Kriminella invandrargäng har även nått Malmö city.

 

Sverige är ett av de bästa länderna i världen att bo i, det visar all forskning.

Men att förneka att det finns allvarliga problem blir bara fånigt. Kriminella invandrargäng har tagit makten över en del förorter. Om det inte är kris finns det inget som är kris, de har i praktiken tystat nästan alla som skulle kunna vittna emot dem.

För några dagar sedan blev jag själv drabbad av det. Jag samlar pantburkar ibland för att motivera mig själv att promenera, det ger inte mycket pengar men något extra. När jag var i mitt bostadsområde i city var det en invandrarkille som låtsades vara smågangster och kommenterade "Du ska betala för att kolla i soptunnorna". Jag kommenterade "Du snackar skit". Han fortsatte dock att ropa att jag skulle betala men jag nonchalerade honom. Vi som bor i city i Malmö har sluppit sådant tidigare men senaste året har något hänt. Det som tidigare bara fanns i förorter har nått även city.  

Tryggheten är inte längre 100 %.

Rönneholmsparken är "min park", nära där jag bor i Malmö city. Där finns verkligen en blandning av människor. Det har varit ett bra exempel på integration, många där är svarta eller har invandrarursprung i övrigt. Men förra året ropade några unga som verkade vara från Mellanöstern "bögjävel" efter mig. Först trodde jag inte det var sant, sedan ropade jag "blattejävlar" efter dem. Det har jag all rätt att göra. De som invänder emot det är patetiska.

Jag kommer aldrig rösta på främlingsfientliga, HBTQ-negativa och EU-fientliga sd. Men jag lyssnar på debatterna. Även bland utomeuropeiska invandrare har det börjat diskuteras om sd är ett möjligt parti att rösta på. Något som vore omöjligt för 10 år sedan. Om de etablerade partierna inte skärper till sig lär sd nå framgångar i höst.

Jag har bott 25 år i Malmö city. Varje gång media utifrån meddelat att Malmö är en krigszon har jag förklarat hur fånigt det är, att jag känner mig 100 % trygg i mitt bostadsområde. Jag känner mig ännu trygg men det är inte längre hundraprocentigt. 

Transrättigheter. Del 3. Förbud i regeringsformen emot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Först vill jag förtydliga att det här är en långsiktig reform. När det görs förändringar av Sveriges grundlagar söks det ofta breda majoriteter i riksdagen. Det är en tradition som i allt väsentligt bör värnas.

Men jag ska börja med att förklara vad regeringsformen är. Sedan 1300-talet har Sverige haft skriftliga dokument om hur landet ska styras. Våra nuvarande fyra grundlagar är från 1974, regeringsformen är en av dem. Fram till dess hade kungen lett regeringens sammanträden och varje proposition lämnades med en namnteckning av honom. 1974 fick statsministern den rollen. I praktiken var kungen maktlös men nu blev praxis lag. Det var en del av demokratiseringen av Sverige.

Som kuriosa kan jag avslöja att samtidigt ändrades titlarna. Hade våra nuvarande politiker verkat förr hade de kallats herr Kristersson och fru Lööf i riksdagsprotokollen. 1974 ändrades det så att de istället skulle kallas för för- och efternamn.

Kapitel 1 i regeringsformen.

Första kapitlet handlar om s.k. målsättningar. Det betyder att det inte är juridiskt bindande men anger de normer som bör gälla i Sverige. Det inleds med en klassisk formulering om att vårt land är en demokrati.

.... All offentlig makt i Sverige utgår från folket....

Men det finns även formuleringar emot diskriminering (sexuell läggning blev en del 2003).

..... Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.....

Kapitel 2 i regeringsformen.

Det här kapitlet är juridiskt bindande. Det finns ett förbud emot dödsstraff och tortyr som gäller även om Sverige blir inblandat i ett krig. Retroaktiva lagar är förbjudna, om något var tillåtet när händelsen begicks får ingen straffas för det senare. Äganderätten regleras, om staten gör intrång på den ska folk få ekonomisk kompensation. Även här finns formuleringar emot diskriminering (sexuell läggning blev en del 2011).

.... Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning..... Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt....

I den "vanliga" lagen emot diskriminering finns förbud emot behandla någon negativt p.g.a. kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder, könsidentitet, ålder och religion. Ni har förmodligen noterat att alla de grupperna har skydd i regeringsformen - förutom könsidentitet.

Eftersom det krävs två beslut i riksdagen med ett riksdagsval emellan lär reformen inte införas 1 januari 2019. Däremot är det möjligt att det blir genomfört 1 januari 2023. Men då måste en utredning startas senast 2019 för att processen ska fixas med remiss, behandling i regeringskansliet etc.

Uppdatering 1.

Fyra riksdagspartier för reformen, fyra andra tvekar.

Regeringsformen 1974 var en uppgörelse mellan s, m, c och fp (idag l) när det gäller monarkin. Moderaterna gjorde betydande eftergifter om att minska kungens formella makt men fick igenom att han ska leda utrikesnämndens möten. En icke-folkvald individ leder en politisk nämnd ännu idag. Absurt. Monarkin bör avvecklas.

När det gäller att transpersoner ska få skydd av regeringsformens diskrimineringsförbud är fyra riksdagspartier principiellt för det, Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna. Utanför riksdagen är även Feministiskt initiativ och Piratpartiet positiva till det. Fyra andra riksdagspartier, Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna tvekar dock ännu.

Det finns alltså oenighet inom båda de traditionella politiska blocken. Det som är intressant är dock att inget riksdagsparti är emot reformen, inte ens sd.

Centerpartiet i kris efter sharia-skandalen.

Som jag rapporterat här har jag fått besked från sd om vad de tycker om att införa ett tredje juridiskt kön. Däremot inte från c, trots ett påminnelse-mail. Det är förvånande. Just c har generellt varit det parti som snabbast mailat tillbaka vilket de ska ha en eloge för. Men för några veckor sände jag ett skarpt mail om vilken kris c i Solna orsakat med politiker som senare blivit uteslutna ur partiet. Att c hyst islamister är en skandal utan dess like.

Det har förmodligen sårat centrala c-politiker. Att de själva orsakat skandalen fattar de tydligen inte. Min kritik har blivit ett sådant trauma så att deras händer bara inte kan nå tangentbordet för att förklara vad de tycker om reformen. Och deras opinionssiffror närmar sig sakta 6 % igen.


Uppdatering 1.

C borde ytterligt skämmas för att inhyst islamister i sitt parti.

 
Uppdatering 2.

Centerpartiets partisekreterare är oseriös.

C har ännu inte förklarat vad de tycker om att införa ett tredje juridiskt kön. Jag ska igen och igen kontakta dem via mail eller telefon vad de tycker om reformen. Jag är en av Sveriges mest envisa människor.

Kan avslöja att jag skickat många mail senaste 10 åren till Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson. Han har aldrig bevärdigat mig med någon som helst kommentar om sakpolitik som den pamp han är. Men när jag kritiserade partiets gruppledare i riksdagen, Anders W Jonsson, för något år sedan klarade han av att maila mig hur hemskt det var. Han är inte seriös. Ointresserad av sakpolitik och bara vill skydda sina närmaste medarbetare som medverkat till att han blivit partisekreterare.

Försvinner.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer.... filosofi.... det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....

Våren 1978.

Min mamma och pappa bråkar varje dag i en månad. I flera timmar. Jag och min lillebror vill bara slippa det. Efter ungefär en månad flyttar min pappa till sina föräldrar.

Senare kommer han och vill att det ska bli som vanligt igen. Min mamma är tveksam och frågar mig och min bror. Han tycker det är ok men jag markerar att det inte är det. Tycker att min pappa har svikit, att det inte kan bli som förr. Min mamma accepterar det. Det har följt mig sedan omedvetet. Jag förhindrade en återförening. Men jag var bara ett barn, 12 år. Det är oacceptabelt ett barn ska få det ansvaret även om min mamma ville vi skulle vara ense om vi skulle återförenas.

Hösten 1978.

Min mamma frågar hur vi ska göra, om vi ska sälja huset i byn Sankt Olof och flytta till Simrishamn. Jag kommenterar "jag vill inte prata om det". Jag skäms för att mina föräldrar ska skilja sig, på den skånska landsbygden är det ännu ovanligt på 1970-talet. Jag skäms trots att jag vet att jag inte har något ansvar. Min mamma börjar gråta. Tycker synd om henne.

1978.

Fram till dess var vi en vanlig släkt. De flesta fanns på min pappas sida, de försvann allihop maj 1978. Först senare har jag fattat hur mycket det påverkat mig. Att man inte riktigt kan lita på folk, de kanske bara försvinner.

1980-talet.

Som 12-åring blir jag både politiskt och sexuellt medveten. Att det finns något utanför hemmet och de närmaste. Att världen inte är rättvis ibland och att det är något man ska förändra. Att det finns sexuella begär. Och att manskroppar kan vara intressanta. Men det senare var givetvis en hemlighet. Det fick inte avslöjas.

Först 1990 kontaktade jag RFSL i Lund där jag bodde som student. Tvekade flera månader men ringde till sist det där samtalet. Och resten är historia.


Uppdatering 1. 

Äldre kvinnor nästan neg för prästen på 1970-talet.

Då hade han (det var nästan alltid en man) en informell makt gentemot äldre. Kvinnor försökte få prästen att besöka deras hem för kaffe och kakor. Oftast avböjde han artigt med hänvisning till tidsbrist. Men ibland måste han visa sig social och gjorde ett besök. Det skämtades om det i byn, att en del trodde de redan nått himlen.

Jag ska dock inte raljera för mycket om de kvinnorna. De var säkert inskränkta när det gäller jämställdhet och det vi idag kallar HBTQ-rättigheter. Men de hade ett glas saft att erbjuda för det barn som var törstigt.

Transrättigheter. Del 2. Sd ännu emot tredje juridiskt kön men är beredda utreda reformen.

Jag har kontaktat Sverigedemokraterna om de ännu är emot att införa ett tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer. Ebba (efternamn lämnas inte) som är informationsassistent hos sd har mailat följande.

.... Svaret nedan får du från Mikael Eskilandersson, som är den av våra ledamöter som är mest insatt i denna fråga. Jag tror att det är en utveckling av det resonemang som du citerade i ditt ursprungsmejl. "Sverigedemokraterna är positiva till en utredning kring ett tredje juridiskt kön, förutsatt att den breddas till att gälla könsdefinitioner totalt och behovet av både juridisk och biologiskt kön. En missuppfattning är att vi skulle vara för ett tredje juridiskt kön, vilket vi inte är i dagsläget. Vi kommer inte ta ställning till förändringar av könsuppdelningen förrän vi sett utredningen och vet vad den föreslår samt vet om den varit så bred som vi vill att den ska vara. Idag finns flera sätt att definiera kön, biologiskt kön, juridiskt kön och genus. En bred utredning kan ge svar på om vårt system är optimalt utifrån vilket behov som finns av att definiera kön. Sverigedemokraternas inställning till ett tredje kön är alltså att vi inte har någon inställning då det inte finns något konkret förslag att ta ställning till. Tills dess att en utredning har gjorts, som visar på hur en reformering av könsbegreppen kan förbättra samhället, är vår inställning att vi ska fortsätta använda dagens system, men att det alltså behöver ses över." Vad gäller könsneutrala personnummer har åtmintsone inte jag hört att vi skulle ha bytt åsikt i frågan, men vill poängtera att det enbart är en kvalificerad gissning från min sida..... 

Sd vill inte attackera regeringen om den startar utredning.

Tyvärr håller alltså sd fast vid sitt motstånd emot båda reformerna. Trots det är det här verkligen intressant. Sd kommer attackera s-mp-regeringen fram till riksdagsvalet för att vara för PK. Ibland med rätta, ibland felaktigt. Men nu skickar partiet signalen att de inte kommer att exploatera det politiskt om regeringen startar en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön.

Sd är ännu ett HBT-negativt parti. När socialutskottet i riksdagen för några dagar sedan behandlade regeringens proposition om att ge ersättning till tvångssteriliserade transsexuella var sd ensamma att vara emot. Men att partiet meddelar att de inte är för ett tredje juridiskt kön "i dagsläget" avslöjar hur mycket svensk politisk debatt svängt senaste åren.

I en senare bloggpost ska jag granska Allianspartiernas attityd till att införa ett tredje juridiskt kön.


Uppdatering 1.

Konservativa borde stödja tredje juridiskt kön.

Förre konservative statsministern i Storbritannien David Cameron förklarade för många år sedan varför han är för homoäktenskap (vilket var mycket kontroversiellt i hans parti då).

"Jag är inte för homoäktenskap trots att jag är konservativ, jag är det därför att jag är konservativ. Därför att jag vet vilken betydelse äktenskapet har för samhället, att låta människor få visa omsorg och förpliktelser emot varann. Jag vill fler ska omfattas av det".

Som liberal vänder jag mig givetvis emot det där äktenskapsvurmandet. Inte för att det är fel att gifta sig, utan att det är individuellt beslut. Men Cameron fick sitt parti med sig. Radikalfeminister hävdar ibland att kön bara är en social konstruktion. Men många transpersoner hävdar att det är så de är, det är biologiskt. De vill tillhöra ett tredje juridiskt kön.

Jag är förvisso inte konservativ men hade jag varit det hade jag lyssnat på dem. Vi har ett islamistiskt hot. Att hävda att relativt få transpersoner hotar det västerländska samhället blir bara fånigt.

HBTQ-kultur. En fantastisk kvinna.

Från presentationen av En fantastisk kvinna (2017) regisserad av Sebastián Lelio.

.... Marina, en ung transkvinna i Santiago de Chile jobbar som servitör, men hyser sångambitioner. Hon har en relation med Orlando, en betydligt äldre man som plötsligt går bort efter att de har firat Marinas födelsedag. Istället för att få sörja sin älskare behöver Marina kämpa för sin rätt att vara sig själv, både mot myndigheterna och Orlandos familj som inte kan acceptera henne.....

Det centrala temat för den här chilenska filmen är sorg. En människa dör. Marina, som spelas av Daniela Vega som själv är transkvinna, får inte vara den hon är. Det blir hat, trakasserier och nedlåtenhet. Men filmen handlar även om strukturer. En kvinnlig polis utreder vad som hände. Hon representerar "välviljan", är bekymrad för transkvinnors problem. Men fattar inte att hon igen och igen kränker Marina. Och där någonstans blir filmen aktuell även för Sverige som avskaffade tvångssteriliseringar först för några år sedan.

Daniela Vega är lysande i sin roll. Hennes vrede emot orättvisor är ofta återhållen. Men just därför blir det mer effektivt.

Bland filmer med trans-tema som jag recenserat är den här den bästa hittills.

Trailer (Youtube) till filmen.

Transrättigheter. Del 1. S bör igen visa ansvar.

Jag ska närmaste veckorna göra en blogg-serie om aktuella reformer för transpersoner. Och då fokuserar jag inte på det som redan är politiskt avgjort. Som att transpersoner ska få skydd av hetslagen och att tvångssteriliserade transsexuella ska kunna få möjlighet till skadestånd.  En bred majoritet i riksdagen (alla partier förutom sd) röstar för de förslagen i vår.

1991.

Socialdemokraterna hade kongressbeslut om att partiet var för en partnerskapslag för samkönade par. På den borgerliga sidan var Folkpartiet (idag l) ensamma om att vara för reformen. Opinionssiffrorna tydde på att det skulle bli en borgerlig regering vid höstens riksdagsval. S hade givetvis kunnat fördröja processen för att senare få fram en svekdebatt gentemot fp om det skulle bli regeringsskifte. Istället tog sossarna sitt ansvar och startade en utredning. Och den som blev ansvarig för den var en borgerlig politiker, Barbro Westerholm (fp). Med det skulle det bli svårare för en eventuellt ny regering att avskaffa utredningen.

2018.

Idag har vi delvis en liknande situation även om den är mer komplicerad med Sverigedemokraterna som tredje största parti. Om det blir en borgerlig regering i höst lär det inte startas en utredning om att införa ett tredje juridiskt kön. Både s och mp lovade 2014 att om de blev regeringspartier skulle de tillsätta en utredning om reformen. Regeringskansliet har begränsade resurser både ekonomiskt och när det gäller personal. Alla löften kan inte införas direkt. Men att genomföra det inom en mandatperiod borde vara självklart.

S kan (tillsammans med mp), precis som 1991, visa sig ansvarstagande och tillsätta en utredning före valet.

Uppdatering 1.

S tvekar ännu.

När det gäller röd-gröna partier är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ för att införa ett tredje juridiskt kön, Socialdemokraterna tvekar. I senare bloggposter ska jag granska Alliansen och Sverigedemokraterna.

Uppdatering 2.

Konstitutionsutskottet främst ansvarigt.

I riksdagen är det konstitutionsutskottet som har ansvar för behandling av motioner om införande av ett tredje juridiskt kön.  Om du vill det ska startas en utredning om reformen kan du kontakta utskottets ledamöter.

Inom regeringen är det justitieminister Morgan Johansson som är främst ansvarig. Du kan kontakta justitiedepartementet.

Att utreda om två kompisar ska få adoptera ett barn vore intressant.

För några månader sedan lämnade s-mp-regeringen lagrådsremiss om förändringar av lagar när det gäller adoptioner. Något jag kommenterade här. En viktig del är att även ogifta sambopar ska ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar. Givetvis ska det göras en bedömning av hur stabil relationen är. Regeringen har nu lämnat en proposition. Den vill att lagarna ska träda i kraft 1 september 2018.

Erik Mägi, doktorand i civilrätt vid Göteborgs universitet, har en intressant debattartikel i Dagens nyheter om propositionen. Han forskar om rättsligt föräldraskap från ett normkritiskt perspektiv.

.... I de flesta fall är det till barnets bästa att två personer som ska adoptera gemensamt har en stabil relation. Måste det innebära att adoptivföräldrar i alla lägen ska ha en parrelation? Bör inte en pappa och en bonuspappa, eller två vänner, i vissa fall kunna vara lämpliga att adoptera tillsammans? Bör inte en familjehemsförälder kunna vara lämplig att adoptera ensam trots att hon är gift? En lagstiftning som är neutral till adoptivföräldrarnas relationsstatus skulle inte innebära att vem som helst fick adoptera. Den skulle innebära att domstol tilläts att pröva om adoption är till barnets bästa i det enskilda fallet. Kärnfamiljer kan vara bra för barn, men det kan även andra familjeformer. Det är positivt att de gammalmodiga adoptivreglerna görs om. Det är dock tyvärr redan dags att tillsätta nästa utredning....

Jag vill varken ta ställning för eller emot den typen av radikala (och för en del säkert provocerande) reformer men att utreda dem vore onekligen intressant.

Jag skulle vilja stoppa ner handen i en del mäns byxor.

Vi människor är sexuella varelser. Det är en våra starkaste drifter förutom för asexuella och de ska givetvis respekteras men det är en annan debatt.

Det mest primära är givetvis att en människa får mat och kläder. Men därefter är de vanligaste drifterna sexualitet och andlighet (vilket inte måste betyda religion utan resonemang om vad som är meningen med livet). Att någon är moderat, vegetarian, socialist etc. är mer sekundärt. Att en del inte fattar det är främst tecken på bristande självinsikt och kulturell påverkan.

Hyckleri i debatten om tafsande.

Jag har en bekännelse att göra. Och jag älskar det språkligt även om engelskans confession är ännu bättre. Med viss referens till välkände bögfilosofen Michel Foucault. När jag möter en del attraktiva män skulle jag vilja stoppa ner handen i deras byxor. Så är vi människor oftast oavsett kön, sexuell läggning och könsidentitet. De som förnekar det hycklar oftast. Varför gör jag det inte då? Det handlar inte främst om att det är kriminaliserat utan att jag respekterar en annan individs kroppsliga integritet.

Respekt för kroppslig integritet.

Martin Timell har nu blivit åtalad för våldtäkt. Om han är skyldig eller inte får domstolen avgöra. Men det jag vänder mig emot är att det ibland finns ett hyckleri i debatten. Som att det vore något perverst att någon heterosexuell man skulle vilja tafsa på en kvinna. Jimmy Carter (troende kristen och gift) orsakade rabalder som president i slutet av 1970-talet när han i en intervju erkände att han "varit otrogen i tanken".

Vi människor får faktiskt fantisera om exakt vad vi vill. Men vi bör också respektera andras kroppsliga integritet. Därför stödjer jag Metoo-kampanjen.

Mp-ledamot kritiserar regeringens negativa attityd till surrogatmödraskap.

För ungefär en månad sedan meddelade s-mp-regeringen att den inte kommer lämna en proposition om altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap. 27 februari (§ 16 i riksdagsprotokollet) blev det debatt om reformen i riksdagen. Sofia Fölster som även är vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet lämnade en s.k. interpellation om det. Fölster har förvisso rätt i sak men dock fel i en del.

.... Vad gjorde Moderaterna? Jo, Moderaterna tillsatte en utredning, inte om utan hur surrogatmoderskap ska införas i Sverige. Det var en väldigt tydlig inriktning....

Centerpartiet blev första riksdagspartiet att vara för altruistiskt surrogatmödraskap.

Det där är inte sant. När utredningen tillsattes av dåvarande borgerliga regeringen 2013 var inget riksdagsparti officiellt för reformen, Centerpartiet blev det dock några månader senare, därefter har Liberalerna följt efter och 2016 även Moderaterna. Men låt oss lämna det. Öppna moderater har drivit det länge och förmodligen Muf också. Biträdande justitieminister Helene Fritzon (s) lämnade en absurd kommentar.

.... Först en kort återkoppling till Sofia Fölster som avslutar sitt senaste inlägg med att kvinnor har rätt till sin egen kropp. Ja, det har kvinnor, och det är kanske ett av de allra viktigaste skälen till att regeringen inte går fram med förslaget om surrogatmoderskap....

Att kvinnor riskerade utsättas för påtryckningar vid fri abort användes i debatten.

Att förbjuda kvinnor att göra något är alltså att värna dem. Absurt. Fölster hänvisade till abortdebatten på 1960-talet.  Med rätta. I Sverige är fri abort självklart för de flesta. Men på 1960-talet var det annorlunda. Då fanns det en mycket restriktiv lag om att varje abort måste godkännas av en läkare (som för övrigt då nästan alltid var en man). Många, även till vänster, var tveksamma inför att införa fri abort. Budskapet från de som var negativa var att om fri abort tilläts riskerade en ung kvinna att bli utsatt för påtryckningar av den man som gjort henne gravid för att han skulle slippa sitt ansvar. Den restriktiva lagen var egentligen ett skydd för kvinnan. Idag tycker de flesta svenskar att resonemanget är fel.

Mp-ledamot riktade försiktig kritik emot regeringen. .

Det mest intressanta var dock att Rasmus Ling (mp) indirekt kritiserade sin regerings negativa attityd till altruistiskt surrogatmödraskap.

.... Men som jag ser det är inte lösningen på svåra frågor att inte ta itu med dem eller att inte ha regelverk för detta. Redan nu finns det barn som kommer till på detta sätt, och då är det för mig en bättre lösning att ha ett regelverk som svarar på just de svåra frågor som statsrådet adresserar än att inte ha det. Det är ingen enkel sak att bära ett barn; det är inte ofarligt eller riskfritt på något sätt. Däremot är det säkrare i Sverige än i många andra länder här på jorden. Att någonting inte är riskfritt eller att det är svårt innebär ju inte att lösningen är att förbjuda det.Jag hade önskat en lite mer definitiv hållning från regeringen i den här frågan....

Tre riksdagspartier tydligt emot.

Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är emot att införa altruistiskt surrogatmödraskap. Socialdemokraterna är också negativa men partiets attityd är att det "i dagsläget inte är aktuellt". Miljöpartiet tvekar ännu.


Uppdatering 1.

Fakta.

Kd vägrade att medverka till att ens utreda altruistiskt surrogatmödraskap. Alliansen bråkade internt om det men till sist fick de tre andra borgerliga partierna nog och gjorde ett riksdagsinitiativ tillsammans med dåvarande oppositionspartierna s och mp. Det var främst c, l och unga m-politiker som drev på om det.

Uppdatering 2.

Förtydligande.

Min jämförelse med debatten om aborter handlade om risken för påtryckningar från andra. Sverige har fri abort till vecka 18. Jag är för det. Om riksdagen beslutar om att införa altruistiskt surrogatmödraskap bör det dock göras en prövning om det är lämpligt och att den är altruistisk. Det är mer komplext än en abort.