måndag 31 december 2018

Till min konfirmationspräst.



Sten-Arne Persson, du vet vem jag är.

Du har alltid berömt mig. Men det finns något du kanske inte känner till om mig.  Jag är homo. Men jag är samma människa.

Redan när du tillträdde på 1970-talet som präst i församlingen i Sankt Olof på Österlen var det rykten om att du var emot kvinnliga präster. Men där var du diskret. Du har flera gånger kandiderat för homofientliga Frimodig kyrka. Du är idag extrem i Svenska kyrkan men jag har alltid försvarat din rätt att ha de åsikter du har. Men i en bön på 1990-talet kommenterade du "Gud, lär oss att respektera de som är annorlunda". Jag vet du har konservativa värderingar. Men det var kanske det vackraste du någonsin framfört. Jag vet inte om du lärt dig något men jag hoppas det.

Vi är allihop annorlunda, även du.

Jag hoppas du fått den självinsikten.

Det är så många kristna, judiska och muslimska personer som vill bli respekterade för vem man är. Jag är agnostiker och inte ens troende. Vad du tycker är egentligen värdelöst. Men om du skulle gå ut med budskapet "Gud älskar dig precis som du är och även om du har en sexuell relation med någon av samma kön" hade det varit en helande gärning.

T.o.m. för mig som agnostiker.


Uppdatering 1.

När Sten-Arne Persson tillträdde som präst i slutet av 1970-talet rasade antalet besökare vid mässor i Sankt Olofs kyrka. Från att det varit runt 40 minskade det till ca 10-15. Även folk som ogillade honom tyckte nästan synd om människan. Han var inte otrevlig men har aldrig haft någon som helst förmåga till självkritik. Om du har Gud på din sida måste du givetvis inte bry dig om kritik från andra människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar