tisdag 30 augusti 2016

Vördnad.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....


En av mina favoritlåtar någonsin är "I would die for you" (Youtube) från svenska disco-gruppen Antique (bilden) där medlemmarna har grekiskt ursprung. Låten tävlade för Grekland i Eurovision song contest 2001 och hamnade på tredje plats. Den har vibbar både från "Fame" och "I will survive".

Grekland var ockuperat av nazistiska Tyskland i början av 1940-talet. 1945 försökte kommunister göra landet till en annan typ av diktatur. Landets nya regering med stöd av västliga demokrater bekämpade, med rätta, det. Landet blev en del av västliga demokratier (även om en högerjunta styrde 1967-1974). Men det begicks övergrepp i mitten av 1940-talet emot mänskliga rättigheter från båda sidor. Sår som delvis än idag påverkar landet och bidrar till polariseringen.

Från Wikipedia om det motståndet i det nazistiska Tyskland.
.... Vita rosen propagerade för icke-våldsmotstånd mot den nazistiska regimen. Engagemanget var starkt präglat av medlemmarnas kristna tro. Gruppens viktigaste betydelse var moralisk genom att visa att det fanns tyskar som tog avstånd från nazismen. Gruppen tryckte sex upplagor av flygblad och en sjunde var på väg när gruppen greps av Gestapo i München den 18 februari 1943. På flygbladen uppmanades folk till motstånd mot den nazistiska regimen, vilket inte var tillåtet. Samtliga dömdes till döden av domaren vid Folkdomstolen, Roland Freisler. Syskonen Scholl och Probst avrättades med giljotin samma dag som domarna avkunnades, den 22 februari 1943. De övriga halshöggs senare samma år....
För några år sedan var det en heterosexuell HBTQ-vänlig katolik på högerkanten som förklarade att han kände "vördnad" inför mitt arbete för HBTQ-rättigheter och emot kommunism och islamism. Först blev jag förvånad. Vördnad?  Så osvenskt. Vi svenskar är inte vana vid sådana begrepp.

Men är det inte annars just det vi ibland känner för personer som varit beredda att dö för sin kamp för mänskliga rättigheter? Vi svenskar har sådan tur att vi aldrig behöver göra det i Sverige.

Vi ska alla dö så småningom. Det är den tristaste sanningen vi har att hantera. Men jag vill härmed förklara att jag känner tacksamhet inför de som i odemokratiska samhällen är beredda att bli fängslade och till sist dö för friheten. Deras kamp är vår kamp.

Inför dem känner jag just - vördnad.


Uppdatering 1.

Höger-vänster.

Mänskliga rättigheter gäller alla, precis alla. Inte någonstans i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kommenteras det att de där rättigheterna ska gälla för alla förutom högerfolk, vänsterfolk, HBTQ-personer, ursprungsfolk, romer, funktionshindrade, judar, muslimer, kristna eller folk som är 80+.

Sedan måste mänskliga rättigheter tolkas i varje land. Det kan finnas orsaker att begränsa friheter i undantagsfall. Men då måste begränsningen vara proportionell gentemot den nytta det ger. Ett aktuellt exempel är burkini-debatten (att jag betraktar slöjor som reaktionära symboler har jag tydliggjort, men det finns en gräns för när staten ska förbjuda saker) i Frankrike och flera andra länder. Ett annat debatten om tiggeriförbud i Sverige.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar