Moderaterna säger nej till tvångssteriliseringar av transsexuella.

Ännu ett riksdagsparti, Moderaterna, säger ja till att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få juridiskt byta kön. Och att transsexuella ska få spara könsceller för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar. Därmed är det sex riksdagspartier som i princip är för Socialstyrelsens förslag till en ny frihetlig könstillhörighetslag och för de fyra reformerna. Det är bara Kristdemokraterna som ännu tvekar.

8 juli publicerade jag ett svarsmail från Olof Lavesson, öppet homosexuell riksdagsledamot för partiet.

När det gäller transsexuella och könstillhörighetslagen delar vi uppfattningen att dagens lagstiftning är förlegad. Att utredningen nu är genomförd och presenterad är därför oerhört glädjande. När det gäller de enskilda förslagen har Moderaterna inte tagit officiell ställning till hur en ny lagstiftning kan utformas men vi ser positivt på de förslag som presenteras.

Det som hänt därefter är att Finn Bengtsson, som i den moderata riksdagsgruppen har könstillhörighetslagen som ansvarsområde, kontaktat sina partikamrater. Finn Bengtsson, som själv är läkare och via sitt jobb kan en del om transsexuellas situation, har i flera år varit för en frihetlig könstillhörighetslag.

Tidigare har delar av den moderata riksdagsgruppen varit tveksam till några av förändringarna (som sparande av könsceller) men idag tolkar han det som att de fyra reformerna har stöd bland alla m-ledamöter i riksdagens socialutskott. Han har också mailat hela riksdagsgruppen och ingen har haft några invändningar.

Det betyder att följande partier och ungdomsförbund är för att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. Och att transsexuella ska få spara könsceller.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Ssu, Muf, Cuf, Luf, Ung vänster, Grön ungdom.

Kristdemokraterna svarar "möjligen" till de fyra reformerna. Kdu är för att avskaffa kravet att vara ogift för att få byta kön juridiskt och svarar "möjligen" till de tre andra reformerna.

Sverigedemokraterna säger nej till att transsexuella ska få spara könsceller och svarar "möjligen" till de tre andra reformerna.

Jag skrev tidigare att jag i min HBT-rapport i sommar inte planerar ha med avskaffande av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen. Jag har dock ändrat mig och kommer ha med den reformen och istället ta bort sparande av könsceller. Orsaken är att sterilitetskravet är en del av könstillhörighetslagen som bara riksdagen kan ändra. Medan sparande av könsceller inte är i lag förbjudet utan något som tolkas av Socialstyrelsen om det ska vara tillåtet eller inte. Och jag försöker begränsa antalet reformer jag har med i HBT-rapporten.

Jag brukar ge partierna poäng efter hur många HBT-reformer de är för, emot eller tveksamma till. Efter Moderaternas svängning när det gäller könstillhörighetslagen avancerar de och närmar sig "perfect record" inom HBT-politiken.

Maxpoäng 16.

Centerpartiet 16p
Folkpartiet 16p
Vänsterpartiet 16p
Miljöpartiet 16p
Socialdemokraterna 15p
Moderaterna +3p till 13p
Kristdemokraterna 8p
Sverigedemokraterna 5p

Det betyder att det bara är tre HBT-reformer kvar som Moderaterna ännu inte sagt ja till.

Införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.
Att lagen om hets mot folkgrupp även ska skydda transpersoner.
Att straffskärpningslagen vid hatbrott explicit ska skydda transpersoner.

Det är en HBT-reform som Socialdemokraterna ännu inte sagt ja till.

Införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.

Till sist bifogar jag det mail som Finn Bengtsson skickat. Han förklarar där hur han och Moderaterna resonerar om bl.a. transsexuellas sparande av könsceller.

Få saker kan tänkas vara hemskare att uppleva än att känna sig vara fel kön för den kropp man av biologin försetts med. Vi moderater står naturligtvis på de transsexuellas sida i denna fråga om hur de vill att deras liv ska förändras givet de möjligheter som den medicinska sakkunskapen för dagen kan förmedla till hjälp och stöd.

Även om de allra flesta transsexuella personer har hyfsat klart för sig vad de vill och med medicinens hjälp kan uppnå, finns några få som i grunden inte lider av ett transsexuellt problem utan att detta är av annan natur, och då vanligen en annan typ av identitetssökande som kan vara fullt friskt eller förknippad med vissa typer av psykiatriska symptom eller sjukdom. Det är för den här lilla men ytterst utsatta och svaga gruppen som en noggrann utredning över viss tid av alla transsexuellas behov måste göras. Konsekvenserna av de ingrepp som sedan görs är vanligen irreversibla, och det är därför en sådan "säkerhetsmarginal" för de få som inte ska beröras av detta måste till, medvetna om att många lider av denna tidsutddräkt för deras önskade medicinska åtgärder.

Men jag ser i detta sammanhang ingen anledning att försena exemplvis en juridisk övergång till annat kön för alla pronto när så önskas. Detta är ingen irreversibel medicinks åtgärd, och bör därför inte täckas av ovanstående motiv för den medicinska försiktigheten (även om en urtedningen senare visar att just den personen inet är aktuell för ett medicinskt könsbyte).

Utredningen som görs tar fasta på att så långt möjligt klargöra att motiven för det företsående medicinska könsbytet är så klara som de ska (och brukar) vara. I en sådan utredning tas också hänsyn till personens syn på sina egna könsceller nu och för framtiden. Många som vill byta kön vill inte heller ha kvar de "felaktiga" könscellerna, och då är det inget problem. Åter andra vill dock behålla sina ursprungliga könsceller, som per definition då tillhör det kön man vill avlägsna sig från.

Det är heller inget konstigt med detta, eftersom för vissa individer är intakta könsceller en del av identiteten, mitt "jag", som jag inte vill skiljas från även om jag vill vara ett annat kön i sin helhet. Att därför i dessa fall tillåta personer, som för sin egen identitets skull, behålla sina ursprunglkiga könsceller, exempelvis nedfrusan utanför kroppen, ser jag som moderat inget problem med. Tvärtom, det är under dessa förutsättningar ett bejakande av att olika individer för sin identitets skull väljer olika lösningar vad gäller betoning eller inte på medfödda könsceller (några andra kommer heller aldrig att få, åtminstone inte där den medicinska sakkunskapen står idag och under överskådlig framtid) som är min moderata ryggmärgsreflex.

Man ska å andra sidan ha klart för sig att vid den individuella medicinska bedöming som görs i alla fall (klartgjort av motiven ovan) så kan som en delkomponent i den totala bedömningen en kraftig önskan att bibehålla sina "gamla" könsceller vara en faktor som kan påverka slutbedömningen i vissa fall. Detta kan t.ex. vara om orealistiska önskemål om hur dessa celler ska kunna tänkas fungera i en framtida kropp med annat kön eller liknande av utredaren bedömda missuppfattningar som vanligen måste krävas redas ut till fullo innan själva den omfattande könsbytesprocessen ska initieras.

Men att helt generellt förbjuda att bevara tidigare könsceller förefaller mig ändå alltså som en uråldrig och inte medicinskt förankrad åsikt idag. Förresten, hur ska detta kunna kontrolleras och beivras om personen ifråga ändå lyckats bevara sin könsceller innan könsbytet genomförs? Ofta har patienter som får sina könskörtlar avlägsande av annan anledning, t.ex. vid cancer, separat lyckats tillse att deras könsceller blir sparade. Kanske utan varken urologens eller gynekologens kännedom, varför en sådan lagstiftning stöter på fler problem än den löser, enligt min mening.

Skulle man senare, i ett annat skede i livet, vilja att de för ens identitet sparade könscellerna, som nu tillhör ett annat kän än det som man själv valt att ändras till, ändå kommer till direkt biologisk användning i befrukningssyfte, så måste ett sådant beslut av individen ändå alltid komma ett etiskt granskas för det syfte som dessa könsceller nu ska användas. Jag förutsätter, att om rätt bedömning gjorts avseende identitetsönskemålet om att bevara ursprungliga könsceller, så förblir denna frågeställning hypotetisk i princip i samtliga fall.

Skulle så emellertid visa sig inte vara fallet, så borde just detta nya etiska ställningstagande om problemet uppkommer (ex. vis man vill bli far till sitt eget ägg eller mor till sin egen spermie) innehålla alla de bedömningsgrunder om barns rättigheter osv. som vi finner självklart att beakta i andra svåra medicinskt etiska övervägande när det gäller att rätt väga föräldrar och barns behov för att få sina rättigheter i samhället tillgodosedda om en eventuell konflikt inte kan uteslutas. Jag ser därför, kort sagt, att både utredarens och Socialstyrelsens åsikter om att man ska få bevara sin ursprungliga könsceller vid önskemål om byte av kön som föga problematiskt eller kontroversiellt för oss moderater att idag bejaka.

Uppdatering 1.

Svenska Dagbladet skriver om hur riksdagspartierna ska nå ut till väljare via telemarketing och reklam.

Alla riksdagspartier uppger antingen att de investerar ungefär lika mycket eller mer i reklam som inför valet 2006.

För Kristdemokraternas del hade det kanske också haft ett reklamvärde om partiet skaffade sig en HBT-vänlig politik. Nu får de, med rätta, ofta kritik för att de inte är för reformer som en könsneutral äktenskapslag. Och de är alltså ensamma bland riksdagspartierna att ännu inte säga tydligt nej till tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar. Ingen bra reklam för ett parti som snackar om människors unika och okränkbara värde.

Uppdatering 2.

Har i bloggposten ändrat poängen för sd från 4 till 5. Den gamla siffran gällde när jag hade med sparande av könsceller som en av de reformer som jag granskar. Eftersom jag bytt till avskaffande av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen (som sd säger "möjligen" till medan de säger "nej" till sparande av könsceller) får partiet 1p till. Varje "ja" ger 2p, varje "möjligen" 1p, varje "nej" 0p, varje avskaffande av reformer ger -1p.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill avskaffa tre reformer som riksdagen redan sagt ja till, en könsneutral äktenskapslag, internationella homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Sd får -3p medan kd får -2p. Orsaken till det senare är att Kristdemokraterna är för en könsneutral samlevnadslag som är likadan för samkönade och olikkönade par.

Även om deras syfte är att de inte tycker homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap så hade det blivit problematiskt att ge kd minuspoäng för deras könsneutrala lagförslag. Feministiskt initiativ vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen (om än av andra orsaker än kd) och är för en köns- och antalsneutral samlevnadslag. För att poängbedömningen ska bli konsekvent har ingen av dem fått minuspoäng eftersom de båda partiernas förslag är könsneutrala. Sverigedemokraterna vill återinföra partnerskapslagen för samkönade par och att bara olikkönade par ska ha rätt att ingå äktenskap.

Uppdatering 3.

Det har i Sverige verkligen blivit ett ideologiskt genombrott för transrättigheter senaste fyra åren. Ungefär som för homorättigheter 1998-2002.

2006 var tre riksdagspartier för en könsneutral namnlag för vuxna, fp, v och mp. Idag är alla riksdagspartier, t.o.m kd, för det. 2006 var inget riksdagsparti för att avskaffa sterilitetskravet i könstillhörighetslagen, idag är sex riksdagspartier, alla förutom kd, för den reformen.

Som jag bedömer det är den främsta orsaken till de förändrade attityderna bland svenska politiker att kunskapen om transpersoners situation har ökat, även om det ännu är många brister. Media har också blivit betydligt bättre de senaste åren att beskriva debatten om transrättigheter.