Partier utanför riksdagen. Del 1. Sd, fi, pp, spi och jl.

Mycket av fokus inom HBT-politiken handlar om riksdagspartiernas åsikter. Men det är ju även många andra partier som kandiderar i höstens val. De tre som de senaste åren haft bäst opinionssiffror är Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Feministiskt initiativ.

Sverigedemokraterna har som bekant en HBT-negativ politik medan Feministiskt initiativ är ett HBT-vänligt parti. Eftersom jag ibland skriver om de två partiernas politik och de är med i den HBT-rapport jag publicerar om några dagar ska jag inte redovisa deras åsikter i detalj här. Däremot något om deras hemsidor.

Sverigedemokraterna har de senaste åren dämpat sin retorik något när det gäller bögars och lesbiska rättigheter. Från att fram till för några år sedan ofta haft homofientliga artiklar, främst i deras tidning Sd-kuriren, är det idag sällan partiet prioriterar att argumentera emot HBT-rättigheter. Även om de i sak vill diskriminera samkönade par när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer.

Granskar man sd:s hemsida och vad de skriver om sin familjepolitik är det inga explicita referenser till HBT-personer. Däremot indirekta sådana.

I dagens Sverige kan vi se en samhällsutveckling där den traditionella familjens betydelse och familjelivets värden i allt högre utsträckning har kommit att ifrågasättas och nedvärderas.... Det höga antalet skilsmässor och ett allt starkare ifrågasättande av varje barns rätt till en mor och en far riskerar att förstärka känslan av otrygghet och rotlöshet hos många av våra barn.

Det är samma retorik som Kristdemokraterna ofta har, om kärnfamilj och barns "rätt till en pappa och en mamma".

Feministiskt initiativ avslöjar att de faktiskt ska arrangera 23 seminarier vid Stockholm Pride i år. Att det, som de skriver på sin hemsida, skulle vara fler än övriga partier tillsammans är kanske tveksamt men de är nog det parti med flest partievenemang vid Pridefestivalen. Seminarierna handlar bl.a. om transpolitik, Sverigedemokraterna, HBT-flyktingar och queerfeminism.

Det som inte är med men som skulle vara intressant vore om de anordnade ett seminarium om radikalfeminism (som oftast avgör partiets politik när det gäller bl.a. porr och prostitution) och queerfeminism (som generellt värnar bl.a. porrskådisars och prostituerades rätt att själva avgöra om de är offer eller inte och är emot förmynderi gentemot grupperna). Men det enklaste är väl för Fi att inte låtsas om den motsättningen eftersom det hade avslöjat att man faktiskt är relativt heteronormativa i de flesta debatter om sexförsäljning och porr.

Piratpartiet har som princip att inte skaffa åsikter om politiken generellt utan bara inom några fokusområden. Därför har partiet sällan konkreta åsikter om HBT-reformer. Pp skriver dock i sitt principprogram något om sina värderingar.

Mänskliga rättigheter gäller alla människor, och det är en demokratis skyldighet att aldrig medverka till att stävja demokratiseringsprocesser i utlandet. Piratpartiet skall, och kommer att, agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man skall kunna förvänta sig av en västerländsk demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.

Piratpartiet ska ha ett tält i Pridepark vid Stockholm Pride. I EU-parlamentet har Piratpartiets ledamöter valt att ansluta sig den gröna gruppen, en av de HBT-vänligaste där.

Spi (Sveriges pensionärers intresseparti) är som namnet antyder ett parti som främst vänder sig till äldre människor även om de skaffat sig åsikter inom många områden, ekonomi, skola etc. Dock skriver de inte något om HBT-rättigheter i sitt partiprogram från 2009. När jag snabbt kollade rubrikerna på deras insändare som de publicerat på sin hemsida verkar det inte heller där vara något med koppling till bögar, lesbiskas och transpersoners rättigheter.

Av de partier som hamnade utanför riksdagen i valet 2006 fick följande flest röster, Sverigedemokraterna 2,9 %, Feministiskt initiativ 0,7 %, Piratpartiet 0,6 %, Spi 0,5 %, och Junilistan 0,5 %.

Junilistan beslutade dock 2009 att bara kandidera i val till EU-parlamentet och de är alltså inte med i årets riksdagsval. 2006 avslöjade dock Junilistan att de är ett ideologiskt HBT-vänligt parti. Bl.a. sa de sig vara för en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner.

I nästa bloggpost granskar jag några vänster- och högerextrema partiers HBT-politik. Rättvisepartiet socialisterna, Socialistiska partiet, Kommunistiska partiet, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter

RFSL 60 år. En framgångssaga.
Pride brottas med dålig ekonomi.
Vengaboys höjdpunkten. Intervju med Pär Wiktorsson, ordförande för Stockholm Pride.
"HBT-personer får inte den vård de har rätt till". Debattartikel av Katrin Linna, DO.
"Stolthet och fördom". Ledarartikel

Svenska Dagbladet

Pride störs av dålig ekonomi.
Hoppet sätts till den nya styrelsen.
DO kräver vård på lika villkor.

Expressen

Pridefestivalen större än någonsin.
"Homovänliga Sverige är en farlig myt"
"Sveket mot de transsexuella" Ledarartikel

Aftonbladet

"Mänskliga rättigheter går inte och lägger sig". Krönika av Amanda Brihed
"Låtom oss bara böga". Krönika av Fredrik Virtanen
"De har mycket kvar att slåss för" Artikel av Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL.
"Hon riskerar döden - för sin sexualitet" Debattartikel av Åsa Regnér, ordförande i RFSU.
"En stolt kamp för demokrati" Ledarartikel.

Dagen

DO kräver vård på lika villkor.
Luthersk kyrka i USA välkomnar homosexuella präster.

"Verklighetens folk" klokare än kd och sd.

Att homosexuella ska få adoptera är väl en åsikt som främst den där hemska kultureliten har? Ni vet sådana där som inte vet hur vanligt folk tänker. Verklighetens folk prioriterar barnets bästa medan kultureliten bara är politiskt korrekt och ska anpassa sig efter homolobbyn?

Ja, så är ofta retoriken från kristdemokratiska och sverigedemokratiska politiker. Men desto intressantare att en ny opinionsmätning visat att stödet för att homosexuella ska få adoptera ökat dramatiskt de senaste åtta åren och att det nu är ca 50 % som säger ja till reformen. Eftersom det vid den här typen av opinionsmätningar alltid är ett antal procentenheter som är osäkra blir det tydligt att det äntligen är fler som är för än emot homoadoptioner.

Från Dagens Nyheter.

Antalet svenskar som är positiva till homoadoptioner växer, skriver Expressen. På åtta år har andelen stigit från 17 till 50 procent, enligt en undersökning som utförts av Demoskop.

Yngre ställer sig mer positiva än äldre. Tittar man på partitillhörighet är det Miljöpartiets väljare mest positiva, 71 procent av dem tycker att homosexuella ska få adoptera barn. Kristdemokraterna placerar sig längst ner på listan, bara 24 procent är för homoadoptioner.

2 888 personer intervjuades i undersökningen. Demoskop har varje år sedan 2002, då riksdagen sade ja till homoadoptioner, i flera undersökningar ställt frågan "Ska homosexuella par får adoptera barn?".

Det här visar att det är viktigt att politiker ibland inte bara följer opinionen utan även försöker visa ledarskap. För redan 2002 när riksdagen sa ja till en helt likställd adoptionslag var forskningen tydlig. Barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Trots det är både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna emot att samkönade par ska få adoptera förutom närståendeadoptioner. Kd och sd vill avskaffa reformen, något som nu alltså varken har stöd i forskningen eller bland svenska folket. Bland ungdomar är det enligt Demoskopmätningen 71 % som idag är för homoadoptioner vilket visar att kd och sd lär få svårare och svårare att få stöd för en politik som diskriminerar samkönade par.

De som kanske gjort den mest systematiska sammanställningen av forskning om barn i samkönade familjer är American Psychological Association. Redan på 1990-talet presenterade de material som entydigt visade att barn i samkönade familjer mår lika bra som barn i olikkönade familjer.

På deras hemsida kan du hitta bl.a. följande information.

Results of research to date suggest that children of lesbian and gay parents have positive relationships with peers and that their relationships with adults of both sexes are also satisfactory.... Fears about children of lesbians and gay men being sexually abused by adults, ostracized by peers, or isolated in single-sex lesbian or gay communities have received no support from the results of existing research.

Och i sammanfattningen av rapporten är följande med.

Not a single study has found children of lesbian or gay parents to be disadvantaged in any significant respect relative to children of heterosexual parents. Indeed, the evidence to date suggests that home environments provided by lesbian and gay parents are as likely as those provided by heterosexual parents to support and enable children's psychosocial growth.

En forskningsrapport blev offentlig i Tyskland sommaren 2009. "Die Lebenssituation von Kindern in gleichgeschlechtlichen Lebenspartnerschaften" (levnadssítutionen för barn i samkönade partnerskap)

Från den rapporten.

Insgesamt unterscheiden sich Kinder und Jugendliche aus gleichgeschlechtlichen Lebenspartnerschaftenin ihrer Entwicklung nur wenig – und wenn, dann eher in positiver Weise– von Kindern und Jugendlichen, die in anderen Familienformen aufwachsen.

På svenska blir det ungefär att barn och ungdomar i samkönade familjer inte i någon negativ aspekt avviker från andra barn i sin utveckling, tvärtom när det är någon avvikelse så är den positiv. För övrigt var det en kristdemokratisk-socialdemokratisk regering som var ansvarig för publiceringen av rapporten.

Kristdemokraterna har även gjort sig till åtlöje genom att varumärkesskydda begreppet "verklighetens folk". Trots att det inom politiken var främlingsfientliga Ny demokrati som började använda det begreppet i början av 1990-talet. Sverigedemokraterna använder också begreppet ibland i sin retorik.

Ännu mer komiskt blir det när kd ska försöka vara ett "frihetsparti". Inte för att det är fel att avskaffa detaljregleringar och öka individers frihet. Tvärtom är jag som liberal för det. Men kd har allvarliga trovärdighetsproblem inom bl.a. familjepolitiken.

Göran Hägglund sa följande i sitt tal inför Kristdemokraternas riksting (kongress) 1 juli i år.

Den fria familjen, det är den där föräldrarna kan forma sin tid med barnen precis som de vill. Där de kan välja fritt, efter alla de tusentals unika situationer som går att tänka sig. Överallt där det behövs ska vi kristdemokrater freda människor från politiska dumheter: från krångliga regler, kvotering, orimliga fastighetsskatter, system som gör det omöjligt att bygga upp ett eget sparande. Det är frihetsprinciper i praktiken, där de märks, och som också ger trygghet. Men man ska också kunna vara trygg i sin själva livsföring, i att slippa bli politiskt övervakad och tillrättalagd, slippa få varje åtbörd illvilligt tolkad och klandrad.

Det låter ju vackert. Men låt oss granska vad Kristdemokraterna säger i sitt eget principprogram, alltså det program som förtydligar partiets ideologi och värderingar.

Vid adoptioner ska eftersträvas att barnet får en ny mamma och pappa som ersättning för de biologiska föräldrarna. Adoptioner ska ges ekonomiskt stöd.

Stabila och fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna. Samhället ska i opinionsbildning och lagstiftning framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet. Parter som inte ingår äktenskap men som vill reglera sin samlevnad ska kunna ingå frivilliga avtal.

Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn vill kd detaljreglera och inte ens låta homopar få bli prövade om de är lämpliga adoptivföräldrar. Och trots att många par inte vill ingå äktenskap vill kd att "samhället ska i opinionsbildning och lagstiftning framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet." Snacka om att de ägnar sig åt det förmynderi och styrande av människor som de anklagar kultureliten för att ägna sig åt. Nu gäller dock den här vurmen för äktenskap bara för olikkönade par. När kd ska argumentera hur samkönade par ska bete sig gör partiet en helomvändning och menar att de absolut inte ska ingå äktenskap. Det gynnar tydligen inte homopar som har "en medveten vilja till stabil familjegemenskap".

Med sådana förvirrade resonemang behöver Kristdemokraterna inte några fiender. Deras egen icke-logik och intolerans kan göra det svårt för dem att klara 4-%-spärren i riksdagsvalet i höst. Och för Sverigedemokraterna kan deras HBT-negativa politik göra det svårare för dem att komma in i riksdagen.

"Verkligheten folk" är generellt mer kloka och toleranta än kd och sd.

Även Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och Dagen skriver om att stödet för homoadoptioner ökat dramatiskt de senaste 8 åren.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har en artikel om Pridefestivaler. En festival för kärlek - som förföljs av hat.

Hoten fick samtliga partier i Karlstads kommunstyrelse att reagera och göra ett gemensamt uttalande. – Det är inte acceptabelt att det förekommer hot och våld. Vår ledstjärna är att Karlstad ska vara en stad för alla, säger Lena Melesjö Windahl (S), kommunstyrelsens ordförande.

Ett parti i kommunfullmäktige saknades dock i manifestationen: Sverigedemokraterna (SD). Partiet som finns i 11 av Värmlands 16 fullmäktige går till val på att stoppa Karlstad Pride. På hemsidan skriver SD att de vill ”sätta stopp för detta märkliga arrangemang med blottande människor, vars enda syfte är att visa upp sig offentligt”.

– Vi vill inte att det ska utvecklas till sådant som förekommer i Stockholm där man har blottat könsorganen. Många reagerar negativt och upplever paraden som sexuellt ofredande och jag tror inte att de själva vill visa upp sig som perversa typer heller. Men vi tar bestämt avstånd från dödshot, säger Runar Filper, distriktsordförande för SD i Värmland.

Jag har varit på ganska många gayparader de senaste 15 åren, oftast i Malmö ibland i Stockholm. Totalt måste det varit mer än 100 000 människor i de parader där jag varit med. Men jag har aldrig sett någon visa sitt könsorgan i någon parad.

Ofta sprids de här myterna av människorna som aldrig besökt någon parad. Det är ungefär som att folk skulle vilja förbjuda sd-möten för att det är nazistkläder på deras evenemang. Även om det skulle varit något sd-möte med någon nazisymbol eller en parad med någon helnaken människa hade det aldrig ursäktat ett generellt förbud mot den typen av demonstrationer.

Faktum är att det varit nazistiska skinheads på sd-möten på 1990-talet. Och en av partiets första ledamöter i någon kommunfullmäktigeförsamling, i Höör i Skåne, i början av 1990-talet blev då fotograferad med nazistuniform på ett högerextremt möte.

Sd är inte och har aldrig varit något nazistparti. Men det är nog enklare att hitta individer i sd med nazikopplingar än det är att hitta någon helnaken människa i en gayparad. Det säger något.

Uppdatering 2.

I pappersversionen (sid 33) av Expressen avslöjar tidningen hur fördelningen är bland olika partiers sympatisörer när det gäller att säga ja till homoadoptioiner.

Miljöpartiet 71 %
Vänsterpartiet 69 %
Folkpartiet 56 %
Socialdemokraterna 55 %
Centerpartiet 51 %
Moderaterna 41 %
Sverigedemokraterna 28 %
Kristdemokraterna 24 %.

Det är väl inga dramatiska överraskningar. Man ska också komma ihåg att siffrorna inte anger hur många procent som är emot homoadoptioner, oftast är det alltså 10-15 % som är osäkra när det gäller den här typen av frågor. Men man kan konstatera att alla partierna har stöd bland sina sympatisörer för sina åsikter om homoadoptioner, förutom Moderaterna där det är ganska jämnt mellan de som är för och emot reformen.

Andra nya artiklar med koppling till HBT.

Expressen skriver idag i kulturdelen sid 6-7 (hittar det bara i papperstidningen) att 33 kulturprofiler valt sina 25 favoritförfattare inom HBT-genren. Kan rekommenderas eftersom det ger en del bra tips.

Dagens Nyheter. Prideaktuell: Eddie Razaz
Tolv pärlor på Pridefestivalen.
Pridefesterna startade i USA.

Från den sistnämnda artikeln.

Stockholm Pride är Sveriges största festival som startade i liten skala redan 1979. Sedan dess har rörelsen vuxit och spridit sig. I år pågår den mellan den 26 juli och 1 augusti.

Varje år arrangeras mellan fem och tio pridefestivaler runt om i landet. Här följer en lista över Sveriges pridefestivaler och när de startades.

1996 Regnbågsfestivalen Malmö
2005 Kärleksparaden Linköping
2005 Umeå Pride
2007 HBT-festivalen Göteborg
2007 Sundsvall Pride
2007 Yran Pride Östersund
2007 Springpride Eskilstuna
2008 Värmland Pride
2008 Uppsala Pride
2008 Winterpride Piteå
2009 Norrköping Pride
2010 Queertopia Norberg

Artikeln innehåller dock ett sakfel, första gayfestivalen i Stockholm var 1977 då kallade man det Frigörelsedagarna. 1979 ändrade man namnet till Frigörelseveckan. Annars är det intressant att konstatera att det är de senaste åren som det verkligen blivit en trend i svenska städer att starta lokala HBT-festivaler.

Moderaterna sviker transpersoner. Igen.

Hanteringen från Moderaternas sida när det gäller könstillhörighetslagen och transsexuellas situation förtjänar skarp kritik. Inte nog med att partiet vägrat skaffa sig några som helst åsikter om förändringar av den nuvarande föråldrade och diskriminerande lagen från 1972.

För några vecka sedan sa Finn Bengtsson, som har könstillhörighetslagen som ansvarsområde i den moderata riksdagsgruppen, att partiet säger ja till att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. Det visar sig nu att han lämnade ett felaktigt svar. Partiet tvekar ännu när det gäller de här reformerna. Tydligen kommunicerar riksdagsledamöter i Moderaterna inte med varann som man kan förvänta sig av ett fungerande parti. De är inte ens ense om vad partiet har för åsikter när det gäller viktiga aktuella reformer.

Trots att det är mer än tre år sedan könstillhörighetsutredningen lämnade sin rapport mars 2007. Och att förslaget varit ute på remissrunda där sista remissdag var i november 2007. Visserligen hade könstillhörighetsutredningen flera allvarliga brister bl.a. förslag om kastrationskrav för att få byta kön juridiskt. Men ett parti har trots det ett ansvar att skaffa åsikter i sak. Det har fem riksdagspartier, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fixat. Även två av Moderaternas samarbetspartier alltså.

Men Moderaterna (och Kristdemokraterna) har vägrat skaffa sig några som helst åsikter och att engagera sig för att förbättra transsexuellas situation. Trots att m kallar sig för ett HBT-vänligt parti. Men transpersoners rättigheter har ofta bara varit ett alibi för att partiet ska använda ordet HBT.

Jag skrev en debattartikel om det här på HBT-siten Qx i april i år.

Från debattartikeln.

Dålig transpolitik hos Moderaterna

När Qx hemsida 24 april i år hade en enkät om partisympatier blev Moderaterna det största partiet med 25 % av rösterna. Givetvis ska man vara försiktig när man tolkar webenkäter. De måste givetvis inte vara representativa. En del av de röstande är för övrigt heterosexuella.

Trots det är det tydligt att Moderaterna fått fler sympatisörer i HBT-gruppen. Och till viss del är det logiskt. De senaste åren har partiet radikalt bytt åsikter när det gäller bögars och lesbiskas rättigheter. Vad många inte känner till är att Moderaterna ännu har en mycket dålig politik när det gäller transpersoners mänskliga rättigheter....

Moderaterna har en HBT-förening som kallar sig Öppna moderater. När man granskar deras hemsida så blir det tydligt att de fram till i vår i princip aldrig prioriterat transpersoners rättigheter. Förutom att resonera generellt om HBT så handlar det konkreta arbetet om en könsneutral äktenskapslag, inseminationer för lesbiska etc.

Därför är det positivt att Öppna moderater 9 april skrev en debattartikel på Qx hemsida om transrättigheter. Men de förklarar inte vad de gjort för att få Moderaterna att säga ja till de reformer som de flesta övriga riksdagspartier redan är för.

Det är nog även många bögar och lesbiska som i riksdagsvalet i höst väljer ett parti som är transvänligt. Därför att man är solidarisk med den gruppen. Moderaterna kan bli ett sådant parti. Men då måste de byta transpolitik.

Den 8 juli skrev jag här på bloggen bl.a. följande.

Moderaterna säger inte ja till att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen. Det berättar Olof Lavesson efter att jag mailat honom. Däremot så gör Moderaterna sin hittills mest positiva kommentar till att förändra könstillhörighetslagen i en frihetlig riktning. Från Olof Lavessons svarsmail.

När det gäller transsexuella och könstillhörighetslagen delar vi uppfattningen att dagens lagstiftning är förlegad. Att utredningen nu är genomförd och presenterad är därför oerhört glädjande. När det gäller de enskilda förslagen har Moderaterna inte tagit officiell ställning till hur en ny lagstiftning kan utformas men vi ser positivt på de förslag som presenteras.

Efter det mailade Finn Bengtsson om att m inte var försiktigt positiva till reformerna utan positiva och när jag talade med honom i telefon några dagar senare sa han att m som parti är för att avskaffa kraven att någon måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få juridiskt byta kön.Det skrev jag om här på bloggen 18 juli, jag bifogade då även Finn Bengtssons mail i sin helhet.

Det som hänt sedan är att en journalist jag haft kontakt med talat med Cecilia Widegren, gruppledare för Moderaterna i riksdagens socialutskott. En grupp där Finn Bengtsson är med. Widegren säger att partiet inte skaffat några åsikter som förändringar av könstillhörighetslagen. Och idag har Olof Lavesson bekräftat att det är så.

Det här har orsakat problem för mig. Nu måste jag ändra i min HBT-rapport som jag redan skickat till en journalist. Jag blir tvungen att en fredagkväll (igår) ägna tid åt att försöka få reda på vilka åsikter Moderaterna egentligen har om könstillhörighetslagen. Det är närmast kaos bland ansvariga moderater som tydligen inte samordnar sig eller ens talar med varann om de frågor som är mycket viktiga för många transsexuella.

Cecilia Widegren förtjänar skarp kritik för att varit ointresserad av transsexuellas svåra situation. Finn Bengtsson för att han lämnat ett felaktigt svar, även om det är givetvis är positivt att han de senaste veckorna äntligen börjat engagera sig för en frihetlig könstillhörighetslag.

Men även Olof Lavesson, HBT-politisk talesperson för Moderaterna och själv öppet homosexuell, och föreningen Öppna moderater förtjänar kritik för att de inte engagerat sig tillräckligt för att partiet ska skaffa sig några åsikter om att förbättra könstillhörighetslagen. Trots att det alltså är mer än tre år sedan könstillhörighetsutredningen lämnade sin rapport. Och trots att fem andra riksdagspartier, varav två borgerliga regeringspartier, kunnat göra det.

Det moderata kaoset drabbar inte bara dem själva. Det drabbar även transsexuella. Det sistnämnda är givetvis den värsta konsekvensen.

Chanslös.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det var en notis i tidningen Amos. En bild på Whitney Houston från 1990-talet. Hon såg nerknarkad ut. Utmärglad. Från att tidigare varit en "helylletjej". Amos är förresten en tidning jag kan rekommendera. Det är Svenska kyrkan som ger ut den. En av få kristna tidningar som inte ger tvärsäkra svar utan hellre startar debatter.

Tidningen resonerade om varför de flesta av oss tycker bilden av den drogade och utmärglade Whitney Houston är så obehaglig. Kanske för att de flesta av oss känner igen oss. I varje människa som verkar harmonisk bor det någon som är ledsen.

Ungefär som i historierna om George Michael som också haft drogproblem. Som var en "helyllekille". Men i verkligheten existerar det aldrig några killar och tjejer som är helylle. Alla har sina sorger. Sina mänskliga brister. Och sina positiva egenskaper.

För mig blev det här mycket konkret när en medelålders man med skägg gick genom centrala Malmö för några veckor sedan. Han skrek och var otrevlig mot människor han mötte. De flesta av oss ignorerade honom. Det var tydligt att han var kraftigt påverkad av alkohol, kanske även av narkotika.

Jag blev först något förbannad på honom även om jag givetvis förstod att han var påverkad. Varför gå omkring och hojta och vara otrevlig? Kanske är han vad man brukar kalla chanslös. Han blir inte bättre.

Men sedan konstaterade jag att vi inte vet hur han är som nykter. Har inte alla människor ibland varit så besvikna att man skulle vilja gå omkring som honom? Men de flesta av oss har, tack och lov, spärrar som förhindrar det. Även när vi druckit sprit. Men vem har rätt att kalla honom chanslös?

Jag har det senaste året ofta besökt ett ställe som heter Comigen i Malmö. Ett ställe för folk som tidigare missbrukat alkohol eller narkotika. Många både-och. Det var av en slump att jag upptäckte stället. Sydsvenska Dagbladet hade en artikel om var man kunde köpa billigast kaffe på stan och Comigen var ett tips.

Men sällan har jag mött så kloka människor som där. Folk som ibland i många år använt narkotika men som nu är drogfria. De har oftast en tydlig etik, vad som är rätt och fel. Men dömer inte eftersom de själva varit i svåra situationer. Kanske skulle de kunna vara en inspiration för en del kristna? När folk möter en del av dem på stan skulle ingen gissa att de kanske varit narkotikamissbrukare i 10 år.

Människor kan hamna i situationer som är chanslösa. Men ingen människa är chanslös.

Inte någon.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Mikael Wiehe avslöjar inskränkhet och hyckleri i ny intervju.

I det nya numret av HBT-tidningen Qx som ges ut idag har man intervjuat vänstersångaren Mikael Wiehe. Det kan tyckas vara en traditionell story där en medelålders heterosexuell man avslöjar att han i sin ungdom var homofob men idag blivit HBT-vänlig. Men i intervjun avslöjar också Wiehe (omedvetet) hur trångsynt och hycklande han är.

Först ska jag förtydliga att jag inte har någon som helst respekt för Mikael Wiehe efter att han för några år sedan hyllade kommunistdiktaturen Kuba.

Från Wikipedia.

On February 24, 2007, Wiehe performed at a festival in Malmö, labeled as a "solidarity party for the Cuban Revolution", which was organized by the Swedish-Cuban Association, the Revolutionary Communist Youth, the Swedish Communist Party and others. The ambassador of Cuba to Sweden, Ernesto Meléndez Bachs, also held a speech at the festival. In an interview in Kvällsposten, Wiehe said that "Cuba has the best record on human rights in the region"[1] and in an interview with Sveriges Radio he said that he would "hesitate" to label the country as a dictatorship.[2]

Helt absurt var att han tydligen (utan någon som helst ironi) sjöng sin låt "Sång till friheten" på hyllningsmötet till Kubadiktaturen Och faktum är att tvärtemot vad Wiehe säger är nästan alla länder i Amerika idag demokratier, Kuba är ett av de länder i regionen som kränker mänskliga rättigheter mest.

Landets regim, där Fidel Castro och Che Guevara var i den politiska ledningen, skickade massor av homosexuella och bisexuella till arbetsläger på 1960-talet. Syftet var att "hårt arbete skulle göra dem heterosexuella". Inte ens USA som då hade en homofientlig politik generellt använde sådana vidriga metoder mot homosexuella och bisexuella. För mig är det en gåta att någon som är bög eller lesbisk och har självrespekt kan ha Che Guevaras bild på en tröja.

De senaste åren har dock diktaturregimen svängt något och nu planeras det t.o.m. för en partnerskapslag. Men däremot har regimen inga planer att tillåta bögar och lesbiska (och andra) att rösta i fria och demokratiska val och fritt få kritisera kommunistpartiet.

Men låt oss granska intervjun med Mikael Wiehe.

Mikael Wiehe växte upp som ”starkt antibög”. Som tonåring såg han homosexuella som äckliga män som runkade av varandra i pisskurer och buskage.

Det här var i början av 1960-talet så kanske Wiehe är förlåten för det. Men det är också viktigt att konstatera att 1964 höll Folkpartiets ungdomsförbund (nu Luf) den första partipolitiska konferensen någonsin i Sverige där man talade om bl.a. homosexuellas rättigheter i samhället. Det hade blivit en försiktig debatt i vissa kretsar om att ompröva attityden till samkönade relationer. Men Wiehe var inte en del av de kretsarna. Han var homofob.

Det hade varit intressant om någon vänstersångare sagt att han som tonåring i början av 1960-talet var "starkt antijude" och då tyckte judar var äckliga män som hade pervers sex och som med ocker lurade pengar från hederliga svenskar. Men att vänstersångaren idag ändrat åsikt. Hade vederbörande då förväntat sig beröm? Eller skämts för sina tidigare åsikter? Wiehe borde skämmas men några sådana tecken är det inte i intervjun. Att sedan homofobi och antisemitism varit vanligt tidigare i Sverige är möjligen en förklaring men aldrig en ursäkt.

Åter till intervjun i Qx med Wiehe.

Det var 1976 och jag hade åkt till den grekiska ön Hydra, där Leonard Cohen hade sitt hus på den tiden. På båten blev jag antastad av en äldre grekisk man. När jag senare satt i hamnen och läste kom den här amerikanen och sade att han läste samma bok, Carlos Castenedas ”Tales of
Power”. Jag berättade för honom om vad som hänt på båten och han såg på mig med uppspärrade ögon. ”Men… har du aldrig varit kär i en man?” Jag sade att ”nej, det har jag verkligen inte”. Så berättade han hur han hade blivit kär i en man på ett så jävla fint sätt att det förändrande mitt liv. Han sade att kärleken är så stor att den omfattar alla, och jag tänkte att det har han fanimej rätt i.

Det här är i och för sig en sympatisk berättelse. Och hade Wiehe varit en vanlig Medelsvensson hade jag inte haft något att invända emot det. Personliga möten är ofta viktiga för att bli en mer tolerant människa. Men Wiehe var ingen Medelsvensson. Han hade 1976 varit med och släppt sex album med proggruppen Hoola Bandoola Band. Han hade tydligt engagerat sig emot rasism, främlingsfientlighet och sexism, något som givetvis hedrar honom.

I riksdagen hade Vpk (nu Vänsterpartiet) 1973 lämnat ett förslag om en könsneutral samlevnadslag. Övriga riksdagspartier accepterade inte förslaget men Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Vpk gjorde ett principiellt viktigt uttalande om att homosexuella relationer var "en fullt acceptabelt levnadsform i samhället".

Tyvärr hade det femte riksdagspartiet, Moderaterna, problem med att säga något så positivt (m var då ett konservativt parti) och de föreslog som alternativ att riksdagen skulle uttala att man inte "hade något att erinra mot homosexuella relationer". Ett ganska meningslöst uttalande egentligen eftersom samkönade relationer var tillåtna.

1973 sa Folkpartiets ungdomsförbund som första partipolitiska förening ja till en könsneutral äktenskapslag. Kommunistiska ungdomsförbundet (nu Ung vänster) hade då samma politik som Vpk och var alltså för en könsneutral samlevnadslag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet var då för någon typ av sambolag för samkönade par.

Men det här hade tydligen inte påverkat den välkände proggaren Mikael Wiehe som nog följde politiska debatter noga redan då. Och som ofta snackade om jämlikhet. Det krävdes tydligen att han skulle möte någon bög i Grekland för att konstatera det som egentligen borde vara givet för varje människa som snackar om jämlikhet och kallar sig "radikal", att det är vars och ens ensak vem man blir ihop med om det är en frivillig relation mellan vuxna individer.

Du talade också om journalisten Johan Ehrenbergs historia om sitt dubbelliv som Jenny Ehrenberg.

– Ja, han var jävligt före sin tid. Jag beundrar människor som satsar sig själva i
kampen för något de tror på.

Vad var det som berörde?

– Jag blev oerhört rörd av att en människa stod upp och sade att ”jag berättar för er vem jag är och inte tvärt om. Jag är såhär, inte på något annat sätt, och jag kräverrätten att vara just så”.

För er som inte känner till det blev Johan Ehrenberg känd på 1980-talet för att dels jobba med vänstermedia, dels för att han var vad vi idag hade kallat för transperson. Här är Wiehes kommentar riktig. Ehrenberg har senare avslöjat att han inte bara mötte motstånd och förakt från konservativa kretsar i samhället. Utan också från många inom den vänster han själv var en del av. Det var väl ingen av dem som sa något negativt offentligt men privat blev det tydligt att de inte gillade att vänsterjournalister höll på med "sådant flum" som att problematisera vilket kön en människa har.

Givetvis är det väl ingen som egentligen blir förvånad att även människor till vänster har fördomar. Men det som blir hycklande är att så många av dem i debatten annars snackade om hur viktigt det var att jobba för jämlikhet, rättvisa, mångfald etc.

Har du varit på fler Pridefestivaler?

– Ja, jag råkade hamna på en Prideparad i Stockholm med en av mina döttrar för snart tio år sedan. Jag minns att jag blev så jävla glad när jag såg den där paraden gå förbi. Och jag blev glad över att jag blev glad, va.

Det är trevligt i sig att Wiehe blev glad. Men intressant att han tydligen själv blev något förvånad. Hade han reagerat likadant om det det varit en parad för invandrares rättigheter. Han hade även då konstaterat något förvånat att han faktiskt gillade en demonstration mot rasism?

Även övriga ministrar får sig en känga. Har den sittande regeringen gjort någonting bra?

– (lång tystnad) … jag är ledsen, och det menar jag uppriktigt, men… Jo! Carl Bildts inställning i konflikten Israel–Palestina är bättre än Göran Perssons.

Om man ser till lagen om samkönat äktenskap och att transpersoner skyddas av diskrimineringslagen…

– … så är det jättebra för andra, men påverkar inte mig direkt om jag ska vara ärlig. Och man ska vara ärlig. Jag tycker fortfarande att de ekonomiska frågorna är viktigast.

Det här är kanske den mest avslöjande kommentaren från intervjun. Wiehe skriver att vissa reformer inte påverkar honom direkt och då är de tydligen inte lika viktiga. Det säger han som mer än de flesta snackar om solidaritet och att kämpa för allas rättigheter. Och om det viktigaste för honom är vad som påverkar honom själv borde han väl hylla den borgerliga regeringens skattesänkningar som nog även gett honom mer pengar.

Att däremot berömma Carl Bildt för hans kommentarer om Israel och Palestina det kan Wiehe. Trots att det definitivt inte berör honom själv direkt. För inte är väl Wiehe palestinier? Men det är som jag skrivit tidigare här på bloggen. Många "HBT-vänner", både till höger och vänster, prioriterar att jobba mot diskriminering p.g.a. etnicitet före att jobba emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Det betyder inte att de måste vara homofober. Många av dem är som Mikael Wiehe HBT-vänliga idag. Men de förtjänar kritik för sin rangordning av olika typer av diskriminering.

Uppdatering 1

Nya artiklar med koppling till HBT.

Dagen:
Lutherska världsförbundets president vädjar om enhet i homofråga.
Svalt intresse för homovigslar.

Den kristna tidningen Dagen har också en ledarartikel om Sverigedemokraterna, Sd skapar det de angriper.

Från artikeln.

Bara den människa som blir accepterad sådan hon är förmår att ta in andra sådana de är, med likheter och olikheter. Att detta inte är lika med flathet inför all sköns oarter i andras livsstil säger sig självt. Den enda möjliga principen att bygga ett gott samhälle på är att alla människor har lika värde - alltid och överallt.

Att den inte är lätt att leva upp till gör den inte mindre viktig. Om man tummar på den får man ett rasistiskt system, byggt på godtycke, som bäddar för övergrepp och orättvisor med lagens goda minne. Vem av oss vill ha det så?

Jag håller helt med om resonemanget men det kan ju också tillämpas när det gäller samkönad och olikkönad kärlek. Men där byter Dagen helt argumentation och låtsas som att det bästa är att homosexuella blir heterosexuella och anpassar sig till normen i samhället. Alltså samma resonemang som sd har när det gäller invandrare. Det är en gåta att ansvariga på tidningen Dagen inte själv konstaterar sitt hyckleri. Eller de kanske gör det men vill inte avslöja att det de egentligen sysslar med är spridande av intolerans mot HBT-personer.

Amnesty Internationals hemsida Fight discrimination in Europe avslöjar att föreningen till den tyska regeringen överlämnat 55 000 signaturer från en namninsamling för EU-kommissionens förslag till direktiv mot diskriminering. Direktivet, som även godkänts av en tydlig majoritet i EU-parlamentet, skulle betyda att alla EU-länder blir skyldiga att förbjuda diskriminering p.g.a bl.a. sexuell läggning inom alla samhällsområden. Idag gäller den skyldigheten bara inom arbetsmarknaden. Orsaken till att EU ännu inte kunnat enas om förslaget till direktiv från EU-kommissionen är att Tysklands borgerliga regering är emot det.

Uppdatering 2.

Dagens Nyheter berättar att Kristdemokraterna fått begreppet "Verklighetens folk" varumärkesskyddat av Patent- och registreringsverket. Först när jag läste det här verkade det vara ett aprilskämt men eftersom det är 22 juli är det inte det. Det är ju helt absurt att politiska partier ska kunna varumärkesskydda politiska begrepp. Och de partier som gör det gör sig till åtlöje. Det är en helt annan sak att varumärkesskydda partinamn, Alliansen, Röd-Gröna etc. vilket är legitimt för att folk inte ska kunna låtsas sprida ett budskap i ett partis namn trots att det är en annan avsändare. Även Sydsvenska Dagbladet skriver om nyheten.

Ni som följer min blogg vet att jag är emot kvotering. Den främsta orsaken är att kvotering reducerar människor till att bara ha en egenskap trots att vi människor är komplexa. Logiken att "positiv särbehandling" (negativ särbehandling av vissa individer) ska balansera annan negativ särbehandling är också absurd. Det är som om människor bara vore en del av olika grupper som ska få kollektiv rättvisa. Men rättvisa har varje individ rätt till.

Därför är det bra att några debattörer i Svenska Dagbladet idag argumenterar emot förslaget om att könskvotera börsbolagsstyrelser.

Från artikeln.

Norge brukar tjäna som exempel när kvoteringsförespråkare vill uppvisa ett slags facit, så också i Brännpunktsartikeln. Man hävdar att den norska kvoteringen av kvinnor till större bolags styrelser har resulterat i att fler kvinnor rekryterats även till chefs- och direktörsposter, varför kvotering bör införas också i Sverige för att öka andelen kvinnliga chefer.

Dock kan ett argument som bygger på falska premisser knappast övertyga. Det har nämligen visat sig att norska bolag som inte lyder under kvoteringslagen har ökat andelen kvinnliga chefer – medan andelen kvinnliga chefer i bolag som lyder under kvoteringslagen helt och hållet har stått still sedan lagen infördes. Norges kvotlag är därmed främst ett exempel på hur man inte bör göra för att öka andelen kvinnliga chefer.

Tyvärr har Socialdemokraterna blivit för den här typen av kvotering. Tidigare har det främst varit Miljöpartiet och Vänsterpartiet som engagerat sig för sådant. Och om man nu ska kvotera kön varför inte kvotera så att en viss andel i börsbolagen ska vara öppet HBT? Eller invandrare? Varför är inte det "en demokratifråga"? Själv är jag givetvis konsekvent och säger nej även till kvotering av bögar, lesbiska och invandrare till börsbolagsstyrelser.

Ecce Homo = Se människan.

Göran Hägglund (kd), prostitution och dubbelmoral.

Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, blev intervjuad i Expressen i lördags. Som vanligt får han han frågor med koppling till homosexuella och familjepolitiken. Med rätta eftersom kd är ensamt kvar bland riksdagspartierna om att vara för en politik som diskriminerar samkönade par. Bl.a. är partiet emot likställda regler när det gäller adoptioner och inseminationer. Men det som är intressant är att Hägglund för första gången tydligt argumenterar för att även samkönade par med barn är familjer.

L är Lotta Gröning, en av de två som intervjuar Hägglund.

L: Det är verkligen att ställa det här, att man ska vara mamma, pappa, barn, det är en drömbild, det är inte det samhället vi lever i.

- Nej, men vår familjesyn är ju inte så att den bara handlar om mamma, pappa, barn. Vi vet ju att det är jättemånga, framför allt mammor som lever ensamstående med sina barn, vi vet att det är två tjejer som bor tillsammans med barn, vi vet att det är två killar som lever tillsammans med barn, en och annan pappa lever ensamstående med barn också, och familjer hittar nya konstellationer efter att ha gått isär från dem som man har levt tillsammans med en tid. Alltså familjer ser oerhört olika ut, och jag tycker att vår politik tar utgångspunkt i det, att familjer är olika, genom att vi vill erbjuda olika uppsättningar av alternativ, t ex när det gäller barnomsorgen, som utgår från att alla är inte stöpta i samma form, vi är olika, det funkar olika i olika skeden i livet. Jag tycker att vi är lite dåliga på att kommunicera…

L: Det är ni faktiskt…

- …för jag tror ju att den kristdemokratiska bilden… Att bilden är att Kristdemokraterna är den här… Äppelkindade barn… En pojke och en flicka står vid familjen där i en Sörgårdsidyll. Men sådant är ju inte livet.

L: Nej, men det är den bilden ni ger. Det blir lite tokigt…

- Ja, det kan det bli, för ingen familj är perfekt, och inga föräldrar är perfekta, utan vi misslyckas ju i olika områden och det gäller ju att inse det att det är liksom inget är perfekt, men det gäller ju liksom göra så bra vi kan på olika sätt, med de förutsättningar vi har.

Han låtsas som att media "feltolkat" kd:s familjedefinition. Men faktum är att Hägglund och andra kd-politiker i flera år haft möjlighet att i tal och intervjuer betona att familjer ser olika ut och att bl.a. även samkönade par med barn är familjer. Men det har de sällan eller aldrig sagt tidigare. Först hösten 2009 erkände kd att i ett program ett även samkönade par med barn förtjänar samhällets stöd. För ca en månad sedan sa partiet ja till närståendeadoptioner för samkönade par efter att tidigare velat avskaffa den reformen. Och nu snackar alltså Hägglund vackert om samkönade familjer.

I sak är det givetvis bra. Äntligen konstaterar kd det andra partiet vetat om i många år, att det existerar samkönade familjer och att de förtjänar samhällets stöd. Och givetvis har ett parti rätt att ändra sig. Trots det blir det oundvikligt att vara något kritisk. Varför säger Hägglund det nu när opinionen svängt så mycket att det blir svårt för kd att vinna röster på att bara tala om kärnfamiljen?

Varför berättade inte Hägglund det här i sin första valrörelse som partiordförande 2006? Nåja, vi kan lämna det därhän kanske och konstatera att alla partier är med på tåget mot en ny familjepolitik när samhället förändrar sig. Även om kd sitter i sista vagnen.

Hägglund får också kommentera debatten om en könsneutral äktenskapslag.

M är Marie Söderqvist, den andra personen som intervjuar Hägglund.

M: Många homosexuella håller med er i äktenskapsfrågan, om ni väl lyckas lägga ut texten, men det har ni kanske inte lyckats göra för ni blir fortfarande sedda som ett homofobiskt parti. Har ni misslyckats, tycker du, med att förmedla vad ni egentligen menar?

- Ja. Det har vi ju. Men det var ju intressant att se vad som kunde ske där vi på ganska kort tid och det får vi ju säga att vi var ju inte så lyckosamma i vårt arbete, där vi alltför länge stod på en position som knappast hade kunnat samla upp de många och för sent övergick till en position som jag tror att de allra flesta… jag tror faktiskt att en majoritet skulle gilla den om man har trängt in den, vi började marknadsföra det alldeles för sent. Vad det handlar om är att gå hela vägen när det gäller skiljandet av kyrkan från staten och då låta ett par – oavsett om det är två män eller två kvinnor eller en man och en kvinna, gå och registrera sig hos någon lämplig myndighet och sedan själv avgöra, hur vill vi uppmärksamma det här. Vill vi ha en religiös välsignelse av den här formen som vi ska leva under eller vill vi ha en egen privat fest eller så, jag tror att de allra flesta skulle tycka att det skulle vara en ganska rimlig nivå.

För det första har Marie Söderqvist fel. Det var mycket få homosexuella som var för kd:s förslag att avskaffa ordet äktenskap i äktenskapslagen. Syftet för kd att göra det var att de inte tyckte att samkönade par förtjänar att ingå borgerliga äktenskap. Och Hägglund undviker nogsamt att kommentera den delen av partiets förslag. Han låtsas som att det bara handlar om att införa en civilrättslig äktenskapslag d.v.s att bara borgerliga äktenskap ska vara tillåtna. Det är givetvis en helt legitim åsikt som många, både homosexuella och heterosexuella, har. Men det var inte bara det kd föreslog. Utan att man skulle avskaffa ordet äktenskap för att hindra homopar att ingå borgerlig äktenskap. Hägglund argumenterar inte hederligt i intervjun.

Än mer komiskt blir det när Göran Hägglund, med rätta, kritiserar Sverigedemokraterna för att vara ett främlingsfientligt parti. Men inom HBT-politiken är kd och sd mycket nära varann, både ideologiskt och sakpolitiskt. Båda partierna är HBT-negativa.

Från en ny artikel i Dagen där Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson blir intervjuad.

Ni anser att ni är det bästa partiet för kärnfamiljerna. Men hur kan ni bevisa det, det kostar inga pengar att säga?

- Vi har i vår budget gjort en hel del satsningar på familjen generellt. Vi satsar på utvecklat underhållstöd, avgiftsfri familjerådgivning med mera. Att vi värderar kärnfamiljen högt säger ändå något om vad vi är för typ av parti.

Att sd "värnar kärnfamiljen" blir tydligt i deras budgetdokument, som är nästan parodiskt heteronormativt, från början av juni i år. Det är givetvis inget fel att försöka göra det enklare för kärnfamiljer men ett parti som vill vara seriöst 2010 måste ha en politik även för andra familjetyper.

Annars kan vi i Sverige glädja oss åt att det nu är tydligt politiskt stöd för en HBT-vänlig politik. Sex riksdagspartier, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är idag i princip eniga om en tydligt HBT-vänlig politik. Visst är det några inom respektive parti som inte håller med men de är synnerligen få idag.

Och det är positiva trender även i andra länder. Simon Hughes, öppet bisexuell och vice ordförande i regeringspartiet Liberal Democrats, säger i en ny intervju att han gissar att Storbritannien inför en könsneutral äktenskapslag inom de närmaste åren.

Förra året blev Uruguay det första landet i Latinamerika att införa en partnerskapslag för samkönade par och tillåta homoadoptioner. Sedan dess har Argentina som bekant sagt ja till en könsneutral äktenskapslag. Och enligt en artikel från den brittiska HBT-siten Pinknews är det nu seriösa diskussioner även i Uruguay om en jämlik äktenskapslag.

Till en annan debatt. Om prostitution. Det är positivt att två riksdagsledamöter, Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v), idag har en debattartikel i Expressen om att avskaffa sexköpslagen. Marianne Berg är öppet homosexuell och Camilla Lindberg är en av de fp-ledamöter som är tydligast HBT-vänliga. Jag tror inte att det är en slump. Generellt är HBT-folk som är engagerade i sexköpsdebatten mer kritiska emot sexköpslagen än heterosexuella. Även Susanne Dodillet, "prostitutionsforskare", har idag på debattsiten Newsmill en bra debattartikel där hon kritiserar den nya utredningen om vilka effekter sexköpslagen fått.

Folk som jobbar som prostituerade kan också avslöja den dubbelmoral som är vanlig i delar av samhället. Mike Jones som sålde sex till välkände högerkristne pastorn Ted Haggard har berättat en del om sitt jobb i en ny artikel.

Från HBT-siten 365.com.

“During the 1990s, when I worked as an escort in Denver, Colorado, I estimate at least 15 percent of my clientele were clergy or connected with the church in some way,” Jones writes. “There were one-timers and there were guys who came back again and again and again, and they were all the same: positively giddy when the encounter began, unable to look you in the eye as they left.”

The stories he shares wrench the heart and are belly laugh funny. There was the john who wanted to pray once the deed was done. Same fella mailed Jones a religious tract. A few gave him money that looked liked it was lifted from collection plates. One priest paid for his time, enjoyed himself, and left. He and Jones met again at a Catholic wedding the priest presided over. The pair getting hitched were friends of the rent boy. Awkward!

Sedan är det en del högerkristna som blir tvingade att ompröva sin dubbelmoral. Roy Ashburn är en sådan människa. Han har skrivit en ursäkt på siten Gaypolitics.com berättar HBT-siten 365.com.

“I am sincerely sorry for the votes I cast and the actions I took that harmed lesbian, gay, bisexual and transgender people. Just as important to me, I am sorry for not stepping forward and speaking up as an elected official on behalf of equal treatment for all people,” he wrote. “I chose to conceal who I truly am and to then actually vote against the best interests of people like me.”

Ashburn has one of the strongest voting records against expanding LGBT rights in California.

“My past actions harmed gay people. In fact, all people are harmed when there is unequal treatment of anyone under the constitution and laws of our country,” he wrote.

He recognized the opportunity he has as a now-out gay Republican Senator. He connected classic Republican beliefs of “individual freedom and limited government” to the fight for equal rights and vowed to work for securing these rights.

“Now, from what I have lived and learned, I want to do the best that I can to advance equality and freedom for all people,” he wrote. “I am no longer willing, nor able to remain silent in the face of unequal and hurtful treatment of my community.”

Det är tragiskt i sig att det ska krävas en "skandal" i media som avslöjar dubbelmoralen för någon som argumenterar för en homofientlig politik och som själv är homosexuell ska få sin vardag och sitt politiska engagemang att förenas. Men visst leder det här förhoppningsvis till att Ray Ashburn blir en bättre politiker. Och kanske kan inspirera andra att undvika dubbelmoral.

Uppdatering 1.

Dagen skriver om att Svenska kyrkan ska ha ett seminarium vid Stockholm Pride. Temat är heteronormativitet. Dagen skriver också att Lutherska världsförbundet (där Svenska kyrkan är med) startade sin generalförsamlingskonferens igår i Stuttgart i Tyskland. Från artikeln.

Samtidigt som det finns ett stort engagemang i rättvisefrågor är de lutherska kyrkorna splittrade, framför allt när det handlar om äktenskapets status och de homosexuellas roll i kyrkan.

-Ja, vi har olika åsikter och av olika skäl, konstaterar Christina Molander.

Exempelvis tillåter världens största lutherska kyrka, Svenska kyrkan, samkönade äktenskap, medan den näst största kyrkan från Tanzania nyligen gick ut med att de inte vill samarbeta med kyrkor som accepterar homosexualitet.

De här sexualmoralfrågorna finns inte med på programmet, men kommer säkert hanteras under den kommande veckan ändå.

- Man kan väcka frågor från golvet, och jag tror att de här frågorna kommer upp, säger Christina Molander.....

Hon vill också säga att det inte råder någon skiljelinje i de här frågorna mellan kyrkor i nord och syd, vilket det ofta framställs som.

-Flera kyrkor i Latinamerika tycker att samkönade äktenskap är bra. Även Afrika är delat, där exempelvis Sydafrika skiljer sig från Tanzania.

Från frigörelsedagar till Stockholm Pride.

På måndag, 26 juli, startar Stockholm Pride som sedan håller på tills söndagen 1 augusti. Mest medial uppmärksamhet får nog Prideparaden på lördagen.

På RFSL:s sida HBT-historia kan man hitta en del info om hur det hela startade.

1969 Den 28 juni utbryter upploppen som sedan kom att kallas Stonewallrevolten. Stonewall var en svartbar i New York som polisen försökte göra razzia på och de HBT-are (och andra) som fanns på plats slogs tillbaka. Här föddes den moderna politiska kampen och det som senare kom att bli Pride.

1971 Första gaydemonstrationen sker i Örebro och arrangerades av ”Club Gay Power”.

1977 Första Frigörelsedagarna arrangeras. Dagarna bestod av uppträdande, demonstrationer och seminarier. Arrangerades av RFSL Stockholm.

1998 Europride firas i Stockholm istället för Frigörelseveckan/Homofestivalen. Organisationen Stockholm Pride arrangerar därefter varje år festivalen med samma namn.

1995 blev Malmö den andra staden i Sverige som startade en årlig tradition med gayfestival och parad. Idag är det många städer i Sverige som arrangerar HBT-festivaler. Sedan några år även Göteborg.

Centrum för Frigörelsedagarna 1977 var Kungsträdgården i centrala Stockholm. Det året var det bara något hundratal människor i demonstrationen. Och det var då definitivt ingen partiledare som prioriterade att besöka festivalen. Från 1998 har man haft Pridepark i Tantolunden på Södermalm men i år flyttar man den verksamheten till en plats utanför Sjöhistoriska Museet på Djurgården. Pride House med politik och kultur som teman håller till på Kulturhuset och Stadsteatern mellan den 26 och 30 juli.

Varje år brukar Stockholm Pride ha ett tema och 2010 är det "makt"

Invigningstalare på måndag är Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen och Magdalena Ribbing, "vett och etikett-expert".

HBT-föreningen RFSL är givetvis med vid festivalen. Här är några seminarier som de arrangerar. Vill du läsa om alla evenemang som RFSL arrangerar är infon på föreningens hemsida.

Tisdagen 27 juli.

Vad har hänt? (om RFSL:s historia)
Framtidens sexualpolitik.
Vad återstår att göra för verklighetens folk?

Onsdagen 28 juli.

Normkritik i förskola och familj.
Hbt-ungdomars rätt till hälsa & trygghet.
Baltic Pride and Europride.
Vem väljer du i höst? (presentation av enkät om HBT till riksdagskandidater)
Hbt och utveckling. (om att vara HBT i fattiga länder)
LGBT rights in Uganda.

Fredagen 30 juli.

Debatt om socialstyrelsens rapport. (om transsexuella och könstillhörighetslagen)
Regnbågsjuridik.
Osynliga synliga aktörer- män som säljer sex till män.
Vad är det för fel på svensk asylpolitik?.
Partiledardebatt. (15.00-16.30)

Uppdatering 1.

Den brittiska HBT-siten Pinknews berättar att ännu en HBT-förening fått konsultativ status i FN.

The International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC) has been granted consultative status by the UN Economic and Social Council.

The US-based gay rights body has been lobbying for accreditation since 2007 and becomes the tenth LGBT rights organisation to be recognised by the council.

The 54-member council approved the group's application for consultative status by a vote of 23-13 with 13 abstentions.

The decision means that the IGLHRC can participate in a more formal way with the UN through attending meetings, submitting statements and collaborating with the UN and world governments.

Även Dagen har en artikel om det.

Moderaterna säger nej till tvångssteriliseringar av transsexuella.

Ännu ett riksdagsparti, Moderaterna, säger ja till att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få juridiskt byta kön. Och att transsexuella ska få spara könsceller för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar. Därmed är det sex riksdagspartier som i princip är för Socialstyrelsens förslag till en ny frihetlig könstillhörighetslag och för de fyra reformerna. Det är bara Kristdemokraterna som ännu tvekar.

8 juli publicerade jag ett svarsmail från Olof Lavesson, öppet homosexuell riksdagsledamot för partiet.

När det gäller transsexuella och könstillhörighetslagen delar vi uppfattningen att dagens lagstiftning är förlegad. Att utredningen nu är genomförd och presenterad är därför oerhört glädjande. När det gäller de enskilda förslagen har Moderaterna inte tagit officiell ställning till hur en ny lagstiftning kan utformas men vi ser positivt på de förslag som presenteras.

Det som hänt därefter är att Finn Bengtsson, som i den moderata riksdagsgruppen har könstillhörighetslagen som ansvarsområde, kontaktat sina partikamrater. Finn Bengtsson, som själv är läkare och via sitt jobb kan en del om transsexuellas situation, har i flera år varit för en frihetlig könstillhörighetslag.

Tidigare har delar av den moderata riksdagsgruppen varit tveksam till några av förändringarna (som sparande av könsceller) men idag tolkar han det som att de fyra reformerna har stöd bland alla m-ledamöter i riksdagens socialutskott. Han har också mailat hela riksdagsgruppen och ingen har haft några invändningar.

Det betyder att följande partier och ungdomsförbund är för att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. Och att transsexuella ska få spara könsceller.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Ssu, Muf, Cuf, Luf, Ung vänster, Grön ungdom.

Kristdemokraterna svarar "möjligen" till de fyra reformerna. Kdu är för att avskaffa kravet att vara ogift för att få byta kön juridiskt och svarar "möjligen" till de tre andra reformerna.

Sverigedemokraterna säger nej till att transsexuella ska få spara könsceller och svarar "möjligen" till de tre andra reformerna.

Jag skrev tidigare att jag i min HBT-rapport i sommar inte planerar ha med avskaffande av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen. Jag har dock ändrat mig och kommer ha med den reformen och istället ta bort sparande av könsceller. Orsaken är att sterilitetskravet är en del av könstillhörighetslagen som bara riksdagen kan ändra. Medan sparande av könsceller inte är i lag förbjudet utan något som tolkas av Socialstyrelsen om det ska vara tillåtet eller inte. Och jag försöker begränsa antalet reformer jag har med i HBT-rapporten.

Jag brukar ge partierna poäng efter hur många HBT-reformer de är för, emot eller tveksamma till. Efter Moderaternas svängning när det gäller könstillhörighetslagen avancerar de och närmar sig "perfect record" inom HBT-politiken.

Maxpoäng 16.

Centerpartiet 16p
Folkpartiet 16p
Vänsterpartiet 16p
Miljöpartiet 16p
Socialdemokraterna 15p
Moderaterna +3p till 13p
Kristdemokraterna 8p
Sverigedemokraterna 5p

Det betyder att det bara är tre HBT-reformer kvar som Moderaterna ännu inte sagt ja till.

Införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.
Att lagen om hets mot folkgrupp även ska skydda transpersoner.
Att straffskärpningslagen vid hatbrott explicit ska skydda transpersoner.

Det är en HBT-reform som Socialdemokraterna ännu inte sagt ja till.

Införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.

Till sist bifogar jag det mail som Finn Bengtsson skickat. Han förklarar där hur han och Moderaterna resonerar om bl.a. transsexuellas sparande av könsceller.

Få saker kan tänkas vara hemskare att uppleva än att känna sig vara fel kön för den kropp man av biologin försetts med. Vi moderater står naturligtvis på de transsexuellas sida i denna fråga om hur de vill att deras liv ska förändras givet de möjligheter som den medicinska sakkunskapen för dagen kan förmedla till hjälp och stöd.

Även om de allra flesta transsexuella personer har hyfsat klart för sig vad de vill och med medicinens hjälp kan uppnå, finns några få som i grunden inte lider av ett transsexuellt problem utan att detta är av annan natur, och då vanligen en annan typ av identitetssökande som kan vara fullt friskt eller förknippad med vissa typer av psykiatriska symptom eller sjukdom. Det är för den här lilla men ytterst utsatta och svaga gruppen som en noggrann utredning över viss tid av alla transsexuellas behov måste göras. Konsekvenserna av de ingrepp som sedan görs är vanligen irreversibla, och det är därför en sådan "säkerhetsmarginal" för de få som inte ska beröras av detta måste till, medvetna om att många lider av denna tidsutddräkt för deras önskade medicinska åtgärder.

Men jag ser i detta sammanhang ingen anledning att försena exemplvis en juridisk övergång till annat kön för alla pronto när så önskas. Detta är ingen irreversibel medicinks åtgärd, och bör därför inte täckas av ovanstående motiv för den medicinska försiktigheten (även om en urtedningen senare visar att just den personen inet är aktuell för ett medicinskt könsbyte).

Utredningen som görs tar fasta på att så långt möjligt klargöra att motiven för det företsående medicinska könsbytet är så klara som de ska (och brukar) vara. I en sådan utredning tas också hänsyn till personens syn på sina egna könsceller nu och för framtiden. Många som vill byta kön vill inte heller ha kvar de "felaktiga" könscellerna, och då är det inget problem. Åter andra vill dock behålla sina ursprungliga könsceller, som per definition då tillhör det kön man vill avlägsna sig från.

Det är heller inget konstigt med detta, eftersom för vissa individer är intakta könsceller en del av identiteten, mitt "jag", som jag inte vill skiljas från även om jag vill vara ett annat kön i sin helhet. Att därför i dessa fall tillåta personer, som för sin egen identitets skull, behålla sina ursprunglkiga könsceller, exempelvis nedfrusan utanför kroppen, ser jag som moderat inget problem med. Tvärtom, det är under dessa förutsättningar ett bejakande av att olika individer för sin identitets skull väljer olika lösningar vad gäller betoning eller inte på medfödda könsceller (några andra kommer heller aldrig att få, åtminstone inte där den medicinska sakkunskapen står idag och under överskådlig framtid) som är min moderata ryggmärgsreflex.

Man ska å andra sidan ha klart för sig att vid den individuella medicinska bedöming som görs i alla fall (klartgjort av motiven ovan) så kan som en delkomponent i den totala bedömningen en kraftig önskan att bibehålla sina "gamla" könsceller vara en faktor som kan påverka slutbedömningen i vissa fall. Detta kan t.ex. vara om orealistiska önskemål om hur dessa celler ska kunna tänkas fungera i en framtida kropp med annat kön eller liknande av utredaren bedömda missuppfattningar som vanligen måste krävas redas ut till fullo innan själva den omfattande könsbytesprocessen ska initieras.

Men att helt generellt förbjuda att bevara tidigare könsceller förefaller mig ändå alltså som en uråldrig och inte medicinskt förankrad åsikt idag. Förresten, hur ska detta kunna kontrolleras och beivras om personen ifråga ändå lyckats bevara sin könsceller innan könsbytet genomförs? Ofta har patienter som får sina könskörtlar avlägsande av annan anledning, t.ex. vid cancer, separat lyckats tillse att deras könsceller blir sparade. Kanske utan varken urologens eller gynekologens kännedom, varför en sådan lagstiftning stöter på fler problem än den löser, enligt min mening.

Skulle man senare, i ett annat skede i livet, vilja att de för ens identitet sparade könscellerna, som nu tillhör ett annat kän än det som man själv valt att ändras till, ändå kommer till direkt biologisk användning i befrukningssyfte, så måste ett sådant beslut av individen ändå alltid komma ett etiskt granskas för det syfte som dessa könsceller nu ska användas. Jag förutsätter, att om rätt bedömning gjorts avseende identitetsönskemålet om att bevara ursprungliga könsceller, så förblir denna frågeställning hypotetisk i princip i samtliga fall.

Skulle så emellertid visa sig inte vara fallet, så borde just detta nya etiska ställningstagande om problemet uppkommer (ex. vis man vill bli far till sitt eget ägg eller mor till sin egen spermie) innehålla alla de bedömningsgrunder om barns rättigheter osv. som vi finner självklart att beakta i andra svåra medicinskt etiska övervägande när det gäller att rätt väga föräldrar och barns behov för att få sina rättigheter i samhället tillgodosedda om en eventuell konflikt inte kan uteslutas. Jag ser därför, kort sagt, att både utredarens och Socialstyrelsens åsikter om att man ska få bevara sin ursprungliga könsceller vid önskemål om byte av kön som föga problematiskt eller kontroversiellt för oss moderater att idag bejaka.

Uppdatering 1.

Svenska Dagbladet skriver om hur riksdagspartierna ska nå ut till väljare via telemarketing och reklam.

Alla riksdagspartier uppger antingen att de investerar ungefär lika mycket eller mer i reklam som inför valet 2006.

För Kristdemokraternas del hade det kanske också haft ett reklamvärde om partiet skaffade sig en HBT-vänlig politik. Nu får de, med rätta, ofta kritik för att de inte är för reformer som en könsneutral äktenskapslag. Och de är alltså ensamma bland riksdagspartierna att ännu inte säga tydligt nej till tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar. Ingen bra reklam för ett parti som snackar om människors unika och okränkbara värde.

Uppdatering 2.

Har i bloggposten ändrat poängen för sd från 4 till 5. Den gamla siffran gällde när jag hade med sparande av könsceller som en av de reformer som jag granskar. Eftersom jag bytt till avskaffande av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen (som sd säger "möjligen" till medan de säger "nej" till sparande av könsceller) får partiet 1p till. Varje "ja" ger 2p, varje "möjligen" 1p, varje "nej" 0p, varje avskaffande av reformer ger -1p.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill avskaffa tre reformer som riksdagen redan sagt ja till, en könsneutral äktenskapslag, internationella homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Sd får -3p medan kd får -2p. Orsaken till det senare är att Kristdemokraterna är för en könsneutral samlevnadslag som är likadan för samkönade och olikkönade par.

Även om deras syfte är att de inte tycker homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap så hade det blivit problematiskt att ge kd minuspoäng för deras könsneutrala lagförslag. Feministiskt initiativ vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen (om än av andra orsaker än kd) och är för en köns- och antalsneutral samlevnadslag. För att poängbedömningen ska bli konsekvent har ingen av dem fått minuspoäng eftersom de båda partiernas förslag är könsneutrala. Sverigedemokraterna vill återinföra partnerskapslagen för samkönade par och att bara olikkönade par ska ha rätt att ingå äktenskap.

Uppdatering 3.

Det har i Sverige verkligen blivit ett ideologiskt genombrott för transrättigheter senaste fyra åren. Ungefär som för homorättigheter 1998-2002.

2006 var tre riksdagspartier för en könsneutral namnlag för vuxna, fp, v och mp. Idag är alla riksdagspartier, t.o.m kd, för det. 2006 var inget riksdagsparti för att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen, idag är sex riksdagspartier, alla förutom kd, för den reformen.

Som jag bedömer det är den främsta orsaken till de förändrade attityderna bland svenska politiker att kunskapen om transpersoners situation har ökat, även om det ännu är många brister. Media har också blivit betydligt bättre de senaste åren att beskriva debatten om transrättigheter.

Europride i Polen där det "liberala" regeringspartiet är homofientligt.

Idag hålls den första Europrideparaden i Östeuropa. Ca 20 000 väntas demonstrera i Warszawa i Polen och stadens politiska ledning har samarbetat med arrangörerna när det gäller säkerheten. Det här hade varit helt omöjligt bara för några år sedan.

Gayföreningar var fram till 1980-talet förbjudna i Polen och alla andra kommunistdiktaturer i Östeuropa. Inte heller hade man då några lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning eller liknande rättigheter. Värst var situationen i Sovjetunionen där man systematiskt fängslade och spärrade in homosexuella och bisexuella på mentalsjukhus.

Den regim som var "tolerantast" var kommunistdiktaturen i Tjeckoslovakien som t.o.m startade några statliga gaybarer. Syftet med det var dock främst att bögar och lesbiska skulle vara där och inte samarbeta med den politiska oppositionen. Även i Tjeckoslovakien var homoföreningar förbjudna.

Först efter att länderna blivit demokratier från 1989 och framåt blev gayföreningar tillåtna.

Från Europride Warzaw 2010.

The first Polish event including representatives of the LGBT community took place on Valentine's Day in 1993, when a handful of gays and lesbians demanded the right to love. Five years later three masked people stood in the same place, demonstrating their presence. Back then nobody even dreamt that an open air LGBT festival could one day be organised in Warsaw one day.

Three years later, on May the 1, 2001, 300 people walked the Warsaw streets in the first Pride Parade. There was only one rainbow flag, and it all happened without much publicity.

De senaste åren har attityderna förändrats en del i Polen, främst i de större städerna. Fler är homovänliga, andra är ännu konservativa men har nyanserat sig något. Att homofobin dock ännu är vanlig i landet avslöjas av Svenska Dagbladet som redovisar resultaten av en del opinionsmätningar.

En av fyra polacker känner en person med homosexuell läggning. Men 64 procent av den vuxna befolkningen accepterar inte offentliga manifestationer av homosexuella män eller kvinnor, enligt en undersökning från CBOS som genomfördes i april.

77 procent av de tillfrågade tycker att homosexuella män inte bör arbeta med barn eller ungdomar. Motsvarande siffra för kvinnor var 82 procent. Trots detta uppger 76 procent att de själva inte har något emot arbeta tillsammans med personer med homosexuell läggning. Bara 8 procent av polackerna tycker att homosexualitet är något normalt.

I huvudstaden Warszawa som anses vara öppnare och mer tolerant än resten av landet är 45 procent av de tillfrågade för Europride, enlig en undersökning från PBS DGA. För fem år sedan när homoparaden i Warszawa förbjöds var det bara en tredjedel av de tillfrågade som stödde manifestationen.

Det är givetvis förfärligt att det ännu är ca 80 % av befolkningen som inte tycker att homosexuella ska få jobba som lärare. Men eftersom ungefär lika många inte har problem att jobba tillsammans med bögar och lesbiska tyder svaren på att den främsta orsaken till intoleransen inte är homohat utan en allvarlig okunskap där man fått för sig att bögar och lesbiska i varje situation försöker "förföra" andra, även barn.

Bronislaw Komorowski från liberal-konservativa PO vann presidentvalet i Polen för några veckor sedan. Ibland kallas Komorowski och hans parti DO för liberaler i svensk media. Partiet är dock bara liberalt inom den ekonomiska politiken, socialt är de konservativa och emot varje juridiskt erkännande av samkönade relationer typ partnerskapslag. Partiets ordförande Donald Tusk, som är Polens statsminister, har offentligt sagt att han är emot gayparader men att "det tyvärr inte är konstitutionellt möjligt att förbjuda dem". Att han och partiet ibland kallas "liberaler" är nog för att konservativa PiS är ännu värre och försökt förbjuda gayparader och även spridit homofientlig propaganda.

Alla borgerliga partier i parlamentet i Polen är homofientliga. Det är bara socialdemokratiska SLD som är för en partnerskapslag för samkönade par. SLD är landets tredje största parti efter DO och PiS.

Vi i Sverige kan vara stolta över att vi har betydligt HBT-vänligare lagar än Polen. Men i ett avseende är Polen faktiskt mer progressivt. Det är ett av tre EU-länder, övriga är Spanien och Italien, där män som har sex med män har rätt att bli blodgivare. Här i Sverige är det ännu totalförbud för gruppen trots flera års debatt och ett förslag från Socialstyrelsen om att män som inte haft sex med någon annan man det senaste året ska få ge blod.

Generellt har dock Polen alltså betydligt sämre HBT-lagar än Sverige. Man har inget förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet och diskriminering p.g.a. sexuell läggning är bara förbjudet inom arbetsmarknaden, något som är ett krav från EU.

I flera andra länder i Europa är situationen ännu värre vilket visar att manifestationer som Europride är viktiga. Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Makedonien och Ryssland förbjuder gayparader och demonstrationer för HBT-personers mänskliga rättigheter. Vitryssland, Serbien, Bosnien och Turkiet förbjuder homosexuella och bisexuella att göra värnplikten och jobba i försvaret.

De två EU-länderna Grekland och Bulgarien har delvis olika sexualbrottslagar för samkönade och olikkönade sexbrott. Trots att det är helt oförenligt med EU:s policy om icke-diskriminering. Två andra länder, Irland och Litauen, följer inte heller policyn i unionen när de förbjuder transsexuella att juridiskt byta kön. Ett sådant förbud har även Albanien.

Andra artiklar om Europride i Polen.

DN Sds Dagen

Uppdatering 1.

Expressen har idag ett test där läsare ska svara på frågor om vad man vet om sex förr och nu. Det är främst sådant som man kan kalla kuriosa. Men också en del intressanta saker i debatten om vad som är ursprungligt när det gäller sexuella relationer. Konservativa snackar ofta om att den patriarkala monogama heterosexuella kärnfamiljen alltid varit norm bland människor fram till "radikaler" de senaste decennierna försökt få respekt för andra typer av relationer.

Här är några fakta enligt Expressen.

Våra förhistoriska förfäders sexliv jämförs bäst med - promiskuösa chimpansers sexliv.

Baserat på grottmålningar kan man se att istidens kvinnor var - lika intresserade av sex som sina manliga partners.

Det här betyder givetvis inte promiskuösa relationer måste vara ett ideal idag. Varje människa måste själv avgöra om man vill söka monogama eller icke-monogama relationer, det viktiga är att man är ärliga mot varann. Men det avslöjar att den patriarkala monogama kärnfamiljen inte är något ursprungligt. Det är för övrigt få djurarter där det är norm. Det är något som är kulturellt skapat. Och precis som man kan ändra normer när det gäller monogami kan man göra det när det gäller vilka familjetyper som förtjänar respekt.

Uppdatering 2.

Ny artikel i Dagens Nyheter efter Europrideparaden.

Pridehouse startade bojkotten av sd?

tJag skrev i förra bloggposten om att det är problematiskt att RFSL viker sig för partiledare som vägrar vara med i debatter där Sverigedemokraterna är ett av de inbjudna partierna. Det är just för att många viker sig för sådana krav som vissa partier känner att de kan ställa sådana ultimatum.

Om alla debattarrangörer tydligt sagt till dem att då får de hålla sig borta om de inte kan acceptera arrangörernas inbjudningar så hade det resulterat i en del tomma stolar i början givetvis. Men partier vill synas, särskilt i en valrörelse. Det parti som igen och igen inte varit med i viktiga debatter hade nog snabbt fått orsak att ompröva sin bojkottpolicy.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, jag menar att deras politik är både främlingsfientlig och HBT-negativ. Men i flera opinionsmätningar har partiet fått bättre siffror än bl.a. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Det blir något absurt om Lars Ohly ska bojkotta ett parti som kanske har fler sympatisörer än vad hans eget parti har (sd:s egentliga siffror är nog något högre än i opinionsmätningarna eftersom en del skäms för att i intervjuer säga att de gillar sd).

Christoffer Jönsson är förbundsstyrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet och har tidigare varit med i ledningsgruppen för Pridehouse, det ställe som är medarrangörer till de flesta politiska och kulturella debatter vid Stockholm Pride. Han kommenterar på sin blogg partiledardebatten.

Detta är dock inte den största sorgen, utan utöver riksdagspartierna har man även bjudit in två ytterliggare partier - Feministiskt initiativ (F!) och Piratpartiet (PP), men inte Sverigedemokraterna (SD) som är det största utomparlamentariska partiet.

Detta beslut har också vållat stor uppmärksamhet i dagens media. Varför väljer man att bjuda in två mindre partier för att de sympatiserar mer med HBT-personer än vad Sverigedemokraterna gör? Vem har rätt att avgöra vad jag som väljare ska lyssna på och inte lyssna på? Istället väljer man bort vissa partier för att slippa obekväma åsikter. Jag är övertygad om att väljarna är kapabla att själva avgöra vad som är rätt och fel, men Ulrika Westerlund, ordf. RFSL, tror sig veta vad som är bäst för väljarnas öron!

Min uppfattning är att man bemöter olikheter med debatt och inte genom att ignorera eller bojkotta åsikter som nu RFSL och SthlmPride gör! Media har haft väldigt mycket fokus på vilket beslut RFSL tagit, men faktum är att även ledningsgruppen för PrideHouse* tog detta beslut i vintras. En grupp jag var en del av då. Redan då uttryckte jag min åsikt om detta och menade att man inte kan plocka bland olika partier för att ett sympatiserar mer eller mindre med HBT-rörelsen än andra. Antingen drar man gränsen vid riksdagspartierna eller tar man med de som har en potentiell chans att komma in i riksdagen. Beslutet blev som ni kan läsa i dagens tidningar och jag var den enda som reserverade mig mot beslutet!

Jag sade redan då att detta kommer bli en snackis som inte bådar gott för organisationerna. Men man valde ändå vägen att stänga ute åsikter. Jag är djupt bekymrad över detta! Avslutningsvis vill jag bara understryka att jag inte sympatiserar med Sverigedemokraternas åsikter, men anser att alla politiska organisationer som verkar på demokratins grunder bör ha rätt att uttrycka sin åsikt!

Är det sant det Christoffer skriver, vilket jag inte har någon orsak att betvivla, så är det givetvis en skandal.

Inte för att Sverigedemokraterna, eller något annat parti för den delen, har någon rätt i sig att vara med vid någon debatt. Det avgör ju arrangörerna själva vilka partier som ska bli inbjudna. Utan problemet är att ansvariga för Pridehouse och kanske även RFSL haft en policy att man gissar att HBT-människor inte klarar av att lyssna på och kritiskt granska vad en sd-politiker säger i en debatt. Notera, det är en debatt och inget tal. Hade Åkesson sagt en del dumheter, vilket jag gissar att han gjort om han varit med, hade andra partiledare snabbt kunnat bemött det.

Den här kritiken ska inte falla på de flesta volontärer vid Stockholm Pride. De gör ett mycket viktigt arbete och det ideellt. Utan kritiken hamnar hos ledningen för Stockholm Pride och Pridehouse. Även de gör ofta ett förtjänstfullt arbete för HBT-rättigheter och att sprida respekt för HBT-kultur men här har de hamnat fel i någon politiskt korrekt iver.

Till sist några nyheter från andra länder.

Luxemburgs regering (kristdemokratiska CSV och socialdemokratiska LSAP) sa 9 juli ja till ett förslag om en könsneutral äktenskapslag berättar österrikiska gaysiten queernews.at Den här veckan lämnas förslaget till landets parlament och därefter måste det enligt Luxemburgs konstitution dröja sex månader innan ett slutgiltigt beslut. Men landets bögar och lesbiska lär få möjlighet att ingå äktenskap om ett år.

P.g.a. intern oenighet i regeringen innehåller förslaget dock inte någon möjlighet för samkönade par att adoptera. Kristdemokraterna i regeringen är negativa till reformen medan socialdemokraterna är positiva. De två största oppositionspartierna, liberala DP och De gröna, är för både en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner.

För någon vecka sedan skrev jag att Tysklands folkrikaste delstat, Nordrhein-Westfalen, ska likställa sina regionala lagar för olikkönade par i äktenskap och samkönade par i partnerskap. Nu har även Bayern beslutat detsamma berättar tyska HBT-siten LSVD. Tidigare har delstaten i södra Tyskland haft bland de mest negativa lagarna för homosexuella i landet.

Kristdemokratiska CSU hade egen majoritet i delstatsparlamentet i 46 år (sic!), från 1962 till 2008. Men för två år sedan minskade de från ca 60 % till ca 43 % och blev tvingade bilda regering med liberala FDP. Det senare partiet har varit pådrivande för att förbättra de regionala lagarna för homosexuella och bisexuella.

När Bayern 1 januari 2011 likställer lagarna betyder att de blir den tionde delstaten att göra så av landets 16 delstater. Ca 53 av ca 81 miljoner invånare i Tyskland bor då i delstater som jämställt de regionala reglerna för äktenskap och partnerskap.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter skriver om att Alliansens arbetsgrupp för familjepolitiken idag presenterat sina reformförslag i en rapport. Ledamöterna i den borgerliga gruppen är Ulf Kristersson (en av två m-riksdagsledamöter som 1994 röstade ja till partnerskapslagen, den andre var Fredrik Reinfeldt), Ulrika Karlsson (en av de c-riksdagsledamöter som är tydligast HBT-vänliga), Helene Odenljung (har som oppositionsråd engagerat sig i Göteborg för HBT-rättigheter) och Emma Henricsson (en av få kd-politiker som är för en helt likställd adoptionslag för olikkönade och samkönade par).

Det här skulle alltså kunnat bli ett HBT-vänligt borgerligt familjemanifest men är det tyvärr inte.

Från sid 7 i rapporten En familjepolitik för tryggare barn.

De flesta barn växer upp tillsammans med båda sina föräldrar. Många växer upp med separerade föräldrar, som båda tar fullt ansvar för sina barn i vardagen, medan andra i praktiken växer upp med bara sin ena förälder. Familjer ser olika ut och sammansättningen kan variera över tid. Politiken ska respektera detta.

Inget om att en del barn bor i familjer med ett samkönat par. När t.o.m. Kristdemokraterna kunde ha med ordet regnbågsfamilj i ett program från hösten 2009 är det en gåta att Alliansens gemensamma familjegrupp är så konventionell i sitt resonemang och inte heller diskuterar om HBT-familjer har några problem som bör åtgärdas.

Man bör förvänta sig mer av en familjegrupp 2010.