är de proportionerna inom posk i sin helhet vet jag inte.

"Ska det finnas en gemensam vigselordning för samkönade och olikkönade par?"

Även här svarar alla nomineringsgrupperna ja förutom Kristdemokrater i SvK och Frimodig kyrka. Det är alltså dessbättre en stabil majoritet för kyrkostyrelsens förslag om en gemensam vigselceremoni för samkönade och olikkönade par. Hade man haft olika ceremonier hade det enkelt kunnat tolkas som att vissa äktenskap är bättre än de andra.

"Ska en präst få vägra viga samkönade par?"

Miljöpartister i SvK svarar nej medan Folkpartister i SvK inte har någon officiell policy. Övriga menar att präster ska ha rätt att vägra viga samkönade par.

Som jag tidigare skrivit här på bloggen kan det nog vara klokt att i alla fall till en början acceptera att präster ska kunna neka att viga homopar. Det har varit en snabb utveckling inom samfundet de senaste åren och skulle man då kräva vigselplikt är det risk att de präster som blev tvingade hade blivit "offer" i debatten medan homosexuella par inom SvK blivit anklagade för att vara extremister trots att många av dem inte själva vill tvinga präster att viga samkönade par.

"Ska det vara ett krav att vilja viga samkönade par till äktenskap för att bli prästvigd?"

Miljöpartister i SvK och Vänstern i SvK svarar ja. Socialdemokraterna i SvK och Folkpartister i SvK har inte någon officiell policy medan övriga nomineringsgrupper är emot det.

Jag själv har väl inte riktigt avgjort vad jag menar om den reformen. Visserligen bör det nog på sikt bli ett sådant krav för att få bli prästvigd men det är tveksamt om det är klokt att införa det redan nu.

Ni bloggbesökare kan ju lämna kommentarer om det här, hur ni resonerar. Då riktar jag mig främst till er som är för homovigslar. Att folk som är emot reformen i sig även är emot vigselskyldighet är väntat.

"Ska hbt-personer kunna prästvigas?"

Alla grupperna svarar ja. Men Frimodig kyrka har med en reservation i sitt svar.

Ja, ifall de lever i sexuell avhållsamhet eller i äktenskap med en person av motsatt kön.

Det betyder att nomineringsgrupperna är ense om att homosexuella människor som lever i celibat ska få vara präster i SvK. Det är för övrigt vad jag vet mycket få kristna som är emot det, även om det varit en sådan debatt inom katolska kyrkan.

När det sedan gäller om människor som har ingått partnerskap och lever i en monogam stabil relation ska få vara präster så avviker Frimodig kyrka med att svara nej.

Vad Kristdemokrater i SvK har för policy om det blir ju inte tydligt. Eftersom de menar att "utlevd homosexualitet" är en synd enligt Bibeln så kan de ha samma värdering som Frimodig kyrka men tolkat frågan annorlunda.

Ska man sammanfatta enkäten så blir det att det är många intressanta svar där Kristdemokrater i SvK och Frimodig kyrka tillsammans utgör en konservativ del av samfundet. Sverigedemokraterna i SvK har tydligen inte besvarat enkäten men de hade också hamnat där om de gjort det.

Övriga nomineringsgrupper har en relativt liberal och homovänlig policy även om gruppen posk är oeniga om en del reformer.

Det är också möjligt att konstatera att medan Sveriges fyra borgerliga partier har nära samarbete inom rikspolitiken och många gemensamma åsikter generellt så är det inte så inom Svenska kyrkan. Moderaterna i SvK, Centerpartiet i SvK och Folkpartister i Svk har mer gemensamt med t.ex. Socialdemokraterna i SvK än vad de har med Kristdemokrater i SvK.

Att tala om ett borgerligt block och ett röd-grönt block blir alltså ganska meningslöst inför kyrkovalet. Den främsta konflikten är mellan en konservativ och en progressiv falang där tre av fyra borgerliga grupper är en del av den senare.

Fler artiklar om kyrkovalet 2009.

Dagen1 Dagen2

Kristdemokrater kallar homosexualitet för en synd.

Några människor inom Svenska kyrkan har startat en ny site, "Let´s talk about love". De skriver så här om sig själva på sin hemsida.

Projektet Let´s talk about LOVE startade hösten 2008 då ett gäng glada Svenska kyrkan älskare beslöt sig för att höja sin röst i Kyrkovalet 2009 vad gäller hbt-frågor. Vad vi vill belysa är att Svenska kyrkan ska besluta om:

- att behålla vigselrätten.
- vigselordning för samkönade par.
- att samlevnadsformen kallas äktenskap.
- att ceremonin kallas vigsel.

Fram till Kyrkovalet 20.09 2009 kommer vi

att synliggöra vad de olika nomineringsgrupperna står för i hbt-frågor!

Ansvariga för "Lets talk about love" har gjort en enkät som de skickat till de olika nomineringsgrupperna inför valet. En av frågorna var följande

"Är utlevd homosexualitet synd enligt Bibeln?"

Två grupper svarar ja, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartister i Svenska kyrkan, Öppen kyrka, Miljöpartister i Svenska kyrkan och Vänstern i Svenska kyrkan svarar nej.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (posk) har ingen officiell policy. Istället lämnar de följande kommentar.

Detta är förstås en fråga om bibelsyn. Många inom Svenska kyrkan svarar säkert nej på frågan, men teologiskt konservativa grupper är nog inte övertygade. POSK har åtskilliga förtroendevalda som är homosexuella och som lever ut sin sexualitet, och också sådana som inte anser detta förenligt med den bibelsyn de har.

Det är givetvis bra att så många nomineringsgrupper inom Svenska kyrkan entydigt menar att homosexuella relationer inte är en synd. En tydlig majoritet har den policyn.

Det är avslöjande, men väntat, att Kristdemokraterna i Svenska kyrkan kallar homorelationer för en synd. De har visserligen inte någon formell koppling till sitt parti men många av dem är politiskt engagerade och har förtroendeposter för Kristdemokraterna. En av de ledande i gruppen är t.o.m. riksdagsledamot, Lennart Sacredeus.

I debatten om en könsneutral äktenskapslag så hade Kristdemokraterna tydliga problem med att argumentera logiskt och konsekvent. De blandade t.ex. in barns rättigheter trots att lagändringen inte alls påverkade familjerrätten. När ett parti har svårt att förklara sin politik, så har de ofta s.k. dolda argument. D.v.s. att partiet har vissa förklaringar som de vill allmänheten ska få veta, medan andra argument döljs internt inom delar av partiet.

När det gäller Kristdemokraterna så är det väl inte någon äventyrlig gissning att konstatera att det nog är många av dess politiker som menar att samkönade relationer är en synd enligt Bibeln. Det påverkade dem att vara emot en könsneutral äktenskapslag. Men kd-politikerna vet att de skulle få tuff kritik om de offentligt använde Bibelargument i politiska debatter 2009.

Gruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan förtjänar kritik för att de menar homorelationer är en synd, men det är bra att de är ärliga så att vi vet var vi har dem. Sedan kanske det är viktigt att nyansera debatten något med att förklara att det är en minoritet inom kd som är homovänlig.

Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan har tydligen inte besvarat enkäten men min gissning är att även de skulle kallat homorelationer för en synd. Att den konservativa gruppen Frimodig kyrka har den policyn var väntat.

Jag ska de närmaste dagarna skriva fler bloggposter om enkäten från Let´s talk about love.

Andra artiklar om Svenska kyrkan och kyrkovalet

Dagen1 Dagen2

Partipolitiseringen måste bort från Svenska kyrkan.

Jag ska, med början idag, på allvar granska Svenska kyrkan, kyrkovalet 20 september 2009 och dess betydelse för HBT-rättigheter. Min redovisning av de olika nomineringsgrupperna ("partierna") planerar jag göra så rättvisande som möjligt - men givetvis som vanligt med ett HBT-vänligt perspektiv.

Jag ska inte rekommendera folk att rösta på ett visst parti i riksdagsvalet 2010. Mina bloggbesökare är oftast så kloka att de själv kan avgöra det efter att fått information bl.a. här om vad partierna säger och gör när det gäller HBT-rättigheter.

Men inför kyrkovalet 2009 menar jag att det är mycket viktigt att partipolitiseringen försvinner från Svenska kyrkan. Jag har betydande respekt för många av de människor som engagerar sig i de partipolitiska grupperna. De flesta av dem har integritet och vill förbättra samfundet. Men systemet är helt fel och närmast absurt.

För hade du och jag menat det vore vettigt om folk som engagerar sig i andra samfund hade startat olika partipolitiska grupper?

Socialdemokraterna i Missionskyrkan menar att det är teologiskt rätt att man ska bilda ett gemensamt samfund med Metodistkyrkan och Baptistkyrkan, men Kristdemokrater i Missionskyrkan är emot det. Moderaterna i Missionskyrkan vill ha en ny utredning innan de avgör sin policy.

Ni kan ju själv konstatera hur absurt det blir närhelst vi skulle tillämpa Svenska kyrkans partipolitisering på andra samfund. För att inte tala om andra typer av föreningar.

Om nu folks partiidentitet är så avgörande för vissa att de måste ha den med sig även utanför politiken, varför bildar inte fp-engagerade som bor i bostadsrätt grupper, typ "Folkpartister i Brf....". Och sedan kan ju s-engaerade ha en annan lista "Socialdemokraterna i Brf....".

Många som brukar rösta på samma partigrupper i riksdagsval och kyrkoval gör det av slentrian, för hur många av dem har noggrannt granskat alla gruppers program och varit beredda (inte bara teoretiskt, utan att verkligen göra det) att rösta på ett "annat parti" i kyrkovalet än de brukar göra i riksdagsvalet?

Folkpartister i Svenska kyrkan är inte mer fria än att de har information om sig själva på Folkpartiets hemsida. Ofta är situationen även så för grupper med koppling till kd, mp och v. Ännu värre är givetvis Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna där partistyrelsen eller motsvarande avgör deras program inför kyrkovalen.

Söndagen 20 september 2009 ska jag rösta på nomineringsgruppen Öppen kyrka. Bland de grupper som är fria från partipolitisering är det de som tydligast har en homovänlig policy.

Svenska kyrkan är inte någon statskyrka 2009. Politiskt engagerade borde respektera det och respektera sitt samfund. De kan visst då stanna kvar och jobba men göra det i grupper som inte har någon partipolitisering.

Jag bedömer att det skulle vara bra för Svenska kyrkan. Då hade "partipolitikerna" i sitt engagemang helt kunnat fokusera på vad som är bra för samfundet och strunta i sina partier.

Det är det vi brukar kalla för ett civilsamhälle.

Mer info om Svenska kyrkan och kyrkvovalet 2009.

Dagen

Uppdatering 1

Tidningen Dagen berättar att de startar en egen site för kyrkovalet 2009.

Öppet brev till socialminister Göran Hägglund om barn i samkönade familjer.

Till Göran Hägglund.

Kopia till Kristdemokraternas partisekreterare, kdu:s ordförande, RFSL, HBT-media och till de reportrar som intervjuade Hägglund i lördags i Expressen.

Hej Göran!

Jag heter Bengt Held och driver bloggen Helds HBT-nyheter. Jag har även publicerat rapporter om partiernas HBT-åsikter de senaste 10 åren vilket lett till artiklar i media, bl.a. i Dagens Nyheter.

Orsaken till att jag skriver till dig är därför att du lördagen 5 september 2009 blev intervjuad av Expressen. Du besvarade då frågor om olika politiska områden. Ett sådant var om homosexuella par är lämpliga som föräldrar.

När Expressens reporter frågade dig om de rapporter som visar att barn mår lika bra i homosexuella som heterosexuella familjer så lämnade du följande kommentar enligt tidningen.

Det finns forskning som visar det och det finns forskning som visar motsatsen och min tes är väl att vet man inte exakt hur det är så är det klokt att vara försiktig.

Att det finns mycket forskning som visar att barn i homofamiljer har lika bra social och emotionell utveckling som andra barn har du helt rätt i.

De som kanske gjort den mest systematiska sammanställningen av sådan forskning är American Psychological Association. Redan på 1990-talet presenterade de material som entydigt visade att barn i samkönade familjer mår lika bra som barn i olikkönade familjer.

På deras hemsida kan du hitta bl.a. följande information.

Results of research to date suggest that children of lesbian and gay parents have positive relationships with peers and that their relationships with adults of both sexes are also satisfactory.... Fears about children of lesbians and gay men being sexually abused by adults, ostracized by peers, or isolated in single-sex lesbian or gay communities have received no support from the results of existing research.

Och i sammanfattningen av rapporten är följande med.

Not a single study has found children of lesbian or gay parents to be disadvantaged in any significant respect relative to children of heterosexual parents. Indeed, the evidence to date suggests that home environments provided by lesbian and gay parents are as likely as those provided by heterosexual parents to support and enable children's psychosocial growth.

En ny forskningsrapport blev offentlig i Tyskland i somras. "Die Lebenssituation von Kindern in gleichgeschlechtlichen Lebenspartnerschaften" (levnadssítutionen för barn i samkönade partnerskap)

Från den rapporten.

Insgesamt unterscheiden sich Kinder und Jugendliche aus gleichgeschlechtlichen Lebenspartnerschaftenin ihrer Entwicklung nur wenig – und wenn, dann eher in positiver Weise– von Kindern und Jugendlichen, die in anderen Familienformen aufwachsen.

På svenska blir det ungefär att barn och ungdomar i samkönade familjer inte i någon negativ aspekt avviker från andra barn i sin utveckling, tvärtom när det är någon avvikelse så är den positiv.

Det intressanta för din del, Göran Hägglund, är att Tyskland har en kristdemokratisk-socialdemokratisk regering som var ansvarig för publiceringen av rapporten.

När du svarar Expressens journalist att vissa rapporter visar att barn i samkönade familjer mår sämre än andra barn så vill jag fråga dig vilka du syftar på. I vilka länder gjordes rapporterna och vem har gjort dem?

Det blir ju helt avgörande för din trovärdighet i debatten att du kan besvara de frågorna. Eftersom du hänvisar till någon "försiktighet" och när du menar att det är problematiskt att t.ex. ett bögpar och ett lesbiskt par skaffar barn via en insemination.

Kan du hänvisa till den typen av rapporter så ska jag skriva om dem på min blogg. De skulle kanske tillföra nya kunskaper och nya perspektiv. Men hittills har jag inte hittat några sådana rapporter.

För det avgörande måste ju vara sakkunskapen och forskningen. Vi kan inte ha en politik som främst är orsakad av att politiker gissar att det ena eller andra är dåligt för barn. Även Kristdemokraterna bör ha respekt för forskningsresultat. Som inom alla andra områden bör ett parti ha en vilja att ompröva sin politik vid publicering av rapporter om barns situation.

Ditt parti, Kristdemokraterna, har idag en extrem politik när det gäller adoptioner eftersom ni även säger nej till närståendeadoptioner för samkönade par. Alltså en reform som syftar till att ge barn i homofamiljer samma juridiska trygghet som barn i heterofamiljer.

Faktum är att t.o.m. Sverigedemokraterna idag är för närståendeadoptioner för samkönade par trots att de i övrigt är emot homoadoptioner. Samma policy har ert ungdomsförbund, kdu.

Dessbättre har Kristdemokraternas familjepolitiska grupp i maj i år lämnat en rapport som föreslår att man ska bredda partiets definition av vad som är en familj. Enligt gruppen (som var enig om sin rapport) bör kd erkänna homofamiljer och ha en politik som är anpassad för dem.

Menar även du Göran Hägglund att samkönade par med barn bör definieras som familjer? Och bli inkluderade när partiet föreslår familjepolitiska förslag?

Ideologiskt är du ju ofta för att respektera att familjer är olika. I alla fall är din retorik sådan. Förutom i debatter om homofamiljer.

Så här kommenterade du vårdnadsbidraget enligt en artikel i Svenska Dagbladet 6 september 2009.

Det är en av de verkligt viktiga reformerna som bidrar till att öka valfriheten för småbarnsföräldrarna. Barn är olika, familjer är olika och då är det viktigt att det erbjuds olika former....När det argumentet framförs är det från personer som har en bestämd uppfattning om hur människor ska leva sina liv. Det argumentet fäster jag inte så stor vikt vid, säger KD-ledaren.

Mina frågor är alltså

1. Vilka är rapporterna som visar att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn?

2. Är ett samkönat par som bor tillsammans med barn en familj enligt dig?

Tack på förhand för svar.

Med vänliga hälsningar

Bengt Held

Malmö

Uppdatering 1

Tidningen Dagen skriver om utredningen om en ny adoptionslag. Ett av förslagen där är att även tillåta sambopar (samkönade eller olikkönade) att få blir prövade som adoptivföräldrar. Ett annat att fler barn i Sverige bör adopteras bort när det är lämpligt, nu är det mycket ovanligt med adoptioner inom landet.

Jan Guillou och golnegern.

Egentligen är själva nyheten en bagatell. Svenska Dagbladet berättar om att Jan Guillou har skrivit en memoarbok där han anklagar sin f.d. vän Peter Bratt för att på 1970-talet ha avslöjat hemligheter för polisen. Peter Bratt förnekar det och menar att det är kränkande förtal. Det hade kunnat lämnats därhän som något de får reda ut själva om det inte varit för att Guillou använder ordet "golbög" om Bratt.

Jag menar inte man alltid måste ha ett politiskt korrekt språk. Är det någon som använder ordet teknikbög så är det inget att bråka om. Alla vet ju att det inte har något med sexuell läggning att göra och att ordet oftast är menat som något neutralt, ja ibland t.o.m. positivt. Många homosexuella män kallar sig själva för bögar.

Annat är det med ordet golbög. Att gola är slang bland kriminella för att skvallra för polis, fängelseanställda etc. Det har alltså egentligen inte något med sexualitet att göra, men ofta har ordet bög använts för att förolämpa en kille. Det har varit en del av de homofientliga attityderna som varit vanliga i samhället. I den situationen har orden gol och bög tillsammans blivit dubbelt "förolämpande".

Men nu är det 2009. Nu är den officiella attityden att homosexuell kärlek är värd lika mycket respekt som heterosexuell. Även om bög tyvärr ännu används som ett negativt ord av en del. Jan Guillou själv har för övrigt varit invigningstalare vid Stockholm Pride, det var för några år sedan. Han var iofs kontroversiell eftersom han sagt flera homonegativa saker tidigare men de flesta hade väl väntat sig att han skulle ha bättrat sig.

Men trots det använder han ordet "golbög" istället för att använda t.ex. "golare". Han kanske ursäktar sig med att golbög var det ord man använde på 1970-talet i de kretsarna. Ja, det är möjligt. Man har tidigare också utan problem använt ord som neger, negerboll, zigenare och lapp (same) utan att folk reagerat. Men idag är det annorlunda. Varför accepterar då så många att ordet bög kan användas i olika negativa situationer utan att det ens problematiseras? Svenska Dagbladet som skriver om bråket mellan Bratt och Guillou bryr sig inte om att ha någon vinkling om det lämpliga i att använda ordet golbög.

Hade tidningen varit tyst även om det istället varit ordet goljude som använts? Eller golneger? Vad hade reaktionen blivit då? Sannolikt tydlig kritik mot Guillou.

Det är dags att media och andra (även bloggare) försöker vara konsekventa. Antingen ska målet vara ett politiskt korrekt språk (även om ingen är perfekt). Eller så får man ha en policy där det är fritt fram att använda vilka ord man vill utan att det ska problematiseras.

För övrigt ger Peter Bratt sin version på debattsiten Newsmill.

Jag önskar alla mina bloggbesökare en trevlig helg. Oavsett om ni är teknikbögar, teknikflator eller något annat.

Brokeback Mountain på TV ikväll.

Ikväll 21.00. visar SVT1 filmen Brokeback Mountain.

Jag var själv på bio och kollade den några dagar efter att den haft premiär i början av 2006. Redan från början blir det tydligt att det här är en mycket ovanlig film. Inte bara det att det är en kärleksfilm om två män som älskar varann. Det är inte de vanliga stereotyperna med klädintresserade storstadsbögar. Här är det en rancharbetare (Ennie) och en rodeocowboy (Jack) som jobbar ihop. Det är tufft, skitigt, kärvt. Som vilken annan western. Förutom att de två männen gillar varann mer och mer.

Den tredje och sista orsaken till att filmen är ovanlig är att den är så välgjord. Man får intresse för den redan från de första scenerna och det stannar kvar till filmen är slut. Den blir aldrig tråkig. Bara vacker, empatisk.... och sorglig. För det är en omöjlig kärlek i 1960-talets USA.

Jack och Ennie gifter sig sedan med varsin kvinna. Även deras situation hanteras med empati i filmen. För i ett homofientligt samhälle där många bögar och lesbiska gifter sig av konvention och inte främst kärlek blir även deras partners förlorare.

Enligt min bedömning är Brokeback Mountain en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts bland de med gaytema. Heath Ledger som tragiskt dog av en överdos narkotika häromåret gör en rolltolkning (Ennie) som är imponerande i sin frustration och försöken att hantera instängda känslor.

Har du ännu inte sett filmen rekommenderar jag att du gör det ikväll om du har möjlighet.

Trailer om filmen på Youtube.

Hycklaren Alf Svensson om antisemitism.

Den förre partiordföranden i Kristdemokraterna och nu EU-parlamentsledamoten Alf Svensson har idag en debattartikel i den kristna tidningen Dagen. Temat är antisemitism som är ett allvarligt problem i samhället.

Jag delar Alf Svenssons attityd att Aftonbladets artikel om "organstölder" var oacceptabel i sina antydningar utan några som helst bevis. Visst har Svensson rätt i att vissa debattörer försöker sprida antisemitism och döljer det bakom ordet Israelkritik.

Men det han av någon orsak inte skriver är att det är en del Israelvänner som gör samma fel men åt "andra hållet", de avfärdar även berättigad kritik mot staten Israels politik som antisemitism. Många i Israel-Palestina-debatten, från "båda sidor", är mycket ensidiga i sina analyser.

Men det som är min poäng är att jag menar att Alf Svensson är en hycklare. Hur kan han fördöma antisemitism när han själv sagt och skrivit hemska saker om judar. Jag kan avslöja några av dem här.

Om inte följande är antisemitism vad är det då?

När riksdagen på 1980-talet debatterade att förbättra den juridiska situationen för judiska samfund så att de inte blev diskriminerade gentemot Svenska kyrkan så argumenterade Alf Svensson emot reformen med motiveringen att samhället främst bör gynna kristendomen. I debatten så ifrågasatte Alf Svensson också om det existerar någon "genuin judisk kultur och religion". Alltså antydde han att folk som kallar sig judar egentligen inte är det och att de, om de vill, kan bli kristna istället.

1990 sa Alf Svensson följande om ett socialdemokratiskt regeringsförslag om att göra det enklare för judiska samfund att förrätta äktenskap.

Judiska äktenskap slår sönder grunden för hela familjerätten. [...] Har man väl accepterat judeäktenskap återstår inte längre några rationella skäl att inte tillåta månggifte - polygami. Det är ju tydligt i gamla testamentet att månggifte accepteras. Jesus i nya testamentet var emot det, men judarna erkänner ju inte Jesus.

2004 skrev Alf Svensson en artikel i Dagens Nyheter där bl.a följande är med om att förenkla importen av varor från Israel.

Det verkliga skälet är att det finns starka lobbygrupper, Judiska centralrådet och andra, som kräver att lagen tas bort. Och då - för här gäller det också stora väljargrupper - kan man med öppna ögon öka riskerna för smittspridning.

Nej, givetvis så har inte Alf Svensson sagt så. Jag har förvrängt ett antal citat från honom om homosexuellas rättigheter och bytt ut ordet homosexuella mot judar och även bytt en del andra ord. Men budskapet från Alf Svensson mot bögar och lesbiska har ofta haft samma typ av retorik som antisemiter spridit om judar.

Här är originalcitaten från Alf Svensson. Det är möjligt att hitta infon i riksdagsprotokoll och tidningar.

När riksdagen 1987 debatterade en sambolag för homopar så argumenterade Alf Svensson emot reformen med motiveringen att samhället bara bör juridiskt erkänna äktenskap för heteropar. I debatten så ifrågasatte Alf Svensson också om det existerar någon "genuin homosexualitet". Alltså antydde han att folk som kallar sig homosexuella egentligen inte är det och att de, om de vill, kan bli heterosexuella istället.

1990 sa Alf Svensson följande om partnerskapsreformen. (ironiskt nog så hyllade senare Alf Svensson och de flesta andra i kd partnerskapslagen som ett bra alternativ till homoäktenskap)

Homosexäktenskap slår sönder grunden för hela familjerätten. [...] Har man väl accepterat homosexäktenskap återstår inte längre några rationella skäl att inte tillåta månggifte - polygami.

När riksdagen 2004 skulle avskaffa förbudet mot s.k. bastuklubbar så skriver Alf Svensson en artikel i Dagens Nyheter där bl.a följande är med. (Notera att han antyder att "homolobbyn" fått politiker att driva en politik som de tydligen själva erkänner är dålig enligt Svensson, men de gör det för att "få röster". Jämför med högerextremister som har liknande retorik om "judelobbyn")

Det verkliga skälet är att det finns starka lobbygrupper med RFSL i spetsen som kräver att lagen tas bort. Och då - för här gäller det också stora väljargrupper - kan man med öppna ögon öka riskerna för smittspridning.

Åter till debattartikeln i Dagen där Alf SVensson skriver följande om antisemitism.

Inget land, ingen generation går fri. Antisemitismen har pyrt, mer eller mindre.... Därför krävs det aktsamhet, varsamhet med orden. Och ett idogt sanningssökande.

Nog så sant. Även homofobi har varit en del av kulturen i varje land precis som antisemitismen. Men var och en kan bedöma om Alf Svensson själv använt orden "varsamt" om homosexuella och om han visat den respekt mot bögar och lesbiska som han, med rätta, vill att folk ska visa mot judar.

Debatt i Norge om muslimsk homofientllighet. Del 2.

Fortsättning från förra bloggposten. Har du inte läst den så rekommenderar jag att göra det först. Jag skrev där om en muslimsk man som attackerat två bögar i Oslo som höll varann i hand.

Hur reagerade HBT-rörelsen i Norge? Jo, givetvis fördömde de hatbrottet. Allra bäst var nog reaktionen från Skeiv Ungdom (norska motsvarigheten till RFSL-Ungdom) som tillsammans med Antirasistisk senter anordnade en affischkampanj i stadsdelen Grönland.

Från den norska gaytidningen Blikk.

Plakatkampanjen er et samarbeid mellom Skeiv Ungdom og Antirasistisk Senter og viser profilerte politikere med innvandrerbakgrunn som alle tar avstand fra homofobi....

Plakatkampanjen har vært klar siden i sommer, og skal sendes ut til alle landets videregående skoler. På bakgrunn av det mye omtalte overfallet på et homofilt par på Grønland 9. august valgte Skeiv Ungdom å utvide plakatkampanjen til gateplanet og inntok Grønland onsdag kveld....

– Ideen til kampanjen er å vise at det finnes politikere med innvandrerbakgrunn i alle partier og at de tar avstand fra homofobi. Det er spesielt viktig å vise dette nå før valget, sier lederen i Skeiv Ungdom.

Skeiv ungdom er bekymret for de grumsete holdningene som kommer opp i dagen etter hendelsen på Grønland 9. august.

– Det som er viktig å huske på er at det homofile paret som ble overfalt var opptatt av at hendelsen ikke skulle føre til anti-muslimske holdninger og innvandrerfrykt. Det er viktig at skeive ikke skaper hysteri. Alle mørkhudete er ikke overfallsmenn.

Plakataksjonen gikk som smurt og Skeiv Ungdoms utsendte møtte velvilje over alt hvor de ville henge plakater.

Skeiv Ungdom ska ha all heder för sitt inititativ. De resonerar också klokt när de menar att hatbrottet inte får användas som en förevändning för att bunta ihop alla med invandrarursprung som homofober. För övrigt är ju homofientlighet ett problem inom alla etniska grupper.

Ett annat intressant exempel från Norge är följande, även det från tidningen Blikk.

I forbindelse med at Oslo arrangerer Mr. Gay Europe 2009 er det kommet 24 homser fra hele Europa for å kjempe om tittelen. Konkurransen varer fra 19–23. august.

I dag arrangerge de piknik på Grønland i Oslo. Stortingsrepresentant for SV, Akhtar Chaudhry, deltok på pikniken og sier at han tar sterk avstand fra at noen oppfatter Grønland som en muslimsk bydel. – Oslo skal være en inkluderende by for alle. Også homser og lesber. Å si at Grønland er en muslimsk bydel og at homofile ikke har adgang, er brudd på norsk lov.

– Hvorfor blir enkelte muslimer så provosert av å se to menn gå hånd i hånd tror du?

– Det vet jeg ikke, men de må begynne å sette seg inn i hva andre minoriteter har å stri med. Det som skjedde her på Grønland på søndag er helt uakseptabelt, men denne hendelsen skal vi bruke til noe positivt. Vi skal ta denne bydelen tilbake fra de som gjør den utrygg som ønsker å ekskludere andre, sier Chaudhry.

Chaudhry är från Socialistisk venstre som är Norges motsvarighet till Vänsterpartiet.

Är det någon här som gissar att RFSL Ungdom skulle gjort detsamma om det blivit motsvarande situation i en Stockholmsförort t.ex. Rinkeby? Haft affischkampanjer där.

Är det någon här som gissar att en riksdagsledamot frän Vänsterpartiet varit lika tydlig som den norske vänsterpolitikern Chaudhry?

Nej, det gissar inte jag heller.

Men varför är så många i Sverige, främst bland vänsterfolk men även en del borgerliga, så konfliktundvikande när det gäller att tala om homofientlighet bland etniska minoriteter och muslimer. Varför är så många fixerade vid att det bara är etniskt svenska heterosexuella män (normen i samhället) som kan orsaka elände när verkligheten är mer komplicerad än så?

Alternativen är inte att antingen tiga helt eller att bara tala om invandrare som problem. Det är möjligt att som medborgare, politiker, bloggare, del av HBT-rörelsen eller vad man nu är för något, tydligt bekämpa både homofientlighet bland invandrare och främlingsfientlighet bland HBT-människor.

Norge visar det.

Uppdatering 1

Att inskränkta attityder är ett problem inom alla etniska grupper blir tydligt av en artikel i Dagen om att en bisexuell kvinna först bli tillfrägad att kandidera till kyrkorådet lokalt inom Norska kyrkan. Hon svarade ja men berättade också att hon levde ihop med en annan kvinna. Det gjorde att hon inte blev nominerad.

Från artikeln

Prosten Sverre Jansen säger att en öppet bisexuell kvinna på listan skulle ha satt fokus på fel saker under valet. Han förnekar att beslutet är diskriminerande. Kyrkan har haft en öppen attityd till homosexuella i många år, men att ha de på förtroendeposter är en helt annan sak, menar prosten.

Sverre Jansen gör helt fel. Hade församlingen haft en avvisande attityd till samkönade relationer hade det varit en sak. Det hade man ju fått acceptera i ett land med religionsfrihet. Men signalen nu är istället att bisexuella duger till att engagera sig och jobba inom Svenska kyrkan men inte vara med i ett kyrkoråd. Det är oförskämt. Till sist så är det ju prosten själv som gör hennes bisexualitet till ett fokus i debatten. Oacceptabelt.

Debatt i Norge om muslimsk homofientllighet. Del 1.

Jag skrev igår om att många svenska politiker, journalister och bloggare är fega när de inte kommenterar homohat bland muslimer utan riktar allt fokus och all kritik mot kristna. Orsaken är ofta någon felriktad ängslan att kallas islamofob. Men att granska muslimska samfund är inte islamofobt, inte heller är det kristofobt att granska kristna samfund.

I Danmark har de snedsida åt andra hållet. Visserligen har LBL (danska motsvarigheten till RFSL) de senaste åren fått ett tydligt invandrarinkluderande budskap och man har startat ett intressant projekt för HBT-människor med invandrarursprung. Men politiker där tävlar om vem som är tuffast när det gäller att säga nej till asylsökande och vem som är bäst på att tala om problem bland etniska minoritetsgrupper. Dansk media har ofta negativa journalistiska vinklingar om invandrare.

Det måste ju vara möjligt att hitta en balans. Att kunna tala om faktiska problem utan att det blir ensidigt riktat mot minoriteter. Ett land som tydligen har en sådan hyfsad balans är Norge.

Ett aktuellt exempel är när ett bögpar som höll varann i handen i augusti i år blev trakasserade av en muslimsk man i stadsdelen Grönland i Oslo. När han mötte paret sa han först till dem att "dette er en muslimsk bydel", alltså "detta är en muslimsk stadsdel", och därför borde de enligt honom inte hålla varandras händer. Därefter gav han en av männen en spark på ena benet.

Grönland är en stadsdel i Oslo där det bor många med invandrarursprung. Men givetvis gäller landets lagar och officiella värderingar även där. Något annat vore ju helt absurt.

Hur har då reaktionen blivit hatbrottet mot bögparet? Flera Oslotidningar skrev om det. En man som bodde i stadsdelen och blev intervjuad menade visserligen att det var fel att använda våld men att homopar inte borde hålla varann i hand i stadsdelen eftersom där bor så många muslimer.

Generalsekreteraren i Islamsk Råd Norge, Shoaib Sultan, fördömde dock tydligt både attacken och attityden att det skulle andra regler där än i övriga Oslo. Ett antal politiker från olika partier, de flesta sådana som själv har invandrarursprung, fördömde offentligt hatbrottet. Någon av dem menade att han skämdes för att någon annan muslim använde religionen för att försöka ursäkta våld mot andra.

Hur HBT-rörelsen reagerade efter hatbrottet avslöjar jag i nästa bloggpost.

I väntan på den kan jag rekommendera en artikel i tidningen Dagen om att Missionsförbundet i helgen på allvar startar sin interna diskussion om homovigslar. Målet är att de senast december 2009 ska avgöra om de officiellt ska vara för förrättande av homoäktenskap.

Fega politiker och bloggare tiger om homohat bland muslimer.

Sydsvenska dagbladet hade igår en artikel där de granskade några kristna och judiska samfunds intresse för homovigslar. Idag är är det dags för den andra delen, där tidningen intervjuar en bög som är muslim.

Ardeshir Bibakadabi drömmer om att gifta sig i en moské med sin man. Istället blir han jagad från muslimska möten. – Sverige måste markera mot homofobi i moskéerna, säger han.

Hur kan svenska myndigheter blunda för homofobin och diskrimineringen i svenska moskéer? Det undrar Ardeshir Bibakadabi, som vill gifta sig med sin pojkvän Zafer. – Jag är muslim. Jag tror på Gud. Imamerna säger att man ska undertrycka de här känslorna. Men Gud vill inte att man lever olycklig, säger Ardeshir Bibakadabi.

Bibakadabi är givetvis mycket modig. Men det är tragiskt att man ska behöva kalla honom för det. Det borde egentligen vara lika givet att en muslim som en kristen eller jude ska bli respekterad av sin omgivning när de offentligt berättar att de är homosexuella. Men så är det inte.

Jag rekommenderar Sydsvenskans artikel. Det som Bibakadabi beskriver där är förfärligt. Och ännu tydligare blir det när vigselförrättaren Ayoub Chibli ska kommentera situationen.

Från en artikel i Sydsvenska dagbladet.

Vad skulle hända om en svensk imam sade att han kunde tänka sig att viga bögar och lesbiska?

Ayoub Chibli skrattar lite i telefonluren. – Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp.

Islamic Centers vigselförrättare ger ett exempel på hur tabu frågan är bland många muslimer. – En gång blev jag intervjuad av Helsingborgs Dagblad om detta. Jag sade att detta är något som muslimer kanske kan diskutera om femhundra år. Efter det fick jag säkert hundra arga brev. Vissa ville utesluta mig ur församlingen! Femhundra år, vem vet vad som händer om femhundra år?

Vad ska en muslim som har homosexuella känslor göra, enligt dig? – Vi människor har begär. De kan gå i onda och goda riktningar. Det här är onda begär. Precis som den som vill ha makt och pengar. Det gäller att inte låta dessa begär styra. Det står ännu tydligare i Koranen än i Bibeln om detta, i berättelsen om Sodom och Gomorra. Homosexuella handlingar är ogärningar.

Om någon som hade homosexuella känslor kom till Ayoub Chibli och bad om
råd skulle han försöka hjälpa personen att bli kvitt sitt begär, säger han.

Då ska ni veta att Islamic Center brukar kallas den mest "liberala" moskén i Malmö trots de här vidriga attityderna från Chibli. Det är givetvis helt absurt att homofientligheten är så kompakt bland imamerna i staden. Och situationen är tyvärr densamma i övriga Sverige. Sedan är det en del muslimska individer som är homovänliga men inget av samfunden.

Men Sydsvenska Dagbladet ska ha en eloge för att man skriver om det. Det är ännu många journalister, politiker och bloggare som duckar om homofientligheten inom muslimska samfund. Av någon orsak så attackerar man igen och igen de präster i Svenska kyrkan som respekterar homosexuella, vill välsigna samkönade par men är emot att förrätta homovigslar.

Och ja, de ska ha kritik. Jag skriver ofta själv om det. Men de är ju extremt homoliberala jämfört med den typen av imamer som blir intervjuade i Sydsvenskan. Men när blir de senare granskade av RFSL och övriga HBT-rörelsen?

Ett tecken på dubbelspelet och hyckleriet var när RFSL vid Stockholm Pride i år skulle ha ett seminarium om homosexualitet och islam. Då blev rubriken "Islamofobi i HBT-communityn". Homohatande muslimska imamer blev alltså främst offer istället för att bli granskade ordentligt. Däremot hade man vid Stockholm Pride en massa seminarier där man granskade kristendomen. Men ingenting om kristofobi.

Islamofobi och kristofobi existerar både bland heterosexuella och HBT-människor. Den typen av negativa generaliseringar om en religiös grupp ska givetvis bekämpas.

Bland heterosexuella är islamofobi ganska vanligt. Sverigedemokraterna har ett ansvar för det men även många andra. Men mitt tips är att det faktiskt är fler kristofober än islamofober inom HBT-rörelsen. En orsak till det är att det är mer "politiskt korrekt" att attackera kristendomen än islam bland de grupper som har koppling till RFSL och gaymedia.

Bland HBT-vänliga bloggare så skriver jag om homohat bland muslimer, Tor Billgren gör det, men hur många är det sedan? Vissa gör det men då blir det ofta fokus på att en del kristna minsann också är homohatare. Som om det skulle vara en förmildrande omständighet.

Däremot är det i princip aldrig någon HBT-bloggare som när de kommenterar Åke Green eller påven känner att de måste ha med i bloggposten att en del muslimer också är homohatare.

RFSL, gaymedia och HBT-bloggare bör även granska muslimska samfund. Muslimska bögar och lesbiska förtjänar stöd från oss andra. Eftersom alla har lika värde så förtjänar de samma stöd som kristna bögar och lesbiska. Även om många av dem inte vill berätta offentligt att de är HBT-människor. Ofta har de en orsak till det.

Sedan när löser vi samhällsproblem genom att tiga?